Motioner i Andra kammaren, Nr 310.
1
Nr 310.
Av herr Cederborg, Allan, i anledning av Kungl. May.ts
proposition med förslag till lag om allmän pensions¬
försäkring m. m.
Uti 9 § av Kungl. Maj:ts förslag till lag om allmän pensionsför¬
säkring finnes stadgat, att där pensionstillägg eller del av pensions¬
tillägg av någon av de i paragrafen angivna orsaker icke utgår till
pensionstagare, sådant tillägg eller sådau del därav skall tillfalla den
kommun, till vilken pensionstagaren i fattigvårdshänseende hör.
Emellertid vill det förefalla, som skulle tillräcklig grund för ett
dylikt medgivande finnas endast om och i den mån pensionstagare,
varom här är fråga, kommer i behov av och tilldelas fattigvård, hvadan
medgivandet bör i enlighet härmed inskränkas.
Om lagförslaget sålunda i denna del ställer sig må hända alltför
gynnsamt för kommunerna, äger motsatt förhållande rum i avseende å
lagförslagets 15 §. Jag syftar på bestämmelsen i denna paragraf, att
de trekronorsavgifter, som av vederbörande kommun erläggas, icke må
tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet. För att denna
bestämmelse icke skall komma att verka obilligt gent emot kommu¬
nerna, bör den kompletteras med ett stagdande att, om pensionsberät-
tigad, för vilken dylik kommunal inbetalning skett och som sålunda
går förlustig större eller mindre del av den normala avgiftspensionen,
kommer i behov av och tilldelas fattigvård, bidrag härtill lämnas från
pensionsfonden intill det belopp, som enligt den i första stycket av lag¬
förslagets 6 § angivna grund skulle hava i pension utgått å de av kom¬
mun erlagda beloppen, därest dessa i stället erlagts av pensionstagaren.
En dylik ståndpunkt ansluter sig följdriktigt till den, åt vilken ovan i
fråga om pensionstillägget givits uttryck.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. i sand. 136 höft. (Nr 310—313.)
1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 310.
Införandet av ett sådant stadgande som det närmast bär ovan för¬
ordade lärer ej böra möta några betänkligheter. Av uttalanden i kom¬
mitténs och Kungl. Maj:ts motivering torde framgå, att man ej vid de
ekonomiska kalkylerna tagit i beräkning de av kommuner erlagda tre-
kronorsavgifterna såsom representerande något visst bidrag till kostna¬
derna. För den försumlige avgiftsbetalaren själf blir ställningen oför¬
ändrat densamma som enligt Kungl. Maj:ts förslag. För kommunerna
blir enda skillnaden den, att den kommun, som framdeles nödgas lämna
den försumlige fattigvård, äger att, där villkoren för pension enligt lag¬
förslagets 2 § äro för handen, bekomma i bidrag från pensionsfonden
vad denna fond skulle nödgats utge i avgiftspension, om de avgifter,
som erlagts av kommun, i stället guldits av personerna i fråga. Här¬
emot torde ej kunna göras någon invändning annat än möjligen den,
att kommunen, som lämnar fattigvården och erhåller bidraget, måhända
icke själv erlagt de kommunavgifter, som ingått, utan att dessa läm¬
nats av eu eller flera andra kommuner. Men denna invändning synes
mig icke förtjäna avseende. Den kommun, som fullgör en inbetalning,
äger ju söka sitt åter av den avgiftsskyldige och lär väl i många fall
även få det. Och i den mån detta ej lyckas, utan eu kommun fort¬
farande skulle hava fordran för eu eller derå trekronorsavgifter, är väl
denna fordran av föga betydelse gent emot vikten för den kommun,
som får vederbörande pensionsberättigade på sin fattigvård, att till
kostnaderna härför få det bidrag, som motsvarar nedsättningen under
den normala avgiftspensionen. Ojämnheten härutinnan kommunerna
emellan blir ju för övrigt säkerligen i avsevärd mån undanröjd, då
man ser förhållandena över landet i dess helhet och för en längre tid
framåt.
På grund av vad nu anförts tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen må för sin del besluta
dels sådan ändring av 9 § i Kungl. Maj:ts förslag-
till lag om allmän pensionsförsäkring, att pensions¬
tillägg eller del av pensionstillägg, som icke utgår
till pensionstagare, må tillfalla den kommun, till vil¬
ken pensionstagaren i fattigvårdshänseende hör, alle¬
nast om och i den mån sådant kräves för att godt¬
göra kommunen utgifter till fattigvård för pensions¬
tagaren ;
Motioner i Andra kammaren, Nr 311.
3
dels ock införande på lämpligt ställe i lagen av
bestämmelse, att, där pensionsberättigad, för vilken
en eller flera pensionsavgifter av tre kronor blivit på
grund av stadgandet i lagens 15 § erlagda av kom¬
mun, bliver tilldelad fattigvård, äger den kommun,
som bekostar denna vård, att för dessa sina kostna¬
der undfå ersättning från den i lagens 12 § omför-
mälda fond intill det belopp, som enligt den i 6 §
första stycket angivna grund skulle i pension mot¬
svara det eller de av kommun erlagda pensionsavgifts-
beloppen.
Stockholm den 14 april 1913.
Allan Cederborg.
Nr 311.
Av herr Bärg, J. A., i Katrineholm, i anledning av Kungl.
Maj:ts 'proposition med förslag till lag om allmän pen¬
sionsförsäkring m. m.
I Kungl. Majrts proposition nr 126 med förslag till lag om allmän
pensionsförsäkring föreslås i § 7 bland annat, »att årliga värdet av bo¬
stad ej må uppskattas till lägre belopp, än 50 kronor'».
Då det särskilt med hänsyn till landsbygden, fabriks- och bruks¬
samhällen och dylika platser, säkert finnes en mängd ålderstigna eller
invalider åt vilka upplåtits fri bostad i någon fallfärdig koja i skogen
eller i en utdömd arbetarebarack, vars årliga värde visst icke rimligen
kan uppskattas till 50 kronor, förefaller denna bestämmelse åtskilligt
oriktig. Icke så sällan skall man i dylika ytterst undermåliga bostä¬
der om ett enda rum finna två å tre, ja kanske fyra pensions- eller
understödsberättigade inhysta. En dylik bostadsförmån skulle således i
vissa fall kunna anses betinga ett sammanlagt årligt värde av ända till
200 kronor och avdrag å pensionstilläggen ske med hälften av denna
summa för ett enda sådant kyffe.