Motioner i Andra kammaren, Nr 329.
1
Nr 329.
Av herr Sandler in. SL, i anledning av Kungl. Maj;ts 'pro¬
position angående anslag till bestridande av kostnaderna
för en allmän pensionsförsäkring m. m.
I förut avlämnad motion, nr 304, hava vi i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 126 tillåtit oss framställa yrkanden om vissa be¬
tydande förändringar i det framlagda förslaget till lag om allmän pen¬
sionsförsäkring. Då dessa yrkanden äro av beskaffenhet att föranleda
avsevärda utgifter utöver vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 176 före¬
slagits skola utgå för ändamålet, hava vi ansett oss böra i motionsform
anvisa, huru dessa ökade utgifter enligt vår uppfattning böra bestridas.
Våra förut gjorda framställningar äro ur kostnadssynpunkt av mycket
olikartad natur. Vissa av oss påyrkade ändringar i Kungl. Maj ds pro¬
position äro av natur att först då försäkringen är i full gång föranleda
statsutgifter av mera avsevärd storlek, medan de till en början knappt
göra sig märkbara i budgeten. Så är exempelvis förhållandet med vårt
yrkande på införande av en ny avgiftsklass mellan 500 och 800 kronor.
Den föreslagna ordentlighetspremien för inbetalda högre avgifter kom¬
mer ju att medföra en särskild statsutgift för procentförhöjningens
bestridande. Men den begynner med en knappt märkbar obetydlighet
under de första åren för att sedan långsamt stiga upp emot 2 millioner
kronor, då försäkringen kommit i jämviktsläge. Huru sådana utgifter,
som först i en icke alltför nära framtid nå avsevärda belopp, skola
betäckas, anse vi oss icke nu hava anledning att närmare precisera,
men själffallet förutsätta vi, att de icke skola bestridas på de indirekta
skatternas väg.
Vissa andra ändringsyrkanden äro däremot av beskaffenhet att
redan från början ställa betydande anspråk på statskassan. Sålunda
medför vårt förslag i avseende på barnpensioneringen, att kostnaderna
för denna del av försäkringen växa från av regeringen förutsatta högst
1,200,000 kronor till 4,500,000 kronor, vilken utgift, som till tre fjärde-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 146 haft. (Nr 339.) 1
2
Motioner i Andra hammaren, Nr 329.
delar skall betäckas av statsmedel, måste beräknas inträda redan från
försäkringens början. En ökning i det allmännas omkostnader, som vi
med tillgängligt material icke kunnat till sitt belopp fixera, uppstår
ock genom ett bifall till vår framställning om ett fritt inkomstminimum
av 100 kronor vid pensionstilläggens beräkning.
Vad som emellertid framför allt drager betydande kostnader, är
det medtagande i väsentligt större omfattning än i propositionen förut-
sättes av den nuvarande generationen, vilket vi framfört som en huvud¬
punkt i vår motion om den allmänna pensionsförsäkringen.
Såsom i den förut avlämnade motionen närmare utföres anse vi,
att av den nuvarande generationen böra från början medtagas: mellan
15 och 67 år alla invalider, som ej redan äro fullt försörjda av fattig¬
vård, välgörenhetsinrättningar eller någorlunda välbärgade enskilda för-
sörjningspliktiga och över 67 år alla invalider, som ej redan äro fullt
försörjda av fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller enskilda.
Beträffande kostnaderna för understöd åt invaliderna under 67 år
finnes en utgångspunkt för beräkningen i ålderdomsförsäkringskom-
mitténs betänkande II sid. 215. Där angives, att kostnaden för det
allmänna skulle belöpa sig på 10,800,000 kronor, därest i övergångs¬
bestämmelserna göres den inskränkningen, att från lagens tillämpning
uteslutas alla de personer, som vid lagens ikraftträdande redan äro fullt
försörjda endast av fattigvården. Antalet pensionärer skulle med denna
begränsning komma att uppgå till 116,000 personer, av vilka 16,000
personer anges vara nytillträdande invalidpensionärer, som antingen
under året fylla 15 år och redan förut varit invalider eller under året
övergå från den aktiva till den invalida klassen. Första årets utgift
för denna grupp, den enda som enligt ålderdomsförsäkringskommitténs
majoritet skulle under 1914 komma i åtnjutande av pension, uppgives
till 8,500,000 kronor. De 100,000 förutvarande invalidernas medtagande
i ovan angiven omfattning skulle alltså föranleda en kostnad om runt
10 millioner kronor.
Enligt det förslag, vi tillåtit oss framställa, skulle från denna grupp
om 100,000 ytterligare avgå alla sådana invalider, som redan äro fullt
försörjda av välgörenhetsinrättningar, samt de, som försörjas av sådana,
enskilda försörjningspliktiga, i vilkas taxering under år 1913 ingått en
inkomst av minst 2,000 kronor eller inberäknats en förmögenhet av
minst 20,000 kronor. Huru stort deras antal är, undandrager sig något
säkert bedömande med ledning av oss tillgängligt material. Givetvis
kan deras antal icke vara stort, men då för dessa, som alldeles sakna
egen inkomst, är att räkna med understödens maximibelopp, kan deras
3
Motioner i Andra 'kammaren, Nr 329.
uteslutande, även om antalet är ringa, medföra en i förhållande till
totalsumman icke alldeles betydelselös besparing. Med hänsyn till fel¬
marginaler på andra punkter i kostnadsberäkningen skola vi emellertid
räkna med den allt för höga summan av 10 millioner kronor för hela
gruppen 15—67 år.
Vad åter angår kostnaden för att i försäkringen medtaga även ännu
äldre årsklasser i först angiven omfattning måste särskilda beräkningar
verkställas på grundvalen av ålderdomsförsäkringskommitténs material.
Kalkyler härom återfinnas i en vid denna motion fogad bilaga. Dessa
sannolikhetsberäkningar, vilka givetvis erfordra närmare prövning,
synas kunna läggas till grund för ett bedömande av totalkostnadernas
ungefärliga belopp.
Utgifterna för åldrarna över 67 år fördela sig på två olika kate¬
gorier pensionärer, å ena sidan de vid försäkringens början invalida, å
den andra sidan de, som bliva invalider efter uppnådda 67 år. Den
första gruppen, från början talrik, decimeras mycket hastigt genom den
höga dödligheten hos dessa åldrar. Kostnaden för denna kategoris
medtagande är sålunda snabbt sjunkande. Den andra gruppen åter är
från början tämligen obetydlig (de under 1914 nyblivna invaliderna
över 67 år) men växer till en viss gräns under några år. Kostnads-
beloppet är sålunda för denna kategori under de första åren stigande
men sjunker sedan, då avgången genom döden börjar efter få år över¬
stiga tillkomsten av nya pensionsberättigade invalider.
Att döma av kalkylerna bör kostnaden för de nuvarande invali¬
derna uppgå till en summa av 5,700,000 kronor för år 1914. Läggas
härtill understöden för de under året nyblivna invaliderna i de högsta
åldrarna, torde hela kostnaden under 1914 för generationen över 67 år
belöpa sig på ungefär 6,200,000 kronor. Hela antalet pensionärer över
67 års ålder bör efter de beräkningar vi haft tillgång till kunna upp¬
skattas till cirka 55,000.
Totalkostnaden under år 1914 för ett genomförande av förslaget till
allmän pensionsförsäkring i enlighet med våra yrkanden bör alltså sanno¬
likt kunna sättas till 23.6 miljoner kronor fördelade på följande poster.
Understöd åt förutvarande invalider över 67 år ................... 5.7 miljonor
» )) nyblivna invalider över 67 år........................... 0.5 »
» )> förutvarande invalider mellan 15 och 67
|
år 10.o
|
s
|
» » nyblivna invalider mellan 15 och 6-7 år .
|
..... O.s
|
)>
|
Bidrag till kvinnornas avgiftspension..................................
|
..... 1.5
|
|
Barnpensioneringen......................................................................
|
..... 4.5
|
»
|
Förvaltningskostnader ..............................................................
|
..... 0.6
|
)>
|
Summa 23.6 miljoner
4
Motioner i Andra hammaren, Nr 329.
Härtill bör anmärkas, att kostnaden för vårt yrkande om fritt in¬
komstminimum icke ingår i ovanstående tablå. Men då den under de
första åren torde vara relativt obetydlig och då särskilt den största av
bär ovan upptagna poster är räknad för hög bör totalsumman icke
kunna överstiga den av oss angivna.
Av detta totalbelopp kommer på statens andel en summa av
18,200,000 kronor.
Som denna summa med 13 miljoner kronor överstiger det anslag
Kungl. Maj:t för här ifrågavarande ändamål äskat eller disponerat hava
vi att angiva, hur efter vår uppfattning dessa ökade kostnader skola
bestridas.
Vi utgå därvid även här från den förutsättningen, att ytterligare
ökning av den indirekta beskattningen icke får ifrågasättas. Den tiden
synes oss nu vara inne, då man på allvar måste vända om på den in¬
direkta beskattningsvägen. Ån mindre kan det få bli tal om att man
för tillgodoseende av de nya ändamål, som tränga sig fram, skulle be¬
tunga de breda lagren av vårt lands befolkning med nya konsumtions-
slcatter, lagda å folkets nödvändighetsvaror.
Närmast gäller ju nu att finansiera det första årets utgifter. Vad
de framtida omkostnaderna beträffar skola vi här närmare yttra oss
endast om hur de äldsta åldersklassernas pensionering bör finansieras.
I övrigt vilja vi här om finansplanen endast uttala, att, även om man
kan förstå, att under nuvarande förhållanden särskilt tobaken avsetts
för folkpensioneringens finansiering och man till nöds kan förlika sig
med att just en sådan icke-nödvändighetsvara utvalts såsom skatte-
objekt, är dock tobaksskatten i sin egenskap av indirekt skatt icke
någon idealisk skatteform. Den andra inkomstkälla, som förutsättes
komma att tas i anspråk i framtiden, nämligen vissa inkomster av ökad
malmexport, synes oss närmast vara att jämställa med inkomster av
statens produktiva verksamhet och därmed vara av beskaffenhet att i
och för sig icke påkalla någon erinring från vår sida. Om själva det
förslag, som är förutsättningen för dessa nya statsinkomster, och de
därmed förknippade uppgörelsevillkoren sakna vi ju anledning att i
detta sammanhang uttala oss.
Grundtanken i vårt finansieringsförslag är denna: för generationen
över 67 år betäckas kostnaderna genom tillfällig engångsskatt å de
allra största förmögenheterna; för den övriga kostnadsökningen utöver
regeringsförslagets ram, som av våra yrkanden påkallas, bestridas ut¬
gifterna genom vederbörlig höjning av inkomst- och förmögenhets¬
skatten.
5
Motioner i Andra hammaren, Nr 329.
I motion nr 183 vid innevarande års riksdag har herr Branting
föreslagit, »särskilt med hänsyn till de kostnader folkpensioneringen
måste kräva, en tilläggsskatt till inkomstskatten av 20 procent; dock
att sådan tilläggsskatt icke påföres enskilda, vilkas taxerade inkomst
understiger 300 kronor samt blott utgår med 10 procent av enskilda
med taxerad inkomst mellan 3,000 och 6,000 kronor». Motionären an¬
befaller dessutom i motiveringen till bevillningsutskottets uppmärksamhet
och eventuellt initiativ frågan om skatteprogressionens fortsättande även
ovanför 80,000 kronors inkomst.
I likhet med vad i ovannämnda motion framhålles anse vi, att de
behövliga nya skatteintäkterna böra anskaffas genom provisorisk ut¬
ökning av den nuvarande inkomst- och förmögenhetsskatten. Dess
grunder äro visserligen i behov av en mera ingående snar revision,
varom förslag dock icke nu skola framställas, då den kräver nödiga
förarbeten som icke äro verkställda. Med understrykande av kravet på *
ändrade progressionsbestämmelser vilja vi därför nu begränsa vårt
yrkande till att innefatta förslag om en provisorisk tilläggsskatt, ut¬
gående med viss procent av nuvarande inkomst- och förmögenhetsskatt
och börjande (för enskilda) vid en taxerad inkomst av 3,000 kronor,
samt fördubblad för inkomster över 6,000 kronor.
Den av herr Branting föreslagna procentiska forhöjningen på 20,
respektive 10 procent torde icke vara fullt tillräcklig för att bestrida
de ökade kostnader, som vi, enligt vad ovan sagts, ansett böra be¬
täckas på denna väg, vilka kostnader uppgå till ungefär 8,3 millioner
kronor. Vad som utöver detta kan erfordras, föreslå vi skall uttagas
av inkomster över 15,000 kronor med viss ytterligare procentförhöjning,
vars fixerande vi anse oss bära underställa bevillningsutskottets pröv¬
ning.
För de äldsta åldersklasserna, invaliderna över 67 år, vilja vi hem¬
ställa om en tillfällig, direkt förmögenhetsskatt.
Vi ha ansett oss böra göra vad på oss ankommer för att bereda
dessa åldringar, vilka sedan 25 år förgäves väntat på uppfyllelsen av
de löften, som gåvos vid »det nya systemets» genombrott, någon plats
inom folkpensioneringens ram. Att de böra ha rätt att få komma med
i största möjliga utsträckning lär väl icke kunna bestridas. Men för
mången ha ju de ekonomiska svårigheterna tett sig oöverkomliga.
Då man emellertid tager i betraktande, att den skara invalider, det
här är fråga om, mycket snabbt decimeras genom döden, ter sig finan-
sieringsproblemet ingalunda olösligt. Av nedanstående tabell inhämtas,
huru totalantalet invalider fördelar sig på olika ålderår och deras åter-
6
Motioner i Andra hammaren, Nr 329.
stående medellivslängd. (Det förra angivet efter ålderdomsförsäkriugs-
kommitténs betänkande II tab. 19 in och 19 k; det senare efter Sveriges
officiella statistik i sammandrag tab. 28).
|
|
|
Invalida män.
|
Återstående
livslängd.
|
Invalida kvinnor.
|
Återstående 1
livslängd.
|
67-
|
-68
|
O
ar..............................
|
7,698
|
11.58
|
o
ar
|
12,214
|
12.37
|
år
|
|
68-
|
-69
|
» ..............................
|
7,533
|
11.00
|
»
|
11,770
|
11.71
|
»
|
|
69-
|
-70
|
» ..............................
|
7,667
|
10.43
|
»
|
11,596
|
11.12
|
»
|
|
70-
|
-71
|
)> ..............................
|
8,430
|
9.86
|
»
|
12,018
|
10.52
|
»
|
|
71-
|
-72
|
» ..............................
|
8,771
|
9.S1
|
»
|
12,655
|
9.94
|
»
|
|
72-
|
-73
|
)> ..............................
|
9,341
|
8.78
|
»
|
12,876
|
9.37
|
»
|
|
78-
|
-74
|
» .......................
|
9,461
|
8.27
|
»
|
12,781
|
8.84
|
)>
|
|
74-
|
-75
|
» ..............................
|
9,202
|
7.77
|
|
12,184
|
8.31
|
»
|
|
75-
|
-76
|
»..............................
|
8,778
|
7.30
|
»
|
10,537
|
7.80
|
»
|
|
76-
|
-77
|
» ..............................
|
7,225
|
6.84
|
»
|
9,498
|
7.33
|
»
|
|
77-
|
-78
|
» ... .........
|
7,288
|
G.-io
|
»
|
9,651
|
6.87
|
»
|
|
78-
|
-79
|
» .....................
|
6,926
|
5.90
|
»
|
9,061
|
6.45
|
»
|
|
79-
|
-80
|
» ..........................
|
5,877
|
5-60
|
»
|
8,006
|
6.03
|
»
|
|
80-
|
-81
|
» ..............................
|
5,029
|
5.23
|
»
|
6,702
|
5.64
|
»
|
|
81-
|
-82
|
»..............................
|
4,937
|
4.88
|
»
|
6,589
|
5.27
|
»
|
|
CQ
CO
|
-83
|
» ..............................
|
4,326
|
4.5 4
|
.»
|
5,828
|
4.98
|
»
|
|
83-
|
-84
|
» ..............................
|
3,447
|
4.23
|
»
|
4,786
|
4.60
|
»■
|
|
84-
|
-85
|
» ..............................
|
3,012
|
8.94
|
»
|
4,401
|
4.29
|
»
|
|
över 85
|
)> ............
|
8,386
|
--
|
|
12,925
|
—
|
|
|
|
|
|
Eller i sa
|
m m a n
|
dra
|
8 •
|
|
|
|
67-
|
-70
|
» ...........................
|
22,898
|
11 v«—10
|
O
ar
|
35,580
|
12 V«-10
|
i/2
|
år
|
70-
|
-75
|
» .............
|
45,205
|
10—7
|
v>»
|
• 62,514
|
CO
i
o
T—t
|
|
»
|
75-
|
-80
|
» ..............................
|
35,494
|
7 Va— 5
|
Va »
|
46,751
|
8 — 6
|
|
»
|
80-
|
-85
|
» ..............................
|
20,751
|
5 Va— 4
|
»
|
28,306
|
6-4
|
Vs
|
»
|
över 85
|
» ..............................
|
8,386
|
< 4
|
»
|
12,925
|
< 4
|
Vä
|
»
|
|
|
|
132,734
|
—
|
186,076
|
-
|
|
|
Det bör till tabellen anmärkas, att den innehåller samtliga invalider
över 67 år, icke endast den grupp, som vi föreslagit skola medtagas i
försäkringen. Det finnes emellertid knappast anledning antaga, att
åldersfördelningen kan ställa sig mycket annorlunda för denna särskilda
grupp än för totalantalet.
7
Motioner i Andra hammaren, Nr 329.
Av tabellen framgår, att i det närmaste hälften av de invalida
männen och föga mindre än hälften av de invalida kvinnorna befinna
sig ovan 75-års åldern med en genomsnittlig återstående medellivslängd
av omkring 6 år framför sig. Endast mellan en sjättedel och en
femtedel har en medeltidslängd av mer än 10 år att påräkna. Det bör
redan av dessa summariska antydningar klart framgå, att det här gäller
en relativt kort övergångsperiod med snabbt sjunkande invalidantal och
i proportion därmed minskade kostnadsbelopp.
Kostnadssummans nedgång genom invaliddödligheten motverkas
till en början av de nytillträdande invaliderna, som i åldrarna över 67
år utgöra cirka 10,500 årligen (se ålderdomsförsäkringskommittén II:
35) varav cirka 4,500 torde vara berättigade till understöd.
Någon exakt beräkning av de totalbelopp, som kunna krävas för
pensioneringen av hela denna bortgående generation, hava vi visserligen
icke sett oss i stånd • att utföra. Men de överslagsberäkningar, som
verkställts, synas oss ge alldeles uppenbart vid handen, att de äldsta
åldrarnas medtagande lan finansieras genom en alls icke orimligt till¬
tagen engångsskatt på de stora förmögenheterna.
Det har synts oss naturligt, att denna nu under några få år framåt
utgående utgift skall bestridas genom en tillfällig beskattning. Och
för det extra ordinära tillfälle vi nu stå inför finnes anledning att se
sig om efter mera extra ordinära skatteutvägar.
De ekonomiska svårigheter, som nu uppstå, om man vill från bör¬
jan sätta försäkringsverket i gång i större omfattning, härleda sig ju
bl. a. därav att Riksdagens majoritet förut vägrat lyssna till de röster,
som genast efter tullsystemets genombrott krävde medels avsättande
till de sociala reformändamålen. Hade Riksdagen följt Adolf Hedins
yrkande på efterbeskattning till förmån för arbetarförsäkringsfonden
hade ställningen nu varit betydligt gynnsammare än den är. Här är
en ödesdiger försummelse att gottgöra. Tillfälle därtill föreligger nu,
och bör efter vår mening begagnas genom ett upptagande, om ock i
ny form, och ett utvidgande av Adolf Hedins tanke. I vårt förslag
om en tillfällig skatt på de stoi’a förmögenheterna ligger ingenting
annat än kravet på en blygsam restitution av värden, som skapats av
svenska folkets samfällda arbete, men uppsamlats hos de stora privat-
förmögenheternas ägare.
Vilka för vårt lands förhållanden oerhörda förmögenhetsbelopp,
som ligga på ett fåtal enskildas händer, framgår av de finansstatistiska
utredningar,' som på finansdepartementets uppdrag verkställts.
Enligt de siffror, som tidigare publicerats i »Finansstatistiska ut¬
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 329.
redningar III» skulle den privata förmögenheten i de allra högsta
förmögenhetsklasserna utgöra, för år 1908:
FörmögenhetsMass Antal ägare
100.000— 200,000 kronor 5,800
200.000— 300,000 » 2,050
över 300,000 » 2,150
10,000
Förmögenhetsbelopp
805 miljoner
490 »
2,215 »
3,510 miljoner
I »Finansstatistieka utredningar V» företages med anledning av verk¬
ställd uppskattning av Sveriges nationalförmögenhet, vilken givit vid
handen, att den totala privatförmögenheten måste vara mycket större
än vad av föregående utredning framgått, en justering av dessa siffror
till följande utseende:
FörmögenhetsMass Antal ägare
100.000— 200,000 kronor 6,050
200.000— 300,000 » 2,130
över 300,000 » 2,620
10,800
Förmögenhetsbelopp
1,000 miljoner.
582 »
2,909 »
4,491 miljoner.
Till tabellen göres i utredningen den anmärkningen om den fram-
räknade fördelningen, att »vilka bristfälligheter den än må vara be¬
häftad med den säkerligen åtminstone icke lider av det felet, att de
större förmögenheternas belopp räknats för högt».
I varje fall torde man val knappast räkna för högt, om man lägger
denna beräkning till grund för uppskattningen av de största förmögen¬
heterna i närvarande tid, då varje år sedan 1908 ju medfört en betyd¬
ande förmögenhetsökning.
En beskattning, som lämnar all enskild förmögenhetssamling under
100,000 kronor oberörd och blott lägger en enda procent på enskild för¬
mögenhet över 100,000 kronor synes, av dessa siffror att döma, kunna
giva ett belopp av nära 45 millioner kronor. Med denna summa vore
medtagandet av de äldsta åldersklasserna finansiellt säkerställt. Statens
utgifter för deras pensioner skulle första året utgöra omkring 4,7 mill.
kronor. Beloppet skulle alltså, oberäknat ränteintäkter, förslå till att
pensionera, ifrågavarande invalidstock i oförändrad storlek c:a 10 år.
Direkt förmögenhetsbeskattning för tillfälliga ändamål, är en skatte-
form, som just i år förts fram till full aktualitet genom det finansför¬
slag, som framlagts inför den tyska riksdagen. Där föreslås den nya
Motioner i Andra hammaren, Nr 32.9.
9
skatteformens anlitande för att betacka engångskostnader för militära
försvarsändamål. Vi våga tro, att tanken är minst lika mycket värd att
ta fasta på, om den, såsom vi tillåta oss föreslå, realiseras för ett
socialt försvarsändamål av eminent betydelse.
Den engångsskatt, som vi alltså upptaga som vårt yrkande, bör
givetvis förvaltas som särskild fond att användas i första rummet för
att bestrida kostnaden för att pensionera åldringar över 67 år. Even¬
tuellt överskott torde böra ingå i pensionsförsäkringens allmänna fond
för att stärka densamma och eventuellt möjliggöra framtida förbätt¬
ringar i ett eller annat avseende av den nuvarande generationens pen¬
sionsförmåner.
På grund av vad ovan anförts, bemställes:
1) att Riksdagen ville besluta, att för år 1914
skall utgå, med hänsyn till de kostnader den allmänna
pensionsförsäkringen måste kräva, en tilläggsskatt, till
inkomst- och förmögenhetsskatten av 20^; dock att
sådan tilläggsskatt icke påföres enskilda, vilkas taxe¬
rade inkomst understiger 3,000 kr., samt blott utgår
med 10 % av enskilda med taxerad inkomst mellan
3,000 och 6,000 kronor men däremot utgår med er¬
forderlig ytterligare procentuell förhöjning av enskilda,
vilkas taxerade inkomst överstiger 15,000 kronor.
2) att Riksdagen ville besluta, att för år 1914
skall utgå, för medtagande i den allmänna pensions¬
försäkringen av generationen över 67 år, en extra
förmögenhetsskatt av en procent på all sådan enskild
förmögenhet, vars deklarerade belopp uppgår till
minst 100,000 kronor.
Stockholm den 19 april 1913.
Richard Sandler.
Värner Rydén. Bernh. Eriksson. F. W. Thorsson.
Hils Persson. A. J. Christiernson. Viktor Larsson.
Herm. Lindqvist. Sven Linders. J. A. Lngvarsson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 146 käft. (Nr 329.)
2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 329.
P. M.
rörande befolkningen över 67 års ålder och kostnaderna för dess
pensionering.
Antal invalider med rätt till understöd. Enligt ålderdomsförsäkrings-
kommittén II. 199 är antalet invalider över 60 år med rätt till pensions¬
tillägg efter 1907 års förhållanden 57,446 män och 132,519 kvinnor,
summa 189,965 eller avrundat 190,000. Härav skall avgå motsvarande
antal i åldern 60—67 år. Enligt II. 214 är antalet invalider 60—67 år
37,223 män och 68,608 kvinnor. Av dessa anges 33.7 ^ av männen
och 52 % av kvinnorna vara berättigade till understöd, alltså c:a 12,400
män och 35,700 kvinnor, vilka siffror sannolikt äro något lör små, då
procentsiffran för understödda torde vara större för 60—67 år än för
15—67 år. Efter avdrag för 60—67 år finner man över 67 år ett
antal understödsberättigade invalider på c:a 45,000 män och 96,800
kvinnor, summa 141,800. Dessa siffror böra vara något för höga och
kunna kanske avrundas till summan 140,000.
Deras fördelning på olika kategorier.
1. Fullt försörjda av vare sig fattigvård eller enskilda.
Befolkningen över 60 år (enl. II. 197) 28,700 män 79,600 kvinnor. S:a 108,300
» 60—67 » (enl. II. 216) 3,000 » 13,000 » x> 16,000
Alltså återstå för befolkningen
över 67 år.................................... 25,700 » 66,600 kvinnor. S:a 92,300
2. Fullt försörjda endast av fattigvård.
De fullt försörjda endast av fattig¬
vård över 60 år (enl. II. 199)... 12,100 män 21,300 kvinnor. S:a 33,400
De fullt försörjda voro inalles ..... 28,700 » 79,600 )) )) 108,300
Av de inalles fullt försörjda äro således 42 % av männen, 27 % av
kvinnorna och 31 % av hela antalet fullt försörjda endast av fattig¬
vården. Procentsiffran bör vara minst lika stor för åldrar över 67 år.
Motioner i Andra hammaren, Nr 329.
11
Efter denna procentsiffra bli de av endast fattigvård fullt försörjda över
67 år 10,800 män, 18,000 kvinnor, s:a 28,800.
Annan beräkning med användande av IV tab. 31 ger vid handen,
att de endast av fattigvård fullt understödda över 67 år böra vara 80 %
av samma antal över 60 år. Härav erhålles för åldrar över 67 år
siffran 27,000. Man torde då kunna sätta antalet till 28,000, fördelat
på 10,000 män och 18,000 kvinnor.
3. Fullt försörjda endast av enskilda.
De fullt försörjda endast av en¬
skilda över 60 år (enl. II. 199) 11,700 män 39,800 kvinnor. S:a 51,500
De fullt försörjda över 60 år voro 28,700 » 79,600 » » 108,300
De endast av enskilda fullt försörjda utgöra alltså för män 41 %,
för kvinnor 50 % och i det hela 47 ^ av de inalles fullt försörjda.
Antages samma procentsiffra för åldrar över 67 år, erhållas som fullt
försörjda endast av enskilda 10,500 män, 33,300 kvinnor, s:a 43,800.
Enl. IV tab. 31 finner man åter, att de enbart av enskilda fullt
försörjda över 67 år äro bland män 82 %, bland kvinnor 73 % av
motsvarande antal över 60 år, vilket ger 10,200 män och 29,000 kvinnor,
s:a 39,200. Med hänsyn till båda beräkningarna torde antalet kunna
sättas till i runt tal 10,000 män och 31,000 kvinnor, s:a 41,000.
4. Sammanställning.
Fullt försörjda: endast av fattigvård 10,000 män 18,000 kvinnor. S:a 28,000
» )) enskilda. . 10,000 » 31,000 » » 41,000
Av bådadera gemensamt omkring 5,500 » 17,500 )> » 23,000
Återstående delvis försörjda..................................................................... 48,000
S:a 140,000
Kostnadsberäkning.
Medelunderstöd för invalider med pensionstillägg över 60 år är
enl. II. 198 115 kronor. Höjes detta medelbelopp för åldrar över 67 år
till 125 kronor skulle totalsumman för de 140,000 understödsberättigade
uppgå till 17.5 millioner. Härifrån avgå emellertid 25,500 män och
66,500 kvinnor, som äro fullt försörjda, och för vilka understöden skulle
utgått med maximibelopp 150, resp. 125 kronor. Frånräknas dessa med
12
Motioner i Andra kammaren, Nr 329.
understödsbelopp om 3.8 och 8.3 millioner, återstår en summa av 5.4
millioner, vilken för att motsvara 1914 års förhållanden bör förhöjas
med 6 % till 5.7 millioner. Totalantalet pensionärer över 67 år skulle
då utgöra (för 1914) c:a 50,700 med ett medelunderstöd av 112 kronor.
Ytterligare kommer härtill kostnaden för nyblivna invalider över
67 år. Antalet nyblivna invalider över 67 år är enl. II. 35 5,743 män
och 4,766 kvinnor eller runt 10,500. Proportionen mellan antalet invalider
med rätt till understöd (140,000) och totalantalet invalider (319,000) är
över 67 år 44 %. Av de 10,500 skola alltså c:a 4,500 under första året
bliva berättigade till understöd. Efter samma medelbelopp om 112 kronor
bör kostnaden härför uppgå till runt 500,000 kronor.
Totalkostnaden 1914 för befolkningen över 67 år torde alltså icke
överskrida 6,2 millioner kronor.
Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 191 o.