Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
1
Nr 264.
Av herr Andersson i Skivarp, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående förändring av tullsatserna å socker
och sirap m. m.
Då 1908 års Riksdag efter proposition från Knngl. Maj:t beslöt
sådan ändring i dittills gällande bestämmelser för sockerbeskattningen,
att skatten för raffinerat socker skulle ökas med 3 öre och en mot¬
svarande nedsättning av tullen å utländskt socker skulle ske, ansågs detta
vara en så stark påkänning för sockerindustrien, att en respittid på 5
år för genomförandet av dessa förändringar i sockerskattelagstiftningen
lämnades densamma. Skattehöjningen, resp. tullsänkningen skulle icke
träda i. full tillämpning med de då bestämda skatte- och tullsatserna
förrän innevarande år eller 1913, från och med vilket år alltså skatten
å raffinerat socker är 16 öre och tullen å utländskt dylikt socker utgår
med 14 öre. Det kunde nu hava förväntats, att dessa skatte- och tull¬
satser skulle fått äga bestånd någon tid framåt, så att verkningarne av
dem, näimast av den sänkta tullen, a industriens och den därmed intimt
sammanhängande råvaruproduktionens villkor skulle kunnat med någon
grad av erfarenhet överskådas efter den anpassning, varpå man år 1908
såväl som städse annars, då det gällt denna produktion, med så mycken
tillföi sikt ansett sig kunna förlita sig. Den stora sammanslagningen av
de äldre sockerfabriksbolagen, som hade kommit till stånd kort innan
den nya skattelagstiftningen, var en faktor av så stor betydelse, att det
väl kunde vara anledning låta erfarenheten konstatera, huruvida det varit
just denna koncentration av industriens förvaltning eller jämväl andra
omständigheter utanför sammanslagningen, såsom temporärt höga priser
i utlandet eller dylikt, som förorsakat en för industrien och betodlingen
så gynnsam utveckling av förhållandena under de av Riksdagen lämnade
respitåi en, att, jämte det statens inkomst av sockerskatten år efter år
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 114 höft. (Nr 264.) 1
2 Motioner i Andra hammaren, Nr 264.
ökats, industrien och betodlingen kunnat fortgå med för båda dessa
parter tillfredsställande resultat. Ett sådant avvaktande av erfarenheten
tyckes emellertid icke hava ansetts nödigt. Det har synts Kungl. Maj:t
klart, att sockerindustrien kan tåla än hårdare belastningar, och åt en
kommitté, den så kallade trustkommittén, har Kungl. Maj:t genom nådigt
beslut den 22 december 1911 lämnat i uppdrag att utreda, i hur stor
omfattning detta bör anses kunna ske.
Under hänvisning till det erkännansvärda syftet att söka bringa
ned priset å en konsumtionsartikel, som numera är att betrakta som en
nödvändighetsvara, har Kungl. Maj:t i den till innevarande års Riksdag
avlämnade nådiga propositionen nr 35 angående förändring av tullsat¬
serna å socker och sirap m. m. föreslagit vittgående tullsänkningar å
socker. I konsekvens med det åberopade motivet till åtgärden har ingen
skattehöjning ifrågasatts. Efter eu ingående undersökning av de om¬
ständigheter, som enligt ovannämnda kommitterades mening influera på
det dem förelagda spörsmålet, hava dessa ansett 10 öre per kilogram
beteckna den tullsats, som för närvarande bör fastställas vid införsel av
raffinad och, under förutsättning av raffinadtullens fastställande till detta
belopp, tullen å råsocker böra sättas till 7 öre per kilogram; för raffinad-
socker alltså — och det är denna tull, som för alla övriga tullsatser å
olika sockerarter är den normerande — en tullsänkning av 4 öre. Kungl.
Maj:t har emellertid icke velat erkänna bärigheten av de skäl för tull¬
sänkningens begränsande till detta belopp, de kommitterade anfört, utan
har velat anse detta belopp som ett minimum, vilket Riksdagen med
iakttagande i övrigt av konstitutionella former redan nu bör förklara sig
beredd att sänka med ytterligare 3 öre eller tdl 7 öre.
För en och var förefaller Kungl. Maj:ts förslag, alldeles frånsett
de teoretiska uträkningar, som lagts till grund därför, vara sa ödes¬
digert för industrien, att man måste å priori känna sig övertygad om
dess överdrift. Men även de kommitterades förslag, fastän baserat som
det är på till synes noggranna beräkningar, måste väcka betänksamhet,
då redan en tullsänkning av det omfång, deras förslag innebär, med
nödvändighet måste verka till en sådan rubbning i sockerindustriens
livsbetingelser, att den skall bliva av avgörande betydelse för dess egen
och den med densamma oupplösligt sammanhängande betodlingens fram¬
tida bestånd och utveckling. Det har därför synts vara av allra högsta
vikt att erfara, huruvida de beräkningar, som förekomma i de kommit¬
terades utredning, kunna antagas för oemotsägligt riktiga eller tilläven-
tyrs i sig innebära misstag eller förbiseenden, vilka — om de icke
justeras -- alltså skola kunna få ett rent av fördärvbringande inflytande
Motioner i Andra kammaren, Nr 264. 3
på det beslut, Riksdagen bar att fatta över det nu framlagda kungl.
förslaget.
Jag håller före, att ingen är närmare till att underkasta de kom¬
mitterades utredning den sakkunniga kritik, jag här antytt såsom nöd¬
vändig, än sockerindustriens egna målsmän.' Jag har av denna grund
från svenska sockerfabriksaktiebolaget begärt och erhållit ett uttalande
över trustkommitténs utredning, vilket jag här såsom bilaga åberopar.
Av detta uttalande framgår, att de kommitterades uträkningar
ingalunda kunna tillmätas det vitsord, utan vilket det skulle vara rent
ansvarslöst att lägga dem till grund för ett avgörande av den genom¬
gripande fråga, det här gäller. Med uträkningar, verificerade ur samma
källor och på samma sätt sammanställda som dem, kommittén begagnat,
har svenska sockerfabriksaktiebolaget visat, att de merkostnader för
den svenska sockerindustrien, som de kommitterade och delvis jämväl
Kungl. Magt ansett böra gå i avräkning å föreslagna tullsatser, innan
det kan talas om att dessa utgöra något industriskydd, blivit felaktigt
och för lågt uträknade. Man kan därvid icke värja sig för den upp¬
fattningen, att bristfälligheterna i de kommitterades beräkningar, huru
stort erkännande man än vill skänka åt dessa, dock alltför tydligt visa
hän på att hos dem, som haft sig uppdraget att utföra dem, saknats
just den ingående sakkunskap, utan vilken alla kalkyler, om än så
skickligt utförda, slutligen »hänga i luften». Korrigerade i enlighet
med den av svenska sockerfabriksaktiebolaget utarbetade promemorian,
synas de tal, som ur beräkningarne framkomma, giva vid handen, att
ingen sänkning alls kan anses vara påkallad i de nu för socker gällande
tullsatserna. Därtill kommer, att det förbilligande av de allmänna livs-
medelskostnaderna, som av Kungl. Maj:t framhållits såsom den bärande
grunden för hela förslaget, skulle även med den föreslagna tullsänkningen
uppnås allenast i så ringa omfattning, att det väl kan sättas i fråga,
huruvida för det betydelselösa resultat i sådant syfte, som av förslagets
genomförande skulle vinnas, en åtgärd, så nedbrytande för industri och
jordbruk, som i den kungl. propositionen nr 35 föreslås, överhuvudtaget
skulle kunna försvaras. Jag förmenar, att så ingalunda är fallet.
Med hänsyn härtill, och då den utredning, vartill Riksdagen för
ett avgörande av frågan har att lita, så litet styrker det kungl. förslaget,
att den fastmer synes bevisa, att nu gällande tullsatser alls icke äro för
höga, därest ett berättigat skydd genom dem skall beredas socker¬
industrien och betodlingen i riket, yrkar jag avslag å den kungl. pro¬
positionen, samt att Riksdagen må besluta:
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola
fortfarande från och med den 1 januari 1914 utgöra
följande belopp för kilogram, nämligen:
å socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi-
och kak- samt krossat eller pulverisera t socker, 14 öre;
å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än
nr 18 av den i världshandeln gällande holländska
standard, likaledes 14 öre;
å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än samma
standardnummer, även om varan inkommer i upplöst
eller flytande tillstånd, 9 öre;
å sirap och melass 10 öre;
dels ock att tulltaxans nu gällande bestämmelser
för restitution av tullmedel under vissa förutsättningar
må lämnas orubbade.
Stockholm den 18 februari 1913.
Hans Andersson.
I motionens syfte instämma:
V. Ekerot.
Karl Kahlström.
John Jönsson.
Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
5
Bilaga.
Promemoria.
Uti Kung!. Maj.ts till innevarande års Riksdag avlämnade nådiga proposition
nr 35 angående förändring av tullsatserna å socker och sirap m. m. har vid de
beräkningar, som lagts till grund för de föreslagna förändringarnas omfång före¬
kommit förbiseenden och felaktigheter, som göra, att dessa beräkningar icke utan
vidare kunna tagas för goda vid avgörandet av den kungl. propositionen. Såsom
huvudsaklig grund för Kungl. Maj:ts framställning har lagts den utredning angående
sockerlagstiftningen, som blivit verkställd av särskilda kommitterade enligt nådigt
beslut den 22 december 1911.
Dessa kommitterade hava av anledning, som i den kungl. propositionen
angives, inriktat sitt arbete på en jämförande utredning av de förhållanden, som
äro konstituerande för sockerproduktionen i de tre länderna, Sverige, Danmark och
Tyskland. Resultatet av ifrågavarande utredning är, att den svenska sockerindu¬
strien skulle på grund av skiljaktigheten av förhållandena inom de olika länderna
vara den tyska underlägsen på sådant sätt, att tillverkningen av raffinad av vit¬
betor skulle i Sverige bliva kronor 5: 85 per 100 kilogram dyrare än i Tyskland.
Av denna merkostnad för den svenska industrien belöper sig enligt kommitterade
ett belopp av kronor 3: 89, avrundat till kronor 4: —, på sådana utgifter, som icke
stå i sammanhang med »industriens tekniska eller ekonomiska organisation», under
det att kronor 1: 85 skulle vara en merkostnad, som skulle kunnat vara undviken,
om industrien varit på annat sätt organiserad.
Uti den sammanfattning, som blivit gjord å pag. 22 av kungl. propositionen,
redogöres till en början för tillkomsten av kronor 3: 89 av ifrågavarande belopp
sålunda:
»Sammanfattas resultaten av den gjorda undersökningen på dess nuvarande
stadium, skulle sålunda erhållas följande siffermässiga uttryck för den här åsyftade
jämförelsen mellan de tre länderna.
1. Betkostnad. För 100 kilogram socker i betan betalas i Sverige 0:11
kronor mindre än i Danmark, men 3 kronor mera än i Tyskland.
2. Arbetslön i råsockerfabriker. I Sverige samma höjd som i Danmark,
medan den är 0: 28 kronor per 100 kilogram råsocker högre i Sverige än i Tyskland.
3. Fabrikationsförlust vid raffinadproduktion. I Sverige lika stor som i
Danmark, men 0: 33 kronor per 100 kilogram raffinad högre än i Tyskland.
4. Arbetslön i raffinaderier. Liksom i råsockerfabriker, således i Sverige
och i Danmark 0: 28 kronor per 100 kilogram raffinad högre än i Tyskland.
I anslutning till dessa kalkyler kan således antagas, att produktionskost¬
naden '— utan hänsynstagande till industriens förevarande tekniska eller ekonomiska
organisation — är i Sverige för framställande av 100 kilogram raffinad ur vitbetan
3:89 kronor större än i Tyskland samt 0: 11 kronor mindre än i Danmark. För
100 kilogram råsocker äro motsvarande siffror 3:28 samt 0:11.-»
6
Motioner i Andra hammaren, Nr 264.
Yi tillåta oss nu att beträffande betkostnaden påpeka följande:
A) vid beräkningen av de svenska priserna bar alldeles lämnats ur räkningen
det faktum, att i Sverige vid inköpet av vitbetor vägningen sker på sådant sätt,
att en undervikt vid fabriken städse uppkommer. Denna undervikt är skillnaden
mellan den inköpta vikten och den vikt, som verkligen kommer till förarbetning i
fabriken, och motsvaras av jord, som vid provtvättningen icke kunnat rensas bort
från betorna, betrötter, betsvansar, sten m. in.; den utgjorde vid svenska socker-
fabriksaktiebolagets fabriker
1906 39,569.2 ton eller 3.81 procent
1907 41,035.7 » » 5.16 »
1908 47,506.9 » » 5.21 »
1909 50,093.7 » » 5.5 2 »
1910 40,598.6 » » 3.71 »
I medeltal: 4.6 8 »
Vid såväl danska som tyska fabriker äger vid uppvägning^ för inköpet av
vitbetorna sådana avdrag rum, att ingen undervikt vid avverkningen förekommer.
Vid det genomseende av tyska facktidskriften Die Deutsche Zuckerindustrie, varom
mera talas här nedan i fråga om priset å tyska vitbetorna, och vari förekommer
en mängd redogörelser för tyska vitbetssockerfabrikernas ekonomiska och tekniska
resultat, finnes endast i ett enda fall talat om en undervikt, som emellertid endast
var en halv procent.
Det är alldeles givet, att detta förhållande fördyrar vitbetorna för den svenska
tillverkaren, enär han i stället för 100 kilogram vitbetor erhåller allenast 100
kilogram med avdrag av undervikten, i medeltal för ifrågavarande 5 år således
(100—4.68) 95.32 kilogram.
Om de svenska priserna i enlighet härmed omräknas, bliva de för
1906
|
2:52 i
|
stället för 2: 43,
|
skillnad
|
9
|
öre
|
1907
|
2: 49
|
»
|
» 2:36,
|
»
|
13
|
»
|
1908
|
2: 74
|
»
|
» 2:60,
|
»
|
14
|
»
|
1909
|
2: 64
|
|
» 2:49,
|
»
|
15
|
»
|
1910
|
2: 73
|
»
|
> 2:63,
|
»
|
10
|
»
|
I medeltal:
|
2: 62
|
»
|
» 2:50,
|
»
|
12
|
»
|
Denna ökning av 12 öre skall således vid beräkningen läggas till de svenska
priserna.
B) Uti de kommitterades beräkningar har hänsyn ansetts icke behöva tagas
därtill, att de svenska fabrikerna måste betala halva frakten för vitbetor, som
transporteras på järnväg. De kommitterade påstå nämligen beträffande Danmark,
att den danske fabrikantens något gynnsammare ställning i detta hänseende torde
»uppvägas därav, att i Danmark anordningar med å fälten utlagda betspår för
transport av betorna till fabriken eller någon av de talrika saftstationerna äro
mycket vanliga och sålunda fabrikantens kostnader för betornas fraktande härigenom
ökas». Vidare anföra de kommitterade, att ifrågavarande betspår i danska bolagets
senaste bokslut voro upptagna till 1.3 miljoner kronor. Verkliga förhållandet är
emellertid, att ifrågavarande spår ingalunda »öka de danska fabrikanternas kostnader
för betornas fraktande», tv det danska bolaget låter av betodlare för ifrågavarande
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
transport betala sig en frakt av 12 öre per 100 kilo vid avstånd mellan 2 mil och
1 V2 mil, 10 öre per 100 kilo vid avstånd mellan 1 Vs och 1 mil och 8 öre vid
avstånd under en mil.
Beträffande förhållandena i Tyskland anse de kommitterade, att man vid
jämförelsen icke behöver taga någon hänsyn till huruvida de tyska fabrikerna betala
några frakter för vitbetorna eller ej. Förhållandet är emellertid, att i de huvud¬
sakligen sockerproducerande trakterna av Tyskland fabrikerna ligga med korta av¬
stånd från varandra, vadan de flesta vitbetorna bliva körda direkt från fältet till
fabriken. Om det någon gång undantagsvis kan hända, att en tysk fabrik betalar
jämvägsfrakt för vitbetor, så kan detta icke inverka på den stora exportindustrien,
som är förlagd till ytterst fördelaktiga områden, och från vilken konkurrensen med
Sverige just skulle komma. Det är på grund härav alldeles oriktigt att vid beräk¬
ningen av svenska betpriset icke upptaga de järnvägsfrakter, som fabrikerna betala,
isynnerhet som det rör sig om mycket stora belopp. Svenska sockerfabriksaktie-
bolagets utgifter för betfrakter voro
1906 vid en avverkning
|
av
|
998,781.5
|
ton kr.
|
643,917: 72
|
eller
|
pr
|
100 kg. 6.5
|
öre
|
1907 »
|
»
|
»
|
»
|
754,785.7
|
» »
|
586,840: 79
|
|
|
» » 7.8
|
|
1908 »
|
»
|
»
|
»
|
863,716.6
|
» »
|
650.259: 75
|
»
|
»
|
» » 7.5
|
»
|
1909 »
|
»
|
»
|
»
|
857,292.5
|
» »
|
691,892: 96
|
»
|
»
|
» » 8.i
|
»
|
1910 »
|
y>
|
»
|
»
|
1,053,961.5
|
» »
|
808,227: 75
|
»
|
|
» » 7.7
|
»
|
|
|
|
|
|
|
|
I medeltal: 7.5
|
»
|
C) Uti Sverige har på grund av de starka påtryckningar, som vitbetsodlame
gjort under påpekande bland annat av de mindre tillfredsställande trafikförhållandena
vid en del järnvägar, utbildat sig ett system för vitbetsmottagningen, som består
däri, att fabrikerna placerat ut vågstationer och betupplagsplatser vid en mängd
järnvägsstationer. Vid dessa stationer, som uppgå till ett antal av 149, måste nu
hållas vågmästare och provtvättningskontrollant samt en hel del folk för prov¬
tvättning, lastning etc. Dessa vågstationer, som äro tillkomna uteslutande för lant¬
mannens nytta och bekvämlighet, äro en egendomlighet för vårt land. Fabriken
har av dem ingen som helst nytta, snarare tvärtom, på grund av svårigheter för
kontrollen. Stationernas eventuella indragning torde från betodlarehåll möta ett
mycket starkt motstånd, och det är fullt rättvist, att kostnaderna för dessa stationer
läggas på vitbetorna.
Utgifterna härför vid de fabriker, som tillhöra Svenska sockerfabriksaktie-
bolaget, voro
1906 kronor 436,884: 07
|
eller
|
pr
|
100 kilo vitbetor
|
4.4
|
1907
|
»
|
350,624: 46
|
»
|
»
|
» » »
|
4.6
|
1908
|
»
|
373,965: 09
|
»
|
»
|
» » »
|
4.3
|
1909
|
»
|
380,299: 08
|
»
|
»
|
» » »
|
4.4
|
1910
|
»
|
464,261:49
|
»
|
»
|
» » »
|
4.4
|
|
|
|
|
I medeltal:
|
4.4
|
D) De för Danmark uppgivna vitbetspriserna includera den del av fabrikernas
vinst, som tillkommer vitbetsleverantörerna. Det är naturligtvis en stor skillnad
att vara bunden vid ett fast högt vitbetspris såsom i Sverige mot att kunna utgå
från ett lågt grundpris som i Danmark, där fabrikerna, sedan grundpriset är betalt,
hava rättighet att tillgodoräkna sig dels 5 procent å sina fonder och dels 5 procent
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
å aktiekapitalet. Först därefter utgår vinstandelen, resten av betpriset, till vitbets-
odlarne. Att under en del gynnsamma år vinstandelarne för jordbrukarne sprungit
upp ganska högt, är en sak för sig. Fabriksvinsterna hava samma år varit i mot¬
svarande grad höga.
Förhållandet i Danmark ställer sig på grund av den utav de kommitterade
flerstädes åberopade danska utredningen sålunda:
År.
|
Grundpris
|
Tillägg av
25 öre för
|
Tillägg av
O.oiö kr. per
|
per 100 kilo
|
tillbaka-
|
100 kilogram
|
|
Kr.
|
lämnad
betmassa
|
»för nedkul-
ningspenge»
|
1906
|
1:24
|
0: 25
|
0.0 15
|
1907
|
1:28
|
0: 25
|
0.0 1 5
|
1908
|
1:30
|
0: 25
|
0.O1 5
|
1909
|
1:46
|
0:25
|
0.01 5
|
1910
|
1: 30
|
0:25
|
0.0 1 5
|
Medeltal
|
1: 32
|
0: 25
|
0.0 1 5
|
Summa
|
Andel i
fabriks-
vinsten
|
Total likvid
för vitbetorna
per 1U0 kilo¬
|
Kr.
|
Kr.
|
gram
Kr.
|
1:50.5
|
0: 58.568
|
2: 09.068
|
1: 54.5
|
0: 65.5 6 0
|
2: 20.O6O
|
1:56.5
|
0: 83.oo4
|
2: 39.504
|
1:72.5
|
0: 68.i92
|
2: 40.692
|
1:56.5
|
0: 54.504
|
2: 11.004
|
1:58
|
0: 66
|
2: 24
|
I denna tabell är tillägget i priset för betmassan räknat till 25 öre per
100 kilogram betor. Kommitterade hava för Sverige och Tyskland räknat värdet
till 25 öre, men för Danmark till 26 å 27 öre. Anledningen härtill är obekant.
Det möter rätt stora svårigheter att få reda på vad vitbetorna kosta de
tyska fabrikerna, enär uti redogörelserna för sockerbolagens verksamhet endast
sparsamma uppgifter därom förekomma. Vid genomseende av facktidningen Die
Deutsche Zuckerindustrie för 1910, varest massor av dylika redogörelser förekomma,
finner man emellertid följande uppgifter för kostnaderna för köpbetor: sockerfabriken
Rastenburg enligt berättelsen för 1908/9 kostnaderna för vitbetorna incl. frakt, av-
ståndstillägg och nedläggningspengar i runt tal 1 Mark mot 90 Pf. året förut;
Hasedo-Förste för 1909 10 incl. frakt, avståndstillägg och nedläggningspengar Mark
1:03 mot Mark 1: — föregående år; Rantheim 1909/10: köpbetorna betalades med
1 Mark; Malchin 1909/10: betorna betalades med 0:99 Mark mot Mark 1: 015 före¬
gående år; Wolldecker Aktien Zuckerfabrik 1909/10: aktiebetor Mark 1: 10, köp¬
betor Mark 1: —; Strassburg U. K. 1909/10: Mark 1:06; Giishow 1:01.54; Körbis-
dorf »hela utgiften» 1:00.5 mark mot M. 0:99.5 förra året, allt per 50 kilogram.
Vid andra fabriker torde priset vara högre. Det torde emellertid knappast kunna
försvaras att, som kommitterade gjort, i en utredning av sådan betydelse som den
ifrågavarande utgå från medeltalet mellan högsta och lägsta priset. Hänsyn hade
bort tagas därtill, att i de tyska provinser, där den största produktionen för export
äger rum, prisen även äro lägre. Då det emellertid synes vara omöjligt komma
till något exakt resultat, göres här ingen ändring i kommitterades siffror å pag._ 149
av bilagan, i vilka emellertid samtliga utgifter för betorna måste anses inbegripna.
Av vad anledning omräkningen av Mark till kronor (pag. 13 av kungl. pro¬
positionen) skett efter en kurs av 90 öre per Mark, framgår icke av texten.
Rättelse bör naturligtvis ske, och torde en kurs av 89. i o vara lämplig.
Ställer man nu upp en jämförelse mellan de svenska, danska och tyska priserna,
kommer man till följande resultat:
Motioner i Andra hammaren, Nr 264.
9
Sverige.
År
|
Kommitterades
pris
|
Tillägg för
smutsprocent
|
Tillägg för
frakt
|
Tillägg för
vågsta tioner
|
Summa
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
1906
|
2: 43
|
0: 09
|
0.065
|
0.044
|
2: 62.9
|
1907
|
2: 36
|
0:13
|
0.0 7 8
|
0.046
|
2:61.4
|
1908
|
2: 60
|
0: 14
|
0.075
|
0.043
|
2: 85.8
|
1909
|
2: 49
|
0: 15
|
0.0 8 1
|
0.044
|
2:76.5
|
1910
|
2: 63
|
0: 10
|
0.077
|
0.044
|
2: 88.i
|
I medeltal
|
2: 50
|
0:12
|
0.0 7 5
|
0.044
|
2:74
|
Danmark.
År
|
Ovillkorligt pris
|
Pris inclusive vinstandel
|
per 100 kilogram
|
per 100 kilogram
|
|
Kr.
|
Kr.
|
1906
|
1:50.5
|
2: 09.068
|
1907
|
1:54.5
|
2: 20.OGO
|
1908
|
1:56.5
|
2: 39.5 04
|
1909
|
1: 72.5
|
2: 40.6 92
|
1910
|
1:56.5
|
2:11.004
|
I medeltal
|
1:58
|
2: 24
|
Tyskland.
|
|
Samma priser
|
Vitbetspriset med
|
|
Kommitterades
|
omräknade till
|
tillägg av 25 öre
|
År
|
siffror pag. 149
|
kronor efter
|
för kostnads¬
|
|
av bilaga 1
|
en kurs av
|
fritt återlämnad
|
|
|
S9: 10
|
betmassa
|
1906
|
1: 87
|
1:67
|
1:92
|
1907
|
1: 87
|
1:67
|
1:92
|
1908
|
2: 13
|
1:90
|
2: 15
|
1909
|
2: 19
|
1:95
|
2:20
|
1910
|
2: 25
|
2: —
|
2: 25
|
I medeltal
|
—
|
—
|
2: 09
|
Beträffande kommitterades uträkning av den andel i kostnaden för det färdiga
sockret, som härleder sig från betpriset, få vi anföra följande:
Då beskattningen av den inhemska sockerproduktionen infördes, använde man
i såväl Sverige som Tyskland den så kallade råmaterialskatten, det vill säga, man
betalade en viss skatt, för varje kilogram vitbetor. I följd härav hade tillverkarne
stor fördel av att vinna så mycket färdigt socker ur vitbetorna som möjligt, ty
vad som erhölls utöver en viss kvantitet var ju fritaget för skatt. I följd härav
uppfunnos en mängd metoder att uttaga socker ur melassen, det vill säga, den rest-
sirap, som erhölls vid den vanliga tillverkningen av vitbetssocker. I såväl Tyskland
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 114 höft. (Nr 264.) 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
som Sverige byggdes härför vid de flesta vitbetssockerfabriker så kallade saeharat-
fabriker. När nu i stället för råvaruskatten infördes den så kallade fabrikatsskatten,
förändrades förhållandena helt och hållet, ty nu drabbade skatt jämväl det socker,
som tillverkades i sacharatfabrikerna. I Tyskland, varest fabrikatsskatten infördes
redan 1892, hava fabrikerna länge sedan nedlagt saeharatmetoden, och i Sverige,
varest förändringen infördes 1906, hålla de som bäst på att följa exemplet. Att
anläggningarne för tillverkning av socker ur melass (saeharatmetoden) skulle för¬
svinna, då produktbeskattningen infördes, förutsågs för övrigt redan i Kungl. Maj:ts
nådiga proposition nr 76 till 1905 års Riksdag, i vilken förslag gjordes till införandet
av nuvarande soekerbeskattningssystem.
Vid den jämförelse av sockerutbytet i Sverige, Danmark och Tyskland, som
kommitterade verkställt, har uti utbytet vid de svenska fabrikerna inräknats även
sacharatsocker, under det att sådant under de år, som jämförelsen omfattar, icke
tillverkats vid vare sig de tyska eller danska vitbetssockerfabrikerna (vid de senare
har över huvud taget aldrig tillverkats sacharatsocker). Då nu den svenska sacharat-
tillverkningen, om den tillämpade tullförändringen träder i kraft, bliver fullständigt
oekonomisk och sålunda kommer att upphöra, måste de kommitterades uträkning
korrigeras i enlighet därmed på så sätt, att avdrag i svenska utbytet sker för
under jämförelsetiden av sacharat tillverkat socker.
Enligt utdrag ur Svenska sockerfabriksaktiebolagets fabriksböcker uppgick
kvantiteten tillverkat socker ur sacharat:
År
|
Vitbets-
|
Tillverkat socker
|
ur sacharat
|
förarbetning
|
Ton
|
Procent av
|
|
Ton
|
vitbetor
|
1906
|
1,029,824
|
5,079.92
|
0.494
|
1907
|
771,170
|
4,265.9 8
|
0.553
|
1908
|
900,935
|
2,942.20
|
0.327
|
1909
|
896,940
|
3,378.65
|
0.379
|
1910
|
1,105,113
|
5,783.15
|
0.5 2 3
|
Medeltal
|
—
|
—
|
0.455
|
Från det för Sverige av kommitterade antagna utbytet måste alltså göras
avdrag i enlighet med följande:
År
|
Av kommitterade
antaget utbyte
|
Avdrag enligt
ovanstående
|
Jämförbart
utbyte
|
1906
|
15.82
|
0.494
|
15.326
|
1907
|
14.50
|
0.553
|
13.947
|
1908
|
15.23
|
0.327
|
14.903
|
1909
|
14.10
|
0.3 7 9
|
13.721
|
1910
|
15.75
|
0.523
|
15.227
|
Medeltal
|
15.08
|
—
|
14.62
|
Ett annat förhållande, som högst betydligt bidrager till att förrycka resul¬
tatet av jämförelsen, är att, såsom de kommitterade själva uppgiva, en tredjedel
av danska råsockerfabrikernas tillverkning utgöres av socker för direkt konsum,
11
Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
som alltså måste vara vida renare än det råsocker, som tillverkas vid de svenska
fabrikerna. Det är en känd sak, att ju finare socker man vill tillverka, desto mindre
bliver det kvantitativa utbytet. Härav framgår emellertid ganska tydligt, att de
svenska och danska utbytestalen icke äro direkt jämförbara med varandra.
Det torde för övrigt vara ganska klart för var och en, som är förtrogen
med jordbruksförhållanden, att det icke gärna kan vara någon skillnad mellan de
danska och de svenska betorna. De äro vuxna å samma slags jordmån, i samma kli¬
mat och efter frö, köpt från samma firma. Att komplicera jämförelsen, på sätt
kommitterade föreslagit, synes, även om det tillverkade sockret varit likvärdigt,
fullständigt onödigt. Såsom ett faktum kvarstår, att vitbetorna i Sverige kosta
fabrikerna i medeltal för fem år kronor 2: 74 per 100 kilogram, och att de i Dan¬
mark kosta kronor 2: 24, samt att, i det fall att industrien gått så illa, att danska
bolaget icke kunnat dela ut mer än nätt och jämnt 5 procent till aktieägame, det
icke behöft betala betorna med mera än kronor 1: 58 per 100 kilogram, d. v. s. kro¬
nor 1: 16 per 100 kilogram lägre än i Sverige.
Vill man emellertid med nu korrigerade tal för Sverige och Tyskland göra
samma beräkning, som i den kungl. propositionen gjorts å sidan 14, erhåller man
följande resultat.
De svenska vitbetorna kosta i medeltal kronor 2:74 för ett utbyte av 14.62
procent, vilket gör i betkostnad för 100 kilogram socker kronor 18: 74 i stället för
16: 57, således en skillnad av kronor 2:17 per 100 kilogram.
För Tyskland kosta vitbetorna kronor 2: 09 per 100 kilogram, och är utbytet
15.55 procent. Betkostnaden bliver alltså kronor 13:43 per 100 kilogram i stället
för kronor 13: 57.
Ökningen i betkostnad i Sverige utöver vad kommitterade uträknat bliver
alltså (kronor 2: 17 —j—0: 14 - -) kronor 2: 31 per 100 kilogram socker.
_ I Danmark ställer sig betkostnaden, i händelse det lägre priset för betorna
kommit till användning, i kronor 11:67 och vid det högre priset i kronor 16:54,
varvid är att märka, att en tredjedel av sockret utgör konsumsocker.
Mot utredningen beträffande arbetslönerna måste följande anmärkningar göras.
Kommitterade redogöra å sidan 66 av bilagan 1 för de vid de svenska socker¬
fabrikerna gällande kollektivavtalen, men hava kommitterade därvid icke tagit hän¬
syn till bestämmelserna beträffande övertidsarbete, vilka bestämmelser just i fråga
om sockerindustrien äro av ett mycket stort inflytande å fabrikernas kostnad för
arbetet.
Enligt ifrågavarande kollektivavtal är ordinarie arbetstiden 10 timmar, och
räknas tiden därutöver såsom övertid, som betalas med 25 procents tillägg för de
två första timmarna samt därutöver med 50 procent tillägg. Vid vitbetssocker-
fabrikerna, varest arbetet under kampanjen pågår oavbrutet dag och natt, arbetas
således 12 timmar. Enligt den av kommitterade uträknade medeltimlönen 35 öre
betalas alltså kronor 4: 38 per skift om 12 timmar.
I Danmark gälla helt andra bestämmelser. Enligt de uppgifter, som därifrån
genom Svenska arbetsgivareföreningen blivit inhämtade, skall, där arbetarne äro
skyldiga att kvarstanna vid sin plats 12 timmar, avlöningen per skift beräknas för
11 timmar. Enligt den av kommitterade uträknade medeltimlönen 37 öre betalas
alltså kronor 4: 07 per skift om 12 timmar.
Enligt infordrade uppgifter utgjorde under två veckor mitt i förra kampanjen
veckoavlöningarne vid våra vitbetssockerfabriker till 4,311 med timpenning avlönade
12
Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
grovarbetare i medeltal kronor 29: 96 per vecka och till 1,209 ackordsavlönade grov¬
arbetare i medeltal kronor 36: 59 per vecka, således i medeltal för 5,520 grovarbe¬
tare kronor 31:14 per vecka.
Yad de tyska fabrikerna angår, så hava vi från femton stycken dylika för¬
skaffat oss uppgifter om de utbetalda daglönerna (12 timmar) under kampanjen
1911, och utgöra de i medeltal Mark 2:76, då emellertid maskinskötare och eldare
medräknats. Detta stämmer ingalunda med den i kommitterades utredning uträk¬
nade timlönen, men beror detta på att kommitterade felaktigt antagit, att »10
effektiva arbetstimmar per dygn» är »den inom sockerindustrien vanliga arbets¬
tiden». (Pag. 16 av kung!, propositionen.)
Man torde emellertid kunna utgå från att den förtjänst för vecka för manlig
arbetare vid sockerfabrikerna i Tyskland, som kommitterade konstaterat (kung!,
propositionen pag. 16), kan anses i medeltal riktig. Denna medelförtjänst är Mark
20: 27 eller å 89:10 kronor 18: 06.
Jämför man härmed den svenska medelförtjänsten för timlönsarbetarne kronor
29: 96 per vecka, finner man att avlöningarne i Sverige äro 166 procent av de tyska.
Utgår man nu från den lägsta av kommitterade påvisade arbetskostnaden
vid några större tyska fabriker (kungl. proposition pag. 17 & 18), varest avlöningen
endast skulle utgöra kronor 1: 25 per 100 kilogram socker, finner man att i Sverige
under samma förhållanden avlöningen hade varit 66 procent högre eller kronor 2: 08.
Sveriges naturliga underlägsenhet på grund av arbetslönerna i råsockerfabrikerna
skulle således motsvara kronor 0: 83 per 100 kilogram socker i stället för av kom¬
mitterade uträknade kronor 0: 28, således en ökning av kronor 0: 55.
Om man i enlighet med kommitterades utlåtande antager, att den naturliga
underlägsenheten i avseende på arbetslöner är densamma i raffinaderierna som i
råsockerfabrikerna, skulle en höjning av kronor 0: 55 även här anses berättigad.
Emellertid är medelförtjänsten i raffinaderierna lägre på grund därav, att icke så
mycket övertidsarbete är nödvändigt. Ett avdrag av 17 procent torde därför böra
göras, då den naturliga underlägsenheten, som av kommitterade angivits till kronor
0:28, skulle komma att ökas med kronor 0:46 och således bliva kronor 0:74.
Anmärkas bör emellertid, att alla dessa beräkningar lida av det felet, att man icke
har några absolut säkra uppgifter för de tyska arbetskostnaderna. Att de slutsatser,
vartill kommitterade kommit, varit vilseledande, torde emellertid vara till fullo
bevisat.
Uti de kommitterades yttrande säges i fråga om så kallade »övriga kostnader»:
»Det har visserligen framhållits, att den svenska industrien skulle nödgas
betala högre pris för sitt bränsle, det vill säga stenkolen — den mest betydande
av fabrikernas förbrukningsartiklar — än den tyska industrien, men övertygande
skäl för denna uppfattning hava icke kunnat anföras.»
Härvid torde vara att bemärka, att, vad just stenkol angår, så hava redan
ett par skånska järnvägar börjat med fördel använda tyska sådana, och hava. även
vid sockerfabrikerna försök med sådana kol blivit gjorda, varvid de befunnits jämn¬
goda med de engelska, då hänsyn till priset blivit tagen. Att de tyska kolen i
Tyskland äro billigare än i Skåne, är väl alldeles givet.
Om man emellertid avser från andra slag av merkostnader än dem, till vilka
hänsyn i kommitterades uträkning blivit tagen, så ställer sig saken på följande sätt:
13
Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
De kommitterade hava (se pag. 22 i den kungl. propositionen) uträknat den
naturliga merkostnaden för 100 kilogram socker till kronor 3: 89.
Härtill kommer nu
under mom. 1) Betkostnad: tillägg i enlighet med ovanstående ut¬
redning ................................................................................................... kronor 2: 31
under mom. 2) Arbetslön i råsockerfabriker enligt ovanstående............ » 0:55
under mom. 3) Fabrikationsförlust på raffinadproduktion, som av kom¬
mitterade blivit uträknad för av dem fastställda merkostnader,
bör ökas med förlusten å här ovan konstaterade ökade kostnader,
således å ökade betkostnader........................................ kronor 2: 31
ökad arbetslön i råsockerfabrikerna........................... » 0: 55
Men härtill kommer den av kommitterade å pag.
25 & 31 uträknade merkostnaden kronor 1:85,
varav hälften antages drabba vitbetssockerindu-
strien ........................................................................... » 0:93
kronor 3: 79
varav 710................................................................................................
under mom. 4) Arbetslön i raffinaderier enligt ovanstående 0: 74 med
avdrag av redan räknade 0: 28............................................................
Ökningen av merkostnader utgör alltså per 100 kilogram raffinad ....
Om den nu uträknade merkostnaden, kronor 3: 70, lägges till den av kommitte¬
rade uträknade kronor 5: 85, får man för Sverige en merkostnad per 100 kilogram
raffinad av kronor 9: 55.
Då de kommitterade konstaterat det belopp, som enligt deras förmenande bör
bringas i avräkning å det industrien tillkommande tullskyddet såsom naturlig mer¬
kostnad, erkänna de, att icke hela återstoden av det nuvarande tullskyddet kan
bortelimineras, utan att det måste kvarstå till så stor del, att det dels skyddar för
risken av åtskilliga påpekade »merkostnader, vilka icke tillåta en exaktare beräk¬
ning», dels lämnar ett överskott för industrien, tillräckligt för denna i dess kon¬
kurrens med utlandet och i övrigt lämpat att giva denna en tryggad ställning. Vid
bestämmandet av den del av det för närvarande bestående tullskyddet, som bör kvar¬
stå, hava de emellertid ansett sig icke kunna finna annan utväg härför än en enkel
halvering av det enligt deras uträkning återstående beloppet 8.15 öre per kilogram
raffinad. En vida fastare grund för beräkningen av denna del av det nödiga tull¬
skyddet erbjuder sig emellertid osökt från annat närliggande håll.
Vid de underhandlingar, som föregingo avslutandet av Brysselkonventionen,
visade sig, att största svårigheterna att komma till en överenskommelse lågo däri,
att de stora sockerexporterande länderna icke ansågo sig kunna nedsätta sina skydds¬
tullar. Efter stora ansträngningar och mycket ingående utredningar enades man
emellertid slutligen om att det vore nödvändigt att för de större konventionsstatema,
såsom Tyskland, Österrike, Frankrike, Belgien och Holland, bestämma en skyddstull
av 6 francs för raffinad. Fullkomligt i konsekvens härmed torde vara, att i Sverige
en lika hög skyddstull bestämmes utöver den tull, som bliver nödvändig på grund
av vårt lands naturliga underlägsenhet. Förut uträknade beloppet bör således ökas
med kronor 4: 32, alltså till kronor 13:87.
Beträlfande tullen å råsocker få vi anföra följande:
» 0:38
» 0:46
kronor 3: 70
14
Motioner i Andra kammaren, Nr 264.
Uti vårt grannland Danmark utgör importtullen å raffinad i enlighet med
kommitterades utredning 10 öre per kilogram och på råsocker högst 5.9 0 öre per kilo¬
gram. Skillnaden är således 4.io öre. Såsom de kommitterade konstatera, har på
grund av de olika lagstiftningarne den danska sockerindustrien blivit tvingad till en
stark koncentration, under det att den svenska blivit införd på en helt annan väg.
Under sådana förhållanden torde något skäl väl knappast finnas, vårföre raffinations-
industrien i Sverige skulle vara mindre skyddad än i Danmark. Härtill kommer,
att tullen i Tyskland, utgörande i enlighet med Brysselkonventionens bestämmelse
francs 6 = kronor 4: 32, med hela sitt belopp måsta verka som raffinadtull, enär
den enorma exporten av råsocker från Tyskland gör varje skydd för råsockerindu¬
strien fullkomligt imaginärt, varemot raffinaderirörelsen mycket väl kan begagna sig
därav, isynnerhet som för närvarande endast vissa specialmärken af raffinerat
socker exporteras, isynnerhet sådana, som icke hava någon marknad i Tyskland.
Då det är alldeles givet, att det för tyska industrien skulle vara en stor
fördel, om svenska såväl råsockertillverkningen som raffinationsindustrien förintades,
är det stor sannolikhet för att från Tyskland försäljningar av raffinad kunna komma
att göras till dumpingpriser.
I övrigt torde det väl i händelse av en sockerbrist inom landet vara bättre,
att bolaget importerar råsocker än raffinad. I förra fallet kunna raffinaderierna
hållas i gång, och bolaget behöver icke avskeda deras arbetare; i senare fallet skulle
endast några lagerarbetare kunna erhålla sysselsättning.
I detta sammanhang torde böra bemärkas, att tyskt raffinadsocker på grund
av de för Tyskland gällande billiga genomgångsfraktema via Sassnitz-Trälleborg in¬
tager en mycket gynnad ställning emot det svenska.
Så utgör enligt från statens järnvägars utrikes godstaxebyrå den 14 i denna
månad lämnade uppgifter frakten i 10 tonsvagnar från Stettin till Jönköping per
100 kilogram socker ................................................................................ Pfennig 239
under det att samma frakt från Stettin till Malmö är per 100 kilogram » 143
vadan således det tyska sockret från Malmö till Jönköping har att
erlägga en frakt per 100 kilogram av ........................................ » 96
eller efter en kurs av 89: i o per 100 kilogram ................................ kronor 0:85.5
varemot frakten för svenskt socker i hela vagnslaster från Malmö
till Jönköping utgör per 100 kilogram ........................................ » 1: 61
Frakterna per ångbåt till Norrlandshamnarne från tyska hamnar torde i all¬
mänhet icke ställa sig högre än från Skånehamnarne.
På grund härav borde varje nedsättning av skillnaden mellan raffinadtullen
och råsockertullen vara utesluten.
Beträffande den i kungl. propositionen föreslagna nedsättningen av siraps-
tullen från 10 till 5 öre tillåta vi oss påpeka, att det av Kungl. Maj:ts år 1905
avlämnade nådiga proposition nr 76 alldeles tydligt framgick, att man då ansåg
önskligt att söka åstadkomma en egen svensk sirapsindustri, och att Riksdagen genom
att antaga det framlagda förslaget även godkänt den uttalade avsikten. Det ligger
i sakens natur, att en sirapsindustri icke kan på en gång framtrollas. Många försök
och dyrbara experiment hava varit nödvändiga dessförinnan. Sirapstillverkningen
har emellertid faktiskt ökats, ehuru ökningen på grund av den svåra konkurrensen
från utlandet varit jämförelsevis ringa. Under bibehållande av nuvarande tull torde
man emellertid kunna förutse en utveckling av den inhemska tillverkningen, var¬
15
Motioner i Andra hammaren, Nr 264.
emot, om nedsättningen bifalles, den svenska sirapstillverkningens dagar torde vara
räknade.
Ett annat mycket naturligt resultat av sirapstullens nedsättande bliver givetvis
en stark ökning av sirapskonsumtionen. Sockerhalten i sirap kan man i runt tal
antaga till 70 procent. Ett kilogram sirap ersätter alltså 7/10 kilogram socker. För
1 kilogram inom landet tillverkat socker betalas en skatt av 16 öre. För 1 kilo¬
gram socker i den från utlandet importerade sirapen skulle komma att i form av
tull betalas allenast 7 öre (100 kilogram sirap kosta i tull 5 kronor och innehålla
70 kilogram socker, således gör tullen 7 öre per kilogram socker i sirap). Under
dessa förhållanden har man naturligtvis att emotse en mångdubbling av sirapsimporten.
Då nu konsumtionen av socker och sirap stå i ett absolut sammanhang, torde
man kunna med all säkerhet antaga, att för varje kilogram importerad sirap kon¬
sumtionen av svenskt socker kommer att minskas med 0.7 kilogram.
Nu kommer staten visserligen att genom ökad tullinkomst på varje kilogram
utöver den vanliga kvantiteten importerad sirap förtjäna i tull 5 öre, men lika säkert
är det, att staten härigenom förlorar i sockerskatt 'l6 öre för 0.7 kilogram socker
eller 11.2 öre. Statskassans givna förlust bliver alltså 6.2 öre per kilogram av den
ökade sirapsimporten. Om därtill lägges den direkta förlusten av tullnedsättningen
cirka 750,000 kronor, så torde det icke kunna förnekas, att staten skulle göra en
tämligen dålig affär på den föreslagna tullnedsättningen.
Den förutsättning, varunder Kungl. Maj:t framlagt sitt förslag om tullned-
sättningarne, att dessa skulle bäras av sockerindustrien ensam utan att i någon
mån drabba vare sig det nu gällande priset å råvaran eller de för närvarande ”till
arbetarne _ utgående lönerna, anse vi oss icke kunna med tystnad förbigå i denna
promemoria, om den än icke kan sägas höra hemma i en rent siffermässig utredning;
om det tullskydd, som bör kunna för vår industri ifrågasättas. Yi vilja därför redan
i detta sammanhang uttala, att det för oss alltid stått som en självklar sak och en
naturlig rätt för oss liksom för en var annan, att vi få med våra leverantörer av
vitbetor eller annat ävensom med våra arbetare uppgöra de avtal, vartill vid varm
tidpunkt kan givas anledning.
Stockholm den 15 februari 1913.
Svenska sockerfabriksaktiebolaget
C. Tranchell.