Motioner i Andra kammaren, Nr 364.
1
Nr m.
Af herr CarlSOll i Falun, i anledning av Kungl. Maj:ts proposi¬
tion med förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer
i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndig¬
heter och förfarandet vid taxering m. in.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 232 föreslås nya deklarationsformulär
med föreskrift bland annat att inkomst av rörelse eller yrke skall
deklareras till sitt bruttovärde, från vilket sedan de beskattningsfria drift¬
kostnaderna få avdi’agas vid sidan av vissa allmänna avdrag och likaledes
vissa särskilda avdrag för värdeminskning.
Bland dessa avdrag är det särskilt de under begreppet indirekta
driftkostnader hörande avdragen för värdeminskning, »som även med nog-
grannt underhåll och aktsam vård drabbar driftsinventarier och byggnader»,
vilka för näringslivet spela en betydande roll. I punkt 16 av anvisningar
för deklarationsblankettens ifyllande föreskrives: »avse gjorda avskrivningar
eller avsättningar för värdeminskning olika slags tillgångar med väsentligen
olika varaktighet, redogöres härför i särskild bilaga», samt under särskilda
avdrag för värdeminskning: »för att avdragen skola medgivas, skall nöjaktig
utredning om deras befogenhet lämnas». Motiveringen till åtminstone denna
senare föreskrift återfinnes i departementschefens yttrande: »de numera vunna
erfarenheterna om tillämpningen av de nya skatteförfattningarne giva
emellertid anledning antaga, att i ett stort antal fall taxeringsmyndig¬
heterna låtit sig nöja med obestyrkta eller icke tillräckligt styrkta upp¬
gifter till stöd för avdragen och således, i strid med lagens mening, visat
för stor eftergivenhet för avdragsanspråken. Att till förebyggande härav
något bör göras, synes klart, och förslaget upptager i sådant syfte en i
formuläret inlagd erinran om vikten av en nöjaktig utredning i hvarje fall».
Bihang till Riksdagens protokoll 1313. 4 Sami. 169 höft. (Nr 264.) 1
Motioner i Andra kammaren. Nr 364.
->
Det pålägges sålunda deklaranten bevisningsskyldigheten för att de
honom påyrkade avdragen äro berättigade, en sak, som för deklaranten
måste medföra svårigheter liksom ock för taxeringsmyndigheterna att
pröva vad i sådant hänseende kan vara skäligt. En hel del tvister rörande
storleken av sådana avdrag hava avgjorts i högsta instans och därvid fått
olika utgång, synbarligen beroende på den utredning klaganden lyckats
åstadkomma. En sådan sakens ordning kan näppeligen vara förenlig med
en modern skatteförfattnings sträfvan efter enhetligt och rättvist bedömande
från taxeringsmyndigheternas sida, och kan ej heller bringas i samklang
med departementschefens uttalade grundsats, att »taxeringsarbetet får icke
ytterligare försvåras och invecklas».
Det synes vara en logisk utvecklig av vår skatteförordning, att i den-'
samma fastslås vissa objektiva grunder för beräkningen av åtminstone
gränsvärdena för skattefria årliga avskrivnings- eller avsättningsprocenter
för vanligast förekommande grupper av driftsinventarier, allt efter ända¬
mål och användningssätt, samt byggnader, efter byggnadsmaterial och ända¬
mål, till ledning för deklaranter och taxeringsmyndigheter. Att fastslå¬
endet av sådana fasta avskrivningskvoter kommer att vara förenligt med
svårigheter samt att de, en gång fastslagna, dock tidvis måste underkastas
justering, är påtagligt, liksom att från skatteteknisk synpunkt vissa betänk¬
ligheter komma att höjas mot en sådan ordning. Risken av fasta avskriv-
ningsprocenter torde väl kunna motvägas av föreskrift att i beträffande
företags räkenskaper den verkställda avskrifningen eller avsättningen skall
uppgå till minst samma procentbelopp, samt därigenom att prövningsrätt
förbehålles i speciella fall. Åven om i enstaka fall härigenom avdrag
skulle förekomma till större belopp än den faktiska värdeminskningen,
bleve resultatet härav närmast en konsolidering av vederbörande företag
till båtnad för framtida vinstmöjligheter, och sålunda förhöjd skatte-
förmåga.
Det vore i detta sammanhang av intresse att känna värdet av lan¬
dets byggnader, inventarier och slitager. Beträffande den svenska industri¬
ens byggnader, inventarier oeh slitager, har ingenjör C. Billberg, med
utgångspunkt från aktuarien Flodströms uppgift, att det bokförda värdet
av industriens egna byggnader för produktionsändamål år 1908 kan anslås
till 800,000,000 kronor samt värdet av dess maskiner och inventarier till
400,000,000 kronor, försökt sig på en kalkyl och under vissa förutsätt¬
ningar kommit till följande resultat:
den svenska industriens byggnader vid 1908 års slut representerade
ett anskaffningsvärde av i runt tal 1,600,000,000 kronor samt dess inven¬
tarier ett värde av cirka 889,000,000 kronor,
Motioner i Andra kammaren, Nr 364.
a
värdet av slitaget å den svenska industriens byggnader under 1908
uppgick till i runt tal cirka 53,000,000 kronor samt å dess inventarier
till cirka 89,000,000 kronor.
Även om dessa summor skulle vara för höga, så ingiva de dock en
antydan om betydelsen av att uppmuntra den sparsamhet, som på vinst¬
utdelningens bekostnad strävar efter väl avvägda avskrivningar.
På grund av det anförda får jag hemställa,
att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utarbetande och framläggande för Riksda¬
gen av förslag till skattefria avskrivnings- eller avsätt-
ningskvoter för vanligast förekommande grupper av
driftsinventarier och byggnader till ledning för deklara-
tionsförfarandet. ,
Stockholm den 30 april 1913.
Sven Carlson
i Falna.