Motioner i Första kammaren, Nr 150.
1
Nr 150.
Av herr Pctrén, Alfred, i anledning av Kung!. Maj:ts proposi-
tion med förslag till lag om behandling av alkoholister m. m.
Uti Kungl. Maj:ts proposition nr 193, angående förslag till lag om
behandling av alkoholister, får undertecknad härmed föreslå följande änd¬
ringar och tillägg.
Uti lagförslagets 4 § 2 mom. är föreskrivet, att, innan ansökning
göres om förordnande att person skall intagas å allmän anstalt för vård
av alkoholister, noggranna upplysningar om ifrågavarande person skola in¬
hämtas samt, därest ej uppenbarligen utsikt saknas att utan tvång åter¬
föra honom till ett nyktert och ordentligt liv, härför lämpade åtgärder
vidtagas av den nykterhetsnämnd, som enligt lagförslagets 3 § skall finnas
i varje kommun, och vilken, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt,
skall utgöras av kommunens fattigvårdsstyrelse. Av denna formulering-
synes den slutledningen lätteligen kunna dragas, att nykterhetsnämnden
vore förpliktad att själv företaga här omnämnda förarbete. Till stöd för
en sådan uppfattning skulle ock kunna anföras, att det uti departements¬
chefens motivering till ifrågavarande moment lika litet som i lagrådets
yttrande angående denna punkt finnes något nämnt angående sättet för
det sålunda föreskrivna förarbetets ordnande utöver det enkla uttalandet,
att nykterhetsnämnden skall verkställa detsamma. Till förekommande av
eu dylik snäv tolkning av ifrågavarande moment synes det mig vara av
behovet påkallat, att det i lagen uttryckligen säges, att nykterhetsnämnden
äger att åt särskilda personer uppdraga vidtagandet av de förebyggande
åtgärderna, något som ju förutsatts av såväl svenska läkaresällskapets nykter¬
hetskommitté som den kungl. nykterhetskommittén. Läkarkommittén har
sålunda föreslagit anordnandet av en under den kommunala nämnden sor-
Bihany till Riksdagens protokoll 1913. 3 saml. 83 käft. (Nr 150.) 1
2 Motioner i Första kammaren, Fr 150.
terande byrå, åt vilken ifrågavarande arbete skulle vara anförtrott, medan
den kungl. nykterhetskommittén framhållit, hurusom man ej borde genom
detaljerade stadganden regelbinda nämndernas verksamhet utan tillåta dem
att fritt få lämpa denna efter olika förhållanden, i det att det ju läte
tänka sig, att nämnderna i vissa kommuner kunde finna det lämpligt att
låta det förebyggande arbetet utföras av frivilliga organiserade krafter,
såsom nykterhets- och skyddsföreningar. Yare sig nu en kommunal byrå,
1 enlighet med läkarkommitténs förslag, eller, som nykterhetskommittén
tänkt sig ofta skulle komma att inträffa, en frivillig organisation finge åt
sig anförtrott att inhämta de upplysningar och vidtaga de åtgärder, varom
här är fråga, bleve i bådadera fallen förhållandet det, att de personer, som
hade att vidtaga de förebyggande åtgärderna, vilka ju avse att förhjälpa
alkoholisten ur ett tillstånd, som eljest med nödvändighet måste få inter¬
nering till följd, icke bleve desamma som hade att bestämma om ingivande
av ansökning härom, en ordning som i praxis säkerligen skulle visa sig
mycket ändamålsenlig, i all synnerhet som därigenom skulle beredas större
möjlighet att till ifrågavarande arbete få de såväl med hänsyn till deras
ställning till nykterhetsrörelsen som i andra hänseenden för uppgiften mest
lämpade. Av nu anförda skäl föreslår jag alltså, att såsom tillägg till 4 §
2 mom. fogas följande punkt: Vidtagandet av de åtgärder, som i detta
moment a,vses, äger nämnden att överlåta åt särskilt organ eller åt särskilda
för uppgiften lämpade personer.
Enligt lagförslagets 10 § äger Konungens befallningshavande, när
ansökan ingives om internering av en åt dryckenskap hemfallen person,
som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, att även innan
denne blivit hörd i målet, när skäl därtill äro, föranstalta om hans om¬
händertagande och vårdande i avbidan på slutligt beslut. Däremot lämnas
varken i själva lagtexten eller motiveringen till densamma någon anvis¬
ning, huru med en dylik person, som uppträder på ett samhällsvådligt
sätt, skall förfaras under tiden till dess ansökan med den i ty fall jämlikt
5 § stadgade redogörelsen hunnit till Konungens befallningshafvande in-
gifvas. Något stadgande härom synes mig dock vara nödvändigt, då det
icke torde vara utan vidare självklart, att polisen äger rättighet att ome¬
delbart ingripa och taga i förvar en alkoholist, som inom liemmet uppträder
på ett för omgivningens liv och säkerhet farligt sätt, något som dock
understundom kan vara nödvändigt, om våldsdåd skola kunna förekommas.
Till belysande av detta förhållande ber jag att få hänvisa till fall 17 och
18 uti den som bilaga 3 till läkarkommitténs betänkande fogade kasuisti-
Motioner i Första kammaren, Nr 150. 3
ken. Båda dessa fall gälla åt dryckenskap hemfallna familjefäder, vilka,
då de sent på kvällen eller nattetid hemkomma i berusat tillstånd, sönder¬
slå möbler och husgeråd samt misshandla hustru och barn, så att dessa
måste i blotta linnet fly ur huset och söka skydd hos grannar. Efter
dylika uppträden blevo båda de ifrågavarande personerna intagna å hospital,
sedan tillkallad läkare givit intyg om att sinnessjukdom förelåge, en upp¬
fattning, som emellertid visade sig vara oriktig, i det att de båda efter
rusets förflyktigande icke visade något abnormt. Det torde väl emellertid
vara uppenbart, att alkoholister, som i hemmen uppträda på bär ovan an¬
givet, för omgivningen livsfarligt sätt, böra kunna bli av tillkallad polis
omedelbart tagna i förvar, även då betyg om sinnessjukdom icke kan er¬
hållas. Till förekommande av att eu sådan polismyndighet medgiven rätt
missbrukas vore det dock önskvärt, att någon kortare tidsgräns bestämdes
för dylikt tagande i förvar i avvaktan på ansökans ingivande till Konungens
befallningskavande och denna myndighets första beslut i ärendet. I regel
bör naturligtvis detta kunna ske samma dag eller, då omhändertagandet
ägt rum på eftermiddagen eller — såsom ofta torde komma att inträffa
nattetid, nästföljande dag. Med hänsyn till de från residensstaden
mera avlägset belägna orterna, torde det kanske dock vara skäl att tillåta,
det ifrågavarande tidsbegränsning utsträckes längre än till ett dygn. Då
det torde vara enklast att låta en bestämmelse av nu angiven art ansluta
sig till 10 §, tillåter jag mig föreslå, att till denna paragraf fogas ett nytt
moment av följande lydelse: Åt dryckenskap hemfallen person, som i be¬
rusat tillstånd uppträder på sådant sätt, att hans omedelbara omhänder¬
tagande med hänsyn till omgivningens liv och säkerhet måste anses nödvän-
digt, äger polismyndighet att, i avvaktan på vidare åtgärd, taga i förvar
under högst 48 timmar.
I överensstämmelse med vad som påpekats av lagrådet, som särskilt
betonat nödvändigheten av att det, när lagen skall börja att tillämpas,
finnes nödigt antal platser å statsanstalt, har det icke i lagförslaget an¬
givits någon viss dag för lagens trädande i kraft, utan har bestämmandet
härom lagts i Konungens hand. Medan lagrådet utgått ifrån att staten
måste sörja för att plats alltid funnes för de farliga alkoholisterna, så att
beslut om internering av sådan å allmän anstalt för vård av alkoholister
städse kunde bringas till verkställighet, har däremot Kungi. Maj:t — med
hänsyn därtill att utredning om antalet farliga alkoholister i vårt land
saknas — icke ansett rådligt att nu genom lagens bestämmelser fastslå
en dylik förpliktelse för staten. För att emellertid förebygga, att en farlig
4 Motioner i Första kammaren, Nr 150.
alkoholist, om vars omhändertagande Konungens befallningshavande enligt
10 § föranstaltat, vid meddelande av slutligt beslut måste utsläppas, ehuru
han alltjämt är farlig, har Kung!. Maj:t i dess ställe föreslagit, att det
gives Konungens befallningshavande rättighet att, i avvaktan på plats å
allmän anstalt för vård av alkoholister, fortfarande draga försorg om hans
vårdande också på annat lämpligt sätt; sådan vård får dock ej fortgå
under längre tid än 3 månader (14 §).
Enligt det föreliggande lagförslaget äger sålunda Konungens befall¬
ningshavande att oberoende av om plats å allmän anstalt för vård av alko¬
holister är att tillgå dels, jämlikt 10 §, provisoriskt omhändertaga en farlig
alkoholist (för vilket ändamål givetvis bäst lämpar sig någon med isole¬
ringsrum försedd sjukvårdsavdelning) och dels, jämlikt 14 §, att efter ett
slutligt beslut om tvångsinternering låta företaga sådan för högst 3 månader
å annan anstalt (för vilket senare fall en försörjnings- och arbetsinrättning
naturligen i första hand kommer i fråga). Det synes nu, som om
det icke borde finnas något hinder för att dessa bestämmelser, vilkas till¬
lä inpning ju icke kräva tillgång på plats å statsanstalt för vård av alko¬
holister, kunde träda i kraft omedelbart efter lagens utfärdande. Därmed
vunnes å ena sidan att samhället dock finge något skydd gentemot farliga
alkoholister, där man nu anser sig icke kunna ingripa mot dem med
mindre de begått något brott eller betyg om att sinnessjukdom föreligger
för dem kan erhållas, å andra sidan åter att, där man redan under nu¬
varande förhållanden, utan lagstiftning på området, likväl icke drar sig för
att vid behov omhändertaga en farlig alkoholist, den för sådant omhänder¬
tagande tillåtna tiden, när fråga är om eu alkoholist, som i nyktert till¬
stånd icke är abnorm, blir i lag fastställd. Det lärer nämligen i större
städer icke sällan inträffa, att personer på grund av läkarbetyg om alko¬
holismus chronicus av polismyndighet inremitteras till försörjningsinrätt¬
ningar, där de då intagas å sinnessjukavdelningen för att, när fråga är
om gamla, kända recidivister, efter tillnyktrandet ofta bli överflyttade till
den så kallade personalavdelningen, där tiden för deras kvarhållande sedan
bestämmes av vederbörande funktionärer.
Då emellertid en sådan ordning, som givetvis framtvingats av om¬
ständigheterna, icke kan vara lämplig, vore det för alla parter en stor
fördel, om regler för dylikt omhändertagande utan dröjsmål bleve i lag
fastställda.
På grund av det nu anförda tillåter jag mig för den skull slutligen
föreslå, att det till lagen fogas eu övergångsbestämmelse av följande lydelse:
5
Motioner i 'Första hammaren, Nr 150.
De i lagens 10 och 14 §§ för polismyndighet och Konungens befallnings-
havande givna föreskrifter att, oberoende av tillgång på plats å allmän an¬
stalt för vård av alkoholister, draga försorg därom, att åt dryckenskap hem¬
fallen person, som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv,
blir omhändertagen och vårdad, träda genast vid lagens utfärdande i kraft.
Stockholm den 25 april 1913.
Alfred Petrén.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 samt. 33 käft. (Nr 150.)
2