4
Motioner i Andra kammaren, Nr 100.
samlingarne hinna förses med dyrbar åbyggnad, må,
utan vidlyftiga omgångar, kunna uppdelas och försäljas
till lämpliga småbruk.
Stockholm den 24 januari 1913.
E. Åkerlund.
Nr 100.
Av herr Åkerlund, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
utredning och förslag i fråga om förenkling av arbets¬
metoderna i den civila och ecklesiastika förvaltningen
m. m.
Herr S. A. Hedin yttrade den 5 april 1902 i Andra kammaren i
anledning av min i Kiksdagen då väckta motion om skrivelse till Ivungl. Maj:t
angående förenkling av arbetsmetoden inom den civila och ecklesiastika
förvaltningen, indragning av statstjänster m. m.: »När det kommer där¬
hän, att Kungl. Maj:t tillsätter en kommitté för uppgörande av löneregle¬
ring för ämbets- och tjänstemän, kommer man nog, liksom för 30 år sedan,
att uti eu mellanmening nämna något om, att kommittén även har upp¬
drag att tillse, om icke någon förenkling i fråga om dessa tjänster kan
göras, men därtill torde kommittén nog icke få tid, utan löneregleringen
blir nog det enda varmed kommittén kommer att syssla, och frågan om
indragning av överflödiga tjänster glömmes bort då, liksom skedde på
1870-talet». Så blev det nog ock i huvudsak. Ja, jag medgiver villigt,
att det varit för mycket begärt, att en kommitté, som hade så ofantligt
mycket annat att syssla med, skulle se sig i stånd, att även grundligt
sätta sig in i dessa frågor.
Emellertid synes mig det av Andra kammaren 1902 bifallna förslaget
om skrivelse till Kungl. Maj:t i ärendet, nu, vida mera än då, behöva
upptagas, sedan ej allenast statsverket synnerligen betungande löneregle¬
ringar utefter snart sagt hela linien av landets ämbets- och tjänstemanna¬
kårer kommit till stånd, utan även antalet ämbetsverk och funktionärer
5
Motioner i Andra kammaren, Nr 100.
inom dem, i en för våra finanser rent av oroväckande grad under senare
tider ökat, vartill kommer att på sina håll vederbörande knappast hunnit
komma i åtnjutande av de dem beviljade betydliga löneökningarna, förrän
de framkommit med nya krav på sådana, som det synes, ej alls reflekte¬
rande över varest medlen skola tagas. Om än landets verkliga skatteför-
måga i någon mån skulle ökat under senare årtionden, så är den väl än¬
dock ej obegränsad, och det torde vara välbetänkt att ock se till, att de
medborgare, vilka ej tillhöra ämbets- och tjänstemannaklasserna, kunna
finna en dräglig tillvaro här i landet av landets egna resurser.
Om, såsom man på många håll synes hava hoppats, det blivit så lyck¬
ligt i världen, att kostnaderna för vårt försvarsverk, utan större risk kun¬
nat inskränkas, hade de så ofantligt ökade utgifterna för vår administra¬
tion måhända ej varit så oroväckande, men den allmänna ställningen f. n.
giver sannerligen ej vid handen, att våra försvarsutgifter inom överskåd¬
lig tid skola kunna nedbringas, vartill kommer de bebådade utgifterna för
ålderdomsförsäkring, och endast dessa båda poster torde nödvändiggöra att
tillse, om ej på andra håll besparingar kunna åvägabringas.
Så länge staten, kommuner och enskilda för sina företag i utlandet
fortfarande upplåna ofantliga belopp; så länge våra glesnade skogar ännu
mäkta inbringa lysande summor och vår nationalförmögenhet teoretiskt sti¬
ger, grundad, som den dock till stor del synes vara, på höjda taxerings¬
värden, allt för ofta tillkomna i anledning av det hänsynslösa jobb och
den vilda spekulation, som bedrivits med landets fastigheter under senare
tider, tyckes det kunna gå för sig att alltjämt styra vår budget, men månne
det ändock ej är på tiden att överväga, huruvida våra stats- och kommu¬
nalutgifter verkligen äro anpassade efter våra egna verkliga tillgångar, och
om så ej visar sig vara fallet, det ej är skäl börja draga in på staten,
åtminstone på något ljåll.
Föga hopp att så skall ske torde finnas, för så vitt det skall fortgå,
som under de sist gångna tjugo åren, under vilka det synts som den största
statsmannavisdom att kunna utforska nya skattekällor, vilka Sveriges stora
folklager på ett eller annat sätt dock nog fått släppa till, och städse till¬
skapa nya dyrbara ämbetsverk med ty åtföljande luxuösa lokaler. Lyck¬
ligt vore förvisso, om den nya regimens män förmådde inslå på den spar¬
samhetens väg, vårt folk så väl behöver gå.
Då näst efter förs var skostnaderna utgifterna för vår administration
och våra bildningsanstalter äro de, som tynga mest å vår budget, föreslog
jag i Andra kammaren redan 1902, att eu opartisk utredning måtte komma
6 Motioner i Andra hammaren, Nr 100.
till stånd, huruvida det ej, utan men för statsförvaltningen, kunde gå för
sig, att efter hand indraga en del mindre krävande ämbets- och tjänste¬
mannabefattningar, och på så sätt erhålla medel till verkligen berättigade
löneförbättringar, utan att vårt redan då så skattetyngda folk behövde för
detta ändamål ytterligare betungas.
Att en sådan åtgärd borde kunna vidtagas och därigenom väsentliga
besparingar uppstå, förefaller så mycket sannolikare, om man tager känne¬
dom om de ganska vittomfattande och fordrande privata värv ett ingalunda
obetydligt antal af statens ämbets- och tjänstemän, i fullt ut lika hög grad
nu som tillförne, handhava vid sidan av sina statstjänster.
Jag äger ju ej att uttala något som helst klander mot dem, vilka,
jämte sina befattningar i statens tjänst, vetat förskaffa sig en hel del pri¬
vata förvärv och sålunda »tjäna två herrar», efter som detta ju ingalunda
är dem förmenat, men jag vågar hålla före, att, då staten med riklig hand
numera tillsett, att nära nog samtliga ämbets- och tjänstemän kommit i
åtnjutande av så pass rundliga löneförmåner under tjänstetiden och tillför¬
säkrats så rikliga pensioner efter avslutat värv, att de icke med skäl kunna
förebära knappa lönevillkor såsom tvingande orsak att söka extra inkoms¬
ter på annat håll, staten också bör äga kräva, att all rimlig arbetstid egnas
dess tjänst. Det synes mig dessutom ingalunda gagneligt, att statens funk¬
tionärer låta engagera sig i en mängd enskilda affärsföretag, vilka t. o. m.
kunna bero av och konkurrera med statens egna verk och inrättningar,
vilkas vård blivit dem anförtrodda, helst de väl främst — synnerligen se¬
dan de stigit till höga poster — borde stå utanför affärslivets mångahanda
frestelser, för att städse, utan alla sidoinflytelser, kunna besluta och döma
i dem förelagda ärenden. Om det gängse mångsyssleriet ohejdat får fort¬
fara, kan man förvisso riskera, att det anseende för omutlig redbarhet,
opartiskhet och självständighet landets ämbets- och tjänstemän hittilldags
i allmänhet åtnjutit och städse böra åtnjuta hos Sveriges folk, skall lida
avbräck, vilket vore så mycket betänkligare, som ett ämbets- och tjänste¬
mannastånd, till vilket folket med odelad aktning och tacksamhet kan se
upp, helt visst är egnat att främst bland samhällsklasser uppehålla och
främja aktning för lag och rätt i landet.
Yi hava nu under en längre tid gått på och höjt avlöningarna nära
nog över allt inom statens verk, men detta kan väl ändock ej fortgå i det
oändliga såsom åtskilliga intressenter tyckas önska, utan litet var, även
av dessa, få väl rätta mun efter matsäcken samt vara vänliga eftertänka,
att det ock finnas andra medborgare, utan vilka tjänstemännen torde vara
7
Motioner i Andra hammaren, Nr 100.
överflödiga, och att dessa ej blott äro till för att draga samman medel till
fyllande av omättliga krav, utan. även de höra få njuta en dräglig tillvaro,
för så vitt Sverige skall kunna förbliva deras hemland. Dessutom har
väl näppeligen någon brist på sökande visat sig, så fort någon »statens
kaka» varit tillgänglig, men väl har utvandring av landets närande folk¬
element varit oroande nog och måste ånyo taga fart, om forskningen efter
nya skatter ej i någon mån avtager.
Då jag är övertygad om att eu allsidig och opartisk undersökning av
inom vår statsförvaltning rådande förhållanden skulle ådagalägga att för¬
enklingar utöver de redan vidtagna kunde åvägabringas, att vida mera
arbete flerstädes inom statens verk, utan någon som helst överansträngning,
skulle kunna presteras och dymedelst åtskilliga befattningar befinnas um¬
bärliga, att det ingalunda kan vara lämpligt, att statens ordinarie ämbets-
och tjänstemän i stor utsträckning befatta sig med och använda en dryg
del av sin arbetstid på privata affärsföretag, även då dessa alls icke hava
med deras enskilda ekonomi att skaffa, samt slutligen konstatera att medel
för verkligen berättigade löneregleringar lämpade efter vårt lands verkliga
tillgångar och det vederbörande ålagda arbetet och ansvaret, fortfarande
skulle kunna komma till stånd, utan statsverkets vidare betungande, får
jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhål¬
ler, att Kungl. Maj:t ville uppdraga åt opartiska och
omdömesgilla personer att utreda, huruvida icke för¬
enklingar uti arbetsmetoderna skulle kunna införas och
åtskilligt mera arbete än nu presteras utav vissa tjänste¬
innehavare inom vår civila och ecklesiastika förvalt¬
ning och därigenom eu del befattningar efter hand
kunna indragas, samt om icke den grannlaga ställning
statens ämbete- och tjänstemän höra intaga i samhället
kräver inskränkning uti rätten för dem att egna sig
åt privata uppdrag, och att Kungl. Maj:t sedermera
ville för Riksdagen framlägga resultatet av den verk¬
ställda utredningen, ävensom förslag till de åtgärder, som
i anledning av densamma kunna finnas erforderliga.
Stockholm den 21 januari 1913.
E. Åkerlund.