Motioner i Andra kammaren, Nr 93.
1
Nr 93.
Av herr Molill i Dombäcksmark, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående ändrad lagstiftning i fråga om makes
giftorätt till fast egendom.
Nu gällande lagar angående äkta makars inbördes förhållanden till
egendom och förmögenhet lämna från moralisk synpunkt mycket övrigt
att önska och synas ingalunda motsvara den humanitet i uppfattningen
om kvinnans rättsliga och sociala ställning, som numera, glädjande nog,
gör sig gällande. Tvärtom torde det kunna påstås, att dessa lagar äro
en för vårt kultursamhälle genant kvarleva från den barbariska tid, då
kvinnan ansågs såsom någon slags lägre varelse eller inventarium bland
mannens övriga tillhörigheter. Tydligast framträder denna kvarleva i det
enligt nutidsuppfattning rättsvidriga, att hustrun ej i och med giftermålet
erhåller giftorätt i fastigheter, som mannen före äktenskapet förvärvat.
Hårdast drabbas givetvis den jordbrukande befolkningens kvinnor av denna
av männen själva stiftade lag, och tusentals exempel finnas på vilken sorg
och vilket elände, som drabbat änkor och värnlösa just därigenom att de
— om mannen dött utan föregående testamentariska dispositioner — stått
utanför all rätt till hemmet, där dock hustrurna kanske nedlagt ett livslångt
arbete för det — såsom naturligt vore — gemensamma. I barnlösa äkten¬
skap har till exempel vid mannens död hans närmare eller fjärmare släk¬
tingar kommit och tagit det »gemensamma» hemmet i besittning och hust¬
run har kommit på bar backe. I äktenskap, där det åter funnits bröst¬
arvingar, ha dessa senare tagit hemmet i besittning och hustrun, änkan,
har fått stå och se på, i lyckligaste fall endast fått bo kvar på barnens
eller förmyndares blotta nåd och barmhärtighet. Att fast egendom skall
hava någon slags större helgd än annan egendom eller förmögenhet inom
äktenskapet är för nutidsmänniskan obegripligt. Samma är givetvis för¬
hållandet, när det gäller egendom, som genom arv tillfaller endera maken.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 39 käft. (Nr 93—95). 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 93.
Intet förnuftigt skäl talar för att sådan egendom skall betraktas såsom
enskild. Då därtill kommer, att det står kontrahenterna fritt att ordna
det inbördes ekonomiska förhållandet enligt got (finnande genom äkten¬
skapsförord, torde rimligtvis någon anledning till tal om obehörigt tvång
genom den lagstiftning, jag härmed påkallar, förefinnas.
Yad här ovan sagts om kvinnan, gäller i tillämpliga delar även mannen.
Ehuru jag visserligen har mig bekant, att giftermålsbalken är under
omarbetning, är jag dock övertygad om, att de principer, som bär ovan
framhållits, ingalunda torde komma till sin rätt genom sagda omarbetning,
vadan jag icke tvekar, att oberoende av den pågående utredningen fram¬
lägga frågan till Riksdagens omprövning.
På grund härav yrkas,
att Riksdagen i skrivelse till Ilungl. Maj:t måtte
anhålla om förslag till sådana ändringar i allmänna
civillagen, att giftorätten utsträckes att gälla jämväl
fast egendom, som före äktenskapet förvärvats eller
som under äktenskapet genom arv tillfaller endera
maken.
Stockholm den 22 januari 1913.
Emil Molin
i Dombäcksmark.
I motionens syfte instämma:
J. It. Sundström.
1). Viklund.
A. J. Wedin.
Ernst Hage.
Per Norm.
P. E. Hedström.
Jonas Jonsson.