Motioner i Första kammaren, Nr 104.
1
Nr 104.
Av herr Swartz, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ofri ned¬
sättning av tullen å socker.
Enligt det av 1908 års Riksdag fattade beslutet i fråga om skatt
och tull å socker, vilket beslut innebar en successivt under åren 1909
—1913 inträdande å ena sidan förböjning av skatten och å andra sidan
nedsättning av tullen, skall tullsatsen å socker från och med ingången
av innevarande år utgöra per kilogram 14 öre för raffinadsocker samt
9 öre för råsocker, under det att skatten samtidigt utgår med 16 öre
per kilogram för raffinadsocker.
I den till Riksdagen avlåfna propositionen angående förändring av
tullsatserna å socker och sirap samt om ändrad lydelse av § 13 i för¬
ordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 har
Kungl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen besluta, bland annat, en nedsätt¬
ning av tullen å raffinadsocker med 4 öre och å råsocker med 2 öre
lör kilogram. Dessutom ställes i utsikt en ytterligare nedsättning under
de följande åren, så att tullen å raffinad år i918 skulle uppgå till
endast 7 öre.
Av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet framgår, att
huvudmotivet för Kungl. Maj:ts förslag är att finna i eu åstundan att
söka åstadkomma en sänkning av sockerpriset å den inhemska mark¬
naden. En nedsättning av sockerskatten har emellertid icke ansetts
kunna ifrågasättas, enär denna skatt för statsverket utgör en viktig
inkomstkälla, vari minskning under nuvarande förhållanden icke kunnat
ifrågasättas. Avkastningen av sockertullen åter uppgår till ett jäm¬
förelsevis så ringa belopp, att denna tull knappast äger någon betydelse
för statens budget. Finansministern har därför ansett sig böra anlita
utvägen med en sänkning av tullen, varvid nedsättningen bestämts med
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 samt. 54 höft. (Nr 104-105.) 1
2
Motioner i Första hammaren, Nr 104.
hänsyn till det tullskydd, som man ansett den svenska sockerindustrien
för närvarande behöva.
Då frågan huruvida en tullsänkning nu bör företagas och i sådant
fall med vilket belopp, säkerligen bliver underkastad en synnerligen
ingående och noggrann prövning inom bevillningsutskottet, vars med¬
lemmar ju äga att inom den av Kungl. Maj:t föreslagna tullsänkningens
ram framlägga de ändringsförslag i den nådiga propositionen, vartill
omständigheterna kunna giva anledning, saknar jag för närvarande skäl
att ingå på eu närmare granskning av de åsikter, för vilka finans¬
ministern gjort sig till tolk i den kungl. propositionen. Dock anser jag
mig J>öra uttala mina stora betänkligheter mot finansministerns förslag
att på eu gång vidtaga den avsevärda sänkning av tullen, som av ho¬
nom ifrågasatts, liksom ock mot hans tanke att därefter än ytterligare
sänka tullen — betänkligheter, som framkallats med hänsyn ej mindre
till den industri, mot vilken åtgärden närmast är riktad, än även till
den räckvidd in på många andra viktiga områden, som förslaget, om
det genomfördes, uppenbarligen skulle komma att erhålla. Jag anser
mig emellertid, som sagt, icke böra ingå på dessa frågor utan ber att i
stället få något beröra ett annat spörsmål, som i detta sammanhang
torde böra tagas under övervägande.
Jag syftar härmed på frågan om att med tanke på statsverkets
behov av ölrade intäkter söka begagna det tillfälle, som eu eventuell
sänkning av sockertullen skulle erbjuda, att tillföra statskassan ett väl
behövligt tillskott i dess inkomster genom en höjning av sockerskatten.
För den händelse Riksdagen skulle i huvudsak bifalla Kungl.
Maj:£s förevarande förslag, förefinnas alldeles särskilda skäl för vidta¬
gande av en dylik åtgärd. Finansministern förutsätter ju i sitt anfö¬
rande till statsrådsprotokollet, att ett sådant bifall med nödvändighet
skulle medföra en omläggning av driftmetoderna inom sockerindustrien
i riktning av större koncentration. Att härav ett ganska om!ältande
entledigande av för närvarande inom ifrågavarande industri sysselsatta
arbetare skulle bliva eu följd, framhålles uttryckligen av finansministern.
Utan att i detta sammanhang ingå på ett skärskådande av de verk¬
ningar i övrigt, vilka skulle framkallas, för den händelse sockerindu¬
striens målsmän ställde sig finansministerns anvisningar till efterrättelse,
vill jag här endast framhålla den av finansministern, åtminstone
för visst fall, erkända följden av skyldighet för staten att ekonomiskt
hålla de medborgare skadeslösa, vilka genom statsmakternas åtgöranden
förhindrats från att på hittills övat sätt förvärva sitt uppehälle. De
belopp, som härför kunde komma att erfordras, äro ju i nuvarande stund
3
Motioner i Första hammaren, Nr 104.
omöjliga att angiva, men säkerligen skulle de bliva ganska väsentliga.
Härtill kommer, att staten, vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag om ned¬
sättning av sirapstullen med hälften eller från 10 till 5 öre per kilogram,
skulle fä vidkännas en minskning i sina inkomster, vilken, då denna
tull årligen tillför statskassan omkring 1V3 miljon kronor, kan beräknas
uppgå till ej mindre än aU miljon kronor för år.
Att genom en förhöjning av sockerskatten söka täcka dessa ökade
anspråk, på resp. minskade inkomster för statskassan, som följa med
ett godkännande av den föreliggande kungl. propositionen, synes mig
vara helt naturligt. Mot vidtagande av en sådan åtgärd talar visser¬
ligen den omständigheten, att den föreslagna tullsänkningen med ty
åtföljande sänkning av sockerpriset härigenom icke skulle komma den
konsumerande allmänheten till godo på sätt Kungl. Maj:t avsett. Na¬
turligtvis är det ett mycket behjärtansvärt ändamål att söka nedbringa
de höga levnadskostnader, för vilkas tryck särskilt den mindre burgna
befolkningen för närvarande är utsatt, men är jag av den uppfattnin¬
gen, att en sänkning av tullen å socker därvidlag spelar eu mycket
obetydligare roll, än vad som i den kungl. propositionen förmenas.
Till stöd härför tillåter jag mig allenast hänvisa till det förhållande, att,
då Sveriges nuvarande medelkonsumtion av socker per år och individ,
enligt vad som upplyses i den vid den kungl. propositionen fogade bil.
1 sid. 96 beräknas uppgå till omkring SO kg., vilket torde vara ganska
högt tilltaget, skulle man alltså genom en sänkning av tullen till 10 öre
vinna en årlig minskning i levnadsomkostnaderna av allenast 1 krona
20 öre per individ. Med en tullsats av 7 öre bleve den årliga bespa¬
ringen per individ 2 kronor 10 öre. Räknar man åter, vad den före¬
slagna tullsänkningen med 4 öre per kg. kan betyda för eif genomsnitts-
hushåll, så finner man av eu utredning, som verkställts av Stockholms
stads statistiska kontor angående levnadskostnaderna i Stockholm åren
1907—1908, att sockeråtgången där i anförda fall beräknades till 79,33
kg. per år. För ett sådant hushåll skulle besparingen alltså belöpa sig
till 3 kronor 17 öre per år (se bil. 1 sid. 97). Att med sådana siffror
för ögonen tala om att ett verkligt förbilligande i levnadsomkostnaderna
för konsumenterna skulle kunna uppnås med den föreslagna sänkningen
av sockertullen, torde väl knappast kunna anses hava fog för sig. Det
kan i detta sammanhang även förtjäna framhållas, att då konsumtionen
av socker inom den förmögnare delen av befolkningen torde vara avse¬
värt större än vad förhållandet är bland de mindre bemedlade klasserna,
en nedsättning av tullen skulle mera komma de burgna till godo än
4
Motioner i Första kammaren, Nr 104.
de mindre bemedlade, vilka senare dock torde vara de, som hava den
största känningen av den rådande dyrtiden.
Av vad jag nu anfört torde framgå, att den besparing i levnads¬
kostnaderna, som konsumenterna med den föreslagna tullsänkningen skulle
kunna vinna, är av alltför ringa omfattning för att böra tillmätas någon
större betydelse vid avgörandet av frågan om lämpligheten eller behovet
av att höja sockerskatten. I sådant avseende ligger vikten uteslutande
pa att tillvarataga statens finansiella intressen. Ur denna synpunkt har
ock chefen för kungl. finansdepartementet, huru beaktansvärd en sänk¬
ning av sockerskatten än synts honom vara, likväl icke ansett sig kunna
förorda en dylik åtgärd varav en minskning i statskassan skulle bliva
en följd.
Ett bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag skulle alltså, utan
att föranleda vare sig någon avsevärd lättnad för den konsumerande
allmänheten eller någon som helst fördel för staten, allenast förorsaka
en ökning av den ej ringa börda, som redan vilar på statskassan. Detta
kan icke vara välbetänkt. Då härtill kommer, att för genomförande av
de reformer.på skilda områden, som under den närmaste tiden äro att
förvänta — jag behöver endast erinra om förslaget om allmän folkpen¬
sionering — på statsverket kommer att år efter år ställas allt högre
anspråk, vilka måste tillgodoses, lärer eu, höjning av sockerskatten få
anses synnerligen väl motiverad, även om Kungl. Maj:ts förslag skulle
komma att av Riksdagen modifieras därhän, att en sänkning av socker¬
tullen ej komme att medföra en direkt påkänning på statskassan, då
för fyllande av statsverkets nyss omförmälda behov av ökade intäkter
utvägen med anlitande av konsumtionsskatter ej torde kunna undvikas.
Och bör eu dylik åtgärds vidtagande så mycket mindre röna motstånd
som, därest skatten ökas med ett sänkningen av tullen motsvarande
belopp,, någon förhöjning av sockerpriset för den konsumerande allmän¬
heten icke behöver uppstå, men däremot statskassan bliver tillförsäk¬
rad ett väl så behövligt större utbyte av ifrågavarande skattekälla.
På grund av vad sålunda anförts tillåter jag mig därför vörd¬
samt hemställa,
att, för den händelse Riksdagen beslutar ned¬
sätta gällande tull å socker, Riksdagen i samband där¬
med måtte besluta sådan ändrad lydelse av 1 § i för¬
ordningen den 11 oktober 1907 angående beskatt¬
ning av socker, därom bevillningsutskottet torde av¬
Motioner i Första hammaren, Nr 105.
giva närmare förslag, att skatten å raffinadsocker
ökas med samma belopp, varmed tullen å detsamma
nedsättes.
Stockholm den 17 februari 1913.
Carl Stvarts.
Nr 105.
Av herr Swartz, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om ned¬
sättning av tullen å sirap.
I den till Riksdagen avlåtna nådiga propositionen om sänkning av
tullen å socker har Kungl. Magt jämväl föreslagit, att gällande tullsats
å sirap skall nedsättas med hälften eller från 10 till 5 öre per kilogram.
Anledningen härtill finner man vara densamma, som föranlett
chefen för kungl. finansdepartementet att avlåta förslag om sänkning
av sockertullen, eller hänsyn till den konsumerande allmänhetens intresse
av lättnad i den rådande dyrtiden. Men enär tullen å sirap har sin
största betydelse såsom finanstull, har chefen för nämnda departement
av statsfinansiella skäl icke ansett sig böra nu föreslå ifrågavarande tulls
borttagande, utan stannat vid en nedNättning med hälften. Då ifråga¬
varande tull årligen inbringar omkring 1 Va miljon kronor, kommer såle¬
des den föreslagna nedsättningen att föranleda en minskning av stats¬
verkets inkomster per år av ej mindre än I * 3U miljon kronor; en åtgärd,
som med tanke på det höga belopp, vartill tullinkomsterna för 1914 års
statsreglering uppskattats, är ägnad att väcka eu viss förvåning, då
man väl hade anledning förmoda att den starkt spända budgeten icke
på inkomstsidan skulle tåla någon avprutning.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 3 samt 54 käft. (Nr 104—105.) 2