Motioner i Andra kammaren, Nr 64-
7
Nr 64.
Av herrar KristeilSSOll och Persson i Malmö, om skri¬
velse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i
fråga om införande av proportionellt valsätt vid val av
de i 71 § riksdagsordningen omförmäla valmän och
deras suppleanter.
»Vad tro herrarne, att det väcker för uppseende i utlandet, när chefen
eller de ledande i riksbanken ställas på lottning?» — voro de ord, varmed
förra året bankdirektör Wallenberg i Första kammaren avslutade sitt an¬
förande vid behandlingen av den bekanta motionen om förändring i riks¬
bankens omorganisation. Tyvärr gick profetian några dagar senare i upp¬
fyllelse. De 48 valmännen kunde inte enas. Kammare stod mot kam¬
mare, om dock icke bokstavligt, så i realiteten. Lotten fällde utslaget.
Ett förlitande på »lotten», som försynens tjänare äro nog alla eniga
om att anse som mindre ändamålsenligt. Visserligen borde respektive par¬
tier var för sig vid så viktiga val framföra goda och kompetenta kandi¬
dater, så att större omedelbar fara för riksbanken icke behöver föreligga,
om lotten ger det ena eller andra utslaget, men det divisionsansvar och
den osäkerhet, som ett sådant sakernas tillstånd innebär, tillika med be¬
hörig omsorg om vårt utländska renommé äro tillräckliga skäl för en ändring,
varigenom lottdragning i görligaste män kan undvikas.
Härvidlag tro vi, att det för närvarande är lönlöst att söka genom¬
föra reformer, som icke utgå ifrån och anse, att fortfarande som hittills,
låta riksbanken helt och hållet förbliva under Kiksdagens garanti och vård!
Lottdragning skulle med säkerhet i de flesta tänkbara fall förebyggas, om
valet av de 48 valmännen enligt § 71 i riksdagsordningen skedde ’pro¬
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 64.
portionelit. Det parti eller den association inom riksdagen, som befinner
sig i majoritet, finge då i detta fall samma rätt och möjlighet, som före¬
finnes inom en mängd andra områden för Riksdagens maktutövning och
vilka jag ej anser mig behöva här uppräkna, rätten och möjligheten att
gorå sin vilja gällande. Det parti eller den association åter, som befinner
sig i minoritet, hade tillfälle att från båda kamrarna insätta personer, som
vid den förberedande behandlingen inom valnämnden kunde framlägga dess
synpunker, en förmån, som minoriteterna i kamrarna icke nu ha sig
onranterad. Ansvaret för valet av fullmäktige vilade obetingat på majori¬
teten. Oppositionen eller minoriteten hade i detta fall, som i en mängd
andra, att genom sin kritiks bärighet avvinna den maktställning, som kunde
förskaffa densamma majoritet.
Otvivelaktigt kommer man att invända, att politiska synpunkter vid
valet skulle kunna komma att göra sig gällande, och att riksbanken bör
vara oberoende av sådana. Härtill kan genmälas, att politiska synpunkter
redan nu kunna göra sig gällande saväl i fråga om utseende av riksbankens
ledning som ock vid val av bankoutskott, vilket som bekant gentemot
riksbanken innehar en viss ställning av principal innebörd, och att ännu
icke mig veterligt något förslag till omorganisation av riksbanken irarn-
kommit, där icke politiska synpunkter fortfarande kunde gorå sig gällande.
Under alla förhållanden kunna dessa synpunkter spela in vid lagars stif¬
tande, och för riksbanken kommer alltid staten att skriva starkt regleiande
lagar.’ Men, som förut nämnts, för närvarande torde det ej förefinnas
utsikter för att undandraga riksdagen dess nuvarande ställning till riks¬
banken.
För övrigt kan det sättas i fråga, huruvida »politiska synpunkter»
a priori äro att betrakta som något ont. Vid all samhällelig maktutövning
spelar politiken in. Olika partier hysa olika åsikter, men alla sträva efter
eller borde åtminstone i ett sunt samhälle sträva efter att tjäna fosterlandet
på bästa sätt. De institutioner, som i likhet med riksbanken för det
ekonomiska livet i ett land ha en så oerhörd betydelse, kunna knappast
ställas utanför statsmakternas domvärjo.
Att majoriteten i riksdagen skulle på obehörigt sätt utöva sin makt
till förfång för berättigade enskilda intressen, därest proportionella val in¬
fördes för de 48 valmännen, är föga troligt. I varje fall bör man kunna
antaga, att medvetandet om det synnerligen stora ansvaret kommer att vila
så tungt på vederbörande, att de gå till verket med den största omsorg om
Motioner i Andra kammaren, Nr 64.
9
hela landets val, och detta så mycket mer som missgrepp eller orättfärdig¬
het från ett partis sida snart skulle hämna sig.
*
Samma valmän utse enligt förut nämnda paragraf i riksdagsordningen
fullmäktige i riksgäldskontor. Dessa mottaga sina instruktioner av majo¬
riteten i riksdagen, ity att gemensam votering' vid stridiga beslut av kam¬
rarna, i vad som rörer riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster
och utgifter, skall äga rum, då sammanjämkning ej kan åstadkommas.
Som en naturlig konsekvens härav torde höra betraktas, att samma majoritet
inom riksdagen även borde tillförsäkras avgörande inflytande på valet av
de fullmäktige, som skola fullgöra besluten. Lotteri är även härvid lav¬
ett ont.
Då det torde vara lämpligast, att Kungl. Maj:t låter utarbeta de för¬
slag till grundlagsändringar, som eventuell övergång till proportionellt val¬
sätt kan medföra, och då ett sådant förfarande icke behof ver fördröja ett
besluts ikraftträdande, tillåta vi oss, på grund av det anförda, hemställa,
att Riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj:t
anhålla, det Ivungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta
utreda frågan om proportionellt valsätt för utseende av
de 48 valmän, som omförmälas i § 71 i riksdags¬
ordningen, jämte suppleanter, samt för Riksdagen fram¬
lägga det förslag, vartill denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 23 januari 1913.
Emil Kristensson. Nils Persson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 26 käft.
2