4
Motioner i Andra hammaren, Nr 285.
medborgerligt förtroende och råder över sig och sitt
gods; dock får till ordförande eller dennes suppleant
icke utses tjänstförrättande ordförande i fångvårds¬
styrelse.
Gift kvinna vare ej på grund — — -
dels att inom. 3 i § 29 utgår.
Stockholm den 8 april 1913.
Carl Jansson
i Edsbäcken.
Nr 285.
Av herr Leander m. fl., i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring m. m.
I Kungl. Maj: t nådiga proposition nr 126 med förslag till lag om
allmän pensionsförsäkring innehåller § 5 bestämmelser om dem, som
skola undantagas från avgiftsplikt. I sådant avseende är stadgat, att
bland andra den, i vilkens taxering under året inberäknas förmögenhet
av minst 6,000 kronor, skall vara undantagen från avgift ävensom alla
ordinarie innehavare av statstjänst jämte andra, för vilkas pensionering
redan är på ett tillfredsställande sätt sörjt. Befrielse från erläggande av
avgift skulle även gälla hustru till sålunda undantagen person.
Skulle nämnda bestämmelser upphöjas till lag, komme följaktligen
en stor skara medborgare att så att säga ställas utom pensionsförsäk¬
ringen, i vilken dock alla böra känna sig medansvariga. Då det måste
äga en synnerligt stor folkpsykologisk betydelse och vara ägnat att för¬
djupa solidaritetskänslan, att hela nationen sättes i tillfälle att vara med
om en så viktig anordning som den allmänna folkpensioneringen, torde
undantagen böra inskränkas till minsta möjliga. Både kommerskollegium
och riksförsäkringsanstalten jämte andra myndigheter ha också riktat
anmärkningar mot den s. k. förmögenhetsgränsen och påyrkat, att den
skulle bortfalla. De skäl, som därför anförts, synas fullt giltiga, och
departementschefen har endast av fruktan för de alltför stora kostna¬
derna sett sig förhindrad att biträda myndigheternas förslag i denna
Motioner i Andra hammaren, Nr 285.
del. Utan att äga vare sig kompetens eller tid att helt utreda kostnads¬
frågan våga vi dock ifrågasätta, huruvida utgifterna för det allmänna
behövde i avsevärd grad stegras, därest avgiftsplikt ålades alla, således
ävSn statens tjänstemän i viss mån, och samtidigt med förmögenhets-
gränsens slopande bestämmelser infördes därom, att pensionsrätt icke
tillkommer den, som äger en viss årlig inkomst av t. ex. 1,500 kronor.
Departementschefen har visserligen anmärkt (sid. 103), att eu ny
form av beskattning kunde sägas bli införd, därest de, som erlagt av¬
gifter, icke berättigades att i form av pension återbekomma, vad de så¬
lunda utgivit. Men förloras denna rätt först vid en inkomst av 1,500
kronor per år, tro vi icke, att den, som genom dylik inkomst är i stånd
att på ålderns dagar hålla nöden på avstånd utan pension, har anled¬
ning att beklaga sig över, att han fått vara med och lindra andras nöd.
Genom att låta förslaget om vissa personers fritagande från av-
giftsskyldighet utgå ur lagen skulle alla, oavsett sin förmögenhetsställ-
ning och tjänst, få vara med uti arbetet att lyfta upp de ekonomiskt
svagaste medborgarna på en något högre nivå. Särskild betydelse
borde det ha för de många mindre — som de kunna kallas — hem¬
mansägarna, vilka befinna sig vid eller något över 6,000 kronors-grän-
sen, ifall rum bereddes även dem inom den allmänna folkpensioneringens
stora ram.
Vad angår statens tjänstemän och med dem i pensionshänseende
likställda personer, kunna vi knappast tänka annat, än att det hos dem
förefinnes en allmän önskan att i någon mån få deltaga i verket, även
om de ha sin pensionsfråga ordnad. Sant är visserligen, att de för sin
pensionering nödgas erlägga rätt betydande avgifter, men säkerligen
anse sig samtliga ha råd att jämväl till den allmänna pensionsfonden
inbetala den s. k. grundavgiften av 3 kronor per år, och detta utan
tanke på att återbekomma, vad de sålunda erlagt. De ha i varje fall
det medvetandet, att de få vara med och draga sitt strå till stacken i
denna nationens livsfråga.
Härtill kommer, att en person, som är tillförsäkrad pension på
grund av allmän tjänst, dock kan ha om ej juridisk likväl moralisk för¬
sörjningsplikt gentemot föräldrar eller andra anhöriga. Denna försörj¬
ningsplikt övertages genom det framlagda förslaget av staten, varigenom
en sådan person vinner en fördel, vilken borde kunna anses värd någon
uppoffring från hans sida.
Ville man emellertid också här tänka på de tjänstemän inom stat
eller kommun, som äro svagast avlönade och därför uppbära jämförelse¬
vis låga pensioner, skulle kunna stipuleras, att avgiftspension ur den
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 sand. 125 käft. (Nr 284—285.) 2
6
Motioner i Andra hammaren, Nr 285.
allmänna pensionsfonden skulle utgå även till dessa, där den pension,
de ägde att uppbära på grund av innehavd anställning, icke belöpte sig
till högre årligt belopp än t. ex. 800 kronor. För änkorna efter dylika
tjänstemän skulle en dylik anordning medföra god hjälp, alldenstund de
för dem bestämda pensionerna äro synnerligen små. För att emellertid
icke vålla någon större rubbning i det kungl. förslaget anse vi oss icke
böra göra något yrkande i sistnämnda hänseende ej heller angående en
del andra punkter, där ändring enligt vår mening varit önskvärd. Men
då den grundval, varpå förslaget blivit uppbyggt, icke behöver rubbas,
ifall förmögenhetsgränsen bortfaller och beräkningsgrunden för pensio¬
nerna i visst avseende ändras, tillåta vi oss därom göra yrkande. Därest
dessa våra synpunkter vinna beaktande, torde det särskilda utskott, till
vilket den kungl. propositionen för förberedande behandling överlämnats,
godhetsfullt ombesörja den omformulering av lagtexten, som blir erfor¬
derlig, ävensom i övrigt vidtaga de jämkningar i vårt förslag, som synas
lämpliga. Med anhållan härom och under hänvisning till det ovan an¬
förda få vi vördsamt hemställa,
det Riksdagen ville besluta, att den i § 5 av Kungl.
Maj:ts förberörda proposition intagna bestämmelsen om
undantagande från avgiftsplikt för den, i vilkens taxe¬
ring under året inberäknas förmögenhet till värde av
minst 6,000 kronor, måtte ur lagen utgå,
att i punkterna a, b och c av samma paragraf
omnämnda personer jämte hustrur måtte förklaras plik¬
tiga att erlägga en årlig avgift av 3 kronor till den
allmänna pensionsfonden,
att dylik avgiftsplikt måtte åläggas även den, som
enligt sista stycket av nämnda paragraf skulle på grund
av Konungens prövning kunna därifrån fritagas,
att § 6 måtte förses med det tillägg, att avgifts-
pension icke utbetalas till den, som äger en årlig in¬
komst av 1,500 kronor, eller till den, som av staten
eller annorledes är tillförsäkrad skälig pension.
Stockholm den 8 april 1913.
Ulrik Leander.
Herm. Carlson.
Fredr. Johanson.
Vetlanda.
Felix Hamrin.
Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1913.