Motioner i Andra kammaren Nr 129.
7
att Riksdagen ville besluta borttaga tullen på
smör (Tulltaxan 138).
Stockholm den 25 januari 1913.
Axel Sterne.
Nr 129.
Av herr Olsson i Järnsida, om skrivelse till Kungl. Maj:t an¬
gående ändringar i 13, 19 och 25 §§ i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt.
I kungl. förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den
28 oktober 1910 § 13 stadgas:
»Såsom tillgångar skola icke upptagas: möbler, husgeråd och
andra inre lösören, som äro avsedda för skattskyldigs och hans familjs
personliga bruk».
Med tanke på vilka stora förmögenheter som kunna vara nedlagda
i inre lösören och då jag ur ingen synpunkt kan finna det försvarbart,
att dessa skola undgå beskattning, då vidare en skärpning i denna
riktning icke för de mindre bemedlade kan få någon avsevärd betydelse,
så anser jag, att jämväl inre lösören för den skattskyldiges och hans
familjs personliga bruk böra upptagas såsom tillgångar.
Samma förordning § 19 mom. 2 stadgar: »Skattskyldig, vilkens
taxerade belopp icke överstiger 6,000 kronor, äger vidare erhålla ned¬
sättning i det taxerade beloppet med 100 kronor för varje av honom
på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början
av det år, taxeringen sker, understiger 15 år. För barn, som självt
åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta avdrag, allenast
såvida och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor». Moment
4 sista punkten stadgar vidare: »Inkomst- och förmögenhetsskatt för det
sålunda utförda beloppet utgår efter den procent, som enligt 18 § gäller
för det taxerade beloppet i sin helhet.»
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 129.
Denna senare bestämmelse föranleder enligt mitt förmenande en
orättvist hård beskattning av de barnrika familjerna. Ett exempel torde
belysa förhållandet. En person utan barn med 900 kronors årlig in¬
komst erlägger i skatt till staten 3 kronor 60 öre. En annan med sex
minderåriga barn och 1,500 kronors inkomst får också på grund av
barnavdragen skatta för 900 kronors inkomst, men skatten utgår här
efter den procent, som gäller för hela det taxerade beloppet, 1,500 kronor,
och kommer på detta sätt att uppgå till 9 kronor. Ehuru i verklig¬
heten den sistnämnde har vida mindre skattekraft, får han således betala
nära tre gånger så hög skatt. Det synes mig högeligen önskvärt att
här sådan ändring vidtages, att skatt utgår utan förhöjning i skatte-
procenten för det återstående inkomstbeloppet.
Förordningens § 25 mom. 2 lyder: »Skattskyldig taxeras för
hemmavarande omyndigt barns förmögenhet, så framt icke barnet självt
skall taxeras till inkomst och förmögenhetsskatt)).
Denna bestämmelse bereder, så som den nu tolkas, tillfälle för
föräldrar att, då de gåvovis uppdela sina tillgångar på omyndiga barn,
undandraga sig betydande belopp av den skatt, de rätteligen borde er¬
lägga till stat och kommun. Ett par exempel torde även här klarlägga
saken. En person, som har 600,000 kronors beskattningsbara tillgångar
med därav beräknad inkomst uppgående till 27,000 kronor, bör i in¬
komst- och förmögenhetsskatt erlägga 1,455 kronor. Han fördelar
emellertid hälften av sina beskattningsbara tillgångar lika emellan sina
6 omyndiga barn, som sålunda vardera få en inkomst på 2,250 kronor
och en inkomst- och förmögenhetsskatt på 48 kronor. Själv får han
återstående 13,500 kronors inkomst och en inkomst- och förmögenhets¬
skatt på 595 kronor. På detta sätt fördelad uppgår ej skatten till mer
än sammanlagt 883 kronor och han har sålunda i skatt undandragit
staten 572 kronor, vilket betyder, att han minskat sin skatt till staten
med 39 procent. Samtidigt har han höjt sin kommunala rösträtt från
40 till 113 röster. En annan med 70,000 kronors beskattningsbart
kapital giver därav sina sex barn vardera 10,000 kronor. Dela för¬
mögenheten undgår på detta sätt kommunal beskattning och skatten till
staten blir en ren obetydlighet.
Alla former av gåvor från föräldrar till omyndiga barn äro emel¬
lertid icke giltiga och då så icke är händelsen, är det väl uppenbart,
att taxeringsmyndigheterna icke heller böra respektera desamma. Men
dessa myndigheter lära sällan, om ens någonsin, vara i tillfälle pröva,
huruvida ett omyndigt barn erhållit sin förmögenhet under laga former
eller ej. Dessutom är ju, så snart omyndigt barns förmögenhet icke
9
Motioner i Ändra kammaren. Nr 129.
uppgår till 6,000 kronor, målsman, där lian icke påyrkar barnavdrag,
icke pliktig uppgiva densamma. Det synes mig, att även där gåvor
mellan föräldrar och omyndiga barn äro giltiga, omförmälta sätt att
undgå beskattning icke kan stå i god överensstämmelse med vad åsyf¬
tats i vår gällande skattelagstiftning. Jag har mig emellertid bekant,
att systemet både i dess lagliga och olagliga form på vissa orter i vårt
land i stor utsträckning praktiseras av just den skattekraftigaste befolk¬
ningen. Och det lider ju intet tvivel, att det icke skall vinna ytter¬
ligare utbredning. Jag anser det under sådana förhållanden högeligen
av behovet påkallat, att sådan ändring i förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt vidtages, att, där omyndiga barn haft inkomst eller
förmögenhet härrörande av vad de i gåva erhållit från föräldrar, in¬
komst- och förmögenhetssumman oberoende av dess storlek skall sam¬
manslås med föräldrarnas inkomst och förmögenhet, samt skatt beräknas
efter de sålunda sammanslagna summorna.
Med anledning av vad jag sålunda anfört får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville besluta till Kungl. Maj:t hem¬
ställa, det täcktes Kungl. Maj:t för Riksdagen fram¬
lägga förslag till sådana ändringar i paragraferna 13,
19 och 25 av gällande förordning om inkomst- och
förmögenhetsskatt,
att vid taxering såsom tillgångar upptages »möbler,
husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för
den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk»;
att skatt för de fall, då barnavdrag äro tillåtna,
utgår utan förhöjning i skatteprocenten för det åter¬
stående inkomstbeloppet;
att, där omyndiga barn haft inkomst eller för¬
mögenhet härrörande från vad de i gåva erhållit av
föräldrar, inkomst- och förmögenhetssumman oberoende
av dess storlek skall sammanslås med föräldrarnas in¬
komst och förmögenhet, samt skatt beräknas efter de
sålunda sammanslagna summorna.
Stockholm den 25 januari 1913.
C. A. Olsson.
Bihang titt .Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 52 höft. (Nr 128 —132.)
2