4
Motioner i Ändra kammaren, Nr 293.
Nr 293.
Av herr Persson i Norrköping, i anledning av Kungl. 3Iaj:ts
proposition med. förslag till lag om allmän pensions¬
försäkring in. in.
Gentemot det av särskilda sakkunniga avgivna ursprungliga för¬
slaget till lag om allmän pensionsförsäkring så ock senare mot det av
Kungl. Maj:t i proposition nr 126 för Riksdagen framlagda förslag i
ämnet har från olika håll framhållits såsom en brist, att i desamma icke
upptagits några bestämmelser om åtgärder till förebyggande av inva¬
liditet.
Av kritiken i denna punkt må särskilt erinras om vad kommers¬
kollegium, riksförsäkringsanstalten och svenska fattigvårdsförbundets
arbetsutskott härutinnan anfört.
Kommerskollegium anser det sålunda såsom eu brist i de sakkunni¬
gas förslag, att detsamma helt och hållet förbigår denna viktiga sida av
invaliditetsförsäkringens problem. En dylik fördjupad lagstiftning torde
visserligen särskilt i vårt land erbjuda stora svårigheter, och kommittén
har med fog kunnat peka på hela vår övriga lagstiftning på socialför¬
säkringens område, som genomgående har att uppvisa samma brist.
Men då det nu gäller att taga ett stort och avgörande steg till genom¬
förande av den största av socialförsäkringens grenar, synes det kollegium
vara av särskild vikt, att det i lagen bestämt fastslås, att problemet
icke är slutgiltigt löst endast genom införandet av pensionsrätt, utan
att i lagstiftningens uppgifter jämväl ingår att verka i förebyggande
riktning.
Riksförsäkringsanstalten framhåller såsom sin mening, att det vore
ställt utom tvivel, att, därest invaliditets- och ålderdomsförsäkringen hade
i sin tjänst ett ordnat system av sjukhus, kuranstalter och dylikt, total¬
kostnaden för försäkringen skulle kunna nedbringas, och att framför allt
5
Motioner i Andra kammaren, Nr 293.
folkhälsan och arbetskraften hos befolkningen skulle, bättre än nu sker,
kunna tillvaratagas och bevaras. Anstalten ifrågasätter ock, att i lag¬
texten inryckes en föreskrift, att viss del av fondens medel må utlånas
mot antaglig säkerhet till kommuner, föreningar eller enskilda att an¬
vändas till inrättande av anstalter för vård och behandling av sjukliga
(skadade), pensionsförsäkringen tillhörande personer, som kunna anta¬
gas hava utsikt att genom dylik behandling bliva arbetsföra eller för¬
bättrade.
Svenska fatticjyärdsförbundets arbetsutskott anser det ligga i öppen
dag, att en invaliditets- och ålderdomsförsäkring nödvändigtvis måste
förenas med åtgärder, avseende att förebygga invaliditet. Om så ej
sker, riskerar man ej allenast att öka det allmännas kostnader för för¬
säkringen, utan även att onödigtvis kvarhålla personer, vilka genom
lämplig behandling åter kunna bliva arbetsdugliga, i en för samhället
tärande och för dem olycklig belägenhet. Man kan även befara, att den
»försäkringsnevros», som ofta inställer sig såsom eu följd av en allmän
invaliditetsförsäkring, skall fa en stor omfattning, om inga åtgärder äro
träffade att bekämpa inbillade eller verkliga sjukdomar. Enligt arbets¬
utskottets åsikt tala därför starka skäl för att förslaget kompletteras med
lämpliga bestämmelser i nu antydd riktning.
Enligt min mening är ock kritiken mot pensionsförsäkringsförslaget
i nu angivna hänseende synnerligen berättigad. Min bestämda åsikt är
nämligen, att strävandena att så långt möjligt förebygga invaliditet är
en av den sociala invaliditetsförsäkringens förnämsta uppgifter och en
av de verkligt bärande faktorerna i densamma. Denna åsikt är ock
allmänt erkänd i den utländska lagstiftningen å detta område. Med av¬
seende härå må till en början i korthet erinran göras om förhållandena
i Tyskland. Den tyska riksförsäkringslagen stadgar sålunda, bland an¬
nat, att, om en försäkrad hotas av invaliditet och alltså kan väntas falla
försäkringen till last, vederbörande försäkringsanstalt må ingripa genom
meddelande av vård å sanatorier, sjukhus eller konvalescenthem eller på
annat sätt. Har den sjuke genom sin arbetsförtjänst underhållit anhö¬
riga, erhålla dessa under sjukvårdstiden ett understöd, motsvarande fn
av den för trakten normala arbetslönen. Försäkringsanstalt kan även
meddela sjukvård åt den, som redan erhållit invaliditetspension, om han
kan förväntas därigenom återvinna sin förvärvsförmåga. Med tillsyns¬
myndighetens medgivande kan slutligen försäkringsanstalt använda me-
6 Motioner i Andra hammaren, Nr 293.
del till befrämjande eller genomförande av allmänna åtgärder till före¬
byggande av för tidig invaliditets inträdande bland de försäkrade eller
till höjande av hälsotillståndet bland den försäkringspliktiga befolkningen.
De försäkrade hava icke någon ovillkorlig rätt att erhålla vard av ifråga¬
varande slag, men hava försäkringsanstalterna i allt fall i mycket stor
utsträckning och med synnerligen gott resultat begagnat sig av Jagens
medgivande att meddela dylik vård. Numera behandlas sålunda årligen
100,000 försäkrade, och den årliga kostnaden härför uppgår till över
25 millioner mark, varav den långt övervägande delen användes i kam¬
pen mot tuberkulosen. Belysande för denna verksamhets resultat är det
av vissa tyska socialpolitiker framförda påståendet, att densamma rent
av skulle tillföra försäkringen en vinst, i det kostnaden för meddelandet
av denna sjuk- och sanatorievård mer än väl uppvägdes av därigenom
medförd lättnad i skyldigheten att utgiva invaliditetsräntor. Huru här¬
med än må förhålla sig, säkert är dock, att denna gren av föisäkiings-
anstalternas verksamhet åtnjuter stor popularitet..
Åven i den nya engelska sjuk- och invaliditetsförsäkringslagen av
år 1911 är stor vikt lagd på bekämpandet av tuberkulos och andra
dylika sjukdomar, och vill lagen med avseende härå så långt möjligt
medverka därtill, att av dylika sjukdomar angripna personer beredas
vård å sanatorier eller andra liknande vårdanstalter.
Till de fonder — upprättade av kommuner eller enskilda — som
kunna bliva disponibla för detta ändamål, lämnas sålunda avseväida
understöd, nämligen dels 1 sb. 3 d. (= 1.13 kr.) årligen för varje för¬
säkrad, vilket belopp utgår av den årliga premiesumman, dels ock 1 d.
7 1/2 öre) årligen lör varje försäkrad i bidrag från staten. Dessutom
kan understöd erhållas vid upprättande av sanatorier från en av. Parla¬
mentet för detta ändamål avsatt fond på £ 1,500,000 (= omkring 27
millioner kr.).
Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att det nyligen avgivna
förslaget till invaliditets- och ålderdoms försäkring i Norge upptager be¬
stämmelser angående förebyggande av invaliditet. Här stadgas sålunda,
att därest en försäkrad blir sjuk och fara är för handen, att sjukdomen
skall medföra invaliditet, kan' försäkringsverket bestämma, att den sjuke
skall erhålla »kur og pinie», försåvitt utsikt finnes, att invaliditeten
därigenom skall förebyggas till fördel för försäkringen. Försäkringen
skall i så fall helt eller delvis bära kostnaderna för vården. Under
behandlingstiden erhålla den försäkrades anhöriga underhållsbidrag..
Vad Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition angår, må det villigt
erkännas, att den ingalunda ställer sig helt främmande gentemot åt-
Motioner i Andra hammaren, Nr 293. 7
gärder från försäkringens sida, avseende att förebygga invaliditet. Av
civilministerns yttrande till statsrådsprotokollet framgår ju otvetydigt,
att det förslag angående placering och förvaltning av pensionsförsäk¬
ringens fond, som av Kungl. Maj:t kommer att framläggas för Riks¬
dagen nästa år, jämväl kommer att möjliggöra fondmedlens utlåning åt
landsting och kommuner för byggande av sanatorier, sjukhus m. in.
Något förslag gående ut på direkt ingripande från försäkringens sida,
när försäkrad på grund av iråkad sjukdom hotas av invaliditet, synes
emellertid icke vara att förvänta från Kungl. Maj:t i samband med av¬
givande av förslag till försäkringsfondens användande. Civilministern
yttrar med avseende härå, att han icke vill bestrida, att åtgärder i syfte
att förekomma eller framskjuta invaliditet äro mycket önskvärda. Dessa
problem äro emellertid, yttrar civilministern vidare, av annan art än de,
som avses med den ifrågavarande lagstiftningen och synas knappast
redan nu böra upptagas till lösande i sammanhang med denna. Till
stöd för denna uppfattning pekar civilministern, bland annat, på utveck¬
lingen i Tyskland, där försäkringsanstalternas numera omfattande verk¬
samhet till förebyggande av och räddning från invaliditet utgör resul¬
tatet av en 22-årig utveckling, vars begynnelse var synnerligen blygsam.
Denna åsikt kan jag icke gilla. Enligt mitt förmenande är det icke
någon anledning för oss att gå till väga i förevarande hänseende på
samma sätt, som man i Tyskland varit nödsakad att göra. Av Tysk¬
lands ställning såsom föregångslandet å ifrågavarande, förut obeträdda
område följer, att man här varit tvungen att steg för steg söka treva
sig fram till ett resultat. För vår del, synes det mig, är ett dylikt
tillvägagångssätt icke nödvändigt. Tvärtom böra vi här i Sverige lik¬
som i andra länder vara angelägna om att draga nytta av den i Tysk¬
land redan vunna erfarenheten. Jag anser sålunda, att vi redan från
början böra inrikta vår strävan på att så långt möjligt förekomma
invaliditet. Såsom jag längre fram närmare kommer att klargöra, torde
för detta ändamål sanatorier, sjukhus och andra vårdanstalter i en snar
framtid bliva disponibla i en omfattning, som sannolikt i det närmaste
motsvarar behovet utan direkt kostnad för försäkringen. På försäkrin¬
gens del skulle i stället komma att helt eller delvis bekosta försäkrades
vård å dessa anstalter ävensom meddela underhållsbidrag till deras an¬
höriga, därest dessa för sin utkomst äro beroende av den försäkrades
arbetsförtjänst.
Bland folksjukdomarna i vårt land torde tuberkulosen utan jäm¬
förelse vara den största folkförödaren och inval idi t etsskaparen. Årligen
skördar denna c:a 10,000 av landets innebyggare. Uppgiften skulle
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 293.
således i första hand bliva att till samhällsnyttigt arbete rädda större
eller mindre del av do utav denna sjukdom angripna. Det är ur flera
synpunkter anledning att i detta sammanhang särskilt rikta uppmärk¬
samheten på tuberkulosen. I regel medför tuberkulosen en mångårig
invaliditet, och kommer densamma därför att förorsaka försäkringen
synnerligen stora kostnader. Den angriper vidare nästan undantagslöst
unga människor under trettio år och föröder därigenom det dyrbaraste
människomaterialet. Det är ock slutligen i detta sammanhang ytter¬
ligare en omständighet att taga i betraktande. Det har med skäl från
många håll anmärkts mot pensionsförsäkringsförslaget, att de pensioner,
detsamma avser att bereda, äro alltför obetydliga. Särskilt berättigande
har denna anmärkning, därest invaliditeten inträder vid unga år, da ju
så gott som endast pensionstillägget utgår. Då nu åter tuberkulosen
i regel skapar invaliditet vid unga år, komma de av sjukdomen an¬
gripna i en synnerligen dålig ställning i försäkringen. Starka skäl
tala sålunda för att någonting göres från försäkringens sida för de
av ifrågavarande sjukdom angripna. En synnerligen god hjälp kom¬
mer försäkringen härvid att få i de åtgärder, som redan av stats¬
makterna beslutats för bekämpande av densamma, och till vilka anknyt¬
ning lämpligen bör ske. Efter en på förhand uppgjord plan har, som
bekant, sedan åtskilliga år tillbaka Riksdagen årligen beviljat ett anslag-
av 400,000 kronor att under vissa villkor tilldelas landsting, kommuner,
föreningar och enskilda för uppförande eller inrättande av tuberkulos-
sjukvårdsanstalter. Enligt omförmälda plan skall detta anslag utgå ännu
i några år, tills behovet av dylika vårdanstalter kan anses vara på ett
något så när tillfredsställande sätt tillgodosett. Det är desto större an¬
ledning antaga, att så skall bliva fallet, därest, såsom ifrågasatts, ovan¬
nämnda korporationer och enskilda kunna för ändamålet erhålla lån på
billiga villkor ur pensionsförsäkringens fond. Därjämte utgår emellertid
för närvarande till tuberkulossjukvård sanstalter, som prövas vara på till¬
fredsställande sätt anordnadej av statsmedel under vissa villkor ett bi¬
drag av högst 50 öre för dag och patient, för vilken avgiften för vår¬
den ej är högre än en krona om dagen. Sammanlagda statsutgiften
för detta ändamål är för nästa år beräknad till cirka 600,000 kronor.
Någon ändring i nu angivna plan för statens direkta deltagande i
kampen mot tuberkulosen bör givetvis icke ifrågasättas. På pensionsför¬
säkringens del skulle för tuberkulosens vidkommande således endast
komma att dels bestrida en fyllnadsavgift för vård av försäkrad å tuber-
kulossjukvårdsanstalt, så att denna vård icke behövde medföra någon
9
Motioner i Andra kammaren, Nr 293.
kostnad för den försäkrade själv, och dels lämna underhållsbidrag till
den försäkrades anhöriga.
Orsaken, varför jag här tämligen utförligt har uppehållit mig vid
frågan om bekämpandet av tuberkulosen, är, att jag anser denna vara så
ojämförligt mycket viktigare i föreliggande hänseende än övriga folk¬
sjukdomar. Av dessa vill jag emellertid ytterligare nämna kräftan,
syfilis och barnförlamningen, alla ur försäkringens synpunkt viktiga,
såsom ofta förorsakande invaliditet, därest icke lämplig vård i tid er-
hålles. I kräfta insjukna inom landet årligen enligt uppgift 4—5,000
personer. Som emellertid kräftan, i motsats mot tuberkulosen, i synnerhet
angriper personer i mera burgen ställning, torde endast en del av nämnda
fall drabba de befolkningslager, som försäkringen omfattar. För sist¬
nämnda antal fall torde tillfälle till vård kunna beredas på redan befint¬
liga sjukvårdsanstalter, upprättade av landsting och kommuner.
Vad syfilis beträffar, synes det visserligen vara otvivelaktigt, att
denna sjukdom griper mer och mer omkring sig. Som densamma emel¬
lertid i huvudsak är lokaliserad till storstäderna och man där redan
förut sörjt för en rationell vård av syfilissmittade utan kostnad för
den sjuke själv, torde denna sjukdom icke behöva medföra stora utgifter
för försäkringen.
Beträffande slutligen barnförlamningen, kommer staten med all sanno¬
likhet att ingripa för beredande av vård vid vissa vanföreanstalter åt
personer, som på grund av barnförlamning lida av vanförhet. Några
närmare grunder härför äro, som bekant, ännu icke fastställda.
De kostnader, som den nu av mig ifrågasatta verksamheten från
pensionsförsäkringens sida skulle draga, har jag tänkt mig skola utgå
ur pensionsförsäkringsfondens avkastning. Med hänsyn särskilt till vad
som redan från statens, landstings och kommuners sida redan åtgjorts
och framdeles med största sannolikhet kommer att göras för bekäm¬
pande av vissa svårare folksjukdomar, tror jag icke, att dessa kostnader
behöva bliva alltför stora. De kunna ju för övrigt tills vidare begränsas
till visst lägre belopp. Vid sådant förhållande och då denna förebyg¬
gande verksamhet från försäkringens sida med säkerhet kommer att i
avsevärd grad minska försäkringens utgifter för invaliditet — vård bör
ju efter prövning i varje särskilt fall givetvis endast ifrågakomma, när
utsikt finnes för den hotande invaliditetens avvändande — synes verksam¬
heten i fråga knappast behöva förorsaka någon rubbning i beräkningarna
för fondavkastningens användande.
Någon närmare utredning och förslag i ämnet har jag icke ansett
lämpligt att nu framlägga, enär ju frågan närmast hörer samman med
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 129 haft. (Nr 292—295.) 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 294.
försäkringsfondens placering och förvaltning, varom ju förslag från
Kungl. Maj:t är att förvänta först till nästkommande års Riksdag.
På grund av vad jag sålunda anfört, tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen ville för det fall, att Kungl. Maj:ts
förslag angående pensionsförsäkring blir av Riksdagen
godkänt, i skrivelse till Kungl. Majd anhålla, att
Kungl. Magt täcktes låta utreda, huruvida och under
vilka villkor pensionsförsäkringsfondens avkastning må
i viss utsträckning tagas i anspråk för åtgärder, av¬
seende att förebygga invaliditet, ävensom, därest denna
utredning därtill föranleder, för Riksdagen framlägga
förslag i ämnet i samband med avgivande till Riks¬
dagen av förslag angående fondens placering och för¬
valtning.
Stockholm den 11 april 1913.
Sven Persson.
Nr 294.
Av herrar KrOlllund m. Jk, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om allmän pensionsförsäk¬
ring m. to.
Med livligt erkännande av att Kung]. Maj ds till Riksdagen nyligen
avlämnade proposition till allmän pensionsförsäkring m. in. till sina
huvudsakliga delar innebär eu lycklig lösning av den för Sveriges folk
så viktiga och betydelsefulla frågan hava vi dock ansett, att propositio¬
nen i några delar bör ändras och jämkas.
Den i § 5 införda bestämmelsen därom att från pensionsavgifts
erläggande undantaga alla dem, som hava en förmögenhet av minst
6,000 kronor, synes oss icke fullt tillfredsställande. Det är ju visser¬
ligen sant, att eu sådan bestämmelse medför i det stora hela en vinst
för försäkringsfonden och att å andra sidan ett borttagande av denna
bestämmelse skulle medföra eu sänkning öfver hela linjen av avgifts-
pensionens belopp för såväl män som kvinnor. I likhet med vad kom-