Motioner i Andra kammaren, Nr SOS.
1
Nr 303.
Av herr Lindqvist i Kosta, i anledning av Kungl Maj:ts
proposition med förslag till lag om allmän pensions¬
försäkring m. m.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 126 med förslag till »Lag om allmän
pensionsförsäkring» föreslås i § 2, att rätt till pension inträder vid var¬
aktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år. Av denna §
såväl som _ av lagförslaget i sin helhet framgår att det är en i huvudsak
på invaliditetsprincipen byggd försäkring.
Med en pensionsförsäkring som ifrågavarande kan det kanske för
många synas, som om den åldersgräns, som blir fastställd för pensions
erhållande, även om icke invaliditet då inträtt, skulle vara av mindre
betydelse och att densamma kan sättas ganska hög. Klart är ju att i
eu invaliditetsförsäkring åldersgränsen icke är av så stor betydelse som
den blir i en försäkring, vilken lämnar pension först vid en på förhand
bestämd ålder, d. v. s. en enbär ålderdoms försäkring.
Men med den omfattning, som denna försäkring får, blir det ju
särskilt för eu del yrkesgrupper, framför allt inom hälsofarliga yrken
icke utan betydelse, vilken åldersgräns som är fastställd; för dessa grupper
blir det naturligtvis av största betydelse. För att tillvarataga särskilt
dessa gruppers berättigade intressen är det nödvändigt tillse att ålders¬
gränsen icke sättes för hög.
Man kan — någon statistik på detta område lär inte finnas — med
kännedom om förhållanden inom olika yrken och grupper också våga
påstå, att en . låg medellivslängd för de mera hälsofarliga yrkena icke
innebär, att invaliditetsprocenten för dessa grupper är stor, snarare
tvärtom.
Hur skulle det nu med den föreslagna åldersgränsen av 67 år ställa
sig för flertalet arbetare inom de grupper jag ovan nämnt? Ja, om sta¬
tistik funnes pa detta område, skulle därav säkerligen framgå, att dessa
arbetare, som i många fall torde hava inkomster till det belopp att de
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. i samt. 133 half. (Nr 303—305:) l
2 Motioner i Andra kammaren, Nr SOS.
enligt lagförslaget bli ålagda att under många år av sin levnad erlägga
avgifter på 8 eller 13 kronor, aldrig komma till den ålder att de kunna
få någon pension.
Att de arbetargrupper, som befinna sig i denna ställning, aldrig kunna
komma att omfatta denna pensionsförsäkring med något större intresse
eller tillfredsställelse är ju därför lätt förklarligt, ty för dessa kommer
denna nya lag att framstå icke såsom någon pensionsförsäkring, utan
som en ny skattelag, som endast tager men intet ger för erlagda av¬
gifter.
Av dem som yttrat sig över bär ifrågavarande lagförslag ha också
flera anmärkt mot don höga åldersgräns som däruti är föreslagen. I
några yttranden föreslås eu åldersgräns av BO är. Tydligt är att, om en
åldersgräns av 60 år bleve fastställd, detta skulle verka mycket fördel¬
aktigt och försäkringen av alla försäkrade omfattas med större intresse
än vad nu kan vara möjligt.
En åldersgräns av 60 år skulle enligt min uppfattning vaxa mera
val avvägd än 67-års-gränsen. För vissa grupper i särskilt hälsofarliga
yrken torde även 6O-årsgränsen vara väl hög.
Möjligheten att vid innevarande ars riksdag få genomförd denna
låga åldersgräns torde dock icke vara stor, och när jag går att fram¬
ställa mitt yrkande begränsar jag det därför, med hänsyn till vad jag
tror kan vara möjligt att nu få genomfört.
På grund av vad jag sålunda anfört vill jag vördsamt hemställa
om förändring av Kling!. Maj:ts proposition i så män,
att pensionsavgift ej skall erläggas av någon för
år efter det under vilket lian fyllt sextiofyra år, samt
att rätt till pension enligt denna lag inträder vid var¬
aktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda sex¬
tiofem år.
Stockholm den 12 april 1913.
Axel Lindqvist.