6
Motioner i Andra kammaren, Nr 348.
Nr 348.
Av herrar Bengtsson i Norup och Hamrin, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 9
juni 1905, angående försäljning av brännvin m. m.
I proposition nr 186 till årets riksdag har Kungl. Maj:t förelagt
Riksdagen frågan om det allmännas frigörande från ekonomiskt beroende
av rusdryckshanteringen. Och regeringen föreslår därvid, i enlighet med
av dels den så kallade rusdrycksmedelskommittén, dels den så kallade
nykterhetskommittén framlagda förslag att, beträffande städerna, den an¬
ordning skall vidtagas, att städerna nu tillkommande brännvinsförsälj-
ningsmedel skola indragas till statsverket och detta i sin tur lämna
städerna ersättning enligt en i särskild förordning stadgad avvecklings-
plan. Denna går ut på att ersättningsbeloppen, som grunda sig på ett
tioårigt medeltal av i respektive städer influtna vinstmedel, skola under
åren 1915—1921 hänföra sig till den nu gällande lagstiftningen om en
minskad procentandel till och med sistnämnda år, och därefter sjunka
med 2/29 årligen till och med år 1935, då den sista ersättningen ut-
ginge.
Att vinstmedlen på i propositionen föreslaget sätt indragas till
statsverket och detta i sin tur genom en tillfällig ersättning underlättar
för städerna att ordna sin ekonomi, oberoende av inkomster från rus¬
dryckshanteringen, torde vara fullt riktigt. Emot en sådan åtgärd hava
undertecknade ingen erinran att göra. Men däremot äro vi icke över¬
tygade om, att det är rättvist eller behövligt, att ersättningen av stats¬
medel skall utgå i sådan omfattning som Kungl. Maj:t föreslår. Ersätt-
ningarne skulle nämligen enligt propositionen uppgå till icke mindre än
56,237,890 kronor och sträcka sig över en tidrymd av över 20 år.
Motioner i Andra kammaren, Nr 348. 7
Någon rätt till en så betydande ersättning synes städerna och med dem
likställda köpingar icke äga. För det första bliva städerna i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag i lika mån som andra kommuner delaktiga
i ersättningssummorna till landsting och hushållningssällskapen ävensom
i statens höjda bidrag för folkundervisningen. Och vidare är att märka,
att de vinstmedel, som nu och framdeles utgå till städerna, i huvudsak
åstadkommits på landsbygdens bekostnad. Någon rimlig anledning att
ytterligare premiera städerna och därtill i främsta rummet sådana, som
genom slapphet i handhavandet av rusdryckshanteringen förstått att
skaffa sig rikligt flödande brännvinsmedel, finnes enligt vår mening icke.
Det° torde nämligen vara fullt tillräckligt, om statens ersättningsbelopp
utgå pa sadant sätt, att ersättningsbeloppet sjunker med exempelvis 8
procent årligen från år 1915. Avvecklingen skulle då vara genomförd
år 1927. Med en så lång övergångsperiod som 12 år synes städernas
berättigade intressen vara väl tillgodosedda.
Under hänvisning till ovanstående få undertecknade vördsamt
hemställa,
det Riksdagen måtte på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts proposition nr 186, i vad denna avser städerna
och köpingar, som enligt förslaget till förordning skulle
erhålla ersättning för till statsverket indragna bränn-
vinsförsäljningsmedel, att de enligt nuvarande bestäm¬
melser under år 1915 utgående ersättningsbeloppen från
och med samma år sjunka med 8 procent årligen.
Den ^ uträkning och det utbyte av siffror, som ett bifall härtill
skulle medföra i förordningen torde verkställas av vederbörande utskott.
Stockholm den 26 april 1913.
Sv. Bengtsson i Norup.
Felix Hamrin.