Motioner i Första kammaren, Nr 128.
3
nade ledamoten av taxeringsnämnden samt av de valde
de 5 i tjänstgöring äldste ledamöterna.
I taxeringsnämnd invald kvinna skall inträda som
ledamot av pensionsnämnden, oavsett om manlig leda¬
mot av taxeringsnämnden tjänstgjort längre tid än hon.
§§ 22 och 23 lika.
§ 24. Beträffande pensionsnämndens beslutmäs-
sighet vid sammanträden och om påföljd för utebli¬
vande från sammanträde gäller vad som stadgas i för¬
ordning om taxeringsmyndigheter.
§§ 25—28 lika.
Stockholm den 14 april 1913.
Ernst Lindblad.
Nr 123.
Av herr Mannlieimer, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om allmän pensionsför¬
säkring in. in.
Enligt 6 § i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lag om
allmän pensionsförsäkring skall årliga beloppet av den pension, som
utgår på grund av de försäkrades egna avgifter, utgöra trettio procent
av de erlagda pensionsavgifternas sammanlagda belopp.
Följden av detta beräkningssätt blir, att den, som vid tidig ålder
drabbas av invaliditet, som sätter honom ur stånd att genom arbete
förvärva sitt uppehälle, erhåller en ytterst obetydlig djdik pension. Om
t. ex. en försäkrad drabbas av invaliditet vid 26 års ålder och dess¬
förinnan inbetalt den stadgade minimiavgiften tre kronor under tio år,
erhåller han pension till ett årligt belopp av allenast 9 kronor. Aven
om avgifterna avsevärt höjas, blir pensionen enligt regeringsförslagets
beräkningssätt vid tidig invaliditet alltjämt så obetydlig, att den icke
erbjuder erforderligt skydd. Den, som vid tidig ålder blir invalid, har
emellertid i regel minst lika stora, oftast större, behov att fylla än
åldringen.
Om avgifte-
pension.
4 Motioner i Första kammaren. Nr 128.
Mot regeringsförslaget skulle emellertid icke så mycket vara att
invända, om fråga vore att införa en försäkring, som till sin huvudsak¬
liga del skulle utgöra en ålderdomspensionering. Nu gäller det likväl
att få till stånd en försäkring, som i första hand och i det väsentliga
är avsedd att vara en invaliditets försäkring. Någon meningsskiljaktig¬
het synes icke heller råda därom att försäkringen bör på detta sätt
anordnas. Siffror hava ock anförts, som kraftigt tala för en dylik an¬
ordning. A sid. 34 i kungl. propositionen anföres sålunda, att »vid en
i vårt land genomförd ålderdomsförsäkring med rätt till pension för
alla personer, som uppnått exempelvis 65 år, pensioner skulle hava
efter 1908 års förhållanden utbetalts till omkring 453,000 personer, av
vilka dock endast 356,000 voro invalider, medan samtidigt ej mindre
än omkring 213,000 personer över 18 år, som även voro invalider, men
icke uppnått den föreskrivna åldersgränsen, skulle stannat utanför för¬
säkringen». Ännu mera talande i detta avseende äro de siffror, som
av ålderdomsförsäkringskommittén anföras rörande antalet vid olika
åldrar kvarstående förvärvsdugliga män och kvinnor. Av del II tab. 8
i kommitténs betänkande framgår, att av 100,000 aktiva 20-åriga män
kvarstodo såsom aktiva vid 67 års ålder allenast 32,140 bland 61,482
levande, samt att av 100,000 aktiva 20-åriga kvinnor kvarstodo vid 67
års ålder såsom aktiva 23,159 bland 64,962 levande.
Då sålunda den föreslagna pensioneringen kommer att bli i huvud¬
sak en invaliditetsförsäkring, bör man se till att den på erlagda av¬
gifter grundade pensionen beräknas med hänsyn härtill, och att icke
ett beräkningssätt, som är lämpat för en enbär ålderdomsförsäkring,
kommer till användning. Man bör anlita ett system, som lämnar en
relativt konstant pension, när helst invaliditeten inträder.
Mot ett dylikt system för pensionens beräkning har den invänd¬
ningen framställts, att det skulle komma att för de försäkrade te sig
egendomligt, om den, som erlagt avgift under endast något eller några
år, skulle fä precis samma pension för sina avgifter som den, vilken
erlagt avgifter under t. ex. 40 år, och att alltså den omständigheten,
huruvida avgifter erlagts för flera eller färre år, skulle vara utan in¬
flytande på pensionens storlek.
Någon större egendomlighet ligger emellertid icke i detta än däri,
att man t. ex. vid olycksfallsförsäkring eller livförsäkring erhåller samma
belopp i ersättning, huru många år man än betalt avgift.
Om man ställde den frågan till en 16-årig försäkringstagare, som
skulle betala t. ex. 13 kronor i årsavgift: vill du ha en pension, som
i händelse av invaliditet, som inträffar efter 1 år, utgår med kronor
Motioner i Första kammaren, Nr 128.
o
3: 90, efter 2 år med kronor 7: 80, efter 3 år med kronor 11: 70 o. s. v.
och, i händelse du icke blir invalid före 67 år, utgår med kronor 198: 90,
eller vill du ha en pension, som i varje fall utgår med kronor 162: 50,
så borde han väl, om han förstår sitt eget bästa, knappast tveka att
finna det senare fördelaktigare. Kapitalvärdet av den eventuella pen¬
sionen är visserligen lika stort i båda fallen, men värdet för försäk¬
ring stag avel2, dess subjektiva värde, är större i senare fallet, beroende
därpå, att en viss ökning i inkomsten är av större nytta, då man har
en mindre, än då man har en större inkomst.
Vidare anföres mot ett system, varigenom den försäkrade tillför¬
säkras en pension, som utgår med ungefär samma belopp, när helst in¬
validitet inträder, i stället för att pensionen ökas med åren med hänsyn
till antalet inbetalda avgifter, att detta inbjuder till simulation och att
därav framkallas s. k. »räntehysteri».
Att dylikt kan förekomma är obestridligt. Men anmärkningen
gäller varje existerande pensionssystem. Det tyska systemet har mycket
lovordats, men faktum är, att man i Tyskland rätt ofta hör klagan just
över räntehysteri. Någon anledning befara, att ett system med konstant
pension skulle medföra väsentlig ökning i räntehysteri torde knappast
förefinnas. Kungl. Maj:ts förslag är jämväl utsatt därför. Pensions¬
tilläggen, som spela den största rollen enligt detta förslag, utgå med
fixa belopp, oberoende av antalet inbetalta avgifter — detta gäller de
allra flesta försäkrade, nämligen dem, som innefattas i den lägsta in¬
komstklassen. — Erinras må vidare, att den sociala olycksfallsförsäk¬
ringen i regel är anordnad med livräntor, som icke ökas med antalet
inbetalda försäkringsavgifter. Åtminstone i vårt land har härav icke.
försports någon kännbar olägenhet, ehuru vid olycksfallsersättnings-
lagens behandling ängsliga röster hördes, som spådde skadliga verk¬
ningar — bedrägligt förfarande, simulation, uppsåtlig lemlästning m. m.
för att komma åt en livränta — genom lagens antagande.
Med de små avgiftspensioner, som komma att utgå enligt det nu
föreliggande förslaget till allmän pensionsförsäkring, finnes för övrigt
föga risk för sådant missbruk som ovan antytts.
Det må ock erinras därom, att enligt lagförslagets 8 § kan såväl
avgiftspension som pensionstillägg indragas för den, som befinnes icke
längre vara till arbete varaktigt oförmögen.
Visserligen kan, då det gäller att välja system för avgiftspensio-
nens beräkning, invändas, att med de små avgifter, som nu äro före¬
slagna och då pensionstilläggen i flertalet fall komma att spela huvud¬
rollen, det kan vara likgiltigt, huru avgiftspensionen beräknas. Emel¬
6
Motioner i Första kammaren, Nr 128.
lertid måste man förutsätta, att avgifterna skola komma att i framtiden
böjas och att avgiftspensionerna sålunda skola få större betydelse.
Om man av en eller annan anledning skulle önska i viss mån till¬
mötesgå kravet på att pensionen skall växa med åren och antalet in¬
betalda avgifter, bör man icke förbise den föreslagna kombinationen
av invaliditets- och åld erdoms försäkring. Man bör icke låta hela av¬
giften läggas till grund för en växande pension, utan låta jämväl in-
validitetsförsäkringen komma till sin rätt. Detta kan ske därigenom,
att man lägger en del av årsavgiften till grund för en konstant pension
och låter återstoden av varje avgift verka såsom en engångspremie till
förhöjning av pensionen. I sådant fall kunde lämpligen den gemen¬
samma grundavgiften, tre kronor, beräknas för den konstanta pen¬
sionen.
Att emellertid nu göra en dylik uppdelning synes icke påkallat.
Den frågan synes lämpligen böra upptagas till övervägande, då förslag
framställes om förhöjning av de obligatoriska avgifterna och någon
erfarenhet vunnits om tillämpningen av ett system med enbart kon¬
stanta pensioner.
Vid beräkning av avgiftspensionen bör man tillse, att den försäkrade
i möjligaste mån erhåller valuta, motsvarande erlagda avgifter. I rege-
ringsförslaget har ej hänsyn tagits till åldern vid avgiftens erläggande.
Detta medför, att den, som vid unga år erlagt större delen av sina
avgifter, får relativt långt mindre valuta för avgifterna än den, som erlagt
större delen av desamma vid mera framskriden ålder. De yngre få
sålunda betala för de äldre, vilket uppenbarligen är en orättvisa. Var
och en bör erhålla just så stor pension, som svarar mot de erlagda
avgifternas värde.
Om man vill omändra regeringsförslaget till ett system, i vilket
hänsyn tages till den ålder, vid vilken avgifter erlagts, d. v. s. till ett
mera försäkringstekniskt, visar nedanstående tabell, dels huru stor pro¬
cent av varje avgift en försäkrad man skulle kunna erhålla i pension
(kol. 2) och dels huru stor procent av summan erlagda avgifter en för¬
säkrad man skulle kunna erhålla, då lika årsavgifter erlagts alltifrån
16 års ålder (kol. 3), medan enligt regeringsförslaget alltid 30 procent
av summa erlagda avgifter erhålles i pension.
Motioner i Första kammaren, Nr 128. 7
n.
|
Pensionsbelopp i % av
|
n.
|
Pensionsbelopp i % av
|
en vid n års ålder
crlagd pensionsavgift.
|
summan av från 16
till n års ålder erlagda
lika årsavgifter.
|
en vid n års ålder
erlagd pensionsavgift.
|
summan av från 16
till n års ålder erlagda
lika årsavgifter.
|
16
|
62.3
|
62.3
|
42
|
24.i
|
39.8
|
17
|
60. o
|
61.1
|
43
|
23.3
|
39.3
|
18
|
57.7
|
60.o
|
44
|
22.fi
|
38.7
|
19
|
55.S
|
58.8
|
45
|
21.7
|
38.i
|
20
|
53.3
|
57.7
|
46
|
21.o
|
37.e
|
21
|
51.8
|
56.g
|
47
|
20.3
|
37.o
|
22
|
49.3
|
55.c
|
48
|
19.6
|
36.5
|
23
|
47.4
|
54.o
|
49
|
19.o
|
36.o
|
24
|
45.6
|
53.6
|
50
|
18.4
|
35.5
|
25
|
43.9
|
52.6
|
51
|
17.8
|
35.o
|
26
|
42.3
|
51.7
|
52
|
17.2
|
34.5
|
27
|
40.8
|
50.8
|
53
|
16.c
|
34.a
|
28
|
39.4
|
49.9
|
54
|
16.2
|
33.o
|
29
|
38.o
|
49.o
|
55
|
15.7
|
33.1
|
30
|
36.6
|
48.2
|
56
|
15.2
|
32.7
|
31
|
35.4
|
47.4
|
57
|
14.8
|
32.3
|
32
|
34.i
|
46.o
|
58
|
14.3
|
31.8
|
33
|
33.o
|
45.9
|
59
|
13.9
|
31.4
|
34
|
31.8
|
45.1
|
60
|
13.5
|
ol.o
|
35
|
30.7
|
44.4
|
61
|
13.i
|
' 30.6
|
36
|
29.7
|
43.7
|
62
|
12.8
|
30.3
|
i 37
|
28.7
|
48.0
|
63
|
12.4
|
29.9
|
CO
ce
|
27.7
|
42.4
|
64
|
12.o
|
29.5
|
39
|
26.7
|
41.7
|
65
|
11.5
|
29.2
|
40
|
25.8
|
41.i
|
66
|
11.0
|
28.8
|
! 41
|
24.9
|
40.4
|
|
|
|
Vidare synes man böra så vitt möjligt välja ett system för pen¬
sionens beräkning, som medgiver en utveckling av försäkringen, utan att
större omläggning erfordras, och som bland annat tillåter en önskvärd
höjning av avgifterna utan att extra statstillskott skall behöva anlitas
för att kunna genomföra förhöjningen med bibehållande av den en gång
fastslagna grunden för pensions beräkning. Regeringsförslagets anta¬
gande kommer att medföra svårigheter i detta avseende. En avgifts-
förhöjning kan enligt detta förslag icke genomföras utan extra stats-
8
Motioner i Första kammaren, Nr 128.
tillskott. Därigenom att enligt regeringsförslaget samma procentsats,
som enligt kommitténs förslag lagts till grund för beräkningen av
pension för män, skall gälla även för kvinna, låter det sig icke ens
göra att föreskriva en avgiftsförhöjning för nytillträdande försäkrade
utan särskilt statstillskott.
De synpunkter i avseende på försäkringens anordnande, som av mig
sålunda framhållits, hava blivit beaktade i det såsom alternativ 2 be¬
tecknade förslag, som uppgjorts av riksförsäkringsanstalten enligt dess
vid Kungl. Maj:ts proposition fogade utlåtande över ålderdomsförsäk-
ringskommitténs betänkande; och det synes mig i hög grad önskvärt,
att detta förslag vunne beaktande vid ordnandet av den allmänna pen¬
sionsförsäkringen.
Förslaget utgår från den principen, att försäkringen så ordnas, att
vid invaliditet eller senast från 67 års ålder ett lika stort eller icke
alltför mycket varierande årligt belopp må (vid betalning av lika stora
avgifter) utgå som ersättning, oberoende av den tid, under vilken av¬
gifter erlagts, dock, om det finnes erforderligt till förekommande av
missbruk, med bestämmelse om viss karenstid.
Riksförsäkringsanstalten beskriver alternativ 2 på följande sätt:
»Detta förslag går i huvudsak ut därpå, att de av den försäkrade
erlagda avgifterna betraktas såsom årsavgifter, för vilka, under förut¬
sättning att de med oförändrat belopp erläggas, tills invaliditet inträffar
eller senast till 67 års ålder, erhålles ett visst enligt de försäkringstek-
nislca grunderna för ränta, dödlighet och invaliditet med hänsyn till åldern
vid inträdet i försäkringen bestämt pensionsbelopp, således oberoende av tiden
för invaliditetens inträffande. Då eu årsavgift ökas, betraktas ökningen
som årsavgift för en ny försäkring, vars belopp bestämmes med hän¬
syn till åldern vid ökningen, och med vilket belopp det förra försäk-
ringsbeloppat alltså ökas. Då en årsavgift minskas, erhålles ett mot
åldern vid minskningen svarande minskat försäkringsbelopp».
Riksförsäkringsanstalten meddelar i sitt utlåtande (sid. 60) en ta¬
bell, efter vilken pensionsbeloppen kunna uträknas.
Genom multiplikation av de i denna tabell angivna pensionsbe¬
loppen med 3, 5 och 10 finner man de pensionsbelopp, som erhållas
för en årsavgift å 3 kronor samt tilläggsavgift å respektive 5 och 10
kronor.
Om årsavgiften vid en viss ålder ökas, erhålles ett tillägg i pen¬
sionen, som svarar mot ökningen i årsavgift vid samma ålder; om års¬
Motioner i Första kammaren, Nr 128.
9
avgiften minskas, minskas även pensionen med. ett belopp, som svarar
mot minskningen i årsavgift vid samma ålder.
Såsom exempel härå kan anföras följande.
Om en man vid 16 års ålder liar inkomst under 800 kronor, har
han att erlägga en årsavgift å 3 kronor samt har, så länge samma av¬
gift erlägges, rätt till pension å 3x13,02 = kronor 39,06. Får han vid
30 års ålder en inkomst mellan 800 och 1,200 kronor, har han att er¬
lägga 5 kronor mer i årsavgift och erhåller härför rätt till en pension
å ytterligare 5 x 6,55 = kronor 32,75 eller tillsammans kronor 71,81.
Skulle nu vid t. ex. 55 års ålder hans inkomster sjunka under 800
kronor, skall årsavgiften minskas från 8 till 3 kronor, d. v. s. med 5
kronor, varför även pensionsbeloppet bör minskas, nämligen med
5x1,21 = kronor 6,05. Det blir alltså därefter kronor 65,76.
Till förekommande av missbruk bör emellertid enligt riksförsäk-
ringsantaltens mening en viss modifikation ske i nyssnämnda sätt för pen¬
sions beräkning.
Riksförsäkringsanstalten yttrar därom följande.
»Vid tillämpning av detta sätt för avgiftspensionernas beräkning
uppstår likväl eu viss svårighet, som torde, såsom förut nämnts, nöd¬
vändiggöra en modifikation av detsamma. Det gäller tiden närmast
efter förändringen av en årsavgift. Beräkningen av pensionsbeloppen
grundas nämligen på den förutsättning, att pensionssökanden framdeles
skulle betalt avgifter efter samma inkomstklass som den, för vilken av¬
gifter senaste året erlagts. Förändringen i årsinkomst kan emellertid
vara av mera tillfällig natur och, om den inträffar vid tidig ålder, med¬
föra mycket stor förändring i pensionsbeloppet. Till undvikande av
denna olägenhet och till förekommande av missbruk vid annalkande
invaliditet skulle man kunna bestämma pensionsbeloppet så, som om
pensionsavgiften under året för ändringen varit och under de följande
åren skulle bliva lika med medeltalet av årsavgiften under ett visst
antal av de senaste, t. ex. de 5 senaste åren. Man kan också uttrycka
denna regel så, att en ändring av pensionsavgiften, i stället för att på
en gång föranleda en viss ändring av pensionsbeloppet, åstadkommer
De av denna ändring för vart och ett av de följande 5 åren (incl.
ändringsåret). För det fall, att omedelbart före ändringen mindre än
5 årsavgifter återstå att erlägga, då den försäkrade således är över 62
år, bör man kanske helst modifiera regeln så, att den i tabellen an¬
givna ändringen i pensionsbeloppet fördelas lika på de återstående åren,
inclusive det, då 67 år uppnås.
Genom införande av en dylik bestämmelse torde även dels sär-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 sand. 69 haft. (Nr 127—128.) 2
10
Motioner i Första hammaren, Nr 128.
skilt stadgande om karenstid kunna undvaras, dels icke någon särskild
påföljd av försummelse att erlägga avgift behöva stipuleras. Vid för-
säkringstidens början stiger nämligen (under förutsättning av lika års¬
avgifter) försäkringsbeloppet med 1 5 för vart och ett av de första åren
upp till sin normala storlek, och vid försummad eller av annan anled¬
ning upphörd avgiftsbetalning skulle det under samma förutsättning
minskas med ett lika stort belopp under vart och ett av de 5 följande
åren, varefter det förblir konstant, så länge inga avgifter erläggas».
Under antagande av denna modifikation av förslaget skulle i det
anförda exemplet beräkningen av pensionsbeloppen modifieras därhän,
att dels efter 16 års ålder försäkringsbeloppet icke genast stiger till
kronor 39,06, utan med 1 r> därav under vart och ett av de 5 första
åren, dels försäkringsbeloppet efter 30 års ålder, i stället för att genast
stiga med kronor 32,75, skulle stiga med Vs av detta belopp eller kro¬
nor 6,55 under loppet av ett vart av de 5 närmaste åren, dels slutligen
efter 55 års ålder försäkringsbeloppet, i stället för att genast minskas
med kronor 6,05, skulle minskas med kronor 1,21 under vart och ett av
de närmast följande 5 åren.
Riksförsäkringsanstalten framhåller, att, om så skulle mot förmodan
finnas behövligt, karensbestämmelserna skulle utan svårighet kunna
göras ändå strängare än de ovannämnda (se härom not å sid. 61 i an¬
staltens ,utlåtande).
För att underlätta den praktiska tillämpningen av riksförsäkrings-
anstaltens förslag, kan man uppställa några enkla, mer detaljerade ta¬
beller, svarande mot de olika avgifterna. Riksförsäkringsanstalten fram¬
håller, att om även beräkningsmetoden vid första påseende förefaller
mindre lättfattlig, torde man dock vid närmare eftertanke finna, att
tillämpningen kan göras ganska enkel. Dessutom erinrar riksförsäk¬
ringsanstalten därom, att det är pensionsförsäkringens centralmyndighet,
som skulle ha att beräkna och fastställa pensionsbeloppet.
Det ligger i öppen dag, att man genom att lägga ifrågavarande,
av riksförsäkringsanstalten framlagda förslag till grund för avgiftspen-
sionens beräkning i alla avseenden kommer att tillgodose de ovan av
mig angivna viktiga synpunkterna: den försäkrade erhåller ett pen¬
sionsbelopp, som bestämts med hänsyn därtill att invaliditeten icke
dröjer till ålderdomen, utan kan inträda när som helst; den försäkrade
erhåller själv en ersättning, vartill av honom erlagd avgift bör berät¬
tiga; och utveckling av försäkringen kan äga rum med bibehållande
oförändrat av det en gång fastställda beräkningssättet utan att denna
utveckling behöver hindras av svårigheten att åvägabringa ökat sats¬
bidrag.
Motioner i Första hammaren, Nr 128. 11
Förslaget förutsätter, att pensionen beräknas efter särskilda dödlig¬
hets- och invaliditetstabeller för män och kvinnor. Nu har emellertid
i Kungl. Maj:ts proposition gjorts gällande den uppfattningen, att av-
giftspensionen bör beräknas lika för man och kvinna, och denna upp¬
fattning synes ock uppbäras av den allmänna meningen. Jag anser
mig icke böra i detta avseende yrka på ändring av Kungl. Maj:ts
förslag.
I riksförsäkringsanstaltens förslag alternativ 2 bör därför enligt
min mening vidtagas den ändring, att kvinnornas avgiftspension be¬
räknas efter samma tabell som uppgjorts för männen.
Klart är, att genom denna förbättring av kvinnornas ställning ett
extra statsutskott erfordras. I Kungl. Maj:ts proposition har det stats¬
bidrag, som erfordras på grund därav att avgiftspensionen föreslagits
skola utgå med 30 % av erlagda avgifters summa för samtliga för¬
säkrade i stället för av kommittén föreslagna 30 % för män och 23 %
för kvinnor, beräknats till omkring 1,500,000 kronor första året. Genom
den likartade ändringen av riksförsäkringsanstaltens alternativ 2 kräves
ett statsbidrag, som enligt verkställd approximativ beräkning första
året med omkring 400,000 kronor överstiger sist angivna summa.
Den av mig sålunda föreslagna ändringen av alternativ 2 medför
den nackdelen, att man icke kan vidtaga eu avgiftsförhöjning utan att
nytt statstillskott erfordras, om man bibehåller beräkningsgrunden i
övrigt. Men härvid är att märka, att statstillskottet kräves allenast med
hänsyn till likställandet av kvinnan med mannen i fråga om pensionens
storlek, under det att vid det av Kungl. Maj:t föreslagna beräknings¬
sättet statstillskott nödvändiggöres med hänsyn till icke allenast kvin¬
nans likställande med mannen, utan även försäkringen av den dåva¬
rande generationen i dess helhet.
Skulle man likväl vid försäkringens anordnande vilja helt tillvara¬
taga den synpunkten, att försäkringen bör så inrättas, att en ändring,
t. ex. en avgiftsförhöjning, kan företagas utan att härvid ytterligare
statstillskott blir behövligt, kan detta ske därigenom att man beräknar
pensionen efter en för män och kvinnor gemensam dödlighets- och in-
validitetstabell.
Enligt 34 § i Kungl. Majds förslag skall årliga beloppet av den
pension, som utgår på grund av frivilliga avgifter, utgöra för varje
erlagd avgift en och en tredjedels procent av avgiftens belopp för
varje helt år, som förflutit från den dag avgiften erlades till den dag,
från vilken pensionen utgår.
Avgifts¬
pension för
kvinnor.
Pension på
grund av fri¬
villiga av¬
gifter.
12
Motioner i Första hammaren, Nr 128.
I fråga om detta beräkningssätt, som överensstämmer med det av
kommittén beträffande de frivilliga avgifterna föreslagna, anföres i riks-
försäkringsanstaltens utlåtande:
»Enligt kommitténs förslag är den mot varje erlagd frivillig avgift
svarande pensionen proportionell mot det antal hela år, som förflutit
från den dag, avgiften erlades, till den dag, från vilken pensionen ut¬
går. Vid en sådan försäkringsform ökas sålunda pensionen icke blott
såsom vid den obligatoriska försäkringen med antalet avgifter, som
hinna erläggas före invaliditetens inträffande, utan även för varje er-
lagd avgift med tiden före pensionens början. För att åskådliggöra
detta förhållande väljes som exempel, att en man erlägger en frivillig
årlig avgift å 10 kronor från 20-års åldern under 30 år, eller till dess
han blir invalid. Det pensionsbelopp, som erhålles vid invaliditet efter
olika antal år eller senast vid 67 års ålder, finner man av följande
sam man ställning.
Ålder vid pensionstidens början
|
Pensions-
|
Ålder vid pensionstidens början
|
Pensions-
|
år.
|
belopp kr.
|
år.
|
belopp kr.
|
21 ........................................
|
.. 0: 13
|
50 ......................................
|
60: 45
|
25 .........................................
|
.. 1:95
|
55 ........................................
|
79: 95
|
30 .........................................
|
.. 7: 15
|
60 ..........................................
|
99: 45
|
35 .........................................
|
.. 15: 60
|
65 ........................................
|
118:95
|
40 ..........................................
|
.. 27: 30
|
67 ........................................
|
126: 75
|
45 ...........................................
|
.. 42: 25
|
|
|
Dessa synnerligen varierande pensionsbelopp torde visa, att den
av kommittén föreslagna anordningen av den frivilliga försäkringen än
mindre än dess anordning av den obligatoriska är ägnad att i rimlig
proportion för olika eventualiteter tillfredsställa invaliditetsförsäkrings-
behovet,. Om i stället för konstanta avgifter maximiavgifter erlagts
under de 30 åren, hade naturligtvis disproportionen i pensionsbeloppen
blivit än större.»
Då av vad sålunda anförts synes mig framgå, att ifrågavarande
beräkningssätt icke lämpligen bör komma till användning, och helst ett
enhetligt beräkningssätt bör tillämpas å samtliga till försäkringen inbe¬
talda avgifter, torde vara mest ändamålsenligt, att, i överensstämmelse
med vad riksförsäkringsanstalten föreslagit, samma beräkningsgrund till-
lämpas i avseende å de frivilliga avgifterna som beträffande de obliga¬
toriska avgifterna.
Till förekommande av missbruk bör naturligen den frivilliga avgif¬
ten begränsas till visst årligt belopp, som lämpligen torde kunna be¬
Motioner i Första kammaren, Nr 128.
13
stämmas till detsamma som den obligatoriska avgiften för året, dock att
frivilliga avgiften tillsammans med den obligatoriska må få uppgå till
det högsta belopp, som den försäkrade i obligatorisk avgift erlagt för
vartdera av minst 5 föregående år. Genom tillägget vinnes den för¬
delen, att, därest en försäkrad på grund av minskad inkomst flyttas
ned till en lägre inkomstklass, han kan genom erläggande av frivillig
avgift efter nedflyttningen bibehålla rätten till samma pensionsbelopp
som förut.
Med hänsyn därtill att jämväl i fråga om den på frivilliga avgifter
grundade pensionen denna pensions storlek beräknas lika för kvinna
som för mån, erfordras »även här ett statstillskott, vilket bör utgå efter
samma grunder som vid den på obligatoriska avgifter grundade pen¬
sionen. Detta statstillskott torde icke bliva av vidare betydenhet.
Även i en annan punkt har riksförsäkringsanstalten framställt ett
ändringsförslag, som synes mig synnerligen beaktansvärt, nämligen be¬
träffande pensionstilläggets beräknande. Förslaget innebär, att avgifts-
pensionen — såväl den som grundar sig på de obligatoriska avgifterna
som den på frivilliga avgifter beräknade — skall inräknas i den in¬
komst, som lägges till grund för beräkning av pensionstilläggets stor¬
lek. Genom en sådan ändring möjliggöres att höja inkomstgränsen för
pensionstilläggs utgående. Detta har till följd, att de, som hava rela¬
tivt stor avgiftspension, få mindre pensionstillägg än enligt Kungl.
Maj:ts förslag, under det att andra, särskilt bland dem som tillhöra den
nuvarande generationen, få större pensionstillägg än enligt sistnämnda
förslag. — Det ligger för övrigt något oformligt däri, att, om framdeles av-
giftspensionerna för åtminstone vissa grupper av försäkrade kunna sättas
så högt, att de må anses i och för sig tillräckliga, pensionstillägg lik¬
väl skall kunna erhållas. Det synes då vara rimligare, att de mindre
väl situerade få det bättre genom att i stället inkomstgränsen för pen¬
sionstilläggets utgående sättes högre, vilket kan ske, om avgiftspensio-
nen inräknas i inkomsten.
Enligt 6 § i Kungl. Maj:ts förslag skall för varje år, för vilket
endera av de i 4 § stadgade pensionsavgifter av åtta eller tretton kro¬
nor blivit erlagd, pensionstillägget höjas med en procent. Vidare stad¬
gas i lagförslagets 34 §, att för pensionstagare, som åtnjuter pensions¬
tillägg, den på frivilliga avgifter grundade pensionen skall höjas med
en tredjedel.
Mot beskaffenheten av dessa bestämmelser har såväl riksförsäk¬
ringsanstalten i sitt utlåtande som professor Wicksell i Ekonomisk tid¬
Pensions¬
tillägg m. m.
14
Motioner i Första hammaren, Nr 128.
Understöd.
skrift framställt en del vägande anmärkningar. Bland annat har så¬
lunda med avseende å höjningen av pensionstilläggen invänts, att sär¬
skilt för de försäkrade, som genom erläggande av de högre avgifterna
bliva delaktiga av denna höjning, deras genom eget arbete eller före¬
gående sparande åstadkomna inkomst spelar en alltför underordnad
roll. Särskilt rörande sättet för utgående av statsbidraget till den på
frivilliga avgifter grundade pensionen har anmärkts, att den leder till
sådana diskontinuiteter som att en person, vilken icke uppnått inkomst¬
gränsen för pensionstilläggs utgående, kan erhålla en avsevärt större
inkomst än en i övrigt lika ställd person, som uppnått denna inkomst-
gräns, såsom framgår av följande exempel.
En man betalar årligen från 16 års ålder 13 kronor i pensionsav¬
gift under Öl år samt från 15 års ålder högsta möjliga frivilliga pen¬
sionsavgift under 52 år. Efter 67 års ålder blir han invalid. Förutom
avgiftspensionen och den på frivilliga avgifter grundade pensionen, som
oberoende av den övriga inkomsten utgör sammanlagt omkring 488
kronor, erhåller han av allmänna medel, om han saknar egen inkomst,
ett tillskott av sammanlagt omkring 323 kronor. Om hans övriga in¬
komst är 299 kronor, blir tillskottet omkring 97 kronor. Har han åter
1 krona mera, d. v. s. 300 kronor, i egen inkomst, erhåller han intet
tillskott och får således genom denna krona 96 kronor mindre i total¬
inkomst. Mister han den egna inkomsten å 300 kr., blir hans totalin¬
komst 23 kronor större.
På grund av de påpekade olägenheterna synes det påtagligt, att de
ifrågavarande bestämmelserna böra ändras eller — än hellre — utgå
ur lagen.
Enligt verkställda beräkningar kan, därest avgiftspensionerna in¬
räknas i inkomsten och förutnämnda förhöjningar bortfalla, inkomst¬
gränsen för pensionstilläggs beräkning sättas till 350 kronor för man
och 300 kronor för kvinna, i följd varav högsta pensionstillägget skulle
komma att uppgå till för man 175 och för kvinna 150 kronor.
En konsekvens härav torde vara, att de i regeringsförslagets 33 §
omförmälda understöd böra höjas i lika grad.
Med hänsyn därtill, att den nuvarande generationens icke fullt un¬
derstödda invalider, som före år 1914 icke fyllt 60 år och vilka icke
kunna erhålla någon avgiftspension, skola komma i åtnjutande av un¬
derstöd, som skall utgå med 25 kronors högre belopp än det av Kungl.
Maj:t föreslagna, föranledes härav en kostnad, som för första året app¬
roximativt beräknats till något över 2,000,000 kronor, men år för år
Motioner i Första kammaren, Nr 128.
15
kommer att minskas. Då emellertid vid det av mig föreslagna sättet
för avgiftspensionernas beräkning arbetarförsäkringsfondens medel icke
behöva anlitas för utfyllande av den nuvarande generationens avgifts-
pensioner, kunna dessa medel användas, i den mån sådant finnes erfor¬
derligt, till utfyllande av understöden.
De ändringar uti de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för en
allmän folkpensionering, som enligt min mening böra vidtagas, avse
sålunda beträffande
1) av giftspensionen:
att denna pensions årliga belopp beräknas i enlighet med det i
riksförsäkringsanstaltens förutnämnda utlåtande såsom alternativ 2 be¬
tecknade förslag till dylik beräkning, dock med iakttagande därav, att
pensionsbeloppet sättes lika för man och kvinna samt beräknas enligt
den av riksförsäkringsanstalten för män upptagna tabellen;
2) den på frivilliga avgifter grundade pensionen:
att frivillig avgift ej må för något år erläggas med högre belopp
än den obligatoriska, dock att den frivilliga avgiften tillsammans med
den obligatoriska må få uppgå till det högsta belopp, vartill den obli¬
gatoriska avgiften för vartdera av 5 föregående år uppgått,
att jämväl den på grund av frivilliga avgifter utgående pensionen
beräknas enligt ovan angivna grunder för beräkning av den pension,
som härflyter ur de obligatoriska avgifterna,
samt att den i 34 § av Kungl. Maj:ts lagförslag förekommande
bestämmelsen, att för pensionstagare, som åtnjuter pensionstillägg, höjes
pensionen med en tredjedel, skall utgå;
3) pensiontilläggen:
att vid bestämmande av storleken av den inkomst, till vilken hän¬
syn skall tagas vid tillgodoförandet av pensionstillägg, den på erlagda
obligatoriska eller frivilliga avgifter grundade pensionen skall inräknas
i inkomsten;
att pensionstillägg skall utgå för pensionstagare, som är till arbete
varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till 350
och för kvinna till 300 kronor;
Samman¬
fattning.
16
Motioner i Första hammaren, Nr 128.
att pensionstillägget skall utgöra för år räknat i fråga om pen-
sionstagare, som ej åtnjuter någon inkomst, för man 175 och för kvinna
150 kronor, och i fråga om pensionstagare, som åtnjuter inkomst, nämnda
belopp med avdrag av halva årsinkomsten;
att den i 6 § av Kungl. Maj:ts lagförslag intagna bestämmelsen,
att för varje år, för vilket endera av de i lagförslagets 4 § stadgade
pensionsavgifter av åtta eller tretton kronor blivit erlagd, höjes pen¬
sionstillägget med en procent, skall utgå;
att för pensionsberättigad änkling, änka eller annan ogift kvinna,
som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja ett eller
flera egna barn under femton år, pensionen skall ökas, därest årsin¬
komsten ej uppgår till 350 kronor för man och 300 kronor för kvinna
jämte 120 kronor för varje barn, med särskilt pensionstillägg för bar¬
nen; samt
att beloppet av sådant pensionstillägg skall utgöra 60 kronor för
varje barn, där årsinkomsten ej överstiger 350 kronor för man och 300
kronor för kvinna, samt, där årsinkomsten överstiger nämnda belopp,
60 kronor för varje barn med avdrag av hälften av det belopp,
varmed årsinkomsten överstiger 350 kronor för man och 300 kronor
för kvinna;
4) understöd:
att det i 33 § av Kungl. Maj:ts lagförslag omförmälda understöd
skall beräknas i enlighet med de av mig föreslagna grunderna för pen¬
sionstilläggs beräkning;
5) statsbidrag till kvinnornas avgiftspensioner:
att till den i lagförslagets 12 § omförmälda fond skall för varje år
av statsmedel tillskjutas ett belopp, motsvarande hälften av samtliga
för kvinnor för året erlagda obligatoriska eller frivilliga avgifter, dock
att tillskottet utgör för dem, som äro födda något av
Därest de av mig ifrågasatta ändringarna vinna beaktande, torde
det särskilda utskottet, till vilket Kungl. Maj:ts proposition överlämnats,
åren 1874—1883
1864—1873
1854—1863
före 1863
45 %
35 %
25 %
15 %
Motiona" i Första hammaren, Nr 128. 17
vidtaga erforderlig omredigering av de i lagförslaget upptagna bestäm¬
melserna.
Klart är, att, därest det av mig föreslagna sättet för beräkning av
den på inbetalda avgifter grundade pensionen godkännes, de i andra
stycket av lagförslagets 37 § intagna övergångsbestämmelserna bliva
överflödiga.
Såsom förut anmärkts, kräves därigenom, att jämväl vid tillämp¬
ningen av de av mig föreslagna grunderna för pensionsberäkningen
pensionen skall utgå för kvinnorna med samma belopp som det för
männen för sig beräknade, ett extra statstillskott av omkring 400,000
kronor första året. Det bör dock härvid å andra sidan observeras, att
de av mig i övrigt föreslagna ändringarna av Kungl. Maj:t.s förslag
medföra en besparing å arbetarförsäkringsfondens medel.
Jag anser mig icke nu böra framställa något förslag, huru detta
överskott skall användas. Jag vill endast framhålla, att, därest man
icke skulle anse sig böra använda överskottet till att förbättra de nu¬
varande invalidernas ställning utöver vad i Kungl. Maj:ts proposition
föreslagits, man lämpligen skulle kunna anlita detsamma till upprät¬
tande av sanatorier eller vidtagande av andra åtgärder till förhindrande
av invaliditet.
Med åberopande av vad jag förut anfört, hemställer jag,
att Riksdagen måtte i Kungl. Maj:ts förslag till
lag om allmän pensionsförsäkring (prop. nr 126) be¬
sluta de ändringar i olika avseenden, som av mig här
ovan närmare angivits.
Stockholm den 15 april 1913.
Otto Mannheimer.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 samt. 69 käft. (Nr 127—128.)
3