Motioner i Andra kammaren, Nr 111.
1
Nr 111.
Av herr Liljedahl, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverks¬
propositionen framlagda förslag om anslag till understöd
åt anstalter och föreningar, som anordna populärveten¬
skapliga föreläsningar.
Riksdagen har sedan år 1884 på Kungl. Maj:ts framställning beviljat
stigande anslag på extra stat åt populärvetenskapliga föreläsningskurser.
För år 1913 uppgick anslagsbeloppet till 270,000 kronor, vilken summa
Kungl. Maj:t även begär för år 1914. Ansökningar om understöd för år
19lo inkommo från 546 lokala anstalter eller föreningar.
Föreläsningsrörelsen är sålunda redan verksam inom ett halvt tusen¬
tal lokala anstalter, och därigenom har behovet av närliggande föreningars
sammanslutning, vanligen länsvis i s. k. föreläsning sförbund, visat sig
alltmer nödig, för anordnande av föreläsningsturnéer, då samma föreläsare
under en följd av dagar besöker närliggande föreningar, varigenom rese-
omkostnaderna och stundom även honoraren kunna nedbringas. Kuncd.
Maj:t föreslår i årets statsverksproposition, att anslaget till populärveten¬
skapliga föreläsningskurser må fördelas med huvudparten åt föreningarna,
10,000 kronor åt centralbyråer och undantagsvis andra sammanslutningar
för förmedling av föreläsningar, 2,000 kronor till arvode åt en konsulent
för föreläsningsverksamheten, högst 3,000 kronor åt nybildade anstalter,
vilkas ortsbidrag understiga 200 kronor, samt högst 8,000 kronor åt vissa
anstalter och föreningar för ersättande av havda resekostnader för före¬
läsare.
^ Föreläsningsförbunden kunna vara antingen självständigt arbetande
byråer, som både anordna föreläsningsturnéer inom länet och katalogisera
föreläsarna, d. v. s. att oberoende av de vetenskapligt mer kompetenta
centralbyråerna i Stockholm (»Folkbildningsförbundet»), Lund och Göte¬
borg (»Västra Sveriges folkbildningsförbund») genom tryckta förteckningar
Bihang till Riksdagens protokoll 1013. 4 samt. 46 käft. f AV 111.) 1 °
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 111.
erbjuda ortsföreningarna sina föreläsare, eller också kunna föreläsnings¬
förbunden uteslutande befatta sig med förmedlingsuppgiften och låta de
nämnda centralbyråerna katalogisera föreläsarna, vilka förbunden då rekvi¬
rera genom dessa byråer, vanligen den närmaste, dock med bibehållen
rätt att även direkt kalla föreläsare och uppleta lokala krafter.
Det är denna senare uppgift, som jag anser i regeln bör vara före-
läsningsförbundens, vilka ej utan särskilda skäl böra utgiva kataloger över
föreläsare, ej åtaga sig att ingående bedöma det fackliga bildningsvärdet
av en föreläsares framställning, men däremot alltid låta den centralbyrå,
som rekommenderat föreläsaren, erhålla kännedom både om hans fram-
ställningssäif, om detta är lättfattligt eller ej, och om dess bildande för¬
måga på åhörarnas tanke- eller viljeliv. En mönsterföreläsning — och
endast det bästa är gott nog åt folket — skall verka klargörande och gri¬
pande, ty endast det, som ökar klarheten kring pannan och griper djupt
i hjärtat, har makt att verka bildande, eventuellt ombildande, vare sig
föreläsaren väsentligen replierar på sina åhörares tanke- eller viljeliv. Det
tinns skickliga vetenskapsmän, som endast lämpa sig för en akademisk
publik, och de äro, om de giva sig in i den populärvetenskapliga före-
läsningsrörelsen, där lika olämpliga som de föga kvalificerade talare,
som oombedda tränga sig på föreningarna med sitt självberöm i form av
recensioner, intyg och annat osunt reklamväsen, allt i uppenbart ge¬
schäftsyfte.
De sakkunniga, som år 1910 tillkallades för att inom ecklesiastik¬
departementet biträda vid beredandet av frågan om ändrade grunder för
utfående av statsanslag till understöd åt populärvetenskapliga föreläsnings-
kurser, gjorde en god gärning, när de förordade en inskränkning i an¬
talet centralbyråer till de tre i Stockholm, Lund och Göteborg, vilka kost¬
nadsfritt tillställa de lokala föreläsningsanstalterna sina kataloger över före¬
läsare. Däremot kan jag ej gilla den uppfattning, som de sakkunniga
hävda i sitt utlåtande av den 12 januari 1911, att föreläsningsförbunden
— med undantag för de båda nordligaste länen — ej böra åtnjuta stats¬
anslag, en uppfattning, som det också visat sig omöjligt för Kungl. Maj:t
att genomföra. Den 2 februari 1912 hava genom utfärdad kungl. kun¬
görelse fyra av föreläsningsförbunden — frånsett de av de sakkunniga re¬
kommenderade två nordligaste länen — erhållit ett anslag av 100 kronor,
och enligt de upplysningar, jag inhämtat, finnes för år 1913 utsikt att
sammanlagt 9 länsförbund, d. v. s. alla, som sökt anslag, skola erhålla
sådant, dock ej — utom för de nordligaste länen — mer än 100 kronor.
Anslaget borde dock ej sättas lägre än 200 kronor, som vanligen utgör
minimum för statsanslag åt föreningarna.
Motioner i Andra kammaren, Nr 111.
3
Oriktigheten av de sakkunnigas uppfattning i denna fråga berodde
ej minst på ohållbarheten hos den grund, varpå den vilade: att länsför¬
bunden böra »helt och hållet bero på orternas behov» och understödjas
därifrån, exempelvis av landstingen. De sakkunniga förbisågo, att central¬
byråerna själva betjäna sig utan tvekan, ja ofta med nödvändighet av
dessa länsförbund, och då avse ju de senare ej »helt och hållet» orternas
behov. Utan att lämna någon ersättning begagna sig dessa centralbyråer,
vilkas stora betydelse och goda ledning varje invigd måste villigt erkänna,
av de fattiga länsförbunden. De förra behöva lika mycket de senare som
dessa behöva centralbyråerna. Behovet är fullt ömsesidigt. Till Öster¬
götlands föreläsningsförbund äro 21 föreningar anslutna, till Örebro läns
22, till Södra Kalmar läns 23, till Hallands 24, till Jönköpings läns 25,
till Värmlands läns 30, vilket betyder en ofantlig besparing av tid och
krafter för en centralbyrå, som för att anordna en turné, t. ex. inom
Värmland, skulle, om dess länsförbund ej existerade, nödgas brevväxla
med 30 föreningar om föreläsare, ämne, dag, tågtider, skjutsar in. m. i
stället för att nu blott behöva underhandla med länsförbundets före¬
ståndare.
Utom det behov, som centralbyråerna äga av väl organiserade läns¬
förbund, framträder även det av sakkunniga åberopade ortsbehovet med
lika nödvändighet. Varför detta behov skulle, såsom de sakkunniga mena,
avhända ett länsförbund rätten till statsanslag, kan jag ej fatta, då just
samma behov kvalificerar en föreläsningsförening för erhållande av stats¬
anslag. — I övrigt synes mig de sakkunnigas utlåtande vara högst för¬
tjänstfullt och besjälat av en konsekvent strävan att hålla föreläsnings-
rörelsen uppe på ett högt bildningsplan.
Vid fjärde allmänna svenska folkbildning smötet i Göteborg den 19—20
juli 1912 höll överlärare A. Th. Wahlström (Skövde) ett utförligt föredrag,
som finnes publicerat i mötets förhandlingar, om »Länsförbundens upp¬
gifter», där jag delvis har en annan åsikt än föredragshållaren, särskilt
angående katalogfrågan, men till fullo instämmer med herr W. angående
dessa, av honom klart angivna uppgifter för länsförbunden:
1) Förmedling av föreläsningar genom anordnande av turnéer och
hemby gdskurser.
2) Väckande av intresse för folkbildningsarbetet å landsbygden genom
att befästa, utbreda och organisera föreläsningsverksamheten.
3) Att vinna bästa möjliga föreläsare genom att de olika föreningarnas
föreståndare vid sina förbundssammankomster delgiva varandra sina er¬
farenheter av föreläsarnas prestationer, så att en bortrensning kan ske av
föreläsningsverksamhetens parasiter, vilka i uppenbart geschäftsyfte erbjuda
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 111.
sina tjänster och ofta bestorma föreståndarna med brev, program, recen¬
sioner och intyg.
4) Föreläsning somkostnadernas begränsning genom utövande av den
kontroll, som centralbyråerna ej äro i stånd till, å föreläsarnas reseräk¬
ningar.
För att utöver det redan anförda giva det yrkande, vari min motion
utmynnar, nödig beviskraft, har jag av de länsförbund, vilkas tillvaro är
mig bekant — dock ej de två nordligaste -— begärt uppgift, huruvida
statsanslag är behövligt eller om nödiga medel kunna erhållas inom länet.
Svar ha ingått från 12 föreläsningsförbund och samtliga anse, att stats¬
anslag är behövligt. De föreslagna beloppen växla mellan 150 och 800
kronor, beroende på omfattningen och även arten av förbundens verk¬
samhet. Några av dessa förbund omfatta ej hela länet utan ha delat upp
detta mellan två eller tre förbund, beroende på ortsförhållandena, särskilt
kommunikationerna. Att förbundens föreståndare med sitt ofta dryga ar¬
bete för föreläsningsturnéernas kombinerande till ett sammanhängande helt,
upprättande av årsprogram, in. m. böra åtnjuta ett arvode, som svarar
mot antalet förmedlade föreläsningar, anser jag vara självklart. Dessutom
krävas utgifter för porton, telefon, tryckning av program, resor inom för¬
bundet in. m.
Av de meddelanden, jag erhållit, framgår, att statsanslag är en livs¬
fråga för länsförbunden, och att ett verkligt nödtillstånd här hotar inträda
för vårt lovande folkbildningsarbete, därest ej staten griper hjälpande in.
Några utdrag ur dessa meddelanden må här nedan tala sitt tydliga språk.
Östergötlands läns föreläsningsförbund. Föreståndaren lektor E. Grip,
Norrköping, skriver den 22 januari 1918:
Jag anser statsanslag vara ett nödvändigt villkor för att länsförbunden och deras
byråer skola kunna uppehålla sin verksamhet. Denna går huvudsakligen ut på att
genom anordnande av turnéer till landsbygdens föreningar anskaffa goda föreläsare
till måttligt pris. Genom turnéer kunna ju ersättningsbeloppen för resa och vivre för
mera avlägset boende föreläsare väsentligt nedbringas. Jag ber att få framhålla att
vi ej konkurrera med centralbyråerna genom utgivande av föreläsningskataloger utan
blott utgiva smärre supplement med uppgift på inom länet befintliga lokala krafter av
föreläsare. Denna verksamhet uppskattas också av föreningarna, vilket visas av den
ökade rekvisitionen av turnéföreläsningar.
Yad beträffar det önskade statsbidragets storlek, har vårt förbund begärt kr.
300: —, ett belopp, som är nödvändigt för att byråns verksamhet skall kunna upp¬
rätthållas. Nu äro förbundets tillgångar slut och vi sakna medel såväl till arvode åt
byråföreståndaren, vilken enligt beslut vid årsmötet skulle ha en ersättning av kronor
300: — per år, som ock till gäldande av tryckerikostnader för föreläsningsprogram...
Enligt min åsikt kan man ej påräkna (såsom de sakkunnige av 1911 mena) att
inom länet erhålla erforderligt belopp. Vår ansökan om anslag av landstinget blev
Motioner i Andra kammaren, Nr 111. 5
nämligen i höstas (1912) avslagen. Våra övriga inkomster utgöras av avgifter från de
anslutna föreningarna (2 % av det belopp, varje förening erhäller i årligt statsbidrag)
samt förmedlingsavgifter för föreläsningar (utgörande 50 öre, som föreläsare ha att er¬
lägga för varje förmedlad föreläsning), men dessa inkomster räcka ej till täckande av
de med förbundets verksamhet förenade kostnaderna.
_ Värf, förbund står sålunda, om statsbidrag utebliver, inför nödvändigheten att
upplösas och nedlägga sin verksamhet.
Jönköpings läns föreläsning sförbund. Föreståndaren folkskollärare P.
Schultz, Sävsjö, skriver den 21 januari 1913:
Genom mångårig erfarenhet har det visat sig, att centralbyråerna icke kunna
på ett tillfredsställande sätt, utan någon förmedlande mellanhand, om jag så får säga
distribuera föreläsningar åt längre bort belägna föreläsningsanstalter. Uppgörande och
ordnande av turnéer är ett för såväl föreläsarna som anstalterna nödigt villkor, så
snart det gäller längre bort från föreläsningsorterna boende föreläsare, nsen sådant
möjliggöres endast genom sammanslutning och samarbete mellan närliggande förenin¬
gar — t. ex. inom ett län — och torde väl svårligen låta sig på ett nöjaktigt sätt
göra annat än av person bosatt inom och väl bekant med de lokala förhållandena inom
det område, turnéerna avse. Byråerna ha ock insett och erkänt detta genom att upp¬
mana till bildande av länsförbund. De länsförbund, som således litet varstädes ett
efter annat bildats, ha alltså fått övertaga en mycket stor och betydande del av »by¬
råernas» arbete, för vars utförande dessa byråer åtnjuta betydande statsunderstöd, under
det förbunden med enstaka undantag fått arbeta utan varje annat ekonomiskt under¬
stöd än de mänga bidrag, de små och merendels fattiga föreningarna kunnat lämna.
Genom förbundets tillväxt från att i början ha omfattat endast 6 å 7 föreningar
till sin nuvarande omfattning av cirka 25 föreningar, är ju självklart, att arbetsbördan
för den person, som skall vara förbundets föreståndare, biir så pass ökad, att det nog,
som det ock här har visat sig, blir mer än svårt att finna någon person villig att
åtaga sig densamma, även om föreningarna, såsom det senaste året skett, söka i någon
män efter sina ringa tillgångar lämna föreståndaren ersättning för arbetet. De rent
nödvändiga kostnaderna för porton, tryckning och dylikt måste ju gäldas och redan
detta kräver utgifter, som föreståndaren i första hand måste gottgöras för.
Vad jag här yttrat är grundat pa egna fleråriga erfarenheter inom vårt förbund.
övre Dalarnas föreläsnings/örbund. Föreståndaren rektorn vid Mora
folkhögskola J. Romson skriver den 21 januari 1913:
Övre Dalarnas föreläsningsförbund omfattar för närvarande 7 föreningar i övre
Österdalarna — Västerdalarna, som förut hört hit, har separerat för att kunna lättare
tillfredsställa ortsintressena med avseende på föreläsningar (fordringar på lördagsföre-
läsniugar in. in.). Det har ock visat sig, att det varit lättare att tillfredsställa intres¬
sena med det mindre förbundet, som förmedlar 80 å 100 föreläsningar per år (före¬
ningarna skaffa dessutom var för sig lokala föreläsare). Organisationen ungefär såsom
i Västerbottens läns föreläsningsförbund (se tidskrift för det svenska folkbildningsar¬
betet 1912 sid. 457). Jag anser, att förbundet bar en nyttig mission särskilt såsom
möjliggörande för mindre föreningar att erhålla framstående föreläsare till rimligt pris
vis å vis resekostnader.
Statsanslag vore högst välkommet saval för täckande av förmedlingskostnader
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 111.
som i synnerhet till understöd åt mindre, avlägset liggande föreningar, som i vårt
förbund själva få bekosta landsvägsskjutsar och därför måste betala mer för sina före¬
läsningar än de ofta större och mera bärkraftiga anstalterna.
Beträffande understöd från landsting tror jag sådant kan vara svårt nog att er¬
hålla. I vårt län anordnar landstinget självt föreläsningar på avlägset liggande orter.
Södra Kalmar läns föreläsnings förbund. Föreståndaren överläraren E.
8vänsson, Kalmar, skriver den 21 januari 1918:
För vår del anse vi oss behöva 150 å 200 kronor utöver våra nuvarande inkom¬
ster. Yi ha sedan ett par år tillbaka 200 kronor i årsanslag från Södra Kalmar läns
landsting. Våra inkomster äro dessutom 1 krona per varje förmedlad föreläsning —
i höst har jag förmedlat i det allra närmaste 200 föreläsningar.
Dessa inkomster gå åt, dels till upprättande av vårt ganska vidlyftiga program,
cirkulär och diverse trycksaker, post, telegram- och telefonporton, frakter in. m. samt
till arvode åt en sekreterare och en kassör. Därjämte betalas ett litet arvode (10 kro¬
nor) plus fria resor åt sekreteraren för varje föreläsning, han håller antingen på plats,
där en föreläsningsförening skall uppodlas, eller där det finns nybildade föreningar,
som ännu icke erhållit statsanslag.
Yad vi önska är att få så mycket att vi kunna hjälpa några svaga föreningar
med skjuts- och andra reseersättningar, åtminstone med en del av beloppet. Som vi
nu ha det, kunna de ingen hjälp få.
Excelsiorförbundets folkbildning sbyrå i Skaraborgs län. Föreståndaren
överlärare A. T. Wahlström (Skövde) skriver den 21 januari 1913:
Det är enligt mitt förmenande absolut nödvändigt, att länsförbunden tillerkännas
statsbidrag, om föreläsniugsrörelsen uti landsbygden skall kunna hållas vid makt och
ytterligare utvecklas. Centralbyråerna äro så gott som helt och hållet i saknad av
nödig lokal- och personkännedom å varje särskild ort och inom varje särskilt län för
att kunna anpassa sin verksamhet efter förhållandena. Länsförbunden böra sättas i
stånd att vart inom sitt län taga arbetet på fullt allvar om hand, anordna gratisföre-
läsningar, kringsända organisatörer för nya föreläsningsanstalters konstituerande, an¬
ordna genomgående turnéer för långväga föreläsare, uppspåra och taga^ i bruk goda
lokala föreläsare, hålla konferenser och möten med föreningarnas föreståndare m. in.
Vad beloppet beträffar bör detta efter våra behov icke sättas lägre än 600 a 800
kronor per år. Inom andra mindre folkrika län kanske ett lägre belopp kan räcka.
Att söka understöd hos landstinget är för vår del lönlöst. Vi ha sökt flera år (4 eller
5), men städse fått ett bestämt nej. Vid 1912 års landsting förklarades, helt officiellt
att vår ansökan berörde eii statens angelägenhet, varmed landstingen intet hade att
skaffa. Liknande åsikter har jag hört uttalas även från andra landsting.
Vi ha under vår fleråriga verksamhet stått i samarbete och förbindelse med ett
40-tal föreningar. Då emellertid tyvärr numera medel oss berövats, ha vi icke kunnat
understödja de svaga och tynande, varför numera 12 av dessa nedlagt sin verksamhet.
Min mening är dock, att hade vi nödiga medel att giva en del gratisföreläsningar
och kringsända en organisatöi-, skulle flera nya föreläsningsanstalter kunna bildas, ty
å flera orter finnes livligt intresse för saken.
Örebro läns föreläsningsförbund. Föreståndaren folkskolläraren O.
Palmberg, Hallsberg, meddeiar den 22 januari 1913:
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 111.
Yårt föreläsningsförbnnd anser sig berättigat till 400 kronor i statsanslag. Fönned-
lingssiffran 1911 var 407 och 1912 utgjorde den 395. Förbunden anse sig nämligen
berättigade till så stort statsanslag att det svarar med 1 krona mot varje under före¬
gående år förmedlad föreläsning. Yårt förbund hade 100 kronor i statsanslag 1912
och begär 300 kronor för 1913, enär det trodde, att ansökan hellre skulle beviljas, då
den upptoge ett mindre belopp än 400 kronor.
100 kronor i landstingsanslag räcka ej ens till porton, långt mindre till telefon¬
samtal och telegram samt andra förmedlingsomkostnader . . .
Av länets 24 under år 1912 med statsanslag understödda föreläsningsföreningar
äro 22 till förbundet anslutna. Mer eller mindre genom förbundets åtgörande äro 5
nya föreningar under 1912 bildade ...
Blekinge läns föreläsning sförbund. Föreståndaren, rektorn vid länets
folkhögskola A. Bolin, Ronneby, meddelar, att ett statsanslag av 200
kronor är behövligt och att utom 1 krona per förmedlad föreläsning, som
föreningarna — 11 till antalet — inbetala till förbundet, intet ortsbidrag
är att påräkna.
Norra Kalmar föreläsningsförbnnd. Föreståndaren folkskolläraren
A. Lagerström, Odensviholm, skriver den 23 januari 1913:
På förbundens terminskonferenser mötas representanter för samtliga anslutna före¬
ningar. Yid urvalet av föreläsare får ombudens samlade erfarenhet göra sig gällande, och
risken att erhålla undermåliga föreläsare och olämpliga föreläsningsämnen reduceras väsent¬
ligt. De sammanslutna föreningarna trycka i god tid före varje termins början gemen¬
samma terminsprogram, upptagande i turnéer samtliga föreläsningar, som erfordras
inom förbundsområdet under terminen. Det har visat sig, att dessa program, gemen¬
samma för ett stort antal föreläsningsföreningar, i hög grad främja föreläsningsverk-
samhetens sunda utveckling. A platser, där intresse för bildande av nya föreningar
möjligen fmnes, stå förbundsstyrelserna till tjänst med upplysningar och råd. Antalet
föreläsningsföreningar inom ett län uppvisar också städse stark ökning, så snart läns¬
förbund kommit till stånd, och föreningar bildas även å platser med dåliga kommu¬
nikationer. Inom norra Kalmar läns föreläsningsförbund ha under de 5 år, förbundet
existerat, föreläsningsföreningarna ökats från 7 till 14, av vilka hälften sakna för¬
månen av omedelbar järnvägsförbindelse . . .
Jag tvekar ej påstå, att om förbunden av en eller annan orsak nödgades ned¬
lägga sin verksamhet, så skulle föreläsningsrörelsen mångenstädes helt och hållet bort¬
tyna eller åtminstone i varje fall urarta.
Länsförbundens verksamhet drager givetvis avsevärda kostnader. Korrespondensen
är jämförelsevis omfattande och utgifterna till postporton, telefonsamtal och telegram
ej obetydliga. Dessutom erfordras trycksaker, skrivmaterialier, lokal för konferenserna
o. s. v.. Den avgift, som föreningarna — ofta motvilligt och ojämnt — erlägga för
föreläsningsförmedlingen, högst 1 krona per föreläsning, torde dock i de flesta fall
åtminstone närmelsevis betacka nu antydda utgifter. Förbundsföreståndarnas arbete
åter är alltjämt i regeln alldeles arvodeslöst. I längden kan ej detta förhållande fort¬
fara.^ Intresset för saken må vara hur stort som helst hos de personer, som organiserat
och ar efter år utfört arbetet inom förbunden, det är orimligt begära, att de allt fram¬
gent skola arbeta utan ersättning.
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 111.
Man hänvisar länsförbunden att söka understöd från landstingen. Denna utväg
har emellertid inom de flesta län redan försökts med i allmänhet nedslående resultat.. .
Den förmedlingsverksamhet, som från början i sin helhet utövades av centralbyråerna,
torde numera i alldeles övervägande grad ombesörjas av länsförbunden. Konsekvensen
härav borde väl rimligtvis bli den, att länsförbunden tillerkändes samma rätt som byrå¬
erna att söka och erhålla statsunderstöd i skäligt förhållande till omfattningen av deras
förmedlingsverksamhet.
Statsbidraget till förbunden borde utgå med minst 2 kronor för varje föreläsning,
som enligt förbundets tryckta terminsprogram förmedlats under närmast föregående
kalenderår. Härvid skulle tagas i betraktande, att förbunden böra bli så väl ekonomiskt
situerade, att de genom anordnande av gratisföreläsningar å platser, där föreläsnings-
föreningar anses önskvärda, kunna verksamt främja uppkomsten av nya sådana.
Värmlands föreläsnings förbund. Föreståndaren lektor N. Bure, Karl¬
stad, skriver den 23 januari 1913:
Givetvis behöva länsförbunden statsanslag. Huru stort är ej lätt att säga...
Vårt förbund har under 3 år (19f0—12) haft resp. 500, 700 och 100. 500 kronor borde
kunna anslås av staten åtminstone till de länsförbund, vilkas område är så långt av¬
lägset från centralbyråerna som Värmland. Den summa (år 1912 utgörande 8,000
kronor) som är avsedd att användas »till understöd åt anstalter och föreningar för er¬
sättande av havda resekostnader för föreläsare», borde lämpligast fördelas mellan läns¬
förbunden, vilka ju använda sina inkomster just för dylikt ändamål och på det sätt,
att de längst bort befintliga föreningarna få största nytta därav (jämför min lilla redo¬
görelse för vårt förbund i årgång I av Tidskrift för svenska folkbildningsarbetet
sid. 75.)
Ett visst belopp kan väl i många fall fås av landstinget (vi ha haft 300 kronor
i några år), men ej erforderligt... Statsanslag behöves naturligtvis i alla fall. 30
föreningar äro anslutna till vårt förbund.
Medelpads föreläsningsförbund. Föreståndaren rektorn vid Frånslå
folkhögskola Ali Nordgren skriver den 23 januari 1913:
Naturligtvis vore det av största nytta för förbunden att erhålla statsunderstöd.
Ju större omfattning deras arbete får, ju svårare blir det att finna krafter som kunna
utan ersättning eller med eu i förhållande till arbetet ringa sådan offra tillräcklig tid
på att leda verksamheten. Statsunderstödet skulle göra det lättare för förbundet att
arbeta för nya föreningars uppkomst.
Påpekas bör, att det icke vore lämpligt göra det obligatoriskt, att förbunden
skola omfatta länen. Stundom kunna kommunikationerna vara sådana, att delar av
ett och samma, län icke skulle ha någon fördel av att arbeta tillsammans. Så med
Medelpad och Ångermanland. För oss i Medelpad är då samarbete med föreningarna
i Jämtland fördelaktigare.
Anslaget kanske lämpligen borde stå i relation till den summa, som statsansla¬
gen till förbundets föreläsningsföreningar uppgår till. T. ex. 50 kr. för varje fullt
1,000-tal kr., som i statsanslag utgår till de föreningar, som äro anslutna till förbundet.
Till Medelpads föreläsningsförbund höra 6 föreningar, av vilka två äro mycket
stora med över 1,000 kr. statsanslag vardera.
Svårt att veta om landstinget skulle lämna något anslag, hittills har ej något
försök gjorts att få sådant — från annat håll torde det vara omöjligt få något.
Motioner i Andra kammaren, Nr 111. 9
För övrigt vill jag endast säga, att den allt för långt gående centralisationen
av föreläsnings verksamheten enligt min mening inte är till nytta. Det låter många
gånger som om endast de herrar i Stockholm, som leda folkbildningsförbundet, be-
grepe något och vi arma landsortsbor intet. Och dock torde det väl vara tydligt, att den
långt drivna centralisationen inom folkbildningsarbetet skall allt mer och mer meka¬
nisera detta, göra det till ett slags ämbetsmannaarbete, som stänkes ut i droppar till
de avlägsna landsändarna, kanske statistiskt likformigt men inte alltid så väl avpassat
efter behoven. r
Hallands föreläsnings/örbund. Föreståndaren folkskolläraren J. N.
Wetterstrand, Halmstad, skriver den 22 januari 1913:
Våra inkomster utgöras av förmedlingsavgiften — 1 kr. per föreläsning, uppgå¬
ende 1910 till 366 kr., 1911 till 336 kr. och 1912 till 383 kr. Därtill kommer 100
kr. från landstinget. Inkomsterna äro otillräckliga. Föreståndarens arbete torde utan
överdrift höra värderas till 500 kr. och övriga kostnader till 300 kr. Simma 800 kr.
Förmedlingsavgifterna kunna nog för framtiden beräknas, ehuru det må anses
såsom en orättvisa att länsförbundens föreningar skola betala förmedlingsavgift, under
det föreningar, belägna y närheten av akademiska centra och som med fördel’kunna
vända sig direkt till byråerna, slippa att erlägga sådan. Landstingsanslaget torde vi
även för framtiden kunna beräkna. Däremot är det osannolikt att vi kunna få det
höjt. De till förbundet anslutna föreningarna utgöra vårterminen 1913 24 stycken,
varvid bör märkas, att Himle förening består av 4 sockenföreningar och Ätradalens
av 3 sockenföreningar, vadan antalet rätteligen bör upptagas till 29. Därtill kom¬
mer Veinge, som under vårterminen ej rekvirerat föreläsare genom förbundet, men
som ämnar återupptaga verksamheten.
Västerdalarnas föreläsnings]Örbund. Föreståndaren kantor L. Hollner,
Lima, skriver den 22 januari 1913:
Det föreläsningsförbund, som jag sköter om, är intet länsförbund, utan omfattar
blott Västerdalarna med 6 föreningar nu 1913. Att här i Dalarna, där t. ex. uster-
och Västerdalarna äro åkerbruksbygder under det södra delen mera är bruksbygd,
fäst sammansluta allt till ett enhetligt förbund torde vara omöjligt, utan ha vi funnit
det bäst med 3 sammanslutningar, som stundom dock samarbeta.
När Riksdagen årligen beviljar åt den populärvetenskapliga föreläs-
ningsverksamheten ett stort anslag, som närmar sig det tredje hundra¬
tusentalet, så synes det mig vara oproportionellt, att länsförbunden och
liknande sammanslutningar inom föreläsningsrörelsen, om vilkas nödvän¬
dighet ingen tvekan kan råda, ej erhålla större belopp än 100 kronor,
medan några av dem, såsom Värmlands, uppburo ett femdubbelt belopp
av staten före de sakkunnigas förslag till revision. Bland dessa fanns
ingen representant för länsförbunden. Nu har missgreppet att undervär¬
dera länsförbunden hunnit aktualisera sig i den äventyrliga situation, vari
föreläsningsarbetet befinner sig genom länsförbundens i allmänhet mycket
härda kamp för sin tillvaro.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 sand. 46 höft. (Nr 111.) 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 111.
Innerst bryter sig i den motsättning, som på sina håll uppkommit
mellan centralbyråerna och länsförbunden, en vetenskaplig och en folklig-
syn på folkbildningsarbetet, en nyttig »kritik uppifrån», som går ut över
en del lokala föreläsningskrafter, vilka några länsförbund tagit i bruk och
vilka ej behärska sitt ämne, samt en lika nyttig »kritik nerifrån», som
vänder sig mot en alltför stark centralisering och mot den tanken, att
de till städer förlagda centralbyråernas rådgivande fackmän kunna bäst
avgöra vilka föreläsare passa landsbygdens publik. Jag tror dock, att
denna motsättning på de flesta håll ej tagit skarp form utan enande höjts
upp till ett kompletteringens plan, där bildningen och folket finna var¬
andra. Centralbyråernas ledning är för visso mycket god och besjälad av
eu strävan att förstå de folkliga synpunkterna, men där slitningar kommit
till stånd, såsom vid det senaste allmänna svenska folkbildningsmötet i
Göteborg, synes mig ett verkligt missförhållande ha blottats, nämligen
länsförbundens underskattade betydelse. Då jag i 10 år rest som före¬
läsare, har jag en nära känning såväl av centralbyråernas som länsförbun¬
dens nödvändighet för folkbildningsarbetet.
På grund av vad jag sålunda anfört och då jag dels ej kan biträda
den åsikt, som i Kungl. Maj:ts till Riksdagen avlämnade förslag uttryckes
därmed, att statsanslag blott »undantagsvis» skall tilldelas andra samman¬
slutningar för förmedling av föreläsningar än centralbyråerna, dels anser
på grund av erfarenheter från flera föreläsningsförbund de 8,000 kronor,
som° Kungl. Maj:t föreslår böra utgå »till understöd åt vissa anstalter och
föreningar för ersättande av havda resekostnader för föreläsare», främst
böra i samma syfte tilldelas de s. k. föreläsning sförbunden — såsom bäst
underkunniga om ortsbehoven — i den utsträckning och under de villkor,
Kungl. Maj:t närmare bestämmer, hemställes,
att Riksdagen ville för sin del besluta följande
ändringar i den kungl. statsverkspropositionen angående
ett anslag av 270,000 kronor till understöd åt anstalter
och föreningar, som anordna populärvetenskapliga före¬
läsningar,
dels att ur uttrycket »högst 10,000 kronor till un¬
derstöd åt centralbyråer och, undantagsvis, även åt andra
sammanslutningar» ordet »undantagsvis» må utgå,
dels ock att uttrycket »högst 8,000 kronor till un¬
derstöd åt vissa anstalter och föreningar för ersättande
av havda resekostnader för föreläsare» må ändras till
Motioner i Andra kammaren, Nr 111.
11
»högst 8,000 kronor — — — föreningar och främst
till sammanslutningar mellan dylika för — — '■— före¬
läsare».
Stockholm den 25 januari 1913.
Ernst Liljedahl.
I motionens syfte instämma:
Harald Hallen. Gast. Olson i Torsby.