Motioner i Andra kammaren, Nr 216.
11
Nr 21(>.
Av herr Olofsson i Digernäs na. ÖL, om skrivelse till Kungl.
Maj.t angående utredning i fråga om anordnande av
undervisning i den homöopatiska läkemetoden.
Bland de frågor, som mera direkt och mera allmänt beröra talrika
individer inom samhällets olika lager, ej blott beträffande ekonomiska
förhållanden, utan än värre lidandets och medlidandets —, bland dessa
frågor intager onekligen frågan om sjukvården en synnerligen fram¬
stående plats. Nekas kan ej heller, att Riksdagen plägat låna ett syn¬
nerligen villigt öra åt de framställningar om anslag för hithörande ända¬
mål, som regeringen på de medicinska myndigheternas förslag plägat
framlägga för Riksdagen. Så mycket större uppseende har därför den
ytterst skarpt avvisande hållning framkallat, som de medicinska fakul¬
teterna i Uppsala och Lund samt Karolinska institutet i Stockholm uti
infordrade utlåtanden intagit gentemot den av Svenska Homöopat-
samfundet framställda underdåniga anhållan, att utredning måtte verk¬
ställas angående behovet och lämpligheten av att anordna undervisning
i den homöopatiska läkemetoden. Denna förvåning har ock sin natur¬
liga förklaring i följande förhållanden, som säkerligen torde vara be¬
kanta för envar av Riksdagens herrar ledamöter, nämligen:
l:o) den homöopatiska läkemetoden har under de senaste åren vunnit
en vidsträckt utbredning bland olika samhällsklasser, oftast bakom läkar-
nas rygg, då dessa i regel intagit en icke blott ogillande, utan stundom
rent av fientlig hållning mot densamma;
2:o) denna hållning har till ej ringa del grundat sig på, men å
andra sidan även befordrat, det faktum, att metoden till högst väsentlig
del råkat i händerna på illegitima praktici, som i de flesta fall torde
12
Motioner i Andra kammaren, Nr 216.
sakna all nödig underbyggnad — vilken omständighet väl borde så
mycket snarare hava manat fakulteterna att tillstyrka en utredning;
3:o) slutligen har man, om än mången gäng här som vid andra
metoder fel, misstag och misslyckanden kunnat påvisas, dock ofta fått
på nära håll själv se eller av trovärdiga personer höra omtalas för¬
vånande kurer vid sjukdomsfall, för vilka länge förut förgäves sökts hot
på andra håll och efter andra metoder, och där man icke kunnat till
lämpa den av läkarna så gärna tillgripna förklaringen, att de lyckade
kurerna berott endast på inbillning eller självbedrägeri.
Enligt en till Riksdagens ledamöter för kort tid sedan utsänd upp¬
sats, synes den homöopatiska läkemetoden ha statistikens vittnesbörd
om dess existensberättigande, därest dessa vittnesbörd äro med verkliga
förhållanden överensstämmande. Är de! alltså sant, att dödligheten är
mindre vid de homöopatiska sjukhusen än vid de allopatiska, da synes
oss människokärlekens bud och omtanke för samhället väl kräva, att
Riksdagen med bortseende från alla teoretiska spekulationer men med
blicken fäst på de praktiska resultaten söker tillmötesgå allmän¬
hetens önskan och behov att på grund av den på senare tiden så skarpa
striden mellan allopater och homöopater få klarhet i frågan om den ena
metodens värde i jämförelse med den andra.
På grund av det anförda få vi föreslå,
att Riksdagen måtte besluta en skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungi. Maj:t täcktes
snarast låta genom sakkunniga personer från skilda
läger jämte opartiska lekmän verkställa utredning av
frågan om huruvida de praktiska resultaten visat den
homöopatiska läkemetoden äga sådant värde, att teo¬
retisk och praktisk undervisning i densamma bör med¬
delas samt huru i sådant fall dylik undervisning
lämpligen bör anordnas.
Stockholm den 30 januari 1913.
Johan Olofsson. Gustaf Olofsson. Per N:son Bosson.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1913.