Motioner i Andra kammaren, Nr 233.
1
Nr 233.
Av herr Palm stjerna, om skrivelse till Kungl. Maf.t angående
utredning och förslag i fråga om åläggande för arbets¬
givare vid vissa större arbetsföretag att till gagn för sina
arbetare vidtaga i motionen ifrågasatta anordningar.
Vid. flera tillfällen har det i riksdagen erinrats om det bekymmer¬
samma läge, vari arbetare, vilka önska deltaga i utförandet av kraft¬
stationer i vattenfallen eller framdragandet av järnvägslinjer genom öde¬
marker kunna komma. Eedan så snart det blivit bekant, att ett företag
av dylikt slag skall igångsättas, händer det ofta, att arbetarskaror långt
i förväg, innan arbetet börjar, strömma till orten fjärran ifrån för att
förvissa sig om förtjänst. Mången gång kan blott ett fåtal av de anlända
erhålla plats, och de övriga måste åter börja sin mödosamma vandring
efter andra arbetstillfällen, under tiden förbrukande sina hopsparade
slantar.
Det är givetvis ur många synpunkter beklagligt, att dylika förhål¬
landen skola förekomma, men man torde näppeligen kunna göra något
åt saken, förrän arbetsledningen på orten erhållit den behövliga arbets¬
styrkan. Då bör det förhindras, att arbetarna fortfara att strömma till
platsen i ovetenhet att arbete icke vidare kan beredas dem. Det borde
följaktligen stadgas skyldighet för resp. arbetsgivare att på lämpligt sätt
t. ex. genom länets arbetsförmedling och meddelanden till arbetartidnin¬
garna underrätta om att flera arbetare icke kunna antagas.
De arbetare, vilka fått anställning, ha i regel stora svårigheter att
bereda sig en dräglig tillvaro. Bostäder äro icke uppförda åt dem och
om utrymme lämnas i gårdarna, så ligga dessa ofta spridda på långa
avstånd från varandra och från arbetsplatsen, varjämte hyran för bosta¬
den av ortsinvånare uppskruvas så högt, som möjligt. Ofta nog få
arbetarna sommartiden nöja sig med riskojor i skogen eller lador, vilka
icke kunna utestänga kölden, när v vintern inträder. Har man sett, hur
Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 4 sand. 95 höft. (Nr 233—234.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 233.
det tillgår vid dessa arbetsplatser, finner man det oundgängligt att snarast
möjligt söka hindra att dylika missförhållanden få fortfara. Arbetsgivarna
böra genom lag åläggas ansvar att upplåta lämpligt husrum åt de arbetare,
vilka äro i företagets tjänst. På annat sätt torde man icke kunna vinna
säkerhet för att denna skyldighet, som moraliskt åligger dem, allestädes
utföres.
Jag vill erinra därom, att det preussiska arbetsministeriet på grund
av framställningar från åtskilliga föreningar med allmännyttigt syfte, med
hänsyn till förestående stora kanalarbeten år 1907, utfärdat en förord¬
ning, (bil.), vari föreskrives såväl att arbetsgivaren skall bereda bostad
som huru denna bör vara beskaffad, varjämte bestämmelser om pris och
av hygienisk art också utfärdas. Föreskrifter av motsvarande beskaf¬
fenhet torde även för vårt lands vidkommande vara ytterst behövliga.
Det stannar emellertid inte härmed. När ett stort antal arbetare
slå sig ned på eu ort, där tillgången av föda redan förut är begränsad,
komma prisen på livsmedel till följd av den stegrade efterfrågan att ökas.
Jag har varit i tillfälle att erfara, att högre pris, än de i Stockholm
brukliga, under sådana förhållanden kunna få erläggas av arbetarna.
För dessa blir det härvid svårt att draga sig fram med den knappa lö¬
nen, och bidrag till uppehälle åt i hemorten kvarvarande familjer är
icke att tänka på. Liksom i fråga om bostaden bör arbetsgivaren vara
förpliktigad att tillhandahålla arbetarna i företagets tjänst föda till rim¬
ligt pris under förhållanden, vilka utesluta tillämpning av något slags
trucksystem. Omnämnda preussiska förordning hade också uppmärksam¬
mat denna sak, såsom framgår av dess första artikel.
För människornas välbefinnande på orten är det likväl icke nog med
att tjänlig bostad och föda stå till buds. Goda förströelser och tillfälle
till andlig odling samt skydd mot alkoholfaran behöver också beredas
dem. Säkerligen kommer härigenom själva arbetet att gagnas, då en
nykter arbetarstam, som märker att trevnad anordnas, med större lust
går till sitt dagliga värv än den, som känner sig uppfattad blott som
en varelse, ur vilken till minsta pris största arbetskvantitet utpressas.
Uti den nyssnämnda preussiska förordningen, till vilken jag även i detta
avseende hänvisar, hade man omsorgsfullt beaktat denna sak och intagit
stadganden om föreläsningar, vandringsbibliotek, musikaftnar o. a.
Det, som här anförts, berör visserligen olika sidor av förhållandet
mellan arbetare och arbetsgivare, men hänför sig endast till de speciella
förhållanden, vilka råda vid större byggnadsarbeten av nämnt slag å
Motioner i Andra kammaren, Nr 233.
o
avsides belägna orter, varför spörsmålet bör vinna enhetlig behandling.
Lämpligast torde vara, att detsamma blir föremål för utredning och pröv¬
ning av de inom civildepartementet den 19 januari 1912 tillkallade sak¬
kunniga, vilka ha till uppgift att verkställa utredning och avgiva förslag
till åtgärder med avseende å de mindre bemedlade klassernas bostads¬
förhållanden.
På grund av det, som sålunda anförts, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt de inom
civildepartementet den 19 januari 1912 för verkstäl¬
lande av utredning och avgivande av förslag till åt¬
gärder med avseende å de mindre bemedlade klasser¬
nas bostadsförhållanden tillkallade sakkunniga, att
taga i motionen berörda spörsmål under övervägande
samt framkomma med de förslag, vartill en utredning
i ärendet må föranleda.
Stockholm den 29 januari 1913.
Erik Pahnstierna.
Bilaga.
Reglemente
för huru förfaras skall vid antagande av arbetare samt angående välfärdsanord¬
ningar vid utförande av kanalbyggnadsarbeten enligt lagen av den 1 april 1905.
Välfärdsanordningar.
I. Bostad, förplägning m. m.
L Bostad och förplägning i baracker och messar eller hos enskilda,
a) I baracker och messar.
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 233.
Byggandet och "skötseln av baracker och, i den mån sådana äro nödvän¬
diga, av messar övertages av byggnadsförvaltningen eller överlämnas av den¬
samma till entreprenörer, eller allmännyttiga föreningar. Där staten utför bygg¬
nader för egen räkning, skall den själv bygga och sköta barackerna och messarna.
I fall byggandet och skötseln av barackerna och messarna överlämnas åt
en entreprenör eller en allmännyttig förening, skall denna följa bestämda av bygg¬
nadsförvaltningen påbjudna föreskrifter. Noggranna bestämmelser skola upp¬
göras rörande utförandet av barackerna, deras minimistorlek, beläggningssiffra
och nödvändiga utrymmen (sov-, mat- och dagrum, badrum in. m.) samt i fråga
om dessas inredning liksom angående sättet för deras vård.
För varje barack och mess, eventuellt för varje barackläger, uppgöres en
särskild plan jämte kostnadsförslag enligt av byggnadsförvaltningen uppgjorda
normer, och skall denna inlämnas i och för godkännande. Särskild vikt bör
läggas däruppå, att barackerna förläggas i en trevlig omgivning, att gräsmattor,
bersåer och dylikt anläggas vid desamma.
Messarna skola skötas av entreprenören eller någon allmännyttig förening
för egen räkning genom förvaltare, som äro anställda mot fast lön. Förvaltarna
erhålla lämpligen ett mindre tantiéme med hänsyn till antalet personer, av om¬
sättningen av alkoholfria, men icke av sprithaltiga drycker. Deras antagande
underkastas byggnadsförvaltningens bifall, på vars begäran de också, i händelse
de visa sig vara olämpliga, måste avskedas. Förplägning (frukost och middag)
skall tillhandahållas enligt noggranna föreskrifter av förvaltningen och till av
densamma bestämda priser. Dessa priser, jämte priser på övriga livsmedel,
som likaledes bestämmas, bekantgöras genom anslag i messen.
Genom att bygga mindre baracker kan man rätta sig efter de speciella
behov vissa arbetaregrupper kunna hava, som också ta hänsyn till enskilda arbe¬
tarefamiljers förhållanden. Tillfälle till kokning bör beredas, liksom till att
underlätta skötseln av hushållet genom anställande av särskilda personer för
detta ändamål.
b) Hos enskilda.
Polisföreskrifter för matgäster och för inkvarteringsväsendet på byggnadsplat-
sen böra utfärdas, i fall sådana ej finnas förut. Dessa skola så mycket som möjligt
lämpa sig efter kanalarbetarnas behov och ortsförhållandena. Med stöd av polis¬
förordningens föreskrifter tillkännager byggnadsförvaltningen, innan arbetet bör¬
jar på de respektive orterna, vilka fordringar kvarteren hos enskilda skola mot¬
svara med avseende på läge, beskaffenhet, luft, ljus, högsta beläggningssiffra,
nödvändig inredning o. s. v. Innehavare av lämpliga kvarter anmäla dessa hos
förvaltningen. Efter besiktning och bestämmande av högsta tillåtliga belägg¬
ningssiffra rekommenderas dessa kvarter åt arbetarna.
Kvarteren skola regelbundet inspekteras avjpolismyndighet tillsammans med
välfärdsinspektören och distriktsläkaren, eventuellt i förening med eu högre tjän¬
steman från byggnadsförvaltningen. De kvarter, som icke motsvara föreskrif¬
terna, skola genom polisens föranstaltande utrymmas.
2. På byggnadsplats! skall finnas värmestugor ävensom möjlighet att
koka eller värma medförd mat eller framföra varm mat (matvagnar, hölådor).
Motioner i Andra kammaren, Nr 233. o
Vidare skall det finnas ett samlingsrum för de arbetare, som bo hos enskilda,
på det att de icke må lockas till besök på värdshuset om söndagarna och de
dagar, då dåligt väder hindrar arbetet. I regel kan den närmast liggande barac¬
kens samlingsrum användas härtill.
II. Hälsovård.
Anställning bör ske efter överenskommelse av läkare, vilka hava tydligt begrän¬
sade verksamhetsområden. Noggrann tjänsteinstruktion. Övervakande av hälso¬
tillståndet på byggnadsområdet. Regelbundna mottagningar i ett särskilt barack¬
rum eller i ett rum på entreprenörens byrå, varest den nödvändigaste medicinen,
förbandsartildar, desinfektionsmedel m. m. finnes till hands. Sjukrum för lindrigt
sjuka. Överenskommelser med närliggande sjukhus om upptagande av svårare
sjuka. Om detta ej är möjligt, inrättande av egna lasarett. Utbildning av sär¬
skilda arbetare för beredande av första hjälpen vid olycksfall.
Gott dricksvatten skall finnas; fäkaliernas bortskaffande ombesörjas i be¬
hörig ordning, varjämte bad i det fria böra anordnas.
Möjligaste inskränkning av arbetstiden.
Trygghet för nattro.
III. Bekämpande av alkoholmissbruk.
I barackerna och messen: inskränkning i utskänkningen av spritdrycker,
om morgnarna före arbetet, om kvällarna från och med en bestämd timme,
förbud mot utskänkning till druckna. För övrigt inskränkning i utlämnandet
av brännvin till enskilda efter prövning av förvaltaren. Rätt att avskeda denne,
om han handlar mot föreskrift. Billig, om möjligt fri utlämning av alkoholfria
drycker, tillverkning av dylika för egen räkning. Förvaltaren erhåller tantiéme
på försäljningen av sådana drycker. Fritt utlämnande av hett vatten till kaffe
och dylikt.
På byggnadsplatsen: förbud mot att medföra och förtära brännvin. Undan¬
tag under särskilda omständigheter medgifvas blott av företagsledaren. Dessutom
eventuell utskänkning på byggnadsförvaltningens bekostnad. Avlägsnande av
druckna; vid förnyad förseelse avsked. Avlägsnande av ambulerande spritdryeks-
försäljare med tillhjälp av distriktsgendarmerna.
Fastställande av en icke alltför sen stängningstimme för alla platser på hela
byggnadsområdet. Ingen löneutbetalning på värdshusen. Ingå nya utskänknings-
koncessioner beviljas i närheten av byggnadsområdet. Hot om indragning av
koncession vid missbruk.
Undervisning om alkoholmissbrukets fördärvlighet, muntligen genom präs¬
terna, barackförvaltarna, skriftligt genom lämpliga skrifter (flygskrifter), plakat
o. s. v. Populära föredrag av en läkare eller vana föreläsare.
, IV. Undervisning och underhållning.
Undervisning såväl genom god lektyr, som icke är tendentiös, som genom
lämpliga föredrag. Föreningar anmodas att genom statens understöd biträda
6 Motioner i Andra kammaren, Nr 233.
med erforderliga krafter och material. Små boksamlingar utlånas. Underhållning
likaledes genom föredrag, sång m. m.
Arbetarna böra medverka vid ledningen av dylika förströelser.
V. Inrättande av arbetareutskott,
vilka avses att företräda arbetarna, bör överallt befordras. Entreprenörerna böra
så mycket som möjligt intresseras därför.
VI. Befordran av sparsamhet.
Såväl företagets kassör, som den tjänsteman, vilken utbetalar avlöningarna,
är förpliktigad att taga besparingar i förvar och kvittera dem i arbetsboken,
vidare att ombesörja penningförsändelser till arbetarnas anhöriga. Distrikts-
gendarmerna skola läras att bistå arbetarna med råd vid avsändandet av pen¬
ningar. Inrättandet av särskilda sparkassor bör uppmuntras, och förstärkt tjänst¬
göring å posten under avlöningsdagarna bör ordnas.
Verkställande och kontroll.
1. För kontrollen över genomförandet av välfärdsanordningarna, i synner¬
het. i fråga om barackerna, messarna och enskildas bostäder, tillsättas särskilda
personer, s. k. välfärdsinspektörer, som äro direkt underordnade kanalbyggnads¬
styrelserna, och skola för dessas räkning företaga regelbundna inspektioner. Som
sådana har man tänkt sig personer i lägre tjänstemäns ställning, vilka förvärvat
sig erfarenhet att behandla frågor av denna beskaffenhet och äro lämpliga såväl
att tillvinna sig arbetarnas förtroende som även att utföra sina åligganden med
förstånd och omdöme. Över resultatet av sina inspektioner skola de regelbundet
avlämna rapport till byggnadsstyrelsen. Att handla självständigt för att avlägsna
förefunna missförhållanden äro de icke befogade. Detta tillkommer blott arbets-
ledarna på eventuell anvisning från byggnadsstyrelsen.