Motioner i Andra kammaren, Nr 107.
1
Nr 107.
Av herr Enderstedf, om skrivelse Ull Kungl. Maj:t angående
utredning och förslag i fråga om inskränkning i rätten
att rösta med fullmakt vid val i stad till landsting
och stadsfullmäktige.
Ett missförhållande, som blivit mer och mer tydligt framträ¬
dande, är det missbruk, som äger rum med fullmakter vid kommu¬
nala val. Detta missbruk gäller mer eller mindre alla partier, men
är icke desto mindre att ogilla av dem, som objektivt och utan alla
sidoavsikter se på saken.
Såsom förhållandena för närvarande äro, har det för de olika
partierna i städerna (och vi tänka närmast på förhållandena i dessa)
blivit nödvändigt att basera större delen av hela sin valrörelse just
på insamling av fullmakter, och procenten av de röster, som av¬
lämnats genom fullmakter, torde numera icke sällan vid nämnda
val (till landsting och stadsfullmäktige) stiga till betydligt mer än
tredjedelen av alla avgivna röster. Det har blivit ett formligt jakt¬
lopp efter fullmakter, och det är många gånger så, att det partiet
avgår som segrare, vilket haft möjlighet att utskicka de flesta full-
maktsinsamlarena för att icke säga de flesta fullmaktsindrivarena.
Det torde ock för var och en, som något deltagit i valrörelser
i våra städer, vara bekant, under vilka föga tilltalande former, denna
fullmaktsinsamling äger rum, i det att vidt främmande människor
tränga in i hemmen, börja resonera politik och icke gärna avlägsna
sig, förrän de fått, det de vilja: en fullmakt.
Många gånger torde det också hända, att en principal ber sina
underlydande om deras fullmakter, och dessa underlydande våga
ofta av lätt insedda skäl icke annat än att låta honom få dem. En
annan gång kan eu affärsman av sina kunder hotas att se sin affär
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 44 höft. (Nr 107—108.)
1
2 Motioner i Andra kammaren, Nr 107.
skadad, om han icke till det eller det partiet lämnar sin fullmakt.
Påtryckning kan förekomma såväl nerifrån som uppifrån.
De uppgifter, som dessa fullmaktsinsamlare röra sig med under
sina besök i de skilda hemmen, ha ofta visat sig vara synnerligen
oriktiga och vilseledande, och man har icke skytt att måla ut sina
meningsmotståndare på det mest fula sätt. Särskilt har man vänt
sig till personer, som man vetat vara mindre bevandrade i dagspoli-
tiken och vilka därför icke varit i stånd att rätt bedöma de svartmål¬
ningar, som kommit dem till del, utan som därför fulla av fruktan för
»de olyckor som hota landet» skänkt fullmaktsagenten sin fullmakt.
Det har ock förekommit, att agenter samlat fullmakter under
oriktiga uppgifter om det parti, som skulle erhålla desamma. Det
har alltså varit ett fullständigt bedrägeri, liksom det förekommit
röststölder på så sätt, att valmän under valen bett om fullmakter
hos ett partis valledning men sedan begagnat fullmakterna för ett
helt annat parti. Och som det nu är ordnat, finnes det icke någon
möjlighet att förekomma detta, utan man måste lita på ärligheten
hos dem, som be att få eu fullmakt till sig utlämnad.
En annan olägenhet återigen är den, att det vid icke så få till¬
fällen har hänt, att partierna samlat så talrikt med fullmakter, att
det sedan under valet icke blivit för partiledningen möjligt att få
alla dessa fullmakter »placerade». Härigenom kan en orättfärdighet
begås även mot verkligt kommunalt intresserade personer, vilka av
en eller annan anledning varit nog oförsiktiga att lämna fullmakt i
stället för att själva gå fram till valurnan.
Detta fullmakt smissbruk har nått sin kulmen, sedan vi erhållit
det proportionella valsättet med dess mycket skarpt uppdragna parti¬
gränser. -Och dock borde all utveckling gå mot att vid alla val det
personliga skall bli det avgörande. Så blir i clio fallet, om de olika
partiernas slutstrider skola utkämpas genom högar av fullmakter.
Vid de rent politiska valen (de till riksdagen) förekomma som
bekant icke fullmakter, ehuru för deras användning även här skulle
kunna tillgripas i stort alldeles samma försvar som det, man är van
att finna för fullmakterna vid de kommunala valen. Den orättvisa,
som kan sägas ligga däri, att en sjuk eller eu bortrest valman icke
skall ha möjlighet att avlämna sin röst, gäller vid de politiska valen
med precis samma, om icke rent av med större styrka som vid de
kommunala. Oöverstigliga hinder borde för övrigt icke möta att
låta de verkligt förhindrade få sin röst avlämnad, vare sig det gäller
Motioner i Andra kammaren, Nr 107.
3
de politiska eller de kommunala valen. Ett regeringsförslag rörande
sjömäns eller fleras röstavlämning vid politiska val är ju, som vi
veta, sannolikt att snart emotse.
Vid 1908 års riksdag väcktes eu motion av herr Hjalmar Wijk
om fullmakternas avskaffande, men motionen föll. Detta berodde
kanske icke så litet därpå, att motionen icke tog någon hänsyn till
den skillnad, som onekligen i detta fall finnes mellan stad och land.
I staden är det i regel så ordnat, att det för en valman icke krä-
ves eu uppoffring av mera än en helt kort stund för att bära fram
en valsedel, under det att det på landsbygden understundom kan
vara förenat med rätt stort besvär och stor uppoffring att person¬
ligen deltaga i val. Det, som skapar denna skillnad, äro de stora
avstånd, vilka vi på landsbygden möta i all synnerhet i de nordli¬
gare kommunerna.
Men även frånsett detta, så är den erfarenhet, man nu av full-
maktsinstitutionen äger, betydligt större än då omnämnda motion
väcktes, och man bör på alla håll nu vara övertygad om att det
här är fråga om något, som bör begränsas.
Stockholms stadsfullmäktige ha också funnit sig föranlåtna att
efter en motion av herr Palme ingå till Kungl. Maj:t med en an¬
hållan i syfte att få användningen av fullmakter inskränkt vid val
till Stockholms stadsfullmäktige. De synpunkter, som i herr Palmes
motion framhöllos och de, som sedan kommo fram under debatten
i fullmäktige, äro alla fullt tillämpliga även på rikets övriga städer.
Det råder likväl olika meningar om dessa övriga städers lag¬
liga rättighet att genom sina fullmäktige till regeringen göra lik¬
nande framställningar som den, som gjorts av huvudstadens stads¬
fullmäktige. Åtminstone har man i Borås stadsfullmäktige vägrat
remiss på eu motion motsvarande den, som herr Palme fick både
remitterad och behandlad av Stockholms stadsfullmäktige.
Tanken på att fullmakter icke alltid äro så tillbörliga är icke
ny. Den är tvärtom mycket gammal.
I 1843 års författning fanns det ingen inskränkning i använ¬
dandet av fullmakter. 1860 blev det dock stadgat, att varje röst¬
ägande icke fick använda mer än eu fullmakt. Redan då detta stad¬
gande kom till stånd, yttrade landshövdingen von Troll följande
beaktansvärda ord, som ännu i dag icke förlorat något av sin all¬
männa giltighet: »Det är eu i de flesta konstitutionella länder an¬
tagen grundsats, att vid val rösträtt bör personligen utövas. Mot¬
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 107.
satsen föranleder ej sällan till listlöpning och till resor ur gård och
i gård och på förhand uppgjorda valsedlar».
Det kan naturligtvis framställas anmärkning mot att det skall
i ifrågavarande fall göras skillnad på stad och land, och detta kan
också i första ögonblicket icke se så tilltalande ut. Man får dock
taga hänsyn till de praktiska och verkliga förhållandena, vilka för
stad och land genom de olika avstånden till vallokalerna kunna
vara så vitt skilda. Redan förut har man också haft blicken öppen
för denna skillnad och låtit alla betänkligheter fara för de prak¬
tiska synpunkterna. I 1910 års prästvalslag har gjorts en alldeles
bestämd skillnad mellan landsbygden och städerna i det avseendet,
att vid prästval rösträtt må i stadsförsamlingen icke utövas av
annan än den, som personligen infinner sig vid valtillfället, medan
i landsförsamling röstberättigad äger att utöva rösträtt genom annan
röstberättigad.
Det är att befara, att under de partistrider, som kunna stunda,
dessa fullmaktsinsamlingar och fullmaktsindrivningar taga än mer
frånstötande former, och man kan icke nu avgöra, vilket parti det
blir, som på detta skulle vinna mest. Ett är dock säkert, nämligen
att alla rättsinniga vid en fråga som denna icke i främsta rummet
spörja efter, vad som gagnar det egna partiet mest, utan vad som
är mest rätt och värdigt. Därför bör denna angelägenhet icke (så¬
som det velat förefalla) bli någon partiangelägenhet utan en fråga,
som icke tager hänsyn till någon av dagens växlande partigränser.
Jag vågar därför hemställa,
att Riksdagen måtte hos Kung!. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga sådant förslag till ändring-
av gällande bestämmelser angående val i stad till
landsting och stadsfullmäktige, att rätten att rösta
genom fullmakt må bliva i väsentlig män inskränkt,
så att den, som vid valtillfället icke personligen
inställer sig, endast i det fall må beredas tillfälle
att utöva sin rösträtt, då han på grund av yrke,
tjänst eller sjukdom är förhindrad att personligen
avgiva sin röst.
Stockholm den 25 januari 1913.
M. Endersieät.