Motioner i Andra kammaren, Nr 57.
o
Nr 57.
Av herr Ekerot, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspro¬
positionen framlagda förslag om anslag till förnyad täv¬
ling för utseende av avelscentra för nötboskap.
I årets statsverksproposition äskas under 9:de huvudtiteln sid.
199—210 ett anslag av 95,000 kronor att tillsammans med beräknad
avkastning av fonden för svenska hornboskapens och fåravelns föräd¬
ling, 27,000 kronor, eller tillsammans 122,000 kronor användas för för¬
nyad tävling för utseende av avelscentra för nötboskap. Av förestå¬
ende belopp begäres 16,000 kronor under år 1914.
Enligt den i statsverkspropositionen förebragta utredningen hava
dylika tävlingar ägt rum dels för 1903—1910, dels för 1911—1915.
I den första och andra tävlan medtogos fjällboskap, ayrshire- och låg-
landsras, under det att i den nu föreslagna tredje tävlingen låglands-
rasen blivit utesluten, och häremot är intet att invända. Enligt min
uppfattning, stödd av en av de förnämsta auktoriteterna på ayrshire-
avelns område, kunna dessa avelscentertävlingar även beträffande ayr-
shireboskapen nu anses hava fyllt sitt mål. Den första tävlingen har
varit mycket behövlig, den andra nyttig, men den nu föreslagna tredje
tävlingen kan betecknas som obehövlig, enär ayrshireaveln utan avsaknad
torde kunna undvara densamma.
Beträffande fjällboskapen vågar jag ej uttala mig. Det förefaller
som om denna ras fortfarande skulle vara i behov av den hjälp och
det stöd en sådan tävling avser att giva. Möjligen skulle de äskade^
medlen kunna användas till andra i ännu högre grad gagnande åtgärder.
Enligt statsverkspropositionen har under årens lopp från avels¬
centra blivit försålda 529 ayrshiretjurar över 1 år och 126 tjurar av
samma ras under ett år samt av fjällräf resp. 97 och 52 eller tillsam¬
6
Motioner i Andra hammaren, Nr 57.
mans 804 tjurar och tjurkalvar. De försålda hondjuren, äro av mindre
intresse, då de väl i allmänhet torde få betecknas som utgallringspro-
dukter. För dessa tjurar och tjurkalvar har — oberäknat 27,000 kro¬
nor från fonden för svenska hornboskapens och fåravelns förädling —
under år 1903—1911 av statsmedel offrats 149,600 kronor, eller kronor
186 per försåld tjur och tjurkalv. Ett sådant offer kan för sådant ända¬
mål anses hava varit berättigat, men är det knappast numera beträf¬
fande ayrshiredjuren.
Den, som intresserar sig för den svenska nötboskapsaveln, kan
med oblandad glädje konstatera statsmakternas varma intresse för dess
höjande. Att det stöd och den hjälp densamma från statens och hus¬
hållningssällskapens sida erhållit burit goda frukter är obestridligt. Men
efter allt att döma torde den svenska boskapsskötseln, sådan den hittills
bedrivits, gå en framtid till mötes, som icke torde bli enbart ljus. Under
den senaste tiden har densamma från olika håll blivit kritiserad för att
ej säga nedgjord, och dess ekonomiska bärighet ställd i tvivelsmål.
Inom många lantmannakretsar har kritiken emottagits med synbar väl¬
vilja. Frågan om kreaturslöst jordbruk diskuteras och många äro de,
som redan beslutat avyttra hela eller större delen av sina av blandad
ras bestående besättningar. Uppdrivna priser på renrasiga avelsdjur,
sterilitet, kastning, överlöpning m. m., höga priser på kraftfoder samt
utom under det senaste året låga priser på mjölk och mejeriprodukter
samt slaktdjur har varit orsaken till att vederbörande alltför gärna
börjat lyssna till kritiken.
Hittills har avelsarbetet framförallt bedrivits av de större och
medelstora jordbrukarne, i alltför liten omfattning av småbrukarne. Icke
alla, men det största antalet bedriver en kreatursskötsel, som på grund
av svaga och svagt avkastande djur är i ekonomiskt hänseende mindre
bärkraftig än den borde och kunde vara. Brist på insikt samt höga
priser på avelsdjur torde vara de mest inverkande orsakerna härtill.
För den, som varit i tillfälle att taga närmare kännedom om förhållan¬
dena, torde det emellertid vara tydligt och klart, att det mindre jord¬
brukets utveckling är i hög grad beroende av det sätt, på vilket krea-
t.ursskötseln utvecklas, ty det stora flertalet av de mindre jordbrukarne
kunna icke bedriva kreaturslöst jordbruk, utan en väl ordnad kreaturs¬
skötsel är för dem nödvändig. Ordspråket att ett par goda kor kan
betyda välstånd, ett par dåliga ruin för den mindre jordbrukaren, är
bokstavligt taget sant.
För att ytterligare utveckla husdjursskötseln främst på de mindre
jordbruken, är den föreningsverksamhet, som avser att möjliggöra hållandet
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 57.
av goda avelstjurar värd att uppmuntras. Härigenom skapas även eu
naturlig utveckling av avelsbesättningarna, som genom ökad efterfrågan
på goda ock friska avelstjurar beredes avsättning för de avelsdjur, de
hava att avyttra.
En åtgärd, som skulle i hög grad gynna såväl avsättningen av
avelsdjur som dessa djurs spridande bland de mindre jordbrukarne äro
billiga lån till tjur- och avelsföreningar. Inom många län, där hus¬
hållningssällskapen äro i besittning av nödiga medel, bär anslag lämnats
dylika föreningar och med mycket gott resultat. Som exempel kan
nämnas Kristianstads läns hushållningssällskap, som visserligen saknat
egna tillgångar för dylika lån, men som under 1903—1907 ur fonden
för svenska hornboskapens och fåravelns förädling upplånade 75,000
kronor mot 3 procent ränta och utlånade dessa medel till föreningar
mot samma ränta att amorteras under 5 år. Under en synnerligen kort
tid bildades utan någon större svårighet ett 50-tal nya avelsföreningar.
Av dessa avelsföreningar finnas ännu några kvar, men så snart medlen
tagit slut, avtog intresset. Initiativ för bildande av nya föreningar
har sedermera tagits, och förfrågningar om lån bär i mängd ingått
till hushållningssällskapet. De allra flesta initiarivtagarne hava låtit
frågan falla, sedan upplysning erhållits, att sällskapet saknat medel till
sökta lån.
Det är min bestämda uppfattning, att om en lånefond upplades,
där lån av föreningar kunde erhållas exempelvis mot 3 procent ränta,
skulle ett stort antal föreningar bildas och kreatursskötseln hos de
mindre jordbrukarne förbättras. Åven om fonden så småningom upp¬
bringades till en miljon eller däröver, skulle en ringa ränteförlust för
staten uppstå, men ett stort mai utan större utgifter främjas.
Då kostnaderna för avelscentra för ayrshireboskap skulle utan skada
för avel sarbetet kunna inbesparas, men andra åtgärder äro av behovet
påkallade, skulle utan någon merkostnad för staten en lånefond för
södra och mellersta Sverige kunna uppläggas, där de för ayrshirecentra
avsedda medlen skulle kunna användas för täckande av statens ränte¬
förlust.
Med hänvisning till förestående vill undertecknad hemställa,
att Riksdagen ville avslå den kungl. propositionen
i vad den avser anslag till förnyad avelscentertävlan för
ayrshiredjur; samt att Riksdagen ville bevilja 300,000
kronor att genom hushållningssällskapen i mellersta och
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 57.
södra Sverige och under de villkor Kungl. Maj:t kan
föreskriva för inköp av goda avelstjurar tillhandahållas
tjur- och avelsföreningar.
Stockholm den 18 januari 1913.
V. Ekerot.
STOCKHOLM, iSAAC MARCUS’ BOKTEYCKEBI-AKTIEBOK AGr, 1913.