Motioner i Ändra kammaren, Nr 328.
1
Nr 328.
Av herr Sterne, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från lotten nr 1 av Starby
kungsladugård i Östergötlands län.
I nådig proposition nr 182 av den 14 mars 1913 föreslår Knngl.
Maj:t, att Riksdagen måtte medgiva upplåtandet av en del lägenheter å
Starby kungsladugård i Östergötlands län med var för sig angivet om¬
råde till egna hem enligt kungl. kungörelsen den 31 december 1909
samt med förbehåll om rätt till utfartsvägar och om rätt för vissa
personer att bo kvar i dem tillhöriga hus på bestämda villkor.
Denna proposition har motsetts med längtan och förhoppning av
de många torpare och lägenhetsinnehavare, som beröras av förslaget,
och för de flesta av dem torde detta förslag gå i nära överensstämmelse
med deras under många år närda önskningar att en gång få kalla det
lilla hemmet för sitt. Flera av dem torde dock ha hoppats, att lägen¬
heterna vid förändring till egna hem skulle ha gjorts något större till
arealen, så att de alla kunde lämna full försörjningsmöjlighet för en
familj, utan att arbetet skulle behöva sökas på annat håll, och den
möjligheten hade tydligtvis mycket väl kunnat beredas dem alla, om
uppskattningsmännen velat gå i en sådan riktning med sitt förslag, och
man måste beklaga att så ej skett.
Emellertid inrymmer förslaget en stor orättvisa mot tre av kungs¬
gårdens torpare, som slitit ut sina krafter vid egendomen och nu borde
vara lika berättigade som de övriga att få åtnjuta hembudsrätt på sina
hem. Det äro torpen Lilla och Stora Skogens samt Hästhagens besittare,
som här åsyftas. Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet, att, ehuruväl en för¬
säljning av dessa lägenheter till deras innehavare ur egnahemssynpunkt
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 sand. 145 höft. (Nr 328.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 328.
vore önsklig, vägande skäl dock synas tala mot en sådan åtgärd. Dessa
vägande skäl anföras vara, att lägenheterna skjuta som en kil in i
egendomen, varför en försäljning av dem skulle medföra avsevärt men
för egendomens skötsel. Denna herr statsrådets mening synes emeller¬
tid bero på en missuppfattning av sakläget. De tre ifrågavarande torpen
ligga nämligen alldeles i kanten av huvudgårdens åker, och bakom dem
från huvudgården räknat finnes icke den minsta bit odlad jord. Skogs¬
skiftet Rismarken, kring vilken även alla de övriga torpen äro belägna
i omedelbar närhet, ligger visserligen bakom, men huvudgårdens åker
ligger fri intill samma skog på hela norra och västra sidan i övrigt,
och vägen från huvudgården till skogslotten går långt ifrån torpen och
berör dem icke till någon del. Här kan således icke med något fog
sägas, att dessa tre torps upplåtande till egna hem skulle medföra ens
det ringaste men för egendomens skötsel.
De tre nuvarande innehavarna av torpen i fråga ha samtliga fullt
så väl som alla de övriga gjort sig förtjänta av att få hembudsrätt på
sina hem.
Torparen Johansson har haft Lilla Skogen i 15 år och dessförinnan
tjänat såsom dräng vid huvudgården. Sitt torp har han skött så, att han
därför prisbelönats av hushållningssällskapet samt på sin förre husbondes
intyg och förord fått deltaga i eu av hushållningssällskapet anordnad
studieresa till Skåne och Danmark. Han och hans hustru ha anlagt en
vacker liten trädgård, som skötes synnerligen väl. De ha två barn i
åldern 14 och 12 år.
Svahn har haft sitt torp, Stora Skogen, i 30 år och skött det med
omsorg. Makarna ha där uppfött sju välartade barn, alla nu vuxna.
Ahl bär haft torpet Hästhagen i 40 år. Makarna äro nu gamla
och mannen kan icke utgöra de dagsverken som krävas till huvudgården
för torparrendet. En av sönerna, 31 år gammal, har stannat hemma
och gör dagsverkena för fadern samt hjälper föräldrarna i övrigt med
hemmets skötsel. Det är ju givet, att kärleken till föräldrarna manat
honom härtill i första rummet, men helt naturligt har också den för¬
hoppningen föresvävat honom, att kan skulle kunna få ett hem en gång
själv på den statens egendom, där föräldrarna och han nedlagt sina
bästa krafter, i synnerhet som han avslagit lockande anbud om bättre
anställning i annan verksamhet.
Dessa tre torps arrendeavgifter till huvudgården utgå i mansdags-
verken enligt kontrakt med kronoarrendatorn, och överdagsverken mot
penningbetalning äro därtill pålagda, så att alldeles otillräcklig tid finnes
för respektive torps skötsel utan legd hjälp. Sålunda äro 160 kronor,
3
Motioner i Andra kammaren, Nr 328.
som av kungl. domänstyrelsen bestämts i arrende för ett av dessa torp,
i separatkontraktet förvandlade till två dagsverken i veckan året om
samt därtill sex höstdagsverken, varjämte torparen är skyldig att göra
två överd ags verken i veckan mot en daglön av 80 öre om vintern och
kronor l:io om sommaren, och skall lian därvid hålla sig själv med
redskap för arbetet och med kost.
Torparnas kontrakt med arrendatorn bestämmer också, att de skola
ha fria dragare från huvudgården för torpets skötsel, men denna bestäm¬
melse hålles så, att torparna få dragare endast på en bestämd dag i
veckan efter därom framställd begäran. Det säger sig självt, att en
sådan anordning för torpens ordentliga skötsel är synnerligen oformlig,
särskilt under vårarbetet och vid skördetiden. Med litet mera jord, så
att de själva kunde hålla sig med dragare samt med hemmen friköpta,
så att de, fria från dagsverksskyldighet till huvudgården, kunde sköta
sin jord och bärga sin skörd på lämplig tid, skulle dessa familjer kunna
bringa sina små kära hem i blomstring och vinna den ekonomiska
trygghet och självständighet, som deras långa och strävsamma arbets¬
dag på statens mark så väl berättigar dem till.
Lägenhetshavaren Sands begäran att få friköpa sitt hem, Hässlet,
med något större jordområde än det nu tillhörande har icke förordats i
den kungl. propositionen, men däremot har beretts möjlighet för torparen
J. A. Karlsson i Stora Laggartorpet, vid vars gräns Hässlet är beläget,
att med Hässlet och med mark därutanför få förstora sitt redan förut
väl tillmätta torp, det största bland dem alla, men ej det mest välskötta.
Redan i sitt nu föreslagna omfång når detta torp i värde upp till det
maximum, som är bestämt lör egnahemslägenheter, och med ytterligare
tillökning kommer det betydligt över denna gräns. Det är oförklarligt,
hur uppskattningsmännen kunnat framkomma med ett så till synes
partiskt förslag. Den gamle Johan Sand och hans hustru ha under
flera kronoarrendatorers tid, eller i omkring 30 års tid, arbetat på denna
statsdomän. Många barn ha de fostrat där och de ha väl alltid hoppats
att vid sin bortgång kunna lämna åtminstone sin stuga åt dem i arv.
En 34-årig dotter har ständigt vistats i hemmet och gått på arbete vid
gården under den bråda tiden. Kroppsligt lyte gör, att hon icke kan
taga tjänst hos främmande. Men sina gamla föräldrar kan hon vårda
och gör det även med omsorg. En av Sands söner är grenadjär utan
tjänstetorp och bor hemma under den tid han är ledig från tjänstgöring.
Nog vore det lämpligt, att detta hem efter föräldrarnas död bleve
tryggt åt barnen, helst som de vilja ekonomiskt bidraga till hemmets
Inköpande med ett sa ökat område, att det blir en jordbrukslägenhet.
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 328.
Åt grenadjären Kåre, som nära nog i all sin tid och ladern före
honom, arbetat å Starby och Kerstinstorp har föreslagits ett område till
ökning av hans intill kronodomänen liggande egnahemslägenhet. Men
det säges icke, att han skall erhålla hembudsrätt på det föreslagna om¬
rådet, och fara är, att spekulationen från annat håll kan framträda och
omintetgöra den goda avsikten. Det bör i detta sammanhang bemärkas,
att Kåre synnerligen väl sköter sin nuvarande lägenhet, vilken utgör
det grenadjärtorp, för vilket han och hans fader före honom tjänat
såsom soldat.
Uppskattningsmännen hava ansett, att torparen Robert Andersson,
Skarven, icke bör erhålla hembudsrätt, därför att han icke innehaft
torpet mer än tre år vid arrendetidens utgång. Det bör dock bemärkas,
att Andersson mottog torpet mycket vanskött med endast 1 hektar åker
täckdikad, och att han betydligt upparbetat egendomen samt täckdikat
hela den återstående arealen, varför det synes rättvist, om även han
erhölle hembud.
Slutligen synes kungl. domänstyrelsen hava blivit svårt vilseledd
i fråga om det långt ifrån huvudgården belägna skiftet Kungshagens
beskaffenhet. Denna utjord är nämligen icke av mera svårbrukad art
än huvudgårdens och torplägenheternas, snarare tvärtom, och den lämpar
sig synnerligen väl för uppdelning till smärre jordbrukslägenheter.
Samma är förhållandet med den återstående delen av Kerstinstorp
väster om Vadstena landsvägen. Båda ligga långt ifrån huvudgården
och kunna därifrån icke skötas ens med tillnärmelsevis så gott resultat,
som om de bleve bebyggda till småhemman. De stora byggnaderna på
huvudgården torde icke få tillmätas någon nämnvärd betydelse i denna
angelägenhet, ty då skulle ju genom ett av arrendator framställt och
av domänstyrelsen godkänt nybyggnadsförslag vägen kunna stängas för
Kungl. Maj:t och Riksdag att vid ny arrendeperiod bestämma om viss
kronoegendoms användande på lämpligaste sätt. I förevarande fall bör
bemärkas, att den nuvarande arrendatorn av Starby kungsladugård, som
mottog domänen i ovanligt välskött tillstånd efter av företrädaren ned¬
lagda betydande kostnader på dess förbättring, icke har så stor kreaturs¬
besättning som företrädaren, varför vissa byggnader, även med egen¬
domens nuvarande omfång, äro onödigt stora.
Med stöd av det ovan anförda får jag därför vördsamt hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts före¬
varande proposition i övrigt, måtte besluta:
att de tre torpen: Lilla Skogen, Stora Skogen
5
Motioner i Andra kammaren, Nr 328.
och Hästhagen, utlagda till lämplig storlek för själv¬
ständiga jordbrukslägenheter, försäljas med hembuds-
rätt till de nuvarande torparna Johansson, Ahl och
Svahn;
att till torparen Sands lägenhet, Hässlet, lägges
ett av de till försäljning föreslagna områdena F. eller
Gr. och hembjudes nuvarande lägenhetsinnehavaren;
att det andra till försäljning föreslagna området
F. eller Gr. hembjudes åt f. grenadjären Kåre;
att nuvarande torparen R. Andersson får hembud
på Skarven; samt
att Kungshagen och det återstående av utgården
Kerstinstorp uppdelas till småbrukslägenheter för för¬
säljning och utarrenderas på kortare tid, tills upp¬
skattning och upplåtelse hinna ordnas.
Stockholm den 18 april 1913.
Axel Sterne.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 145 käft. (Nr 328.)
2