Motioner i Andra kammaren, Nr 363.
3
dels eventuellt kan verka till uppoffrandet för särskilt lantbefolkningen av
arbetskraft, som under närvarande tidsomständigheter är för densamma
alldeles oumbärlig, dels ock till föregripande av kommande beslut i de-
partementalfrågan, samt, då dessutom förslaget kommit Riksdagen så sent
tillhanda, att densanunas flesta ledamöter omöjligen kunnat grundligen
sätta sig in i dess alla omständigheter, yrka vi,
att föreliggande kungl. proposition nr 204 angående
skolöverstyrelsen icke måtte av Riksdagen bifallas.
Stockholm den 30 april 1913.
Herman Andersson. Cornelius Olsson. Wilh. Hellberg.
Emil Bengtsson. Bernhard Nilsson. J. M. Johansson.
Joll. Zelahn. A. R. Rosenquist. E. Rääf.
Pehr Au g. Andersson. F. O. Mörtsell.
Nr 363,
Av herr Brailtillg1, i anledning av Kungl. Majds proposition an¬
gående utvidgande av överstyrelsen för rikets allmänna
läroverk till en överstyrelse för skolväsendet i riket.
Vid granskning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 204, angående en
överstyrelse för skolväsendet i riket synes ett synnerligen viktigt led i vår
ungdoms fostran hava vunnit väl litet beaktande i jämförelse med övriga
dithörande grenar, nämligen ungdomens fysiska fostran, som förvisso är
av stor betydelse för ett folks framtid och i vissa avseenden lika viktig
som annan fostran.
Vilket utrymme och vilken betydelse har i den kungl. propositionen
tillmätts den fysiska uppfostran? Kungl. Maj:t har, följande folkundervis-
ningskommittén, föreslagit att denna del av ungdomens fostran skulle till¬
godoses i överstyrelsen genom en till densamma knuten sakkunnig person,
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 363.
Historik.
som, anställd å extra stat med 5,000 kronors arvode, skulle dels utöva
inspektion, dels deltaga vid beredning av till ifrågavarande område hörande
ärenden.
Det torde här vara skäl erinra om de uppslag till organiserande av
vårt folks fysiska fostran, som tidigare framkommit, och följer jag härvid
en i Svensk Gymnastiktidning nr 1 och 2 för år 1913 införd uppsats.
»För 100 år sedan föreslog P. H. Ling, att gymnastiska centralinstitutets före¬
ståndare under maj och juni månader skulle inspektera gymnastiken i skolorna. Kungl.
Maj:t stadfäster icke förslaget. Under de första femtio åren av Lings skapelse kom
ej heller någon inspektion av gymnastikundervisningen till stånd.
År 1864 finner likväl Kungl. Maj:t sådan inspektion erforderlig och bestämmer,
att gymnastiska centralinstitutets direktion skall ombestyra denna, vilken då blott
gäller elementarläroverken och folkskolorna.
I praktiken löste nämnda direktion detta sitt uppdrag så, att den förordnade en
av institutets lärare — vanligen dess föreståndare — att förrätta denna inspektion,
sålunda, vid första påseendet, så som P. H. Ling föreslagit. Emellertid var det stor
skillnad, ty Ling ville utöva inspektion, då undervisningen vid institutet var slutad,
under det att den efter år 1864 anordnade nödvändigt måste infalla samtidigt med
pågående arbetsår vid gymnastiska centralinstitutet.
Följden härav blev eu allt för knapphändig inspektion. Inspektören kunde näm¬
ligen, på grund av sin undervisningsskyldigket vid institutet, icke offra dagar, utan
endast timmar åt varje skola. Synnerligen ofta upprepas ej heller inspektionerna; ända
bortåt ett 10-tal år förflyter i vissa fall mellan besök vid samma läroverk.
Redan efter ett par års verksamhet insåg också dåvarande föreståndaren, överste¬
löjtnant Nyblaeus, det olämpliga i att gymnastikinspektionen var ordnad på detta sätt.
Direktionen för gymnastiska centralinstitutet anslöt sig till denna uppfattning och
ingick 1866 till Kungl. Maj:t med förslag om tillsättande av en överinspektörsbefatt-
ning för all gymnastikundervisning i riket samt förnyar följande år sin framställning.
Även i landsorten var denna sak beaktad, och förekommer vid 1865—1866 års
Riksdag. Herr Anders Lagergren väcker nämligen motion i ifrågavarande syfte hos
ridderskapet och adeln, och herr Josef Oskar Almqvist från Norrbottens län gör samma¬
ledes inom bondeståndet.
Den förre föreslår ’en passande lön åt en gymnastikinspektör för gymnastiken i
riket’ och uttalar sig för, att denne skulle hava säte och stämma i gymnastiska central¬
institutets direktion samt föreslår lönen till 6,000 rdr. Frågan föll emellertid den
gången fullständigt.
Följande riksdag 1867 väcker herr L. J. Hjerta motion om tillsättande tills vidare
av en inspektör för gymnastikundervisningen i riket jämte anslag till arvode för en
sådan befattning. Även denna gång avstyrker statsutskottet.
Vid behandlingen i kamrarna talade greve Henning Hamilton välvilligt för mo¬
tionen, och herr Berlin jämnställer inspektörsbefattningen i avseende på avlöning med
överlärarbeställning vid gymnastiska centralinstitutet. Statsrådet Carlson förklarar i
riksdagen, att orsaken till, att inga medel begärts för dylik inspektion, endast var
sparsamhetsskäl. Saken föll likväl i Riksdagen även denna gång och gymnastikinspek¬
tionen har därefter fortgått genom föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet eller
annan lärare därstädes.
5
Motioner i Andra hammaren, Nr 363.
Inspektionsområdet utsträcktes 1879 även till högre lärarinneseminariet, de man¬
liga seminarierna och de tekniska elementarskolorna, men någon ändring i organisa¬
tionen av inspektionen uppkom ej.
Väl ordnas från och med 1877 några gånger inspektion av folkskolor inom mindre
områden, men några penningmedel anslås ej härför, förutom reseersättning och dag¬
traktamente.
Först 1905 förordnar direktionen för G. C. I. inspektörer för folkskolorna, dock
endast för några landskap.
Följande år sker en omläggning av inspektionen.
Kungl. Makt bestämmer (Sv. Förf. Sami. 1906, nr 60),
’att det tillhör direktionen:
d) att äga överinseende över gymnastikundervisningen vid folkskolor och folk-
skoleseminarier ävensom vid tekniska elementarskolor;
e) att hos Konungen föreslå lämpliga personer att inspektera gymnastikunder¬
visningen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet samt enskilda läro¬
anstalter, som stå under överstyrelsens för rikets allmänna läroverk överinseende’.
Den enda ersättning, som utgår de inspekterande, är fortfarande för resorna
samt dagtraktamente därunder.
Realiter uppstår härigenom ingen ändring, ty direktionen förordnar fortfarande
en av institutets lärare att verkställa inspektionen vid folkskolor, folkskoleseminarier
och tekniska elementarskolor och föreslår samma person att förrätta den övriga in¬
spektionen. Kungl. Maj:t frångår ej heller dess förslag.
Då inga särskilda medel för avlönande av en överinspektör för gymnastiken stått
till förfogande, kan näppeligen någon lämpligare åtgärd tänkas.
Emellerid avgiver den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för G. C. I:s om¬
organisation den 7 mars 1912 underdånigt förslag. I detta behandlas även frågan om
inspektion av gymnastikundervisningen.
Enligt denna kommittés förslag (sid. 65) hör inspektionen frigöras från institutet
och ordnas med två oberoende av varandra arbetande gymnastikinspektörer. Den
enande, sammanhållande kraften skall bort och ersättas med två inspektörer, nämligen:
1) För elementarskolorna, högre lärarinneseminariet oeh vissa enskilda skolor:
en i överstyrelsen adjungerad ledamot, stående under överstyrelsen, med underinspek¬
törer, exempelvis: gymnastiklektorerna;
2) för folkskolorna, folkskoleseminarierna och tekniska elementarskolor: en inom
ecklesiastikdepartementet hiträdande sakkunnig, stående under Kungl. Maj:t, med
underinspektörer, exempelvis: gymnastiklärarna vid folkhögskolorna.
Att gymnastikkommittén föreslagit eu inspektör, ställd direkt under Kungl. Maj:t,
beror, enligt vad en medlem av samma kommitté meddelat, därpå, att vid tiden för
denna kommittés arbete ingen överstyrelse för folkskolorna fanns. Så som saken nu
ligger torde sagda kommittés förslag i detta avseende hava gått i en annan riktning.
Folkundervisningskommittén har om ledningen av och arbetet med ungdomens
fysiska fostran åberopat och anslutit sig till vad gymnastikkommittén härom anfört
och framhållit det under senare år allt starkare framträdande intresset för främjande
av vårt folks kroppsliga sundhet och styrka genom de medel, som gymnastiken, leken
och idrotten erbjuda.
Den har vidare erinrat om den betydande rörelse i denna riktning, som bäst
torde giva sig tillkänna genom de över hela landet spridda idrottsföreningarna och
framhållit, att denna rörelse bör av staten understödjas i vidsträcktare mån än vad
Slutsatser.
6 Motioner i Andra kammaren, Nr 363.
hittills skett, på samma sätt som ägt ram med motsvarande rörelser på det intellek¬
tuella området.
I detta sammanhang säger samma kommitté vidare:
'Med det nära samband, som förefinnes mellan de båda sidorna af uppfostran,
den andliga och den kroppsliga, ligger det i förhållandenas natur, att den stödjande
och varsamt ledande verksamhet, som staten på nu ifrågavarande område bär att utöva,
närmast bör anförtros åt en blifvande överstyrelse för folkundervisningsväsendet, detta
så mycket mera som denna överstyrelse skulle hava sig anförtrodda omvårdnaden och
ledningen av den fysiska uppfostran inom de olika läroanstalter, som skulle tillhöra
dess verksamhetsområde. Men klart är, att överstyrelsen såväl för att i sistnämnda
hänseende kunna fylla sin uppgift som för att kunna på rätt sätt behandla de spörs¬
mål, vilka tillhöra det här föreliggande området af fysisk uppfostran, måste äga sär¬
skild sakkunskap till sitt förfogande’».
Med detta kommitténs uttalande för ögonen kan man med skäl fråga,
om den af samma kommitté föreslagna formen för den fysiska uppfostrans
tillgodoseende inom överstyrelsen verkligen fyller de krav som uppställts.
Så torde knappast vara förhållandet. Den person, som får sig detta
grannlaga och viktiga värv tilldelat, intager i överstyrelsen en underord¬
nad plats, blir rådgivande, men har ej möjlighet att med tillbörlig kraft
göra sin sakkunskap hörd när besluten fattas i de till hans område hörande
frågorna. Hans tid torde inom styrelsen i stor utsträckning komma att
tagas i anspråk för utredningar och förslag, för personfrågor och hand¬
läggning av rapporter. Rörande hans arbete har nämligen direktionen
över gymnastiska centralinstitutet yttrat sig på följande sätt:
»I likhet med kommittén vore direktionen av den bestämda åsikten, att, huru¬
dan gymnastiska centralinstitutets omorganisation komme att i eu framtid gestalta sig,
inspektionen av den fysiska uppfostran vid läroanstalterna ej borde skiljas från den
myndighet, som utövade inspektionen i övrigt Öfver samma anstalter, och att således
dithörande frågor borde omhänderhavas och handläggas av överstyrelsen. Gymnasti¬
ska centralinstitutets blivande uppgift syntes därför hädanefter med visshet komma att
inskränkas till att utbilda lärare i fysisk uppfostran och sundhet. Direktionen funne
därför intet skäl föreligga att redan nu fastslå den blivande överstyrelsens organisation
även i detta hänseende. Ett vidsträckt och mångskiftande arbetsområde torde komma
att tillfalla den person, vilken skulle utöva inspektion över den fysiska uppfostran och
såsom sakkunnig handlägga dithörande frågor. Bland dessa kunde nämnas:
att föredraga ärenden angående gymnastiken och friluftsleken,
att utöva överinseendet över för gymnastik, lek m. m. använda lokaler och
platser,
att handlägga ärenden rörande gymnastiksalars inredning och förslag till dylika,
skolornas lekmateriell, deras militär- och skjutövningar m. m.,
att handlägga frågor rörande skol- och sjöbad,
att till viktiga delar granska skolornas arbetsordningar,
att föreslå och ordna utbildningskurser ute i landet för blivande ledare i fysisk
uppfostran,
/
Motioner i Andra hammaren, Nr 363. 7
att föreslå och ordna repetitionskurser i gymnastik, lek och idrott för lärare och
lärarinnor,
att föreslå inspektörer och ordna inspektionen i fysisk uppfostran inom landets
skoldistrikt samt att övervaka densamma,
att med intresse följa den ungdom, som stode utom skolan, i vad rörde den fy¬
siska uppfostran (frivillig gymnastik) o. s. v.
Inspektörens kompetens borde således vara synnerligen omfattande, och han borde
vara i högsta måtto kvalificerad».
Rörande omfattningen av den inspektionsverksamhet, som åligger av-
sedde befattningshavare i överstyrelsen, bör framhållas att folkskolorna i
landet uppgå till 8,548, småskolorna till 6,352, vartill kommer elementar¬
läroverken, de tekniska skolorna, abnormskolorna, seminarierna m. fl., i
allt över 17,000 skolor.
Skall den fysiska uppfostran kunna tillgodoses på ett mot dess bety¬
delse för hela vårt folk svarande sätt, bör man alltså ej låta sig nöja med
den knappa och provisoriska anordning Kungl. Ma:t föreslagit, utan måste
åt denna uppfostringsgren bereda en större självständighet inom översty¬
relsen.
Målsmannen för denna uppfostringsgren bör beredas en mera fri¬
stående ställning med rätt till föredragning av och deltagande i beslut,
dock uteslutande i frågor berörande den fysiska fostran. Han torde ej
heller böra sättas ensam att bära hela den arbetsbörda, som enligt vad
av det föregående framgått, kommer att vila på honom, utan bör han
beredas biträde av lämpliga personer, tillräckligt kvalificerade att under-
honom deltaga i utredningar och företaga inspektioner samt lämpade att
väcka intresset i landet för frivilliga gymnastikkurser och för en sund
idrotts utveckling. Arbetet på dessa områden torde redan från början
bliva så stort, att biträdenas antal ej bör sättas lägre än till tre, av vilka
en lämpligen bör vara en kvinna.
Till jämförelse kan anföras, att i Danmark, där inspektion av den
fysiska fystran redan är ordnad, har inspektören under sig två fasta man¬
liga, tre kvinnliga och tolv distriktsassistenter.
För handläggning av frågor berörande den fysiska uppfostran bör
således inom skolöverstyrelsen anordnas en särskild fristående rotel. Som
chef för roteln bör sättas inspektören. Som tjänstemän inom samma rotel
bör anställas tre inspektörsassistenter, av vilka en lämpligen kan fungera
som sekreterare.
Under sådana förhållanden måste det belopp som avsetts för inspek¬
tion av den fysiska fostran avsevärt höjas. Inspektören bör, med hänsyn
till de stora kvalifikationer som måste ställas på honom, ha grundliga teore¬
tiska och praktiska insikter, stort gymnastiskt intresse samt vidsynt blick,
8 Motioner i Andra kammaren, Nr 363.
tillerkännas samma avlöningsförmåner som ledamöterna i styrelsen eller i
allt 7,800 kronor, medan inspektörsassistenterna torde böra tillerkännas
en lön motsvarande första gradens tjänst eller 3,900 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställes att Riksdagen ville
besluta,
att, i syfte att bereda målsmannen för ungdomens
fysiska uppfostran en ställning inom överstyrelsen, som
bättre svarar mot betydelsen av denna uppfostringsgren
och att sörja för nödiga hjälpkrafter, i staten för skol¬
överstyrelsen uppföra en inspektör för den fysiska fostran
med 4,200 kronor i lön, 2,500 kronor i tjänstgörings¬
penningar och 600 kronors ortstillägg samt tre inspek-
törsassistenter med vardera 2,100 kronor i lön, 1,500
kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i orts¬
tillägg samt i samband härmed öka det på extra stat
för år 1914 äskade beloppet med 14,500 kronor eller
från 105,700 kronor till 120,200 kronor.
Stockholm den 30 april 1912.
Hjalmar Branting.
Stockholm, Tvär Hseggströms Boktr. A. B., 1913.