FOLKUNDERVISNINGSKOMMLTTÉNS BETÄNKANDE I
FOLKSKOLESEMINAKIERKA
BAND 4
BILAGOR
STOCKHOLM
KUXGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER
1911
[082815 79]
UTBILDNING
LÄRARE FÖR FOLKUNDERVISNINGEN
i
FRÄMMANDE LÄNDER,
1
! ,v'
i#
i
INNEHÅLL.
Sid.
I. Norge. Av J. Franzén.......................1
Historik 1. Seminariernas organisation 2. Intagning av elever 3. Läroplan 4.
Undervisningsmetoder 5. Avgångsexamen 6. Lärare 7. Lokaler 7. Folkskollärarnas
fortbildning 7.
II. Danmark. Av J. Franzén.................... 9
Historik 9. Seminariernas organisation 10. Intagning av elever 12. Läroplan 12.
Avgångsexamen 13. Lärare 14. Folkskollärarnas fortbildning 15.
III. Finland. Av J. Franzén..................... 20
Historik 20. Seminariernas organisation 21. Intagning av elever 22. Läroplan 22.
Avgångsexamen 25. Lärare 25. Folkskollärarnas fortbildning 28.
IV. Ryssland. Av K. E. Sandberg.................. 30
Institut 32. Seminarier 35. Kyrkliga lärarskolor 36. Lärarknrser 38.
V. Preussen. Av Otto W. Sundén................. 39
Historik 39. Lärarbildningsanstalternas styrelser 45. Lärarseminariernas nuva¬
rande organisation 46. Intagning av elever i lärarseminarierna 49. Lärokurser och un¬
dervisningsmetoder 52. Obligatoriska lärarprövningar: avgångsprövningen 66; andra
lärarprövningen. 67 Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell 69. Lärare 70.
Kvinnliga och privata seminarier 72. Folkskollärarnas fortbildning 78. Reform-
strävanden 80. Tillägg 82.
VI. Mellersta och södra Tyskland. Av J. Franzén.......... 84
Historik 84. Seminariernas organisation 85. Intagning av elever i seminarier och
preparandskolor 88. Läroplaner 89. Obligatoriska lärarexamina 103. Lärare 108.
Lärarinneseminarier 111. Folkskollärarnas fortbildning 116. Reformsträvanden 124.
VII. Österrike. Av C. O. Arcadius................. 127
Bildningsmål 127. Organisation 128. Intagning av elever 130. Läroplan 131.
Läroplansreform 139. Undervisningsmetoder 140. Hjälpmedel för undervisningen 140.
Mogenhetsexamen 141. Lärorättighetsprövning 142. Lärarnas kompetens, tjänstgöring
och löner 144. Folkskollärarnas fortbildning 146.
VI
Sid.
VIII. Ungern. Av C. 0. Arcadius................... 49
IX. Schweiz. Av Otto W. Sundén..................153
Till orientering 153. Lärarbildningsanstalternas organisation 155. Anstalternas
styrelser och lärare 165. Intagning av elever 166. Undervisningen: A. Exempel på
undervisningens anordning vid schweiziska seminarier: seminariet i Kiisnacht (Ziirieh)
170: seminariet i Hofwyl-Bern 185; seminariet i Hitzkirch (Luzern) 192; seminariet
i Kreuzlingen (Thurgau) 195; seminarieavdelningen vid Collége de Genéve 199; semi-
narieavdelningen vid högre flickskolan i Ziirieh 202; seminarieavdelningar vid kantons-
skolor 203. B. Översikt av den schweiziska seminarieundervisningen 204. C. Fack-
kurserna i Basel 208. Folkskollärarexamen 211. Lokaler, bibliotek och undervis¬
ningsmateriel! 214. Folkskollärarnas fortbildning 215.
X. Italien. Av C. O. Arcadius...................219
XI. Frankrike. Av C. O. Arcadius..................223
Bildningsmål 223. Organisation 225; styrelsen över undervisningsväsendet 227;
intagning av elever 228. Läroplan och undervisningsmetoder 230; l:a och 2:a års¬
klassernas lärokurser 232; examen för det högre lärardiplomet efter genomgången av
andra årsklassen 242; tredje årsklassen och fackbildningen 243; avgångsexamen med
tredje årsklassen 250; praktisk lärarexamen 250. Hjälpmedel för undervisningen 251.
Lärare 252. Lokaler 257. Fortbildning af lärare 258. Privata normalskolor 262.
XII. Nederländerna. Av K. E. Sandberg...............263
Historik 263. Befintliga lärarbildningsanstalter 267: A. Kweekscholen: styrelse och
organisation 268; intagning av lärjungar 269; läroämnen, kurser och lärometoder 270;
lokaler och undervisningsmateriel 1 285; lärarpersonal 285. B. Normaallessen 286.
Lärarprövningar 287. Folkskollärarnas fortsatta utbildning 292. Reformplaner 293.
XIII. Storbritannien och några av dess kolonier. Av Hcdwig Sidner . . 295
Historik över folkskoleväsendets utveckling 295. De äldre anstalterna för utbild¬
ning av lärare 301. Förberedande lärarutbildning: den förutvarande förberedande
kursen 305; den nuvarande förberedande kursen 306. Preliminär lärarexamen 308.
De nuvarande seminarierna (Training Colleges) i England och Wales: bildningsmål
310; organisation, internat, externat, elevhem 311; antal 313; överordnade myndig¬
heter och inspektion 316; statsunderstöd för upprättande av nya seminarier 318;
årliga anslag och statsstipendier 319. Elevers intagning 320. Undervisningen: arbets¬
ordning 322; läroämnen 325; timplan 326; lärokurser i obligatoriska ämnen 327:
lärokurser i valfria ämnen 334. Den praktiska utbildningen: skolbesök 340; kritik¬
lektioner 341; terminslektioner 342; sammanhängande tjänstgöring 342. Övningsskolor:
egna övningsskolor 342; folkskolor 343; mönsterskolor 343. Fullständig lärarexamen
(Certificate Examination): avgångsexamen från seminarium 344: överstyrelsens exa¬
men 344; antalel årligen examinerade 345; fullständigt lärardiplom iParchment Cer¬
tificate) 346. Undervisningsmetoder och hjälpmedel 346. Lärjungebibliotek 348.
Lärare: kompetens 349; tillsättning 350; tjänstgöring och avlöning 350; pensionering
351. Lokaler 351. Folkskollärarnas fortsatta utbildning: kurser för oexaminerade
VII
Sid.
lärare 353; aftonkurser 353; fortsatt seminarieutbildning, hemma eller i utlandet 354;
universitetsstudier 354; feriekurser 355; >anvisningar> [Suggestions] av överstyrelsen
355. Lärarutbildningen i Skottland 356. Lärarutbildningen i Irland 358. De engelska
besittningarna i Amerika: lärarutbildningen i Britiska Nordamerika 358; lärarutbild¬
ningen i Westindien 359. Tillägg: den skotska skollagen av är 1908 360; reformer
i den skotska lärarutbildningen 361; lärarbildningscentra 362; Londons central¬
skolor 364.
XIY. Nordamerikas Förenta stater. Av Otto W. Sundén........3(55
Till orientering 365. Lärarbildningsanstalternas historiska framträdande 369. Den
amerikanska seminarieundervisningens allmänna karaktär 372. Typiska exempel pä
seminarieundervisningens anordning i skilda delar av landet: A. Nya Englands
stater 377; seminariet i Bridgewater [Massachusetts] 378; seminariet i Westfield
[Massachusetts] 383; övriga statsseminarier i Massachusetts 388; Bostons kommunala
seminarium 391. B. Atlantiska mellanstaterna: seminariet i West Chester (Pennsyl¬
vania) 392. C. Sydstaterna 396. D. Mississippibäckenets stater: seminariet i Terre Haute
[Indiana] 397; statsseminarierna i Illinois 401; seminariet i Ypsilanti [Michigan] 406;
seminarierna i Wisconsin 406. E. De västra områdena 412; seminarierna i Californien
413; seminarierna i Arizona 418. Seminariernas lokaler, bibliotek och undervisnings-
materiell 420. Seminariernas styrelser, lärare och elever 421. Offentliga och privata
seminarier. Anstalternas fördelning på de olika staterna 426. Lärarutbildning för¬
medelst gymnasie- och universitetskurser 429. Tillgång och efterfrågan på lärare.
Lärarprövningar 432. Lärarnas fortbildning 435.
XY. Japan. Av Otto W. Sundén...................441
NORGE.
1
I. Norge.
Av J. Franzén.
1. Historik.
Först mot slutet av 1700-talet började den norska staten utbilda
lärare för folkskolan. Förut hade folkskolan här som i andra länder fått
nöja sig med lärare utan all utbildning: f. d. underofficerare, avsigkomna
existenser av olika slag, krymplingar o. d. Såsom en frukt av den stora
danska skolkommissionens arbete (so sid. 9!) framgick emellertid efter mönstret
av Blaagaard i Köpenhamn Norges första »kererskole» (seminarium) 1798 i
Tönsberg, vilken dock på grund av bristande ekonomiskt understöd upp¬
hörde redan 1802. Efterhand inrättades liknande små laererskoler på några
andra ställen i södra Norge, vilka dock alla förde en tynande tillvaro.
År 1827 utfärdades en skollag, som bestämde, att stiftsseminarier skulle
upprättas för utbildande av lärare till de fasta folkskolorna. Till följd
härav hade Norge vid slutet av 1830-talet 5 seminarier.
En ny lag av 1860 bragte större fasthet i lärarutbildningen. Den
bestämde, att ett av staten underhållet seminarium skulle finnas i varje
stift, att lärokursen skulle vara 2-årig, och att seminariet skulle vara
förenat med en övningsskola, varjämte den fastställde elevernas ålder till
17—24 år. Norge fick härigenom 6 statsseminarier, som utbildade lärare
för de fasta folkskolorna. År 1869 utfärdades för dessa seminarier ett regle¬
mente och en läroplan. För inträde vid seminariet fordrades folkskole-
kursen, som då var ganska liten.
I de flyttande folkskolorna inom landets fattigare distrikt hade under¬
visningen förut meddelats av s. k. »skoleholdere». Då detta nu befanns
otillfredsställande, bestämde lagen av 1860, att mindre seminarier skulle för
1—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskol esem. Band 4.
2
NORGE.
utbildande av lärare åt dessa skolor upprättas med 1 å IV2 års kurs.
Ett tjugutal sådana koinmo också till stånd, men då de gåvo ett mindre
tillfredsställande resultat, nedlades de snart, det sista 1883.
Icke heller stiftsseminarierna med sina små inträdesfordringar och
sin korta kurs gåvo önskat resultat. Livliga yrkanden på en bättre ut¬
bildning läto sig därför förnimma. Då beslöt man sig för att höja in-
trädesfordringarna. (Lag av 1890). Den inträdessökande skulle hava in¬
hämtat icke blott folkskolans utan också fortsättningsskolans kurs och där¬
jämte vara i någon mån förtrogen med det praktiska arbetet i skolan,
vilket senare han skulle ådagalägga genom ett undervisningsprov.
Men icke heller denna anordning visade sig tillfyllestgörande. Det
var uppenbart, att en gedigen lärarutbildning icke kunde åstadkommas
på två år. Då inrättades en förberedelseklass. Genom en ny lag år 1902
inorganiserades denna klass i seminariet, så att detta blev 3-årigt.
2. Seminariernas organisation.
Norge har för närvarande 6 statsseminarier, ett i varje stift.
Privatseminarier — både för män och kvinnor —, som vid inta<r-
ning av elever följa bestämmelserna i seminarielagen och i 3 ettåriga
klasser meddela undervisning till samma omfång som statsseminarierna,
kunna, försåvitt deras anordning och verksamhet befinnas tillfredsställande
och efter det deras lokaler, undervisningsmateriell och lärarantal blivit god¬
kända, få rätt att inställa sina elever till avgångsexamen i likhet med stats¬
seminarierna. Privatseminarierna äro underkastade samma tillsyn som stats¬
seminarierna. För närvarande har Norge 4 sådana privata seminarier, som
av staten äro godkända.
Lärokursen är i samtliga seminarier fördelad på 3 ettåriga klasser
med en lärotid av 10 månader om året. De två lägre klasserna avse hu¬
vudsakligen att meddela allmänbildning, den tredje klassen fackbildning.
Med varje seminarium är förenad en övningsskola för elevernas utbildning
i praktisk skolverksamhet. Denna övningsskola är icke överallt semina¬
riets egen, utan somligstädes få eleverna hålla sina praktiska övningar i
kommunens folkskola. För undervisningen erlägges ingen avgift. Av de
NORGE.
3
10 seminarierna äro 9 samseminarier med både manliga och kvinnliga
elever, vilka i de flesta ämnena åtnjuta gemensam undervisning. Ett
kvinnligt seminarium finnes i Kristiania. (Sedan 1869 hava kvinnor ägt
rätt att anställas såsom lärarinnor vid folk- och småskolor). Den när¬
maste tillsynen över seminarierna utövas af folkskolans »Overtillsyn» (skol¬
direktören = statens folkskolinspektör) i det stift, där seminariet är belä¬
get. Kyrko- och undervisningsministeriet är seminariernas överstyrelse
(Overstyre).
* 3. Intagning av elever.
För intagning i seminariernas första klass fordras
1) att hava uppnått 18 års ålder före kalenderårets utgång;
2) dop- och åldersattest, intyg om vandel, läkarintyg samt intyg över
förut erhållen undervisning och dennas resultat;
3) inträdesexamen, varvid sökanden skall ådagalägga, att han »nått den
grad av utveckling och besitter de kunskaper och färdigheter, som
kunna krävas av den, vilken i mognare ålder på nytt har genomarbetat
en väl utrustad folkskolas pensum». De kunskaper och färdigheter,
som på grund av dessa bestämmelser fordras, äro ungefär lika med
dem, som kunna förvärvas i en svensk folkskola, där varje årsklass har
sin lärare. Något undervisningsprov eller någon föregående tjänstgöring
i folkskolan fordras numera icke. Studenter äga rätt till inträde i
3:dje klassen utan inträdesprov samt att i andra klassen prövas i de
ämnen, i vilka undervisningen där avslutas.
Inträdesexamen liksom alla övriga examina vid seminarierna ledes
•av en examenskommission. Denna utses av kyrko- och undervisnings-
departementet för 5 år i sänder och består av en ordförande samt 2 andra
medlemmar. Minst en av medlemmarna skall vara en i folkskola anställd
lärare.
Vid intagningen kan kyrko- och undervisningsdepartementet för
varje seminarium begränsa konkurrensen, om så behöves, genoin att fast¬
slå ett visst numeriskt förhållande mellan manliga och kvinnliga elever. I
sådana fall, då platser vid ett seminarium bliva till övers, eller då där
icke finnes plats för alla, som i inträdesprovet blivit godkända, under¬
4
NORGE.
rättar seminariets rektor examenskommissionen härom samt om vid vilket
seminarium de, som bestått provet men icke konkurrensen, önska att intagas,
varefter kommissionen hänvisar dem till det seminarium, där plats är ledig.
Lärarkollegiet kan med överstyrelsens samtycke tillåta hospiterande
elever att ända till 3 år övervara undervisningen vid ett seminarium i flera
eller färre ämnen.
4. Läroplan.
Lärokurserna äro ungefär lika med dem, som för närvarande äro
föreskrivna för våra svenska seminarier. Inom modersmålsundervisningen
förekommer dock en betydande olikhet. I Norge ha seminarierna att un¬
dervisa icke blott i skriftspråket utan även i landsmålet samt därjämte
även i fornnordiska och språkhistoria. Dessutom förekommer läsning av
norska litteraturen i ganska stor utsträckning, varvid såväl äldre som
yngre författare komma till användning. Trädgårdsskötsel och huslig
ekonomi äro valfria ämnen.
Elev, som icke tillhör statskyrkan, kan på egen begäran helt eller
delvis befrias från undervisningen i kristendom.
Timplan,
fastställd av överstyrelsen.
|
Kl. I.
|
Kl. It.
|
ki. in.
|
Kristendomskunskap.............
|
4
|
5
|
4
|
Modersmålet................
|
8
|
8
|
8
|
Historia..................
|
3
|
2
|
3
|
G eografi................
|
3
|
2
|
—
|
Naturkunnighet...............
|
4
|
4
|
—
|
Räkning och geometri............
|
4
|
4
|
3
|
Skrivning.................
|
1
|
1
|
- 1
|
Teckning..................
|
2
|
2
|
1
|
Slöj d...................
|
2
|
2
|
2
|
Musik...................
|
3
|
3
|
1
|
Kroppsövningar...............
|
3
|
3
|
2
|
Pedagogik .................
|
—
|
1
|
3
|
Praktiska övningar.............
|
—
|
—
|
10
|
Summa
|
37
|
37
|
37
|
NORGE.
0
De 10 timmar, som i 3:dje klassen anslagits
delade på följande sätt:
åhörande av undervisning i övningsskolan.....
övning i att undervisa..............
undervisningslära med genomgående av uppgifterna
övningarna.................
åt praktiska övningar, äro för-
.........2 timmar
.........4 »
för undervisnings-
.........4
Summa 10 timmar
Vid de praktiska övningarna är klassen i regeln delad i 3 grupper med
omkring 10 elever i varje grupp. Uppgifterna för undervisningsövningarna
genomgås med hela gruppen gemensamt, men endast 2 elever undervisa
efter varandra på samma timme. Meningen är, att varje elev skall under
sin seminarietid få undervisa ett par gånger i varje ämne.
5. Undervisningsmetoder.
I »Ntermere Bestemmelser angaaende de offentlige Liv re rs koler o g
Ltererprover» givas en del allmänna anvisningar rörande undervisnings¬
metoderna. Av dessa anvisningar må anföras följande:
»Undervisningen bör huvudsakligen äga rum medels föredrag. Lä¬
raren må härvid erinra sig, att det är förenat med minst lika stort arbete
att med uppmärksamhet följa ett föredrag som att hålla det. Därför må
han alltjämt giva eleverna tid och hjälp till att genom samtal och praktisk
användning samla, fixera och såsom brukbart, vetande tillägna sig, vad han
under en serie föredrag framställt. Även under de särskilda timmarna
bör, såvitt elevernas uppmärksamhet skall hållas vaken och livlig, den
föredragsmässiga undervisningen i regel omväxla med samtal, muntliga
och skriftliga övningar samt examinering, varjämte demonstrationer på
väga-tavlan icke böra försummas. Eleverna böra icke tillåtas att nedskriva
lärarens föredrag; den, som så gör, uppfattar endast till hälften. Det lilla,
som läraren kan vilja ha antecknat, bör han diktera.
Besläktade ämnen överlämnas såvitt möjligt åt samma lärare. Denne
bör hava frihet att använda de åt dessa anslagna timmarna på det sätt,
som han efter samråd med rektor finner lämpligast, blott det föresatta
målet nås. Den av överstyrelsen meddelade timplanen är således avsedd
mera som eu anvisning än som en bindande föreskrift.
6
NORGE.
Till stöd för och uppmuntran under undervisningen sjungas psalmer
och sånger. Detta gäller alla ämnen och alla timmar men särskilt i reli¬
gion, modersmål och historia samt i övningsskolan.»
6. Avgångsexamen.
Avgångsexamen förrättas å seminarierna inför examenskommissionen,
vars medlemmar övervaka examen och deltaga i bedömandet. Av semina¬
riernas elever avlägges den i två avdelningar. Vid avgången från andra
klassen avlägges examen i biblisk historia och kyrkohistoria, geografi, natur¬
kunnighet och musikteori. Vid avgången från tredje klassen i övriga ämnen.
Privatister kunna efter särskilt medgivande av överstyrelsen under vissa
villkor få anmäla sig till examen. Dessa måste avlägga hela examen
odelad.
Den teoretiska examen är dels skriftlig, dels muntlig. Fordringarna
i den skriftliga examen äro:
a) två uppsatser i modersmålet. Avfattas dessa i samma språkform (bokspråk
eller landsmål), skall eleven dessutom återgiva en berättelse i den andra språk¬
formen.
b) Lösning av några uppgifter i räkning och geometri.
Uppgifter till den skriftliga examen givas av examenskommissionen,
sedan förslag från skoldirektörerna blivit inhämtat, och tillställas semi¬
narierna under kommissionens sigill. Skrivningarna äga rum samtidigt å
alla seminarier. De avlämnade skripta tillställas examenskommissionen
ofördröjligen och bedömas av denna jämte för examen utsedda censorer.
Vid den muntliga examen verkställes förhöret av seminariets lärare
efter förut träffat avtal med den censor, som är utsedd att tillsamman
med läraren bedöma examensprovet.
Den praktiska examen pågår jämsides med den muntliga Ele¬
verna fördelas i grupper med 3 i varje grupp, och examen pågår 4 tim¬
mar för varje grupp. Varje undervisningsprov bedömes av två cen¬
sorer.
NORGE.
7
7. Lärare.
De ordinarie lärarna utgöras av rektor, överlärare och adjunkter.
Om deras anställning och avgång gälla samma bestämmelser som för
lärare vid de högre läroverken. Såväl kvinnor som män kunna erhålla
ordinarie anställning. Extra ordinarie och timlärare antagas av översty¬
relsen, men rektor har rätt att antaga vikarier för högst en månad. Vid
seminarier med kvinnliga elever skall finnas minst en lärarinna.
Rörande lärares och lärarinnors kompetens är ingenting stadgat.
Alla rektorer och överlärare torde emellertid för närvarande vara akade¬
miskt bildade; av adjunkterna besitta en del akademisk bildning, en del
seminarieutbildning.
De ordinarie lärarna med rektor som ordförande utgöra lärarkolle-
giet (skoleraadet). De övriga lärarna kunna tillkallas av rektor, när han
så finner ändamålsenligt. Lärarkollegiet har ungefär samma befogenhet
som kollegiet vid våra svenska seminarier.
Lönerna äro desamma som för lärarna vid de högre allmänna läro¬
verken. För lärarna i övningsskolorna är dock icke fastställd någon be¬
stämd lönestat, emedan de flesta seminarier icke hava egna övningsskolor
utan anlita kommunens folkskola för elevernas praktiska utbildning.
8. Lokaler.
Särskilda föreskrifter rörande seminariernas lokaler äro icke utfär¬
dade. Allmänna hygieniska bestämmelser i fråga om byggnader, renhåll¬
ning m. in. äro dock utfärdade för landets alla skolor; dessa bestämmelser
gälla således jämväl seminarierna.
9. Folkskollärarnas fortbildning.
Givet är, att lärarutbildningen i Norge med endast 3-årig kurs icke
kan bliva synnerligen omfattande och grundlig. Ännu mindre har detta
kunnat vara fallet, så länge kursen endast varit 2-årig. Som redan nämnt,
har detta varit insett och beklagat av många, förnämligast av lärarna
själva. De uppkomna olägenheterna har man då sökt i någon mån av¬
8
NORGE.
hjälpa genom ett så mycket intensivare arbete för lärarkårens ortbild-
ning. Redan på 1860-talet började man upprätta korta feriekurser — på
5 till 6 veckor — för folkskolans lärare i vissa ämnen, såsom gymnastik
och sång, .och efter 1870 har stortinget årligen anslagit ganska stora sum¬
mor, ibland ända till mellan 60- och 70,000 kronor, för lärarnas fortbild¬
ning. Dessa summor hava använts dels till sådana korta »uddannelses-
kurser», som nyss nämnts, i olika ämnen — modersmålet med särskilt
hänsyn till nynorskan (landsmålet), historia, naturvetenskap, gymnastik,
slöjd, sång, teckning, huslig ekonomi m. m. — och förlagda till olika
delar av landet, dels till resestipendier för studier vid in- och utlandets
skolor. Under en följd av år har det årliga anslaget för det senare ända¬
målet utgjort 10,000 kr., numera utgör det blott 7,000. Efter 1894 hava
dessutom upprepade gånger under 12 till 14 dagar avhållits sommarkurser
vid universitetet i Kristiania och vid Bergens museum. Deltagandet i alla
dessa kurser har från lärarkårens sida varit livligt. Till understöd åt
lärarna för deltagande i fortbildningskurser liksom ock för studieresor hava
flera kommuner lämnat ganska avsevärda belopp.
DANMARK.
9
II. Danmark.
Av J. Franzén.
1. Historik.
Vid reformationens införande i Danmark ålades »Degnen» (klockaren)
att en gång i veckan undervisa landsbygdens barn i »barnaläran». Till
någon verklig skola ledde dock icke detta. Folkskolans egentliga grund-
läggare i Danmark år den store folkbildningsvännen konung Fredrik IV.
som på kronogodsen upprättade icke mindre än 240 skolor och anställde
en »Skoleholdei1» (lärare) vid varje skola. Dessa första lärare voro dock
ganska okunniga. Behovet av särskilt utbildade lärare kändes allt starkare,
i synnerhet sedan den filantropinistiska rörelsen givit ökad näring åt folk-
bildningsintresset. När därför »den stora skolkommissionen» år 1789 kom
till stånd för att utarbeta en plan till skolväsendets förbättring, blev dess
första omsorg att anskaffa dugliga lärare. Så kom det första lärarsemi-
nariet — Blaagaard i Köpenhamn — till stånd år 1791. För att utbild¬
ningen skulle bliva gedigen, gjordes kursen 3-årig. År 1795 öppnades
det andra på Fyen. Från dessa seminarier utgingo kunniga och dugliga
ärare. Fn del präster ansågo emellertid, att folkskolläraren icke vore i
behov av »lärda och vidsträckta kunskaper» utan borde uppfostras till att
vara »förnuftig bonde bland bönder». Några sådana präster begärde och
erhöllo tillstånd att i sina hem utbilda folkskollärare, och så uppstodo de
s. k. prästgårdsseminarierna. De olika seminarierna kommo emellertid att
arbeta på mycket olika sätt. För att åvägabringa den behövliga enhetlig¬
heten i seminariebildningen utfärdade regeringen 1818 »Reglemente för
samtliga folkskollärarseminai-ier i Danmark». Härpå följde en kort upp-
blomstring. Till följd av ekonomiska svårigheter inträdde dock snart en
2—082S15 Folkunder v-, kom. let. 1. Folkskolesem. Band 4.
10
DANMARK.
tillbakagång. Då man förut åsyftat att erhålla dugliga lärare, blev huvud¬
uppgiften nu att erhålla billiga lärare. År 1824 befallde regeringen, att
alla seminarier utom 4 skulle nedläggas, lärotiden inskränktes vid 3 semi¬
narier till 2 år, en del ämnen, som haft betydelse för allmänbildningen,
uteslötos, och växelundervisningsmetoden infördes. Först efter ett 30-tal
år lösgjordes seminarierna åter från det hämmande bandet. Den friska
fläkt, som med Grundtvig genomströmmade det danska folket, sträckte
sig även till seminarierna, och biskop Monrads första åtgörande, sedan han
1855 blivit »överskoldirektör» och chef för det då nyinrättade folkskolcde-
partementet, blev att reformera seminarierna. Detta skedde 1857. Genom
den lag, som då utfärdades, blevo seminarierna åter 3-åriga, de två första åren
skulle huvudsakligen avse allmänbildningen och det sista året fackbildningen,
ny tidsenlig läroplan med betydande lärokurser fastställdes, och lärarnas
löner sattes lika med adjunkternas vid latinskolorna. I överensstämmelse
med den friare grundtvigska riktningen anordnades också utanför semi¬
narierna en särskild examen för privatister, vilken skulle avläggas inför eu
examenskommission. Detfa senare blev ödesdigert för lärarbildningen.
För privatisterna gällde det snart icke så mycket att förskaffa sig en ge¬
digen utbildning som fastmera att för billigt pris slinka .igenom i examen.
Så uppstodo flera privatistseminarier eller »friseminarier», vilka gjorde till
sin uppgift att på kortaste tid driva sina elever genom examen, och vilka
sålunda utvecklade en högst osund konkurrens med statsseminarierna. Då
naturligt nog många av privatseminariernas elever föllo igenom i examen,
under det statsseminariernas vanligen bestodo i provet, begärde de förra
seminariernas förespråkare, att examen skulle bliva lika för alla. Detta mål
lyckades de ock vinna år 1867, då examina vid seminarierna avskaffades
och en allmän examenskommission upprättades, inför vilken alla skulle
avlägga examen. Följden härav blev en dekadansperiod med mycket ytlig
lärarutbildning. Denna period fortgick ända till 1894, då den nu gällande
seminarielagen antogs, och sundare förhållanden därigenom åter infördes.
2. Seminariernas organisation.
Danmark har endast 4 statsseminarier, alla för manliga elever: ett
på Själland, ett på Fyen och två på Jylland. Samtliga äro förlagda till
DANMARK.
11
landsbygden. De hava 3 ettåriga klasser. De två lägre klasserna avse
huvudsakligen meddelande av allmänbildning, den tredje fackbildning.
För undervisningen skall varje elev betala 40 kronor. Folkskollärares
söner äro dock befriade från avgift, och andra fattiga elever kunna få
avgiften nedsatt till hälften. Med seminariet skall en övningsskola vara
förenad. Denna kan vara antingen den lokala folkskolan i kommunen
eller ock en för seminariets räkning särskilt upprättad och underhållen
barnskola.
Av privatseminarier finnas icke mindre än 15, som äro av staten
erkända, somliga manliga, andra kvinnliga, andra åter samseminarier. En¬
ligt lagen av 1894 kunna nämligen privatseminarier, vilka upprätthålla
samma inträdesfordringar som statens, och vilka i 3 ettåriga klasser genom¬
föra undervisningen till samma omfång som statsseminarierna, sedan lo¬
kaler, undervisningsmateriell och lärarantal blivit godkända, för 6 år i
följd erhålla rätt att hålla avgångsexamen efter samma regler som stats¬
seminarierna. Dessa erkända seminarier äro underkastade samma tillsyn
som statsseminarierna.
Enligt lagen av 1894 erhålla de erkända privatseminarierna ganska
avsevärda statsbidrag. Till byggnader får varje sådant seminarium ett
räntefritt lån intill 5,000 kronor och till lärarlöner en tredjedel av de
fasta lärarnas sammanlagda lön, dock högst 3,200 kr. Dessutom anslår
statskassan årligen till materiell m. in. 5,000 kr. att fördelas mellan dessa
seminarier. Till stipendier åt eleverna vid samtliga 19 seminarier har
sedan läsåret 1907—08 årligen utgått 120,000 kr., vilka fördelats mellan de
olika seminarierna i mån av antalet elever, och hava således privatsemina¬
rierna av denna summa erhållit ett ganska avsevärt belopp.
Alla seminarier lyda direkt under kvrko- och undervisningsdeparte-
mentet.
Rörande lokaler, undervisningsmateriell, Järarkrafter och övnings¬
skola vid privatseminarierna har ministeriet utfärdat särskilda bestäm¬
melser.
12
DANMARK.
3. Intagning av elever.
För att kunna intagas i seminariets lägsta klass skall den sökande
o O
a) hava före kalenderårets slut fyllt 18 år;
b) minst ett år antingen själv hava förestått en skola eller under en duglig lärares
vägledning stadigt och flitigt biträtt vid undervisningen i en sådan samt med¬
föra intyg av vederbörande lärare om lust till och anlag för lärarkallet;
c) förete påbjudna intyg, däribland intyg om levnad och vandel samt om den syssel¬
sättning sökanden haft efter utträdet ur barnskolan, ävensom vederbörligt
läkarintyg;
d) hava avlagt godkänt inträdesprov.
Fordringarna i inträdesprovet äro betydligt större än hos oss. Så kräves t. ex.
färdighet inom de fyra räknesätten i algebra, kännedom om Nordens historia
samt grunddragen av världshistorien, grunddragen av den danska språkläran
samt förmåga att utan väsentliga språkfel skriva en uppsats på modersmålet.
Vidare anses det önskvärt, att den sökande kan sjunga lättare kända melodier
någorlunda rent samt spela lättare stycken på fiol. Av kvinnliga sökande
fordras dessutom elementär färdighet i sömnad och stickning.
Endast undantagsvis kan sökande med särskild tillåtelse av kyrko-
och undervisningsdepartementet erhålla inträde i mellersta eller högsta
klassen.
4. Läroplan.
I stort sett äro lärokurserna ungefär desamma som vid våra svenska
seminarier. Den förnämsta olikheten förefinnes inom matematiken, där
kursen upptager ekvationer av l:sta och 2:dra graden med en och flera
obekanta, logaritmer, annuiteter, aritmetiska och geometriska serier. Inom
modersmålsundervisningen få eleverna göra bekantskap med den danska
litteraturen genom flitig läsning av författarna själva. Vid teckningsunder-
visningen lägges särskild vikt på frihandsteckning efter verkliga föremål
samt på färdigheten i åskådningsteckning. I musik är fiolspel obligatoriskt
och orgelspel frivilligt. För att närmare angiva måttet inom de olika
ämnena har ministeriet hänvisat till vissa läroböcker och handböcker. Som
vägledning rörande antalet veckotimmar för de olika ämnena har ministeriet
angivit följande
DANMARK.
13
Timplan.
|
Kl. I.
|
Kl. II.
|
Kl. III.
|
Gymnastik .................
|
4
|
4
|
4
|
Sång och musik..............
|
2
|
2
|
2
|
Teckning................i .
|
2
|
3
|
— !
|
Skrivning.................
|
2
|
1
|
—
|
Räkning..................
|
3
|
3
|
—
|
Matematik.................
|
5
|
4
|
—
|
Naturlära.................
|
2
|
3
|
—
|
Naturhistoria................
|
3
|
3
|
—
|
Geografi ......... .........
|
2
|
2
|
—
|
Historia..................
|
3
|
2
|
O
|
Modersmål.................
|
5
|
5
|
5
|
Religion..................
|
3
|
3
|
5
|
Pedagogik.................
|
—
|
1
|
5
|
Praktiska övningar.............
|
—
|
—
|
12 i
|
Summa
|
36
|
36
|
36
|
Till kvinnligt handarbete kunna 2 timmar i veckan efter fritt val
tagas från de ämnen, som bäst kunna avstå någon tid.
De elever i högsta klassen, som icke äro aktivt sysselsatta med
praktiska övningar, skola under några av de till dessa anslagna timmar
gruppvis undervisas i åskådningsteckning.
5. Avgångsexamen.
Avgångsexamina hållas på seminarierna eller, om tvingande omstän¬
digheter så fordra, på närmaste lämpliga ställe, som därtill godkännes av
kyrko- och undervisningsministeriet, under samverkan mellan seminariernas
lärare och 7 å 10 fasta censorer, som för en tid av 3 år utnämnas av mi¬
nisteriet. I handarbete, sång, gymnastik in. m, kunna dock personer, som
icke äro fasta censorer, utses att deltaga i censuren. Seminarielärarna äro
examinatorer, oeh föremålet för examinationen bestämmes dagen förut av
censorerna efter samråd med examinator.
Avgångsexamen avlägges i två avdelningar, den ena vid utträdet ur
mellersta, den andra vid utträdet ur högsta klassen. Den första avdelningen
14
DANMARK.
omfattar teckning, välskrivning, räkning, matematik, naturlära, naturhistoria,
geografi, rättskrivning och dansk språklära, biblisk historia och kyrko¬
historia. Den andra avdelningen omfattar det övriga av lärokursen.
Den teoretiska examen är dels skriftlig, dels muntlig. De skriftliga
uppgifterna bestämmas av censorerna. Skriftlig examen avlägges i räkning,
matematik, modersmålet, religion, pedagogik och undervisningskonst. Vid
den muntliga examen skola 2 censorer närvara i alla huvudämnen och l
censor i de övriga. Utom i seminariets egna ämnen kunna de elever,
som så önska, få avlägga examen även i tyska, engelska, franska och
svenska språken.
Den praktiska examen, som avlägges i seminariets barnskola, skall
avse att ådagalägga dels examinandens förmåga att undervisa, dels hans
förmåga att sköta den examinerande och inövande delen av skolarbetet.
Examinanden får därför två timmar före examens början 2 uppgifter. Den
ena skall vara hämtad från religion eller modersmål.
Examinanderna erlägga en avgift av 10 kronor.
Privatister kunna i undantagsfall av ministeriet erhålla tillåtelse att
vid något seminarium undergå examen.
6. Lärare.
Någon viss kompetens för beklädande av lärarbefattningarna har
staten icke uppställt. Somliga av seminariernas lärare hava därför aka¬
demisk bildning, andra folkskollärarutbildning och stundom dessutom
eu fortsatt utbildning genom deltagande i korta kurser eller i kurs vid sta-
ens lärarhögskola.
Lärarlönerna vid statsseminarierna äro lika med lärarlönerna vid
de högre allmänna läroverken. Rektor avlönas med 4,200 kronors grund¬
lön samt två ålderstillägg å 400 kr. efter 5 och 10 års tjänstgöring, så
att maximum utgör 5,000 kr. Dessutom fri bostad. De övriga lärarnas
begynnelselön utgör 1,800 kr. På denna följa 7 ålderstillägg med 3 års
mellanrum. De tre första utgöra 200 och de fyra följande 300 kr., så
att maximilönen uppgår till 3,600 kr.
Vid privatseminarierna avlönas lärarna efter överenskommelse med
föreståndaren.
DANMARK.
15
7. Folkskollärarnas fortbildning.
Nödvändigheten av fortsatt utbildning för folkskolans lärare har i
Danmark länge varit insedd och erkänd, och det gives väl knappast något
europeiskt land, som i avseende på uppoffringar och åtgärder för lärarnas
fortbildning kan mäta sig med Danmark. Redan för ett 50-tal år sedan
började man upprätta särskilda kurser för det nämnda ändamålet. Äran
härav tillkommer den förut nämnde vidsynte och varmhjärtade biskop
Monrad. Som »överdirektör» för skolorna reste han omkring i dessa och fann
därvid, särskilt vid besöken i städernas nyinrättade »högre borgarskolor»,
huru otill fredställande den vanliga seminarieutbildningen var. På hans
förslag tillkommo då 1856 och 1857 två slags fortbildningskurser, vilka efter
honom fingo namnet »de monradska kurserna». Det ena var en fast kurs
på 272 år för »begåvade seminaristers vidare utbildning» till stadslärare.
Det andra slaget utgjordes av korta kurser på en månad (feriekurser) för
lärare, som den övriga delen av året voro i tjänstgöring.
De monradska kurserna hava under tidens lopp undergått betydande
förändringar och nått en utveckling, som ingen från början kunnat ens ana.
De längre kurserna på 272 år mottogo till en början endast ny¬
examinerade folkskollärare med goda betyg, längre fram mottogos efter
ansökan även folkskollärare, som en tid varit i tjänstgöring. Undervisning
meddelades i naturkunnighet, matematik, engelska, fornnordiska och teck¬
ning. Längre fram tillkommo tyska och franska. Deltagarna fingo i sti¬
pendium 500 kr. om året samt för hela tiden 200 kr. till böcker och andra
hjälpmedel. Denna längre kurs fick emellertid aldrig någon större till¬
slutning. Under tiden utvecklade sig de danska realskolorna och sköto
stark fart. Därmed uppstod också behovet av särskilt utbildade lärare för
dessa. Då detta behov icke kunde fyllas av den längre monradska kursen, av¬
löstes denna 1891 av eu ettårig kurs för realskollärare. Denna omfattade 2 äm¬
nesgrupper: a) matematik och naturlära, b) språk (danska, engelska samt
franska eller tyska). Snart nog befanns dock denna kurs mindre tillfreds¬
ställande, varför en grundlig ombildning av densamma ägde rum år 1895.
Från detta år daterar sig egentligen tillvaron av »Statens lärarhög¬
skolan, ehuru den först 1904, då den fick eget hus med tillräckliga och
16
DANMARK.
ändamålsenliga lokaler, antog detta namn. Tack vare statens frikostiga
omvårdnad och föreståndarens, professor H. Olriks insiktsfulla och energiska
ledning, har den utvecklat sig till en institution, som torde vara ena¬
stående i sitt sla<j.
tillträde är numera öppet för lärare och lärarinnor vid alla slags
skolor. Föreståndaren är själv lärare vid institutionen. Kurslärarna an¬
tagas av ministeriet efter föreståndarens förslag. Fn bestämd läroplan
förelagges ministeriet vid varje läsårs början. Föreståndaren har till
sitt förfogande en särskild summa till fristående föredrag av undervisande
och väckande innehåll. Avslutningsexamen är frivillig å elevernas sida.
Den har numera alldeles bortfallit. Föreståndaren utgiver varje år en
årsberättelse.
Kurserna äro fortfarande ettåriga och givas inom ett stort antal
ämnen. Kursdeltagarna få själva välja de ämnen, i vilka de vilja erhålla
undervisning. Under läsåret 1909—1910 gåvos kurser inom följande ämnen:
pedagogik, fonetik med allmän språkhistoria, danska (en större kurs med
fornnordiska och en mindre kurs), svenska, tyska, engelska, franska, världs¬
litteraturens historia, allmän historia, kyrkohistoria, religionshistoria, konst¬
historia, Danmarks statsförfattning och statsförvaltning, allmän samhälls-
lära och samhällsekonomi, geografi, zoologi, botanik, geologi, kemi, natur¬
lära, matematik, åskadningsteckning på tavla, åskådningsundervisning, hälso-
lära, religionspsykologi och kristlig etik. Dessutom en teoretisk, praktisk
och pedagogisk kurs i skolköksundervisning i vilken ingå A) naturveten¬
skapliga ämnen: anatomi och fysiologi, hälsolära, kemi, bakteriologi, läran
om näringsmedlen, B) hushållslära, C) hemmets hygien: sjukvård, barna¬
vård, hjälp vid olycksfall, D) pedagogisk handledning med undervisnings-
övningar, E) besök på torget, i bagerier, mejerier in. in.; samt slutligen
en kurs i gymnastik med gymnastikteori, praktisk gymnastik, undervisnings-
övningar jämte ordnade lekar och folkdanser och handledning i behand¬
ling av olycksfall. Utanför den egentliga ämnesserien hava 10 deltagare
fått undervisning i det belgisk-finska sångformelsystemet, 10 i uppstoppning
av djur och några i modellering.
Lärarna utgöras till största delen av professorer och docenter vid
universitetet, men dessutom av läkare, konstnärer, lärare och lärarinnor
DANMARK.
17
vid andra skolor m. fl., var och en specialist inom sitt ämne. Undervis¬
ningen har samma karaktär som den akademiska, övningar av olika slag,
såsom självständiga iakttagelser och laborationer, spela en viktig roll. Av
den nuvarande föreståndaren karaktäriseras lärarhögskolan i en festskrift
på följande sätt: »Frihet i valet av ämnen, självverksamhet i studierna, hän¬
syn till vad den studerande har lust och begåvning för, beaktande av
skiftande tiders krav, allt detta giver högskolan dess prägel. Föga eller
intet finnes av examen, ingen fara för stillastående, ingen mark för stelnade
former och metoder, inga fasta lärarbefattningar, intet program, som icke
med lätthet kan ändras. Och denna rörlighet medför uppmärksamhet för
vad som rör sig i tiden. Högskolans lärare lyssna till pedagogiska tankar
och önskningar, som dyka upp, och man väljer och förkastar utan hinder
av yttre band.»
Då deltagarnas antal förut var ganska litet — under den monradska
kursen på sin höjd 6, ibland 1, under den ettåriga kursen för realskol-
lärare högst 17 å 18 — har tillströmningen efter 1895 blivit synnerligen
stark. Redan 1895 stego de sökandes antal till 80; av dessa mottogos 44.
År 1909 hade ansökningarna sprungit upp till 370, av vilka 7 hade
ingått från Island, 3 från Norge och 1 från Finland. Deltagarnas antal
för läsåret 1909—1910 blev 175 inom huvudavdelningen, nämligen 70
manliga och 105 kvinnliga. Av dessa hade folkskolan lämnat den jäm¬
förelsevis största kontingenten eller 71 procent. Realskolan och de högre
allmänna läroverken voro representerade med 24 procent. Därtill kommo
skolköks- och gymnastikavdelningarna med respektive 112 och 42 deltagare.
Således sammanlagt 229. Av deltagarna på huvudavdelningen erhöllo 69
stipendier på 300—600 kr, och 10 erhöllo mindre belopp. Av dessa 79 fingo
70 dessutom 40—50 kr. och 7 10—35 kr. i hjälp till böcker.
Utgifterna för 1909—1910 års kurser uppgingo till 72,340 kr. Av
denna summa åtgick 30,280 kr. till stipendier, 3,935: 45 kr. till bokhjälp
och 32,021 kr. till läraravlöningar.
De »korta kursernas» utveckling är ännu mera anmärkningsvärd. Deras
början var ganska oansenlig, nästan omärklig. Under sina resor hade
Monrad här och där påträffat lärare, som av intresse för ett eller annat
ämne idkat självstudier i detta och sedan åtagit sig undervisning däri vid
3—082819 Folkunder v.-k om. bet. 1. Folskolesem. Band. 4.
18
DANMARK.
stad sskolor, folkhögskolor eller aftonskolor. Dessa framåtsträvande lärare
beslöt han att komma till hjälp, och så upprättade han korta kurser för
dem i Köpenhamn med undervisning i de ämnen, i vilka de behövde så¬
dan. Dessa ämnen voro under de 5 första åren teckning, gymnastik, sång
och musik, tyska, engelska, zoologi, botanik och kemi. Lärarna, som till en
början av Monrad själv blevo inbjudna till dessa kurser, mottogo anbudet
med uppräckta händer. Kurserna blevo emellertid snart kända även för
andra lärare, som arbetade under liknande förhållanden, och så började
ansökningar om deltagande i dessa feriekurser inströmma i mängd. År
1859 inkommo 3 ansökningar, 1860 inkommo 13, ocli redan 1865 upp-
gingo ansökningarna till över 100. År 1904 hade de överstigit 2,000. Så
stort antal har dock icke kunnat mottagas. 1909 utgjorde deltagarnas an¬
tal 531. Antalet ämnen har särskilt under de båda senaste decennierna
betydligt ökats. Under 1909 gåvos kurser i följande ämnen: musik (1
tre veckors kurs, 1 tre månaders kurs i orgelspel och harmonilära),
danska (2 kurser), svenska (2 kurser på 2 veckor vardera), tyska, engelska,
historia, kyrkohistoria, geografi, zoologi och botanik, preparering av djur,
geologi, kemi, fysik (2 kurser), matematik, pedagogik, åskådningsunder¬
visning och åskådningsteckning, hälsolära med kemi, trädgårdsskötsel,
trädgårdsprodukters förvaring ocli användning. Dessutom hava givits 5
korta instruktionskurser i sång.
Tillträde till de korta kurserna hava numera enligt de ministeriella
kungörelserna
l:o) landsbygdens folkskollärare, i synnerhet de, som åtaga sig den konfirmerade
ungdomens undervisning vid aftonskolor, i sångföreningar och genom före¬
drag;
2:o) ämneslärare i städernas folkskolor samt lärare, vilka på samma sätt som lands-
bygdslärarna verka för ungdomens upplysning;
3:o) lärare vid realskolor och högre flickskolor;
4:o) lärare vid statsseminarier och av staten erkända privatseminarier;
5:o) lärare vid folkhögskolor;
<>:o) lärare vid tekniska skolor (med tillträde blott till teckningskurs).
o
Största kontingenten deltagare lämnas av folkskolan. År 1909 ut¬
gjorde denna skolas representanter 77 procent. Häri äro dock icke del¬
DANMARK.
19
tagarna i de korta instruktionskurserna i sång inräknade. Omkring 30
procent av deltagarna åro lärarinnor.
Ett stort antal av deltagarna erhålla stipendier. Dessa bestå dels i
dagtraktamente och resehjälp, dels i hjälp till böcker i vissa ämnen. Dag¬
traktamente utgår med 3 kr. om dagen för deltagare, som fyllt 35 år och
äro familjeförsörjare, och med 2 kr. om dagen för dem, som äro ogifta.
Dä kurserna äro förlagda utanför huvudstaden (t. ex. trädgårdskurserna),
är dagtraktamentet 1: 50, resp. 1 kr. År 1909 erhöllo 458 deltagare sti¬
pendier. Sammanlagt utbetaltes detta år 32,143: 28 kr. i stipendier.
Lärarna vid de korta kurserna avlönas med 4—6 kr. pr timme.
Utgifterna för undervisningen (lokalhyra inberäknad) uppgingo 1909 till
19,560:10 kr.
Sammanlagda kostnaden för de korta kurserna 1909 utgjorde
51,703: 38 kr.
Till lärarkårens fortbildning bidrager även »Dansk Skolemuseum»,
en institution, som fullständigt upprätthålles av staten, och som lyder
under ministeriet för Kyrkö- och undervisningsväsendet. Museets uppgift
är bland annat att erbjuda en rikhaltig samling av den bästa skolmateriell,
som tinnes att tillgå i in- och utlandet, att upprätthålla ett pedagogiskt
bibliotek, att åstadkomma en samling av god litteratur för barn och att för¬
anstalta om föredrag och demonstrationer av undervisningsmateriell. Dess
nitiske föreståndare, justitsraad Fr. Thomassen, har under eu följd av ar
i huvudstaden och i landsorten hållit ett stort antal pedagogiska och
metodiska föreläsningar för lärare och lärarinnor.
20
FINLAND.
III. Finland.
Av J. Franzén.
I. Historik.
Först med skollagen av 1866 inträdde ett ordnat folkskoleväsende i
Finland. Redan under 1800-talets början hade visserligen eu och annan
folkskola uppstått, på landsbygden vanligen ambulerande, med klockaren
såsom lärare, men den mesta barnaundervisningen meddelades dock i hem¬
men. Anspråken på denna undervisning voro icke stora. Om barnen lärde
sig läsa någorlunda innantill samt inhämtade någon kristendomskunskap,
var man belåten. Med tiden gjorde sig dock behovet av en bättre folk¬
bildning förnummet. Så framlade Alexander II år 1856 sitt reformpro¬
gram i finska senaten och uppdrog åt denna att ingiva förslag till skol¬
väsendets anordning. Med anledning härav framkommo olika förslag, det
förnämsta från den man, som sedermera med rätta fått namnet »finska
folkskolans fader», Uno Cygnajus. Utgångs- och kärnpunkten i hans orga-
nisationsförslag var emellertid denna: »läraren gör skolan». I överens¬
stämmelse härmed yrkade han särskilda utbildningsanstalter för folkskolans
lärare.
Sedan Cygnams efter en studieresa till Europas förnämsta länder år
1861 utnämnts till överinspektör för folkskolorna, anordnade han efter de
bästa förebilder, som funnos i Europa, på senatens uppdrag det första
lärarseminariet i Jyväskylä 1863. Till en början blev han själv dess
direktor. Kursen blev från början 4-årig. Sedan den kejserliga förord¬
ningen angående organisation av folkskoleväsendet i Finland av den 11 maj
1866, vilken föreskrev upprättande av seminarier, utkommit, följde snart
andra efter. Så i Ekenäs 1871, i Nykarleby 1873, i Sordavala 1880, o. s. v.
FINLAND.
21
2. Seminariernas organisation.
För närvarande har Finland 8 folkskolesetninarier, 2 för den svensk¬
talande (i Nykarleby och Ekenäs) och 6 för den finsktalande befolkningen.
Samtliga äro statens och förlagda till mindre städer. Med hänsyn till
elevernas kön fördelas de i sammansatta och enkla. De sammansatta — i
Jyväskylä och Sordavala — hava vardera två från varandra skilda avdel¬
ningar, den ena för manliga, den andra för kvinnliga elever. Största delen
av lärarpersonalen är gemensam för båda avdelningarna. Av de enkla
seminarierna äro Nykarleby, Raumo och Kajana manliga, Ekenäs, Brahe-
stad och Heinola kvinnliga.
Undervisningen är fördelad på 3 årskurser. Sedan dessa behörigen genom-
gåtts, kvarstanna eleverna vid seminariet såsom lärar- och lärarinnekandidater
vtterligare ett år för att öva sig i undervisning samt vidare utveckla sig i in¬
tellektuell och sedlig bildning. Seminarierna bliva således härigenom 4-åriga.
Med varje seminarium är förenad en övningsskola. Denna består
dels av en normalskola med 6 årsklasser, som undervisas var för sig, dels
av eu sammansatt klass. Denna senare utgöres av 4 årsklasser, som un¬
dervisas samtidigt, och liknar således närmast folkskolan på landsbygden.
Nykarleby, Ekenäs, Jyväskylä och Sordavala förete en modifierad
form av internat. I vartdera av de båda förstnämnda kunna nämligen 45
elever av de tre första klasserna å seminariet erhålla bostad och kost in.
in. mot eu årlig avgift av 120 mark. De övriga eleverna i dessa klasser
ävensom lärar- och lärarinnekandidaterna i fjärde klassen få således vara
externer. Elevantalet i varje klass får uppgå till 30. Jyväskylä och Sor¬
davala kunna mottaga 45 manliga och 45 kvinnliga interner vardera. Lev¬
nads- och arbetsordningen för internerna bestämmes i reglemente, upp¬
rättat av lärarkollegiet och fastställt av överstyrelsen för skolväsendet. I
vardera av andra och tredje klasserna kunna 5 av de fattigaste internerna
befrias från all avgift.
Undervisningen är kostnadsfri. Medellösa externer kunna erhålla
stipendier på 40 — 160 mark för året.
Seminarierna lyda under överstyrelsen för skolväsendet. Denna har
sitt säte i Helsingfors. Den har överinseendet över landets elementarläro¬
22
FINLAND.
verk och högre flickskolor samt seminarier, folkskolor och övriga läroan¬
stalter för folkbildningen. Den utgöres av en överdirektör, eu överdirek-
törsadjoint, tre överinspektörer för elementarläroverken och en överin¬
spektör för folkskolorna samt fyra folkskoleinspektörer.
3. Intagning av elever.
För inträde i seminarium fordras, att sökanden fyllt 18 år, är till
Herrens heliga nattvard admitterad, äger en sund kroppskonstitution och
oförvitlig vandel samt nödiga förkunskaper och färdigheter. T överensstäm¬
melse härmed skall sökanden förete
dopattest och prästbevis,
läkarbevis angående kroppskonstitution och hälsotillstånd,
intyg om erforderliga förkunskaper och färdigheter samt
intyg om sina förmögenhetsvillkor. Därjämte skall han undergå
inträdesprov, varvid han skall visa sig äga ungefär de kunskaper och fär¬
digheter, som kunna förvärvas i en god folkskola.
Inträdessökande, som blivit godkänd, intages dock icke genast defini¬
tivt i seminariet. Den första lästerminen är en prövotid. Först efter
dennas slut bestämmer lärarkollegiet, om han skall avvisas eller som ordi¬
narie elev immatrikuleras.
Såsom hospitanter kunna sådana personer, som icke äro i tillfälle att ge¬
nomgå hela lärokursen men på annan väg förvärvat sig för en barnalärare eller
lärarinna nödiga kunskaper, i seminarierna erhålla tillträde vid undervisningen
i ett eller flera läroämnen ävensom handledning och övning i undervisnings-
konst och skolhållning.
4. Läroplan.
Lärokursen för de tre första årsklasserna är ungefär lika med läro¬
kursen för våra svenska seminarier. På vissa punkter, t. ex. i matematik,
kommer den dock icke fullt upp i jämnhöjd med densamma. Under det
fjärde året bedrives arbetet huvudsakligen genom föreläsningar samt genom
elevernas fria studier jämte utarbetande av uppsatser, avhandlingar och före¬
drag. Enär denna anordning är karaktäristisk för de finska seminarierna
må här angivas, vad läroplanen upptager för det fjärde året:
FINLAND.
23
1. Kristendomskunskap. Föreläsningar över ämnen, hörande till kyrko¬
historien, tros- och sedeläran eller religionsundervisningens metodik. Övning i
fria föredrag samt författandet av uppsatser och avhandlingar.
2. Populär psykologi. Kursen avpassas efter elevernas utveckling.
3. Populär anatomi, fysiologi och barndietctik. Kursen avpassas efter ele¬
vernas utveckling.
4. Uppfostrings- och undervisning slär a. Föreläsningar över viktiga frågor
angående uppfostran. Skriftliga uppsatser och avhandlingar.
5. Finska språket och litteraturen. Föreläsningar över litteraturhistoriska
ämnen ävensom föreläsningar i speciell metodik. Skriftliga uppsatser och avhand¬
lingar jämte övningar i fria föredrag.
6. Svenska språket. Läsning och språkövningar i förhållande till gjorda
framsteg.
7. Historia. Föreläsningar över historiska ämnen och speciell metodik.
Skriftliga uppsatser och avhandlingar.
8. Matematik. Övning i bokföring, fältmätning m. m., som är ägnat att
komplettera den matematiska undervisningen.
9. Naturvetenskap. Föreläsningar över naturvetenskapliga ämnen, ägnade
att vidga och belysa det vetande, som under de föregående åren blivit inhämtat.
Uppsatser och avhandlingar.
10. Kalligrafi, teckning och modellering. Övningar i mån av gjorda framsteg.
11. Sång och musik. Föreläsningar över tonkonstens historiska utveckling,
övningar i mån av gjorda framsteg.
Utom de nämnda läro- och övningsämnena hava ända sedan semi¬
nariernas uppkomst ingått i läroplanen även tekniska handarbeten (manlig
och kvinnlig slöjd) samt jordbruk, trädgårdsskötsel och hushållsgöromål.
Till övning i dessa arbetsarter äro anslagna 4 eftermiddagstimmar (kl. 3
—7) två dagar i veckan. Den manliga slöjden, som ganska mycket av¬
viker från den svenska, är mera direkt ställd i den praktiska nyttans tjänst.
Den avser »teknisk färdighet i begagnande av snickar-, svarvar- och
smedverktyg till förfärdigande av vanliga husgeråd och åkerbruksredskap,
isynnerhet sådana, vilkas konstruktion fordrar större eftertanke». Semina¬
rierna äro därför försedda med verkstäder och särskilda verkmästare. Den
kvinnliga slöjden utgöres av »grövre och finare kvinnohandaslöjder, såsom
slätsöm, spånad, vävnad, virkning, strumpstickning, tillskärning och förfär¬
digande av linne- och enklare gångkläder m. in.».
24
FINLAND.
Enligt seminariereglementet av 1866 och överstyrelsens cirkulär av
1899 skall den allmänna läroplanen av seminariernas lärarpersonal vart
tredje år företagas till granskning. På grundvalen härav skola förslag till
lärokurser och lektionsplaner ävensom till läro- och läseböcker samtidigt
från alla seminarier före maj månads ingång till överstyrelsen för prövning
och stadfästelse insändas. Ändamålet härmed är enligt överstyrelsens
uppgift »möjliggörande av större enhetlighet i avseende på läroplanerna».
Uppenbart är dock, att dessa åtgärder även äro ägnade att i sin mån
hindra seminarierna från att på undervisningens område stelna i en gång
fastslagna former, och att de sålunda utgöra en ständig sporre till allt¬
jämt fortskridande utveckling.
O
Som exempel på en timplan må anföras:
Timplan
för Nykarleby seminarium under treårsperioden 1903—1906.
|
Kl. I.
|
Kl. II.
|
Kl. III.
|
Kl. IV.
|
Summa.
|
Kristendomskunskap......
|
4
|
4
|
3
|
1
|
12
|
Kyrkohistoria.........
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
Psykologi.....................
|
—
|
—
|
2
|
—
|
2
|
Pedagogik och didaktik.............
|
_
|
1
|
2
|
2
|
5
|
Svenska ..........
|
6
|
5
|
4
|
3
|
18
|
Finska .......................
|
—
|
3
|
2
|
—
|
5
|
Historia.....................
|
3
|
2
|
2
|
1
|
8
|
Geografi.........
|
2
|
2
|
2
|
1
|
7
|
Aritmetik....................
|
4
|
2
|
2
|
1
|
9
|
Bokföring . . .
|
_
|
—
|
—
|
1
|
1
|
Geometri . . .
|
_
|
1
|
2
|
_
|
3
|
Naturkunnighet (botanik, zoologi, fysik, kemi)........
|
3
|
4
|
2
|
1
|
10
|
Anatomi, fysiologi och hälsolära...............
|
—
|
1
|
1
|
—
|
2
|
Kalligrafi.................
|
2
|
__
|
_
|
_
|
2
|
Teckning.................
|
3
|
3
|
3
|
Va
|
91/»
|
Gymnastik..................
|
3
|
3
|
3
|
Va
|
97»
|
Musiklära och sång jämte samsång..............
|
3
|
3
|
3
|
2
|
11
|
Instrumentalmusik Vs timme för varje elev..........
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Slöjd och trädgårdsskötsel.................
|
6
|
6
|
6
|
1
|
19
|
Handledning i skolhållning (av övningsskolans lärare).....
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Summa
|
39
|
40
|
39
|
10
|
134
|
FINLAND.
25
5. Avgångsexamen.
Vid slutet av läsåret eller på tid, som av överinspektören bestämmes,
anställes skriftlig och muntlig prövning både med de elever, som behörigen
genomgått seminariets tre årskurser, och med de lärar- och lärarinne-
kandidater, vilka på ett tillfredsställande sätt bestått sin prövotid, varvid
de senare få avlägga särskilt undervisningsprov. De elever i tredje klassen,
vilka bestått provet, förklaras för lärar- eller lärarinnekandidater, och de
lärar- och lärarinnekandidater, vilka bestått sitt prov, erhålla sedermera
vid den högtidliga akt, med vilken läsåret avslutas, sina avgångsbetyg.
6. Lärare.
Enligt en kejserlig kungörelse av 1899 och en nådig förordning av
1906 skall lärarpersonalen utgöras av följande:
a) vid sammansatt seminarium, bestående av en manlig och en kvinnlig
avdelning: 1 direktor, 10 lektorer, 1 föreståndarinna och 3 lärarinnor;
b) vid enkelt manligt seminarium: 1 direktor, 6 lektorer;
c) vid enkelt kvinnligt seminarium: 1 direktor, 3 lektorer, 1 före¬
ståndarinna och 3 lärarinnor;
d) vid övningsskolan för gossar: 1 överlärare, 1 lärare eller lärarinna
för lägre avdelningen och 1 lärare för sammansatta klassen;
e) vid övningsskolan för flickor: 1 överlärarinna, en lärarinna för
lägre avdelningen och 1 lärarinna för sammansatta klassen.
Som kompetensvillkor för erhållande av direktors- eller lektors-
tjänst vid seminariet fordras samma lärdomsprov som för anställning
vid landets högre elementarskolor och gymnasier samt dessutom, att
sökanden jämte sedlig stadga, allvarligt tänkesätt och för ungdomens led¬
ning lämpligt sinnelag äger den erfarenhet och skicklighet samt vana vid
undervisning, som för tjänstens behöriga handhavande erfordras. Sökande
till lärartjänst skall sålunda förete intyg över avlagd pedagogie-examen.
Som kompetens för lektorstjänst fordras för övrigt filosofiekandidatgrad
med högsta betyg i de till tjänsten hörande huvudämnena.
4—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
26
. FINLAND.
För anställning som lektor i religion fordras teologie kandidatexamen
eller fullständig teologisk dimissionsexamen eller ock särskilda betyg av
vederbörande professorer i dogmatik, exegetik och kyrkohistoria.
Dessutom bör sökanden:
a) hava under två terminer vid normallyceum utbildat sig för lärarkallet,
b) i minst en månads tid under folkskoleinspektörs inseende hava
tagit kännedom om undervisningen i folkskolor på landet och deras orga¬
nisation, samt
c) undergå praktiskt lärarprov för den sökta tjänsten samt vid
samma tillfälle genom ett föredrag ådagalägga insikt i folkskolans historia
och pedagogik samt i de blivande undervisningsämnenas metodik.
Från och med 1898 äger kvinna söka och innehava lektorstjänst vid
kvinnliga seminarier.
För anställning som föreståndarinna eller lärarinna fordras samma kom¬
petens som för föreståndarinna eller lärarinna vid en högre flickskola, således
antingen fullständigt genomgången kurs vid fortbildningsläroverk1) eller ock
tillförlitliga intyg om grundliga insikter i de till tjänsten hörande ämnena;
därjämte godkänt betyg i pedagogik från universitetet eller från fortbild¬
ningsläroverk samt att under minst en lästermin hava vid fortbildnings¬
läroverk deltagit i de praktiska övningarna och därvid ådagalagt erforderlig
skicklighet för lärarinnekallets utövning. Dessutom fordras, att den sökande
tagit kännedom om organisationen av och undervisningen i folkskolor på
landet, samt att hon undergår praktiskt lärarprov för den sökta tjänsten.
Såsom kompetensvillkor för lärar- eller lärarinnetjänst vid övnings¬
skola fordras utom avgångsbetyg från seminarium med samma under-
visningsspråk, att sökanden minst 4 år med framgång tjänstgjort i folk¬
skola samt avlagt godkända prov i modersmålet, dogmatik och pedagogik
inför vederbörande universitetslärare eller ock, då sökanden är kvinna, vid
statens fortbildningsläroverk. Därtill kommer praktiskt lärarprov i van¬
lig ordning.
*) I Helsingfors har staten två sådana, vilka utbilda lärarinnor för de högre flick¬
skolorna. För inträde fordras att hava genomgått en högre flickskola. Kursen är 3-årig.
flera ämnen genomgås pensa, som nära nog motsvara fordringarna för ett betyg i filosofie
kandidatexamen.
FINLAND.
27
Sökande till lärartjänst, i sång och teckning skall förete intyg om
teoretisk skicklighet, utfärdat av vederbörande universitetslärare, och om
praktisk förmåga, utfärdat av läraren i ämnet vid något normallyceum
eller folkskollärarseminarium.
För behörighet till lärar- eller lärarinnetjänst i gymnastik fordras,
att sökanden erhållit betyg över fullständigt genomgången gymnastiklärar-
eller lärarinnekurs vid universitetet, vid universitetet avlagt pedagogie-
examen eller vid fortbildningsläroverk genomgått fullständig kurs samt vid
normallyceum eller fortbildningsläroverk avlagt godkänt praktiskt lärar¬
prov i gymnastik.
Enligt en kejserlig kungörelse av 1899 utgå lärarlönerna för den
ordinarie lärarpersonalen i ett för allt (lön och arvode) med följande be¬
lopp, uttryckta i mark.
|
Grnnd-
lön
|
E
|
f t e
|
r
|
5 år
|
10 år
|
15 år
|
Direktor vid sammansatt seminarium')............
|
7,000
|
7,400
|
8,200
|
9,000
|
> > enkelt > ')............
|
5.600
|
6,000
|
6,800
|
7,600
|
Lektor...........................
|
4,600
|
4,920
|
5,560
|
6,200
|
Föreståndarinna 1......................
|
2,200
|
2,420
|
2,860
|
3,300
|
Lärarinna.........................
|
2,300
|
2,460
|
2,780
|
3.100
|
Överlärare vid övningsskolan................
|
3,000
|
3,240
|
3,720
|
4,200
|
Överlärarinna vid övningsskolan 1..............
|
1,600
|
1,760
|
2,080
|
2,400
|
Lärare vid övningsskolans sammansatta klass.........
|
2,600
|
2.SOO
|
3,200
|
3,600
|
Lärarinna vid > > > ..........
|
2,000
|
2,150
|
2,450
|
2,750
|
Lärare eller lärarinna vid övningsskolans lägre avdelning . . .
|
1,900
|
2,040
|
2,320
|
2,600
|
Efter 30 års oförvitlig tjänstgöring åtnjuta seminariernas lärare och
lärarinnor i pension den lön, som de vid avskedstagandet innehaft. Lärarna
äro dessutom delaktiga i civilstatens änke- och pupillkassa.
Enligt nådig förordning den 10 juni 1909 »äga lärare och lärarinna
vid seminariernas övningsskolor rätt att i avseende å löneförhöjning och
’) Utom fri bostad och vedbrand.
28
FINLAND.
pension tillgodoräkna sig högst tio år av den tid, de såsom fullt kompe¬
tenta handhaft lärarbefattning vid högre folkskola eller utövat motsva¬
rande pedagogisk verksamhet».
För vinnande av närmare kännedom om folkskollärarseminarierna
och folkskoleväsendet i andra länder skall seminariets direktor eller en av
dess lärare eller lärarinnor årligen jämlikt skollagen av 186(5 sättas i till¬
fälle att under några månader vistas utrikes. För detta ändamål har varje
enkelt seminarium till sitt förfogande ett årligt statsanslag av 600 mark
och varje sammansatt seminarium 1,200 mark.
7. Folkskollärarnas fortbildning.
Aven i Finland har man länge varit på det klara med att något
borde göras för folkskollärarkårens fortbildning. Till en början ansåg
man, att denna fortbildning bäst skulle främjas, om ett antal lärare sattes
i tillfälle att åhöra undervisningen vid seminarier och andra orters folk¬
skolor. I överensstämmelse med denna uppfattning anslogs 1895 för 3
år en årlig summa av 3,600 mark till fördelning mellan landets inspek¬
tionsdistrikt. På vart och ett av landets 12 distrikt skulle då falla 2
eller 3 stipendier k 100 eller 150 mark åt lärare och lärarinnor, som inom
sitt eget land ville göra studieresor. Sedan år 1906 äro stipendierna 150
och 200 mark för fyra och sex veckors auskulteringsresa. Dessa auskul-
teringsstipendier blevo eftersökta; anslaget förnyades därför och ökades.
För år 1910 hava till dylika stipendier beviljats 20,000 mark. Dessutom
hava för utrikes resor 5,000 mark.
Därjämte hava akademiska feriekurser kommit till stånd. Under åren
1894—1910 hava dylika kurser hållits vartannat år i Helsingfors. Största
kontingenten av deltagare har såväl vid de finska som de svenska kurserna
lämnats av folkskolans lärare och lärarinnor. Hos åtskilliga av deltagarna
hava dessa kurser givit impuls och ledning för vidare studier på egen
hand, vilka studier ibland kunnat utmynna i ett betyg av vederbörande
universitetslärare.
Som redan är antytt vid tal om kompetensfordringarna, kan nämligen
en folkskollärare, som slagit sig på studier av ett visst ämne, hos veder¬
FINLAND.
29
börande universitetslärare anmäla sig till tentamen i detta ämne, förhöras
och erhålla betyg. De, som vilja söka befattning vid ett seminariums öv¬
ningsskola, gå denna väg. Men även ett stort antal andra lärare och
lärarinnor vid folkskolan hava begagnat sig av samma utväg och sålunda
ökat sin kompetens och sina meriter genom betyg av vederbörande pro¬
fessor i pedagogik, modersmålet, ett teologiskt ämne o. s. v. De nya be¬
stämmelserna rörande folkskoleinspektionen på landet giva eliterna bland
folkskolans lärare ökad anledning att slå in på denna väg.
I nådiga förordningen angående de för folkskolorna på landet in¬
rättade distriktsinspektörstjänsternas uppförande på ordinarie stat den 14
maj 1909 stadgas nämligen bland annat i § 4:
»För vinnande av anställning såsom distriktsinspektör erfordras:
a) att sökanden avlagt de för erhållande av lektorstjänst vid semina¬
rium föreskrivna kunskapsprov eller, om lian är folkskollärare, inför univer-
sitetsprofessor i fyra ämnen undergått sådant förhör, som i sin helhet
anses motsvara filosofiekandidatexainen, samt i vartdera fallet, att sökanden
vid universitetet avlagt pedagogie-examen med minst näst högsta vitsord, och
b) att sökanden utövat lärarverksamhet vid högre, företrädesvis
för folkundervisning avsedd läroanstalt samt därigenom eller annorledes,
såsom genom utgivna skrifter visat sig äga noggranna och mångsidiga
insikter i folkskoleförhållanden eller, om han är folkskollärare, att han i
minst fyra års tid förestått högre folkskola, företrädesvis i landskommun,
eller ock handhaft undervisning i övningsskola vid seminarium, samt därvid
ådagalagt framstående lärarförmåga.»
Med år 1907 hava folkskolans lärare erhållit större möjligheter till
avläggande av examina vid universitetet. Från och med detta år hava näm¬
ligen vid universitetet anordnats särskilda kurser under lästerminerna för
lärarkårens fortbildning. För deras ledning har inrättats eu särskild
professur. De lärare och lärarinnor, som deltaga i dessa kurser, utsträcka
vanligen sina studier vid universitetet till två terminer. I stipendier av
staten erhåller varje deltagare 300 å 400 mark pr termin.
30
RYSSLAND.
IV. Ryssland.1)
Av K. E. Sandberg.
I jämförelse med förhållandena i de västeuropeiska staterna befinner
sig som känt den allmänna folkundervisningen i Ryssland ännu i sitt första
utvecklingsskede. 1904 utgjorde antalet läskunniga blott 16 procent av hela
befolkningen, och ännu uppgår antalet icke läs- och skrivkunniga rekryter
till omkring 50 procent. Det betecknas ju också som en av rikets angeläg¬
naste uppgifter att genomföra eu obligatorisk undervisning för hela folket.
Denna uppgift fösvåras emellertid av den brist på enhetlighet, som utmärker
de redan befintliga undervisningsanstalterna.
Till betydlig del hava dessa upprättats av och lyda under kyrkliga
myndigheter, i sista hand den heliga synoden, liksom de underhållas av
kyrkans tillgångar. Andra folkskolor förvaltas av den provinsiella själv¬
styrelsens organ, de s. k. zemstvoinstitutionerna. De övriga stå under mi-
nisteriell ledning. De kyrkliga skolorna uppgingo 1903 till mer än 40,000,
zemstvoskolorna till omkring 19,000 och de ministeriella till nära 40,000.
— Bristen på enhetlighet sträcker sig till de ministeriella skolorna, i det
åtskilliga av dem icke lyda under ministeriet för folkundervisning utan
under andra ministerier.
Det är naturligt, att denna splittring av undervisningsanstalterna
skall motsvaras av eu liknande brist på enhetlighet i fråga om lärarutbild¬
ningen, så mycket mer som formerna härför långt ifrån hunnit bliva fast
*) Följande kortfattade redogörelse för lärarutbildningen i Ryssland grundar sig huvud¬
sakligen på uppgifter hämtade ur en av A. S. Prugavin 1904 utgiven samling Lagar och
förordningar angående folkundervisningen i Ryssland, samt program för de kyrkliga lärar-
skolorna, utgivna av Heliga synoden 1904, vilka arbeten ställts till kommitténs förfogande
genom det svenska konsulatets i Petersburg försorg. Utdragen ur dessa arbeten hava samman¬
förts och översatts av lektorn vid Stockholms Handelshögskola, fil. d:r R. Ekblom.
RYSSLAND.
31
utbildade. Åtskilliga av lärarna vid de kyrkliga skolorna, vilka i allmänhet
blott omfatta en 3-årig lärokurs, ha genomgått kyrkliga prästseminarier
samt därefter av de kyrkliga myndigheterna förordnats till lärartjänstgöring
såsom en öfvergångsbefattning för prästerlig anställning. Ej sällan be-
strides undervisningen av lärarinnor, som fått sin utbildning vid de s. k.
eparchialskolorna, kyrkliga motsvarigheter till flickgymnasierna, oftast ut¬
byggda med en pedagogisk klass. Stundom anställas vid dessa skolor lärare,
som icke erhållit någon särskild utbildning utöver sin folkskolekurs. De
flesta av de kyrkliga skolornas lärare hava dock fått sin utbildning vid kyrk¬
liga lärarskolor.
Zemstvoskolorna och de ministeriella skolorna äro liksom de kyrk¬
liga i allmänhet blott 3-åriga. Men i en del städer finnas bättre or-
ganiserade skolor med 6-årig lärokurs, s. k. stadsskolor. De lärarkrafter,
som tjänstgöra i zemstvo- och ministeriella skolor, ha på flera olika sätt
kunnat erhålla sin utbildning. Lärarinnorna, vilkas utbildningsgrad i all¬
mänhet torde vara något högre än lärarnas, ha vanligen genomgått flick-
gymnasier med tillhörande pedagogisk klass. Anställning som lärare utan
särskild examen eller prövning vinna sådana personer, som vistats vid uni¬
versitet, genomgått gymnasium eller under minst 4 år undervisats i präst¬
seminarium. Personer med lägre utbildning kunna antagas till lärare efter
undergången prövning, som omfattar skriftligt och muntligt förhör samt
undervisningsprov i modersmål och räkning. Flertalet manliga lärare vid
zemstvo- och statsskolor torde emellertid ha fått sin utbildning vid något
seminarium.
Först med 1870-talet begynte man i Ryssland upprätta verkliga lärar-
seminarier. Trots stora organisatoriska och andra svårigheter vid deras an¬
ordnande tillväxte deras antal under detta årtionde hastigt men har under
de senare åren föga ökats. De kunna därför icke på långt när tillgodose
behovet av lärarkrafter. Oaktat man begagnar den förut nämnda utvägen
att som lärare anställa personer, som sakna direkt utbildning för under¬
visningsverksamhet, är lärarbristen mycket kännbar., j
De statens lärarbildningsanstalter, som förbereda för anställning vid de
6-åriga stadsskolorna, benämnas institut, de som utbilda lärare för de lägre
folkskolorna på landsbygden och i en del städer, benämnas seminarier.
32
KYSSLAND.
1. Institut.
Instituten, vilka som nyss nämnts ha till uppgift att utbilda lärare
för de mera utvecklade folkskolorna och därför äro att betrakta som ett
högre slag av lärarutbildningsanstalter, förekomma till ett antal av 11 i
skilda delar af riket. I bortre Sibirien, Turkestan, Östersjöprovinserna och
Polen saknas dock ännu sådana anstalter. Instituten underhållas i det
hela taget av statsmedel; elevavgifter samt avkastning av särskilda fonder
lämna stundom en obetydlig tillökning i de regelmässiga inkomsterna.
Institutet omfattar i regeln 3 ettåriga klasser, vartill i några fall
kommer en förberedande klass. Med själva lärarbildningsanstalten är för¬
bunden en övningsskola, som med ett par undantag är av stadsskoletyp.
Anstalten står under ledning av en direktor, vilken till närmaste biträde
för de expeditionella göromålens utförande har en ekonom och en sekre¬
terare. Lärarkåren utgöres i övrigt av lärare i kristendom och övriga kun¬
skapsämnen samt i olika övningsärnnen; vanligen omfattar den 12—13 per¬
soner. Direktor och ämneslärare ha universitetsutbildning och äro i det
hela jämställda med lärare vid latin- och realgymnasier.
Lärjungeantalet är vid olika institut mycket växlande. I samma
klass få intagas högst 35 elever. Normalt skall elevantalet uppgå till 75,
av vilka 60 erhålla fullt underhåll av statsmedel; de övriga 15 under¬
stödjas genom stipendier från kommuner, zemstvoer o. s. v. Elevplatserna
utöver de statsunderstödda 60 synas emellertid vara föga eftersökta och
stå ofta obesatta.
Nya lärjungar få intagas endast i första klassen. För intagning
fordras att hava fyllt 16 år. Den, som genomgått gymnasium, prästsemi¬
narium eller liknande läroanstalt, vinner inträde utan särskild prövning.
Övriga inträdessökande, vilka vanligen genomgått stadsskolor eller i vissa
fall bättre utvecklade skolor på landsbygden, få avlägga inträdesprov i
kristendom, modersmål, aritmetik, geometri samt Rysslands historia och
geografi. Särskild vikt lägges vid provet i modersmålet samt aritmetik och
geometri. Inträdesfordringarna torde i det hela motsvara den 6-åriga stads-
skolans kurs.
KYSSLAND.
33
Undervisningen omfattar följande ämnen: kristendom, pedagogik och
didaktik, modersmålet med kyrkslaviska, aritmetik och algebra, geometri,
rysk och allmän historia, rysk och allmän geografi, naturkunnighet, linear-
ritning och teckning, välskrifning, sång och gymnastik. Vid några få in¬
stitut meddelas även undervisning i handarbete (slöjd).
För undervisningen tillämpas följande
Timplan.
|
Klass I.
|
Klass II.
|
Klass III. i Summa.
|
Kristendom....................
|
2
|
2
|
1 5
|
Pedagogik och didaktik..............
|
—
|
2
|
2 j 4
|
Modersmålet med kyrkslaviska...........
|
5
|
5
|
2 12
|
Aritmetik och algebra...............
|
5
|
4
|
2 11
|
Geometri.....................
|
2
|
2
|
1 . 5
|
Historia......................
|
3
|
2
|
1 6
|
Geografi .....................
|
2
|
2
|
1 5
|
Naturkunnighet..................
|
4
|
5
|
1 10
|
Linearritning, teckning, välskrivning........
|
5
|
4
|
1 i 10
|
Summa
|
28
|
28
|
12 68
|
Sång övas under den övriga undervisningstiden, sammanlagt 2 tim¬
mar i veckan för varje lärjunge. Likaså användes en del av den angivna
undervisningstiden till övningar i gymnastik, som skola upptaga samman¬
lagt en timme varje dag. Större delen av tredje klassens undervisningstid
ägnas åt undervisningsövningar i den med institutet förbundna övnings-
skolan.
Lärokurserna i de olika ämnena äro i gällande författning ytterst
noggrant bestämda med detaljerat och utförligt angivande av deras inne¬
hål] och omfattning samt ordningsföljden mellan olika ämnesgrenar. Aven
om de på en eller annan punkt gå utöver vad som för närvarande van¬
ligen meddelas i svenska seminarier, torde de i det hela icke överstiga och
i flera fall icke nå upp till denna norm.
Några anteckningar rörande särskilda ämnens kurser må här med-
O O
delas.
5—082815 Folkunder v.-k om. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
34
RYSSLAND.
Kursen i Kristendom omfattar jämte läsning av katekesen även bibelkänne¬
dom, vari ingår utanläsning av betydliga partier av bibeln, samt studium av
såväl den ryska som den allmänna kyrkohistorien.
Ordningsföljden inom den pedagogiska lärokursen synes vara: skolhygien.
psykologi, didaktik och metodik. Kursen avslutas med en redogörelse för stads-
skolan, dess mål och verksamhetsvillkor. Såsom hjälpmedel för läraren ges an¬
visning på. bl. a. en tysk handbok i pedagogik (Schiitze, Praktische Erziehungs-
und Unterrichtslehre).
Inom modersmålet genomgas en omfattande kurs i grammatik, som studeras
efter ett föråldrat skolastiskt system. Litteraturläsning förekommer i ganska
stor utsträckning och omfattar ett flertal författare från tiden 1700—1850. Jämte
de vanliga kyrkslaviska texterna genomgås även delar av fornryska krönikor samt
folkvisor.
Inom aritmetiken behandlas bråkläran, reguladetri, bolags- och intresse¬
räkning; i algebran når mau fram till ekvationer av första graden med 2 obe¬
kanta, av andra graden samt ekvationer av högre grad, som kunna överföras till
andra graden. Lärokursen i geometri omfattar bl. a. beräkning av sfäriska ytor
samt av förhållandet mellan klots och månghörningars ytor.
Studiet av allmän historia begynner i första klassen och fortgår jämsides
med studiet av den ryska historien. I första klassen genomgås gamla tiden och
medeltiden, i andra klassen nyare tiden. Tredje klassens lärokurs avser att låta
eleverna genom läsning av krönikor, memoarer och historiska verk vinna närmare
kännedom om särskilda historiska företeelser, göra någon bekantskap med historiska
källor samt få någon kunskap om den historiska vetenskapens väsen och ut¬
veckling.
Lärokursen i geografi begynner med en översikt av den matematiska och
fysiska geografien, varefter följer en politisk-geografisk översikt av världen med
huvudvikt lagd vid närliggande länder med slavisk befolkning samt vid England
och Frankrike. Kursen avslutas med en mera utförlig framställning av Rysslands
fysiska och politiska geografi.
Len naturvetenskapliga lärokursen omfattar en översikt av naturkunnig¬
hetens olika grenar (även mineralogi), varvid den enskilde läraren äger frihet att
efter gottfinnande lägga huvudvikten vid en eller flera av ämnets grenar.
Åt välskrifningen ägnas mycken uppmärksamhet, och övningarna bedrivas
med stor petighet. I första klassen övas stor, i den andra medelstor och i den
tredje fin stil, varjämte i sistnämnda klass vissa fraser skola skrivas först med
medelstor och sedan med fin stil.
Kursen i linearritning är förlagd till tredje klassen och skall ställas i sam¬
band med undervisningen i geometri.
RYSSLAND.
35
Efter genomgången lärokurs erhålla eleverna betyg, som berättiga
dem till anställning vid stadsskolor. De bäst vitsordade utmärkas genom
medaljer.
2. Seminarier.
Lärarseminarierna, från vilka som förut nämnts lärare utexamineras
för anställning vid de 3-åriga folkskolorna, det stora flertalet av zemstvo-
och statsskolor, stå såsom naturligt är i alla hänseenden på ett lägre plan
än instituten. 1) Till ett antal av närmare 70 äro lärarseminarier inrättade
i rikets alla huvuddelar. Åtskilliga av dem utgöra fortsättning av vissa
på 1860-talet upprättade skolor, som voro förbundna med pedagogiska
kurser. Av de övriga grundades de flesta under 1870-talet, och blott ett
fåtal har tillkommit under de senaste årtiondena. Åtminstone ett semi¬
narium, befintligt i Moskva, är avsett för kvinnor. I allmänhet under¬
hållas seminarierna av staten. Men ej sällan lämnas bidrag av zemstvoerna,
och ett fåtal bekostas helt och hållet av dessa institutioner.
Liksom instituten äro seminarierna vanligen 3-klassiga och kursen
således 3-årig. I några fall ha de utvidgats antingen med en förberedande
klass eller med en högre avslutningsklass. Såsom övningsskola är med
seminariet förbunden en 3-årig folkskola. Lärarantalet är i allmänhet
mindre än vid instituten: 7—8 lärare synes vara det vanliga. Direktorn,
seminariets ledare, skall ha avlagt universitetsexamen. Han utväljer övriga
lärare, vilka böra men ej nödvändigt måste ha vistats vid universitet.
Lärjungeantalet är också här mycket växlande men uppgår i de flesta
fall till 50—80. I regeln åtnjuta lärjungarna statsunderhåll, ett mindre
antal understödjés av kommuner eller av enskilda, och blott några få be¬
kosta själva sitt underhåll. Vissa seminarier äro ordnade som internat, i
andra fall äro lärjungarna inkvarterade i seminariestaden. De lärjungar,
som åtnjuta underhåll av statsmedel, måste förbinda sig att under minst
4 år tjänstgöra som folkskollärare samt att i annat fall återbetala det er¬
hållna understödet.
*) Vissa a-v ifrågavarande lärarbildningsanstalter benämnas »lärarskolor». Någon annan
olikhet mellan dessa och »lärarseminarierna» synes dock ej förefinnas, än att de förstnämnda
äro sämre utrustade, ha större lärjungeantal o. s. v.
36
RYSSLAND.
För inträde fordras liksom vid instituten en ålder av minst 16 år.
De inträdessökande skola ha genomgått folkskola och böra således kunna
läsa och skriva, men i övrigt äro i n träd esf o r d ri ngarn a obetydliga.
Undervisning meddelas vid seminarierna i ungefär samma ämnen
som vid instituten, och den fastställda timplanen har följande utseende:
Timplan.
|
Klass I.
|
Klass II.
|
Klass III.
|
Summa.
|
Kristendom....................
|
4
|
3
|
2
|
9
|
Pedagogik ................
|
—
|
2
|
3
|
5
|
Modersmålet................
|
4
|
4
|
2
|
10
|
Kyrkslaviska...................
|
2
|
1
|
1
|
4
|
Aritmetik............
|
4
|
3
|
2
|
9
|
Geometri.................
|
1
|
2
|
2
|
5
|
Rysk (och allmän) historia.......
|
2
|
3
|
2
|
7
|
Geografi ................
|
3
|
2
|
2
|
7
|
Naturkunnighet........
|
2
|
3
|
3
|
8
|
Välskrivning och teckning...........
|
5
|
4
|
3
|
12
|
Gymnastik................
|
2
|
2
|
2
|
(5
|
Sång...............
|
2
|
2
|
2
|
6
|
Praktiska göromål: slöjd, trädgårdsskötsel o. s. v. . .
|
—
|
—
|
6
|
6
|
Summa
|
31
|
31
|
32 |
|
94
|
Såsom naturligt är med hänsyn till lärjungarnas ringa förkunskaper,
äro lärokurserna i samtliga ämnen betydligt mindre än de, som genomgås
vid instituten. Seminarieutbildningen avser också, såsom framgår av tim¬
planen, huvudsakligen blott att meddela eleverna ett nödtorftigt mått av
insikter och färdigheter, och åt den särskilda lärarutbildningen kan blott
mindre uppmärksamhet ägnas.
3. Kyrkliga lärarskolor.
Såsom förut nämnts har en del lärare vid de kyrkliga folkskolorna
erhållit sin utbildning i de kyrkliga seminarierna, vilkas egentliga uppgift
KYSSLAND.
37
är att utbilda det lägre prästerskapet. Utom dessa prästseminarier
finnas emellertid särskilda kyrkliga lärarskolor, i vilka det stora flertalet
lärare vid de kyrkliga folkskolorna utbildas. Naturligtvis stå också dessa
under kyrklig ledning och lyda i sista hand under den heliga synoden.
Antalet sådana seminarier torde uppgå till mellan 30 och 40.
Givetvis stå de i alla avseenden på en betydligt lägre ståndpunkt än
statens lärarinstitut, men de synas även i det hela vara underlägsna stats-
seminarierna. Liksom dessa omfatta de eu 3-årig lärokurs.
Omfånget av deras undervisning belyses av den för dem gällande
Timplan.
|
Klass I.
|
Klass XI.
|
Klass III.
|
Summa.
|
Undervisningen
bestrides av
|
Bibelläsning..............
|
i
|
1
|
2
|
4
|
I
|
Dogmatisk kristendomsundervisning . . .
|
—
|
2
|
2
|
4
|
' kristendomsläraren.
|
Allmän och rysk kyrkohistoria.....
|
2
|
1
|
1
|
4
|
i
|
Didaktik och huvuddragen av pedagogiken
|
—
|
2
|
2
|
4
|
1
|
Kyrkosång och musik.........
|
3
|
3
|
2
|
8
|
sångläraren.
|
Modersmålet och litteraturhistoria ....
|
4
|
3
2
|
3
|
10
|
>l:ste läraren.
|
Kyrkslaviska.............
|
2
|
—
|
4
|
1
|
Allmän och rysk historia........
|
3
|
2
|
3
|
8
|
I
|
> > » geografi ........
|
2
|
2
|
—
|
4
|
>2:dre läraren.
|
Linearritning och teckning.......
Aritmetik, grunderna av geometri och lant-
|
2
|
1
|
1
|
4
|
|
mäteri...............
|
3
|
2
|
3
|
8
|
I
|
Naturkunnighet............
|
2
|
2
|
3
|
7
|
>3:dje läraren.
|
Hygien................
|
—
|
1
|
1
|
2
|
|
I Summa
|
24
|
24
|
23
|
71
|
|
Undervisningen i kristendom, kyrkslaviska och kyrkosång upptar
alltså en tredjedel av hela undervisningstiden.
Rörande lärokurserna i de olika ämnena, vilka även för dessa skolor
äro noggrant fastställda, må blott följande anmärkas.
Litteraturläsningen är jämförelsevis omfattande och föres fram ända
till Tolstoj. I algebra meddelas blott de allra första grunderna; i geo¬
38
RYSSLAND.
metri når man till beräkning av prismat och pyramiden. Undervisningen
i naturkunnighet omfattar de första grunderna av dennas olika grenar; åt
kemi och mineralogi skall t. ex. enligt den detaljerade och utförliga kurs¬
planen ägnas 29 lektioner och åt botanik 25. Det är tydligt, att med de
obetydliga förkunskaper eleverna äga det icke kan bliva tal om att i dessa
ämnen bibringa dem något kunskapsmått, som går mycket utöver vad en
bättre svensk folkskola meddelar sina lärjungar.
4. Lärarkurser.
För ynglingar, vilka utan att genomgå seminarium vilja förbereda
sig till avläggande av den särskilda prövning, varigenom de bliva berät¬
tigade att erhålla anställning vid folkskolor, anordnas här och var vid
stadsskolor särskilda utbildningskurser. De pågå endast ett år, och det är
tydligt, att den förberedelse för en lärarprövning de kunna lämna blir
synnerligen anspråkslös.
Då, såsom det torde framgå av denna kortfattade redogörelse, lärar¬
utbildningen i många, kanske de flesta fall lämnar mycket övrigt att önska,
har man vidtagit särskilda anstalter för att tillgodose i tjänst varande
lärares behov av ytterligare utbildning. För detta syfte anordnas under
sommarferierna vid seminarier samt vid stads- eller andra skolor kurser för
»mindre skickliga pedagoger». Dessa stå under ledning av folkskolinspek¬
törer, seminarierektorer eller dylika och vara 4—6 veckor.
PREUSSEN.
;59
V. Preussen.
Av Otto W. Sundén.
1. Historik.
I Preussen liksom i andra kinder är det först i jämförelsevis sena
tider man börjat vidtaga särskilda åtgärder för fackmässig pedagogisk ut¬
bildning av folkskollärare. Redan under medeltiden gjordes ju då och
då aktningsbjudande försök att få en folkundervisning till stånd, men
några anstalter för utbildning av lärare för denna undervisning förekommo
icke. Liknande var förhållandet under förra delen av nyare tiden.
Från 1600-talet må antecknas, att Ernst den frommes åtgöranden för
folkbildningens utbredning inom hertigdömet Gotha samt Ratkes och Co-
menius’ verksamhet i sin mån bidrogo att skapa ett något livligare bild-
ningsintresse, och att i samband därmed även tanken på särskilda lärar-
utbildningsanstalter framkom. I hertigdömet Gotha gjordes 1698 ett första
försök att förverkliga denna tanke. Tio skickliga lärare skola av dåvarande
hertig Friedrich II ha blivit förordnade att utbilda läraraspiranter för
undervisningskallet, och för ändamålet blevo på olika orter anlagda s. k.
seminaria scolastica. Dessa anstalter, som torde ha varit de första i sitt
slag i Tyskland, upphörde emellertid snart nog.
Den för undervisningen så varmt nitälskande och ivrigt verksamme
August Hermann Francke (+ 1727) tillhör även förtjänsten att genom sitt
arbete ha befordrat lärarutbildningen. Han föranstaltade, att de talrika
unga män, mest studenter, vilka meddelade undervisning i hans storartade
skolstiftelser i Halle, därvid erhöllo en av erfarna lärare och inspektörer
ledd pedagogisk utbildning. Genom personer, som stått under Franckes
40
PREUSSEN.
inflytande och livats av hans varma intresse, fördes lärarbildningsidén
vidare.
Under den för grundandet av ett ordnat folkskoleväsen i Preussen
så förtjänte konung Friedrich Wilhelm I (f 1740) inrättades 1732 i Stettin
ett lärarseminarium, som ställdes under ledning af Franckes lärjunge
Schienmeyer. En annan av Franckes lärjungar, den bekante Johann Julius
Hecker, grundade 1748 i Berlin ett seminarium, som i senare tid förlagts
till den lilla staden Ivöpenick. Under 1700-talet, särdeles under dess senare
hälft, tillkommo flera andra seminarier såväl i Preussen som i andra delar
av Tyskland, så att vid århundradets slut de flesta mera betydande tyska
stater ägde lärarbildningsanstalter. Till detta resultat medverkade i av¬
sevärd mån det pedagogiska intresse, som väcktes genom de s. k. filan-
tropinisternas verksamhet.
De sålunda grundade seminariernas läroplan påverkades starkt av
det bildningsideal, som härskade under den tid de kommo till stånd. Den
från Spener och Francke utgångna pietistiska riktningen krävde stort ut¬
rymme för kristendomskunskapen, så att jämte teoretisk undervisning och
praktiska skolövningar i detta ämne förekommo jämförelsevis få andra
ämnen, såsom: läsning, skrivning, räkning, metodik och (på vissa ställen)
handledning i silkesodling.
Under seklets senare tredjedel blev en annan riktning förhärskande,
den s. k. upplysningen, med sitt starka intresse för kunskaper om alle¬
handa praktiska ting. Seminariernas läroplan utvidgades nu betydligt.
Jämte religionsundervisningen nämnes kristlig moral, och till de här ovan
nämnda ämnena läggas geografi, statskunskap och statistik, historia, na-
turalhistoria särskilt med hänsyn till dess nationalekonomiska betydelse,
meteorologi, mekanik*, astronomi*, fältmätning*, trädgårdsskötsel, borgerlig
byggnadskonst* samt viktigare hälso- och sjukvårdsregler.') På ett eller
annat ställe finnes även ett främmande språk, latin eller franska, bland
seminariets ämnen.
B Exemplet är hämtat från 1772 års läroplan för det förut nämnda seminariet i
Berlin. De med * utmärkta ämnena voro icke obligatoriska. Vid andra samtida seminarier
träffa vi delvis annan ämnesförteckning.
PREUSSEN.
41
De förhållanden, under vilka dessa första seminarier arbetade, voro
olta mycket ogynnsamma. Lärarna vid desamma voro få, flerstädes föga
kompetenta och nästan överallt så knappt avlönade, att de för att kunna
leva måste nedlägga en stor del av sina krafter och sitt intresse på
annat arbete.
Några bestämmelser rörande inträdeskunskaper eller andra kvalifika¬
tioner för eleverna funnos i regeln icke. Lärjungarna kommo vanligen
med ringa och ojämna förutsättningar och fingo utan prövning inträda
när som helst under läsårets lopp. Även på ställen, där lärokursen
utsträcktes till två eller tre år, måste till följd av brist på lärarkrafter
och lokaler ofta nog alla lärjungar undervisas tillsammans i ett enda rum.
Att resultatet icke kunde bli så särdeles lysande, är tydligt nog.
Därjämte voro seminarierna så få, att de blott till eu mycket obe-
tydlig del kunde fylla behovet av lärare. I stor utsträckning var man
fortfarande som förut hänvisad till att anförtro barnundervisningen åt
personer utan utbildning för kallet. Dess värre fäste man därvid ofta noo-
alltför liten vikt vid deras lämplighet. Avskedade betjänter och under¬
officerare samt uttjänta soldater utan allmänbildning och ofta nog med råa
seder erhöllo tjänst som skollärare, ja stundom kunde till och med hända,
att församlingar för att begränsa utgifterna till fattigvården satte försvars¬
lösa personer, även om de voro sedligt förfallna, till uppfostrare för det
uppväxande släktet.
Ihågkommas bör likväl, att många vederbörande, bland dem icke
minst den preussiske ministern Zedlitz, som 1771 — 1788 var högste ledaren
av det preussiska undervisningsväsendet, sökte befrämja utbildningen av
lärare. Men då man, väl huvudsakligen av ekonomiska skäl, ej kunde
forcera inrättandet av seminarier, såg man sig om även efter andra
utvägar.
Nämnde Zedlitz framkastar i ett brev till von liochow tanken på
att till framstående skollärare skicka unga män som åhörare och med¬
hjälpare, för att de på sådant sätt skulle vinna skicklighet att meddela
undervisning. Denna tanke förverkligade man på flera ställen men, som
det vill synas, icke alltid med gott resultat. Skollärarkallet fattades ofta
helt hantverksmässigt, och man ansåg därför, att det för nybörjaren var
6—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Follcskolesem. Band 4.
42
PREUSSEN.
mest maktpåliggande att på lärlingsmanér vinna rutin och mekanisk fär¬
dighet i yrket. Den berömde skolmannen Adolf Diestenveg (f 1866)
skrev härom 1827, att de lärarkandidater, som blott på detta sätt under
en kort tid förbereddes för kallet, i regeln endast erhöllo ett slags dressyr,
enär de utan verklig insikt om saken blott gjorde efter, vad mästaren
gjorde före. Diestenveg arbetade fördenskull för eu utveckling av se¬
minarierna, så att dessa bättre än dittills måtte kunna fylla sin uppgift
som lärarbildningsanstalter.
Under förra hälften av 1800-talet inträdde för de preussiska semi¬
narierna ett skede av raskare framåtgående. Pestalozzi hade icke verkat
förgäves. Många av hans tankar hade funnit en fruktsam jordmån även
i Preussen. Hans hängivna arbete för folkets upplysning och uppfostran
hade uppväckt många krafter till strävan för samma mål. Det var för de
preussiska seminariernas utveckling en gynnsam vind, som drog fram.
Deras antal växte jämförelsevis hastigt: från 11 år 1806 till 28 år
1828 och sedan i ännu hastigare tempo till och med år 1837, då de ut¬
gjorde 45. De fingo en något bättre utrustning än förut, mängden av
undervisningsämnen inskränktes något, och framför allt uppstod mången¬
städes ett friskt liv inom anstalterna: det arbetades med varmt intresse och
stor iver. Detta gäller framför allt om de seminarier, som leddes av fram¬
stående direktorer, t. ex. W. Harnisch och den nyssnämnde A. Diestervveg,
båda utövande ett mäktigt inflytande i vida kretsar.
Men vi få icke glömma, att Europas folk under en lång tid efter
Napoleons fall levde i den politiska reaktionens tecken. Det med så varmt
intresse och så goda förhoppningar upptagna arbetet på folkupplysningen
och lärarutbildningen hade svårt att i längden finna hägn och stöd under
denna reaktion. Agrarerna beklagade sig över de växande utgifterna för
skolväsendet och fruktade, att eu höjning av folkbildningen skulle med¬
föra stegrade anspråk hos jordbruksarbetarna och komma dessas oppositions-
lust att växa. Inom de ledande kretsarna i allmänhet såg man med viss
misstro det ivriga spridandet av kunskaper och iakttog med ovilja den
som man menade alltför starka självständighetsanda, som började göra sig
gällande inom folkskollärarkåren. Härtill kom, att man icke överallt
fann de frukter, som man av utgifterna för skolväsendet ansåg sig ha rätt
PREUSSEN.
43
att vänta. Det missnöje, som uppstod, gick i rikt mått ut över semi¬
narierna. Vid en minnesfest 1845 gav konung Friedrich Wilhelm IV
offentligt tillkänna sitt missnöje och sin onåd, och ett par år senare blev
den mest bemärkte hland lärarbildningens målsmän, den förut nämnde
Diesterweg, avlägsnad från sin befattning. Flera seminarier i större städer
upplöstes eller förlädes till obetydliga städer eller byar.
Denna åtgärd var i väsentlig mån dikterad även av omsorgen att
skydda seminaristerna från att besmittas av den företrädesvis i de större
städerna rådande revolutionära anda, vilken, framkallad av den tryckande
reaktionen, allt mer gjorde sig gällande, ju mer man närmade sig år¬
hundradets mitt. I mars 1848 bröt som bekant revolutionen ut. Eu del
folkskollärare, som levat under de mest bedrövliga ekonomiska förhållan¬
den, hade skänkt sina sympatier åt de revolutionära. Utan grund gjordes
nu seminarierna ansvariga härför, och man blev betänkt på att alldeles
avskaffa dem och i stället överlämna åt prästerskapet i de olika orterna
att utbilda barnalärare. Efter närmare överläggning lät man emellertid
seminarierna bestå men mot villkor, som voro allt annat än avundsvärda.
Den 1, 2 och 3 oktober 1854 utfärdades »Regulative för das Volksschul-,
Präparanden- und Seminarwesem. Författare till dem var Ferdinand Stiehl
(t 1878), och efter honom äro de kända under benämningen de stiehlska
regulativen. Genom dessa förordningar blev en treårig kurs lagstadgad
och övningsskolor anbefallda för alla preussiska seminarier. Men därjämte
innehöllo regulativen eu mängd föreskrifter ägnade att betänkligt hämma
seminariernas utveckling. Lärostoffet i de olika ämnena begränsades till
ytterlighet. Det återstod endast föga av det, som kunde äga intresse och
bildningsvärde för den vuxna ungdomen. Lärjungarna skulle göras väl
förtrogna med de i barnskolorna brukade läse- och abc-böckerna; däremot
aktades onödigt att sysselsätta sig med litteraturläsning och litteratur¬
historia i seminarierna. Allmän historia uteslöts, emedan man befarade,
att detta ämne skulle hos seminariernas elever alstra inbilskhet och falsk
bildning. I matematik skulle kursen utgöras av hela tal och bråk.
Liknande begränsning förekom även i andra ämnen, så att man på flera
områden knappast kom utöver folkskolekurserna, vilka i stället skulle vara
föremål för ett upprepat noggrant genomgående och detaljerat förklarande.
44
PREUSSEN.
Dook bör anmärkas, att musikundervisningen skulle föras mycket långt
och avse att utbilda eleverna ej blott till lärare i sång utan även till kan¬
torer och organister i kyrkorna.
Rörande den pedagogiska fackbildningen torde även ett par ord böra
sägas. Den skulle, liksom hela utbildningen i övrigt, »förenklas». 1 stället
för pedagogik, vari förut ingått psykologi, pedagogikens teori och historia,
undervisningslära m. in., skulle nu insättas Schulkunde, som erhöll 2 tim¬
mar i veckan. Under första året skulle undervisningen i detta ämne ge
en enkel bild av skolan i dess förhållande till familjen, kyrkan och staten
samt en framställning av de rätta egenskaperna hos folkskolläraren och de
förnämsta personerna och data ur folkskolans historia. Under andra året
skulle genomgås läran om skoltukten, folkskolans lektionsplaner och under¬
visningsmetoder samt i närmare detaljer folkskolans uppgift och inrättning.
Sista året skulle eleverna ånyo och på ett mera ingående sätt göras be¬
kanta med sina plikter såsom blivande tjänare i stat och kyrka och med
de rätta medlen för sin fortsatta utbildning.
Denna undervisning kom mest att bestå i dogmatiskt givna före¬
skrifter rörande skolan och läraren, då den icke avsåg att genom förmed¬
lande av tillräckligt omfattande insikt leda till förståelse av uppfostrings¬
frågorna och till självständigt omdöme vid arbetet.
Det blev en torftig bildning och en klen och dressyrartad förbere¬
delse för kallet, den preussiske seminaristen fick. Seminarieundervisnin-
gen, driven efter de nya grundsatserna, råkade också snart nog i verkligt
vanrykte, ja blev ofta nog föremål för de bildades åtlöje. Sådana anstalter
övade föga dragningskraft på begåvade ynglingar, och så kom det sig
även, att lärarkåren gick miste om en del goda förmågor, som den annars
skulle fått.
Regulativen utsattes för eu häftig kritik både i pressen och i den
preussiska lantdagen, och en del förändringar blevo snart nog vidtagna.
Dock fortforo nämnda förordningar att i de flesta delar lända till efter¬
rättelse till 1872.
Från nämnda år, dä Falk blev kultusminister, kan man räkna ett
nytt skede i den preussiska folkundervisningens historia. Stiehl fick lämna
sin befattning som föredragande råd, och de av honom författade och för¬
PREUSSEN.
45
svarade regulativen upphävdes. I stället utfärdades den 15 oktober nyss¬
nämnda år allmänna bestämmelser beträffande folkskole-, preparand- och
seminarieväsendet (Allgemeine Bestimmungen betreffend das Volksschul-,
Präparanden- und Seminarwesen). Seminarierna förblevo 3-klassiga, men
undervisningen gjordes verksammare genom ett bättre förfaringssätt och
rikare hjälpmedel, och kurserna i de olika ämnena utvidgades väsentligen.
Det blev sedermera vanligare än förut, att preparandanstalter anlitades av
dem, som förberedde sig för inträde, och antalet av dylika anstalter till¬
växte avsevärt.
Under de 29 år, som de nyssnämnda allmänna bestämmelserna voro
gällande, hunno stora förändringar inträda, såväl på den allmänna kultu¬
rens som på skolans område, och nya krav på lärarna framträdde, krav,
för vilkas fyllande en ännu bättre utbildning erfordrades, och så togs vid
det nya seklets början ett nytt steg i samma riktning som 1872. Den
1 juli 1901 utfärdades av kultusministern Studt nya bestämmelser angå¬
ende lärarbildningsväsendet (Neue Bestimmungen betreffend das Präpa-
rand- und Seminarwesen).
Ehuru i flera andra tyska stater det enhetliga 5- eller 6-klassiga
seminariet blivit organiserat, bibehöll man dock i Preussen de särskilda
preparandanstalterna och det 3-klassiga seminariet. Men de förra anstal¬
terna skulle nu bättre än förut skett utnyttjas, och deras läroplaner ställas
i organiskt samband med seminariernas. Härigenom har man i semina¬
rierna fått lärjungarna upp på ett högre bildningsplan än förut och bland
annat kunnat göra ett främmande språk till obligatoriskt läroämne.
2. Lärarbildningsanstalternas styrelser.
Högsta ledningen av det preussiska skolväsendet utövas av kultus-
ministeriet (das Ministerium der geistlichen, Unterrichts- und Medizinal-
angelegenheiten).
För var och en av konungarikets 12 provinser finnes ett provinsial-
skolkollegium, som sorterar direkt under ministeriet. Dessa kollegier äro
sedan 1840-talet skilda från de kyrkliga konsistorierna och bestå av en
president, som är samma person som provinsens överpresident, en direktor
46
PREUSSEN.
(i Brandenburg vicepresident) och ett antal ledamöter, bland dem ett eller
flera s. k. provinsialskolråd. Direkt under nämnda kollegier stå, jämte
vissa andra skolor, t. ex. gymnasier och realskolor, även seminarierna.
3. Lärarseminariernas nuvarande organisation.
Såväl till följd av den preussiska befolkningens jämförelsevis raskt
skeende tillväxt som ock på grund av en fortgående förbättring av folk¬
skoleväsendet ökas alltjämt behovet av nya lärarkrafter. Ett sådant kon¬
stant växande behov blir enligt i Preussen gällande princip, då det inom
något område gör sig kännbart, tillgodosett genom inrättandet av ett
nytt seminarium i det området. Behov, som anses vara av övergående
natur, mötas däremot genom anordnandet av parallellklasser vid förut
befintliga seminarier. Under de senaste decennierna ha båda dessa utvägar
i stor utsträckning använts, och ännu inrättas för varje år flei-a nya
seminarier och åtskilliga parallellklasser. För närvarande har preussiska
staten omkring 180 folkskollärarseminarier för manliga elever. Dessutom
finnas 2 dylika privatanstalter, nämligen en judisk i Berlin och en av
brödraförsamlingen inrättad i Niesky i Schlesien.
Ett antal lärarinneseminarier finnes även, men då dessa äro ordnade
på annat sätt än de manliga, skola de bli föremål för behandling i eu
särskild avdelning.
För den preussiske folkskolläraren kräver utbildningen 6 år efter
genomgången vanlig folkskolekurs. Själva seminariet har, som redan är
nämnt, 3 årsklasser, men för inträde i den lägsta (III) klassen erfordras
att ha väl inhämtat de kunskaper, som meddelas i eu likaledes 3-årig
preparandkurs.
Preparandanstalter finnas i stort antal i alla delar av landet.
En sådan förskola är icke förenad med ett seminarium till en anstalt,
utan den bildar en skola för sig. En stor del av preparandanstalterna
underhålles av staten (över 80), ett litet antal av de städer, i vilka de äro
förlagda, en del äro privata. Statens och städernas anstalter ha van¬
ligen som föreståndare en av statsmyndighet förordnad seminarielärare.
De privata ledas i regeln av seminariedirektorn på platsen. Varje pre-
PREUSSEN.
47
parandanstalt har utom föreståndaren minst 3 lärare, oftast tagna bland
de skickligare folkskollärarna.
Såväl seminarier som preparandanstalter kunna vara anordnade som
internat. Före 1872 var internat nära nog uteslutande regel. Efter den
tidpunkten har man mest lagt an på externat. Med tiden har nämligen
uppfattningen om internatsystemets användbarhet förändrats.
Till en början var det så gott som en given sak, att seminarierna
skulle ordnas som internat. Föräldrarna ansågo det tryggt, att då de
måste släppa sina barn från hemmet, de kunde få överlämna dem åt ett
slags hem vid seminariet, där de erhöllo ej blott fysisk vård utan även
moraliskt skydd mot frestelser och lockelser, som livet i staden kunde
erbjuda. Myndigheterna önskade, att eleverna uti internatet skulle fostras
till enkelhet, ordning, punktlighet och lydnad. Genom sund kost skulle
även deras krafter stärkas, genom sträng indelning av tiden skulle de
bättre hinna med sitt arbete utan överansträngning, och genom de regel¬
bundna andaktsövningarna skulle gemensamhetskänsla och kristligt sinnelag
väckas och näras. De internerade eleverna betala för kosten, men få rum
med ljus och eldning fritt.
Icke desto mindre har man, ju längre det lidit, blivit mer och mer
missnöjd med seminarieinternaten i Preussen, och de flesta klagomålen
komma just från lärarna, som en gång levat i dessa anstalter, och från
seminariedirektorer, som lett dem. Den framstående d:r Andre®, som under
en följd av år förestått en dylik anstalt med ett hundratal vuxna lärjungar,
anser, att benämningen hem för seminarieinternatet blott är en lek med
ord. Icke ens under den skickligaste ledning kan det få den angenäma
och förädlande karaktären av ett verkligt hem. Det vilar alltid något av
kasern däröver. För den nödiga ordningens upprätthållande bland en
sådan skara vuxen ungdom måste en i viss mån likformig och mången
gång summarisk behandling tillämpas, vilken icke lämnar tillräckligt rum
för de olika individualiteternas utveckling. Livet råkar lätt in i ett visst
tvång, som kan alstra leda, oppositionslust, hyckleri och ögontjänst. Man
får besinna, att det här icke är fråga om barn utan om unga män av
omkring 20 års ålder. Att under hela seminarietiden stänga inne dessa i
internat har ansetts olämpligt även därför, att de vid sådant förhållande
48
PREUSSEN.
under sin utbildningstid icke skulle få lära bruka sin frihet och odla
sin ansvarskänsla utan komma att i detta avseende ganska omogna gå ut
i sin verksamhet. En del av det väntade arbetsresultatet uteblir också
understundom, enär det ej kan undvikas, att internerna rätt betänkligt
störa varandra.
Som ovan antytts är nu också systemet statt i avtagande i Preussen.
Redan bor betydligt mer än hälften av alla seminarieeleverna i externat,
och av preparandanstalternas lärjungar bo ej ens Vio i internat. Att
bland de senare antalet interner är jämförelsevis så ringa beror bland annat
just därpå, att en stor mängd av preparandanstalterna inrättats eller väsent¬
ligt utvidgats under senare tid, sedan förtroendet till internaten försvagats.
Dessutom torde vid privatanstalterna det nödiga kapitalet felas, och där
städerna grundat preparandanstalter, ha de mestadels icke velat beröva
stadsbefolkningen den lilla ekonomiska fördel, som kan följa med elevernas
inackordering i hemmen.
Annars är ju påtagligt, att internatslivet skulle för de yngre lär¬
jungarna vara lämpligare än för de äldre. Åtskilliga av dem, som vilja
behålla internaten, framhålla också denna omständighet samt önskvärdheten,
att internatslivet icke måtte åläggas någon elev såsom tvång, utan att han
må själv få välja detta eller externatet.
Vid inträdet i seminariet få aspiranterna förplikta sig att åter¬
betala allt från anstalten i kontanta penningar eller in natura mottaget
understöd och dessutom betala 30 Mark för åtnjuten undervisning under
varje i anstalten tillbragt termin,
1. om de före slutad utbildning, utan att vara därtill nödgade av
sjukdom, frivilligt lämna seminariet eller på grund av otillfredsställande
uppförande mot sin vilja avlägsnas därifrån,
2. om de under de fem första åren efter avgångsexamen vägra
att övertaga av vederbörande myndighet anvisad offentlig skoltjänst.
Ehuru, som ovan är nämnt, preparandanstalt och seminarium icke
med avseende på organisationen bilda eu enhetlig anstalt, så utgöra de
dock numera med avseende på läroplanen ett organiskt helt. Preparand-
anstalten kan i det hela anses som eu omedelbar fortsättning på den
vanliga folkskolan, och dess uppgift angives vara att på grundvalen av de
PREUSSEN.
49
i folkskolan inhämtade kunskaperna föra elevernas allmänbildning vidare.
1 den nedersta klassen har det ansetts nödigt att göra en del av det läro¬
stoff, som tillhör folkskolans överstadium, till föremål för förnyad behand¬
ling, dels för att därigenom bringa de från olika skolor kommande lär¬
jungarna upp till någorlunda lika kunskapsnivå, dels ock för att ge dem
tillfälle att djupare intränga i innehållet och mera självständigt tillägna
sig detsamma.
Seminariet får numera förutsätta såsom inhämtade de kurser, som
äro föreskrivna för preparandanstalterna, och bygger omedelbart sin läro¬
plan på dem. Sedan preparandanstalterna genom 1901 års bestämmelser
blivit enhetligt och verkningsfullt ordnade, har dit kunnat hänvisas en
stor del av det lärostoff, som förut tillhört seminariet, och i den senare
anstalten har man i stället kunnat gå betydligt längre än förut var fallet,
ävensom ge eleverna tillfälle till mera självständiga studier och en grund¬
ligare praktisk utbildning. Seminariets uppgift angives vara att dels full¬
ständiga och avsluta den allmänbildande undervisningen, dels ock förmedla
den för lärarkallets skötande erforderliga fackutbildningen.
Då det huvudsakliga av nämnda fackutbildning är förlagt till sista
seininarieåret och under detta kräver mycken tid, så bringas den egentliga
undervisningen i några ämnen, nämligen geografi, matematik och natur¬
kunnighet, till avslutning i andra seminarieklassen, och under sista året
sysslar man i fråga om dessa ämnen blott med deras metodiska behandling
i folkskolan.
Redan i preparandanstalten avslutas biblisk historia, katekes, moders¬
målets elementargrammatik, elementär räkning, gamla historien och väl¬
skrivning, vilka ämnen således icke upptagas i undervisningen på semi¬
nariet.
4. Intagning av elever i lärarseminarierna.
Före varje läsårs början, på tid, som av provinsialskolkollegiet kun¬
göres, förrättas vid varje seminarium inträdesprövning. Ansökan skall
senast tre veckor före prövningens början göras hos seminariets direktor
och åtföljas av:
7—082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
50
PREUSSEN.
1) dopsedel (intyg om ålder),
2) intyg om vaccination och revaccination samt friskbetyg, utfärdat
av legitimerad läkare,
3) för sökande, som omedelbart komma från en annan läroanstalt,
en av anstaltens föreståndare utfärdad attest om uppförande, för andra
officiell attest om oförvitlmhet,
4) en förklaring av fadern eller i dennes ställe av den som därtill
är närmast, att han skall bekosta den sökandes uppehåll vid seminariet,
jämte ett intyg av vederbörlig ortsmyndighet, att han förfogar över nö¬
diga medel härför.
Sökande skall ha fyllt 17 år men icke överskridit det 24:de. Pro-
vincialskolkollegiet äger att i undantagsfall efter egen beprövning intaga
sökande, som fyllt 24 år, om hans personliga kvalifikationer och föregåen¬
de sysselsättning särskilt väl motivera en sådan åtgärd.
De sökande, som i övrigt befunnits berättigade till inträde, skola
underkastas särskild undersökning av seminariets läkare, och är deras
intagning beroende av denna undersöknings resultat.
En sökande, som genomgått en stads- eller statspreparandanstalt och
där avlagt godkänd avgångsexamen, är på grund därav, vad ådagalagda
kunskaper beträffar, berättigad till inträde i seminariet utan prövning.
Övriga sökande skola undergå skriftligt och muntligt kunskapsprov inför
en prövningskommission, bestående av seminariets lärarkollegium under
ordförandeskap av en provinsialskolkollegiets kommissarie.
Den skriftliga prövningen omfattar:
1) utarbetandet av en uppsats på modersmålet och
2) en översättning från modersmålet till det främmande språk, som
i seminariet läses, samt
3) besvarandet av ett antal frågor i de olika ämnena; (i ämnena
religionslära, historia, geografi och naturkunnighet kan det utbytas mot
skrivning av en kort uppsats i vart och ett av dessa ämnen).
Prövningskommissionen har rätt att från deltagande i den muntliga
prövningen utesluta sådana, vilkas omogenhet otvivelaktigt visar sig i de
skriftliga arbetena.
PREUSSEN.
51
Den muntliga prövningen skall, såvida detta icke genom särskilda för¬
hållanden är ogörligt, åtminstone i ett huvudämne ske inför hela kommis¬
sionen. Så ofta den muntliga prövningen förrättas i avdelningar, skola i
varje avdelning minst två av kommissionens medlemmar vara närvarande.
De kurser, för vilka de inträdessökande skola kunna svara, äro all¬
deles de samma, som äro föreskrivna för godkänd avgångsexamen från
preparandanstalterna, vadan omfattningen av desamma framgår av den
nedan intagna förteckningen över lärokurser för nämnda anstalter. En
sökande, som icke kunnat godkännas i alla ämnen, kan intagas blott
under den förutsättning, att kommissionen genom provningsresultatet i
det hela vunnit den övertygelsen, att den ifrågavarande sökanden kan
väntas komma att fylla luckorna i sina kunskaper. Rörande musiken
(inbegripet sång) finnas särskilda föreskrifter. Den, som på grund av
bristande gehör icke kunnat godkännas i detta ämne, kan ändå antagas
till elev. Av två i övrigt likställda sökande har den musikaliskt begåvade
företräde, om det icke går an att ta in båda. Inti'äde i seminariet får
icke vägras någon sökande på grund av otillräcklig eller felande förbild¬
ning i orgelspelning.
Då, såsom av ovanstående framgår, preparandanstalternas kurser
blivit satta som norm för kunskapsfordringarna vid inträdet i seminariet,
så grundar sig detta förhållande på förutsättningen, att de blivande
seminarieeleverna i regeln genomgå någon av förutnämnda anstalter.
Förutsättningen stämmer också med de faktiska förhållandena. Folkskola,
preparandanstalt, seminarium beteckna, frånsett några undantag, de olika
stadierna i de preussiska folkskollärarnas bildningsgång. Då de ju vidare
från seminariet utgå till verksamhet i folkskolan, så är därmed kretsen sluten.
Det har särskilt under de senast gångna årtiondena icke saknats
röster, som betecknat denna bildnings- och intressekrets såsom mindre
lämplig, enär den såväl i sig själv vore väl trång som ock för litet be¬
rördes av andra yrkes- och samhällsklassei’s bildningsgång. Faran av en
viss ensidighet i bildning, intressen och livssyn vore därför icke utesluten.
Mot nämnda olägenhet har man velat finna bot dels genom en
mångsidigare rekrytering av seminariernas elevkår, dels ock genom att
söka bereda de från seminariet utgångna lärarna tillfälle att tillsammans
52
PREUSSEN.
med andra bildningssökande idka studier vid landets högskolor. Detta senare
moment kommer vidare att beröras i avdelningen om lärarnas fortbildning.
Vad det förra beträffar, så bör erkännas, att det preussiska seminariesyste-
met i detta avseende besitter större utvecklingsmöjlighet än t. ex. det sach¬
siska med dess enhetliga sexklassiga seminarier, enär ju i Preussen möjlig¬
het står öppen att vinna tillträde till den treåriga seininariekursen även för
sådana, som annorstädes än i preparandanstalten förvärvat sina förkunskaper.
5. Lärokurser och undervisningsmetoder.
Timplan för preparandanstalt och seminarium i Preussen.
:
|
Preparandanstalt.
|
Seminarium.
|
|
|
Kl. III.
|
Kl. II.
|
Kl. 1.
|
ki.iii.Iki. II.
|
Kl. I.
|
|
Pedagogik .........
|
_
|
_
|
|
3
|
3
|
3
|
|
Övningsundervisning i skolan
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4-6
|
|
Provlektioner och kritik m. ni.
|
_
|
_
|
_
|
|
(4)1)
|
4
|
I1) ingående bland lektioner-
|
|
|
|
|
|
|
|
| na för övriga ämnen.
|
Religionslära........
|
4
|
4
|
3
|
3
|
4
|
3 ’)
|
därav 1 metodik.
|
Tyska språket.......
|
6
|
5
|
5
|
5
|
5
|
3 ')
|
*) därav 1 metodik.
|
Ett främmande språk ....
|
3
|
3
|
3
|
2
|
2
|
2
|
|
Historia..........
|
2
|
2
|
3
|
2
|
2
|
2
|
|
Matematik.........
|
5
|
5
|
5
|
5
|
5
|
l1)
|
*) metodik.
|
Naturkunnighet.......
|
2
|
4
|
4
|
4
|
4
|
1')
|
*) metodik.
|
Geografi..........
|
2
|
2
|
2
|
3
|
2
|
1 ')
|
‘) metodik.
|
Välskrivning........
|
2
|
2
|
1
|
—
|
—
|
—
|
|
Teckning..........
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
1
|
|
Gymnastik.........
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3‘)
|
*) därav 1 metodik
|
Musik...........
|
3
|
4
|
5
|
4
|
4
|
4
|
för varje avdelning
|
|
|
1‘)
|
|
|
lV
|
|
*) körsång.
|
Lanthushållning......
|
|
—
|
—
|
1
|
1
|
—
|
|
Summa
|
34
|
37
|
37
|
38
|
38
|
33 35
|
|
I det följande gives en sammanfattning av läroplanen för preparandan-
stalterna och läroplanen för lärarseminarierna samt av de metodiska anvis¬
ningarna. Bemärkas bör, att 111 klassen är den lägsta inom vardera slaget
av anstalter och I klassen den högsta.
PREUSSEN.
58
Pedagogik.
Seminariet.
Ill klassen (3 t.): Grundläggande undervisning i psykologi och logik.
Allmän undervisningslära.
II klassen (3 t.): Uppfostringslära. Under 2:a terminen pedago¬
gikens historia.
I klassen (3 t.): Pedagogikens historia fortsatt och avslutad. Skol-
hygien. Skolorganisation, skolförfattning och skolförvaltning. Anvisning
rörande lärarnas fortbildning.
Undervisningen i psykologi skall meddelas med tillhjälp av rikliga
åskådningsmedel och grundas på iakttagelser, erfarenheter och exempel.
Den skall bilda grundlaget för undervisnings- och uppfostringsläran och
omfatta själslivets huvudsakliga företeelser och förlopp samt deras lagar
ävensom utvecklingen av barnets själsliv, såväl dess normala förlopp som
de viktigaste sjukliga företeelserna.
I pedagogikens historia lägges huvudvikten på tiden efter reforma¬
tionen. Man bemödar sig om att i åskådliga bilder teckna viktigare skeden
och de mest betydande personligheterna under hänvisning till samtida vik¬
tigare företeelser på övriga kulturområden. Några pedagogiska arbeten skola
helt eller delvis studeras dels på lärorummet, dels mera fritt i hemmet.
Vikt lägges vid förstående av samtidens pedagogiska uppgifter och strä¬
vanden.
Skolpraktik och metodikundervisning.
II klassen. Elevernas praktiska utbildning börjar under näst sista
seminarieåret. Från början av detta år hålla de olika seminarielärarna
mönsterlektioner i sina ämnen inför eleverna. Dessa lektioner åtföljas av
samtal, rörande sig kring sådana metodiska förhållanden, i vilka läraren
för tillfället vill införa eleverna. Därefter ha dessa senare att själva för¬
söka sig med små undervisningsprov, som sedan göras till föremål för
samtal. Till sådana provlektioner skola klassens samtliga lärjungar vara
skriftligt förberedda, och flera av dem kunna den ena efter den andra
54
PREUSSEN.
under samma lektion bli framkallade att undervisa. Dock måste arbetet
ordnas så, att ingen behöver förbereda sig på mer än högst två under-
visningsprov under samma vecka. De flesta undervisningsövningarna för
denna klass företagas i ämnena religionslära, tyska språket och matematik
samt ett mindre antal i övriga ämnen.
/ klassen. Under hela sista seminarieåret, med undantag av några
veckors tid näst före slutet, får varje elev själv meddela undervisning i
skolan 4—6 timmar i veckan. Seminariets ämneslärare äro i regeln hand¬
ledare i sina ämnen, lämna och förbereda uppgifter samt hålla kritik. Ele¬
verna skola i allmänhet skriftligt förbereda sig, och deras utkast genomses
av handledaren. Varje elev erhåller icke under detta år övning i att
undervisa i alla skolans ämnen, utan hans undervisning koncentreras på
ämnena religionslära, tyska språket och räkning samt ett fjärde ämne.
Varje vecka förekomma dessutom mönster- och provlektioner delvis även
i andra ämnen än de ovannämnda- På bestämda tider skola grupper av
elever åhöra sina kamraters lektioner, och man söker därvid ordna det så,
att de huvudsakligen få åhöra lektioner i de ämnen, i vilka de själva icke
bli i tillfälle att undervisa. En gång i veckan håller övningsskolans före¬
ståndare ett sammanträde med hela I klassen, varvid elevernas erfarenheter
under praktiken i skolan göras till föremål för överläggning. Iakttagelser
rörande barnens flit, uppförande och individuella läggning in. m. kunna
då giva värdefulla uppslag till samtal om undervisningens och tuktens
ändamålsenliga handhavande.
Undervisningen i de olika ämnenas speciella metodik lämnas i regeln
av vederbörande ämneslärare. Vid densamma skola eleverna även göras
bekanta med de förnämsta böcker och åskådningsmedel, som kunna stå
till buds vid undervisningen i ämnet. Någon uppmärksamhet ägnas bland
annat även åt den historiska utvecklingen av ämnets metodik.
Religionslära.
(För evangeliska läroanstalter.)
a. Preparandanstalt.
III klassen (4 t.): Gamla testamentets bibliska historia. De tio
buden och första trosartikeln av katekesen. Ett antal kyrkopsalmer.
PREUSSEN.
55
II klassen (4 t.): Nya testamentets bibliska historia till första pingst¬
dagen. Av katekesen: andra trosartikeln, Herrens bön och sakramenten.
Ett antal kyrkopsalmer.
I klassen (3 t.): Apostlarnas historia och i anslutning därtill bilder
ur kyrkans historia^ till och med reformationen jämte bilder ur missions-
historien. Tredje trosartikeln av katekesen. Kyrkoåret och den allmänna
gudstjänsten. Några viktigare drag ur den evangeliska psalmdiktningens
historia. Allmän repetition.
b. Seminarium.
III klassen (3 t.): Bibelkunskap dels i gamla testamentet med
huvudvikten lagd på psalmerna och de profetiska skrifterna, dels i de fyra
evangelierna i nya testamentet, med särskild uppmärksamhet fäst vid
bergspredikan, liknelserna och de johanneiska talen.
II klassen (4 t.): Bibelkunskap i nya testamentets brev. Det vikti¬
gaste av kyrkans — förnämligast den evangelisk-luterska kyrkans — historia
intill närvarande tid.
I klassen (3 t.): Tros- och sedelära i anslutning till trosartiklarna
och nya testamentets skrifter. Religionsundervisningens metodik.
Under läsningen av bibliska historien göra lärjungarna bekantskap
med de geografiska och historiska förhållanden, som äro av vikt för riktig
uppfattning av det ifrågavarande läroinnehållet, och i samband med bibel¬
kunskapen redogöres för de bibliska böckernas uppkomst. Av de aposto¬
liska breven synes romarbrevet vara föreskrivet till läsning överallt. Bland
Övriga brev kunna vederbörande lärare välja, vad de vilja genomgå. I
preparandanstalt och seminarium behandlas delvis samma perioder av kyrko¬
historien, men behandlingen är olika. På det tidigare stadiet fäster man
sig huvudsakligen vid kyrkans yttre utveckling, på det senare vid läro-
utvecklingen och det inre livet inom kyrkan.
För religionsundervisningen i de katolska anstalterna äro upprättade
i någon mån avvikande kursplaner, vilka synas vara ägnade att ge en
56
PREUSSEN.
mera elementär karaktär åt denna undervisning även på seininariestadiet.
Av bibelkunskap och kyrkohistoria upptages mindre än i de evangeliska
anstalterna.
Tyska språket,
a. Preparandanstalt.
III—I klassen (5 t. i var klass): Läsning av valda poetiska och
prosaiska stycken från olika tider, men mest från den nyaste. Elementar-
grammatiken genomgås fullständigt. Rättskrivning. Uppsatsskrivning dels
i hemmet dels å lärorummet. Allmän repetition.
b. Seminarium.
Ill klassen (5 t.): Läsning av Nibelungen och Gudrun, riddardikter;
Hermann und Dorothea; delar av Homer; nyare episk diktning; Götz,
Jungfrun av Orleans; stycken på prosa. Ljud- och uttalslära i förening
med studium av språkorganen; tyska dialekter. En uppsats var tredje vecka.
Il klassen (5 t.): De förnämsta personligheterna i den tyska littera¬
turhistorien under 1500- och 1600-talen jämte prov på deras verk. Skild¬
ringar av Klopstocks, Lessings, Herders, Göthes och Schillers liv och dikt¬
ning i förening med läsning av Klopstocks oden, Göthes och Schillers
tankelyrik, Minna von Barnhelm, Egmont; avdelningar ur Dichtung und
Wahrheit, Göthes brev, prosastycken av Lessing tu. in.
översikt av tyska språkets historia. Ordens betydelseförskjutning.
Eu uppsats var fjärde vecka.
I klassen (3 t.): De förnämsta bland Göthes och Schillers samtida
på litteraturens område samt de viktigaste av de nyare dikterna jämte
läsning av valda delar av deras verk. Därjämte läsning av folkvisor,
Schillers Wallenstein, ett drama av Shakespeare; delar av Herders och
Schillers prosa. En uppsats var fjärde vecka. Ämnets metodiska behand¬
ling i skolan.
På alla stadier övas färdighet i muntlig framställning, för vilket
ändamål även föredrag hållas av eleverna. Det av gammalt brukliga långt
gående sönderdelandet och förklarandet vid läsningen skall nu inskränkas
PREUSSEN.
57
till det för uppfattningen av innehållet oundgängligen nödiga. Litteratur¬
läsningen sker dels gemensamt i klassrummet, dels enskilt i hemmet.
Seminarier och preparandanstalter ha frihet att utöver ovan angiven litte¬
ratur välja även annan för ordnat klasstudium och äro därjämte anbe¬
fallda att ge eleverna ledning vid val av privatlektyr samt åt dem förmedla
kännedom om ungdoms- och folkskrifter från äldre och nyare tid. Utom
skrivning av de vanliga uppsatserna förekommer även (på lärorummet)
ett mera extemporerat och hastigt nedskrivande av något förut inhämtat,
upplevat eller dylikt.
Främmande språk.
Som regel gäller, att obligatorisk undervisning skall meddelas an¬
tingen i franska eller engelska. Ettdera av dessa språk finnes därför
infört vid varje preparandanstalt och seminarium. Vid valet mellan de
båda språken skall avseende fästas vid lokala och andra förhållanden, som
kunna vara av vikt. Avgörandet ligger hos provinsialskolkollegiet.
Målet, som eftersträvas, är att lärjungarna skola nå färdighet att
läsa och förstå medelmåttigt svår text samt få någon övning i att muntligt
och skriftligt använda språket. Huvudvikten lägges på lektyren. Man
börjar med en läsebok och fortgår till skolupplagor av utländska författare.
Mest sysselsätter man sig med berättande och historisk prosa. Goda dikt¬
samlingar äro dock icke uteslutna. Litteraturhistoriska notiser givas. Det
viktigaste av grammatiken läses. Talövningar och skrivövningar förekomma.
Ämnet läses i preparandanstalt och seminarium under alla åren med föl¬
jande antal veckotimmar: 3, 3, 3; 2, 2, 2.
I de seminarier, där före 1901 latin var infört (fakultativt), har det
fått bibehållas. De elever, som studera detta språk, kunna på ansökan
befrias från att deltaga i undervisningen i det moderna främmande språket.
Historia.
a. Preparandanstalt.
III klassen (2 t.): Översikt av Tysklands historia intill 1648.
II klassen (2 t,): Fortsättning av Tysklands historia med särskild
vikt lagd på den brandenburg-preussiska historien intill närvarande tid.
8 082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
58
PREUSSEN.
1 klassen (3 t.): Huvuddragen av Greklands och Roms historia med
största vikten lagd på kulturutvecklingen. Allmän repetition.
b. Seminarium.
III klassen (2 t.): Tysklands historia till 1648; i samband härmed
de delar av allmänna historien, som äro av betydelse för den tyska.
II klassen (2 t,): Tyska, särskilt den brandenburg-preussiska histo¬
rien från 1648 till 1815. Allmän historia som i III klassen.
/ klassen (2 t.): Nyaste historien från 1815 till närvarande tid.
Statskunskap. Ämnets metodiska behandling i skolan.
Som av ovanstående synes, behandlas samma perioder av den tyska
historien i prepa randanstalten och seminariet. På förra stället lägges
huvudvikten på en åskådlig skildring av de förnämsta historiska personlig¬
heterna och tilldragelserna. På seminariet lägger man mera an på upp¬
fattningen av de politiska, sociala och kulturella förhållandenas utveckling,
på händelsernas pragmatiska sammanhang och på väckandet av lärjungarnas
förmåga att med tillhjälp av historien begripa den närvarande tiden. Vid
studiet komma dels å lärorummet dels i hemmet historiska källskrifter
och framstående historieskrivares (Rankes, Treitschkes, Mommsens) egna
skrifter delvis till användning.
I Greklands historia lägges största vikten på tiden från perserkrigen
till Alexanders död, i Roms historia fäster man sig mest vid striderna
mellan patricierna och plebejerna, de puniska krigen samt Cesars och
Augusti tid. Det övriga av gamla tidens historia behandlas mycket kort¬
fattat. I tyska historien lägges huvudvikten på nyare tiden. Hemprovin¬
sens särskilda historia beaktas.
Matematik.
a. Preparandanstalt.
III klassen. Räkning (3 t.): De 4 räknesätten i hela tal, decimal¬
bråk och bråk. Medelvärden. Procenträkning börjas.
Geometri (2 t.): Linjer, vinklar, trianglar.
PREUSSEN.
59
II klassen. Rökning (3 t.): Procenträkning fortsattes (ränta, rabatt
etc.). Bolags- och blandningsräkning. Räkning beträffande försäkrings-
väsen. Beräkning av värdepapper (aktier och växlar).
Geometri (2 t.): Parallellogrammer, trapetsier, regelbundna mång-
hörningar, cirklar.
I klassen. Räkning (3 t.): Algebra: hela tal och bråk. Propor¬
tioner. Ekvationer av första graden med en obekant. Allmän repetition.
b. Seminarium.
III klassen. Räkning (3 t,): Potenser, rötter, logaritmer. Ekva¬
tioner av första graden med flera obekanta.
Geometri (2 t.): Räta linjers proportionalitet och proportionella
figurer. Stereometrien börjas.
II klassen. Räkning (3 t.): Ekvationer av andra graden. Arit¬
metiska och geometriska serier. Sammansatt ränta.
Geometri (2 t.): Stereometrien fortsättes. Konstruktion av alge-
braiska uttryck. Trigonometriska funktioner och beräkning av plana
figurer.
I klassen (1 t.): Ämnets metodiska behandling i skolan.
Vid räkneundervisningen tagas exempel dels från andra kunskaps¬
områden, t. ex. naturkunnigheten och geografien, dels från det praktiska
livet, t. ex. lanthushållningen, handeln, kommunikationsväsendet, närings¬
livet o. s. v. Vid lämpliga tillfällen meddelas i samband med räkneun¬
dervisningen underrättelser om arbetsförhållanden och kapital, prisbildning,
avlöning, hyi'a, arrende, ränta, växlar, checker och andra värdepapper,
marknader och börser, tullar, skatter, försäkringsväsen m. in. dylikt. Huvud¬
räkning övas flitigt.
I geometrien håller man strängt på noggranna och snygga teckningar,
på klara och logiska bevis och de vunna satsernas tillämpning på konstruk¬
tions- och beräkningsuppgifter.
60
PREUSSEN.
Naturkunnighet.
a. Preparandanstalt.
III klassen (2 t.): Naturbeskrivning (Naturbeschreibung): Hembyg¬
dens fanerogamer med lätt förståelig byggnad. Däggdjur.
II klassen (4 t,): a. Naturbeskrivning: Fanerogamer med svårförståe¬
ligare byggnad. Fåglar, reptilier, amfibier, fiskar.
b. Fysik: De enkla företeelserna hos fasta, flytande och gasformiga
kroppar; kroppars allmänna egenskaper. Mekanikens första grunder.
/ klassen (4 t.): a. Naturbeskrivning: De viktigaste utländska kultur¬
växterna; kryptogamer; växtsystematik; övning i att bestämma växter.
Blötdjur, leddjur, maskar, stråldjur, zoofyter, urdjur.
b. Fysik: Svårare företeelser inom mekaniken; läran om ljudet.
Allmän repetition.
b. Seminarium.
III klassen (4 t.): a. Naturbeskrivning: Läran om växternas och
djurens former, inre byggnad och livsförrättningar. Människokioppens bygg
nåd och livsförrättningar i samband med hälsolära.
b. Fysik: De sammansatta företeelserna hos fasta, flytande och gas¬
formiga kroppar. Värmeläran, väderleksläran, magnetismen.
c. Kemi och mineralogi: Metalloider, lätta metaller.
II klassen (4 t.): a. Fysik: Läran om ljuset och elektriciteten.
b. Kemi och mineralogi: Metallerna slutbehandlas. De för jord¬
skorpans bildning viktigaste bergarterna; de lösa jordlagren; för industrien
viktiga mineral. Någon organisk kemi; läran om näringsmedlen.
1 klassen (1 t.): Metodik.
Huvudvikten ligger icke på omfattningen av det vetande, som in¬
hämtas, utan fastmer på det sätt, varpå ämnet studeras. Man utgår från
iakttagelser och försök och leder lärjungarna till att själva se, pröva och
tänka.
PREUSSEN.
61
I botanik och zoologi börjar man med beskrivning av enstaka växter
och djur, och genom jämförelse med besläktade former föras lärjungarna
över till förståelse av systemet. Särskild vikt lägges på växternas och
djurens byggnad och livsförrättningar. Fruktträden och trädgårdsväxterna
i allmänhet ävensom åkerjordens uppkomst och beskaffenhet behandlas
noggrant.
I fysik och kemi studerar man genom experiment de olika företeel¬
serna och leder sig så fram till uppfattning av de härskande naturlagarna
och till kunskap om dessas användning.
Planmässigt ledda exkursioner ut i naturen samt till verkstäder och
fabriker företagas.
I alla grenar av ämnet lägges stor vikt vid naturföremålens och
naturkrafternas betydelse för naturens hushållning i det hela och för det
praktiska livet: lanthushållning, hantverk, industri, samfärdsel, hälsovård och
dylikt.
Geografi.
a. Preparandanstalt.
111 klassen (2 t.): Jordens form, storlek och rörelse; gradnätet;
fördelning av land och vatten på jordytan och de viktigaste dragen av
landets utformning; den rätta användningen av glober och kartor. — Hem¬
provinsen. — Tysklands geografi.
II klassen (2 t.): Övriga europeiska länder och Amerika.
I klassen (2 t.): Asien, Australien, Afrika, Tysklands kolonier. All¬
män repetition.
b. Seminarium.
III klassen (3 t.): Det viktigaste av den allmänna geografien (fysio-
grafi och biogeografi).
Speciell geografi: De främmande världsdelarna och Europa utom
Tyskland.
II klassen (2 t.): Speciell geografi: Tyskland. Handelsgeografi och
världssamfärdsel. Matematisk geografi. Något ur kartografien.
I klassen (1 t.): Metodik.
62
PREUSSEN.
I preparandanstalten lägges huvudvikten på en genom åskådlig un¬
dervisning vunnen säker kunskap om de olika områdena med deras geo¬
grafiska företeelser. I seminariet gäller det att genom jämförande betrak¬
telse av de olika geografiska förhållandena (läge, klimat, ytbeskaffenhet,
jordmån, växt- och djurvärld, befolkning in. in.) vinna inblick i dessas
orsakliga sammanhang och inbördes växelverkan. 1 handelsgeografien fäs¬
ter man sig framför allt vid Tysklands del i världshandeln och detta lands
samfärdsel med andra land. På alla stadier förekommer kartritning.
Välskrivning.
Särskilda välskrivningsövningar förekomma i preparandanstalternas
tre klasser med följande antal veckotimmar: 2, 2, 1. Det är därjämte
ålagt eleverna att under hela studietiden beflita sig om en vårdad hand¬
stil, och för att hålla intresset härför vid liv anordnar man allt emellanåt
ett välskrivningsprov. Sådant prov skall inom seminariet förekomma en
gång i månaden i III och II samt fyra gånger under läsåret i I klassen.
Teckning.
a. Preparandanstalt.
III klassen (2 t.): Frihandsteckning av enklare föremåls konturer,
företrädesvis naturformer.
II klassen (2 t.): Frihandsteckning av enklare kultur- och natur¬
föremål (blad, frukter, musslor in. in.) med angivande av skuggan; färg-
träffnings- och skisseringsövnirigar.
I klassen (2 t.): a. Fortsättning av II klassens frihandsteckning. —
b. Linearritning.
b. Seminarium.
III klassen (2 t.): a. Frihandsteckning: avbildning av enklare natur-
och konstföremål; målning med vattenfärger; skisseringsövningar.
b. Linearritning.
II klassen (2 t.): a. Frihandsteckning: avbildning av svårare natur-
och konstformer; fria perspektiviska övningar i framställande av en del av
PREUSSEN.
63
teckningssalen, skolbyggnaden in. in.; målning med vattenfärger; skisse-
ringsövningar. — b. Linearritning.
I klassen (1 t.): Fortsättning av II klassens övningar. Metodik.
Teckningsundervisningen rör sig hela tiden med verkliga föremål
och avser såväl att skärpa lärjungarnas förmåga att iakttaga dessa som
ock att bibringa färdighet att snabbt och säkert avbilda dem. Under hela
kursen övas jämte teckning på papper även krittcckning å väggtavlor, del¬
vis ur minnet. Härigenom vill man bland annat ge lärjungarna vana och
färdighet att vid undervisningen i andra ämnen använda skoltavlan för att
genom teckningar å densamma göra lektionerna åskådliga.
O O o O
Gymnastik (Turnén).
I varje klass förekomma 3 gymnastiklektioner i veckan. Under
preparandtiden och de två första seminarieåren skall en av dessa vecko¬
timmar användas för fria lekar (under vintern även för skridskoåkning).
I högsta seminarieklassen däremot skall den 3:dje timmen användas till
teoretisk undervisning, omfattande gymnastikundervisningens metodik, gym¬
nastikens betydelse för ungdomens kroppsutveckling och hälsa, underrät¬
telser ur gymnastikens historia och slutligen en liten samaritkurs. Där
de lokala förhållandena möjliggöra det, skall simning övas.
Musik.
Musikundervisningen upptar i de preussiska lärarbildningsanstal-
terna jämförelsevis mycken tid, beroende därpå att ifrågavarande anstalter
äro förbundna att utbilda sina elever så, att dessa skola kunna ej blott
meddela sångundervisning i skolorna utan även fullgöra kantors- och
organisttjänst i kyrkorna. Icke så få lärarbefattningar på landsbygden
och i de mindre städerna äro nämligen förenade med kantors- och orga¬
nistbefattning. Detta har länge ansetts som en stor olägenhet vid lärar¬
utbildningen, och olika utvägar ha föreslagits till förändring. Dels har
man yrkat på eu särskild kurs för utbildning av organister, så som ju
förhållandet är hos oss; dels har man tänkt sig införandet av församlings-
64
PREUSSEN.
diakoner, vilka då skulle övertaga kantors- och organistuppdraget, som
sålunda skulle flyttas från lärarna.
Emellertid har ännu ingenting dylikt blivit genomfört, och därför
ha vederbörande även 1901 varit tvungna att vid lärarutbildningen låta
musiken behålla en ställning, varigenom den kräver mera tid än något
annat ämne. I preparandanstalterna har detta ämne i III klassen 4, i II
klassen 5, i I klassen 6 och i seminarierna i varje klass 5 undervisnings-
timmar i veckan. Av dessa timmar synas 2 i veckan i var klass ägnas
åt sången, varvid huvudvikten skall läggas på inövandet av koraler, folk¬
visor, fosterländska sånger och liknande saker. Av instrumentalmusik
förekomma violin-, piano- och orgelspelning. I seminarieklasserna är piano-
spelningen lärjungarnas privatsak, ehuru de, som ägna sig däråt, erhålla
undervisning av seminariets musiklärare. I preparandanstalterna skola de
lärjungar, som ha ringa musikalisk begåvning, uteslutas från orgelspel-
ningen, och i seminarieklasserna skola dylika lärjungar genom konferens¬
beslut befrias ifrån all musikundervisning utom sång- och violinövningarna.
Lanthushållning.
(Landwirtschaftlicher Unterricht.)
Den här ifrågavarande undervisningen motsvarar ämnet trädgårds¬
skötsel hos oss och är även till arten i mångt och mycket detsamma.
Lärjungarna skola göra bekantskap med jordens skötsel och odlandet av
de vanligaste lantbruksväxterna, men huvudvikten lägges på odlingen av
köksväxter, på plantering och skötsel av fruktträd och de vanligaste träd¬
gårdsblommorna samt på handledning i anläggandet av skolträdgårdar.
Eventuellt kan även undervisning i silkesodling och biskötsel förekomma.
Undervisningen i detta ämne pågår under 2 läsår (III och II seminarie-
klassen) med blott en timme i veckan. Men som redan är nämnt skall
naturkunnigheten på alla de punkter, där den det kan, räcka handen åt
den nu nämnda undervisningen.
o
PREUSSEN.
65
En blick på hår angivna kurser ger vid handen, att det är ett rätt
aktningsbjudande kunskapsraått, som den preussiske folkskolläraren för sin
utbildning har att tillägna sig. Det är en senare tids åskådning, soin fram¬
kallat föreskrifterna härom liksom ock flera av de redan refererade anvis¬
ningarna beträffande studiesättet. Ännu så sent som vid mitten av 1800-
O
talet ansåg man, att folkuppfostran skulle lida skada genom en högre
bildning hos lärarna, enär dessa därigenom bleve främmande för folket.
o O
Även i Preussen har i detta avseende uppfattningen betydligt förändrat
si" under de senaste årtiondena. Den nutida kulturen är av den art, att
O
den måste uppbäras av en jämförelsevis god bildning hos hela folket. I
den tävlan, som på olika områden pågår mellan nationerna, har folkbild¬
ningen visat sig vara en särdeles viktig faktor. Staten har därför stort
intresse av att sörja för fullt effektiv utbildning av lärarna, och man synes
därvid numera icke låta skrämma sig av fördomen, att en bättre bildning
skulle avlägsna läraren från folket, sedan man funnit, att den bildade
läraren har bättre förståelse för folket och dess intressen än den halv-
bildade.
Förr ville man giva den praktiska utbildningen till väsentlig del
samtidigt med den teoretiska på så sätt, att undervisningen i seminarie-
klasserna meddelades i den form, som de blivande lärarna skulle ge den
i folkskolan. Det var vid tiden för de stiehlska regulativens utfärdande,
som denna metod härskade i Preussen, men ännu 1872 var den därstädes
ej alldeles avlyst. »Undervisningen ger överallt tillika med innehållet även
metoden», och »den undervisning, som seminaristerna mottaga, skall till sin
form vara ett mönster för den, som de såsom lärare senare skola meddela»
— så hette det bland annat i § 10 av de »Allmänna bestämmelserna» nyss¬
nämnda år. Emellertid har den ifrågavarande metoden visat sig onaturlig
och för en verkningsfull seminarieundervisning hinderlig och har icke
blivit anbefalld i 1901 års bestämmelser.
Dessa bestämmelser, som skarpare skilja mellan allmänbildning och
fackutbildning, låta bibringandet av kännedomen om folkskolans under¬
visningsform vara en uppgift för metodikundervisningen och de praktiska
övningarna i skolan. Undervisningen i seminarieklasserna får som sig bör
9 — 082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
PREUSSEN.
()(>
rätta sig efter elevernas ålder och bildningsståndpunkt. I de olika ämnena
ges anvisning rörande mera fria självstudier, och i seminariebiblioteken
tillhandahållas populärvetenskapliga arbeten för dessa studier.
6. Obligatoriska lärarprövningar.
I Preussen liksom i allmänhet i Tyskland lägges som bekant stor
vikt vid examina. För folkskollärarna finnas två obligatoriska prövningar.
Den första, som förrättas vid avgången från seminariet, kallas avgångs-
prövning eller första lärarprövningen (Seminarentlassungspriifung, erste
Lehrerprufung) och berättigar till mera tillfällig anställning som lärare i
folkskola. Den andra prövningen, som skall följa tidigast två, senast fem
år efter den första, kallas andra lärarprövningen (zweite Lehrerprufung)
och berättigar till ordinarie anställning vid folkskola.
Avgångsprövningen.
Denna förrättas av en prövningskommission, bestående av provin-
sialskolkollegiets kommissarie såsom ordförande, en bezirksregeringens
kommisarie samt av direktorn och samtliga ordinarie lärare vid semi¬
nariet.
Examen börjar med skriftliga prov, nämligen:
1) eu uppsats över något ämne, hämtat från undervisnings- och
uppfostringsläran eller från pedagogikens historia eller från den tyska
litteraturen;
2) och 3) bearbetning av en uppgift i religionslära och en i historia;
4) eu översättning från det främmande språket till tyska;
5) för dem, som deltagit i orgelspelning och harmoni lära, bearbet¬
ning av en koral.
För första uppgiften medges en tid av 4 timmar, för var och en
av de övriga 2 timmar.
Efter det skriftliga provet utdelas uppgifter för ett praktiskt under-
visningsprov i övningsskolan, och två dagar lämnas lediga till förberedelse
för nämnda prov, som för varje elev består i hållandet av eu lektion i
PREUSSEN.
G7
något av skolans obligatoriska ämnen jämte uppsättandet av utförlig dis¬
position till nämnda lektion.
Till sist förrättas muntlig prövning i pedagogik, religionslära, tyska,
historia, det främmande språket och i samtliga folkskoleämnens metodik.
Före 1901 skulle den muntliga prövningen ske inför samtliga kommissio¬
nens medlemmar. Numera tillkommer det ordföranden att bestämma, i
vilken utsträckning undervisningsproven och den muntliga prövningen
skola ske inför hela kommissionen eller i avdelningar. I varje avdelning
skola minst tre medlemmar av prövningskommissionen vara närva¬
rande. De seminariets egna elever, som utfört alltigenom goda skriftliga
prov, befrias från muntlig prövning. De elever, vilka vid flyttningen till
högsta klassen icke erhållit fullt betyg i naturkunnighet och geografi, skola
i avgångsprövningen prövas i dessa ämnen. Lfter prövningsresultatet i
det hela avgör kommissionen, om examen skall godkännas eller icke.
Därvid är att iakttaga, att i ämnena pedagogik, religionslära, tyska och
historia intet underbetyg får förekomma, såframt examen skall kunna god¬
kännas. Eu privatist får icke heller ha underbetyg i matematik.
Avgångsprövning står öppen även för aspiranter, som icke genom¬
gått seminariet, om de fyllt 20 år och därjämte förete intyg om oförvitlig
vandel och om sådana kroppsliga förutsättningar, som äro nödvändiga för
lärarkallet. De underkastas prövning i seminariets alla ämnen. Nu¬
mera är det blott undantagsfall, att någon, som icke är seminarieelev,
anmäler sig till prövning, enär de stegrade fordringarna i examen bereda
föga utsikt att bestå densamma utan att ha genomgått seminariet.
Andra lärarprövningen.
De studier, som den unge läraren under åren närmast efter avgången
från seminariet — vanligen på egen hand — driver för att förbereda sig
till den förestående andra lärarprövningen, böra också beaktas, då det är
fråga om den preussiske folkskollärarens ordinarie utbildning för kallet,
alldcnstund full kompetens för ordinarie anställning först genom nämnda
prövning vinnes.
Prövningen förrättas vid seminarierna på av myndigheterna offent-
li gg jord tid och av samma examenskommissioner, som förrätta avgångs-
68
PREUSSEN.
prövningarna. Avskaffandet av den andra lärarprövningen liar varit starkt
ifrågasatt. Läraren borde, menade man, genom själva sitt arbete i skolan
— vilket ju skolinspektören tar kännedom om och bedömer — få visa sin
skicklighet och lämplighet för ordinarie anställning. Emellertid bibehölls
dock vid lärarbildningsväsendets reformering 1901 den ifrågavarande
prövningen, dock med vissa förändringar. Förut hade den ofta bestått i
ett utrönande av att läraren vederbörligen repeterat seminariets lärokurser,
vadan ock prövningen i dagligt tal kallades repetitionsprövning (Wieder-
holungspriifung). 1 de nya bestämmelserna sägos uttryckligen ifrån, att
den icke får ha denna karaktär, utan att dess viktigaste uppgift skall vara
att utröna den duglighet läraren förvärvat att förvalta en skoltjänst, och,
för att därvid hans praktiska skolarbete skall kunna komma till vederbör¬
ligt beaktande, skall hans ansökan om prövning åtföljas av detaljerat ut¬
låtande från folkskolinspektören. Har hans förhållande i tjänsten varit
otillfredsställande, kan bezirksregeringen till och med förvägra honom att
deltaga i prövningen. Som regel gäller, att läraren skall anmäla sig till
prövning, sedan han under minst två, högst fem år haft full tjänstgöring
vid skolor i Preussen. Bifalles ansökan, såsom väl i regeln är fallet, så
hänvisas av provinsialskolkollegiet den sökande till något av seminarierna
inom det bezirk, där han har tjänstgöring. Prövningen omfattar:
1) en uppsats över ett pedagogiskt ämne (skriven under bevakning
på 4 timmar);
2) ett undervisningsprov;
3) muntlig examination i pedagogik, i minst tre folkskolämnens
speciella metodik samt i ett kunskapsämne, som av examinanden väljes.
Vid den muntliga prövningen i pedagogik skall man beträffande
varje examinand söka utröna hans insikter rörande den preussiska folk¬
skolans historiska utveckling, hans förmåga att i undervisnings- och upp-
fostringsverksamheten tillämpa psykologiska lärdomar, hans under tjänsten
vunna erfarenhet och hans bekantskap med de skolförordningar, som gälla
inom vederbörande bezirk. Läraren skall ha gjort ett särskilt pedagogiskt
arbete till föremål för specialstudium, och det tillhör nu kommissionen
att även tillse, med vilken grundlighet nämnda studium drivits. Vad det
valfria ämnet beträffar, förutsättes, att läraren även i detta utvalt något
PREUSSEN.
60
arbete till närmare studium eller på annat sätt gjort grundligare bekant¬
skap med någon viss gren av ämnet.
Om en lärare utexaminerats från seminariet, ehuru i något, ämne
luckor i hans kunskaper förefunnits, så att han till följd därav ej kunnat
erhålla fullt godkänt betyg i detta ämne, så skall vid den andra lärar-
prövningen även utrönas, i vad man nämnda luckor bli\ it fyllda.
För den, som i prövningen godkännes, utfärdar kommissionen betyg,
som berättigar till ordinarie anställning. Den underkände äger tidigast
efter V2 års förlopp undergå förnyad prövning.
7. Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell.
Redan 1872 föreskrevs för de preussiska seminarierna, att till be¬
främjande av undervisningsarbetet skulle vid vart och ett av dem, jämte
ett gott bibliotek, ett fysikaliskt kabinett och om möjligt ett kemiskt la¬
boratorium, finnas en ändamålsenlig sammanställning av de mest beaktans-
värda, resp. mest beprövade undervisnings- och åskådningsmateriellen.
Ifrån den tiden synes man också ha sörjt för att seminariebyggnaderna
därjämte innehålla, utom samlingssal, klassrum och lärarrum, även teck¬
ningssal, musiksal, rum för biologiska och geografiska samlingar, biblioteks¬
rum och läsesal. Till seminariet hör vidare gymnastiksal och ofta även en
liten badinrättning.
Biblioteken äro ofta mycket rikhaltiga och väl ordnade. På flera
ställen i de nya läroplanerna föreskrives, att undervisningen skall stödjas
och utfyllas genom mera fritt studium av lämpliga arbeten. Sådana till¬
handahållas också i seminariebiblioteken. Och för att göra dessa lätt till¬
gängliga har man på många ställen inrättat särskild läsesal. Hår biukar
man även framlägga till påseende nyare litteratur, som kan vara av större
intresse för eleverna i deras studier. Under sin seminarietid skall den
blivande läraren göra bekantskap med tillgänglig folk- och ungdomslitte¬
ratur. Seminariebiblioteken innehålla därför en särskild rätt omfattande
samling av sådan litteratur. Slutligen ma nämnas, att äldre och mare
skönlitteratur och flera tidskrifter hållas tillgängliga.
70
PREUSSEN.
8. Seminariernas lärare.
Don närmaste ledningen av seminariet och en del av undervisningen
i detsamma bestrides av en direktor. Bland övriga lärare gör man skillnad
mellan seminarie-överlärare (Seminar-Oberlohrer) och seminarielärare (Se-
minarlehrer).
Många av direktorerna och överlärarna ha vunnit sin kompetens
genom omfattande universitetsstudier och särskild pedagogisk utbildning.
Men av de övriga torde flertalet ha på annan väg kommit in i semi¬
narierna. För att klargöra de olika sätt, på vilka man kan meritera sig
för anställning som lärare vid ett seminarium, är det nödvändigt att om¬
tala ännu ett par examina.
Personer, som önska anställning vid de läroanstalter, som motsvara våra
allmänna läroverk, ha att vid universitetet avlägga examen för högre lärar¬
tjänst (Prlifung för das höhere Lehramt). För tillträde till denna examen
fordras bland annat studentbetyg och minst 3 års regelbundna universitets¬
studier. Examen, som omfattar prövning dels i filosofi, pedagogik, tysk
litteratur och (för kristna trosbekännare) religionslära, dels i tre andra
av examinanden valda ämnen, ger den teoretiska kompetensen. Den prak¬
tiska vinnes genom provår in. m. Åtskilliga bland seminariernas lärare
ha meriterat sig på detta sätt.
För många har emellertid studiegången varit en annan. Det finns
en provning för lärare vid mellanskolor (Prufung der Lehrer an Mittel-
schulen). Denna prövning förrättas av en kommission, som för detta
ändamål årligen bildas i varje provins. Prövning hålles i varje provins
två gånger årligen. Rättighet att undergå densamma ha ej blott präster
och sådana studenter, vilka efter avlagd mogenhetsexamen inskrivits vid
universitet och under minst tre år regelbundet ägnat sig åt universitets¬
studier för högre lärarexamen eller åt universitetsstudier i teologi, utan
även folkskollärare, som godkänts i den i en föregående avdelning om¬
nämnda andra lärarprövningen.
Prövningen omfattar pedagogik och två andra av examinanden bland
nedanstående ämnen valda: 1. religionslära, 2. tyska, 3. franska, 4 en¬
gelska, 5. historia, 6. geografi, 7. matematik, 8. botanik och zoologi,
PREUSSEN.
71
9. fysik och kemi jämte mineralogi. Examinanden har först att i hemmet
under en tid av 8—12 veckor skriva en uppsats över ett förelagt tema
inom något av de valda ämnena. Därefter sker prövningen dels skriftligt,
dels muntligt inför kommissionen.
Som exempel på vad som kräves för godkänd examen anföras har
fordringarna i ett bland ämnena, matematik. Allmän aritmetik till och
med beviset för binominalteoremet med godtyckliga exponenter; alge-
bra till och med tredjegradsekvationer och den algebraiska analysens vik¬
tigaste serier; plan geometri till och med läran om harmoniska punkter
och linjer, kordaler, likformighetspunkter och axlar; rymdgeometri; plan
trigonometri; teorien för maxima och minima; plan analytisk geometri med
rätvinkliga koordinater till och med kägelsnitten; säkerhet i trigonometriska
tabellers användning.
Ovanstående ger en föreställning om huru pass mycket de fastställda
examenskurserna i matematik överskrida de förut angivna seminariekur-
serna. I övriga ämnen äger ett liknande förhållande rum. I examen
in o-år även redogörelse för de båda valda ämnenas metodiska behandling
i högre flickskolor och mellanskolor ävensom undervisningsprov i ettdera
av dessa slags skolor.
Den som blivit i examen godkänd, erhåller betyg, som berättigar
till lärarbefattning i de nu nämnda skolorna i ämnen, som ingått i själva
examen eller i en på likartat sätt förrättad efterprövning.
Vill en sålunda kvalificerad lärare efter ytterligare studier under¬
kasta sig ännu en examen, den s. k. rektorspr övning en (Prufung der Rek¬
toren), så kan han därigenom vinna kompetens som föreståndare för högre
flickskola eller mellanskola eller som ledare för en större flerklassig folk¬
skola, och han kan på denna väg även bli ämneslärare vid ett semi¬
narium.
Rektorsprövning förrättas i varje provins två gånger årligen av de
nyssnämnda prövningskommissionerna. Rättighet att genomgå densamma
ha blott sådana sökande, som äga åtminstone den kompetens, som erfordras
för lärare vid högre flickskolor eller mellanskolor, och som dessutom varit
i tjänst som lärare under minst tre år. Prövningen omfattar följande
kunskapsområden: psykologi; alla grenarna av pedagogiken inklusive skol-
72
PREUSSEN.
författning och skolförvaltning; speciell metodik i alla skolämnena, även
innefattande en översikt av den historiska utvecklingen av ämnenas meto¬
diska behandling och kännedom om de viktigaste Äktenskapliga hjälpmedel,
som stå läraren till buds; slutligen i vissa fall även främmande språk.
Aven denna prövning inledes med utarbetandet i hemmet av en uppsats
över föielagt tema på en tid av 8 12 veckor. Själva examen inför kom¬
missionen är såväl muntlig som skriftlig.
Lärarna i övningsämnena besitta i regeln en jämförelsevis mycket
omfattande allmänbildning. För den speciella utbildningen i teckning finnas
teckningslärarseminarier, förbundna med konstskolorna i Berlin, Breslau,
Kassel, Königsberg och Dusseldorf. För utbildning av musiklärare finnes
ett särskilt musikinstitut i Berlin (Königl. akad. Institut för Kirchenmusik)
och föi gymnastiklärare en gymnastikanstalt (Königl. Turnlehrerbildungs-
anstalt), ävenledes i Berlin. Dock kunna tecknings- och gymnastiklärarna
även förskaffa sig de nödiga kunskaperna och färdigheterna på annan väg
och vinna den formella kompetensen genom att undergå prövning inför
någon av de kommissioner, som för sådant ändamål äro tillsatta. De°lärare,
som sköta undervisningen i lanthushållning, bruka ha genomgått en kortare
kurs vid någon lantbruksskola.
9. Kvinnliga och privata seminarier.
I Preussen har man liksom i allmänhet i Tyskland blott ett jäm¬
förelsevis ringa antal lärarinnor vid folkskolorna, och staten underhåller
blott ett litet antal kvinnliga folkskoleseminarier. I början av år 1911
funnos 17 sådana (mot omkring 180 manliga).
Till en böljan var utbildningskursen vid de kvinnliga seminarierna
ofta blott 1-årig, stundom 2-årig. Nu är kursen i regeln 3-årig.
Utom de jämförelsevis få lärarinneseminarier, som underhållas av
staten, ha hittills funnits en stor mängd dylika anstalter av kommunal
eHei privat natur. Några av dessa äro fristående seminarier, men de
flesta ha utgjort lärarinnebildningskurser, förenade med högre flickskolor.
PREUSSEN.
73
I regeln ha också de kvinnliga seminarieeleverna kommit från dessa flick¬
skolor. Några preparandanstalter av den art som de för manliga elever
inrättade finnas icke för flickor. De högre flickskolorna lämna talrika
skaror av väl skolade inträdessökande. Men man har även i Preussen insett
det olämpliga i att lärarinnekåren nästan uteslutande rekryteras med
stadsflickor. För att flickor från landet, som icke varit i tillfälle att
genomgå någon högre flickskola utan erhållit sin undervisning i folkskolan,
icke måtte alldeles utestängas från lärarinnekallet, har man därför vid
några lärarinneseminarier inrättat två förberedande klasser. Följande timplan
anses typisk för en sådan förberedande avdelning.
Exempel på timplan för de förberedande klasserna vid ett
lärarinneseminarium.
Klass
Religionslära................
|
II.
3
|
I.
3
|
Tyska...................
|
4
|
4
|
Engelska..................1
|
4
|
4
|
Historia..................
|
2
|
2
|
Geografi..................
|
2
|
2
|
Räkning..................
|
3
|
3
|
Naturkunnighet...............
|
O
O
|
3
|
Teckning..................
|
2
|
2
|
Skrivning.................
|
2
|
2
|
Handarbete.................
|
2
|
2
|
Sång....................
|
1
|
1
|
Gymnastik.................
|
2
|
2
|
Summa
|
i SO
|
| 30
|
Seminarieavdelningarna hava sins emellan varit mycket olika. Emel¬
lertid må bär meddelas ett par exempel på timplaner även från dessa.
10—082815 Folklind er v.-kom, bet. 1. Folkskolesein. Band 4.
74
PREUSSEN.
Exempel 1.
KlaSs
|
III.
|
II.
|
I
|
|
Pedagogik .................
|
3
|
3
|
3
|
|
Religionslära................
|
3
|
4
|
3>)
|
') därav 1 metodik.
|
Tyska...................
|
5
|
5
|
3M
|
*) därav 1 metodik.
|
Franska ..................
|
(3)
|
(3)
|
(3)
|
valfritt.
|
Engelska..................
|
3
|
3
|
3
|
|
Historia..................
|
2
|
- 2
|
2
|
|
Matematik.................
|
' 5
|
4
|
1')
|
*) metodik.
|
Naturbeskrivning..............
|
2
|
1
|
\ l1)
|
■) metodik.
|
Fysik och kemi...............
|
2
|
2
|
1
|
|
Geografi ..................
|
2
|
2
|
l1)
|
‘) metodik.
|
Teckning..................
|
2
|
2
|
2
|
|
Gymnastik •................
|
2
|
2
|
i
|
|
Körsång..................
|
1
|
1
|
i
|
|
Klassång..................
|
1
|
1
|
! *
|
|
Violinspelning...............
|
1
|
1
|
|
Pianospelning...............
|
(11
|
(1)
|
—
|
valfritt.
|
Handarbete.................
|
1
|
1
|
—
|
|
Metodik och provlektioner..........
|
—
|
|
4
|
|
Övningsundervisning............
|
|
|
4-6
|
1
|
Summa obligatoriska lektioner
|
35
|
34
|
30-32
|
!
|
Lärarinneutbildningen har hittills oftast varit gemensam för folkskol¬
lärarinnorna och för dem, som önskat anställning vid de högre flickskolorna.
För de senare hava de föreskrivna fordringarna i tyska och historia varit
något större. Men huvudolikheten har bestått däri, att för anställning i
flickskola fordrats prövning i franska och engelska, vilket däremot icke
varit föreskrivet för folkskollärarinnorna, ehuruväl dessa i regeln både
studerat åtminstone ett av nämnda språk och undergått prövning i detsamma.
Som redan antytts, har också utbildningen för båda slagen av lära¬
rinnor oftast varit gemensam. Dock har man på några ställen gjort
en skillnad. Av de båda timplanerna från lärarinneseminarier ger n:o 1
PREUSSEN.
(0
Exempel 2.
Klass
|
-------
|
—
|
|
|
in.
|
II.
|
I.
i
|
Pedagogik .................
|
2
|
3
|
6
|
I översta klassen (I) före-
|
Religionslära................
|
2
|
_O
|
2
|
kommer dessutom något prak-
|
Tyska ...................
|
4
|
4
|
4
|
tiska nndervisningsövningar.
|
Franska ...............
|
4
|
4
|
4
|
|
Engelska..................
|
4
|
4
|
4
|
|
Historia..................
|
3
|
2
|
2
|
|
Matematik................
|
2
|
2
|
2
|
|
Naturkunnighet...............
|
3
|
2
|
2
|
|
Geografi ..................
|
1
|
1
|
2
|
|
Teckning..................
|
2
|
1
|
—
|
|
Skrivning.................
|
JL
2
|
1
2
|
—
|
|
Handarbete.................
|
i
|
1
|
—
|
|
Sång....................
|
2
|
2
|
2
|
|
Gymnastik.................
|
1
|
1
|
1
|
|
Hospitering i skolan............
|
—
|
1
|
1
|
|
Summa
|
31i
|
30i
|
32
|
|
exempel på en plan, som tillämpats, där man lagt huvudsaklig vikt på
utbildandet av folkskollärarinnor, och n:o 2 härleder sig från en anstalt,
som haft till huvudsyfte att utbilda lärarinnor för högre flickskolor. Lik¬
heten mellan exemplet 1 och timplanen för de manliga preussiska semina¬
rierna är ju omisskännelig.
Den 18 augusti 1908 utfärdades bestämmelser rörande omorganisa¬
tion av det högre flickskoleväsendet i Preussen. (Bestimmungen uber die
Neuordnung des höheren Mädchenschulwesens.) Dessa bestämmelser trädde
i kraft vid påsken år 1909. Lärokursen i den högre flickskolan skall nu
vara tioårig (motsvarande hos oss en sjuårig högre flickskolekurs med tre
förberedande klasser). Bland överbyggnaderna på den högre flickskolan
märkas högre lärarinneseminarier med fyraårig utbildningskurs.
PREUSSEN.
71)
Timplan för högre lärarinneseminarier.
Vetenskapliga ämnen.
|
Vetenskapliga fortbild-
ningsklasser.
|
Tillsam-
|
P. (Prak-
|
|
|
|
|
man.
|
tiskt år.)|
|
|
in.
|
II.
|
I.
|
\
Religionslära...................
|
3
|
3
|
3
|
!)
|
l2)
|
Pedagogik ......................
|
2
|
2
|
2
|
0
|
3
|
Tyska ......................
|
3
|
3
|
3
|
9
|
l2)
|
Franska.....................
|
4
|
4
|
4
|
12
|
| 1 2)
|
Engelska.....................
|
4
|
4
|
4
|
12
|
Historia.....................
|
2
|
2
|
2
|
0
|
1 1 2)
|
Geograii......................
|
2
|
1
|
1
|
4
|
Matematik....................
|
4
|
4
|
4
|
12
|
1 »)
|
Naturkunnighet..................
|
2
|
3
|
3
|
8
|
1 »)
|
Undervisningsprov och anvisningar för sådana ....
|
—
|
|
(4)M
|
|
4
|
Undervisning i skolan...............
|
—
|
|
|
—
|
4-6
|
Äktenskapliga övningar..............
|
—
|
_
|
|
—
|
8 4)
|
Tillsammans
|
2<>
|
20
|
2li
|
78
|
20
|
(25 27)
Tekniska ämnen.
|
Vetenskapliga fortbild-
ningsklasser.
|
Tillsam-
|
P. (Prak-
|
|
|
|
|
mans.
|
tiskt år.)
|
|
III.
|
n. i.
|
Teckning........
|
............. 2
|
2
|
1
|
5
|
|
Sång..........
|
............. 1
|
i
|
1
|
3
|
—
|
: Gymnastik.......
|
............. 3
|
3
|
3
|
!)
|
3
|
|
Tillsammans (>
|
6 !
|
5
|
17
|
3
|
Anm. De vetenskapliga övningarna under det praktiska året skola upp¬
muntra till självständigt vetenskapligt arbete och äro bestämda i första rummet
för tyska, franska och engelska (språkhistoriskt och litteraturhistoriskt arbete)
och för matematiskt-naturvetenskapliga studier. Åt var och en av dessa fyra
branscher äro avsedda två veckotimmar, som böra läggas intill varandra.
x) Inberäknade i timtalet för andra ämnen, i stället för vilka de förekomma under
enskilda timmar.
2) Metodik och införande i ämnets litteratur.
3) Metodik och undervisning rörande experiment.
4) Se anm.!
PREUSSEN.
i (
Genom eu prövning, som förrättas med de elever, som genomgått
de tre vetenskapliga fortbildningsklasserna, kunna dessa elever förvärva
rättighet att deltaga i arbetet under det praktiska året. Godkännas de
därjämte i en praktisk och metodisk prövning vid slutet av det prak¬
tiska året, så erhålla de därmed kompetens för anställning såsom lära¬
rinnor vid mellanskolor och högre flickskolor (såsom icke akademiskt bil¬
dade lärarinnor). () Den sålunda vunna kompetensen innesluter kompetens
för lärarinnetjänst vid folkskola.
Enligt bestämmelser av den 15 mars 1909 kunna de elever, som
redan före påsken 1909 inträtt i lärarinneseminarier, gemensamt, såsom ju
förut oftast skett, utbildas, vare sig utbildningen avser lärarinnetjänst vid
mellanskolor och högre flickskolor eller den avser tjänst vid folkskola.
Däremot är det enligt nämnda bestämmelser från och med påsken 1909 icke
tillåtet att vid undervisningen sammanföra sådana nyinträdande seminarister,
som vilja förbereda sig till prövning för lärarinnekall vid mellanskolor
och högre flickskolor, med sådana, som blott eftersträva kompetens för
lärarbefaGning vid folkskola.
Vid statens samt vid de examensberättigade stats- och privatsemi¬
narierna förrättas lärarinneprövning såsom avgångsprövning från semi¬
nariet. Men då det gives ett mycket stort antal särdeles av de privata
seminarierna, som icke ha examensrätt, så förrättas därjämte på flera
ställen fristående lärarinneprövning inför särskilda kommissioner.
Ingen kan erhålla betyg som lärarinna, med mindre hon fyllt 19 år.
Med anledning därav brukar man i de treåriga kurserna ej intaga flickor,
som äro under 16 år.
För lärarinnorna finnes ingen prövning motsvarande andra lärar-
prövningen (zweite Lehrerprufung) föreskriven. De, som önska vidare ut¬
bilda sig i de olika övningsämnena (teckning, musik, gymnastik, hand¬
arbete och huslig ekonomi), ha tillträde till sådana specialkurser och pröv¬
ningar, som för detta ändamål äro anordnade.
x) I de högre flickskolorna skola under minst hälften av timmarna i kunskapsämnena
(in den wissenschaftlichen Fächern) på mellan- och överstadiet (d. v. s. de sju övre klasserna)
undervisningen meddelas av akademiskt bildade lärare och lärarinnor. 1 de högre lärarinne¬
seminarierna skall all undervisning i kunskapsämnena besörjas av akademiskt bildade över¬
lärare och överlärarinnor.
78
PREUSSEN.
10. Folkskollärarnas fortbildning.
För den preussiske folkskolläraren står ett betydligt antal möjlig¬
heter till fortbildning öppna. Redan i det föregående äro vissa examina
omtalade, genom vilka han kan förvärva sig vitsord om ökad kompetens.
Studierna för den ena eller andra av dessa examina drivas av mången i
rätt avsevärd mån enskilt jämsides med arbetet i skolan och med ledning
av de impulser, som givits under seminarietiden, och under rådfrågande
av studiehandböcker m. in. Men därjämte är att märka, att det gives eu
mängd anordningar av olika slag, ägnade att erbjuda läraren hjälp och
ledning i arbetet på fortbildningen, vare sig detta arbete är ämnat att
utmynna i någon av de nämnda examina eller icke. I regeln äro samma
bildningsmedel tillgängliga även för lärarinnorna.
Föreningsrörelsen har i hög grad främjat fortbildningen. För folk-
skollärarkåren i hela Tyskland finns den stora tyska lärarföreningen
(Deutscher Lehrerverein) med över ett hundra tusen medlemmar. Inom
denna förenings talrika lokalavdelningar råder ett livligt pedagogiskt in¬
tresse. Månatligen bruka sammankomster med föredrag, diskussioner,
mönsterlektioner, sångövningar och dylikt hållas.
Genom föreningens åtgöranden ha på flera ställen vetenskapliga
föreläsnings- och övningskurser för lärare kommit till stånd. Till eu
början gåvos sådana kurser blott vid vissa universitet, men för att ett
större antal lärare måtte bli i tillfälle deltaga i dem, ha på sista tiden
åtskilliga lokalföreningar även träffat avtal med lärare från närmaste uni¬
versitet om vetenskapliga kurser, givna inom lokalföreningen i dennas
hemort. En sådan kurs kan t. ex. bestå av en föreläsning: eller övnino- i
veckan under loppet av 1 2 eller 1 4 år.
Många lokalföreningar underhålla även bibliotek, som stå till med¬
lemmarnas förfogande. Genom föreningsverksamheten ha på ett par ställen
storartade centralbibliotek samt skolhistoriska samlingar kommit till stånd.
Det stora pedagogiska centralbiblioteket i Leipzig, som 1871 grundades
såsom en Comeniusstiftelse och för närvarande innehåller betydligt mer
än 100,000 band, underhålles genom bidrag från Tysklands lärare, från
myndigheter och förläggare samt står öppet för utlåning till lärare från
PREUSSEN.
79
alla delar av Tyskland. Tyska skolmuseet i Berlin, som 1876 grundades
av Berlins lärarförening, förfogar bland annat över mer än 30,000 böcker
och handskrifter, som ävenledes äro tillgängliga för utlåning till lärare
från hela Tyskland.
Den preussiska staten har också på flera olika sätt sörjt för lärarnas
fortbildning. Den understödjer de i alla landsdelar bildade lärarbiblio-
teken. Skolinspektörerna hålla alltemellanåt konferenser med lärarna inom
ett större eller mindre område, varvid föredrag och diskussioner i olika
ämnen förekomma. De ovan omtalade undervisningsanstalterna för teck¬
nings-, musik- och gymnastiklärare stå öppna även för folkskollärare.
Dessutom äro kortare informationskurser anordnade för lärare, som vilja
söka vidare utbildning i ett eller annat ämne, särskilt i de s. k. ö\ nings-
ämnena. Undervisningen är kostnadsfri, och mindre stipendiebelopp ut¬
delas för att underlätta vistandet å den ort, där kursen pågår. Särskilda
kurser finnas också, vilka avse att göra folkskollärarna kompetenta till att
meddela undervisning i olika slag av fortsättningsskolor.
På senare tid har man även i Tyskland börjat intressera sig för
gosslöjd. Sådan är icke införd i de preussiska seminarierna, men i en
del städer tinnas anordnade slöjdkurser för lärare, varjärate slöjdseminariet
(das Handfertigkeitsseminar) i Leipzig är tillgängligt även för lärare från
Preussen.
Under senare delen av 1890-talet inrättades i Berlin en vetenskaplig
fortbildningskurs, som ställdes i nära samband med därvarande universitet.
Kursen förutsätter den bildningsgrad, som kan ernås genom undervisningen
i seminarierna. Följande ämnen äro obligatoriska: pedagogik och filosofi;
tyska språket och litteraturen; kultur- och konsthistoria; hygien och national¬
ekonomi. Dessutom äga deltagarna välja bland följande ämnen: matematik;
geografi; fysik; kemi; zoologi; språkfysiologi; skolhygien; historia; franska
och engelska. Flera av universitetets professorer och docenter äro lärare
vid kursen, och många av föreläsningarna och övningarna försiggå i
universitetets lokaler. Därjämte utnyttjar man flera andra av de bildnings¬
medel, huvudstaden erbjuder, såsom museer, bibliotek och andra samlingar.
Hittills har emellertid denna kurs icke varit ägnad att i någon större
utsträckning tillfredsställa det förefintliga bildningsbegäret inom folkskol-
80
PREUSSEN.
lärarkåren. Man har nämligen mottagit blott ett mycket ringa antal del¬
tagare.
I icke så få länder ha numera folkskollärarna på grund av sin av¬
gångsexamen från seminariet rätt att inskrivas, studera och avlägga examen
vid universitet. I Preussen ha nämnda lärare blott som åhörare tillträde
till universiteten. Rätt att inskrivas på vanligt sätt och att efter fullbor¬
dade studier avlägga akademisk examen kunna de för närvarande ernå
blott genom att i föreskriven ordning avlägga studentexamen. Dock är
att märka, att eu person, som avlagt godkänd avgångsexamen från semi¬
narium och icke har anställning som tjänsteman (Beamte) i staten, kom¬
munen eller kyrkan, kan av den inskrivningsförrättande myndigheten (die
Immatrikulationskommission) erhålla tillåtelse att inskrivas vid universitetet
för en tid av 4 terminer, likväl utan rätt att avlägga examina.
Vid den nyinstiftade Posen-akademien, som har karaktär av univer¬
sitet, vistas bland andra även många, som avlagt avgångsexamen vid semina¬
rium. Dessa kunna numera få avsluta sina studier vid denna akademi
med en prövning och erhålla betyg.
Liksom hos oss förekomma också i Preussen sommarkurser vid uni¬
versiteten. Särskilt gäller detta om universiteten i Greifswald, Marburg,
Breslau och Kiel, vilka i regeln årligen anordna feriekurser, som stå öppna
även för folkskollärare och flitigt besökas av dessa.
I detta sammanhang må även nämnas, att många preussiska folk¬
skollärare göra resor till utlandet, ofta i syfte att vid främmande univer¬
sitets feriekurser eller på annat sätt idka språkstudier. 11
11. Reformsträvanden.
Alltjämt pågår inom intresserade kretsar i Preussen en mycket livlig
diskussion av frågorna om folkskollärarnas utbildning och fortbildning.
Bland de många olika önskemål, som därvid framkommit, synas följande
vara de för närvarande mest betydelsefulla.
Redan förut är frågan om folkskollärarnas tillträde till universiteten
berörd. Att folkskollärarna, åtminstone de bäst kvalificerade bland dem,
måtte få rätt att vid universiteten idka studier och där avlägga examen,
PREUSSEN.
81
är en önskan, som länge gjort sig gällande i Preussen. Det skulle föra
för långt att här redogöra för alla de skäl, som anföras för och emot.
Det må blott erinras, att man i flera andra länder, bland dem även några
tyska stater, som det synes utan olägenhet medgivit en dylik rätt och att
efter den väsentliga höjning, som skett i de preussiska seminariekurserna
genom 1901 års bestämmelser, även framstående universitet smän finna det
nämnda önskemålet genomförbart.
Ett annat reformsträvande är det, som berör lärarna vid seminarierna.
Deras avlöningsförhållanden ha gjort, att för de dugligaste lärarna ha
seminarieplatserna blott blivit ett genomgångsstadium till bättre avlönad
befattning. Önskemålet är därför, att de i ekonomiskt hänseende icke
ställas sämre än gymnasielärarna. Erfarenheten har visat, att om seminarie-
undervisningen verkligen skall bli, vad 1901 års bestämmelser avsett, så
kräves en verkligt framstående lärarkår vid seminarierna. Att varje där
tjänstgörande ämneslärare borde ha idkat grundliga universitetsstudier i
sina ämnen, framhålles därvid ofta som en nödvändighet.
Denna fråga brukar också kombineras med den ovan berörda. Da,
såsom hittills ofta skett i Preussen, framstående folkskollärare genom fort¬
satta studier ville förvärva kompetens för ämneslärartjänst vid seminariet,
borde — menar man med rätta — dessa studier drivas vid universitetet.
Man plägar därvid hänvisa till att särskilt i Schweiz och konungariket
Sachsen seminarierna på antydd väg erhållit mången grundligt bildad och
för sin uppgift intresserad lärare.
Slutligen må framhållas, att en omorganisation av folkskollärarinne-
utbildningen anses behövlig. Många önska, att denna skall stå på
samma nivå som lärarnas. Då emellertid överansträngning i hög grad
förekommit inom de kvinnliga seminarierna, hade, redan innan 1908
års bestämmelser angående flickskoleväsendet in. in. kommit, krav fram¬
ställts på att kursen i dessa skulle göras 4-årig, och att för de inträdes-
sökande, som komma från folkskolorna, kvinnliga preparandanstalter skulle
upprättas. För handarbete, huslig ekonomi, teckning och gymnastik ville
man ha särskilda kurser, vilka skulle ställas i samband med seminariet men
kunna, för dem som så önskade, genomgås, sedan den övriga seminariekur¬
sen vore avslutad. Likväl önskade man, att teckning och gymnastik fortfa-
11—082815 Folkunderv-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
PREUSSEN.
82
rande skulle förekomma som obligatoriska ämnen pa seminariets timplan.
Teckningsfärdighet är ju nödvändig för studierna i övrigt, och åt kropps¬
övningar ville man av hänsyn till elevernas hälsa giva större utrymme
än förut.
Sedan de bestämmelser av åren 1908 och 1909, vilka förut berörts,
utkommit, ha av en folkskollärarinneförening (Landesverein preussischer
Yolkssehullehrerinnen) framställts vissa önskningar i en skrivelse, som i
januari 1910 inlämnades till kultusministern. I denna erinras om den
redan förut framställda fordran, att seminarietiden för de blivande folk¬
skollärarinnorna må bliva fyra år. 1 fråga om förbildning önskar man
nu, att för inträde bland annat skall fordras fullständig kurs i högre flickskola
eller likvärdig bildning (eventuellt med undantag för ett av de båda främ¬
mande språken). Vidare uttalas missbelåtenhet med de ovan berörda be¬
stämmelser, enligt vilka de blivande folkskollärarinnorna icke få utbildas
tillsammans med dem, som eftersträva tjänst i mellanskolor och högre
flickskolor. Vad man ivrigast önskar är »enhetliga» seminarier, d. v. s.
gemensamma för båda slagen av kvinnliga seminarister. Dessa seminarier
tänker man sig organiserade i rätt stor likhet med de högre lärinnesemina-
rierna enligt 1908 års bestämmelser. Dock vill man ha större utrymme
för samhällslära, nationalekonomi och socialpedagogik. I stället skulle
blott ett av de moderna främmande språken vara obligatoriskt; ett annat
och latin tänker man sig som valfria ämnen. Vid varje sådant seminarium
skulle finnas en folkskola som övningsskola.
12. Tillägg.
Under år 1911 ha i Preussen nya bestämmelser angående folkskole-
lärarinneexamen utfärdats. Prövningen skall ske efter de bestämmelser,
som redan förut voro givna för avgångsexamen från de manliga semina¬
rierna. De kunskaper och färdigheter, som skola fordras, bestämmas i allt
väsentligt genom läroplanen för de manliga seminarierna. Därför skola
också med få undantag 1901 års läroplaner för de manliga seminarierna
och de manliga preparandanstalterna användas i motsvarande anstalter för
kvinnlig ungdom. Följande undantag förekomma. De kvinnliga eleverna
PREUSSEN.
83
skola ha undervisning i kvinnligt handarbete; i stället sker för dem en
inskränkning i musikundervisningen. I stället för undervisning i lanthus¬
hållning för de manliga eleverna kommer hushållslära för de kvinnliga.
För övrigt skall i alla ämnen vid urvalet av lärostoff i de kvinnliga semi¬
narierna hänsyn tagas till den kvinnliga egenarten, och vid de kvinnliga
elevernas undervisning i pedagogik skall särskild uppmärksamhet ägnas åt
det för flickors uppfostran viktiga.
Någon prövning motsvarande den för de manliga lärarna föreskrivna
andra lärarprövningen har icke införts för lärarinnorna och kommer sanno¬
likt heller icke att införas för dessa. Sin fulla kompetens för slutgilti
anställning i offentlig skoltjänst erhålla de examinerade lärarinnorna, däri¬
genom att de av vederbörande myndighet förklaras därtill berättigade.
Detta får ske först sedan tre år förflutit efter det lärarinnan avlagt sin
examen och hon två år haft full sysselsättning i offentlig skoltjänst.
&o.
84
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
VI. Mellersta och södra Tyskland.
Av J. Franzén.
1. Historik.
De törsta spridda försöken till upprättande av lärarutbildningsanstal-
ter i Tyskland datera sig från senare hälften av 1600-talet. Till dessa
försök höra bland annat de åtgärder, som på hertig Ernst den frommes i
(rotha initiativ under hans efterträdare f redrik II vidtogos genom upprät¬
tande av de s. k. »seminaria scholastica».1) Längre fram ordnades saken så,
att i varje biskopsstift en skicklig »skolmästarelärare» anställdes, som skulle
förbereda läraraspiranterna för deras kall. Pietister och filantropinister
foi tsatte på den inslagna vägen. Med Franckes och Basedows uppfostrings¬
anstalter voro lärarseminarier förenade.
Det var dock först under senare hälften av 1700-talet, som lärar-
seminarierna togo fart. [Tnder denna tid uppstodo emellertid ett jämförelse¬
vis stort antal sådana seminarier inom olika delar av Tyskland. ' För lärar¬
utbildningen voro dock många av dessa anstalter icke av synnerligen stort
värde. De voro mestadels bihang till gymnasier, realskolor och andra
läroanstalter. »Furmos vid ett gymnasium några lärjungar, som icke för¬
mådde vidare fortsätta sina studier, men som hade lust att bliva folkskol¬
lärare, lät man dem vid sidan av gymnasialundervisningen erhålla några
lektioner i pedagogik, kateketik och musik, stundom även i åkerbruk och
trädgårdsskötsel; man gav dem en präst till inspektor och tillät dem att
’) Se Preussen av Otto W. Sundén.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
85
förtjäna, några slantar genom meddelande av privatundervisning i familjer
eller genom att sjunga på gatorna; för några av dem ombesörjde man sti¬
pendier, gratismåltider o. d. — och så kallade man det hela ett folkskol-
lärarseminarium» (Lindner).
Det visade sig emellertid, att detta slag av seminarier icke förmådde
meddela någon i längden tillfredsställande lärarutbildning, detta särskilt
sedan ökade krav på undervisnings- och uppfostringsmetoder till följd av
Pestalozzis verksamhet hade börjat göra sig gällande. Så småningom för¬
vandlades därför seminarierna till självständiga anstalter, försedda med s. k.
mönsterskolor eller med övningsskolor, i vilka eleverna kunde förvärva sig
nödig skicklighet i undervisningens konst. 1 början av 1800-talet upprät¬
tades dylika seminarier i hela Tyskland. Antalet av dessa stod visserligen
till en början icke i rätt förhållande till behovet av lärare, varför man såg
sig nödsakad att här och där inrätta särskilda korta kurser för läraraspi-
ranter under ledning av eu präst eller en skicklig folkskollärare, men etter¬
hand blevo de allt flera, och samtidigt härmed togo de med avseende på
organisation, läroplaner och undervisningsmetoder allt fastare gestalt.
Under första hälften av 1800-talet företedde seminarierna sålunda en be¬
tydande utveckling både i yttre och inre avseende.
Med 1850-talet inträdde en stagnation, på vissa håll en tillbakagång.
Den starka reaktion, som i Preussen tog sig uttryck i de bekanta stiehlska
regulativen 1854, gjorde sig gällande även i det övriga Tyskland, om än
icke i samma utsträckning och i samma grad.
Redan på 1860-talet. togo dock seminarierna åter ny fart. Seder¬
mera hava de så småningom utan störande rubbningar utvecklat sig till
sin nuvarande ståndpunkt.
2. Seminariernas organisation.
Den nuvarande kursen för utbildning av folkskollärare är i de flesta
fall 6-årir>\ Seminarierna i konungariket Sachsen och de flesta Tyringer-
C CD n
staterna hava 6 ettåriga klasser. I Baden är seminariet visserligen för¬
delat i ett 3-årigt proseminarium och ett 3-årigt lärarseminarium, men
läroplanen för båda bildar en sammanhängande enhetlig kurs. Elsass-
86
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
Lothringen, Wörttemberg och storhertigdömet Hessen hava 2-åriga pre-
pai andskolor och 3-åriga seminarier. Bajern har 3-årig preparandskola
och 2-årigt seminarium.
Preparandskolorna likasom de tre lägre klasserna av de sexåriga
seminarierna avse huvudsakligen att meddela den behövliga allmänbildnin¬
gen, i de självständiga seminarierna samt i de tre högre klasserna av de
enhetligt ordnade sexåriga seminarierna träder den pedagogiska fackbild¬
ningen mer och mer i förgrunden.
För utbildning i undervisningens praxis äro seminarierna överallt
förenade med övningsskolor.
I allmänhet äro lärarbildningsanstalterna internat. För bostad,
värme och lyse samt föda få eleverna då betala eu viss summa. Ofta är
denna ganska ringa. I Wörttemberg t. ex. uppgår avgiften för kosten blott
till omkring 180 mark pr år. Då eleverna där erhålla statsstipendier till
ett belopp av 120 180 mark pr år, blir deras eget utlägg för seminarie-
kursen jämförelsevis obetydligt. I Bäjern få eleverna i ett för allt, tvätt
inberäknad, betala 570 mark. De flesta elever av kristen trosbekännelse i
Bäjern äro interner, alla judar däremot externer. I Altenburg äro ele¬
verna i de tre lägre klasserna interner, i de tre högre externer. På ett
och annat ställe, t. ex. i Weimar, är hela seminariet externat.
I internaten stå eleverna under ständig uppsikt, från det de stiga
UPP om morgonen kl. 5 a 5,30, tills de gå till sängs om aftonen kl. 9,30.
Allting gåi under hela dagen efter ett bestämt schema, till och med de
promenader, som vanligen äga rum två gånger om dagen, en efter mid¬
dagen och en på kvällen. Dessa promenader företagas gemensamt under
uppsikt av en lärare.
De flesta seminarier och preparandanstalter äro konfessionella insti¬
tutioner. Fn del hava dock simultan karaktär. Till det senare slaget höra
samtliga lärarbildningsanstalter i Hessen.
I Sachsen och Baden höra seminarierna till de högre skolorna, i
Sachsen enligt lag av den 22 augusti 1876, i Baden enligt lag av den 18
september 1909. Även annorstädes, särskilt i de mellantyska småstaterna
räknas seminarierna vanligen till de högre skolorna, ehuru sådant icke
genom lag är fastställt.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
87
Med avseende på de överordnade myndigheterna förete de olika sta¬
terna stora olikheter.
I konungariket Sachsen är kultus- och undervisningsministeriet högsta
myndigheten. Alla statens undervisningsanstalter stå under dess omedel¬
bara uppsikt, ledning och förvaltning; ministeriet utnämner hela lärar¬
personalen. Även över privatanstalterna utövar det till viss del kontroll
och fastställer lärartillsättningarna. För alla skolor fastställer ministeriet
läroplaner, läroböcker och examina.
I storhertigdömet Hessen lyder hela skolväsendet under inrikesminis¬
teriet, som har att utfärda allmänna förordningar samt dessutom avgöra
vissa skolärenden, som äro i skollagen angivna. Högsta ledningen av skol¬
väsendet och tillsynen över detsamma, med undantag för universitetet och
tekniska högskolan, utövas dock av eu överstyrelse (Oberste Schulbehörde),
såsom denna myndighet kallas i skollagen. Enligt en förordning av 1874
är dess officiella namn »Inrikesministeriets avdelning för skolärenden».
Utom ordföranden sitta i överstyrelsen två eller flera råd, vilka förut måste
hava beklätt något högre ämbete inom skolan, lagskipningen eller stats¬
förvaltningen. Ordföranden och en annan ledamot måste innehava kom¬
petens för någon högre lärarbefattning. Inom ministeriet är överstyrel¬
sens ordförande föredragande i alla skolärenden. Såsom mellaninstans mel¬
lan överstvrelsen och de lokala myndigheterna står kretsskolkommissionen.
Denna har att såsom statens organ öva en mera detaljerad tillsyn och led¬
ning av hela folkskoleväsendet inom en krets. Den lyder omedelbart un¬
der överstyrelsen och har således att utföra dennas order samt till den¬
samma avgiva erforderliga utlåtanden och berättelser.
I Baden är justitie-, kultus- och undervisningsministeriet skolornas
högsta myndighet. Omedelbart under denna lyda universiteten, polytek-
niska skolan samt konst- och konstindustriella skolan i Karlsruhe. Alla
andra skolor stå under ledning och tillsyn av en storhertiglig överstyrelse
(Oberschulrat). Denna består av en rektor och tre andra skolmän samt
en katolsk och en evangelisk präst.
Wurttemherg har genom en ny folkskolelag av den 17 augusti 1909
erhållit en särskild folkskoleöverstvrelse, som består av två sektioner, en
katolsk och en evangelisk. Under den förra lyda alla katolska, under den
<8*
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
senare alla evangeliska skolor. Da så behöves, sammanträda dessa båda
sektioner till gemensamma förhandlingar under kultusministerns ordföran¬
deskap.
3. Intagning av elever i seminarier och preparandskolor.
för inträde i första klassen av preparandanstalt eller sexårigt semi¬
narium fordras i allmänhet
att hava uppnått den ålder, vid vilken avgång från folkskolan får äga rum;
denna ålder utgör i regel fyllda 14 år, i Baden 16 år; maximialdern är satt till
2 å o år högre än minimiåldern;
att vara kroppsligen frisk;
att hava avlagt godkänt inträdesprov, för vilket fordras, att den sökande
väl inhämtat folkskolans lärokurs.
Ansökan om inträde skall vara åtföljd av
åldersbevis,
intyg om revaccination,
läkarintyg om den sökandes kroppsbeskaffenhet och hälsotillstånd,
avgångsbetyg från folkskolan eller betyg över erhållen undervisning i ett
högre läroverk,
förbindelse av den sökandes fader eller målsman, att denna vill ansvara för
de kostnader, som äro erforderliga för vistandet vid läroanstalten.
I Wurttemberg fordras dessutom prästbetyg om den sökandes intellek¬
tuella anlag och sinnesförfattning, om hans religiösa och sedliga uppfö¬
rande, om hans böjelse för lärarkallet och om den uppfostran, som han
fått i hemmet.
För inträde i högre klass fordras att besitta eu ålder, som motsva¬
rar klassens, och att vid inträdesprovet ådagalägga erforderliga förkunskaper.
För inträde i de seminarier, som hava underlag av preparandanstal-
ter, fordras antingen godkänt avgångsbetyg från preparandanstalten eller
ock godkänt inträdesprov vid seminariet. Genom den senare bestämmelsen
är således möjlighet beredd för sökande att på annat sätt förvärva sig
sina förkunskaper ån vid eu preparandanstalt. Av sådana sökande fordras,
att de visa sig besitta kunskaper motsvarande dem, som förvärvas inom
preparandanstalten. Den minimiålder, som är bestämd för inträde vid
seminarierna, är 16 å 17 år, maximiåldern 20 å 24 år. De inträdessökande,
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
89
som icke komma från preparandanstalt, måste dessutom prestera de intyg
om ålder, vaccination in. in., som äro föreskrivna för sökande till preparand¬
anstalt.
4. Läroplaner.
Det bildningsmål, som vid seminarierna uppnås, är tydligen olika,
allteftersom kursen är 5- eller 6-årig. Läroämnena äro också något
olika vid olika seminarier. Kurserna inom de olika ämnena stå i allmän¬
het i jämnhöjd med vad som hos oss fordras för studentexamen. Detta
gäller dock icke Wurttemberg och Bäjern. Under de senaste åren har man
kunnat skönja en allmän strävan att vid seminarierna göra undervisningen
allt mera tidsenlig. Undervisningsmetoderna hava på flera punkter för¬
bättrats, och flerstädes umgås man med planer på seminariernas omorga¬
nisation. I Baden har en sådan omorganisation helt nyligen blivit genom¬
förd. Den 27 februari 1904 utfärdades nämligen en storhertiglig förord¬
ning, genom vilken den nuvarande folkskollärarutbildningen blivit bestämd.
Som exempel på timplan och lärokurser med metodiska anvisningar, torde
det vara lämpligt att här återgiva de för Baden gällande, ehuru de inga¬
lunda i alla avseenden äro mönstergilla.
Timplan för seminarierna i Baden.
|
Proseminariet.
|
Lärarseminariet.
|
Summa.
|
|
Kl. I.
|
Kl. II.
|
Kl. III.
|
Kl. IV.
|
Kl. V.
|
Kl. VI.
|
|
Pedagogik ...........
|
_
|
_
|
__
|
_
|
5
|
5
|
10
|
Religion............
|
3
|
3
|
3
|
3
|
2
|
2
|
It!
|
Tyska.............
|
5
|
5
|
0
|
5
|
4
|
4
|
28
|
Franska ............
|
4
|
4
|
3
|
3
|
2
|
2
|
IS
|
Historia............
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
12
|
Geografi............
|
2
|
2
|
2
|
i
|
—
|
—
|
7
|
Räkning............
|
3
|
3
|
3
|
3
|
2
|
2
|
10
|
Geometri............
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
1 1'-
|
12—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
90
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
|
Proseminariet.
|
Lärarseminariet.
|
Summa.
|
|
Kl. I.
|
Kl. II.
|
Kl. III.
|
Kl. IV.
|
Kl. V.
|
Kl. VI.
|
|
Natur] ära...........
|
_
|
_
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Naturhistoria..........
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
12
|
Hälsolära............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
Välskrivning..........
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
Teckning............
|
3
|
3
|
3
|
3
|
2
|
2
|
10
|
Gymnastik...........
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
12
|
Sång..............
|
2
|
2
|
1
|
1
|
1
|
1
|
8
|
Fiolspelning..........
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
0
|
Piano- och orgelspelning.....
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
Harmonilära..........
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
1
|
3
|
|
33
|
33
|
32
|
32
|
32
|
31
|
193
|
Det är strängt förbjudet att utan överstyrelsens medgivande överskrida
detta timtal.
Lärokurser och undervisningsmetoder.
Pedagogik.
Kl. V. Det viktigaste av logiken och kunskapsteorien. Psykologi. Uppfost-
ringslära.
Kl. VI. Pedagogikens historia. Allmän undervisningslära. Metodik och dess
historia. Läran om skolväsendet. I
I kl. V inträda ämnesgrenarna i här angivna ordningsföljd. I kl. VI
läses ämnets olika grenar parallellt med varandra.
I psykologi, vilket måste anses som ett grundläggande ämne, böra även
grunddragen av barnpsykologien liksom ock de psykopatiska företeelser, som för
uppfostran och undervisning äro av största vikt, komma till behandling.
I pedagogikens historia bör det mindre viktiga träda tillbaka för det stora
och betydelsefulla. Särskild vikt må läggas därpå, att eleverna genom läsning i
klassen eller genom självstudier få göra bekantskap med de mest kända pedago¬
gernas skrifter.
I läran om skolväsendet skall meddelas noggrann kännedom om skolhy-
gienen, om de badiska författningarna rörande läroplaner för folk- och fortsätt-
ningsskola, skolans organisation, lärarnas tjänsteplikter, skolans myndigheter och
skolbyggnader.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
91
Elevernas praktiska övningar förberedas under senare hälften av kl. Y dels
genom en kort undervisning om frågor och svar, dels därigenom att eleverna få
åhöra några mönsterlektioner i seminariets övningsskola. Under de första vec¬
korna i kl. VI får varje elev i närvaro av övningsskolans klass- eller ämneslärare
göra några försök i att undervisa, på vilka kritik omedelbart följer. Därefter
följa under den återstående tiden i kl. VI självständiga undervisningsövningar,
varvid varje elev såvitt möjligt får undervisa i skolans samtliga ämnen. I slu¬
tet av varje vecka förekommer samtal över dessa övningar. Utom klass- och
ämnesläraren böra även de elever, som åhört lektionerna, häri deltaga.
Samvetsgrann skriftlig förberedelse fordras icke blott för de första spridda
försöken utan även för den mera sammanhängande undervisningen.
Religion.
Läroplanen för denna undervisning fastställes av kyrkans högsta myndig¬
het och delgives läroanstalterna av överstyrelsen.
Tyska språket.
Kl. I. Läsning och förklaring av stycken ur den antagna läseboken för fort-
sättningsskolan. Grekiska hjältesagor. Lättare dikter. Föredrag.
Enkla satser. Substantiv, adjektiv, räkneord, pronomen.
Uppsatser av berättande och beskrivande innehåll. Affärsskrivelser in. in.
såsom i fortsättningsskolan. Diktamensövningar.
Kl. II. Läsning av mönsterstycken på prosa och vers. Avdelningar av Home-
rus i god översättning. Föredrag.
Sammansatta satser. Formläran avslutad.
Uppsatser: berättelser, beskrivningar, skildringar, förklaring av ordspråk.
Kl. III. Germanska sagor. Niebelungen- och Gudrunsångerna i nyhögtysk över¬
sättning. Episka och lyriska dikter. Ballader och romanser. Diktnin¬
gens former. Föredrag.
Ordbildningslära. Ordfamiljer. Repetition av sats- och formlära.
Uppsatser i anslutning till undervisningen och skollivet.
Kl. IY. Översikt över tyska litteraturens historia till Klopstock på grundvalen
av föregående litteraturläsning. För införande i den dramatiska littera¬
turen läses ett drama av Sofokles och ett av Moliére i god översättning,
därefter Lessings »Minna von Barnhelm». Schillers kulturhistoriska dik¬
ter. Diktarterna. Föredrag.
Ljud- och uttalslära. Olika munarter med särskild hänsyn till den alle
manniska.
Uppsatser i anslutning till undervisningen och livet.
92
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
Tyska litteraturens andra blomstringsperiod. Klopstocks oden. Avdel¬
ningar av Lessings »Laokoon» och av hamburgerdramatik. Folkvisan.
»Iphigenie» av Göthe och »Jungfrun av Orléans» av Schiller. Ett drama
av Shakspeare i god översättning. Föredrag.
Tyska språkets historiska utveckling, särskilt med hänsyn till betydelse¬
förändring. Läsning av en medelhögtysk text.
Uppsatser som i kl. 1Y.
Prosaskrifter av Herder, Göthe och Schiller. »Hermann och Dorotea» av
Göthe. Dramer från klassiska perioder. De mest framstående represen¬
tanterna för tyska litteraturen efter Göthe med prov ur deras arbeten.
Övning i fritt föredrag.
Satsanalys med repetition av hela grammatiken.
Uppsatser som i kl. IV och V.
På alla stadier måste noggrant tillses, att eleverna lära läsa och tala
mönstergillt, att språkkänslan vårdas och kärleken till modersmålet och dess rika
litteratur väckes. Behandlingen av litterära verk skall särskilt på det högre sta¬
diet göras så levande och fängslande, att lärjungarna därigenom äggas till själv¬
studier.
I kl. I och II förfärdigas en uppsats varannan vecka, i kl. III och IV en
var tredje och i kl. V och AD en var fjärde vecka. Särskild vikt bör läggas därpå,
att eleverna vänjas vid allt självständigare disponering. I de båda högsta klas¬
serna böra eleverna själva helt och hållet disponera sina uppsatser. Synnerligen
fördelaktigt för eleverna är det, om läraren även i de högre klasserna då och då,
sedan eleverna återfått sina uppsatser — ej förr — föreläser en av honom själv
författad mönsteruppsats.
Franska språket.
Kl. I. Uttalsövningar. Konjugation av avoir och étre. Substantiv, adjektiv
och pronomen. Fråga och negation. Talövningar.
Kl. II. Adverb, räkneord, regelbundna verbs konjugation. Förenade och själv¬
ständiga personliga pronomen. Particip passé. Talövningar.
Kl. III. Oregelbundna verb. Läsestycken på prosa. Talövningar.
Kl. IV. Det viktigaste av satsläran. Läsning av prosa och vers. Talövningar.
Kl. V. Avslutning och repetition av grammatiken. Lektyr. Talövningar.
Kl. VI. Lektyr. Talövningar.
De fonetiska övningarna böra med stort eftertryck bedrivas i kl. I, eme¬
dan de icke blott utgöra ett oumbärligt villkor för ett gott uttal utan komma
även undervisningen i modersmålet till godo.
Kl. V.
Kl. VI.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
93
Talövningarna ansluta sig i de båda lägsta klasserna till åskadningsbilder,
längre fram till lektyren.
I högsta klassen läsas företrädesvis delar av framstående pedagogiska för¬
fattares verk, såsom av Rousseau, Fénélon etc.
Vid läsningen gives nödig litteraturhistorisk undervisning.
De skriftliga övningarna inskränka sig till ortografiska diktat samt över¬
sättning från tyska till franska.
Historia.
Kl. I.
Kl. II.
Kl. III.
Kl. IY.
Kl. V.
Kl. VI.
Det viktigaste ur gamla tiden.
Översikt av Tysklands historia till 1740.
Återstoden.
Mera ingående behandling av grekernas och romarnas historia med sär¬
skild uppmärksamhet fästad på kulturhistorien.
Tysklands historia till 1740 med särskild hänsyn till sedernas och kul¬
turens historia.
Tysklands historia och kultur efter 1740 till nu. De utomtyska folkens
historia, i den mån den är behövlig för en rätt uppfattning av Tysk¬
lands historia. Det viktigaste av Badens historia. Badens och tyska
rikets författningar. Det viktigaste om rätts- och försvarsväsendet samt
den sociala lagstiftningen.
På lägsta stadiet behandlas stoffet på ett elementärt sätt, men med elever¬
nas stigande ålder och utveckling användes en mera ingående och vetenskaplig
metod.
På alla stadier bör lärostoffet meddelas eleverna genom fritt, levande och
fängslande föredrag. Läroboken begagnas blott för hemarbetet. Diktering får ej
äga rum.
För ämnets åskådliggörande användas kartor och goda bilder. Särskilt
lämpligt är, att eleverna få studera delar av viktiga källskrifter samt framstående
skriftställares arbeten.
Geografi.
Kl. I. Grundlig förklaring av karta och glob. Badens och Tysklands fysiska
och politiska geografi.
Kl. II. Europas övriga länder. Amerika. Repetition av Baden.
Kl. III. Asien, Afrika och Australien med särskild hänsyn till de tyska kolonierna.
Repetition av Tyskland.
Kl. IV. Handelsgeografi.
94
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
På alla stadier av denna undervisning bör hänvisas till sammanhanget mel¬
lan en orts läge, klimat, jordmån, produktion etc. samt andra förvärvs- och lev¬
nadsförhållanden, befolkningens seder, täthet och kultur.
För att undervisningen skall bliva intressant, läsas geografiska skildrin¬
gar, berättas historiska fakta o. s. v.
Teckning ur minnet på svarta tavlan bör övas med omsorg. Däremot höra
kartskisser på papper övas endast i början och blott så länge, som det är oum¬
bärligt för minnesteckning.
Den allmänna fysiska geografien har sin naturliga plats i naturhistorien,
den matematiska i naturläran.
Räkning.
Kl. I. Bråk: addition, subtraktion och multiplikation. Huvudräkning. Lätta
ekvationer av l:sta graden med eu obekant.
Kl. II. Ränte-, diskont-, blandningsräkning m. m. Huvudräkning. Division i
bråk. Proportioner. Ekvationer av l:a graden med en obekant.
Kl. III. Utvidgning och repetition av affärsräkning. Kvadratrötter. Huvudräk¬
ning. Repetition av algebran. Potenser. Svårare ekvationer av l:a
graden med en obekant.
Kl. IV. Nationalekonomiska beräkningar. Huvudräkning. Rötter och rotekva¬
tioner. Ekvationer av l:a graden med flera obekanta. Ekvationer av
2:a graden med en obekant.
Kl. Y. Logaritmer. Aritmetiska och geometriska serier. Beräkning av ränta
på ränta. Permutationer och kombinationer.
Kl. Yl. Ekvationer av 2:a graden. Repetition av hela aritmetiken.
Vid den elementära räkningen böra de grundsatser, som för folk- och fort-
sättningsskolor äro gällande, noga beaktas.
Emedan huvudräkningen är grundläggande för all elementär räkning, bör
åt denna ägnas särskild uppmärksamhet.
Med de nationalekonomiska beräkningarna böra förenas nödig undervisning-
om arbete, kapital, värdepapper, växeltransaktioner, försäkringsväsen, skatteväsen,
tull o. s. v.
Vid algebraisk räkning bör hänvisas till den historiska utvecklingen av
viktigare problem, dock icke på systematiskt sätt utan i anslutning till behandlin¬
gen av ifrågavarande problem.
Eleverna böra på alla stadier erhålla en klar insikt i det förfaringssätt,
som för varje särskilt fall skall användas, och lära sig att därom uttrycka sig själv¬
ständigt och sammanhängande.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
95
Läraren låte sig angeläget vara att genom en åskådlig och praktisk fram¬
ställning så mycket som möjligt sätta lärostoffets olika delar i rätt förhållande
till varandra.
Geometri.
Kl. I. Geometrisk åskådningsundervisning. Konstruktion av symmetriska och
kongruenta figurer. Liksidiga och likbenta trianglar. Grundproblem.
Kl. II. Satser om parallella linjer, vinklar och triangelsidor. Cirkeln. Geo¬
metriska orter. I trianglar inskrivna och kring trianglar omskrivna cirk¬
lar. Skärningspunkter för triangelns höjder och för de vinklar, som hal¬
vera sidorna. Konstruktionsuppgifter.
Kl. III. Parallellogrammer. Rätliniga figurers likhet och storlek. Pythagoras’
lärosats och dess användning. Konstruktionsuppgifter och beräkningar.
Fältmätning.
Kl. IY. Trianglars och cirklars kongruens. Regelbundna månghörningar. Cir¬
kelns mätning. Konstruktionsuppgifter och beräkningar.
Kl. Y. Trigonometri. Uppgifter från fysikens och fältmätningens område. Prak¬
tiska övningar i det fria, Räta linjers och ytors läge i rummet.
Kl. Yl. Beräkning av kroppar. Några satser ur sfäriska trigonometrien med an¬
vändning på astronomi och sjöfart. Det viktigaste om kägelsnitten såsom
geometriska orter.
Den geometriska åskådningsundervisningen skall utgå från iakttagelse av
kroppar.
Från och med kl. II böra eleverna vänjas vid att självständigt sköta bevis¬
föringen och ur kända satser härleda nya sanningar.
Satsernas antal inskränkes till det minsta möjliga; däremot lägges stor vikt
på deras användning för olika ändamål. Alltför svåra och oförberedda uppgifter
må undvikas.
Yid konstruktion lägges stor vikt på noggrannhet och snygghet.
Naturlära.
Kl. III. De viktigaste fysiska företeelserna i det dagliga livet. En experimentell
kurs i elektricitet.
Kl. IV. Det viktigaste ur mekaniken samt ur ljud- och värmeläran.
Kl. Y. Läran om ljuset. Elektriciteten. Elektriska maskiner.
Kl. Yl. Rörelsens matematiska behandling. Lagen om energien. Fysisk massa.
I förbindelse med matematiken: astronomi och matematisk geografi.
96
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
Undervisningen i fysik skall så mycket som möjligt taga elevernas själv¬
verksamhet i anspråk. De böra därför handledas till att själva göra enkla för¬
sök och enkla undervisningsapparater.
Vid behandling av de viktigare lagarna bör tillbörlig hänsyn tagas till
deras historiska utveckling.
Naturhistoria.
Kl. I.
Kl. II.
Kl. III.
Kl. IV.
Kl. V.
Kl. VI.
Människan. Beskrivning av däggdjur och enklare blomväxter. Exami-
nering av växter.
Beskrivning av ryggradsdjur och leddjur samt svårare blomväxter. Exa-
minering av växter.
Blötdjur, maskar, stråldjur, kavitetsdjur. Kulturväxter och husdjur i
kulturhistoriskt avseende. Sammanfattning av de morfologiska, fysiolo¬
giska och biologiska enskildheterna.
De lägsta djuren och växterna. Därvid anknytes läran om växtcellens liv
och byggnad samt något om djurvävnader. Övning i mikroskopets bruk.
Systematisk översikt av djur och växter.
Det viktigaste av den oorganiska och något av den organiska kemien.
De viktigaste mineral och stenarter. Grunddragen av geologien.
Djur- och växtkroppens fysiologi och biologi med särskild hänsyn till
människan. Grunddragen av djur- och växtgeografien. Geologi.
Ii ndervisningen skall göra eleverna förtrogna med den omgivande naturen
och sätta dem i stånd att framdeles på egen hand noggrant studera djur- och
växtlivet samt de geologiska förhållandena i den trakt, där de få sin verksamhet
såsom lärare förlagd.
För detta ändamål må ett sådant tillägnande av lärostoffet, som blott be¬
står i utanläxor, helt och hållet undvikas. Fastmera måste undervisningen alltige¬
nom grunda sig på åskådning och ingenting föreläggas eleverna, som de icke
kunna iakttaga i naturen eller med tillhjälp av bild. Eleverna skola ledas till
att gärna göra skarpa och noggranna iakttagelser och att för dessa lämna sam¬
manhängande redogörelser.
Lämpligt är att intressera eleverna för anläggande av samlingar och för
arbeten i skolbotanisk trädgård. På det högre stadiet skall tillfälle erbjudas dem
att under lärarens tillsyn anställa experiment samt att under exkursioner vinna
kännedom om traktens geologiska beskaffenhet.
Teckning av naturföremål bör flitigt bedrivas, emedan en skarp uppfatt¬
ning av dessa föremåls karaktäristiska former därigenom befrämjas.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
97
Hälsolära.
Kl. Y. Människans naturhistoria som grundval för hälsoläran. Smittosamma
sjukdomar, och hur man skyddar sig mot dem. Det viktigaste om sjuk¬
vård. Första hjälpen vid olycksfall.
Undervisningen bör icke alltför mycket förlora sig i detaljer utan hålla
sig till det väsentligaste och framför allt väcka intresse för hygieniska frågor.
I betraktande av de härjningar, som tuberkulosen anställer, är det lämp¬
ligt, att denna sjukdom behandlas något utförligare.
Undervisningen bör meddelas av en läkare.
Välskrivning.
Kl. I. Den tyska och den latinska skriftens bokstavsformer i genetisk följd.
Taktskrivning.
Kl. II. Sammanhängande skrivning av tysk och latinsk skrift. Kalligrafisk
snabbskrift.
De blivande lärarna böra tillägna sig en tydlig, flytande och vacker hand¬
stil, som kan utgöra en förebild för deras egna lärjungar. Enär detta mål icke
kan nås under de få skrivtimmarna, måste noggrant tillses, att stilen i uppsat¬
ser och anteckningar alltid är korrekt och vacker.
De kalligrafiska övningarna böra ordnas efter en sådan plan, att eleverna
för sin egen kommande undervisning därav hava gagn.
Enär eleverna själva skola bliva lärare, måste stor vikt läggas på kropps¬
ställningen samt på pennans riktiga hållande.
Teckning.
Kl. I. Frihandsteckning: Ytformer, särskilt naturformer.
Linearritning: Geometriska ornament med användning av färger.
Kl. II. Frihandsteckning: Fortsättning av de i l:a klassen föreskrivna övnin¬
garna.
Linearritning: Geometriska kroppar i horisontal- och vertikalprojek¬
tion; ytutbredning och skärningar.
Kl. III. Frihandsteckning: Perspektivteckning av geometriska kroppar och enkla
föremål i hemmet utan skuggning.
Linearritning: Horisontal- och vertikalprojektion av enkla föremål i
förminskad skala enligt givna mått.
Kl. IV. Frihandsteckning: Natur-och konstformer med skuggning. Enkla stilleben.
13—082S15. Folkundevv.-kom. bet. I. Folkskolesein. Band 4.
98 MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
Linearritning: Perspektiv- och skuggkonstruktioner.
Kl. Y. Frihandsteckning: Teckning och målning av stilleben, växter och väl
preparerade djur, teckning av' särskilda delar av
skolsalen och skolhuset.
Kl. Yl. Fortsättning av 5:e klassens kurs; teckning i det fria; för de skickligare
eleverna teckning av människokroppen.
Undervisningen är under de två första åren företrädesvis och under det
tredje året till mycket stor del gemensam för hela klassen; från och med 4:e klas¬
sen övergår den så småningom i gruppundervisning och enskild undervisning.
I första rummet Jägges vikt på övning i noggrann iakttagelse.
Färgsinnet övas på det sorgfälligaste genom färgläggning av teckningar.
Förläggsplanscher få med undantag av geometriska ytornament icke an¬
vändas.
Enär det här gäller blivande lärare, lägges särskild vikt på teckning ur
minnet samt på snabbhet i teckning på svarta tavlan.
Gymnastik.
Kl. I och II. Repetition och mönstergillt utförande av i folkskolan förekommande
övningar.
Kl. III och IV. Utvidgning av övningarna i anslutning till gymnastiken i de
högre läroverkens övre klasser.
Kl. V och VI. Fortsättning för förvärvande av gymnastisk färdighet. Därjämte
och huvudsakligen gymnastikpraktik. Gymnastikens teori och historia;
gymnastikens teknik.
Sång.
Kl. I.
Kl. II.
Kl. III.
Kl. IV.
Kl. V.
Kl. VI.
Tonbildningsövningar inom medelläget. Enstämmiga sånger. Gehöröv¬
ningar.
Tonbildning med utvidgning av röstomfånget. TonträfFningsövningar.
Två- och trestämmiga sånger. Musikdiktat.
Fortsättning av tonbildningsövningarna. Durskalan och durtreklangen.
Rytmiska och dynamiska övningar. TonträfFningsövningar. Tre- och
fyrstämmiga sånger. Musikdiktat.
Mollskalan och molltreklangen. TonträfFningar i moll. Fyrstämmiga
körer. Diktat.
Solfeggier i dur och moll. övning i solosång. Flerstämmiga körer.
Diktat.
Körsång, solosång. Övning i att anföra sång.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
99
Tonbildningsövningarna avse en sorgfällig utveckling av vokalerna och en
korrekt bildning av konsonanterna. Röstomfångets utvidgning fordrar en hög grad
av försiktighet. De nya tonerna måste på ändamålsenligt sätt förbindas med de
förutvarande, så att rösten i alla lägen utjämnas, innan man övergår till den egent¬
liga sångundervisningen.
Musikdiktaten, som avse skärpning av den musikaliska tankeförmågan,
ägna sig särskilt för den tid, då eleverna befinna sig i målbrott.
Fiolspelning.
Kl. I.
Kl. II.
Kl. III.
Kl. IV.
Kl. V.
Kl. VI.
Övningar i lättare tonarter inom de första lägena. Lätta durskalor.
Stycken i svårare tonarter. Dur- och lätta mollskalor.
Lätta etyder och duetter. Dur- och mollskalor till och med sådana med
4 förtecken. Några lätta skolsånger utantill.
Etyder och duetter. Några solostycken med ackompagnemang. Sånger
och koraler utantill.
Införande i de högre lägena. Tonskalor. Etyder och solostycken. Sån¬
ger och koraler utantill.
Fortsättning av 5:e klassens kurs.
Det viktigaste vid denna undervisning är uppnåendet av säker och ren m-
tonation under korrekt och lugn stråkföring. Lämpligast är därför att i synner¬
het i början gå långsamt framåt och att på det sorgfälligaste övervaka övningar¬
nas utförande.
Piano- och orgelspelning.
Kl. I. övningar efter någon beprövad pianoskola. Durskalor och brutna ackoid
i två oktaver till och med sådana med 4 förtecken.
Kl. II. Fortsättning av pianoövningarna. Mollskalor och brutna ackord till och
med sådana med 3 förtecken. Lätta etyder och pianostycken.
Kl. III. Fortsättning av pianoövningarna. Svårare dur- och mollskalor. Etyder
och sonatiner.
Kl. IV. Övningar å manual och pedal. Lätta koraler och preludier.
Kl. V. Fortsatta övningar å manual och pedal. Svårare koraler och preludier.
Kl. VI. Handledning i liturgiskt orgelspel: koraler, mässor, preludier o. s. v.
Undervisningen i pianospelning avslutas med 3:e klassen, men för de elever,
som äro särskilt musikaliska, och som i övriga ämnen äro tillbörligen framme,
skall tillfälle beredas till fortsatta pianostudier även i de följande klasserna.
100
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
Harmonilära.
Kl. IV. Dur- och molltreklangen och dess förväxlingar. Harmonisering av lätta
besiffrade baser.
XI. V. Septimackordet och dess förväxlingar. Sammanträngt och spritt läge.
De viktigaste altererade ackord. Harmonisering av besiffrade baser och
enkla melodier.
Kl. VI. Förhållningar, växelnoter och genomgående noter, orgelpunkt. Modula-
tionslära. Analysering av musikstycken. Det viktigaste om orgelns
kyggIia,I, särskilt om registren och deras användning vid gudstjänst.
Valfri undervisning meddelas i stenografi och slöjd. Deltagande i dessa
ämnen är i allmänhet medgivet blott för elever i de mellersta klasserna. Den
närmare anordningen fastställes av överstyrelsen.
Till garanti för en ordnad lärogång i alla ämnen föras klassböcker, som
ligga framme i lärorummet. I dessa göra vederbörande lärare vid timmens slut
nödiga anteckningar.
Eleverna böra ha tillräcklig tid till vila och till att ägna sig åt sådana
studier, som de särskilt föredraga. Hemuppgifterna böra därför tillmätas så, att
de under planmässigt arbete kunna lösas på 2, högst 3 timmar om dagen. Semi¬
nariets föreståndare alägges att hava ett synnerligen vaksamt öga på denna sak,
att genast söka häva möjligen inträdande missförhållanden och, ifall detta icke
lyckas, göra anmälan härom hos överstyrelsen.
I ör införande av nya läroböcker fordras överstyrelsens bifall.
*
*
*
Som synes av timplanen hava modersmålet, matematiken, franska
språket och teckningen blivit synnerligen vid tillgodosedda. Det främ¬
mande språket är obligatoriskt. Naturkunnigheten med sammanlagt 21
veckotimmar har här erhållit en bättre ställning än inom de övriga sta¬
terna. Att välskrivningen ansetts böra vara till det mesta undangjord före
inträdet i seminariet och därför erhållit endast 2 timmar, är uppenbarligen
en vinst för övriga ämnen. A andra sidan torde det icke kunna betrak¬
tas annorlunda än som en stor svaghet hos den nya läroplanen, att så vik¬
tiga ting som pedagogik med allt vad därtill hör jämte utbildningen i
skolans praxis sammanlagt erhållit blott 10 timmar. I övriga stater med
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
101
undantag av Wtlrttemberg och Bäjern hava dessa ämnen erhållit en helt
annan rang på läroplanen.
Till jämförelse meddelas här sammanlagda antalet veckotimmar för
de olika ämnena under hela utbildningstiden inom sju stater:
|
6-årig utbildning.
|
5-årig utbildning.
|
|
Baden.
|
Sachsen.
|
AVeimar.
|
Alten-
burg.
|
Hessen.
|
AViirt-
temberg.
|
Bäjern.
|
Religion.............
|
16
|
23
|
24
|
20
|
16
|
12
|
15
|
Tyska..............
|
28
|
19
|
27
|
28
|
31
|
22
|
26
|
Latin..............
|
—
|
17
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4')
|
Franska .............
|
18
|
—
|
—
|
15
|
14')
|
4‘)
|
4‘)
|
Matematik............
|
28
|
24
|
29
|
25
|
26
|
22
|
18
|
Historia.............
|
12
|
12
|
11
|
13
|
10
|
9
|
10
|
Geografi.............
|
7
|
10
|
10
|
10
|
9
|
6
|
8
|
Naturkunnighet..........
|
21
|
14
|
20
|
18
|
20
|
14
|
13
|
Pedagogik och praktik.......
|
10
|
22
|
26
|
26
|
16
|
8
|
8
|
Välskrivning...........
|
2
|
6
|
8
|
5
|
3
|
3
|
3
|
Teckning.............
|
16
|
10
|
12
|
10
|
10
|
15
|
13
|
Gymnastik............
|
12
|
16
|
10
|
18
|
10
|
10
|
10
|
Musik..............
|
23
|
23
|
27
|
26
|
33
|
39
|
32
|
Summa
|
193
|
liMi
|
204
|
214
|
19S
|
164
|
164
|
Vid en blick på ovanstående timtal faller det skarpt i ögonen, att
musiken (vari sång, piano-, orgel- och fiolspelning samt musikens teori inbe¬
gripas) fått sig ett synnerligen stort utrymme tillmätt på alla seminariers
läroplan. Detta förhållande har emellertid sin förklaring i de tyska semi¬
nariernas dubbla uppgift att på samma gång utbilda lärare för folkskolorna
samt organister och kantorer för kyrklig tjänst. Mot denna sammankopp¬
ling av skilda uppgifter hava på senare tider starka röster börjat höja sig
med yrkande på inskränkning av musikundervisningen till det mått, som
är behövligt för en lärare i folkskolan. *)
*) Valfritt.
102
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
I främmande språk meddelas undervisning vid de allra flesta se¬
minarier.
Utom i här angivna ämnen förekommer vid seminarierna i Sachsen,
Baden och Bajern valfri undervisning i stenografi, i Hessen obligatorisk
och i Baden valfri undervisning i slöjd, i Altenburg, Hessen och Ba¬
jern undervisning i trädgårdsskötsel, i Bäjern dessutom undervisning i lag¬
kunskap, stundom även i simning, samt i Meiningen undervisning i dans.
Hessen och Weimar förbereda dessutom sina elever i någon mån för med¬
delande av dövstumundervisning; Weimar till och med för undervisning
åt blinda.
Ett ämne som börjat vinna allt mera beaktande, är
Hygien.
Vid flera seminarier har det upptagits som särskilt ämne. I den
nya läroplan för Altenburg, som den 12 februari 1906 utfärdats, förekom¬
mer följande detaljerade lärokurs:
I. Skolhygien.
1. Skolhus och lärosal.
Renhållning, ventilering, uppvärmning, belysning, skolbänkar.
2. Undervisningen.
Undervisningens planläggning (överansträngning, raster); hemarbete,
gymnastik och lekar, bad.
3. Rationellt levnadssätt i skolpliktsåldern.
4. Lärarens hygieniska medverkan genom föredöme, undervisning och före¬
drag.
5. De viktigaste sjukdomar bland skolbarn. Infektionssjukdomar. Sjuk¬
domar med ofördelaktigt inflytande på den kroppsliga och andliga ut¬
vecklingen.
II. Allmän hygien.
1. Rationell hälsovård och vård av särskilt viktiga organ.
Mun- och tandvård. Lungor, struphuvud, hjärta, puls, ämnesomsätt¬
ning. Sexuell hygien. Ögon och öron. Huden. Arbete, överansträng¬
ning, vila, sömn.
2. Allmänna levnadsbehov.
Luft, vatten, föda, kläder, bostad.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
103
III. Första hjälpen vid olycksfall.
1. Första hjälpens betydelse. Olika slags olycksfall.
2. Sår och blödningar, brännskador, förfrysning.
3. Benbrott, ledvrickning, försträckning.
4. Förgiftning, berusning, orm- och hundbett.
5. Vanmakt, kramp, skendöd.
6. Kvävning, drunkning, konstgjord andning.
7. Främmande kroppar i naturliga öppningar.
8. Transport av förolyckade och nödförband.
5. Obligatoriska lärarexamina.
Liksom i Preussen förekomma i det övriga Tyskland -två lärarexa¬
mina, den första vid avgången från seminariet, den andra några år senare.
Den första berättigar till anställning som vikarie eller extra ordinarie lä¬
rare i folkskola, den senare till definitiv anställning som ordinarie lärare.
Oaktat den olikhet, som förefinnes i lärarutbildningen inom de olika sta¬
terna godkänna dessa i de flesta fall varandras examensbetyg, så att en
lärares övergång från en stat till en annan i regel icke möter någon svå¬
righet.
A. Avgångsexamen från seminariet.
Denna förrättas vanligen av en examenskommission, bestående av
ett ombud för regeringen eller för skolans överstyrelse såsom kommissio¬
nens ordförande samt seminariets rektor och samtliga lärare, som under¬
visat i avgångsklassen. Härtill kommer ibland, såsom i Sachsen, ett om¬
bud för den kyrkliga myndigheten.
Somligstädes är avgångsexamen fördelad på 2 år. Så avlägges t. ex.
i Ernst-Albert-seminariet i Koburg redan i näst högsta klassen avgångs-
examen i räkning, geometri, geografi, naturhistoria, fysik och kemi.
Avgångsexamen är dels teoretisk, dels praktisk. Den förra är skrift¬
lig och muntlig. Den skriftliga examen äger rum å seminariets lokalei
och under lärarnas tillsyn.
I Sachsen omfattar den skriftliga examen en tysk uppsats över pe¬
dagogiskt ämne, svar på några frågor ur geografien, historien och natur¬
104
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
kunnigheten, lösande av några aritmetiska och geometriska problem, eu
översättning från latin till tyska samt ett utkast över en biblisk historia
eller ett katekesstycke. Med smärre modifikationer förekommer en liknande
anordning av den skriftliga examen på andra håll. I vanliga fall få abi¬
turienterna vid en del seminarier verkställa en översättning till det främ¬
mande språket. Musik (harmonisering av en besiffrad bas eller en melodi)
ingår ofta i den skriftliga examen.
Praktisk examen avser att ådagalägga undervisningsskicklighet samt
färdighet i skrivning, teckning, musik och gymnastik.
Vid en del seminarier äga även privntister tillträde till examen. Så
är förhållandet t. ex. i Saehsen, där dock särskilt medgivande fordras av
den högsta skolmyndigheten, och i Koburg.
I Koburg fordras som villkor, att den sökande fyllt 20 år, att han
företer läkarintyg om sitt kroppsliga hälsotillstånd samt intyg om faderns
medgivande, och att han undergått eu förberedelse, som motsvarar semi-
narieelevernas.
B. Den andra lärarexamen.
Den, som avlagt avgångsexamen vid seminariet, erhåller, som förut
nämnt, anställning såsom vikarie eller extra ordinarie lärare i folkskola.
Meningen är nu, att han under några år skall arbeta på sin fortbildning i
och för avläggande av den egentliga folkskollärarexamen. Han har härvid
att förkovra sig i alla seminariets ämnen men särskilt i pedagogik med
psykologi och i undervisningsskicklighet. Bestämmelserna rörande denna
andra examen äro något olika i olika stater.
Examen förrättas vanligen vid seminarierna varje år av en särskild
examenskommission. I Saehsen består denna kommission av ett ombud
för kultus- och undervisningsministeriet, seminariets rektor, tre seminarie-
lärare eller andra lämpliga skolmän, som utnämnas av ministeriet, samt
ett ombud för den högsta kyrkliga myndigheten. I Hessen förrättas exa¬
men alltid i Darinstadt. Examenskommissionen består här av medlemmar,
tillhörande ministerialavdelningen för skolärenden, seminariernas rektorer
och särskilda fackmän för vissa ämnen, då så behöves. I Wiirttembery
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
105
utses examenskoinmissionen av kyrko- och skolministeriet. Eu represen¬
tant för detta är ordförande.
Villkoren för deltagande i examen äro
1. en viss tids tjänstgöring i folkskola: i Sachsen 3 år; i Kolmrg minst
3, högst 6 år; i Hessen 2 år; i Wurttemberg minst 2, högst 8 år (de, som 10 år
efter det de avlagt sin första lärarexamen icke avlagt den andra lärarexamen,
avskedas ur folkskolans tjänst); i Bajern 4 år;
2. företeende av tjänstgöringsbetyg.
Examensämnena äro vanligen desamma som seminariets, men det
fordras grundligare och säkrare kunskaper samt större färdighet i deras
praktiska användning. Examensuppgifterna ställas därför så, att deras lös¬
ning kräver större andlig mognad, större förtrogenhet med skolan och med
lärjungarnas behov.
Examen är dels skriftlig, dels muntlig. Den skriftliga examen inne¬
fattar i vanliga fall en uppsats över pedagogiskt ämne, en över ämne ur
religionsläran och en över något annat ämne (geografi, historia o.s.v.). Den
muntliga examen gäller företrädesvis pedagogikens teori och praxis: upp-
fostrings- och undervisningslära, pedagogikens historia och pedagogisk lit¬
teratur, psykologi och logik, speciell metodik, skolans författningar och
förvaltning.
Till examen hör dessutom ett undervisningsprov i något folksko¬
lans ämne.
I de flesta tyska stater måste lärarkandidaten på egen hand för¬
bereda sig för denna andra lärarexamen. I en och annan hava dock
folkskolinspektörerna skyldighet att i någon mån bistå den unge läraren
i hans arbete. Bäjern är det enda land, som inrättat särskilda fortbild¬
ningskurser för det nämnda ändamålet. Enligt en förordning av den 9
december 1908 skola länsstyrelserna indela sina län i vissa mindre kretsar.
Inom varje sådan skall anordnas en för vederbörande obligatorisk fort¬
bildningskurs, som skall ledas av en därtill utsedd kretsöverlärare. Kursen
avser dels den praktiska, dels den teoretiska eller vetenskapliga fortbild¬
ningen. Särskilda fortbildningsbibliotek skola för ändamålet stå till de
studerandes förfogande. Dessa skola förvaltas av kretsöverläraren. Böcker
till desamma anskaffas av länsstyrelsen efter kretsöverlärarens förslag.
14—082815. Folkunclerv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 4.
106
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
Samtidigt med denna förordning har ministeriet utfärdat en ny stadga
för den andra lärarexamen, av vilken framgår, att fortbildningskurserna
stå i intimt samband med fordringarna, i sagda examen, och att de utgöra
en planmässig förberedelse för densamma.
Utom de nu nämnda obligatoriska examina har Hessen berett möj¬
lighet för dem, som vilja på egen hand fortsätta sina studier, att avlägga en
Högre folkskollärarexamen (Die erweiterte Prttfung).
Examenskommissionen är här densamma som vid den definitiva lärar¬
examen.
Varje examinand har först att inom sex veckor i vetenskaplig form
utarbeta en avhandling över ett av skolans överstyrelse bestämt ämne inom
pedagogikens område. Vid avlämnandet skall han därjämte angiva de käl¬
lor och hjälpmedel, han använt.
Själva examen är dels teoretisk — skriftlig och muntlig — dels
praktisk.
Den skriftliga omfattar
1. Ed uppsats över ett ämne ur uppfostrings- och undervisningsläran samt
en uppsats över ett ämne nr historia, matematik eller naturkunnighet;
2. Lösande av några uppgifter inom självvalda ämnen;
3. En översättning från tyska till franska samt
en översättning från franska till tyska.
Endast ordbok får härvid användas som hjälpmedel.
Uppgifterna för den skriftliga examen bestämmas av examenskom¬
missionen och lösas under examinatorernas uppsikt.
Den muntliga examen äger rum i alla seminariets obligatoriska äm¬
nen utom välskrivning, teckning, musik och gymnastik. Examinanden skall
härvid prövas i pedagogik samt efter fritt val i någon av följande ämnes¬
grupper :
1. Tyska, historia, geografi;
2. Matematik, naturhistoria, naturlära;
3. Franska och engelska;
4. Franska och två av ovannämnda ämnen.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
107
Examensfordringarna äro följande:
1. Pedagogik. Översikt över uppfostrans och undervisningens historia, sär¬
skilt efter reformationen; grundlig kännedom om de förnämsta pedagogernas liv
och viktigaste skrifter efter år 1500 samt om sammanhanget mellan uppfostrings-
och undervisningsläran jämte psykologi och etik såsom grundvalen för desamma.
2. Tyska. Systematisk kunskap i tyska grammatiken; översikt över lit¬
teraturhistorien; grundlig kännedom om något av de förnämsta tyska diktverken,
företrädesvis ur nyare tidens klassiska perioder samt om de förnämsta tyska dik¬
tarnas och folkskaldernas liv. Språkundervisningens metod.
3. Historia. Allmän historia; noggrannare kunskap i fäderneslandets
historia. Insikt i historieundervisningens metod och kännedom om populära
mönsterarbeten.
4. Geografi. Fysisk och matematisk geografi. Världsdelarnas politiska
geografi. Förtrogenhet med geografisk undervisningsmateriell, särskilt de bästa
kartor, glober och tellurier. Geografiundervisningens metod.
5. Naturhistoria. Översikt över de tre naturrikenas systematik. Det vik¬
tigaste om jordskorpans byggnad och bildning; någon kännedom om de ändamåls¬
enligaste hjälpmedlen för undervisningen: bilder, mineraliesamlingar, herbarier
o. s. v. Undervisningsmetoden.
6. Fysik och kemi. Översikt över fysiken, särskilt färdighet att förklara
de viktigaste fysiska företeelser och maskiner och återföra dem till de fysiska
lagarna; allmän kännedom om de kemiska grundämnena och deras föreningar, de¬
ras användning i hushållet och i yrkena. De fysiska instrumentens byggnad och
användning. Undervisningens metod.
7. Aritmetik. Negativa kvantiteter. Potenser, kvadrat- och kubikrötter.
Ekvationer av l:a och 2:a graden med en och flera obekanta. Aritmetiska och
geometriska serier. Logaritmer och deras användning.
8. Geometri. Planimetri, stereometri, plan trigonometri.
9. Främmande språk: franska eller engelska. Formlära och syntax. Fär¬
dighet att ex tempore översätta ett prosaiskt eller lättare poetiskt stycke från det
främmande språket till tyska och att översätta ett lätt stycke från tyska till det
främmande språket. Fransk, resp. engelsk, litteraturhistoria,
Den praktiska examen består däri, att examinanden avlägger ett un-
dervisningsprov, till vilket han erhållit uppgift föregående dag.
Den avlagda examen berättigar till anställning i högre borgarskolor
(närmast motsvarande våra realskolor), i preparandskolor och folkskollärar-
seminarier.
108
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
6. Lärare.
Seminariernas lärarpersonal utgöres av personer dels med akade¬
misk bildning, dels med seminariebildning. I många fall hava dessa se¬
nare även avlagt någon högre examen, Doktorsexamen, högre folkskollärar¬
examen o. s. v. Preparandanstalternas lärarpersonal hör i allmänhet till denna
kategori.
I Sachsen måste enligt lag av 1876 minst två tredjedelar av lärarna vid
varje seminarium besitta akademisk bildning och dessutom eu särskild peda-
i>0"isk utbildning:, som fordras för anställning' vid högre allmänt läroverk.
Men av hänsyn till de praktiska övningarna och den till seminariet knutna
övningsskolan kunna även skickliga folkskollärare anställas vid seminariet.
De flesta av den förstnämnda kategorien hava förut varit folkskollärare,
därefter erhållit tillträde till universitet och där avlagt sina examina. En-
liert den officiella statistiken funnos 1904 bland de 141 akademiskt bildade
O
lärare, som ursprungligen varit folkskollärare, 59 filosofie doktorer. Hela
antalet lärare uppgick detta år till 399. Seminariernas antal var 24: 21
manliga och 3 kvinnliga. År 1910 funnos vid seminarierna 274 lärare
med akademisk examen. Av dessa hade 174 ursprungligen varit folkskol¬
lärare.
Utom föreståndaren, direktorn, finnas vid varje seminarium ett antal
lärare med titeln överlärare (Oberlehrer), ett mindre antal med titeln semi-
narielärare (Seminarlehrer). De extra ordinaries antal är mycket litet.
År 1904 funnos 280 överlärare, 12 överlärarinnor, 57 seminarielärare,
4 seminarielärarinnor, 19 extra ordinarie lärare och 5 vikarier. 1 bud¬
geten för läsåret 1910/11 voro upptagna utom direktorerna 436 ordinarie
lärare, 16 ordinarie lärarinnor samt 21 extra ordinarie lärare och lära¬
rinnor.
I Hessen äro de viktigaste befattningarna besatta med akademiskt
bildade lärare (flera av dessa hava förut varit folkskollärare), de övriga
med folkskollärare, som avlagt »högre folkskollärarexamen».
I Bajern kallas seminariets föreståndare inspektor. Av de övriga
lärarna måste en vara präst. Denne kallas prefekt. De övriga hava hit¬
tills varit folkskollärare. Enligt eu kunglig förordning den 31 mars 1908
Ö O O o
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
109
fordras emellertid hädanefter i regel såsom kompetens för anställning så¬
som direktor eller lärare vid en statens lärarbildningsanstalt att hava av¬
lagt akademisk examen antingen för lärarbefattning vid humanistiska eller
tekniska undervisningsanstalter eller ock för lärarbefattning vid lärar-
eller lärarinneseminarium. Den sistnämnda akademiska examen har kom¬
mit till genom en kunglig examensstadga den 1 april 1908. Präster kunna
anställas såsom lärare och prefekter vid seminarierna utan sådan examen.
I Wiirttemberg måste vid varje statsseminarium rektorn och dessutom
en av de övriga lärarna besitta akademisk bildning. Den senare bär titeln
professor. De övriga fast anställda kallas överlärare (()berlehrer). Dessa
hava förut haft endast folkskollärarutbildning. Den 1 mars 1910 har
dock utfärdats en kungl. stadga rörande »högre examen för befattning
inom folkskoleväsendet», enligt vilken vissa folkskollärare erhålla tillträde
till universitetet med rätt att efter ‘2b 2 års akademiska studier avlägga
sådan examen, och skall denna framdeles utgöra kompetensvillkor för an¬
ställning såsom överlärare vid seminarierna.
I övningsämnena, särskilt teckning, gymnastik och musik, äro ofta
anställda fackmän, som icke avlagt folkskollärarexamen. Dessa hava i
många fall fått underkasta sig en särskild examen med bestämda fordrin¬
gar icke blott i det ifrågavarande ämnet utan även i allmänbildning och
pedagogisk utbildning.
Som exempel på seminarielärarnas avlöning må anföras
A. Sachsen.
Eldigt sedan 1908 gällande lönelag avlönas numera alla vetenskapligt
bildade statstjänare — domare, ämbetsmän i statsförvaltningen, lärare vid
högre allmänna läroverk och folkskollärarseminarier etc. — efter väsent-
ligen samma grunder. I enlighet härmed hava seminarielärarnas löner i
den fastställda riksstaten för finansperioden 11)10—1911 upptagits till föl¬
jande belopp:
no
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
|
Grund-
|
|
|
|
E f
|
e r
|
|
|
|
|
lön.
|
3 år.
|
6 år.
|
9 år.
|
12 år.
|
15 år.
|
18 år.
|
21 år.
|
24 år.
|
Direktor (utom fri hostad).....
|
6,000
|
6.600
|
7.200
|
7,800
|
8.400
|
_
|
_
|
_
|
_
|
Ord. lärare utan akademisk bildning
|
2,600
|
3,100
|
3,600
|
4,100
|
4,500
|
5,000
|
5,500
|
6,000
|
—
|
Överlärare, kl. II, med akad. bildn. .
|
3.600
|
4,100
|
4,600
|
5,100
|
5,600
|
6,100
|
6,600
|
—
|
—
|
D:o kl. I, med akad. bildn. .
|
3,600
|
4,200
|
4,800
|
5,400
|
6,000
|
6,600
|
7,200
|
—
|
—
|
Ord. lärarinna, med akad. bildn. . .
|
2,400
|
2,800
|
3,200
|
3,600
|
3,600
|
4,000
|
4.4O0
|
4,800
|
— 1
|
D:o utan akad. bildn. . .
|
2,400
|
2.700
|
3,000
|
3.300
|
3,600
|
3,900
|
4.200
|
—
|
-
|
Härtill kommer i hyresbidrag:
För ordinarie lärare med 3,000 marks lön eller därutöver:
I Dresden, Leipzig och Plauen......... 480 mark.
I Schneeberg och Nossen............ 300 »
I övrigt.................... 360 »
För ord. lärare med mindre lön än 3,000 mark resp. 420, 240 och 300 mark.
För ord. lärarinnor:
I Dresden och Leipzig............. 300 mark.
I Callenberg.................. 240 >
B. Bajern.
Enligt fastställd riksstat för finansåret 1910—1911.
A. Fullständiga lärarbildningsanstalter
Direktor.......................
Prefekt........................
Överlärare (Oberlehrer) ................
Seminarieledare och lärare vid övningsskolan......
Preparandlärare....................
B. Frepara n dans ta l ter.
Preparandöverlärare..............
Huvudlärare (Hauptlelirer) och seminarielärare . .
Preparandlärare................
1 Grundlön.
|
Högsta lön.
|
6,000
|
7,500
|
3,000
|
6,000
|
5,000
|
6,000
|
3,000
|
5,000
|
2.400
|
4.500
|
5,000
|
6,000
|
3,500
|
5,000
|
2,400
|
4,500
|
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
in
7. Lärarinneseminarier.
Av lärarinneseminarier finnes endast ett litet antal, beroende därpå,
att lärarinnor i Tyskland användas i betydligt mindre utsträckning än
lärare. Största antalet lärarinnor har rikslandet Elsass-Lothringen, där
lärarinnorna äro nästan lika många som lärarna. I Bäjern däremot uppgår
antalet lärarinnor endast till Vs av hela lärarpersonalen, i Baden och
Hessen till Vio och i Wiirttemberg till V12. I Sachsen utgör lärarinnornas
antal blott omkring 4 •/• och i Tttringerstaterna 1,5 %. Samtliga tyska folk-
skollärarinneseminarier utgöra därför, om man undantager Preussen, icke
mer än ett 30-tal.*)
De flesta av dessa äro statsseminarier; några få äro kommunens eller
privatseminarier.
Med avseende på organisationen äro de varandra ganska olika. De
låta dock sammanföra sig i två huvudgrupper: sådana, som äro inrättade
i samband med en högre flickskola, vanligen 7- eller 9-klassig, och utgöra
eu överbyggnad på denna, och sådana, som bygga pa folkskolekursen och
därför äro inrättade i analogi med de manliga seminarierna.
1. Lärarinneseminarier med högre flickskola som underlag.
Av detta slag äro seminarierna i Baden samt i Turingerstaterna.
För inträde i dessa fordras i regel att hava fyllt 16 år samt att
hava med godkända betyg genomgått en högre flickskola eller ock att visa
sig besitta de kunskaper, som en sådan skola meddelar. De sökande, som
genomgått den högre flickskola, med vilken seminariet är förenat, intagas
i seminariet utan inträdesprov; alla andra sökande, även de, som kunna
förete betyg från annan högre flickskola, underkastas inträdesprov. Ele¬
verna betala en årsavgift, som växlar mellan 120 och 200 mark.
Samtliga dessa seminarier utbilda lärarinnor såväl till folkskolan som
till den högre flickskolan. I Baden är kursen för folkskollärarinneexamen
*) Bäjern har visserligen utom sina 3 offentliga lärarinneseminarier icke mindre än
31 klosteranstalter, som utbilda lärarinnor, men då dessa senare anstalter icke stå under
någon nämnvärd statskontroll, hava de icke här medräknats.
112
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
2V2-årig; för högre lärarinneexamen är den 1 år längre. I Turinger-
staterna är kursen för alla 3-årig. Skillnaden mellan de båda examina
består huvudsakligen däri, att två främmande språk, franska och engelska,
ingå såsom obligatoriska i kursen för högre lärarinneexamen men endast
ett, franska, eller ock, såsom i Ivoburg och Meiningen, intet i kursen för
folkskollärarinneexamen.
Av läroplanerna framgår, att dessa seminarier i vissa ämnen, såsom
modersmålet och främmande språk, föra fram sina elever till samma stånd¬
punkt som de manliga seminarierna, men att de däremot i andra ämnen,
särskilt matematik, stå betydligt efter dessa senare. I några av lärarinne¬
seminarierna förekommer konsthistoria som särskilt ämne. Som exempel
på timplan må anföras
Timplan för lärarinneseminariet (Prinzessin Wilhelm-Stift) i Karlsruhe.
|
|
Klass
|
|
|
|
|
—
|
Summa.
|
|
I.
|
II.
|
III.
|
|
Religion..........
|
2
|
2
|
1
|
1 5
|
Tyska...........
|
4
|
4
|
5
|
13
|
Franska ............
|
4
|
4
|
8
|
16
|
Engelska...........
|
4
|
4
|
7
|
15
|
Räkning............
|
3
|
3
|
—
|
6
|
1 Historia..............
|
3
|
3
|
3
|
9
|
j Geografi..............
|
2
|
2
|
—
|
4 i
|
Naturkunnighet...........
|
3
|
3
|
—
|
6
|
Hygien (hemmets och skolans) ....
|
—
|
—
|
1
|
1
|
Pedagogik .............
|
2
|
3
|
1
|
6
|
Praktiska övningar.........
|
1
|
1
|
1
|
3
|
Säng...........
|
2
|
2
|
1 ')
|
4( + l)
|
Teckning............
|
2
|
1
|
2 ’)
|
3 ( + 2)|
|
Handarbete..........
|
1
|
1
|
1 ')
|
2 ( + 1)1
|
Gymnastik.............
|
1
|
1
|
I
|
3
|
Summa
|
84
|
34
|
28 ( + 4)
|
96 (+4)1
|
') Valfritt.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
113
1 Koburg och Eisenach undervisas två årsklasser gemensamt, vilket
tydligen måste hava till följd, att resultatet blir vida mindre.
Timplan för lärarinneseminariet (Alexandrinenschule) i Koburg.
1
|
K 1
I och 11.
|
l S S
III.
|
Summa.
|
Religion..................
|
2
|
1
|
9 i
|
| Tyska ...................
|
4
|
3
|
n
|
1 Franska ..................
|
3
|
5
|
it
|
Engelska..................
|
3
|
5
|
n
|
Räkning och geometri............
|
2
|
2
|
0
|
Historia..................
|
2
|
1
|
5
|
Geografi..................
|
2
|
1
|
5
|
Naturkunnighet...............
|
2
|
2
|
(i
|
Konsthistoria................
|
1
|
—
|
2
|
Pedagogik.................
|
2
|
2
|
6
|
Praktiska övningar.............
|
2
|
4
|
8
|
Säng....................
|
1
|
1
|
3
|
Teckning..................
|
1
|
1
|
3
|
Handarbete.................
|
1
|
1
|
3
|
Gymnastik.................
|
1
|
1
|
3
|
Summa
|
29
|
30
|
.88
|
Examina avläggas på samma sätt som vid lärarseminarierna. I
Baden kunna även privatister få anmäla sig till undergående av examen,
med villkor att de förete intyg bland annat om minst ett års tjänstgöring
i offentlig skola. Andra lärarexamen, här kallad »Dienstprttfung», avlägges
i Baden efter 3, högst 6 års tjänstgöring i skola. Härifrån äro dock de
befriade, som avlagt högre lärarinneexamen.
Examen, avlagd vid Töringerstaternas seminarier, berättigar, på grund
av särskild överenskommelse mellan vederbörande regeringar, till anställ¬
ning: även i Preussen.
O
15—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
114
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
2. Lärarinneseminarier med folkskolan som underlag.
Av detta slag äro seminarierna i Sachsen, Hessen, Elsass-Lothringen,
Bajern och Wörttemberg.
För inträde fordras i regeln att hava fyllt 14 år samt att besitta de
kunskaper, som kunna förvärvas i folkskolan, jämte ett visst mått av kun¬
skap i franska språket samt i engelska, för så vitt detta senare skall stu¬
deras vid seminariet. Detta språk är nämligen valfritt. Även i dessa
seminarier betala eleverna en viss årsavgift, utom i Wörttemberg, där
undervisningen icke blott är avgiftsfri utan ett antal elever därjämte
erhålla ekonomiskt understöd.
I Sachsen och Hessen är seminariet 5-årigt, i Wörttemberg 4-årigt.
I Elsass-Lothringen finnes en 2-årig preparandskola och ett 3-årigt semi¬
narium, i Bäjern en 3-årig preparandskola och ett 2-årigt seminarium.
Läroplanen liknar i allmänhet ganska mycket läroplanen för de
manliga seminarierna. I stället för latin vid de manliga seminarierna i
Sachsen och Bäjern förekomma dock franska och engelska språken, av vilka
det senare, som redan nämnt, är valfritt. Pianospelning, harmonilära och
stenografi äro vanligen också valfria ämnen. Handarbete är däremot allmänt
infört som obligatoriskt ämne. I det hela komma de kvinnliga semina¬
rierna icke på långt när i jämnhöjd med de manliga. Detta gäller tydligen
framför allt de länder, där den kvinnliga lärokursen är ett år kortare än
den manliga. Men även där utbildningstiden är lika, stå de kvinnliga
seminarierna i vissa ämnen, särskilt matematik och naturkunnighet, något
efter. Som exempel på timplan må anföras
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
115
Timplan för folkskollärarinneseminarierna i Bajern.
enligt Ministerialblatt för Kirehen- und Schulangelegenheiten '"/s 1898.
|
Preparandskola.
|
Seminarium.
|
■
|
•
|
|
|
|
|
|
►Summa.
|
Obligatoriska ämnen:
|
Kl. I.
|
Kl. II.
|
ki. in.
|
Kl. I.
|
Kl. IT.
|
|
|
|
|
|
|
|
Religion.................
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
12
|
Tyska..................
|
4
|
4
|
4
|
3
|
3
|
18
|
Franska..................
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
15
|
Matematik................
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
15
|
Geografi.................
|
2
|
2
|
2
|
1
|
1
|
8
|
Historia..................
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
10
|
Naturhistoria...............
|
2
|
2
|
2
|
—
|
—
|
B
|
Kemi med mineralogi...........
|
—
|
-
|
—
|
3‘)
|
—
|
3
|
Fysik...................
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
4
|
Pedagogik .................
|
—
|
—
|
—
|
4
|
4
|
8
|
Teckning.................
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
10
|
Välskrivning...............
|
1
|
1
|
1
|
—
|
—
|
3
|
Sång...................
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
10
|
Fiolspelning................
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
5
|
Gymnastik................
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
10
|
Handarbete................
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
10
|
Summa
|
28
|
28
|
28
|
*5
|
30
|
147
|
Valfria ämnen:
|
|
|
|
|
|
|
Stenograf!.................
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
*> 1
“ i
|
Engelska.................
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
6 I
|
Därtill komma praktiska övningar, som icke alls ingå i ämnet peda¬
gogik här ovan.
Examina avläggas på samma sätt som vid de manliga seminarierna.
Vid seminarierna i Wiirttemberg få även privatister anmäla sig till under¬
gående av examen.
Särskild examen för facklärarinnor i handarbete, teckning, gymnastik
och främmande språk kan få avläggas i de flesta stater. Bajern och
x) Under sommarterminen blott 2 timmar.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
116
Sachsen anordna dessutom facklärarinneexamen i musik, Baden i huslig
ekonomi.
8. Folkskollärarnas fortbildning.
Inom den tyska folkskol lärarkåren har sedan en lång följd av år
tillbaka ett starkt behov av fortbildning gjort sig gällande. Detta behov
har man sökt tillfredsställa på många olika sätt: genom pedagogiska före¬
drag och diskussioner vid lärarmöten, genom självstudier med tillhjälp
av pedagogisk och annan vetenskaplig litteratur, genom tillfälliga korta
kurser här och där med universitetslärare såsom föreläsare, genom del-
tagande i feriekurser o. s. v. Intet av detta har emellertid varit i allo till¬
fyllestgörande. På några håll har man därför medgivit en viss kategori
av folkskolans lärare att vid universiteten immatrikuleras och där avlägga
“c*
vissa examina.
Folkskollärarnas tillträde till universitetet.
A. Konungariket Sachsen.
Konungariket Sachsen var det första land, som slog in på denna
väg. Från flera håll uttalades visserligen starka farhågor, att lärarna icke
skulle kunna följa med undervisningen, och att de genom universitets¬
studierna skulle dragas från folkskolan, men det oaktat erhöllo folkskol¬
lärarna redan 1865 rätt att vid universitetet i Leipzig idka vissa studier,
och denna rätt hava de sedan alltjämt fått behålla.
Den lärare, som i sin andra lärarexamen (WahlfähigkeitsprCifung)
i huvudbetyg erhållit »berömlig», har utan inträdes- eller kompletterings-
examen rätt att vid universitetet inskrivas. Även den, som erhållit näst
högsta betyget eller »med utmärkt beröm godkänd», kan få inskrivas vid
universitetet, dock endast efter särskild ansökan hos kultusministeriet och
efter dettas medgivande. I båda fallen fordras dessutom ett gott tjänst¬
göringsbetyg från lokalinspektör eller överlärare samt kretsinspektörens
instämmande i detta.
De vid universitetet inskrivna lärarna hava ända till 1908 ägt rätt
att efter minst 2 års studier avlägga »Pedagogisk examen». I denna har
såsom obligatoriskt ämne ingått filosofi (filosofiens historia, logik och psy¬
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
117
kologi). Därjämte har examinanden fått bland vissa andra uppgivna ämnen,
däribland pedagogik och främmande språk, välja minst tre. I examen har
således ingått sammanlagt minst 4 ämnen.
Folkskollärarna hava alltid betraktat denna rättighet till universitets¬
studier såsom mycket värdefull. Omkring 10 procent av dem hava varit
berättigade till inträde vid universitetet, och något mer än hälften av
dessa har gjort bruk av sin rättighet.
Som ett exempel på det allvar och den framgång, med vilka de bedrivit
sina studier, må tjäna den beräkning, som gjorts för tioårsperioden 1888—
1897. Examinandernas antal under denna period uppgick till 157. Resul¬
tatet, uttryckt i svensk sifferbeteckning, blev följande:
14 erhöllo i huvudbetyg.......3
52 » » » .......21 2
41 » » » .......2
15 » » » D/2
4 » » » .......1
20 » » » .......0 (underkändes)
11 blevo uppmanade att göra sina studier grundligare och
därefter underkasta sig examen.
Icke mindre än 107 erhöllo således 2 betyg eller mera, vilket måste be¬
tecknas såsom ett mycket vackert resultat. De underkändas antal utgjorde
I2V2 procent, vilket är en låg siffra. Till jämförelse härmed må nämnas,
att ända till 21 procent av juristerna ibland underkännas.
Folkskollärarnas flit och framgång i de akademiska studierna hava
upprepade gånger offentligen påvisats, särskilt av universitetslärarna. År
1897 fäste kultusministern D:r von Seydewitz vid ett anförande i lantdagens
andra kammare uppmärksamheten på detta förhållande, då han vitsordade
de sachsiska seminariernas goda arbete och som bevis på detta hänvisade
till de »rent av glänsande examina vid universitetet», som en stor del av
de från seminarierna utgångna och vid universitetet studerande folkskol¬
lärarna avlagt.
Den första invändningen, som i början gjordes mot folkskollärarnas
tillträde till universitetet, att de icke skulle kunna följa med undervis¬
118
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
ningen, har således fullständigt vederlagts av erfarenheten. På samma
sätt förhåller det sig också med den andra invändningen, att de skulle
dragas från folkskolan. Det är så långt ifrån att detta blivit fallet, att
folkskolan tvärtom mer än förr fått behålla sina bästa krafter. Före 1865
gingo de bästa krafterna fräri folkskolan. De, som brunno av lust att
utvidga sitt vetande, hade intet annat val än att avlägga studentexamen, så
länge denna var den enda väg, som ledde till universitetet. Men sedan detta
var gjort, studerade de juridik, medicin, teologi, filologi och återvände icke
till folkskolan. För denna gingo de således alldeles förlorade. Efter 1865
hava de gått direkt från folkskolan till universitetet och där avlagt en peda¬
gogisk examen samt sedermera återgått till folkskolan. En del av dessa hava
vunnit anställning såsom överlärare, folkskolinspektörer eller seminarielärare,
men åtskilliga hava även stannat kvar såsom folkskollärare. Bland dessa senare
må särskilt erinras om ett namn, som är känt även hos oss: d:r Alfred Spitzner
D:r Spitzner har gjort sig känd såsom framstående iakttagare och författare på
det psykologiska och pedagogiska området, särskilt inom den pedagogiska
patologien. Det är han, som utgivit och bearbetat senaste upplagan av
professor Strumpells digra verk »Pädagogische Pathologie», varvid han själv
tillagt flera betydande kapitel. Hans verksamhet har därigenom särskilt
kommit de barn till godo, som äro mindre begåvade eller lida av andra
psykiska defekter. Under flera år har han hållit mycket besökta psy¬
kologiska föreläsningar vid de feriekurser, som anordnats vid universitetet
i Jena. I):r Spitzner är bland många andra ett talande exempel på huru
den ifrågavarande anordningen med folkskollärarnas universitetsstudier
verkat befruktande på folkskolepedagogiken till gagn för landet i dess helhet.
Också hava olika regeringsmedlemmar upprepade gånger i den sachsiska
representationen förklarat, att denna anordning är ändamålsenlig och haft
goda följder.
Från och med den 6 juni l‘J08 hava folkskollärarnas universitets¬
studier i Sachsen inträtt i ett nytt skede. Denna dag; utfärdades nämligen
en ny examensstadga, som i många avseenden skiljer sig från den förut
gällande.
Villkoren för folkskollärarnas tillträde till universitetet äro desamma
som förut, men fordringarna för examen hava höjts, så att -Pedagogisk
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
11»
examen vid Leipzigs universitet» i detta hänseende fullkomligt motsvarar
gymnasiallärarexamen (Oberlehrerpriifung). För båda dessa examina fordras
numera minst 3 års universitetsstudier, båda bestå av en allmän och en
speciell (facklig) del, i båda ingår ett undervisningsprov av examinanden
samt två skriftliga hemarbeten.
1 »Pedagogisk examen» ingå minst fyra ämnen. Till den allmänna
delen av denna examen hör filosofi (filosofiens historia, logik och psykologi),
i den speciella är pedagogik! ett obligaoriskt ämne, de övriga får den stu¬
derande med iakttagande av en viss gruppering välja bland följande: evan¬
gelisk religionslära, tyska språket, latin, franska, engelska, historia, geografi,
matematik, fysik, kemi, mineralogi med geologi, botanik ocli zoologi. För
att examen skall godkännas fordras, att examinanden erhåller högsta be¬
tyget åtminstone i ett ämne.
Enligt de nya bestämmelserna medför Pedagogisk examc-n kompe¬
tens för erhållande av lärarbefattning vid lärar- och lärarinneseminarier,
realskolor, högre flickskolor samt med dessa jämförliga offentliga och privata
undervisningsanstalter.
B. StorliertigdSmet Saclisen.
Enligt en ministeriell förordning- av den 2 mars 1900 kunna sådana
folkskolans lärare, som avlagt båda sina folkskollärarexamina med högsta
betyg och dessutom av folkskolinspektören vitsordats för vetenskaplig dug¬
lighet och gott uppförande, vid universitetet i Jena immatrikuleras med
rätt att där under 3 år idka studier i filosofiska ämnen och att i dessa
ämnen avlägga »Pedagogisk examen». Till den allmänna delen av examen
höra här både pedagogik och filosofi. 1 den speciella delen ingå två ämnen
efter examinandens eget val. Även folkskollärare från andra stater mot¬
tagas, dock först efter det ministeriet i varje särskilt fall meddelat till -
låtelse. Även vid det med universitetet förenade pedagogiska seminariet
mottagas folkskolans lärare.
C. Hessen.
Enligt en storhertiglig förordning av den 19 augusti 1903 kunna
folkskollärare, som i avgångsexamen vid seminariet erhållit högsta och i
120
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
den andra lärarexamen (Definitorialpriifung) högsta eller näst högsta
betyg, om de minst 3 år hava tjänstgjort i landets offentliga skolor, av
inrikesministeriet erhålla tillåtelse att för en tid av 3 år idka studier vid
landets universitet, och att i filosofiska fakulteten immatrikuleras såsom
pedagogie studerande.
Studierna avslutas genom en särskild pedagogisk examen, som av¬
lägges tidigast efter 5 terminer. Genom denna examen erhåller kandidaten
kompetens att meddela vetenskaplig undervisning vid lärarbildningsanstal-
terna.
För att giva en närmare föreställning om det slag av universitetsstudier,
som här äro i fråga, må följande redogörelse för bestämmelserna rörande
Hessen lämnas.
Examensämnena äro
A. Obligatoriska:
1) Filosofi med pedagogik, 2) Sko Ihygien.
B. Efter kandidatens eget val:
1) Tyska, 2) Franska, 3) Historia, 4) Geografi, 5) Matematik, (i) Fysik,
7) Kemi och mineralogi, 8) Botanik och zoologi.
Av de under B angivna examensämnena måste kandidaten välja minst två,
antingen bland n:r 1—4 eller bland n:r 4—8.
Examensfordringarna i de olika ämnena äro följande:
1. Filosofi med pedagogik.
Översikt av filosofiens historia. En filosofisk skrift av större betydenhet.
I)et viktigaste av logiken och den empiriska psykologien. Översikt av pedago¬
gikens historia. De viktigaste grunderna för metodiken.
2. Skolhygien.
Skolhusets byggnad och anordning, särskilt lärosalens utrustning, dess be¬
lysning, uppvärmning och ventilering. Undervisningens hygien. Människokrop¬
pens byggnad och livsfunktioner. Skolsjukdomar, särskilt smittosamma sådana.
3. Tyska.
Någon kunskap i medelhögtyska, förmåga att rätt läsa och översätta lätta
stycken ur Niebelungenlied, Gudrun eller dikter av Walter von der Vogelweide;
säker kunskap i nyhögtyskans grammatik, nyhögtyskans historia; grundlig känne
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
1-21
dom om den nyare litteraturens klassiska verk, översikt över tyska litteraturens
utveckling i medeltiden och nyare tiden; grunddragen av retorik, poetik och metrik.
4. Franska.
honetikens elementer, färdighet i korrekt uttal; formlära och syntax; övning
i språkets talande; versbyggnaden i modern franska; översikt över franska litte¬
raturens utveckling efter 16:de århundradet, några av de mest framstående diktares
-och prosaförfattares verk; säkerhet i att översätta vanliga författare till tyska
-och förmåga att utan grövre fel åstadkomma en skriftlig framställning på franska
språket.
5. Historia.
Översikt över världshistorien, särskilt tyska, preussiska och hessiska histo¬
rien, vilande på systematiskt ordnade geografiska och kronologiska kunskaper;
författningsväsendets utveckling i Tyskland, grundlig kännedom om tyska rikets
och Hessens författning; översikt över de viktigaste ekonomiska och sociala för¬
hållanden i medeltiden och nyare tiden, förtrogenhet med historisk-politisk geo¬
grafi; några av de mest betydande nya historiska arbeten.
6. Geografi.
Säkerhet i grunderna för den matematiska och fysiska geografien; grundlig
kunskap i den politiska geografien; de stora upptäckternas gång och världshandelns
riktningar; förmåga att använda glober, reliefer och apparater till den matematiska
geografien, färdighet att rita kartor och skisser.
7. Matematik.
Säkerhet i elementär matematik; plan analytisk geometri, grunderna av
differential- och integralkalkyler.
8. Fysik.
De viktigaste fysiska företeelserna och lagar na samt de matematiska grun
derna för de senare, så långt dessa grunder utan högre matematik kunna fast¬
ställas. De för undervisningen nödvändiga fysiska instrumenten samt övning i
deras användande.
9. Kemi och mineralogi.
Lagarna för de kemiska föreningarna och de viktigaste teorierna om dessa
föreningars byggnad; de viktigaste enkla ämnenas framställning, egenskaper och
16—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
122
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
oorganiska föreningar jämte deras betydelse i naturens bushållning samt det vik¬
tigaste ur kemiska teknologien; tillräcklig övning i de för skolundervisningen
nödiga experiment.
De vanligaste mineralier med hänsyn till deras kristallform, deras fysiska
och kemiska egenskaper och deras praktiska användning, de viktigaste bergarterna.
Övning i mikroskopets användning.
10. Botanik och zoologi.
Tysklands blomväxter och huvudgrupperna av de hessiska kryptogamerna,
de viktigaste utländska kulturväxter; grunddragen av växternas organografi och
anatomi, växternas näring och biologi i särskild bemärkelse; systematikens grund¬
begrepp; någon övning i teckning av växtformer, övning i mikroskopets bruk.
översikt av djurens byggnad och liv; grundligare kunskap om ryggrads¬
djurens och leddjurens viktigaste ordningar; någon övning i att teckna djurformer;
övning i mikroskopets bruk.
Examen är dels skriftlig, dels muntlig.
Den skriftliga examen består av
1. Två avhandlingar, skrivna i hemmet, den ena inom filosofi eller peda¬
gogik, den andra inom ett skolämne, som kandidaten själv bestämmer, och i vilket
muntlig examen skall avläggas; om detta senare ämne är franska, skrives avhand¬
lingen på detta språk. Uppgifter för avhandlingarna lämnas av examenskommis-
sionen. Till varje avhandling erhåller kandidaten en tid av 6 veckor.
2. En uppsats i varje ämne, i vilket examen skall avläggas. Denna
uppsats skall göras färdig på högst 3 timmar under examinatorns tillsyn. Ämnet
bestämmes av examinatorn. I anslutning till denna skrivning undersöker exa-
minatorn kandidatens praktiska färdighet, då det gäller geografi, fysik, kemi,
mineralogi, botanik och zoologi.
Den muntliga examen är offentlig.
över den avlagda examen erhåller kandidaten officiellt betyg. För
erhållande av lärarkompetens i andra ämnen än dem, som ingå i den
första examen, äger kandidaten rätt att inom 6 år efter denna första
examen avlägga kompletteringsexamen.
Anm. På grund av överenskommelse, som storhertigdömet Oldenburg år
1907 träffat med storhertigdömet Hessen, äga Oldenburgs folkskollärare under
samma villkor som Hessens tillträde till universitetet i Griessen samt rätt att där
avlägga pedagogisk examen.
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
123
1). Bajern.
Enligt den förut (sid. 108) omnämnda kungl. förordningen av den
31 mars och examensstadgan av den 1 april 1908 hava även i Bajern
vissa folkskollärare tillträde till universitetet och rätt att där avlägga
examen. Denna rätt har man dock här begränsat till en enda kategori,
nämligen till sådana lärare och lärarinnor, vilka erhållit anställning vid
lärar- och lärarinnebildningsanstalterna. Efter 4 terminers studier vid uni¬
versitetet få dessa avlägga »Examen för lärarbefattning vid lärar- och
lärarinnebildningsanstalterna». Denna examen får avläggas inom endera
av 4 olika ämnesgrupper och får av den valda gruppen sitt särskilda namn.
l:o) Realexamen: tyska språket, historia och geografi.
2:o) Matematisk-naturvetenskaplig examen:
a) matematik, fysik och kemi.
b) matematik, beskrivande naturvetenskap (allmän botanik, all¬
män zoologi, fysisk antropologi).
c) kemi med mineralogi, botanik, zoologi och antropologi samt
geografi.
3:o) Pedagogisk examen: uppfostrings- och undervisningslära jämte
två ämnen ur l:sta eller 2:dra gruppen.
4:o) Musikexamen: musik jämte ett ämne från någon av de före¬
gående grupperna.
Avlagd examen medför sedermera kompetens för anställning som
direktor eller ordinarie lärare vid de nämnda anstalterna, preparandskolorna
däri inräknade.
E. Wiirttemberg'.
Genom en kunglig förordning av den 1 mars 1910 hava folkskol¬
lärarna i Wurtemberg medgivits rätt till studier vid universitetet. Som
villkor för tillträde fordras här, att den sökande tjänstgjort två år i folkskola,
samt att han avlagt antingen den andra lärarexamen eller ock proeeeptors-
och reallärarexamen1. I vilketdera fallet som helst skall han i totalbetyg
x) Proeceptors- och reallärarexamen avlägges enligt en särskild examensordning av
år 1900. De flesta examinanderna utgöras av folkskollärare, som kompletterat sin första
folkskollärarexamen med särskilda betyg i latin eller franska. Examen berättigar till ordinarie
anställning i lägsta klassen av en två- eller flerklassig latin- eller realskola, vilken har mer
än en årskurs i samma klass, samt i de två lägsta klasserna vid en större latin- eller realskola.
124
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
hava erhållit högsta betygsgraden: 1 (berömlig) eller näst högsta: 11 a
(med utmärkt beröm godkänd). 1 undantagsfall kunna dock även sådana
lärare mottagas, som i endera av de nämnda examina erhållit II b (med
beröm godkänd).
Efter 21,2 års akademiska studier får »Högre examen för befattning
inom folkskoleväsendet» avläggas. Den allmänna delen av denna examen
omfattar filosofi och pedagogik, grunddragen av tyska och wtlrtembergska
stats- och förvaltningsrätten samt grunddragen av den whrtembergska folk¬
skolans lagstiftning och förvaltning. Den speciella delen omfattar två äm¬
nen efter examinandens eget val.
Den nämnda examen utgör kompetens för erhållande av lä rarbe¬
fattning vid lärarbildningsanstalterna, dock icke i teckning, musik och
gymnastik, samt för anställning som folkskolinspektör och överlärare.
Bestämmelserna härom gälla även präster, som vilja övergå till semina¬
rierna eller folkskolinspektionen.
9. Reformsträvanden.
Lärarbildningens behov av reformer kommer ständigt till synes i
broschyrer, i tidnings- och tidskriftsartiklar och framför allt i folkskol-
lärar- och seminarielärarföreningarnas förhandlingar. Yrkandena rörande
O O
den första lärarutbildningen hava hittills gått i två huvudriktningar.
A ena sidan har man med stor styrka hävdat den uppfattningen, att
utbildningen av folkskolans lärare bör äga rum på ett sätt, som är fullt
analogt med utbildningen av lärare vid andra skolor, att den allmän¬
bildning, som folkskolans lärare behöva, således förvärvas vid de skolor,
som motsvara våra högre allmänna läroverk, och att fackbildningen äger
rum vid universiteten.
o
A andra sidan har man velat hålla fast vid de nuvarande seminarierna
men reformera dessa i flera avseenden. De viktigaste ändringar, som be¬
gäras, äro följande:
1) Utsträckning av lärotiden.
I de länder, där denna utgör endast 5 år, påyrkas från alla håll, att
den skall utsträckas till 6. I Hessen är man redan sysselsatt med semi¬
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
125
nariernas omorganisation ocli har bland annat för avsikt att göra kursen
6-årig. I Wurttemberg har detta reformkrav redan vunnit gehör. Med den
1 april 1911 har en ny lag trätt i kraft, enligt vilken detta lands seminarier
numera äro 6-åriga. 1 Bäjern utgör frågan om 6-åriga seminarier för när¬
varande föremål för lantdagens behandling.
1 Sachsen hava såväl seminariernas som folkskolans lärare redan för
flera år tillbaka med stor enighet uttalat sig för en utsträckning av den
nuvarande 6-åriga kursen med ett år. De fyra första åren skulle i sä
fall uteslutande avse elevernas allmänbildning, de tre sista därjämte även
fackbildningen. Numera anses det allmänt, att eu dylik åtgärd är nöd¬
vändig, och regeringen har i lantdagen uttalat sig för densamma, försöks¬
vis har också en sjunde klass redan blivit inrättad vid 14 seminarier.
Det torde därför icke dröja länge, förrän det sjuåriga seminariet blir i
Sachsen lagstadgat. Även i de mellantyska småstaterna hava seminariernas
och folkskolornas lärare uttalat önskningar om sjuåriga seminarier, och som-
ligstädes har man ingått till landets regering med petition i denna riktning.
2) Läroplanens omarbetning i mera tidsenlig riktning, så att större
vikt läo-o-es vid läsnin»- av den inhemska litteraturen, vid undervisningen
i främmande språk och vid den pedagogiska utbildningen, och sä att natur¬
vetenskapen mera kommer till sin rätt. I avseende på detta senare ämne
kräves mera tid och bättre undervisningsmetoder, framför allt mera av
elevernas självständiga iakttagelser, laborationer o. d.
3) I sammanhang med de båda förutnämnda önskemålen har allmänt
framställts även det kravet, att seminarierna skulle genom lag hänföras
till kategorien högre skolor, där så ännu icke skett.
4) Vid sidan härav yrkas inskränkning av antalet timmar för musik¬
undervisningen. Man håller nämligen före, att utbildningen av kantorer
och organister för rent kyrkliga funktioner är en uppgift, som numera
icke bör tillkomma seminarierna, detta så mycket mindre som seminarierna
hittills icke hunnit utbilda sina elever för undervisning i fortsättnings-
skolorna, vilket dock snarare borde anses vara deras skyldighet.
Det förnämsta önskemålet beträffande folkskollärarnas fortbildning
åsyftar deras tillträde till universiteten. Knappast någon reform torde hava
blivit med så stor styrka påyrkad som denna. Den tyska lärarkåren har
126
MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.
genom sin förening, som räknar över 100,000 medlemmar, upprepade
gånger uttalat, att folkskolans lärare för sin fortbildning behöva tillträde
till universitetet. Härutinnan hava de understötta av seminariernas lärare
och av ett mycket stort antal kända och framstående universitetslärare,
såsom Rein och Eucken i Jena, Rehmke och Bernheim i Greifswald, Ziegler
i Strassburg, Natorp i Marburg, Kinkel i Giessen, Paulsen i Berlin m. fl.
Och det kan icke nekas, att denna fråga med stora steg synes närma sig
sin lösning. Av de större staterna i mellersta och södra Tyskland är det
endast Baden, som ännu häller universitetets portar stängda för folkskolans
lärare, men detta förhållande torde snart nog komma att ändras, sedan
riksdagens andra kammare beslutat att hos regeringen begära rätt för folk¬
skolans lärare att under vissa förutsättningar idka studier vid universitetet.
Nyligen har seminarielärarföreningen i turingerstaterna beslutat ingå till
regeringarna i stater, som underhålla universitetet i Jena, med anhållan, att
samtliga turingerstaternas folkskollärare måtte få tillträde till universitetet
i Jena och rätt att där avlägga examen på samma villkor, som gälla för
folkskollärarna i Storhertigdömet Sachsen. Denna önskan synes man ock
vilja tillmötesgå. En i slutet av år 1910 hållen ministerkonferens för de
nämnda staterna (Sachsen Weimar-Eisenach, Koburg-Gotha, Meiningen och
Altenburg) har nämligen beslutat, att en pedagogisk universitetsexamen för
de folkskollärare inom dessa stater, som hava idkat 6 terminers universietst-
studier, skall inrättas, och att bestämmelser för en sådan examen skola
utarbetas. Av alla tecken att döma torde yrkandena på folkskollärarnas
tillträde till universiteten icke komma att upphöra, förrän reformen blir
allmänt genomförd, och folkskollärarna i alla Tysklands stater komma att
njuta samma rätt med avseende på möjligheten att erhålla en behövlig
vetenskaplig fortbildning.
ÖSTERRIKE.
127
VII. Österrike.
Av C. O. Arcadius.
1. Bildningsmål.
De österrikiska lärarbildningsanstalterna tillhöra ännu den äldre
seminarietypen, men äro utmärkta anstalter i sin art. Deras verksamhet
är noggrant begränsad till uppgiften att bilda lärare, men enär lärarupp-
giften gjorts ganska vidsträckt, så har i seminarieundervisningen inplockats
åtskilligt, som är tyngande både för lärare och lärjungar. Den pedagogiska
utbildningen upptager helt och hållet den högsta årsklassen och utgöres av
-praktiska övningar samt noggrann genomgång av folkskolans läroplaner
och antagna läroböcker tillika med repetition av de genomgångna läro¬
kurserna med hänsyn till deras lämpande till undervisningen i folkskolan.
Förebilden är hämtad från Preussen omedelbart efter österrikarnas neder¬
lag vid Sadowa, där enligt ett bekant slagord »den preussiska skolmästaren
besegrat den österrikiska». Sedan den katolska kyrkans hindrande allena-
välde över undervisningsväsendet upphävts genom upprättandet år 1867
av ett ministerium för den offentliga undervisningen och skolornas för¬
sättande år 1868 under statens överhöghet, utfärdades eu lag den 14 maj 1869.
vari stadgades skyldighet för kommunerna att upprätta skolor, skolgångsplikt
och ordning för lärarbildningsanstalter. Konkordatet med påvestolen upp¬
hävdes 1870. Skolan är konfessionslös, men religionsundervisning meddelas
i alla skolor av särskilda religionslärare för de olika konfessionerna.
Seminarierna utbilda lärare och lärarinnor för folk- och borgarskolor.
De senare äro i städerna befintliga parallellskolor till de åttaåriga folk¬
skolornas tre översta klasser, i vilka en mera fyllig folkskolebildning
meddelas särskilt åt gossar och särskilt åt flickor, avseende näringslivet
och åkerbruket samt förberedande för intagning i seminarier och fackskolor,
128
ÖSTERRIKE.
som ej förutsatta sekundärskolebildning. Seminarierna bygga på borgar-
skolebildningen och meddela teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet.
Dock giver »mogenhetsexamen» vid seminariet endast rätt till provisorisk
anställning såsom lärare. För definitiv anställning fordras genomgående av
»lärorättighetsprövning» (Lehrbefähigungspriifung), som är särskild för
anställning vid folkskolor efter minst två års tjänstgöring och särskild
för borgarskolor efter minst tre års tjänstgöring. Genom nytt statut för
seminarierna den 31 juli 1886 har den teoretiska undervisningen inskränkts
och anpassats efter folkskoledidaktikens fordringar. I stället har större
uppmärksamhet ägnats åt musik, åkerbruk, frukt- och grönsaksodling,
affärsskrivelser och första hjälpen vid olycksfall. Endast de mest oum¬
bärliga psykologiska lärdomarna skola upptagas, men eleverna skola
genomgå en kurs i uppfostran och undervisning av dövstumma, blinda och
andesvaga. 1 högsta klassen meddelas egentligen ingen teoretisk under¬
visning i annat än speciell metodik. Man klagar över elevernas överlastning
och arbetar för eu bättre fördelning av arbetet för allmänbildningen och
för fackbildningen. Seminariet liksom folkskolan lider tydligen av de
många och alltför olikartade anspråk, som man i Österrike liksom annor¬
städes anser sig kunna och böra ställa på skolan.
2. Organisation.
Lärar- och lärarinnebildningsanstalter upprättas av staten genom
undervisningsministern efter begäran av provinsskolrådet. Statsanstalterna
äro tillgängliga för alla trosbekännelser utan åtskillnad. Undervisnings -
språket bestämmes för varje anstalt av undervisningsministern på förslag
av provinsskolrådet. Utbildning i ett annat av landets språk gives också,
där behovet så kräver. Av de 48 lärarseminarierna och 19 lärarinne¬
seminarierna, som funnos år 1903, hade 21 av de förra och 10 av de
senare tyska till undervisningsspråk och de flesta övriga tjeckiska eller
polska samt några få italienska eller kroatiska till undervisningsspråk.
Två undervisningsspråk funnos i ett mindre antal anstalter. Privat¬
seminarier kunna inrättas dels av provinserna, dels av enskilda, med
villkor att statuter och läroplan godkännas av undervisningsministern samt
ÖSTERRIKE.
129
att direktor och lärarpersonal ådagalagt sin kompetens för utbildning av
blivande lärare. Privatseminariernas lärjungar undergå mogenhetsexamen
i en statsanstalt, såvida icke seminariet med vissa villkor erhållit rätt att
utfärda statsgiltiga betyg till sina utgående elever (offentlighetsrätt).
Såväl offentliga som privata lärarbildningsanstalter stå närmast under
provinsskolrådet (Landesschulrath). Detta utgöres av provinsguvernören
(Landeschef), två delegerade från provinsens lantdag, en referent för
administrativa och ekonomiska ärenden, provinsskolinspektörerna, eu represen¬
tant för den katolska, en för den protestantiska och en för den israelitiska
konfessionen och två eller tre representanter för primär- och sekundär¬
undervisningen. Alla medlemmarna utom de lantdagsdelegerade nämnas av
kejsaren. Varje seminarium skall minst en gång om året omsorgsfullt
inspekteras av en provinsskolinspektör, som lämnar rapport om inspektionen
till provinsskolrådet.
En lärarutbildningsanstalt består av det egentliga seminariet med 4
årsklasser, en övningsskola med så många avdelningar och lärare, som
bestämmes av undervisningsministern, en 1-årig förberedelseklass för
seminariet samt i lärarinneseminarierna eu Kindergarten och särskilda
1-åriga utbildningskurser dels för handarbetslärarinnor, dels för Kinder-
gartenlärarinnor. Dessutom anordnas omväxlande vid de olika seminarierna
i en provins utbildningskurser för lärare och lärarinnor vad borgarskolor.
Elevantalet får icke överstiga 50 i förberedelseklassen och 40 i vardera
av övriga klasser eller avdelningar. Parallellavdelningar få ingenstädes
inrättas. Medeltalet elever var år 1903 163 i varje seminarium (tillhopa
10,930 ele\7er) och 36 i 4:e årsklassen.1) Vid statsanstalterna äro lärjungarna
externer, men de kunna erhålla statsstipendier mot förbindelse att tjäna
minst 6 år efter mogenhetsexamen i offentliga skolor. Helstipendiet ut¬
göres av 400 krönen (= 300 kronor) och betäcker kostnaden för uppe¬
hållet vid anstalten.
Varje anstalts ledning och tillsyn besörjes av dess direktor. Till
sitt biträde har han bland lärarna en klassföreståndare för varje årsklass
och en klasslärare för varje avdelning i övningsskolan. Varje månad *)
*) På hösten 1906 hade elevantalet i lärar- och lärarinnebildningsanstalterna ökats
till 11,906.
17—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
130
ÖSTERRIKE.
hålles en ordinarie lärarkonferens, vid vilken alla seminariets och övnings¬
skolans lärare skola vara tillstädes. Vid denna förhandlas om genom¬
förandet av seminariets läroplan och förslag till läroplan för övningsskolan,
om införande och anskaffande av n}’ materiel, om intagande och flyttning
av elever, om förslag till stipendieutdelning, om undervisningens och
disciplinens tillstånd, elevers och skolbarns framsteg och sedliga hållning
med anledning av klassföreståndarnas redogörelser samt om yttrande med
anledning av remisser från myndigheterna, ävensom om förslag från någon
medlem. Direktorn leder förhandlingarna och har rätt till suspensivt
veto mot ett majoritetsbeslut, till dess avgörande inhämtats från provins-
skolrådet.
3. Intagning av elever.
I förberedelseklassen mottagas i samma ordning, som de anmälts,
fysiskt duktiga och sedligt oförvitliga, från borgarskolorna med goda
vitsord utgångna elever. De av förberedelseklassens elever, som genomgå
den vid läsårets slut anordnade slutprövningen, upptagas omedelbart i
seminariets första klass. Med eleverna i sådana förberedelseklasser, som
icke äro förenade med ett seminarium utan med en borgarskola eller någon
annan skola, samt med inträdessökande, som på annat sätt förberett sig
för inträdet, anställes en sträng examen vid början av skolåret. För
inträde fordras att hava fyllt 15 år före skolårets början, förete äinbets-
läkares intyg om fysisk duglighet, vilken tillika kan självständigt prövas
av lärarkonferensen, samt att vara sedligt oförvitlig.
Inträdesprövningen omfattar ämnen och kurser, som äro bestämda
för förberedelseklassen, nämligen:
a) Religion efter kurser, bestämda av vidkommande konfessions
myndigheter och fastställda av provinsskolrådet.
b) Undervisningsspråk: läsning, muntlig återgivning, det viktigaste
av syntax, formlära och ordbildningslära, rättskrivning och interpunktion,
uppsatsskrivning över ämnen, hämtade från läsboken och elevernas erfarenhet.
c) Geografi och historia: orientering i skolorten och kännedom av dess
närmaste omgivning, uppfattning av globen, allmän översikt av världsdelar
och hav, kartläsning; de viktigaste tilldragelserna i Österrikes historia.
ÖSTERRIKE.
131
d) Räkning: de 4 räknesätten i hela tal och bråk, praktisk räkning
efter slutledningsmetoden, huvudräkning.
e) Geometrisk formlära och frihandsteckning: de viktigaste begreppen
ur den geometriska formläran; lätta ornament på grund av geometriska for¬
mer efter lärarens förteckning på svarta tavlan (prov företes av de sökande).
f) Naturhistoria och naturlära: åskådning och beskrivning av arter
av inhemska djur, växter och mineral, av lättfattliga fysiska företeelser
och enkla apparater.
g) Skönskrivning (prov företes av de sökande).
h) Sång och (för manliga sökande) fiolspelning.
i) För manliga inträdessökande turnfärdighet (gymnastik), för kvinn¬
liga handarbeten (prov företes).
4. Läroplan.
Timplan.
|
Förbe¬
redelse-
|
Lärarseminarier.
|
Lärarinneseminarier.
|
|
klassen.
|
Kl. T.
|
Kl. II.
|
Kl.III.
|
Kl. IV
|
Kl. I.
|
Kl. II.
|
Kl. III.
|
Kl. IV.
|
Religion............
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
,
|
2
|
2
|
Pedagogik med praktiska övningar
|
—
|
—
|
2
|
5
|
9
|
—
|
2
|
5—6 1
|
9
|
Undervisningsspråk.......
|
8
|
4
|
4
|
4
|
4
|
4
|
4
|
4
|
4
|
Geografi............
|
1 2 1
|
2
|
2
|
2
|
1
|
2
|
2
|
2
|
1
|
Historia............
|
1 1
|
2
|
2
|
2
|
1
|
2
|
2
|
2
|
1
|
Matematik och geometrisk teckning
|
6
|
4
|
3
|
2
|
2
|
3
|
3
|
2
|
1
|
Naturhistoria..........
|
1 3 1
|
2
|
2
|
1
|
1
|
2
|
2
|
1
|
1
|
Naturlära...........
|
1 3 1
|
2
|
2
|
2
|
1
|
2
|
2
|
2
|
1
|
Akerbrukslära.........
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
—
|
—
|
_
|
—
|
Skönskrivning.........
|
2
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
_
|
—
|
Frihandsteckning........
|
—
|
2
|
2
|
2
|
i
|
2
|
2
|
2
|
1
|
Sång och musik........
|
3
|
5
|
5
|
5
|
5
|
2
|
2
|
2
|
2
|
Kvinnliga handarbeten.....
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
2
|
Turnövningar..........
|
2
|
2
|
2
|
1
|
1
|
2
|
1
|
1
|
1
|
Summa timmar i veckan
|
28
|
28
|
28
|
SO
|
SO
|
26
|
26
|
27—28
|
26
|
1 6 timmar blott i lärarinneseminarier med kindergarten.
132
ÖSTERRIKE.
Sådana sökande, som hava musikaliska förkunskaper och i gehör ocli
rytmisk känsla visa förutsättningar till goda framsteg i musikundervisningen,
hava vid för övrigt lika förhållanden företräde.
I språk och räkning anställas både skriftliga och muntliga prov, i
övriga ämnen blott muntliga.
c? r'
Inträdessökande med högre förbildning och motsvarande ålder kunna
efter en sträng prövning intagas i eu högre klass. Inträdessökande, som
hava maturitetsbetyg från en sekundärskola, intagas utan examen i högsta
klassen, om de hava motsvarande ålder.
Lärokurserna i de särskilda ämnena äro följande:
Religion. Kurserna bestämmas liksom i förberedelseklassen. Fjärde
klassens lärotimmar användas till speciell metodik och motsvarande prak¬
tiska övningar i övningsskolan.
Pedagogik med praktiska övningar. Mål: översiktlig kännedom om
människans krafter och medlen för deras utveckling, grundsatserna för
den uppfostrande undervisningen och de enskilda läroämnenas metodik,
det väsentliga ur pedagogikens och särskilt folkskolans historia, skolför¬
fattningar; tillräcklig övning i praktisk undervisning för inträde i skoltjänst.
Kl. II. Allmän inledning till uppfostringsläran med psykologisk
grundläggning och med aktgivande även på abnorma barns uppfostran.
Kl. III. Allmän undervisningslära (första termin) med inledande
behandling av lättfattliga logiska exempel ur elevernas åskådningskrets.
Speciell metodik i språk och räkning för de lägsta folkskoleklasserna
(andra termin). Första terminen hospitera eleverna i övningsskolan 1
timme i veckan, andra terminen 2. Varje vecka hålles 1 timmes hospiterings-
konferens, ledd av direktorn, vid vilken övningsskollärare och läraren i
didaktik och speciell metodik äro tillstädes. Kortfattade redogörelser av
eleverna för varje hospiteringstimme ligga till grund för konferenserna.
Under andra terminen få de hospiterande eleverna deltaga i undervisningen.
Om Kindergarten finnes, hava eleverna i grupper 1 timmes extra hospi-
tering och tjänstgöring därstädes.
Kl. IV. Det väsentliga av uppfostrans och undervisningens historia
i åskådliga, bilder; de viktigaste gällande föreskrifter för skolpraxis i
ÖSTERRIKE.
13;;
vidkommande provins; repetition av uppfost rings- och undervisnings-
läran (2 t.).
Skolpraktik: Förberedande och efterföljande behandling av övningarna
under ledning av direktorn och medverkan av lärarna i speciell metodik
och övningsskollärarna (2 t.).
Övningslektioner gruppvis under ledning av övningsskollärarna på
olika stadier och i alla läroämnen men övervägande i undervisningsspråket
och i räkning med tillräcklig övning i samtidig undervisning av flera
skolavdelningar (3 t.).
Provlektioner i närvaro av samtliga elever under direktors ledning
och vidkommande metodiklärares och övningsskollärares medverkan (2 t.).
Den speciella metodiken, som i kl. III meddelas på timmarna för
pedagogik, förekommer i kl. IV på de för de olika ämnena upptagna
timmarna.
Till enskild läsning skola lämpliga böcker av allmän-pedagogiskt,
didaktiskt och speciell-metodiskt innehåll, särskilt böcker innehållande
mönsterlektioner, tillhandahållas åt lärjungarna, vilka böra lämna muntliga
och skriftliga referat av det lästa.
Undervisning sspråk. Mål: kännedom av grammatiken, i den män den
är behövlig för att rätt uttrycka sig i tal och skrift; färdighet att
klart och korrekt skriftligen bruka språket; översiktlig bekantskap med
litteraturhistorien och de prosaiska och poetiska konstformerna.
Kl. I. Grammatik: formlära, rättskrivning, den enkla satsen. Läsning
och genomgång av mönsterstycken efter läsebok; övning i berättande, i
sammanhängande muntlig framställning av innehåll och tankegång i läse¬
stycken och i föredrag.
Uppsatslära: skriftliga arbeten först efter mönster, sedan mera själv¬
ständigt; anvisningar för excerpering; 1 skrivning i hemmet och 1 på lärorum-
met varje månad.
Kl. II. Fortsättning av föregående klass’ kurser och skrivningar.
Kl. III. Grammatik i systematiskt sammanhang.
Läsövningar och i sammanhang därmed bekantskap med litteraturen
efter en kronologiskt ordnad antologi; litteraturepoker och framstående
skriftställare behandlas i sammanhang därmed; övningar i fritt föredrag.
134
ÖSTERRIKE.
övningar i uppgörande av utförliga dispositioner, övergång till mera
självständiga utarbetningar. 1 hemskrivning i månaden och en skolskrivning
varannan månad.
Kl. IV. Språkundervisningens speciella metodik.
Läsning av enstaka mästerverk av nationallitteraturen.
Översikt av litteraturhistorien.
Fortsättning av dispositionsövningar. Avhandlingar över givna tema
och över hela litteraturverk. Skrivningar som i föregående klass.
I alla klasser skall privatlektyren tillgodogöras för undervisningen
och eleverna ledas att välja och med gagn studera goda arbeten; det lästa
och excerperade användes till redogörelser, föredrag, uppsatser o. s. v.
Vilket annat österrikiskt språk som helst kan efter under¬
visningsministerns bestämmande införas såsom läroämne. I seminarier
med icke-tyskt undervisningsspråk bör tyska språket vara läroämne.
Franska språket är valfritt läroämne i lärarinneseminarierna. Eleverna
delas efter sina förkunskaper i 2 eller 3 grupper med högst 4 lärotimmar
i veckan för varje. I stället för franska språket kan också med provins¬
skolrådets bifall italienska eller engelska språket förekomma. Målet för
undervisningen i andra språk än undervisningsspråket är förmåga att
korrekt muntligt och skriftligt använda språket. Läroplan föreslås av
lärarkonferensen och fastställes av provinsskolrådet.
Geografi. Mål: uppfattning av kartan, globen och det viktigaste av
fysiska och matematiska geografien; översiktlig kännedom om jordytan
med avseende på naturlig och politisk gruppering; kännedom om Europa,
isynnerhet Mellaneuropa och Österrike-Ungern; övning i kartografisk fram¬
ställning och i jämförelse av geografiska förhållanden.
Kl. I. Globen, världsdelar, världshav, översikt av Asien, Afrika och
Europa, Medelhavslanden utförligare.
Kl. II. Mellaneuropa utförligare, översikt av Amerika och Australien.
Kl. III. Österrike-Ungerns och särskilt hemprovinsens geografi.
Kl. IV. Speciell metodik. Sammanfattande och fullständigande behand¬
ling av fysiska och matematiska geografiens grundläror. Jämförande repe¬
tition av hela läroinnehållet.
ÖSTERRIKE.
13.-)
Kartläsning och förbindelse mellan geografi och historia iakttagas i
alla klasser, likaledes kartografiska övningar, men dessa få ej givas till
hemarbete.
Historia. Mål: översiktlig kännedom av allmänna historiens viktigaste,
isynnerhet kulturhistoriska, fakta. Österrike-Ungerns historia och, i lärar-
seminarier, författning.
Kl. I. Historien till avslutningen av fördraget i Verdun i avrundade
bilder.
Kl. II. Från avslutningen av fördraget i YTerdun till närvarande
tid sammaledes.
Kl. III. Österrikisk-Ungerska monarkiens historia och, i lärar-
seminarier, dess författning och statsinrättningar i översikt.
Kl. IV. Speciell metodik. Översiktlig repetition.
Matematik och geometrisk teckning. Mål: uppfattning av aritmetiska
operationer med bestämda och allmänna tal samt läran om ekvationer av
första graden; färdighet i huvudräkning och i borgerlig räkning med insikt
i förfaringssättet; uppfattning av planimetriens och stereometriens viktigaste
läror; (i lärarseminarier: övning i lösning av konstruktionsuppgifter).
Kl. I. De 4 räknesätten i hela tal och bråk i bestämda och
allmänna tal; ekvationer av första graden med en obekant; förhållanden och
proportioner; huvudräkning. Linjer, vinklar, tre-, fyr- och månghörningar;
rätliniga figurers kongruens och ytinnehåll. Ett hemarbete i veckan, ett
skolarbete i månaden.
Kl. II. Potenser och rötter; de viktigaste borgerliga räknesätten och
köpmansräknesätten; huvudräkning. Rätliniga figurers likformighet; cirkeln
och det enklaste om ellipsen, hyperbeln och parabeln. Hem- och skol¬
arbete som i föregående klass.
Kl. III. Enkel bokföring. Ekvationer av första graden med flera
obekanta; huvudräkning. Stereometri. (I lärarseminarier: fältmätning och
planritning). Hem- och skolarbete som i föregående klass.
Kl. IV. Speciell metodik. Repetition och inövning av hela läro-
innehållet isynnerhet genom lösning av praktiska uppgifter. Hem- och
skolarbete som förut.
ÖSTERRIKE.
13<»
Algebraisk rakning övas under hela lärotiden blott med hänsyn till
bättre uppfattning av operationer med bestämda tal.
Naturhistoria. Mål: kännedom om människokroppens byggnad och
livsförrättningar; översiktlig kännedom om de tre naturrikena och jordytans
byggnad.
Kl. I. Zoologi med särskilt avseende på djurens nytta och skada.
Människokroppen med hygien och särskilt skolhygien samt första hjälpen
vid olycksfall.
Kl. II. De viktigaste berg- och stenarter med hänsyn till åkerbruk
och tekniska yrken. Växtens delar. Växternas indelning efter naturliga
systemet och beskrivning av de viktigaste familjerna med hänvisning till
hemortens nyttiga och skadliga, odlade och vilda växter.
Kl. III. Jordytans byggnad med beaktande av hemortens geologi,
övning i växtbestämning.
Kl. IV. Speciell metodik. Repetition. Bestämningsövningar.
Undervisningen bör understödjas genom försök i skolträdgården och
exkursioner. Anvisningar lämnas för åstadkommande av små samlingar
isynnerhet för folkskolans behov.
Naturlära. Mål: kännedom genom experiment om i dagliga livet
förekommande viktigare fysiska och kemiska företeelser och deras lagar.
Kl. I. Värme, magnetism, elektricitet.
Kl. II. Det viktigaste av oorganiska och organiska kemien; särskilt
med hänsyn till hushållning (och lantbruk i lärarseminarier).
Kl. III. Det för praktiska livet viktigaste av mekanik, akustik, optik.
Kl. IV. Speciell metodik. Repetition isynnerhet genom förklaring
av naturföreteelser.
Akerhrukslära i lärarseminarier. Mål: uppfattning av huvudgrunderna
för växtodling och djuravel; bekantskap med de för provinsens jordbruk
viktiga förvärvsgrenarna; levande och förstående intresse för jordbruks¬
frågor och -arbeten, isynnerhet frukt- och grönsaksodling.
Kl. III. Läran om jordmånen; jordens bearbetning och gödning.
Växtodling i allmänhet och isynnerhet odling av de för jord- och skogs¬
ÖSTERRIKE.
137
bruk viktigaste växterna. Fruktträds, grönsakers och andra trädgårdsväxters
odling.
Kl. IV. Husdjurslära. Repetition. Anvisning till anläggning av
skolträdgårdar. Kännedom om de lagar, som röra jordbruket. I båda
klasserna under lämpliga årstider exkursioner och praktiska övningar
i trädgården på fritid. I de praktiska övningarna deltaga också kl. I
och II.
Skönskrivning. En skrivkurs genomgås i kl. I, och övningarna
fortsättas genom månatliga hemuppgifter i övriga klasser.
Frihandsteckning. Färdighet i fritt uppfattande och framställande
av plana och solida elementära former och deras kombinationer med
särskilt avseende på förvärvet av största möjliga skicklighet att teckna
dessa föremål i korrekta konturer på skoltavlan. Teckning efter diktamen.
Perspektivteckning. Elementen av figurteckning. Minnesteckning. Speciell
metodik i kl. IV. I lärarinneseminarier fästes särskilt avseende vid flick-
undervisningens och Kindergartens behov.
Sång och musik. Allmän musiklära och sångundervisning med
mål att meddela förmåga att giva sångundervisning i folkskolan och särskilt
avseende fäst vid smakens bildande. Speciell metodik i kl. IV.
I lärarseininarier: fiolspelning, klassundervisning 2 t. i kl. I och II,
1 t. i kl. III och IV, med mål att meddela förmåga att korrekt och säkert
bruka fiolen vid sångundervisning i folkskolan. Fakultativ undervisning
lämnas i lärarinneseminarier.
I lärarseininarier: pianospelning i kl. I och II 2 t. för varje
grupp (8—10 elever) såsom förberedelse för orgelspelning; orgelspelning
i kl. III och IV 2 t. för varje grupp med mål att meddela färdighet att
leda kyrklig folksång, föredraga lätta preludier och bilda enkla inodula-
tioner. Mera framskridna elever böra få tillfälle att medverka i kör-
musiken i kyrkorna. Musikaliska samövningar med elever vid ett lärar-
och ett lärarinneseminarium på samma plats kunna med provinsskolrådets
samtycke äga rum.
Fakultativ undervisning i pianospelning lämnas i lärarinneseminarier
högst 6 timmar i veckan tillsammans i alla klasser.
18—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
138
ÖSTERRIKE.
Kvinnliga handarbeten i lärarinneseminarier.
Mål: grundlig kännedom om de för en borgerlig hushållning nöd¬
vändiga handarbetena.
Kl. I. Virkning och stickning av provremsor efter mönster. Strump¬
stickning och stoppning.
Kl. II. Provduk med styng och söm i systematisk följd. Teckning,
tillklippning och söm av ett linne. Lagning och stoppning av linne.
Märkning.
Kl. III. Knyppling. Engelskt broderi. Franskt broderi isynnerhet
av bokstäver. Knytning. Linnesömnad med tillklippning.
Kl. IV. Speciell metodik. Repetition och inövning med särskild
hänsyn till folkskolornas undervisning.
Turnövningar. Mål: förmåga att ändamålsenligt meddela turn-
undervisning åt gossar och flickor i folkskolor. Bekantskap med folkskole-
turnövningarnas historiska utveckling, väsen och uppgift, med apparaternas
och turnplatsens inrättning.
I kl. I inövas provinsens normalövningar för nedre och mellersta
folkskoleavdelningarna, i kl. II för översta folkskoleavdelningen. I kl.
III utvecklas elevernas färdighet och övas de i ledning av övningarna.
Eleverna i lärarseminarier göras bekanta med de för flickornas övningar
o O
avsedda särskilda rörelserna. I kl. IV fortsättas övningarna och meddelas
speciell metodik.
Andra undervisningsämnen. När tillfälle finnes, skola eleverna göra
praktisk bekantskap med metoderna för uppfostran och undervisning av
dövstumma, blinda och andesvaga barn och sättas i stånd att förbereda
sådana barn för intagning i vidkommande anstalter, varför korta kurser
för ändamålet skola i dessa anstalter anordnas.
I lärarinneseminarium, varmed Kindergarten är förbunden, kunna
eleverna förvärva sig kompetens såsom Kindergartenlärarinnor genom att
i kl. IV genomgå en särskild kurs i formarbeten för Kindergarten. I
alla seminarier skola eleverna i kl. IV genom besök göra bekantskap med
organisationen av Kindergarten och anstalter för uppfostran av abnorma
och sedligt försummade barn.
ÖSTERRIKE.
139
Provinsskolrådet skall träffa anstalt, att samtliga elever under sin
utbildningstid erhålla undervisning i simning.
O o c
5. Läroplansreform.
För närvarande pågå försök beträffande möjligheten och lämpligheten
att införa en ny läroplan i de österrikiska lärarbildningsanstalterna.
Avsikten därmed är att ytterligare stärka fackbildningen utan att försvaga
allmänbildningen. Möjlighet därtill skulle åstadkommas genom att in-
organisera förberedelseklassen i det egentliga seminariet och i den upptaga
en del av den teoretiska undervisning, som nu meddelas i de lägre
seminarieklasserna, samt från dessa borttaga större delen av den nu där
meddelade pedagogiska undervisningen och förlägga den till högsta klassen,
varigenom de teoretiska ämnena skulle få ett ökat timantal i kl. II och III.
Efter genomgången av kl. III skulle eleverna avlägga en teoretisk examen,
som skulle utgöra första delen av mogenhetsprövningen, varav skulle åstad¬
kommas, att, eleverna med odelat intresse kunde ägna sig åt fackutbild-
ningen i kl. IV. Ingen pedagogik skulle läsas i kl. II och i kl. III blott
undervisningslära och metodik för de lägsta folkskoleklasserna. All annan
pedagogisk undervisning tillika med dess psykologiska grundläggning skulle
hänvisas till högsta klassen. Den speciella metodiken, som hittills behandlats
av de olika ämneslärarna, har lidit därav, att de saknat tillräcklig praktisk
bekantskap med folkskolan, men enligt den nya ordningen skall denna
undervisning, så vitt möjligt är, läggas i en enda fackmans händer, som har
säker kännedom om folkskolan och dess behov. Blott religionsundervisningens
och övningsämnenas metodik överlämnas fortfarande åt facklärare. Skol-
hygien skall studeras 1 timme i veckan under hela läsåret under ledning
av en läkare. Skolpraktiken är ökad från 7 lektioner i veckan till 12.
Elevernas musikaliska utbildning anses såsom en väsentlig del av deras
fackbildning och skulle få ännu mer tid i kl. IV. Samma åsikt hyses
om lantbruksundervisningen. Reformen är införd i lärarbildningsanstalten
i Brunn och skall efter hand prövas i flera anstalter i Mähren, innan
definitiv ändring i statutet beslutas.
140
ÖSTERRIKE.
6. Undervisningsmetoder.
Vid urvalet av läroinnehållet beaktas noga anstaltens uppgift att
utbilda lärare. I formellt avseende skall undervisningen vara ett mönster
för den undervisning, som lärjungarna själva såsom lärare skola meddela.
Särskilt för seminarierna utarbetade läroböcker i alla ämnen användas,
efter vilka lärarna hava att avpassa sin undervisning och till vilkas
riktiga bruk de skola giva nödig ledning. Rent föredragsmässig under¬
visning är lika litet tillåten som rent förhörsmässig. Lärarna skola förmå
eleverna till medarbete, låta dem så självständigt som möjligt reproducera
undervisningen och vid slutet av varje lektion anställa översiktliga samman¬
fattningar. översiktliga repetitioner skola ske vid avslutningen av varje
större avdelning och vid avslutningen av varje årskurs.
Lärarna i speciell metodik skola hålla sig till de för folkskolorna
fastställda läroplanerna och antagna läroböckerna.
Lokaler i anstalten skola anordnas för elevernas privatlektyr, arbeten
och övningar på tid utanför arbetsordningen.
Besök i vetenskapliga samlingar, industriella inrättningar och fram¬
stående jordbruksanläggningar skola under lärares ledning anordnas.
7. Hjälpmedel för undervisningen.
För varje seminarium finnas ett bibliotek, ett fysikaliskt kabinett,
en naturhistorisk samling samt geografisk, historisk och musikalisk under¬
visningsmateriel]. Den högsta tillsynen över dessa seminariets tillhörig¬
heter har direktören, men han förordnar bland lärarna en bibliotekarie
för biblioteket och en kustos för varje slag av samlingar.
Till biblioteket anskaffas företrädesvis verk i pedagogik och metodik,
isynnerhet böcker, som innehålla läroprov, och pedagogiska tidskrifter.
För övrigt böra sådana arbeten inköpas, som lärarna behöva för fortsätt¬
ning av sina studier och eleverna för att på ett fruktbringande och le¬
vande sätt tillägna sig de särskilda läroämnena. Biblioteket skall även
innehålla en samling av läroböcker, antagna för folkskolorna, och en sam¬
ling av ungdomsskrifter i olika ämnen.
ÖSTERRIKE.*
141
Varje lärarseminarium har ett välbeläget stycke jord av tillräckligt
omfång för elevernas handledning och övning i åkerbruksarbeten. Denna
s. k. skolträdgård skötes av läraren i åkerbruk.
8. Mogenhetsexamen.
Efter hela lärokursens avslutning undergå varje seminariums elever
en sträng prövning i alla anstaltens läroämnen. I denna prövning kunna
även privatister och lärjungar från andra läroanstalter få deltaga, om de
fyllt 19 år och förete intyg över fysisk duglighet samt sedlig oförvitlighet.
Examenskommissionen består av en delegerad från provinsskolrådet,
direktorn' och lärarna i seminariets fjärde klass.
Examen är dels skriftlig, dels praktisk, dels muntlig.
Den skriftliga examen består i tre arbeten i pedagogik, undervis-
ningsspråk och matematik, förfärdigade på högst 4 timmar vartdera utan
hjälpmedel över uppgifter, bestämda av provinsskolinspektören efter en för-
slagslista, uppgjord för varje ämne av vederbörande ämneslärare. De skrift¬
liga arbetena rättas och förses med betygspåteckning av ämnesläraren.
Elever, som under båda terminerna i fjärde klassen erhållit minst
det näst högsta vitsordet i »speciell metodik och praktiska övningar», äro
befriade från praktiskt prov. De övriga avlägga undervisningsprov i öv¬
ningsskolan efter en dag i förväg utdelade uppgifter inför avdelningar av
examenskommissionen, bestående av minst tre medlemmar efter förstärk¬
ning med övningsskolans lärare.
Det muntliga provet omfattar alla teoretiska obligatoriska ämnen
inom de av läroplanen bestämda gränserna. Om terminsbetygen i de båda
högsta klasserna varit i genomsnitt minst de näst högsta i något eller
några ämnen, befrias eleven från muntlig prövning i vidkommande ämnen,
såvida det skriftliga mogenhetsprovet i de ämnen, där sådant förekommer,
överensstämmer med nämnda genomsnittsbetyg; dock måste varje lärjunge
prövas muntligen i minst två ämnen. De givna frågorna föras till pro¬
tokoll. Pidvatister prövas i alla ämnen, även i övningsämnen.
Om examinanden i alla ämnen erhållit minst betyget »geniigend»
(godkänd), så äger han utbekomma mogenhetsbetyg (»med utmärkelse» om
han har högre betyg i pedagogik, speciell metodik, praktiska övningar och
142
ÖSTERRIKE.
språk samt i flertalet av övriga ämnen). Kandidater med inaturitetsbetyg
från en sekundärskola få utan prövning sina betyg i alla ämnen, som
förekomma i maturitetsbetyget, överflyttade till mogenhetsbetyget.
Elever, som erhållit mogenhetsbetyg från lärarinneseminarier, hava
därmed kompetens såsom lärarinnor i kvinnliga handarbeten vid folkskolor
och borgarskolor samt såsom Kindergartenlärarinnor, om en Kindergarten
är förenad med anstalten.
9. Lärorättighetsprövning.
Efter minst två års skoltjänstgöring får en med mogenhetsbetyg för¬
sedd lärare eller lärarinna anmäla sig till undergående av lärorättighets¬
prövning för allmänna folkskolor. Examenskommissioner för anställande
av denna prövning tillsättas för tre år på förslag av provinsskolrådet av-
undervisningsministern på alla platser, där statsseminarier finnas. De ut¬
göras av direktorer och lärare vid lärarbildningsanstalter, skolinspektörer
och framstående folkskollärare, och äro gemensamma för lärare och lära¬
rinnor. Provet har till uppgift att ådagalägga, att kandidaten är bekant
med grundsatserna för folkskoleuppfostran, isynnerhet skoldisciplin och
skolhygien, och med folkskoleämnenas metodiska behandling, förvärvat er¬
farenhet och omdömesförmåga beträffande uppfostrings- och folkskolefrågor
samt behärskar folkskolans läroämnen, kort sagt, att han är ägnad till
självständig verksamhet som uppfostrare och undervisare i folkskolor.
Prövningen är dels skriftlig, dels muntlig, dels ett undervisningsprov.
Den skriftliga prövningen försiggår utan hjälpmedel och under över¬
vakning och består i författandet (på 4 timmar) av en uppsats över peda¬
gogiskt ämne, lösningen (på 4 timmar) av tre räkne- och geometri-upp¬
gifter och besvarandet (på 4 timmar) av tre frågor ur geografi, historia
och naturkunnighet. Den muntliga prövningen försiggår på 4 timmar för
varje examensavdelning och omfattar de obligatoriska folkskoleämnenas
speciella metodik och läroinnehåll efter antagna läroböcker och materiell
samt gällande bestämmelser för skolpraxis. Formell fordran är, att kan¬
didaten kan yttra sig klart och bestämt i sammanhängande tal. Särskild
muntlig prövning för kompetens att subsidiärt undervisa i sin konfessions
ÖSTERRIKE.
143
religionslära skall av varje kandidat avläggas för de av vederbörande kon¬
fessions myndigheter förordnade adjungerade kommissionsmedlemmarna.
Undervisningsprov avlägges i en folkskola inlör kommissionen över en
dagen förut meddelad uppgift.
Till undergående av lärorättighetsprövning för borgarskolor äro de
lärare och lärarinnor berättigade, som avlagt examen för lärorättighet i
folkskolor och tjänstgjort minst tre år. Prövningen tillgår på samma sätt
som den förutnämnda, men ställer större fordringar på insikter och fär¬
digheter i pedagogik och de särskilda skolämnena. Därför delas läro¬
ämnena i vissa grupper och varje kandidat undergår prövning för läro¬
rättighet blott i en av dessa grupper. Först vid en följande examensperiod
kan han bliva prövad även i en annan grupp. (Om fordringarna, se nedan
om borgarskollärarekurser under »Folkskollärarnas fortbildning»!)
Grupperna äro följande:
a) Språkligt-historiska gruppen: Undervisningsspråk, geografi och
historia.
b) Naturvetenskapliga gruppen: Naturhistoria, naturlära; som kom¬
plettering: matematik eller geometrisk teckning.
c) Matematisk-tekniska gruppen: Matematik, frihandsteckning och
skönskrivning; som komplettering: naturlära eller geometrisk teckning.
Pedagogik är examensämne i varje grupp. Examinanderna i andra
och tredje gruppen hava rätt att undergå prövning i båda de i tredje
rummet nämnda ämnena eller att såsom tredje ämne välja ett annat
ämne ur tredje eller andra gruppen.
För erhållande av lärorättighet vid borgarskola måste kandidaten
hava högre betyg än »genugend» (godkänd) i alla prövningsämnena utom ett.
Kandidater, som hava avlagt examen för anställning såsom lärare vid
sekundärskolor, erhålla lärorättighet för folkskolor eller för borgarskolor
genom att inför vederbörande kommission undergå prövning i pedagogik
och i de läroämnen, vari de icke hava läimrättighet för sekundärskolor.
Komplctteringsprövningar i religion, turnövningar, sång och ett annat
landsspråk än undervisningsspråket få sådana lärare, som redan erhållit
lärorättighet, på begäran undergå. Speciell prövning för ett andra under¬
visningsspråk eller för åkerbruksundervisning, teknisk undervisning, piano-
144
ÖSTERRIKE.
eller fiolspelning, orgelspelning, franska eller engelska språket, undervis¬
ning av blinda, dövstumma, andesvaga eller sedligt försummade barn an¬
ordnas också vid enstaka examenskommissioner, förstärkta med fackmän.
10. Lärarnas kompetens, tjänstgöring och löner.
Lärarpersonalen vid varje bildningsanstalt består av direktor, huvud¬
lärare (huvudlärarinnor), religionslärare, lärare (lärarinnor) vid övningsskolan
och erforderliga hjälplärare (hjälplärarinnor). Vid lärarinnebildningsanstal-
terna finnas dessutom vanligen en Kindergartenlärarinna och en lärarinna
för kvinnliga handarbeten vid den med anstalten förbundna bildningskursen
för arbetslärarinnor. Alla dessa lärare utnämnas av undervisningsministern
efter provinsskolrådets hörande. Inga särskilda kompetensfordringar äro
bindande för utnämningen utom vad beträffar lärare vid övningsskolan
och lärare i övningsämnen. Men då direktor och huvudlärare i rang och
lön äro likställda med motsvarande lärare vid sekundärskolorna, så får
man en föreställning om de bildningskrav, som ställas på de förra genom
en redogörelse för kompetensfordringarna för gymnasielärare.
Såsom religionslärare få blott sådana personer anställas, som för¬
klarats kompetenta av vederbörande konfessions myndigheter.
Kompetensen för övriga lärare prövas genom examina inför av mi¬
nistern utnämnda examenskommissioner. Examinanden skall hava till-
bragt minst tre år såsom ordinarie lärjunge vid ett universitet och besitta
det för varje lärare nödiga måttet av filosofisk bildning och förmåga att
korrekt bruka undervisningsspråket och tyska (även om det ej är under-
visningsspråk). Prövningen förrättas inom olika ämnesgrupper: a) klassisk
filologi, b) historia och geografi, c) matematik och fysik, d) naturhistoria
för hela gymnasiet jämte matematik och fysik för nederklasserna, e) filo¬
sofisk propedevtik för hela gymnasiet jämte ett ämne av de förra grup¬
perna för nederklasserna, f) tyska eller ett annat lands språk för hela gym¬
nasiet jämte båda de klassiska språken för nederklasserna. Det är tillåtet
att dela examen i två avdelningar: en för nederklasserna och en för över¬
klasserna. Examen består i 1) en avhandling berörande ämnesgruppen
och en av pedagogiskt-didaktiskt innehåll, författade inom en tid av 6
ÖSTERRIKE.
145
månader, 2) en uppsats, författad under övervakning på högst 12 timmar
i varje examensämne, 3) muntlig prövning. Dessutom skall varje lärar¬
kandidat genomgå ett provår vid en sekundärskola.
Direktor är skyldig att undervisa 10 timmar i veckan, eu huvud¬
lärare 20, lärare och lärarinnor vid övningsskolan 25. Tiden för praktik¬
konferenser tillgodoräknas direktören med 2 timmar samt var och en av
övriga lärare med en timme. Nedsättning i timantalet med 2—3 timmar
kan med hänsyn till arbete med rättning av skripta o. s. v. medgivas.
Direktors lön utgår med 4,400 krönen om året (1 krone = 76 öre)
och 600 krönen i byråkostnader jämte ålderstillägg å 400 krönen, aktivi-
tetstillägg efter orternas folkmängd av 200—600 krönen samt fri bostad.
Huvudlärare uppbära a) lön 2,400 krönen om året i Wien och 2,000
på andra orter, b) 5 ålderstillägg med 400 krönen i tillökning vart- femte år,
c) aktivitetstillägg i Wien 1,000—1,400 krönen, på andra orter 400—840
krönen om året efter rangklasser och orternas folkmängd. Rangklassen
beror av tjänsteåldern. Religionslärare med full tjänstgöring hava samma
lön som övriga lärare, men om tjänstgöringen är mindre, är avlöningen
1,050—1,680 krönen med 3 ålderstillägg å 210 krönen vart tionde år.
Lärarna i övningsskolan hava 1,600 krönen i lön med ålderstillägg
å 200 krönen och aktivitetstillägg av 320—800 krönen.
Pension utgår vid invaliditet efter 10 tjänstår med l/s av hela av¬
löningen, efter 15 tjänstår med 3/s och för varje nytt 5-tal tjänstår med
ytterligare Vs ända till och med det 40:e tjänståret, då pensionen utgår med
hela avlöningen. Tre lärartjänstår räknas lika med 4 andra statstjänares, så
att full ålderdomspension kan erhållas efter 30 tjänstår. Rätt att avgå
med pension inträder vid 65 levnadsår, skyldighet vid 70. Anka uppbär
i pension l/3 av mannens avlöning under hans sista levnadsår. Uppfost-
ringsbidrag utgår åt oförsörjda barn under 18 års ålder, om de till antalet
äro flera än tre, dock ej till högre belopp än att de tillsamman med
moderns pension uppgå till 1/2 av faderns avlöning.
19—082815 Folkunderv.-kom. het. I. Folkskolesem. Band 4.
14(5
ÖSTERRIKE.
11. Folkskollärarnas fortbildning.
I riksfolkskolelagen stadgas, att lärarnas fortbildning skall främjas i
pedagogiskt och vetenskapligt hänseende genom skoltidskrifter, lärarbiblio-
tek, periodiska lärarkonferenser samt fortbildningskurser.
I varje krets skall finnas ett lärarbibliotek, som förvaltas av en av
kretskonferensen vald kommission och underhålles genom årliga bidrag av
lärarna, uppgående i somliga provinser till 1 % av lönen.
En lärarkonferens skall hållas varje år i varje krets under ledning
av kretsinspektören för rådplägning om till skolväsendet hörande ärenden,
isynnerhet lärometoder, undervisningsmateriel], nya läro- och läseböcker,
skol tukt o. d. Samtliga lärare vid offentliga folkskolor och lärarbildnings-
anstalter i kretsen äro förpliktade att deltaga i konferensen.
I varje provins skall vart sjätte år under ledning av en provins¬
skolinspektör hållas en konferens med ombud för kretskonferenserna.
I den ursprungliga riksfolkskolelagen av den 14 maj 1869 hette det,
att särskilda lärarkurser för mera omfattande utbildning för lärarkallet
skulle anordnas vid universitet eller tekniska högskolor. Flera ansatser
till genomförande av detta stadgande gjordes av undervisningsministeriet
genom infordrande av yttranden från olika håll, men de ledde icke till
något resultat. Den nya redaktionen av riksfolkskolelagen den 2 maj 1883
ersatte det nämnda stadgandet med en allmän föreskrift om särskilda läro¬
kurser för lärarnas fortbildning isynnerhet i borgarskolans undervisnings¬
ämnen.
Sådana fortbildningskurser anordnas dels vid varje lärarbildnings-
anstalt för lärare i allmänhet, som hava att på kallelse av provinsskol¬
rådet inställa sig till deltagande, i regeln under höstferierna, dels på sär¬
skilda platser för lärare, som önska utbilda sig till avläggande av examen
för lärorättighet vid borgarskolor.
För de sistnämnda kurserna utkom statut dun 31 juli 1886. Borgar-
skollärarkurser anordnas vid lärarbildningsanstalter på förslag av provins¬
skolrådet efter undervisningsministerns bestämmande. Med hänsyn till
behovet av rikligare undervisningsmedel i vissa ämnen (teckning, kemi,
ÖSTERRIKE.
147
åkerbrukslära o. d.) kunna sådana kurser för vissa ämnen anordnas även
vid andra läroanstalter (yrkesskolor, teckningsskolor, högre realskolor, lant¬
bruksinstitut o. s. v.). Direktorn för vidkommande anstalt har den omedel¬
bara ledningen av kursen mot särskild ersättning. Lärare antagas av under¬
visningsministern på provinsskolrådets förslag mot särskild ersättning.
Varje fullständig kurs omfattar samtliga ämnen, som tillhöra en av examens-
grupperna i lärorättighetsprövningen för borgarskolor, men kan också ut¬
sträckas till ämnen, som icke förekomma i borgarskolorna, isynnerhet
åkerbrukslära. Orternas behov skola tillgodoses genom anordning av olika
kurser på olika platser och genom följd av olika kurser på samma plats.
Eu fullständig borgarskollärarkurs varar ett läsår med minst 10 lektioner
i veckan, så förlagda, att deltagande i kursen är möjligt för lärare, som
hava sin verksamhet på platsen eller i dess omgivning. Undervisningen
är anlagd med hänsyn till fordringarna i lärorättighetsprövningen för
borgarskolor. Dessa fordringar äro, så vitt de gå utöver fördjupning av
den egentliga seininarieundervisningen, följande:
Pedagogik: empirisk psykologi och logik; egen läsning av några be¬
tydande pedagogers huvudverk från tiden efter 1600; närmare bekantskap
med den österrikiska folkskolans utveckling och inrättning; borgarskolans
skolpraxis och speciell metodik för den valda ämnesgruppen; kännedom
om lämpliga ungdomsböcker i ifrågavarande ämnen.
Undervisningssprålc: kännedom av skriftspråkets grammatik och de
brukligaste former och arter av prosaisk och poetisk framställning; egen
läsning av några den nya litteraturens huvudverk.
Det andra språkets grammatik och korrekt behandling av språket i
tal och skrift. /
Geografi: närmare kännedom av den politiska geografien; översiktlig
kännedom av handelsgeografien; grundlig kännedom om Österrike-Ungerns
geografi.
Historia: — fordringarna för mogenhetsexamen.
Naturhistoria: kännedom om naturföremålens praktiska utnyttjande
i industri och jordbruk.
Naturlära: på iakttagelse och experiment grundad kännedom om
naturkrafterna och deras lagar; säkerhet i förklaringen av de mest påfal¬
148
ÖSTERRIKE.
lande naturföreteelserna och de viktigaste maskinerna; bekantskap med
hanterandet av de vanligaste apparaterna; kännedom om de viktigare ke¬
miska grundämnena och deras föreningar samt deras användning i industri
och jordbruk.
Matematik: ekvationer av 2:a graden, logaritmer och plan trigono-
metri. (Trigonometri uteslutes ur provet för lärarinnnor.)
Geometrisk teckning: geometriska konstruktioner, ytornament, enkla
situationsplaner; projektionslära och dess användning på skugglära; bygg¬
nads- och maskinritning. (För lärarinnor utelämnas situationsteckning,
projektionslära, byggnads- och maskinritning.)
Frihandsteckning: färglära; skicklighet i fritt återgivande av geo¬
metriska kroppar och enkla plastiska ornament med skuggning; stillära.
Skönskrivning: färdighet i skönskrivning av de i borgarskolornas
läroplaner bestämda skriftarterna.
Ett storartat fortbildningsinstitut för folkskollärare i Wien grundades
av Dittes 1867 under namn av Pedagogium och hade mer än 300 elever
om året, men nedlades på grund av klerikalt motstånd i mitten av 1890-
talet. Detta institut har i ny form åter levat upp år 1905. Provinsen
Österrike har övertagit stadens byggnader för Pedagogium och upprättat
ett nytt provinsseminarium, med vilket förbundits ett flertal läroanstalter
för olika stadier av lärarbildningen. Utom det vanliga seminariet med
dess övningsskola och en 1-årig kurs till folkskollärarexamen för abitu¬
rienter från gymnasier och realskolor finnes eu lärarakademi för lärarnas
fortbildning, som övertager Pedagogiums uppgifter i en form, som mot¬
svarar de fordringar, som nutiden ställer på lärarna i en storstad. När¬
maste uppgift för akademien är att bereda för de prövningar, som skola
genomgås för lärorättighet dels vid folkskolor dels vid borgarskolor, men
därjämte skall deri tillgodose lärarnas fria bildningssträvande genom kurser
i olika ämnen, framför allt pedagogik och dess hjälpvetenskaper. Under¬
visningen är av vetenskaplig art och meddelas av lärare från universitetet
och högskolorna. Anstalten öppnades den 5 oktober 1905.
UNGERN.
149
VIII. Ungern.
Av C. O. Arcadius.
De första seminarierna inrättades i Ungern år 1840. De hade då
blott 2 klasser och voro konfessionella. Genom lagen om folkunder¬
visningen 1868 bestämdes, att staten skulle upprätta och underhålla icke¬
konfessionella 3-klassiga seminarier, 20 för män och 4 för kvinnor, och
att för övrigt kommuner, kyrkosamfund, korporationer, associationer och
enskilda, som hade rätt att grunda primärskolor, också finge inrätta semi¬
narier. De senare anstalterna äro alla konfessionella, nämligen: 26 romersk¬
katolska, 10 grekisk-katolska, 6 lutherska, 3 reformerta och 1 israelitisk.
Av samtliga 70 seminarier äro 48 avsedda för män och 22 för kvinnor.
År 1881 infördes en fjärde årsklass vid statsseminarierna, och de kon¬
fessionella seminarierna hava följt efter, fastän de ha svårigheter att
skaffa lokaler och lärare.
Statsseminarierna för män äro ännu i de flesta fall externat, men
internat införes efterhand, och överallt är på statens bekostnad en hus¬
hållning anordnad, som mot ringa avgift håller kost åt lärjungarna. Fattiga
och välartade lärjungar få fri kost eller stipendier av 20 eller 10 krönen
(1 krone —76 öre) i månaden. Lärarinneseminarierna äro internat, där ele¬
verna få bostad och tvätt fritt samt betala en billig ersättning för kosten.
Friplatser och stipendier finnas även. De konfessionella seminarierna
äro internat.
Den omedelbara ledningen av varje anstalt tillkommer direktorn och
lärarkollegiet, varöver står seminariets direktionsråd, bestående av departe¬
150
UNGERN.
mentets skolinspektör som ordförande samt direktorn och fem av under¬
visningsministern nämnda personer som medlemmar. Högsta myndigheten
över seminarierna utövas av undervisningsministern.
Ett seminarium, vare sig det är statsseminarium eller konfessionellt
seminarium, måste hava egen byggnad, egen lärarpersonal, en övningsskola
med 6 avdelningar och en tillräcklig trädgård till övningsfält för åkerbruk
och trädgårdsodling.
För inträde fordras en ålder av 15 år för ynglingar och 14 år för
flickor, vitsord om gott uppförande, god hälsa och frisk kroppskonstitution
samt, vad ynglingar beträffar, genomgång av en borgarskola (6-årig kurs
över 4:e årsklassen i folkskolan) eller av de 4 lägre klasserna i ett gym¬
nasium eller realskola, och, vad flickor beträffar, godkänd inträdesexamen.
Nu gällande läroplan av år 1882 angiver som mål för seminarie-
bildningen 1) meddelande åt eleverna av en bildning, som hos dem fram¬
kallar och underhåller patriotism och människokärlek, 2) meddelande av
för deras kommande verksamhet nödiga kunskaper och en metodisk skick¬
lighet, som betryggar framgång för deras undervisning, 3) utveckling av
deras kroppsliga krafter och skicklighet på samma gång som deras mora¬
liska egenskaper.
Undervisningen och den metodiska handledningen böra på sådant
sätt meddelas, att de bliva ett företal till den undervisning, som skall
givas i folkskolan.
1 seminarier för kvinnor undervisas i hushållskunskap och kvinn¬
ligt handarbete i stället för åkerbruk, musik och kroppsövningar.
Beträffande de särskilda ämnena lämnas följande antydningar:
I pedagogik börjas i kl. 1 med läran om människokroppen och
hygien, i kl. II med psykologi och speciell metodik, i kl. III med allmän
pedagogik och i kl. IV med pedagogikens historia. Förberedelsen för
undervisning lämnas huvudsakligen genom metodiska övningar i alla
klasser från och med kl. II. Tillämpning sker i övningsskolan men icke
mer än 2 timmar i veckan.
I ungerska språket skall meddelas nödig skicklighet för under¬
visningen i läsning och skrivning samt detaljkännedom av den moderna
ungerska litteraturen på basis av läsning.
UNGERN.
151
Timplan.
|
|
K 1
|
a s s
|
|
I.
|
II.
|
in.
|
IV. '
|
Religion och moral......
|
2
|
2
|
2
|
.
|
! Pedagogik och praktiska övningar ....
|
3
|
3
|
4
|
5
|
1 Ungerska språket och litteraturen.....
|
3
|
3
|
2
|
2
|
Tyska språket.........
|
3
|
3
|
2
|
2 '
|
j Matematik..........
|
3
|
4
|
3
|
3 1
|
Geografi...........
|
2
|
2
|
_
|
_
|
| Historia och statskunskap.......
|
—
|
|
3
|
4
|
| Naturalhistoria.........
|
2
|
2
|
2
|
_
|
! Fysik och kemi.........
|
|
_
|
2
|
3
|
Åkerbruk och trädgårdsskötsel......
|
|
_
|
_
|
2
|
Sång och musik........
|
4
|
4
|
4
|
2
|
Ritning och välskrivning.......
|
3
|
2
|
1
|
i
|
Kroppsövningar.........
|
2
|
2
|
2
|
2
|
Summa
|
27
|
27
|
27
|
2C
|
I tyska språket meddelas den kännedom, som är tillräcklig för
förståendet av tyska pedagogiska arbeten.
Undervisningen i matematik omfattar till och med ekvationer av andra
graden med en obekant, men endast elementär geometri.
Geografiundervisningen sysselsätter sig med Ungerns geografi i detalj,
men för övrigt med översikter och syn optiska studier.
I historia behandlas allmän historia i kl. III, men i kl. IV fädernes¬
landets historia, förbunden med civilisationens historia, statsförfattning,
lagkunskap och nationalekonomiens grundbegrepp.
Den naturvetenskapliga undervisningen behandlar zoologi och botanik
i kl. I och II, mineralogi, geologi, geognosi, fysik och kemi i kl. III samt
mekanik, fonetik, optik, magnetism, elektricitet och organisk kemi i kl. IV.
Un revision av läroplanen har skett under de sist förflutna åren,
varigenom man sökt åstadkomma närmare förbindelse mellan de allmän-
152
UNGERN.
bildande ämnena och fackbildningen samt utveckling av seminariernas fack¬
karaktär och praktiska läggning.
Folkskollärarexamen avlägges inför en kommission, som består av
vidkommande seininarii lärare under presidium av departementets skol¬
inspektör. Till undergående av denna examen kunna även privat under¬
visade elever anmäla sig.
Efter två års praktisk tjänstgöring får skollärarkandidaten ytterligare
avläsa examen för lärorättighet, varvid han prövas i alla för folkskolan
obligatoriska läroämnen.
Lärarpersonalen består av huvudlärare för pedagogik, språk, mate¬
matik-naturvetenskap och historia-geografi, musiklärare, teckningslärare
(en av de sistnämnda är vanligen också gymnastiklärare), lärare i övnings¬
skolan samt så många kateketer, som behövas för undervisningen i religion
för de olika konfessioner, som äro representerade i seminariet. Huvudläraren
i pedagogik är vanligen seminariets direktor.
På 1880-talet var lönen för en huvudlärare 2000 krönen och 200
krönen i bostadsersättning samt för direktorn ett tillägg av 400 krönen.
Lärare i övningsskolan hade 1400 krönen i lön och fri bostad.
Fortbildningsanstalter för folkskollärare äro de båda seminarier för
utbildning till lärare och lärarinnor i borgarskolor, som tinnas i Budapest,
ett för lärare och ett för lärarinnor. Årsklasserna i dessa anstalter äro två.
För intagning fordras att hava avlagt folkskollärarexamen eller avgångs¬
examen från gymnasium eller realskola. Undervisningen år fördelad på
ämnesgrupper med pedagogik till gemensamt ämne i alla grupper, lill
den examen, som vid slutet av kursen avlägges, kunna också sådana per¬
soner anmäla sig, som under två år tjänstgjort vid folkskola eller sekundår-
skola eller som avlagt maturitetsexamen och i två år begagnat under¬
visningen vid universitet.
SCHWErZ.
153
IX. Schweiz.
Av Otto W. Sundén.
I. Till orientering.
I högre grad än kanske något annat europeiskt folk äro schweizarna
intresserade för en gedigen allmän folkbildning, följaktligen också för en
god utbildning av lärarkrafter för folkskolan. Vi träffa också i Schweiz
folkskoleserninarier, vilka med hänsyn till uppnådda resultat stå i främsta
ledet bland europeiska anstalter av detta slag. Denna omständighet är sä
m\ eket mer intressant, som nämnda resultat kunnat nås utan att man
behövt såsom flerstädes i Tyskland tillgripa åtgärden att göra seminarie-
kursen 6-årig. Att man i Schweiz icke behövt gå utöver 4 år förklaras
genom det sätt, varpå man där har folkskolan och dennas överbyggnader
ordnade. Då fråga blir om intagning av elever i seminarierna, skall denna
sak något närmare beröras.
Den, som vill taga reda på Schweiz’ skolväsen i dess helhet eller
någon gren därav, måste gå till de särskilda kantonerna, 25 till antalet,
och studera förhållandet i fråga i var och en av dem. Schweiz har
nämligen icke ett gemensamt skolväsen, utan varje kanton har sitt
särskilda.
Det schweiziska förbundet har inrättat och underhåller den poly-
tekniska skolan i Zttrich, anställer examina med dem, som utbildat sig till
läkare, apotekare och djurläkare, anordnar prövning i vissa skolämnen
med de värnpliktiga, understöder med penninganslag lantbruks-, handels-,
20—082815, Folkunderv.-knm. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
154
SCHWEIZ.
yrkes- och hushållsskolor, främjar på olika sätt gymnastik- och militär¬
undervisningen, understöder de offentliga permanenta skolutställningarna,[)
förlägger en skolväggkarta över Schweiz och utdelar sedan 1903 ett årligt
anslag av något över 2 millioner francs till främjande av folkundervisningen
i de olika kantonerna. Men med dessa undantag är ordnandet av hela
skolväsendet, såväl det högre som det lägre, de enskilda kantonernas an¬
gelägenhet.
Vad nu särskilt beträffar anstalter för folkbildningen, så gäller sedan
1874 som allmän lag för hela Schweiz, att kantonerna skola sörja för en
tillfredsställande folkundervisning och för den skull inrätta tillräckligt
antal skolor, som meddela obligatorisk och kostnadsfri undervisning utan
att tvång lägges på någons tros- eller samvetsfrihet. Förbundet har över¬
uppsikt över att dessa bestämmelser efterlevas och kan inskrida mot den
kanton, som i detta avseende försummar sin plikt. Men likformighet i
kantonernas skolorganisationer kräva förbundslagarna icke. Liksom det
mellan skilda orter i detta lilla land råder stor olikhet i fråga om natur,
näringsliv, folkkaraktär, religion och språk, så träffa vi ock inom de olika
kantonerna en mycket rik omväxling i fråga om skolväsendets former i
allmänhet och icke minst i fråga om skolor för den allmänna folkunder¬
visningen och beträffande anstalter för utbildningen av lärare vid dessa
skolor. En redogörelse för lärarutbildningen i Schweiz måste därför, så¬
som redan blivit antytt, grunda sig på ett studium av förhållandena i de
enskilda kantonerna, ett studium, som är tidskrävande men intressant på
grund av den rikedom på former, som anträffas. En detaljerad redo¬
görelse för alla dessa former skulle kräva ett alltför stort utrymme. Då
det här gäller att inom en trängre ram framställa det viktigaste, har
författaren ansett sig böra dels i allmänna drag framhålla huvudsakliga
likheter och olikheter mellan de skilda orterna, dels ock giva utförliga
konkreta exempel på anordningarna å några platser och därvid utförligast
behandla sådant, som har det största aktuella intresset. * 1
i) I Schweiz finnas 6 dylika med bibliotek förenade permanenta skolutställningar:
1) Pestalozzianum i Zuricb; 2) Schweiziska permanenta skolutställningen i Bern; 3) Peda¬
gogiska museet i Freiburg; 4) Permanenta skolutställningen i Neuchåtel; 5) Skolmuseet i
Lausanne; (1) Permanenta skolutställningen i Luzcrn.
SCHWEIZ.
155
2. Lärarbildningsanstalternas organisation.
Det första folkskoleseminariet i Schweiz kora till stånd i kantonen
Luzern 1775. Det var till en början av ganska ringa betydelse. Ele¬
vernas utbildningstid var blott några månader. Seminariet hade ino-en
varaktig stad utan var förlagt än här än där inom kantonen. Sedan 1868
är det bofast i Hitzkirch och har 4-årig kurs. Därnäst kom kantonen
Aargaus seminarium i Wettingen, grundat 1822 och redan från början
ordnat på ett mera tillfredsställande sätt. Det har nu också 4 årsklasser.
Under den helvetiska republikens tid arbetade undervisningsministern
Albert Stapfer ivrigt på folkbildningens höjande. Bland annat ville han
även grunda ett lärarseminarium i varje kanton, och då ett dylikt förslag
på den tiden alls icke vann något gehör, vidtog han anstalter för upp¬
rättandet av ett för hela Schweiz gemensamt seminarium i Burgdorf 1799,
vilket företag emellertid även det blev fruktlöst. Som bekant lyckades
det däremot för Pestalozzi att med sitt aldrig svikande nit för folkbild¬
ningen i den av honom under den närmast följande tiden ledda upp¬
fostringsanstalten i Burgdorf uträtta något även för utbildningen av lärare.
Det är dock först på 1830-talet, som anstalter för nyssnämnda ända¬
mål i något större antal började komma till stånd. Som en frukt av det
livligare folkbildningsintresse, som då gick hand i hand med de genomgri¬
pande politiska rörelserna, tillkomino under åren 1832—37 i kantonerna
Ziirich, Bern, Thurgau, Vaud, Solothurn, Tessin och Graubunden inalles
11 seminarier. Sedan hava med längre eller kortare mellanrum nya semi¬
narier tillkommit, så att Schweiz för närvarande äger ett ganska stort an¬
tal anstalter för utbildning av lärarkrafter för primärskolorna.
De viktigaste av dessa upptagas i följande översikt, avseende förhål¬
landena under år 1908.
Kantonen Zurich med 484,450 invånare:
Kantonalt samseminarium i Kiisnacht, 4-årig utbildningstid, 242
lärjungar (214 manliga, 28 kvinnliga).
Staden Zuriclis kommunala lärarinneseminarium, utgörande en av¬
delning av den högre flickskolan, 4 årskl. med 137 lärjungar.
156
SCHWEIZ.
Privat evangeliskt seminarium i Ziirich-Unterstrass, 4 årskl. med 68
manliga lärjungar.
Kantonen Bern med 624,641 invånare:
Kantonalt manligt seminarium med 4-årig kurs, fördelat på två platser:
1) underseminarium (Unterseminar) i Hofwyl för de två första
åren, 85 lärjungar;
2) överseminarium (Oberseminar) i Bern för de två sista åi-en,
94 lärjungar.
Kantonalt manligt seminarium i Bruntrut, 4 årskl., 59 lärjungar.
Kantonalt kvinnligt seminarium i Hindelbank, 3-årig kurs, 28 lär¬
jungar.
Kantonalt kvinnligt seminarium i Delémont, 3 årkl., 20 lärjungar.
Staden Berns kommunala lärarinneseminarium, utgörande en över¬
byggnad på en flickskola, 3 årskl., 114 lärjungar.
Privat evangeliskt seminarium i Muristalden, 4 årskl., 80 manliga
lärjungar.
Privat lärarinneseminarium i Bern, utgörande en överbyggnad på
»Nya flickskolan» därstädes, 3 årskl., 89 lärjungar.
Kantonen Luzern med 153,571 invånare:
Kantonalt manligt seminarium i Hitzkircli, 4 årskl., 77 lärjungar.
Kommunalt lärarinneseminarium i Luzern, utgörande en avdelning
av högre flickskola, 3 årskl. med 61 lärjungar.
Privat lärarinneseminarium, utgörande en avdelning av pensionatet
Baldegg, 4 årsklasser med 49 lärjungar.
Kantonen Schwyz med 58,593 invånare:
Kantonalt manlig seminarium i Rickenbach, 4-årig kurs, 40 lärjungar.
Privat lärarinneseminarium i lngenbohl, utgörande en avdelning av
pensionatet Theresianum, som består av kvinnlig realskola,
4-klassigt seminarium in. m.; 60 lärjungar i seminarie-
avdelningen.
Kantonen Zug med 26,397 invånare:
Privat katolskt seminarium i S:t Michael, 4 årskl., 49 manliga
lärjungar.
SCHWEIZ.
157
Privat lärarinneseminarium i Menzingen, utgörande en del av där-
varande »Töchterinstituto; 4-årig kurs, 165 lärjungar.
Kantonen Freiburg med 133,510 invånare:
Kantonalt manligt seminarium i Hauterive, 4-årig kurs, 81 lärjungar.
Kantonen So/othurn med 110,332 invånare:
Kantonalt samseminarium i Solothurn, utgörande en avdelning av
det allmänna läroverket (Karitonsschule), 4-årig kurs, 102 lär¬
jungar (83 manliga, 19 kvinnliga).
Kantonen Base/stadt med 132,892 invånare: *)
S. k. fackkurser på tre terminer, 29 manliga lärjungar.
Kantonen Schaffhausen med 43,872 invånare:
Kantonalt samseminarium, utgörande en avdelning av det allmänna
läroverket, 4-årig kurs, 33 lärjungar (16 manliga, 17 kvinnliga).
Kantonen S:t Gallen med 264,261 invånare:
Kantonalt samseminarium i Mariaberg vid Rorschach, 4-årig kurs,
115 lärjungar (98 manliga, 17 kvinnliga).
Kantonen Graubunden med 109,624 invånare:
Kantonalt samseminarium i C hur, utgörande en avdelning av allmänna
läroverket, 4-årig kurs, 129 lärjungar (125 manliga, 4 kvinnliga);
Privat manligt seminarium i Schiers, utgörande en avdelning av
privatläroverket därstädes, 3-årig kurs, 47 lärjungar.
Kantonen Aargau med 214,658 invånare:
Kantonalt samseminarium i Wettingen, 4-årig kurs, 106 lärjungar (99
manliga, 7 kvinnliga).
Kantonalt-kommunalt lärarinneseminarium i A ar a u, förbundet med
en flickskola, 4-årig kurs, 84 lärjungar.
Kantonen Thurgau med 118,620 invånare:
Kantonalt samseminarium i Kreuzlingen, 3-årig kurs, 71 lärjungar
(61 manliga, 10 kvinnliga). I
I fortbildningsklasserna till flickskolan i Basel (kantonal anstalt) utbildas bland
annat lärarinnor för primärskolan.
158
SCHWEIZ.
Kantonen Tessin med 146,153 invånare:
Kantonalt manligt seminarium i Lucarno, förkurs och 4-årig huvud¬
kurs, 58 lärjungar.
Kantonalt kvinnligt seminarium i Lucarno, förkurs och 4-årig huvud¬
kurs, 66 lärjungar.
Kantonen Vaud med 307,218 invånare:
Kantonalt manligt seminarium i Lausanne, 4-årig kurs, 123 lärjungar.
Kantonalt kvinnligt seminarium i Lausanne, 3-årig kurs, 128 lär¬
jungar.
Kantonen tVal/is med 119,527 invånare:
Kantonalt manligt seminarium i Sion (Sitten), 3-årig kurs, 54
lärjungar.
Kantonalt kvinnligt seminarium i Sion, 3-årig kurs, 36 lärjungar.
Kantonalt kvinnligt seminarium i B vig, 3-årig kurs, 16 lärjungar.
Kantonen Neuchåiet med 135,267l) invånare;
Kantonalt seminarium för lärare och lärarinnor (Ecole normale) i
Neucliåtel, 3-årig kurs, 77 lärjungar (19 manliga, 58 kvinnliga).
Kantonen Geneve med 151,751x) invånare:
Kantonalt manligt seminarium i Geneve, utgörande en avdelning av
ett allmänt läroverk (College de Geneve), 4-årig kurs, 46
lärjungar.
Kantonalt kvinnligt seminarium i Geneve, utgörande en avdelning
av ett högre kvinnligt institut (Ecole supérieure de jeunes
lilles de Geneve), 3-årig kurs, 116 lärjungar.
Bland de i översikten förekommande kantonerna träffa vi icke Uri
(21,247 inv.), Obwalden (15,397 inv.), Nidwalden (13,404 inv.). Glarus
(31,416 inv.), Baselland (72,638 inv.), Appenzell A—Rh (56,024 inv.) och
Appenzell I—Rh (13,886 inv.). 1 6 av dessa kantoner finnes ännu ingen
lärarutbildningsanstalt. I Obwalden finnes i en privat flickpension en obe-
x) Provisoriskt tal.
SCHWEIZ.
159
tydlig avdelning för utbildning av lärarinnor. Elever från dessa kantoner
få besöka andra kantoners seminarier och bruka därvid från hemkantonen
erhålla rätt stora stipendier.
De flesta av de i översikten upptagna 37 anstalterna, nämligen 25,
äro statsanstalter, 1 är kantonalt-kominunal, 3 äro kommunala inrättningar,
8 äro privata.
Av nämnda anstalter ha 8 både manliga och kvinnliga elever, 14 ha
blott manliga och 15 blott kvinnliga elever.
Rörande det förhållande, i vilket fackkurserna i Basel stå till andra
undervisningsanstalter, hänvisas till det följande. Av de övriga i översik¬
ten upptagna äro 22 fristående anstalter, som uteslutande sysselsätta sig
med lärarutbildning, och 14 förenade med en annan läroanstalt (vanligen
allmänt läroverk eller flickskola). Vilketdera av dessa system, som skall
anses såsom det fördelaktigaste, har varit och är fortfarande föremål för
mycken diskussion. A ena sidan framhålles, att man snarare och säkrare
hinner det med seminariearbetet avsedda målet, om seminariet är orga¬
niserat som fristående anstalt. A andra sidan betonas som ett önskemål,
att de unga, som förbereda sig för folkskollärarkallet, må åtminstone un¬
der en god del av den därför erforderliga tiden få vistas vid anstalter,
där även andra unga män eller kvinnor söka sin bildning. I slutet av 1880-
talet övergick man i två kantoner från systemet med fristående seminarier
och inrymde en seminarieavdelning i det allmänna läroverket. Åtminstone
i en kanton har man däremot genomfört ändring i motsatt riktning.
Vid de allmänna läroverk eller flickskolor, med vilka seminarie-
avdelningar äro förenade, hållas icke platserna i dessa avdelningar öppna
enbart för läroverkets egna lärjungar från lägre klasser, utan ett stort
antal elever komma direkt in i seminarieklasserna utan att förut ha till¬
hört läroverket. I all synnerhet äger detta förhållande rum med de man¬
liga eleverna, vilka även i sådana seminarier, som äro förbundna med
allmänt läroverk, ofta komma från folkskolorna och deras överbyggnader i
olika delar av kantonen i fråga.
Utbildningstiden i de schweiziska seminarierna är, såsom av över¬
sikten synes, icke överallt lika lång. Den är 4 år i tjugutre seminarier
(11 manliga, 6 kvinnliga och 6 samseminarier), och 3 år i tretton semi¬
160
SCHWEIZ.
narier (2 manliga, 9 kvinnliga och 2 med både manliga och kvinnliga lär¬
jungar). Utbildningstiden i fackkurserna i Basel är tre terminer.
Eu egendomlig organisation har kantonen Berns förnämsta manliga
seminarium fått genom de förändringar, som vidtagits med detsamma
i början av innevarande århundrade. Bäst torde såväl reformens innebörd
som orsaker klargöras genom en kort redogörelse för dess genomförande-
Sedan gammalt hade kantonen ett lärarseminarium i Hofwyl, avsett
att lämna huvudkontingenten av de för kantonen behövliga inanliga lärar-
krafterna. Under flera år i slutet av 1800-talet visade det sig emellertid
omöjligt för Hofwyl att utexaminera så många lärare, att dessa tillsammans
med de jämförelsevis få, som kommo från andra håll, kunde fylla det
alltjämt växande behovet, varför snart en kännbar lärarbrist gjorde sig
gällande. Det framkom då förslag om att seminariet i Hofwyl skulle
förses med parallellavdelningar i alla 4 klasserna. Om 25 lärjungar varje
år intoges i vardera av första klassens avdelningar, så skulle seminariet
komma att årligen utexaminera omkring 50 lärare, vilket kunde anses
påkallat av behovet.
Då emellertid nödiga lokaler för en sådan utvidgning icke furrnos,
så förutsatte förslagets genomförande en ganska omfattande ny- eller till¬
byggnad. Seminariet hade dittills varit förenat med internat, och enär
Hofwyl är eu liten lantlig ort med få möjligheter för eleverna att få in¬
ackordering i privata familjer, så måste även seminarieinternatet utvidgas,
om lärjungeantalet skulle ökas. Detta var emellertid föga tilltalande.
Skulle inemot 200 unga män bo och äta tillsammans i anstalten, så vore varje
tanke på individuell behandling av dem utesluten, och det hela skulle nära
nog fullständigt få karaktären av kasern. Redan förut hade man börjat inse
det onaturliga uti, att eleverna under hela sin studietid i ett internat av¬
stängdes från det bildande umgänget med personer utanför läroanstalten,
och många önskade därför, att eleverna i de högre klasserna skulle få bo
privat. Men som redan är antytt kunde Hofwyls familjer icke mottaga
så många elever, som det här skulle blivit fråga om.
Seminariets dåvarande direktor, den även i vårt land genom sina
skrifter bekante Emanuel Martig (f 1906), framställde då förslag om att
dela anstalten i ett över- och ett underseminarium. Det senare, som skulle
SCHWEIZ.
161
omfatta de båda första årsklasserna, vardera delad på två parallellavdelnin¬
gar, skulle fortfarande vara förlagt i Hofwyl och där begagna de gamla
lokalerna. Eleverna skulle där leva i internat. Överseminariet, omfattande
de båda högre klasserna, vardera på två avdelningar, skulle förläggas till
staden Bern och där erhålla nya undervisningslokaler. Då i staden möj¬
lighet fanns att erhålla god inackordering i privata familjer, borde man där
icke upprätta något seminarieinternat, utan eleverna borde i stället erhålla
stipendier av staten.
Detta förslag biträddes av seminariets lokalstyrelse och lärarkår även¬
som av den utav folket valda skolsynoden i kantonen. Kantonens regering
prövade förslaget och framlade det för folkrepresentationen (stora rådet),
där det i trots av häftigt motstånd dock blev med betydande majoritet an¬
taget. Men härmed var frågan icke slutgiltigt avgjord. I de schweiziska
kantonerna finns möjlighet att bringa ett av representationen fattat vik¬
tigare beslut under folkomröstning. Detta skedde nu. Oppositionen upp¬
ställde ett motförslag, gående ut därpå, att hela seminariet skulle förbliva
i Hofwyl, och att det skulle vara förbjudet att inrätta något seminarium
i staden Bern.
Härför anfördes flera skäl. Om en del av seminariet förlädes till
Bern, skulle lärarutbildningen fördyras; i den stora staden komme semi-
naristerna att i moraliskt avseende utsättas för faror, mot vilka de i kon-
viktlivet ute i Hofwyl vore skyddade, och slutligen fruktade man, att
elevkåren skulle i övervägande grad rekryteras icke från den ofördärvade
lantbefolkningen utan från vissa stadselement, som kanske vore för lärar¬
kallet mindre lämpliga.
Olika meningar stodo sålunda skarpt mot varandra. Med 40 tusen
röster mot 25 tusen godkände emellertid folket det nyssnämnda av stora
rådet fattade beslutet. Detta skedde i slutet av år 1903, och därefter
vidtogos genast åtgärder för den beslutade förändringens genomförande.
Undervisningen är i regeln kostnadsfri för de elever, som tillhöra
den kanton, inom vilken seminariet är beläget. Men det förekommer
icke så sällan, att elever från en kanton studera vid ett seminarium i en
annan kanton, och de få då erlägga en måttlig avgift för undervisningen.
21—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
162
SCHWEIZ.
En med seminariet förenad anstalt, konvikt, där eleverna erhålla
rum1) och kost in. in., förekommer mycket ofta vid de kantonala manliga
seminarierna, så gott som utan undantag vid de privata, såväl manliga
som kvinnliga, men mera sällan vid de kommunala eller kantonala kvinn¬
liga seminarierna. Där konvikt finnes, äro eleverna i regeln även för¬
bundna att tillhöra detsamma. De erlägga en billig avgift för de fördelar,
som där komma dem till godo. Avgiften, som man brukar rätta efter
elevernas förmögenhetsförhållanden, är mycket varierande. Som exempel
kan nämnas 150—400 francs för läsår i kantonala seminarier, då det gäller
elever, som tillhöra kantonen.
Här må såsom exempel på hur livet kan gestalta sig inom ett dylikt
seminariekonvikt meddelas några bestämmelser, som 1904 blivit fastställda
i kantonen Luzern.
För konviktet finnes anställd särskild läkare, nödig tjänstepersonal
och en s. k. ekonom. Den sistnämnde, som tages bland lärarna, skall verk¬
ställa provianteringen och därvid tillse, att förstklassiga varor erhållas för
möjligast billiga pris, föra räkenskaperna och överhuvud sköta den ekono¬
miska förvaltningen. För detta arbete har han särskild ersättning utom
sin lärarlön. Seminariedirektorn har överledningen av anstalten och delar
med seminariets lärare uppsikten över densamma.
För de i konviktet boende seminaristerna gäller följande dagordning
under vinterhalvårets söckendagar:
klockan 5,is f. in. signal till uppstigning;
» 5,30 » morgonbön, sedan studium;
» 7 » gudstjänst, sedan frukost;
» 8—12 » undervisning i seminariet;
» 12 midd. middagsmåltid, sedan rekreation till 1 ,so;
» 1,30—4 e. in. enskilda studier och undervisning i seminariet;
» 4 » eftermiddagskaffe, sedan rekreation till 5;
» 5—7 » studium;
» 7 » kvällsvard, sedan rekreation till 8;
1) Vanligen dela två eller flera elever ett rum. På somliga ställen förekomma gemen¬
samma sov- ock arbetssalar.
SCHWEIZ.
163
klockan 8—9 e. in. studium;
» 9 » aftonbön; eleverna begiva sig till sovrummet,
i detta får intet samtal förekomma.
Under de sommarmånader, då arbetet vid seminariet pågår, äger
den förändring i ovannämnda ordning rum, att uppstigningen sker 4,-to
f. in., morgonbön förrättas kl. o, gudstjänst kl. 6 och förmiddagslektio-
nerna i seminariet hållas kl. 7—11, varefter middag ätes kl. 11 f. m.
Varje onsdag under hela läsåret är arbetet inställt efter kl. 3 e. in.
och i stället företages då gemensam promenad.
För sön- och helgdagar finnes följande schema:
klockan 6 f. m. uppstigning;
» 7 » frukost;
» 7,30 » studium, sedan kyrkobesök;
»11 » middagsmål, sedan rekreation till 1;
» 1 — 3 e. ni. studium och undervisning i kristendom;
» 3 » eftermiddagskaffe, sedan gemensam promenad;
» 5—7 » studium;
» 7 » kvällsvard;
» 7,30—9 » aftonunderhållning (sång, musik, uppläsning etc.).
Under fristunden efter middags- och kvällsmålet ha de elever, som
då äro fria från musikövning, rätt att göra smärre promenader i det fria,
dock är det förbjudet att därvid besöka vare sig privathus eller kaféer,
värdshus eller dylikt.
En gång i veckan på dag, som bestämmes av direktorn, få eleverna
under den korta fristunden efter middagsmålet gå ut i staden för att i
nödvändiga ärenden besöka hantverkare eller butiker; på andra dagar
måste särskild tillåtelse härtill inhämtas.
Här liksom i Tyskland har mycken diskussion förts om internaten, och
ungefär samma skäl för och emot ha här anförts som de, vilka äro omnämnda
i redogörelsen för dessa förhållanden i Preussen. Redan 1840 upphävdes
på försök konviktet vid kantonen Zörichs seminarium i Kusnacht. Man
SCHWEIZ.
164
har funnit sig val i de nya förhållanden, som därigenom inträdde, så att
något återupprättande av konviktet icke förekommit. I stället erhålla
eleverna rätt rikligt tilltagna statsstipendier. Dessutom är seminariedirek-
tionen eleverna behjälplig vid valet av inackorderingsställen. Under se¬
naste tiden har man mer och mer börjat lossa på internatstvånget. På en
del ställen, där konvikt finnes, kunna elever det oaktat få bo och äta
privat, och vid nyorganisationer under senare tid har man visat tendens
att ansluta sig till externatsystemet. Det för några år sedan bildade
överseminariet i Bern är externat.
De schweiziska kantonerna utdela i regeln jämförelsevis mycket
stora belopp som stipendier åt seminarieeleverna. Både bemedlade och
obemedlade bruka erhålla sådana, de senare dock större belopp. Även de,
som tillhöra konvikten och redan därigenom ha rätt betydlig ekonomisk
hjälp, erhålla på många ställen dessutom stipendier, men högre belopp
beräknas naturligtvis för externerna. Vanligen kräva kantonerna, att de
elever, som sålunda på ett eller annat sätt erhålla statens hjälp för sitt
uppehåll vid seminariet, i stället förplikta sig att under en viss tid efter
avlagd examen tjänstgöra (mot lön) som lärare inom kantonen ifråga.
Några exempel må här anföras. I kantonen Graubunden erhåller varje
seminarist årligen ett stipendium av 170 francs och de, som leva utanför
konviktet. erhålla dessutom 30 francs som hyresbidrag (Wohnungsentschädi-
gung). Ätta elever ha friplatser vid seminariet, vilket innebär, att de
utom det vanliga stipendiet erhålla ett bidrag av 130 francs om året.
Elever, som bo ute i staden, kunna, om de så önska, få intaga sina mal¬
tider i konviktet.
I kantonen Aargau kunna behövande elever få mottaga intill 200
francs var om året. I Zug, där utbildningen sker i privatseminarier, er¬
hålla eleverna allt efter förmögenhetsförhållanden, flit, uppförande och
ådagalagda kunskaper årliga stipendier å 150—300 francs. I kantonen
Vand utdelas till eleverna i de kantonala seminarierna stipendier å 60—
420 francs årligen. I kantonen Zurich utdelas till behövande elever sti-
pendiebelopp, som i medeltal uppgå till 300 francs om året åt varje sti¬
pendiat. Dessas antal brukar vara ganska stort. Elever i de högre klas¬
serna kunna erhålla ända till 500 francs årlijjen.
O
SCHWEIZ.
165
Sistnämnda kanton, som väl i detta avseende kan betecknas som den
mest frikostiga, har 1901 även infört allmän olycksfallsförsäkring för ele¬
verna vid kantonsseminariet. Premierna betalas av staten. Försäkringen
gäller för sådana olycksfall, som kunna inträffa dels under verksamheten
inom seminariets område, således även vid lek-, gymnastik- och laboratorie-
övningar, dels vid bergsturer, skolresor eller andra exkursioner, som ske
under någon lärares uppsikt.
3. Anstalternas styrelser och lärare-
De schweiziska kantonerna äro ju små stater med var sin regering,
som handhar den centrala förvaltningen av kantonens alla offentliga
angelägenheter, således även av undervisningsväsendet. I regeln ha de
olika kantonerna även ett centralt uppfostringsråd (Erziehungsrat). Dessa
centrala organ äro överstyrelser för seminarierna. I många kantoner
finnes därjämte för varje seminarium en särskild styrelse eller kommission,
som utövar lokal ledning och inspektion. Den brukar benämnas seminarie-
kommission, studiekommission, uppsiktsko in mission, inspektorat eller dylikt
och har vanligen rätt många medlemmar, vilka mellan sig fördela tillsynen
över undervisningen, så att de ta var sitt ämne eller var sin ämnesgrupp.
Den närmaste ledningen av och uppsikten över varje lärarbildnings-
anstalt tillhör seminariedirektorn. Förr hade övriga vid seminarierna an¬
ställda lärare litet eller intet inflytande, då det gällde att råda eller be¬
stämma i seminariets angelägenheter. Detta förhållande har under senare
tid förändrats. Numera bilda anstaltens lärare ett kollegium, som under
benämning lärarkonvent, lärarförsamling eller dylikt äger taga del i ord¬
nandet av nästan alla viktiga angelägenheter, som röra läroanstalten. Bland
uppgifter, som sålunda på olika ställen tillkomma seminariekollegiet, må
här nämnas:
1) att yttra sig över förslaget till läsordning;
2) att utse bibliotekarie;
3) att föreslå inköp av böcker och annan undervisningsmateriell samt
upprätta förslag till årsbudget för seminariet;
166
SCHWEIZ.
4) att framställa förslag till ordningsregler för seminariet och för
konviktet (där sådant finnes);
5) att vitsorda lärjungarnas flit och uppförande, handlägga frågor
om intagning, flyttning och examina samt svårare disciplinfall;
6) att föreslå stipendiebelopp till de olika eleverna;
7) att yttra sig om tiden för termins början och slut m. m.
Kollegiet omfattar på somliga ställen samtliga tjänstgörande lärare,
på andra äga biträdande och mera tillfälliga lärare tillträde blott vid vissa
tillfällen. Ordinarie sammanträde äger rum på somliga ställen varje månad,
på andra ställen mindre ofta eller när direktorn eller någon annan kollegie-
medlem anser nödigt. Direktorn är ordförande och kollegiet brukar inom
sig för viss tid utse en aktuarie, som för protokoll och uppsätter inlagor
till myndigheterna in. m. dylikt.
Vid seminarierna ha likasom vid övriga högre skolor lärarna i regeln
fått sin utbildning genom ganska omfattande universitetsstudier. För alla
slag av lärare, således även för de nu ifrågavarande, gäller i de schweiziska
kantonerna den regeln, att de tillsättas endast för vissa år i sänder (van¬
ligen 6). Deras avlöningsförhållanden äro i hög grad växlande icke blott
i det avseendet, att högre lön kan erhållas i en kanton än i en annan,
utan även så att lönens storlek bestämmes efter antal undervisnings-
timmar i veckan, varvid även mycket stor hänsyn tages till de olika äm¬
nena, deras vikt för anstaltens ändamål, omfattningen av de studier, som
krävas för att bli kompetent lärare i det eller det ämnet, o. s. v. Ofta
nog utgår en del av avlöningen till seminarielärarna in natura, i det att
de erhålla fri bostad med eller utan trädgård och ganska ofta även fri
kost i seminarieinternatet. I regeln synas deras ekonomiska villkor vara
jämförliga med huvudlärarnas (professorernas) vid gymnasierna.
4. Intagning av elever.
Då ungdomen i Schweiz är tidigare utvecklad än i Sverge, har man
i det förra landet kunnat bestämma en inträdesålder, som är lägre än den
hos oss förekommande. För inträde i första klassen i de 4-klassiga semi¬
SCIIWEIZ.
167
narierna fordras i regeln att sökanden fyllt 15 år. Ansökan om inträde
sker i god tid före läsårets början och vid densamma fogas bland annat
följande intyg:
1) åldersbevis;
2) läkarbetyg;
3) intyg från förut genomgången skola om flit, uppförande och
karaktärsegenskaper samt om genomgången lärokurs.
Rörande de under 2) och 3) nämnda intygen brukar vara före¬
skrivet, att de skola insändas förseglade av utställaren.
Ofta fordras skriftlig förklaring av den, som skall bekosta sökandens
uppehåll vid seminariet.
Vid den kunskapsprövning, som förekommer för inträde, äro ford¬
ringarna betydligt högre än de i Sverge föreskrivna.
Barndomsskolan i Schweiz kallas primärskola. Den omfattar ofta mer
än sex årsklasser, men på inånga ställen ha de högsta klasserna ganska
kort lästid.
Parallellt med de översta primärskoleklasserna gå oftast andra skol¬
former, bland dem sekundärskolorna och de lägre klasserna i gymnasierna.
Båda dessa slag av skolor bygga på de för all undervisning grundläggande
skolklasserna, vanligen de 6 första årsklasserna i primärskolan (mera sällan
ett högre eller lägre antal klasser).
Av största intresset äro i detta sammanhang sekundärskolorna, på
somliga ställen även kallade bezirksskolor eller realskolor.
Se vi bort från undantagen, så kan sägas, att dessa skolor för in¬
träde förutsätta hos sina elever fyllda 12 år och ett kunskapsmått mot¬
svarande det, som svenska skolbarn efter genomgången 2-årig småskole-
och 4-årig folkskolekurs besitta.
Sekundärskolorna ha full lästid, och kursen omfattar vanligen 2, 3
eller 4 läsår. De upptaga på sina läroplaner dels högre kurser i de äm¬
nen, som bruka förekomma i folkskolorna, dels ock obligatorisk undervis¬
ning i ett främmande språk. Av dylika skolor finnes ett stort antal, och
deras uppgift angives vara så väl att utrusta sina elever för det praktiska
livet som ock att förbereda för inträde i vissa högre skolor. Många av
deras elever gå till industriskolor, handelsskolor, gymnasiernas högre
168
SCHWEIZ.
klasser o. s. v., och vad som här särskilt bör framhållas är, att dessa se¬
kundärskolor lämna den närmaste förberedelsen för de flesta av dem, som
inträda i seminarium.
Nedanstående timplan förskriver sig från en 3-årig schweizisk
sekundärskola.
Timplan för en 3-årig sekundärskola.
|
Klas
|
s
|
|
|
I.
|
II.
|
III.
|
|
Obligatoriska ämnen:
|
|
|
|
|
Tyska språket (modersmålet)........
|
5
|
5
|
4
|
|
Franska språket..............
|
61)
|
6 b
|
5
|
b 5 t. under vintern.
|
Historia (schweizisk och allmän).......
|
2
|
2
|
3
|
|
• Geografi..................
|
2
|
2
|
2 b
|
■) 1 t. under vintern.
|
Matematik.................
|
5
|
5
|
6
|
|
Naturkunnighet (biologi, fysik och kemi) . . .
|
2
|
3
|
4
|
|
Skrivning och bokhålleri..........
|
2
|
2
|
1
|
|
Teckning.................
|
3
|
3
|
3
|
|
Sång....................
|
2
|
1
|
1
|
|
Gymnastik...............
|
2
|
2
|
2
|
|
(under sommaren
Summa <
|
31
|
31
|
31
|
|
1 > vintern
|
30
|
30
|
30
|
|
Valfria ämnen, av vilka en lärjunge äger
|
|
|
|
|
välja högst två:
|
|
|
|
|
Latin.................
|
2')
|
3
|
4
|
') blott under vintern.
|
Grekiska..............
|
—
|
—
|
2
|
|
Italienska..............
|
—
|
2
|
2
|
|
Engelska...............
|
—
|
2
|
3
|
|
Som exempel på undervisningens omfattning i samma skola må här
anföras något rörande ett par ämnen, i vilka det i korthet låter sig antyda,
i vad mån undervisningen här går utöver den vanliga folkskoleståndpunkten.
Kurserna i matematik åro följande. Aritmetik: räkning med hela tal och bråk,
ränte- och annan procenträkning, rabatt-, diskont-, blandnings- och bolagsräk-
ning, i samband därmed lösning av talrika uppgifter från det praktiska livets
SCHWEIZ.
1(59
område och kännedom om en del främmande länders mått, vikter och mynt;
kvadrat- och kubikrötter. Algebra: räkning med hela och brutna algebraiska
tal och enkla algebraiska uttryck, potenser med hela positiva exponenter,
ekvationer av första graden med en och med två obekanta. Geometri: de
plana figurerna jämte deras mätning och beräkning, satser ur proportions-
läran, beräkning av yta och rymd beträffande kuben, prismat, cylindern,
pyramiden, konen, den stympade pyramiden och konen, klotet och dess
delar; övningar i fältmätning.
7 O o
I franska få lärjungarna lära sig att »riktigt, flytande och ut¬
trycksfullt» läsa det främmande språket, inhämta det viktigaste av forin-
och satsläran, översätta lättare fransk text, på det främmande språket
fritt återgiva lästa stycken och deltaga i ett lättare samtal.
Vad övriga obligatoriska ämnen beträffar, torde man — ifall man
vill söka en jämförelse med svenska förhållanden — utan allt för stort
misstag kunna säga, att undervisningen i dessa för fram till ett kunskaps-
inått, som närmast kan jämföras med det, som erfordras för flyttning till
våra gymnasiers första ring.
En sådan 3-årig sekundärskolekurs eller motsvarande kunskaper fordra
flera schweiziska seminarier för inträde i första klassen. Somliga fordra
vad som kan inhämtas under 2 år i sekundärskolan.
I vissa kantoner fordras för inträde i seminarium icke uttryckligen
sekundärskolebildning, utan fordringarna äro formulerade på annat sätt.
På somliga ställen skola väl inhämtade primärskolekunskaper vara till¬
räckliga.
Stundom händer det, att inträdessökande förvärvat sina förkunskaper
1 de lägre klasserna av ett allmänt läroverk. Detta inträffar givetvis
oftast på de ställen, där seminariet utgör en avdelning av allmänna läro¬
verket och går parallellt med vissa av dess högre klasser. Aven i detta
fall är kunskapsmåttet vid inträde i seminarieavdelningen det, som kan in¬
hämtas under 6 år i primärskolan och en därpå byggd högre skolkurs av
2 å 3 års längd.
I schweiziska seminarier förekommer åtminstone på somliga ställen
s. k. villkorlig intagning. Inom en viss kort tid (vanligen ett par månader)
22—0S2S15 Folkunderv.-lcom. bet. 1. Folkslolesem. Bard 4.
170
SCHWEIZ.
närmast efter första läsårets början kan en nykommen elev, som genom
dåligt uppförande, bristande begåvning, bristande förkunskaper eller på
annat sätt visar sig obekväm eller olämplig för studierna eller för lärar¬
kallet, utan vidare skiljas från seminariet.
5. Undervisningen.
A. Exempel på undervisningens anordning vid schweiziska seminarier.
a. Seminariet i Kiisnacht.
Med avseende på folkbildningen intar Ziirich ett av de främsta
rummen bland de schweiziska kantonerna. Även de anstalter, som ut¬
bilda lärare och lärarinnor för folkskolorna, stå där på en jämförelsevis
hög nivå. Vid det av kantonen inrättade och underhållna 4-klassiga
samseminariet i Kiisnacht ter sig undervisningens organisation på föl¬
jande sätt.
Detta seminarium hör till dem, som för inträde i första klassen fordra
de förkunskaper, som inhämtas i 6-årig primärskola och en på denna byggd
3-årig sekundärskola. Enligt de nya läroplanerna av år 1000 skola semi¬
nariets lärjungar föras fram till ett mått av allmänbildning, motsvarande
det, som gives i de för högskolorna (universitetet, polytekniska högskolan
etc.) förberedande läroverken, och erhålla den speciella fackutbildning, som
erfordras för utövning av det åsyftade lärarkallet.
De olika ämnena och för dem anslagen tid synas av nedanstående
timplan.
Av de två slag av instrumentalmusik, här förekomma, får elev be¬
stämma sig för ett, som för honom (eller henne) skall räknas bland de
obligatoriska ämnena. För sådana, som redan vid inträdet i seminariet äga
vissa kunskaper och färdigheter i det andra slaget av instrumentalmusik,
finnas vid seminariet valfria fortbildningskurser (de under rubriken valfria
ämnen å timplanen upptagna). Av de båda valfria språken får elev icke vid
seminariet studera mer än ett. Dessutom är att märka, att elev icke
utan vidare får upptaga ett valfritt språk eller det andra slaget av in-
SCHWEIZ.
171
Timplan för seminariet i Kiisnacht.
|
|
Klass
|
|
Sum-
|
|
|
I.
|
II.
|
III.
|
IV.
|
ma.
|
|
Obligatoriska ämnen:
|
|
|
|
|
|
|
Pedagogik och metodik.......
|
—
|
1
|
4
|
5
|
10
|
|
Tyska språket (modersmålet).....
|
6
|
5
|
5
|
4
|
20
|
|
Franska språket ..........
|
4
|
4
|
3
|
3
|
14
|
|
1 Historia..............
|
3
|
2
|
3
|
3
|
11
|
|
Geografi ..............
|
2
|
2
|
1
|
1
|
0
|
|
Matematik.............
Naturkunnighet...........
|
5
4
|
5
5
|
s 4 v 5
s 5 v 4
|
5
5
|
191
1*5
|
s = sommarn.
v= vintern.
|
Sång................
|
3
|
O
|
3
|
3
|
12
|
|
Violin- eller pianospelning......
|
2
|
2
|
1
|
i
|
0
|
|
Teckning..............
|
3
|
3
|
3
|
3
|
12
|
|
Skrivning.............
|
2
|
1
|
—
|
—
|
3
|
|
Gymnastik.............
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
|
Summa
|
30
|
35
|
34
|
35
|
140
|
|
Valfria ämnen:
|
|
|
|
|
|
|
Religionshistoria..........
|
—
|
1
|
2
|
1
|
4
|
|
Engelska eller italienska.......
|
(s —
\v 2
|
O
A»
|
2
|
js 2
1 v
|
0
|
s = sommarn.
v = vintern.
|
Piano- eller violinspelning......
|
i
|
1
|
1
|
1
|
4
|
|
strumentalmusik. Lärarkollegiet avgör i varje särskilt fall, huruvida en
önskan i detta avseende må bifallas, och tar därvid hänsyn till elevens
förmåga att reda sig med de obligatoriska studierna.
Angående lärokurser och undervisningsmetoder må följande korta
sammanfattning: av gällande bestämmelser meddelas.
o O
Pedagogik.
IT klassen (1 t.). Bilder ur pedagogikens historia, behandlande folksko¬
lans uppkomst under medeltiden och dess utveckling till och med det 17:e
172
SCHWEIZ.
århundradet. Reformatorernas, jesuiternas, Bacons, Ratichs och Cornenius’
betydelse som uppfostrare. Latinskolorna.
J]I klassen (4 t.). Pedagogikens historia fortsättes och avslutas.
Därvid behandlas Locke, Francke, Rousseau, Filantropinisterna, Pestalozzi,
Fröbel och Herbart samt den schweiziska folkskolans utveckling under 18:r
och 19:0 århundradena. Av psykologien förnimmelselivet, i samband var¬
med ges en kurs i logik. Allmän undervisningslära särskilt med hänsyn
till folkskoleundervisningens allmänna anordning.
IV lclassen (5 t.). Psykologi: känslo- och viljelivet samt läran om
temperamenten. Allmän uppfostringslära: uppfostrans uppgift, nödvändig¬
het, möjlighet och gränser samt dess medel (kroppsvård, tukt och under¬
visning); uppfostringsanstalterna och uppfostraren. Speciell metodik i
samband med praktiska undervisningsövningar.
1 pedagogikens historia fäster man sig huvudsakligen vid sadana
personer och händelser, som äro särskilt betydelsefulla för folkskolans
utveckling och som äro ägnade att inge eleverna kärlek för lärarkallet
och förståelse för dess utövning. Undervisningen i psykologi anknytes
dels till lärjungarnas egna erfarenheter samt deras litteraturstudier och
historiska kunskaper, dels ock till studium av själslivets utveckling hos
barnen.
Skolhygienen tillhör ämnet naturkunnighet.
De praktiska undervisningsövningarna.
Vid detta seminarium består övningsskolan av åtta klasser. De sex lägre
undervisas alla samtidigt i ett enda rum, och i dessa klasser försiggår den
mesta elevpraktiken. Understundom kan någon klass tagas in i ett mindre
rum och där undervisas särskilt under någon lektion eller del av en sädan.
De högre klasserna (7:e och 8:e) bilda eu avdelning, som undervisas på
tider, då de andra barnen icke äro närvarande.
Ledare av de praktiska undervisningsövningarna är samma lärare,
som undervisar i pedagogik och metodik. Därjämte finnes för övnings¬
skolan en biträdande lärare, som städse är närvarande i denna skola och
leder den under de timmar, huvudläraren har undervisning på seminariet.
SCHWEIZ.
173
Eleverna i 111 seminarieklassen få alla samtidigt avlägga ett mindre
antal orienterande besök i övningsskolan. Hospitering av enskilda elever
och undervisningsövningar förekomma endast under sista seminarieåret.
Tvänne av IV klassens elever besöka samtidigt skolan en halv vecka i
sänder. Detta återkommer för var och en fyra gånger under läsåret. När
eleverna inställa sig i övningsskolan, erhålla de uppgift på några lektioner,
knappt mer än en om dagen, som de efter särskild förberedelse skola hålla.
Utan förberedelse få de hjälpa till att undervisa en eller annan klass, var¬
jämte de skola deltaga i tillsynen över barnen, leda deras lekar o. s. v.
Hopandet av så många skolklasser i samma rum ställer mycket
svåra hinder i vägen för ett verkningsfullt bedrivande av elevpraktiken.
Ytterst sällan kunna alla de närvarande klasserna samtidigt direkt under¬
visas av läraren. Det händer därför ganska ofta, att förträffliga lektioner,
som han i ett hörn av det stora rummet håller med eu eller ett par skol¬
klasser, alldeles icke kunna uppfattas av de närvarande eleverna, enär
dessa samtidigt i en annan del av rummet äro sysselsatta med att högt
undervisa andra klasser eller leda dessas tysta övningar. Läraren har
också endast mera sällan tillfälle att i sammanhang följa elevernas under¬
visning och bedöma densamma.
I den mån tillfälle därtill kan beredas, skall varje elev i åtminstone
något skolämne giva sammanhängande undervisning under ett par veckors
tid. Eleven får då lämna sin klass under de timmar, ifrågavarande ämne
förekommer i skolan, för att där hålla sina lektioner.
Utom hittills nämnda slag av praktik förekomma även provlektioner
i samband med metodikundervisningen. Sedan läraren sysselsatt klassen
någon tid med ett ämnes metodik och kanske även hållit någon mönster¬
lektion, ger han eleverna uppgift till provlektion i samma ämne. Hela
klassen bereder sig skriftligt på denna uppgift. Då lektionen skall hållas,
tages ett 10-tal barn upp i seminarieklassen. En av eleverna uppropas
att hålla lektionen, som brukar taga eu tid av 10 ä 20 minuter. Omedel¬
bart därpå följer kritik och i sammanhang därmed granskning av de skrivna
lektionsutkasten. Vai-je elev skall under årets lopp bli i tillfälle att hålla
åtminstone en sådan provlektion.
174
SCHWEIZ.
Tyska språket (modersmålet).
I klassen (6 t.). Läsning och förklaring såväl av mindre dikter
ur den nyare litteraturen som ock av sådana äldre som Odysséen, Niebel-
ungen och Gudrun (i översättning) ävensom av lättare dramatiska arbeten
och valda prosastycken. Grammatik: läran om de olika ordklassernas
användning och böjning. Den enkla satsens syntax. Eu uppsats var
fjärde vecka.
II klassen (5 t.). Fortsatt läsning (stundom även uppläsning ur
minnet) av dikter; läsning och fritt återgivande av prosastycken, represen¬
terande olika stilarter. Fria föredrag av eleverna i anslutning till privat
studium av dramatiska och episka dikter (sådana som Wilhelm Tell, Maria
Stuart, Jungfrau von Orleans, Herinann und Dorothea, Braut von Messina,
Antigone) jämte efterföljande diskussion. Grammatik: övriga delar av
syntaxen, ljud- och ordbildningslära under jämförelse med folkmålen och
äldre högtyska språkformer. Två uppsatser varje kvartal.
III klassen (5 t.). Översikt över tyska språkets historia i dess hel¬
het ävensom över dess litteraturhistoria från äldsta tider till Lessing i
samband med läsning såväl av medelhögtysk poesi (ex. Walter von der
Vogelweide) som ock av senare alster från den i litteraturhistorien be¬
handlade tiden. Prosastycken av olika stilarter från nyare tid. Fria före¬
drag såsom i föregående klass över följande arbeten: Minna von Barnhelm,
Emilia Galotti, Götz, Egmont, Wallenstein och om möjligt ett drama av
Shakspeare, t. ex. Julius Caesar eller Macbeth. Översikt över talspråkets
och den skriftliga prosans olika arter och normerna för dylik framställning.
Läran om poesiens väsen, former och arter ävensom de viktigaste satserna
ur versläran. Två uppsatser varje kvartal.
IV klassen (4 t.). Översikt över tyska litteraturhistorien från Lessing
till nutiden i samband med läsning av valda stycken ur 18:e och 19:e
århundradenas tyska litteratur. Framställning av nutidens förnämsta
litterära strömningar i samband med läsning av nutida schweiziska skrift¬
ställares arbeten. Fria föredrag av eleverna över självvalda ämnen eller
över klassiska dikter (såsom Natan der Weise, Don Carlos, Iphigenia, Tasso)
jämte åtföljande diskussion. Två uppsatser i kvartalet.
SCHWEIZ.
17.')
Vid undervisningen i litteraturhistoria fäster man sig huvudsakligen
vid litteraturens blomstringsperiod under medeltiden samt vid den klassiska
perioden under nyare tiden. Övriga perioder behandlas helt summariskt.
Meningen är, att lärjungarna skola genom egen läsning lära känna
alla de skrifter, som behandlas i den litteraturhistoriska översikten. Därav
följer å ena sidan, att nämnda översikt ej får vara alltför detaljrik, men
å andra sidan också, att elevernas läsning ej får vara alltför starkt
begränsad. Såsom redan av ovan angivna kursförteckning framgår, för¬
utsattes icke, att litteraturläsningen skall i sin helhet medhinnas på läro-
rummet, utan en mycket avsevärd del av den litteratur, som är för hela
klassen gemensam, är förlagd till studium i hemmet. Huvudpunkterna av
det sålunda lästa göras sedan till föremål för gemensam behandling i
klassen i form av föredrag, diskussioner o. s. v. Vid sidan av nämnda
klasslektyr träder mera fri privatlektyr, åt vilken enskilda elever få ägna
sig i mån av tid. Seminariets synnerligen rikhaltiga bibliotek står därvid
till förfogande, och bibliotekarien och modersmålsläraren tillhandagå med
upplysningar och ledning.
Franska språket.
Av skäl, som på annat ställe i denna redogörelse utvecklas, anser
man sig böra ställa målet för det främmande språkets studium gan-
ka högt. Redan i andra klassen skola eleverna ej blott vinna förmåga
att läsa lättare originalarbeten, utan även uppnå en viss färdighet att
muntligen och skriftligen använda språket. I de båda högre klasserna
eftersträvar man större vana och säkerhet i språkets talande och skrivande,
förmåga att läsa även svårare arbeten ävensom kännedom om de viktigaste
litterära och andliga strömningarna i Frankrike under tiden efter renäs¬
sansen. Då franska språket läses i sekundärskolorna och där har ett gan¬
ska stort timantal, så kan seminariet förutsätta rätt goda förkunskaper
även i detta ämne.
Man kan därför börja i första seminarieklassen med läsning av lättare
arbeten från 19:e århundradet av sådana författare som A. Daudet,
André-Theuriet, Toepffer, Souvestre, Hector Malot, Erckmann-Chatrian
176
SCHWEIZ.
in. fl. Längre fram under första läsåret förekomma även dikter av Béranger,
Victor Hugo, Lafontaine och andra. Litteraturläsningen fortsättes i
de följande klasserna och rör sig då även med svårare arbeten. Sedan
man även i andra klassen rört sig huvudsakligen inom DJ:e århundradets
litteratur, stiftar man i de båda högre klasserna bekantskap även med
äldre författare såsom Corneille, Racine, Moliére, Boileau, Montesquieu,
Voltaire, Rousseau, M:e de Stael in. fl. I högsta klassen <jes en fram-
ställning av huvudepokerna i den franska litteraturhistorien under nyare
tiden. Detta sker i anslutning till den lästa litteraturen och under fram¬
hållande av växelverkan mellan litteraturen å ena sidan och det andliga
livet och de politiska händelserna å den andra.
Vidare förekomma diktat, grammatik och talrika uppsatser skrivna di¬
rekt på det främmande språket. Undervisningen föres i detta ämne på fran¬
ska språket ända från första klassen.
Historia.
I klassen (3 t.). Huvudepokerna av Greklands och Roms historia
samt medeltidens allmänna historia till början av 800-talet.
II klassen (2 t.). Det övriga av medeltidens allmänna historia.
III klassen (3 t.). Nyare tidens allmänna historia.
IV klassen (3 t.). Schweiz’ historia från äldsta till närvarande tid
jämte landets nuvarande statsförfattning och samfundsliv.
Vid framställningen i detta ämne lägges stor vikt på det kultur¬
historiska. Vid studiet av Schweiz’ historia behandlas utförligt den när¬
maste hembygdens historiska minnen.
Geografi.
I klassen (2 t.). Större delen av Europas geografi med särskilt fram¬
hävande av Schweiz och dess närmaste omgivningar. Närmare redo¬
görelse för de sätt, varpå olika terräng framställes på topografiska och
geografiska kartor.
SCHWEIZ.
177
II klassen (2 t.). Europas geografi avslutas. De främmande världs¬
delarnas geografi.
III klassen (1 t,). Allmän geografi (med undantag av den mate¬
matiska geografien.)
TV klassen (1 t.). Den matematiska geografien i mycket utförlig
behandling.
Vid undervisningen i geografi beaktas den förmedlande ställning,
detta ämne intar mellan den språkligt-historiska ämnesgruppen ä ena sidan och
den matematiskt-naturvetenskapliga å den andra, och växelverkan mellan
landets natur och invånarnas levnadssätt uppvisas. Kartritning användes
något. Seminariet förfogar över en rikhaltig och god samling geografisk
åskådningsmateriell, som på förträffligt sätt användes vid undervisningen.
Detta ämne har också stor fördel av de längre eller kortare utflykter, som
understundom företagas.
Matematik.
På grund av de mycket höga inträdesfordringarna sysselsätter man
sig redan i 1 klassen med sådana saker som algebraiska förstagradsekva-
tioner och läran om potenser. Huvudintresset ägnas i denna klass dels
åt lättare och svårare aritmetiska beräkningar av det slag, som ofta före¬
kommer i det praktiska livet, dels ock åt plan geometri, mätning och
beräkning av plana ytor och dylikt.
I II klassen fortsätter man i algebran med svårare ekvationer av
första graden, även med flera obekanta. Därjämte förekommer här ut-
dragninjj av kvadrat- och kubikrötter ur siffertal samt läran om irratio-
nella tal in. in. Mycket intresse synes man även här ägna åt uppgifter av
praktisk art, såsom räntcberäkning även med användande av tabeller, och
nrunddragen av det dubbla bokhålleriet sådant detta kan förekomma i ett
mindre affärsföretag. Plangeometrien samt planiinetriska konstruktioner,
mätningar och beräkningar fortsättas. I denna klass påbörjas trigono-
metrien med definitionerna på spetsiga vinklars funktioner och fullständig
behandling av den rätvinkliga och den likbenta triangeln jämte räkne¬
uppgifter.
23—082815 Folkunder v .-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
178
SCHWEIZ.
I III klassen förekommer läran om de vanliga logaritmerna; arit¬
metiska och geometriska serier, sammansatt ränta; ekvationer av andra
graden med en obekant. Här avslutas den plana trigonometrien med be¬
handlingen av snedvinkliga trianglar och varjehanda räkneuppgifter med
tillämpning på fysiken och stereometrien, konstruktion av trigonometriska
uttryck och exempel på trigonometrisk analys av geometriska konstruk¬
tioner. Slutligen förekomma här stereometri och projektionslära.
dill IV klassens kurs höra kombinationslärans huvudbegrepp och
grunddragen av sannolikhetsberäkningen med användning på försäkrings¬
väsendet; koordinatgeoraetri med rätvinkliga och polarkoordinater i planet
och i rummet, grafisk framställning av en variabels enklaste funktioner
och grafisk upplösning av numeriska ekvationer; vidare fortsättning av
stereometrien och projektionsläran samt till sist en metodisk och historiskt-
kritisk översikt över folkskolans matematikkurs.
Avsikten är icke att eftersträva högsta grad av systematisk full¬
ständighet, utan söker man i stället att inom de angivna områdena av
ämnet träffa ett sådant urval av läroinnehåll, som i möjligaste måtto gör
ämnet bildande och praktiskt användbart. Liknande synpunkt gör sig gäl¬
lande vid val av metod. Genom en från åskådningen utgående hevristiskt-
genetisk behandling väckes och näres lärjungarnas intresse. Man vill
icke skänka eleverna färdiga bevis för de olika satserna, utan man vill att
de såvitt möjligt genom självständigt tänkande skola finna uppgifternas lös¬
ning och på ett klart och logiskt sätt framställa densamma. I alla klasser läg-
ges stor vikt på säker huvudräkning, även på lösandet av algebraiska och
geometriska uppgifter i huvudet. Sammanhängande framställningar och
kortare matematiska skrivningar förekomma.
Matematikundervisningen ställes i mångsidig förbindelse med det
praktiska livet och med andra läroämnen. Vid bokhålleriet, ränte- och
försäkringsräkningen in. m. meddelas nödiga upplysningar rörande de
förhållanden, som äro föremål för beräkning. I samband med planimetrien
företagas övningar i fältmätning. Trigonometrien har fått inträde så
tidigt som i andra klassen för att kunna gagna undervisningen i mekanik
i tredje klassen. Projektionsläran räcker handen åt geografien, enär den
SCHWEIZ.
179
upptar de förnämsta kartprojektionerna. Särskild vikt lägges på att be¬
lysa det enklaste och mest åskådliga sättet för matematikens behandling
i folkskolan.
På det högre seminariestadiet är i läroplanen upptaget ett och annat
svårare parti, som icke ingår i fordringarna för avgångsexamen, men som
läraren må genomgå för att öva lärjungarna i matematiskt tänkande.
Så är t. ex. fallet med sfärisk trigonometri (som i IV klassen förekommer
under ämnesgrenen stereometri). Dess båda huvudformer må av angivna
skäl kunna i korthet behandlas, ehuru de som sagt ej få fordras i examen.
Koordinatgeometrien skall icke utgöra någon analytisk geometri i egentlig
mening utan blott för praktiska behov klargöra vissa begrepp och
metoder.
Naturkunnighet.
/ klassen (4 t.). Botanik (2 t. i veckan under hela läsåret): In¬
förande i det naturliga systemet genom monografisk behandling av en¬
skilda representanter för kryptogamerna och utvalda särskilt viktiga in¬
hemska ordningar av fanerogamerna, varvid särskild vikt lägges vid de för
lantbruket nyttiga och skadliga växterna. De förnämsta utländska kultur¬
växterna och deras utbredning. Grunddragen av växternas byggnad, livs¬
villkor och livsförrättningar.
En dubbeltimme varje vecka under sommarhalvåret är anslagen för
en del botaniska undersökningar. Ett antal fanerogamer bestämmas. Där¬
vid har varje elev friska exemplar av de för tillfället behandlade växterna,
lär under beskrivningen känna de olika organens utseende och deras be¬
tydelse för växten och får genom jämförelse mellan representanter för
med varandra besläktade arter reda på de gemensamma karaktärerna för
familjer och släkten. Vidare skall varje elev anlägga ett herbarium på
ett trettiotal typiska växter samt utföra elementära mikroskopiska under¬
sökningar och därvid förfärdiga och skissera enkla preparat. Dessa arbeten
tjäna sedan under den kommande vintern som underlag för den då mera
sammanfattande undervisningen. Iakttagelser göras angående växternas
livsvillkor, och enkla växtfysiologiska försök anställas. Längre och kortare
botaniska exkursioner företagas.
180
SCHWEIZ.
Zoologi (2 t. i veckan under vinterhalvåret): Djurklassernas anatomi
och utvecklingshistoria genom monografisk behandling av enskilda represen¬
tanter för dessa klasser; bekanta inhemska djurformers biologi; djurrikets
stammar i uppåt stigande följd till och med leddjuren.
II klassen (5 t.). Zoologi (2 t. under sommarhalvåret): Blötdjurens
och ryggradsdjurens klasser i systematisk ordning med särskild vikt lagd
på de för människan betydelsefullaste ryggradsdjuren. Några zoologiska
exkursioner företagas med klassen delad i avdelningar.
Kemi och mineralogi (2 t. under sommaren, 4 t. under vintern):
De viktigaste tunga metallerna (malmer, oxidation); luften; vattnet; de
viktigaste lätta metallerna; kol och kolsyra; svavel, svaveloxid, svavel¬
väte och kolsvavla; fosfor, arsenik och antimon; kiselsyra; saltbildare
och deras syror; reduktionsförlopp (metallframställning); elektrolys; atom-
lära; syror och baser; salter: de olika sätten för deras sönderdelning och
omsättning; kristallografiska grundbegrepp; de viktigaste salterna (vikti¬
gare mineral, glas-, porslins- och cementtillverkning); partiella reduk¬
tioner; ammoniak.
Laborationer i kemi (under en dubbeltimme varannan vecka): Samman¬
sättning av skolapparater; försök, som kunna utföras med den för sekundär¬
skolorna föreskrivna materiellen; viktiga reaktioner.
III klassen (5 t. första halvåret, 4 t. andra halvåret). Geologi
(2 t. första halvåret, 1 t. tredje kvartalet): De viktigaste bergarterna;
jordytans förändringar; kort beskrivning av de geologiska åldrarna och de
förändringar, den organiska världen undergått. Under geologiska exkur¬
sioner söker man i naturen utgångspunkter för denna undervisning. Ämnet
förbindes nära med geografien.
Organisk kemi (1 t. fjärde kvartalet): De allra viktigaste orga¬
niska föreningarna: kolväten (lysgas), alkohol, ättiksyra, kolhydrater (socker,
stärkelse, cellulosa), fett (tvål och såpa), alkaloider och eteriska oljor, ägg¬
viteämnen.
Fysik (3 t.). Mekanik: lagarna för rörelsen, begreppen kraft och
massa; de statiska lagarna; friktion; kropparnas allmänna egenskaper;
tryckets fortplantning i vätskor, specifik vikt; kohesion och adhesion;
lufttrycket. Värmelära: kroppars utvidgning och dennas praktiska använd¬
SCHWEIZ.
181
ning; specifikt värme; huvuddragen av den mekaniska värmeteorien;
värmets fortplantning; ångan och ångmaskinen.
IV klassen (5 t.). Antropologi och skolhygien (2 t.): skelettet;
musklerna; nervsystemet; kärlen (blodet och lymfan); andedräkten; mat¬
smältningen; näringen; avsöndringsorganen; sinnesorganen. — Skolhusets
och lärorummens hygieniska anordning; undervisningens hygien; kroppsliga
straff; hälsorubbningar såsom en följd av skolarbetet, trötthet och över¬
ansträngning; handledning vid undersökning av skolbarns syn- och hörsel-
skärpa; de viktigaste smittosamma sjukdomarnas orsaker och kännetecken;
den första hjälpen vid olycksfall. På därför avsedda exkursioner förevisas
skolhygieniska anordningar.
Fysik (2 t.): Läran om ljudet, ljuset, magnetismen och elektri¬
citeten.
Vid laborationer i fysik (under en 'dubbeltimme varannan vecka) ut¬
föras mestadels sådana försök, som kunna anställas med den för sekundär¬
skolorna föreskrivna materiellen.
Undervisningen i naturkunnighetens olika grenar bygger man såvitt
möjligt är på iakttagelse av föremålen och företeelserna i naturen, och då
detta icke låter sig göra, utgår man från experiment, teckning och dylikt
samt stöder sig på studiet av seminariets naturvetenskapliga samlingar.
Det är icke meningen, att lärjungarna genom inlärandet av en mängd
minneskunskaper skola behärska så mycket som möjligt av den detalj¬
rikedom, som den nutida naturvetenskapen erbjuder. Man måste nöja sig
med en grundlig och fyllig kunskap rörande naturens förnämsta lagar och
föremål samt förmåga av egen iakttagelse och därpå grundad riktig
slutledning.
Laboratorieövningarna äro, av lätt insedda skäl, förlagda till dubbel¬
timmar. Vid exkursionerna söker man, där så ske kan, tillgodose mer än
ett ämne varje gång, under det man dock aktar sig för att splittra intresset
genom att breda ut sig över för mycket.
182
SCHWEIZ.
Sång och instrumentalmusik.
Violin- och pianospelning förekommer, men blott i ettdera av dem
är, såsom förut nämnts, undervisningen obligatorisk. Vid undervisningen
i spelning äro eleverna delade i grupper på 4—6 personer. Sången ägnas
större intresse; den övas dels med en klass i sänder, dels med elever från
flera klasser samtidigt.
Då vid seminariet finnas både manliga och kvinnliga elever, har man
bär vid körsången kunnat bilda både manskör och blandad kör. Dessa
öva en timme i veckan vardera.
Teckning.
I klassen. För att uppöva de med olika förutsättningar ankommande
eleverna till någorlunda jämn färdighet företagas först varjehanda kontur¬
teckningar med krita på väggtavlorna eller å stort grovt papper. Där¬
efter övergår man genast till teckning av naturföremål, särskilt blad,
grenar och blommor. Så följer perspektivisk teckning av enklare föremål,
som begränsas av plana ytor. Modellering är obligatorisk för lärjungarna
i första klassen. Denna övning förekommer icke nämnd i läroplanen för
de följande klasserna, men det står läraren fritt att i dessa klasser låta
de lärjungar, som sådant önska, sysselsätta sig därmed.
II klassen. Teckning av svårare växtdelar och plastiska ornament,
perspektivisk teckning av föremål med buktiga ytor, av interiörer och
stilleben.
III klassen. Landskapsteckning förekommer bär i stor utsträckning.
Vidare övas figur- och djurteckning (händer, fotter otc., uppstoppade djur).
Anda från första klassen har vid teckningen av vissa föremål även övning
i färgläggning och skuggning förekommit. Det sålunda redan praktiskt
inhämtade sammanfattas nu teoretiskt i en översikt av färgläran.
IV klassen. Fortsättning av landskapsteckningen; figurteckning
(huvud, eventuelt hela figurer). Kort översikt över stilarterna, varigenom
man vill ge impuls till vidare studium pa konsthistoriens område. Tecknings-
nndervisningens metodik.
SCHWEIZ.
183
Utom ovanstående frihandsteckning,
i var och en av de övriga, förekommer
IT—-IV klassen.
som har 3 t. i I klassen och 2 t.
geometrisk teckning med 1 t. i
Skrivning.
Vid skrivundervisningen är anmärkningsvärt, att man här ännu fast-
håller vid metoden att först inöva bokstävernas element, innan bokstäverna
i sin helhet få skrivas. Åt ämnet är mycken tid anslagen (2 t. i I och
1 t. i II klassen), men flera olika stilar inövas, t. ex. tysk stil, latinsk stil
och rundskrift.
Gymnastik och idrott.
Med påfallande stort intresse omfattas kroppsövningarna såväl av
lärjungarna, vilka med stor lust ägna sig åt dem, som ock av seminariets
myndigheter, vilka sörjt för förträffliga medel för dessa övningar. Semi¬
nariet äger eu mycket rymlig och utmärkt gymnastikbyggnad och omedelbart
utanför denna en större idrottsplats. De i läroplanen upptagna övningarna
äro dels gymnastik (Turnén), dels ock varjehanda mera fria idrotter, så¬
som olika slags bollspel in. in., sammanfattade under namnet Turnspiele
eller Jugendspiele.
Den reglementerade övningstiden är blott 2 timmar i veckan för
varje klass. En sådan gymnastiktimme brukar åtminstone under den
vackra årstiden börja inne i gymnastiksalen med gymnastik och sluta ute
å lekplanen med fri idrottsövning. Manliga och kvinnliga elever övas på
skilda tider, och rörelserna äro i någon mån olika för de båda könen. I
de högre klasserna få eleverna inblick i skillnaden mellan gymnastik
för gossar och för flickor — detta med hänsyn till att de under sin kom¬
mande lärarverksamhet få att nöra med båda slagen av barn.
Vid lämpliga tillfällen under den för detta ämne anslagna tiden få
tredje klassens elever öva sig att kommendera sina kamrater och fjärde
klassens att leda barnens övningar. I samband härmed skrivas korta ut¬
kast till gymnastiklektioner. I fjärde klassen ges en överblick över skol¬
gymnastikens metodiska behandling och dess betydelse för barnens ut¬
veckling.
184
SCHWEIZ.
Förutom de nu nämnda övningarna ha de manliga lärjungarna tre
eller fyra utmarscher årligen under V2 dags tid i avsikt att övas i marsch¬
disciplin, uthållighet och i användningen av gymnastikrörelserna vid över¬
vinnandet av naturliga hinder. I gengäld för detta ha flickorna eu extra
lektimme i månaden.
Ernåendet . av det mål man med gymnastik- och idrottsövningarna
åsyftar, nämligen att eleverna skola förvärva förmåga att leda dylika öv¬
ningar i folkskolan och för egen del vinna kroppslig hälsa och kraft samt
hurtighet, mod och självtillit, underlättas därigenom, att lärjungarna, sedan
deras lust för saken blivit under de ordinarie övningarna väckt, på lediga
stunder med mycket intresse frivilligt öva sig å den nära till hands lig¬
gande idrottsplatsen och i gymnastiksalen. En mycket livaktig gymnastik¬
förening finnes här bland eleverna.
Religionshistoria.
II klassen (1 t.). Allmän översikt av det religiösa livets viktigaste
företeelser; huvuddragen av de förnämsta utombibliska religionerna, i den
man de haft inflytande på den israelitiska och kristna religionens ut¬
veckling.
III klassen (2 t.). Huvudepokerna av den israelitiska religionens histo¬
ria enligt gamla testamentets skrifter. Jesu liv enligt evangelierna.
IV klassen (1 t.). Urkristendomens historia enligt nya testamentets
skrifter.
Engelska och italienska.
Angående villkoren för att få välja ettdera av dessa språk hänvisas
till det föregående. I det valfria språket, som blott har två veckotimmar
under en tid av tre läsår, eftersträvar man ett gott uttal, förmåga att
med någon säkerhet muntligt och skriftligt uttrycka sig med det jäm¬
förelsevis begränsade ordförråd, som denna undervisning kan ge, känne¬
dom om formläran och det nödvändigaste av syntaxen samt förmåga att
läsa och förstå lättare modern text.
SCHWEIZ.
185
Inträdesfordringar förutsättas ej i dessa ämnen, utan undervisningen
börjar med de första grunderna. Den omfattar huvudsakligen läsningen av
elementarbok och lättare modern litteratur, i samband varmed den nödiga
grammatikkunskapen inhämtas på induktiv väg. Vidare förekomma olika
slag av skrivövningar, däribland även lättare uppsatser, samt särskilda
talövningar med anledning av lästa stycken eller förevisade bilder. Ehuru
så liten tid kunnat anslås till dessa valfria språk, eftersträvar man även i
dem en viss talfärdighet. Därför söker man även vid denna språkunder¬
visning på det högre stadiet föra lektionerna på det behandlade språket
självt.
Som man finner, har detta seminarium ganska höga kurser i fler¬
talet ämnen. Den allmänbildning, eleverna här förvärva, anses också i
det hela motsvara t. ex. den, som ernås i gymnasierna. De som avlagt
primärskollärarexamen i kantonen Ziirich, ha rätt att utan vidare kunskaps¬
prov inskrivas som studerande i filosofiska fakulteten vid universitetet i
Ziirich.
b. Seminariet i Hofwyl-Bern.
Vid det förut omtalade stora manliga seminariet i Hofwyl-Bern före¬
komma från och med 1904 följande ämnen och lärokurser.
Pedagogik.
III klassen (3 t.). Läran om förnimmelselivet med tillämpning på
uppfostran. Allmän undervisningslära med särskild hänsyn till folkskole-
undervisningen.
IV klassen (5 t.). Läran om känslo- och viljelivet samt om tukten.
Allmän framställning om uppfostraren och uppfostringsanstalterna. Peda¬
gogikens historia med hufvudvikten lagd på tiden efter reformationen och
med särskild hänsyn till folkskolans utveckling. Folkskolans nuvarande
organisation och förvaltning i kantonen Bern.
Anm. Skolhygien tillhör även i detta seminarium ämnet naturkunnighet.
24—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
186
SCHWEIZ.
Timplan för seminariet i Hofwyl-Bern.
|
|
K 1
|
a s s
|
|
|
|
|
|
—
|
—
|
Summa.
|
|
I.
|
II.
|
in.
|
IV.
|
|
Pedagogik.............
|
—
|
—
|
3
|
5
|
8
|
Metodi k..............
|
—
|
—
|
3
|
2
|
5
|
Skolbesök av hela klassen......
|
—
|
—
|
1
|
—
|
i
|
Religionslära............
|
2
|
2
|
2
|
1
|
7
|
Tyska språket (modersmålet) ....
|
G
|
5
|
4
|
4
|
19
|
Franska språket..........
|
4
|
4
|
2
|
2
|
12
|
Matematik.............
|
5
|
5
|
4
|
4
|
18
|
Naturkunnighet...........
|
3
|
4
|
4
|
5
|
16
|
Historia..............
|
2
|
3
|
3
|
2
|
10
|
Geografi..............
|
2
|
2
|
1
|
1
|
6
|
Klassång och sångteori.......
|
2
|
2
|
2
|
|
8
|
Körsång..............
|
|
|
1
|
|
4
|
Instrumentalmusik.........
|
2
|
1
|
1
|
1
|
5
|
Teckning..............
|
3
|
3
|
2
|
2
|
10
|
Skrivning.............
|
2
|
H
|
—
|
—
|
3)
|
Gymnastik.............
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Slöjd...............
|
2
|
(2)
|
—
|
|
2( + 2)
|
Stenograf!.............
|
(11
|
—
|
—
|
|
(1)
|
Summa timmar i obligatoriska ämnen
|
38
|
351
|
35
|
34
|
142g t 3;
|
Anm. Siffrorna inom ( ) beteckna timmar för valfri undervisning.
Metodik och praktiska undervisningsövningar.
III klassen. Redan i denna klass förekommer undervisning i speciell
metodik i ganska stor utsträckning dels på särskild tid (3 t. i veckan),
dels ock vad några ämnen beträffar i samband med den övriga undervis¬
ningen i dessa ämnen.
I denna klass förberedas eleverna för sina praktiska undervisnings¬
övningar även genom besök i skolan. Klassen i sin helhet har en timmes
skolbesök i veckan. Dessutom får varje elev en gång under läsåret några
SCHWEIZ.
187
dagar i sammanhängande följd närvara i skolan och sedan avgiva skriftlig
berättelse om sina iakttagelser och intryck.
IV klassen. Till sådsfn metodikundervisning, som behöver bedrivas
på särskild tid, äro i denna klass anslagna 2 timmar i veckan, av vilka
dock den ena brukar användas för konferenser, vid vilka gemensam dis¬
kussion över hållna lektioner förekommer.
Tiden för hospitering och undervisningsövningar är för denna klass
icke angiven å tablån. Klassen i dess helhet brukar 2 timmar varje vecka
besöka skolan, varjämte hospitering av enskilda elever förekommer. Varje
elev i IV klassen skall under läsårets lopp undervisa omkring 100 timmar.
Då inga praktiska undervisningsövningar förekomma i de båda lägre
klasserna, som bilda underseminariet i Hofwyl, behöves där ingen övnings¬
skola. En sådan finnes däremot för överseminariet i Bern, och den är
upprättad av staden Bern enligt ett särskilt kontrakt, som avslutits mellan
staden och staten. Skolan har 9 årsklasser liksom kantonens primärskolor.
Två timmar varje dag stå samtliga skolklasser till seminariets förfogande
och för praktiken, överledningen av denna utövas av en utav semina¬
riets ämneslärare, vilken dessutom undervisar i metodik och i ett annat
ämne.
Samtliga lärare i övningsskolan bilda tillsammans med seminariets
direktor och den nyssnämnde metodikläraren en konferens, som varje vecka
sammanträder för att under metodiklärarens ordförandeskap rådgöra om
skolpraktiken, lärogång och metod i de olika ämnena, sättet att behandla
barnen jämte andra för skolan viktiga angelägenheter. I denna konferens
diskuteras även en av metodikläraren för praktiken uppgjord plan, som
efter fastställelse av direktorn gäller för läsåret.
De praktiserande eleverna fördelas på de olika lärarna i skolan, vilka
utöva den närmaste handledningen. Läraren ger tid efter annan mönsterlek¬
tioner, som eleven får åhöra, rättar dennes skriftliga utkast, ger råd och
anvisningar samt kritik, men det huvudsakliga arbetet med ett eller ett
par ämnen skall eleven överta. Sedan han under ett kvartal hållit på med
dem, sker ombyte, så att han under läsåret hinner meddela undervisning
i flera olika ämnen och på olika stadier i skolan.
188
SCHWEIZ.
Metodikläraren går omkring i de olika klasserna och åhör elevernas
undervisning samt meddelar sedan sina anvisningar till elever och klass¬
lärare. Även direktorn, som i seminariet undervisar i pedagogik, brukar
ofta infinna sig i övningsskolan.
Varje vecka hålles konferens, där, utom direktorn, metodikläraren
och vederbörande klasslärare i skolan, även IV seminarieklassens båda av¬
delningar äro närvarande. Någon nyss hållen lektion brukar då göras till
föremål för diskussion. Därvid yttrar sig först den elev, som hållit lek¬
tionen, sedan en annan elev, som haft i uppdrag att referera. Därefter
är or*det fritt, och diskussionen rör sig huvudsakligen omkring några av
metodikläraren formulerade frågor. De närvarande lärarna lämna värde¬
fulla bidrag, men även flera av eleverna bruka redigt och oförbehållsamt
framlägga tankar, som ofta äro mycket beaktansvärda.
Religionslära.
I klassen (2 t.). Gamla förbundets historia genom läsning av valda
delar av bibelns gammaltestamentliga skrifter. Palestinas geografi.
II klassen (2 t.). Framställning av Jesu liv och lära i enlighet med
och under läsningen av evangelierna.
III klassen (2 t.). Läsning av valda delar av Apostlagärningarna
och de apostoliska breven. Huvuddragen av den kristna religionens och
kyrkans historia.
IV klassen (1 t.). Några viktiga frågor ur den kristliga etiken.
Religionslärans metodiska behandling i folkskolan.
Modersmålet (tyska språket).
I klassen (6 t.). Läsning av valda: läsestycken; införande i den
dramatiska litteraturen genom behandling av ett lättare drama; deklamations-
övningar. Rättskrivning och interpunktion; formlära och elementär sats¬
lära. Fn uppsats varannan vecka,
II klassen (5 t.). Läsning av läsestycken; behandling av större
poetiska arbeten, däribland något folkepos; fortsatt läsning av lättare dra¬
SCHWEIZ.
189
matiska arbeten. Utförligare behandling av satsläran. Eu uppsats var¬
annan vecka.
III klassen (4 t.). Läsning av valda poetiska läsestycken och av
tre större dikter; såsom exempel nämnas: Hermann und Dorothea, Wallen-
stein, Egmont och Emilia Galotti. Stilistik. En uppsats var tredje vecka.
IV klassen (4 t.). Behandling av åtminstone tre större dikter;
såsom exempel nämnas: Nathan der Weise, Iphigenia, Tasso och ett
drama av Shakspeare; läsning av mindre stycken i samband med kort
översikt över den tyska litteraturens utveckling. En uppsats var tredje
vecka.
Anm. I alla klasserna läsa lärjungarna på egen hand i hemmet vissa
arbeten och framlägga i föredrag, som hållas inför klassen, resultaten av dessa
studier.
Franska språket.
Detta språk har 4 timmar i veckan i vardera av de båda lägre klasser¬
na och 2 timmar i vardera av de högre. Vid studiet förekomma följande
övningar: läsning av elementarbok samt lättare och svårare originalarbeten r
sam talsövningar, diktamensövningar, grammatik, översättning från tyska
till franska, fria uppsatser på franska språket.
Matematik.
I klassen (5 t.). Allmänna bråk och decimalbråk; varjehanda till—
lämpningsövningar; ekvationer av första graden med en obekant; plana
ytors mätning och beräkning.
II klassen (5 t.). Proportionslära; kvadratrötter; aritmetiska beräk¬
ningar med tillämpning på praktiska livets förhållanden; ekvationer av
första graden med två obekanta; fortsättning av ytors mätning och be¬
räkning.
III klassen (4 t.). Svårare aritmetiska beräkningar med tillämpning
på praktiska livets behov; enklare ekvationer av andra graden; det vik¬
190
SCHWEIZ.
tigaste av läran om potenser och rötter; utdragning av kubikrötter;
stereometri.
IV klassen (4 t.). Läran om vanliga logaritmer; sammansatt ränta;
det viktigaste av den plana trigonometrien.
Naturkunnighet.
Undervisningen börjar med botanik och zoologi, vilka ämnesgrenar
tillsammans ha under första läsåret 3 timmar, under andra läsåret 2 timmar
i veckan och avslutas under sistnämnda läsår. I andra klassen läses
därjämte antropologi 2 timmar under första terminen samt mineralogi och
geologi 2 timmar under andra terminen. Kemien studeras under hela
tredje läsåret och har därvid 4 timmar under första terminen och 2 tim¬
mar under den andra. Fysiken inträder sistnämnda termin med 2 timmar
i veckan. I översta klassen studeras huvudsakligen fysik. Detta ämne
har där 4 timmar under första terminen och 2 timmar under den andra.
Under denna sista termin ägnas de båda återstående veckotimmarna åt
studiet av hygien.
Historia.
I klassen (2 t.). Gamla tidens och den äldre medeltidens historia
till det stora interregnum.
II klassen (3 t.). Den senare medeltidens och reformationstidens
allmänna historia. Schweiz’ historia till och med reformationstiden.
III klassen (3 t.). Schweiz’ historia fortsatt intill 1815. Allmän
historia intill samma år.
IV klassen (2 t.). Schweiz’ historia intill närvarande tid. Stats¬
kunskap. Allmän historia till våra dagar.
Geografi.
I klassen (2 t.). Satser ur den fysiska geografien. De främmande
världsdelarnas geografi.
SCHWEIZ.
191
II klassen (2 t.). Europas geografi (utom Schweiz).
III klassen (1 t.). Schweiz’ geografi.
IV klassen (l t.). Matematisk geografi.
Sång och instrumentalmusik.
Största intresset ägnas åt sången. Instrumentalmusik drives blott i
mindre utsträckning. Piano-, orgel- och violinspelning förekommer, men
blott ett av instrumenten är obligatoriskt. Endast med särskilt tillstand
kan en elev välja mer än ett instrument. De, som välja violin, skola dock
under första terminen även spela något piano.
Därjämte förekomma såsom obligatoriska ämnen teckning, välskriv¬
ning, gymnastik, lanthushållning och slöjd. Under den för välskrivning
anslagna tiden meddelas även undervisning i skrivundervisningens metodik
samt i bokhålleri. Slöjdundervisningen är i första klassen, där pappslöjd
förekommer, obligatorisk; i andra klassen, där enklare saker av trä för¬
färdigas, är denna undervisning valfri. Under en termin i första klassen
meddelas valfri undervisning i stenografi två timmar i veckan.
Med avseende på undervisningens omfattning företer det senast om¬
talade seminariet vissa olikheter gent emot läroanstalten i Kusnacht. Båda
ha ju lika lång lärokurs, men dels på grund av olikhet i inträdesfordrin-
garna, vilka i Kusnacht nog måste anses vara något högre, dels ock på
o-rund av undervisningens organisation blir resultatet av dessa båda semi-
Ö O O
nariekurser, som sagt, i viss mån olika.
I några stycken ger visserligen seminariekursen i Hofwyl-Bern mer
än den andra. Detta är särskilt fallet i religion slära, som här är obliga¬
toriskt ämne och förekommer i varje klass, ehuru med ett ringa timantal,
då det däremot i Kusnacht är valfritt och fått sig tilldelad ytterst kort
undervisningstid. Med avseende på undervisningen i pedagogik och ele¬
vernas praktiska utbildning står även Hofwyl-Bern något framom Kusnacht,
och på senare stället är slöjden icke upptagen bland ämnena, vilket däremot
192
SCHWEIZ.
;ir fallet på det förra. Vad flera andra ämnen däremot beträffar gar man
längre i Kösnacht än i Hofwyl-Bern. Skillnaden är kanske störst i franska
språket och matematik, i vilka ämnen det förra seminariet vid slutet av
tredje klassen synes ha fört sina lärjungar fram till ungefär samma stånd¬
punkt som det andras intaga vid avgången från fjärde klassen. Även i
modersmålet (tyskan) och naturkunnighet synes man komma något längre
i Kösnacht. Man har ju också här givit de nu nämnda ämnena något
mera tid än i Hofwyl-Bern.
Emellertid befinna sig även de från Bern utgående lärarna på eu
ganska aktningsbjudande bildningsnivå, och man har därför kunnat ge
även dem tillträde till universitetet i och för vissa studier och examina.
c. Seminariet i Hitzkircli.
För kantonen Luzerns seminarium i Hitzkirch, som likaledes har
fyraårig kurs, föreskrives, att de sökande skola vid inträdesprövningen
ådagalägga de kunskaper, som kunna förvärvas genom två års studier i
någon av kantonens sekundärskolor.
Även förekommer pianospelning i de lägre klasserna och orgelspel-
ning i de högre. De elever, som tillhöra kören, ha en timme extra övning
i veckan. Någon handledning i praktiska arbeten såsom lanthushållning,
trädgårdsskötsel och biodling skall vid lämpliga tillfällen ges i samband
med ämnet naturkunnighet.
I religion slär a, som här har ett större timantal än i något av de
förutnämnda seminarierna, förekommer utom gamla och nya testamentets
bibliska historia och bibelkunskap även katekes, omfattande troslära, sede¬
lära samt läran om nåden och sakramenten, vidare kyrkohistoria, liturgi i
samband med en framställning av kyrkoåret samt religionsundervisningens
metodik.
I ämnet pedagogik och metodik börjar man vid detta seminarium
med allmän uppfostringslära, behandlande uppfostringslärans källor, upp¬
fostrans begrepp, ändamål och ideal samt översikt över dess medel. Detta
SCHWEIZ.
193
Timplan för seminariet i Hitzkirch.
|
Klass
|
|
-
|
|
|
|
|
—
|
Summa.
|
|
I.
|
II.
|
III.
|
IV.
|
|
Keligionslära ............
|
3
|
3
|
2
|
3
|
11
|
Pedagogik och metodik.......
|
—
|
2
|
4
|
6
|
12
|
Tyska språket (modersmålet) ....
|
5
|
6
|
4
|
5
|
20
|
Franska språket..........
|
3
|
3
|
3
|
2
|
11
|
Matematik.............
|
5
|
5
|
5
|
4
|
19
|
Naturkunnighet...........
|
3
|
3
|
4
|
4
|
14
|
Historia..............
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Geografi..............
|
2
|
2
|
u
|
11
|
7
|
Välskrivning och bokföring.....
|
2
|
—
|
i
|
—
|
3
|
Teckning..............
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Sång och musikteori........
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Violinspelning...........
|
2
|
2
|
2
|
1
|
7
|
Gymnastik.............
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Summa
|
33
|
34
|
344
|
341
|
136
|
jämte läran om den kroppsliga uppfostran, skolhygienen samt allmän
undervisningslära förekommer i II klassen.
Hela den psykologiska kursen genomgås i III klassen under 2 timmar
i veckan. Här förekommer dessutom speciell metodik för skrivningen och
de olika grenarna av modersmålet.
I IV klassen behandlas de övriga skolämnenas speciella metodik samt
lärarens kall, egenskaper, utbildning och förhållande till myndigheterna
och till barnens föräldrar, folkskoleväsendets organisation i kantonen Luzern
ävensom pedagogikens historia under nyare tiden.
De praktiska undervisning sövningarna börja i III klassen med hospi-
tering och några lektioner av eleverna. I IV klassen besöker varje elev öv¬
ningsskolan en sammanhängande tid av en vecka vardera terminen. Under
dessa båda veckor får han också sin huvudsakliga övning i att undervisa.
25—0S2815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
SCHWEIZ.
194
I tyska språket (som är modersmålet) äro kurserna närmast lika dem,
som förekomma i Hofwyl-Bern.
Då franska språket är obligatoriskt ämne i sekundärskolorna, så ha
eleverna även i detta seminarium avsevärda förkunskaper i franska och
hinna under sin seminarietid förvärva rätt stor färdighet i språket.
Kurserna i matematik äro något högre än i Hofwyl-Bern utan att
dock fullt nå upp till de i Kusnacht förekommande.
Naturkunnighet: 1 klassen (3 t.). I denna klass läses blott biologi.
Under sommarterminen förekommer följande: grundbegreppen liv, orga¬
nism, organ, elementarorgan; encelliga växter (alger och svampar), smitto-
sjukdomar, jäsning och förruttnelse behandlas; encelliga djur, demonstra¬
tioner med mikroskop; behandlingen av de högre växterna påbörjas, i
samband därmed exkursioner och anläggning av ett herbarium. Under
vinterterminen studeras de ryggradslösa djuren, varvid särskild hänsyn
tages till dem, som äro för lanthushållningen och skogsbruket betydelse¬
fulla; handledning vid anläggande av demonstrationssamlingar.
II klassen (3 t.). Under sommaren: de högre växternas byggnad
och livsförrättningar; övning i att bestämma växter i samband med ex¬
kursioner och fortsatt samlande till herbariet.
Under vintern: människokroppens byggnad och livsförrättningar;
hälsolära; av den oorganiska naturläran genomgås kropparnas allmänna
egenskaper.
III klassen (4 t.). Under sommaren: växtrikets system; växtgeografi.
Under vintern: ryggradsdjurens zoologi; mekaniken; läran om ljudet;
det viktigaste av den oorganiska kemien.
IV kla ssen (4 t.). Mineralogi och geologi. Repetition och utvidgning-
av läran om människokroppens byggnad och av hälsoläran, handledning i
bruket av mikroskop. Det viktigaste av den organiska kemien och livs-
medelsläran. Läran om ljuset, värmet, magnetismen och elektriciteten.
Historia: I klassen (2 t.). Gamla tidens allmänna historia.
II kl assen (2 t.). Medeltidens och nyare tidens allmänna historia.
III klassen (2 t.). Schweiz’ historia från äldsta tider till 30-åriga
kriget. Tiden före 1291 behandlas översiktligt, det övriga mera ingående
och under hänvisning till motsvarande partier av världshistorien.
SCHWEIZ.
195
IV klassen (2 t.). Fortsättning av Schweiz’ historia intill närvarande
tid; några lättare källskrifter läsas. Överblick av kantonen Luzerns hi¬
storia. Schweiz’ författningshistoria och nuvarande författning.
Geografi: I klassen (2 t.). Europa.
II klassen (2 t.). De främmande världsdelarna.
III klassen (IV2 t.). Allmän geografi.
IV klassen (IV2 t.). Schweiz’ geografi; kartografi.
I fråga om övning sämnena må blott påpekas, att den egentliga fri-
handsteckningen har endast en veckotimme i varje klass. Man hinner
därför icke med så synnerligen mycket. Dock få eleverna göra ett flitigt
bruk av väggtavlan för att öva sig i att i raska och säkra drag skissera ett
CD O
föremål.
d. Seminariet i Kreuzlingen.
Det torde även vara av intresse att se, hur man ordnat undervis¬
ningen, då seminariekursen är blott 3-årig. Denna utbildningstid före¬
kommer i kantonen Thurgaus seminarium i Kreuzlingen.
För inträde erfordras bland annat sådana kunskaper, som kunna
förvärvas i en på 6-årig primärskolekurs byggd 3-årig sekundärskolekurs.
Frivillig undervisning förekommer i piano- och orgelspelning eu
timme i veckan i varje klass.
Angående undervisningen i de olika ämnena må det allra viktigaste
DO
i korthet anföras.
Vid undervisningen i religionslära ges i nedersta klassen huvud¬
dragen av det heliga landets geografi och av egendomsfolkets religiösa
och politiska historia i samband med läsning och utläggning av valda
delar av gamla testamentets skrifter jämte redogörelse för dessa skrifters
uppkomst.
1 mellanklassen fortsattes med framställning av Jesu liv och apost¬
larnas verksamhet under läsning av valda delar av evangelierna, apostla¬
gärningarna och de apostoliska breven jämte redogörelse för dessa skrifters
uppkomst.
I högsta klassen genomgås de viktigaste företeelserna i kyrkohistorien
och de betydelsefullaste kapitlen i den kristna tros- och sedeläran, var-
196
SCHWEIZ.
Timplan för seminariet i Kreuzlingen.
i
|
K
|
1 a
|
s
|
Summa.
i
|
|
I.
|
11.
|
III.
|
Religionslära...........
|
2
|
2
|
2
|
c
|
j Pedagogik..........
|
—
|
3
|
7
|
10
|
[ Tyska språket (modersmålet)........
|
6
|
6
|
4
|
10
|
Franska språket.......
|
2
|
2
|
2
|
Ii
|
Matematik...........
|
5
|
5
|
5
|
15
|
Bokhålleri..........
|
—
|
4
|
—
|
It
|
Historia..............
|
3
|
2*
|
2i
|
8
|
Geografi...............
|
2
|
2
|
2
|
(i
|
Naturkunnighet.........
|
5
|
3
|
3
|
11
|
1 Teckning.............
|
2
|
3
|
2
|
7
|
Välskrivning..........
|
3
|
1
|
1
|
5
|
Sång............
|
i
|
4
|
4
|
12
|
Violinspelning...........
|
2
|
2
|
2
|
0
|
Gymnastik.........
|
2
|
2
|
2
|
«
|
Summa
|
as
|
3!)
|
3S>-
|
115J
|
jämte här ges en framställning av religionslärans metodiska behandling i
folkskolan.
Såväl den bibliska historien som kyrkohistorien koncentreras krimr
sådana personligheter, som äro i sedligt-religiöst avseende framstående och
föredömliga. I den kristna tros- och sedeläran lägges huvudvikten vid
sådana moment, som stå i närmaste sammanhang med det nutida kyrkliga
livet, och läraren äger efter eget beprövande behandla denna del av reli-
gionsläran i historisk eller systematisk ordning.
I pedagogik ägnas de tre veckotimmarna i II klassen uteslutande åt
psykologien, som där behandlas i sin helhet. Därvid söker man utgångs¬
punkter och stöd i erfarenheten och övar lärjungarnas förmåga att göra
psykologiska iakttagelser. Även karakteristiska företeelser ur barnens
själsliv framdragas.
SCHWEIZ.
197
I högsta klassen ägnas 3 veckotimmar åt allmän uppfostrings- och
undervisningslära, kroppsvård, skolhygien och skoltukt, 2 timmar åt peda¬
gogikens historia från och med Comenius till närvarande tid och 2 timmar
åt speciell metodik i folkskolans ämnen.
Praktiska undervisning sövningar och besök i övningsskolan förekomma
blott för högsta klassens elever och i jämförelsevis liten utsträckning.
Var och en av dem vistas under vardera terminen en vecka i nämnda
skola för att deltaga i tillsynen över barnen, åhöra lektioner och öva sig
i att undervisa. Under några månaders tid besöker därjämte hela klassen
övningsskolan två eftermiddagstimmar i veckan.
Tyska språket (modersmålet). I de båda första klasserna slutbehandlas
språkläran, varjämte längre och kortare muntliga föredrag hållas och tal¬
rika uppsatser skrivas; läran om stilarterna och om poesien behandlas.
Litteraturläsning förekommer i dessa klasser blott obetydligt, enär för
övriga delar av kursen och för den härstädes ännu i stor utsträckning
förekommande »innehållsbehandlingen» kräves mycken tid.
I högsta klassen däremot förekommer förutom uppsatser blott litte¬
raturläsning och litteraturhistoria.
I franskan lägger man även vid detta seminarium — i trots av den
ringa tid ämnet kunnat få — an på färdighet i språkets muntliga och
skriftliga bruk. Till läsning blir därför icke så synnerligen mycken tid
över. Att metoden går för sig beror därpå, att eleverna i sekundärskolorna
läst franska 4 timmar i veckan under 3 läsår och således komma till semi¬
nariet med mycket goda förkunskaper i ämnet, vadan även under den
korta tid, som här ägnas åt läsningen, rätt mycket medhinnes.
I matematik går man så långt, att man medtar även ekvationer av
andra graden, logaritmer, aritmetiska och geometriska progressioner samt plan
trigonometri, d. v. s. ungefärligen lika långt som i tredje klassen i Kiisnacht.
Bokhålleri, som i det nyssnämnda seminariet ingår i ämnet mate¬
matik, är här i Kreuzlingen utbrutet till ett särskilt litet ämne.
I historia läses i de båda första klasserna den allmänna historien och i
högsta klassen den schweiziska.
I geografien däremot börjar man med Schweiz, som jämte det vik¬
tigaste av väderleks- och klimatläran behandlas i I klassen. I II klassen
198
SCHWEIZ.
förekommer allmän fysisk geografi och en översikt av de europeiska län¬
derna. I III klassen följer behandlingen av de främmande världsdelarna
och allmän matematisk geografi.
Naturkunnighet. Botaniken har 3 veckotimmar under sommarhalvåret
i I klassen och 1 veckotimme under samma halvår i II klassen. Under
denna tid förekommer beskrivning och bestämning av representanter för
karakteristiska, särskilt för lantbruket viktiga växtfamiljer, tillhörande den
inhemska floran; därvid genomgås det viktigaste i fråga om växternas
byggnad, former och livsförrättningar. Exkursioner företagas.
Zoologi och antropologi behandlas i II klassen 2 veckotimmar hela
läsåret igenom. Därvid ges en översikt över de viktigaste djurklasserna
och företagas till närmare behandling de förnämsta representanterna inom
dessa djurklasser ävensom människokroppen, dess organ och funktioner.
Fysik börjar i I klassen, där mekaniken och värmeläran studeras
under 3 veckotimmar andra halvåret, varefter ämnet fortsättes och av¬
slutas i II klassen, där läran om ljuset, ljudet, magnetismen och elektri¬
citeten behandlas under 2 veckotimmar första och 3 andra halvåret.
Kemi samt mineralogi och geologi studeras i III klassen. De vik¬
tigaste, särskilt de i praktiskt hänseende betydelsefullaste kemiska ele¬
menten och deras föreningar behandlas; några lätta analyser verkställas.
Vidare förekommer allmän och historisk geologi med särskild hänsyn till
förhållandena i kantonen Thurgau, och i samband därmed behandlas de
viktigaste bergarterna.
Ett högt timantal har blivit tilldelat välskrivningen, som förekommer
i alla klasserna och i den första har icke mindre än 3 veckotimmar.
Undervisningen upptar ungefärligen samma övningar som blivit nämnda
från Kusnacht.
Aven i de andra övning sämnena överensstämmer undervisningen
i mycket med den, som förekommer i nyssnämnda seminarium; dock hinner
man på grund av den kortare tiden icke så långt i teckning här som i
Kusnacht.
De hittills behandlade seminarierna äro fristående anstalter. Några
exempel på seminarieavdelningar, som äro förenade med andra läroan¬
stalter torde även böra betraktas.
SCHWEIZ.
199
e. Seminarieavilelningen vid College de Geneve.
College de Geneve utgör ett högre allmänt läroverk med 7-årig kurs.
På läroverkets nedcrstadium (division inférieure), som består av tre års¬
klasser, tillhöra alla lärjungar samma bildningslinje. På överstadiet (divi¬
sion supérieure), omfattande de fyra högre årsklasserna, finnas följande
linjer eller sektioner: 1) den klassiska sektionen (humanistiskt gymnasium),
2) den reala sektionen (realgyinnasium), 3) den tekniska sektionen, 4) den
pedagogiska sektionen (seminarieavdelningen).
För inträde i nederstadiets första klass fordras avgångsbetyg från
er o J o
femte årsklassen i primärskolan samt en ålder av minst 11 år. Lärjungar,
som fyllt 12 år och genomgått 6 klasser av primärskolan, kunna vinna
inträde i andra klassen av läroverket i Geneve, om de underkasta sig fvll-
nadsprövning i latin, vilket ämne läses på hela nederstadiet.
Inträde i seminarieavdelningens lägsta klass kan vinnas på olika
vägar. Man kan genomgå läroverkets lägre klasser och från den tredje av
dessa övergå till den pedagogiska sektionen, eller ock kan man genomgå
motsvarande klasser i någon av landsbygdens sekundärskolor eller genom¬
gå sekundärskolan (école professionnelle) i staden Geneve eller slutligen
förbereda sig privat och underkasta sig inträdesprövning i alla ämnen.
I franska språket förekommer i alla klasserna mycket omfattande
litteraturläsning av de förnämsta författarnas arbeten såväl från äldre som
från nyare tid och i samband därmed ett grundligt studium av den
franska litteraturhistorien. Vissa arbeten studeras av lärjungarna i hem¬
met efter en för detta studium uppgjord plan.
Vidare upptar denna undervisning talrika uppsatsövningar, längre
och kortare föredrag i samband med handledning i den muntliga
framställningens konst, språklära, språkhistoria, läran om stilarterna, om
poesien och versformerna in. in. ävensom de olika grenarna av moders¬
målets metodik vid folkskoleundervisningen. Aven i tyska språket har
man vid detta seminarium mycket litteraturläsning; dels studeras utförligt
arbeten av sådana författare som Lessing, Göthe, Schiller och av nu-
200
SCHWEIZ.
Timplan för seminarieavdelningen.1)
|
|
K 1
|
a s s
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa.
|
|
I.
|
II.
|
III.
|
IV.
|
|
Obligatoriska ämnen:
|
|
|
|
|
|
Franska språket (modersmålet) . . .
|
9
|
8
|
5
|
6
|
28
|
Tyska språket...........
|
7
|
G
|
5
|
4
|
22
|
Historia..............
|
2
|
2
|
2
|
3
|
9
|
Samhällslära m. in.........
|
—
|
—
|
2
|
—
|
2
|
Geografi..............
|
3
|
3
|
2
|
1
|
9
|
Kosmografi............
|
—
|
—
|
—
|
I
|
1
|
Matematik.............
|
4
|
4
|
6
|
6
|
20
|
Naturkunnighet...........
|
4
|
3
|
5
|
6
|
18
|
Pedagogik .............
|
—
|
—
|
2
|
2
|
4
|
Hygien..............
|
—
|
—
|
—
|
1
|
t
|
Välskrivning...........
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
Teckning.............
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Musik..............
|
—
|
3
|
3
|
1
|
7
|
Gymnastik............
|
2
|
2
|
1
|
—
|
5
|
Undervisningsövningar.......
|
—
|
—
|
—
|
1
|
i
|
Summa
|
33
|
33
|
35
|
35
|
136
|
Valfria ämnen:
|
|
|
|
|
|
Engelska språket.........
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Körsång.............
|
1
|
i
|
1
|
1
|
4
|
Stenografi .............
|
2
|
—
|
—
|
—
|
2
|
Gymnastik............
|
—
|
—
|
—
|
1
|
i
|
tida tyska skriftställare, dels läsas på tyska vetenskapliga framställningar
tillhörande andra läroämnen, såsom botanik, zoologi, fysik etc. Gram¬
matiken genomgås noggrant. Många talövningar och skrivövningar före¬
komma.
x) Denna timplan är sammanställd av förf. på grund av uppgifter, hämtade ur pro¬
gram från läroanstalten i fråga.
SCHWEIZ.
201
I historia ilr kursen till omfattning och fördelning ungefärligen lika
med den, som anförts från seminariet i Kusnacht, varvid dock är att märka,
att i Geneve det som rör samhällsskicket och dylikt behandlas som ett
särskilt ämne i tredje klassen, och att en veckotimme i högsta klassen
ägnas åt framställning av ämnets betydelse för och metodiska behandling
vid folkskoleundervisningen.
Geografiundervisningen börjar i första klassen med en framställning
om globen och kartan; sedan följer ett studium av Europa såsom helhet
och först därefter behandlas de särskilda europeiska länderna. I andra
klassen läses efter samma plan de främmande världsdelarnas geografi; där¬
jämte genomgås här det viktigaste rörande världshandeln och den inter¬
nationella samfärdseln samt de geografiska upptäckterna. I tredje klassen
läses allmän fysisk geografi.
Under den geografitimme, som förekommer i högsta klassen, studeras
hjälpmedel och förfaringssätt vid geografiundervisningen i folkskolan och
ämnets betydelse för uppfostran.
Det lilla ämnet kosmograji omfattar en kurs i allmän matematisk
geografi och i astronomi.
Matematikkurserna äro ungefärligen desamma som i Kusnacht. I
vissa stycken går man i Geneve till och med längre. Under en vecko¬
timme i högsta klassen studeras matematikens betydelse för den intellek¬
tuella uppfostran och dess behandling vid den elementära undervisningen.
I naturkunnighet, som studeras grundligt, komma de olika äinnes-
grenarna i följande ordning: geologi och mineralogi i första klassen, bo¬
tanik i de båda lägre klasserna, zoologi jämte läran om människokroppen
i andra och tredje, fysik i de båda högre klasserna och kemi i den högsta.
Lärjungelaborationer förekomma.
Hygien är upptaget som ett särskilt ämne. Det har en veckotimme,
förlagd till högsta klassen. I ämnet ingår även skolhygien.
Undervisningen i pedagogik är ofullständig. I näst högsta klassen
ges en kurs i psykologi, varvid man särskilt sysslar med kunskapslivet;
eu närmare behandling av känslo- och viljelivet synes icke förekomma.
Därjämte förekommer i samma klass läran om skoltukten och något om
skolorganisation. I högsta klassen läses pedagogikens historia.
26—082315 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolese m. Band 4.
202
SCHWEIZ.
Den tid, som är avsedd för undervisning i metodik, har förf. sam¬
manslagit med tiden för särskilda undervisningsämnen, varjämte förf. vid
redogörelse för olika ämnen omnämnt, att metodikundervisning förekommer.
Det har nämligen visat sig omöjligt att efter programmen i varje fall av¬
göra, huru mycket tid som användes till metodikundervisning.
Välskrivning sundervisningen är här förlagd till högsta klassen. Där¬
vid förekomma dels övningar i latinsk och tysk stil jämte ett par andra
stilsorter, dels ock ämnets metodik i folkskolan.
Teckning sundervisning en i de tre lägre klasserna omfattar teckning
efter naturföremål och efter motiv från arkitektur och möbler, undervis¬
ning rörande olika konststilar, geometrisk teckning, minnesteckning, kroki-
och penselteckning in. in. De två timmarna i högsta klassen äro ägnade åt
teckningsundervisningens metodik och åt sådana övningar, som förekomma
i folkskolan.
I musikundervisningen ingår sång och musikteori, läran om rösten
ävensom sångundervisningens metodik.
I flera av de ovannämnda ämnena äro lärokurserna i väsentliga
stycken alldeles desamma som i det till ifrågavarande läroverk hörande
realgymnasiet. Den viktigaste skillnaden består däri, att på realgymnasiet,
förekommer undervisning i latin, under det att seminariet i stället har
pedagogik, undervisningsövningar och sång samt större kurser i ett och
annat ämne, särskilt i modersmålet.
Rättighet att inskrivas, idka studier och avlägga examina inom de
filosofiska och medicinska fakulteterna vid universitetet i Geneve tillkom¬
mer den, som avlagt godkänd avgångsexamen i någon av de förutnämnda
sektionerna av läroverkets överstadium, således även den som genomgått
den ifrågavarande seminarieavdelningen.
f. Seminarieavdelningen vid liögre flickskolan i Ziirich.
Denna utgör en av de parallellavdelningar, av vilka nämnda skola
består. Inträdesfordringar och lärokurser äro nära nog desamma som vid
kantonens seminarium i Kilsnacht.
SCHWEIZ.
203
Elevernas undervisningsövningar äro dock ordnade på ett något
avvikande sätt, varför en kort redogörelse för desamma här må lämnas.
Övningsskolan består av 6 klasser, fördelade på två avdelningar (die
Unterstufe ocn die Oberstufe), vardera med tre klasser samtidigt under¬
visade. Läraren i pedagogik och metodik är ledare av elevpraktiken och
undervisar själv i skolans högre avdelning. Lägre avdelningen har sär¬
skild lärarinna.
Tvenne elever ur IV klassen praktisera samtidigt i övningsskolan, en i
vardera avdelningen. Tiden är en vecka åt gången, och detta återkommer
tre eller fyra gånger under året. Några dagar, innan skol veckan börjar,
erhåller eleven en förteckning över de lektioner, hon skall hålla. Förbere¬
delsen behöver ej ske skriftligt. Enär tre klasser undervisas tillsammans,
händer det stundom, att en klass har tyst övning, den andra undervisas
högt av läraren och den tredje på samma sätt av eleven. Ännu vanligare
är, att två klasser ha tyst övning och den tredje undervisas högt av läraren
eller eleven. I allmänhet får eleven på något sätt deltaga i undervisningen
under de flesta lektionerna, men någon bestämd regel för hennes arbete i
övningsskolan finnes icke, utan det beror mycket på hennes duglighet,
vilka uppgifter hon kan få sig anförtrodda. Kritik meddelas för varje
dag och en sammanfattande kritik vid slutet av veckan. Dessutom får
varje elev hålla en eller annan lektion inför läraren och samtliga klass¬
kamraterna. Uppgiften lämnas eu vecka i förväg. Blott den elev, som
skall undervisa, behöver bereda sig; detta skall ske skriftligt, och läraren
.rättar utkastet, innan lektionen hålles. Två elever tjänstgöra som refe¬
renter och skola vid kritiken, som hålles omedelbart efter lektionens slut,
yttra sig först. Denna form av praktik påbörjas i tredje seminarieklassen
och fortsättes i den fjärde jämte de för denna klass förut omnämnda
övningarna.
g. Seminarieavdelningar vid kantonsskolor.
Kantonsskolan i Solothurn är ett större allmänt läroverk, som om¬
fattar följande avdelningar: 1) gymnasium med 7 ettåriga klasser; 2) real¬
skola med 6 1/2 årskurser; 3) lärarbildningsanstalt med 4 årsklasser; 4)
handelsskola med 3 årsklasser.
204
SCHWEIZ.
Undervisningen i lägsta klassen av gymnasiet och realskolan har som
underlag 6-årig kurs i primärskolan. Undervisningen i lägsta semiuarie-
klassen bygges på en 2-årig sekundärskolekurs.
Med avseende på knnskapsfordringarna vid inträdet motsvarar således
första seminarieklassen den tredje årsklassen i gymnasiet. Man torde få
antaga, att eleverna i högsta seminarieklassen nå ungefärligen samma
bildningsnivå, som kamraterna i näst högsta gymnasieklassen.
I kantonsskolan i Chur i Graubilnden äger samma förhållande rum
mellan gymnasieavdelningens och seminarieavdelningens bildningsnivå.
I kantonsskolan i Schaffhausen råder i detta avseende ett annat för¬
hållande. Sistnämnda kantonsskola består av följande avdelningar: 1) den
humanistiska avdelningen med 6 årskurser; 2) den realistiska avdelningen
med 5 V2 årskurser; 3) seminarieavdelningen med 4 årskurser. Undervis¬
ningen i lägsta klassen av de båda förstnämnda avdelningarna har till
underlag 2-årig kurs i sekundärskola, som i sin tur är en överbyggnad
på en 5-årig primärskolekurs. Seminarieavdelningen är byggd på den
realistiska avdelningens andra klass. 1 Schaffhausen komma lärjungarna i
högsta seminarieklassen upp till ungefär samma bildningsnivå som lär¬
jungarna i den humanistiska avdelningens högsta klass.
B. Översikt av den schweiziska seminarieundervisningen.
Till de anförda exemplen fogas här en mera allmän översikt över
den schweiziska seminarieundervisningen, varvid det även blir tillfälle att
framhålla ett och annat, som hänför sig till sådana anstalter, från vilka
exempel förut icke blifvit hämtade.
För religionsundervisningen är i regeln mycket liten tid anslagen,
ofta blott 1 å 2 veckotimmar i varje klass, mera sällan 3 ä 4. Bibelläs¬
ning och bibelkännedom, kyrkohistoria och religionshistoria äro de vanligast
förekommande grenarna av detta ämne. Stundom är ämnet fakultativt i
seminariet, liksom förhållandet är i folkskolorna. 1 seminarierna i Neu-
chåtel och Geneve förekommer alls ingen religionsundervisning, enär sådan
undervisning i dessa kantoner ej meddelas i folkskolorna utan år över¬
SCHWEIZ.
205
lämnad åt föräldrarna eller de religiösa samfunden. Privatseminarierna
åter bruka anslå mera tid för nu nämnda undervisning och ge den eu
mera konfessionell prägel än de offentliga anstalterna.
Åt språkundervisningen ägnas mycken tid. 4—6 veckotimmar i varje
klass för modersmålet är icke ovanligt. Någon gång anslås ännu mer tid.
På många ställen förekommer ganska omfattande litteraturläsning (jämte
litteraturhistoria), men blott en del av denna läsning utföres på lärorum-
rnet, det övriga är hemarbete. Överallt läses mycket grammatik och
förekomma talrika övningar i muntlig och skriftlig framställning. Detta
kräver mycken tid på lärorummet. Så är också fallet med den ännu allt
jämt i stor utsträckning förekommande s. k. innehållsbehandlingen av lästa
stycken.
Med blott ett par enstaka undantag ha alla schweiziska seminarier
ett främmande språk bland de obligatoriska ämnena, nämligen tyska i de
franskspråkiga delarna och franska i de övriga. Rätt avsevärda förkun¬
skaper krävas vid inträdet, och undervisningen drives så, att eleverna skola
under seminarietiden förvärva god färdighet i att läsa, tala och skriva det
främmande språket. På en del ställen äro ett eller flera språk valfria (t.
ex. engelska, italienska, latin). Studiet av främmande språk öppnar nya
vägar till bildning för eleverna såväl under seminarietiden som ock efter
dennas slut. Därjämte må erinras om att ganska många lärare, som utgått
från seminarierna, söka vidare utbildning vid universitet, varvid god kun¬
skap i främmande språk ju är av mycket stor betydelse. Vidare är att
märka, att språkkunskap är av synnerligt stor praktisk betydelse i ett land.
som besökes av så många främlingar, och som självt är uppdelat på olika
språkområden, och att ett främmande språk stundom läses i primärskolorna,
alltid i sekundärskolorna. Av dessa skäl drivas i de schweiziska semina¬
rierna språkstudier i jämförelsevis stor utsträckning.
Ämnet matematik har en mycket olika ställning inom skilda
seminarier. Totalsumman av veckotimmar i detta ämne växlar mellan
20 och 8. Kurserna äro givetvis också mycket olika. Under det man
på somliga ställen genomgår ungefärligen detsamma som i realgymnasierna,
går man på ett och annat ställe blott litet utöver sekundärskolornas kurs.
I regeln är det de manliga seminarierna och samseminarierna, som driva
206
SCHWEIZ.
matematikundervisningen längst och skänka ämnet den mesta tiden, under
det att de kvinnliga anstalterna ha kortare kurser och mindre tid anslagen
åt detsamma. Från denna regel finns det dock undantag i båda rikt¬
ningarna. I bokhålleri ges vanligen undervisning i samband med mate¬
matiken; stundom bildar det ett särskilt ämne.
Om tiden och kurserna för naturkunnigheten gäller något liknande.
På några ställen har detta ämne blott litet utrymme, på många andra har
det mycken tid (14—18 V2 veckotimmar som totalsumma) och drives med
grundlighet och med moderna arbetsmetoder. Allmän hygien och skol-
h ygl eu ingå flerstädes i naturkunnighetsundervisningen; på några ställen
utgöra de ett särskilt ämne. I vissa seminarier är skol hygienen förenad
med pedagogiken.
Med avseende på historieundervisningen råder ganska stor överens¬
stämmelse mellan de olika seminarierna: liknande kurser, som från nå°ra
ställen förut blivit anförda, träffas litet varstädes. Det samma gäller om
geografien, varvid dock bör anmärkas, att den ordning, i vilken innehållet
behandlas, kan vara ganska olika. På flera ställen studeras i samband med
historieundervisningen Sclnveiz’ och hemkantonens samhällsskick. Stundom
utgör detta studium ett särskilt ämne, och då brukar med detsamma
förenas en kurs rörande vissa civilrättsliga förhållanden.
Förutom skrivning och teckning, åt vilka ämnen vanligen mycken
tid och uppmärksamhet ägnas, förekomma vid samtliga seminarier blott två
andra övningsämnen nämligen sång och gymnastik. Instrumentalmusik
övas som obligatoriskt eller valfritt ämne på många ställen men icke
överallt. Violin är det oftast använda instrumentet. Där övning före¬
kommer på flera än ett instrument, brukar ett vara obligatoriskt och de
övriga valfria eller ock alla valfria. Gymnastikundervisningen upptar
ganska regelbundet 2 veckotimmar i varje klass. Emellertid äro såväl
gymnastik som andra kroppsövningar mycket populära i Schweiz och före¬
mål för mycken uppmuntran från förbunds- och kantonsmyndigheternas
sida, och ungdomen, även den i seminarierna studerande, synes med in¬
tresse ägna sig åt dylika övningar på lediga stunder.
1 många manliga seminarier gives teoretisk och praktisk handledning
i trädgårdsskötsel och lanthushållning, stundom i samband med ämnet natur¬
SCHWEIZ.
207
kunnighet, och i nära nog alla kvinnliga seminarier är undervisning i kvinn¬
ligt handarbete och huslig ekonomi införd. Manlig slöjd är däremot mera
sällsynt i seminarierna i Schweiz.
Den mera speciella fackutbildningen för lärarkallet sker här som
annorstädes genom undervisning i pedagogik och metodik samt genom
hospitering och undervisningsövningar i skolan. På många ställen lägges
grunden för denna utbildning genom ett studium av psykologien, varpå
sedan uppfostringsläran och undervisningen i metodik bygges. Men det
finns även exempel på en annan och mindre lämplig ordning, i det att
på några ställen uppfostringsläran får gå före psykologien och sålunda i
viss mån sakna fotfäste. På många ställen är blott kort tid anslagen för
pedagogik, varför ämnet, särskilt den psykologiska kursen, tas översiktligt
eller ofullständigt och därigenom blir till mindre nytta. Grundligare tas
undervisningen i metodik, som på somliga ställen meddelas av de olika
ämneslärarna på andra av en särskild lärare, som då också brukar ha led¬
ningen av elevernas undervisningsövningar. Det är först i den näst sista
klassen, som praktiken så småningom börjar. Där anordnas någon hospi¬
tering, och på somliga ställen få eleverna i den klassen hålla en och annan
lektion. I övrigt äro undervisningsövningarna förlagda till avgångsklassen.
På ett och annat ställe, t. ex. i Bern, förekomma de i rikligt antal. På
de flesta ställen äro de alldeles för få för att kunna förmedla en något så
när tillfredsställande praktisk utbildning. I regeln är ingen särskild tid
anslagen för dessa övningar, utan tiden tages från den till läroämnena
anslagna, i det att enskilda elever, medan klassen i dess helhet har annan
undervisning, infinna sig i övningsskolan för att där åhöra eller meddela
lektioner.
Till sist ett par ord angående elevernas arbetstid på lärorummet.
En blick på de förut meddelade timplanerna övertygar om att denna
arbetstid på åtskilliga ställen är satt ganska hög. Detta innebär en stor
fara för elevernas hälsa och har visat sig som ett hinder, då man velat
lära dem arbeta mera självständigt. Man erkänner det som ett missför¬
hållande, men att råda bot för det har visat sig mycket svårt. Förslag
ha framkommit att i vissa ämnesgrenar något begränsa lärostoffet, för att
i sammanhang därmed antalet lektioner måtte kunna inskränkas. De olika
208
SCHWEIZ.
ämneslärarna vilja dock icke gärna släppa efter något på det timantal,
som deras respektive ämnen erhållit. Utesluta något ämne eller någon
äinnesgren, som redan upptagits på läroplanen, vill man heller icke.
C. Fackkurserna i Basel.
Länge ägde kantonen Baselstadt alls ingen anstalt för utbildande av
manliga lärarkrafter för primärskolorna. Man var hänvisad till personer,
som fått sin utbildning i andra kantoner. Sedan förslag om upprättandet
av ett lärarseminarium i staden Basel blivit avvisat, beslöt man 1892 att
anordna särskilda fackkurser för utbildning av folkskollärare. Kursernas
längd bestämdes till tre terminer, och för inträde i dem skulle erfordras
studentexamen, avlagd vid det högre realläroverket eller vid latingym¬
nasiet. Man ville nämligen, att den allmänbildande undervisningen skulle
vara avslutad, då den speciellt fackutbildande började, och man menade,
att en allmänbildning av den omfattning, som mogenhetsexamen garanterar,
vore nödvändig för att läraraspiranten skulle väl kunna tillägna sig fack¬
bildningen och sedan sköta lärarbefattning i primärskolan.
Fackkurserna äro en anstalt för sig och stå icke direkt i förbindelse
med universitetet. Men eleverna äro nästan undantagslöst inskrivna som
studenter vid universitetet, varest de efter eget val besöka föreläsningar.
Förutom hospitering och undervisningsövningar förekomma de ämnen,
som upptagas i nedanstående timplan, vilken enligt uppgift av D:r X.
Wetterwald i Basel blivit följd vid nämnda kurser (Pädag. Blätter 1909,
S. 16).
Vid tiden för W:s uppgift anlitades för undervisning i fackkurserna
två av universitetets professorer (pedagogiska ämnen och skolhygien), en
lärare från gymnasiet (bibelläsning), tre lärare från högre realläroverket
(tyska, allmän och speciell metodik, gymnastik) och två av flickskolans
lärare (skrivning och sång); undervisning i teckning erhålla de ifrågava¬
rande eleverna i allmänna yrkesskolan och undervisning i violinspelning i
musikskolan.
Med fackkurserna har hittills icke varit förenad nåjjon särskild öv-
ningsskola, utan skolpraktiken, som börjar under andra terminen, och som
I
SCHWEIZ. 209
Timplan.
'
'
|
l:sta
kursen.
Vinter.
|
2:dra
kursen.
Sommar.
|
3:dje
kursen.
Vinter.
|
1. Tyska språket.............
|
4
|
4
|
—
|
2. Pedagogikens historia..........
|
2
|
—
|
—
|
3. Psykologi . . . ............
|
2
|
—
|
—
|
4. Allmän pedagogik och etik.......
5. Allmän didaktik och de särskilda undervis-
|
—
|
4
|
j
|
ningsämnenas speciella metodik ....
6. Bibelkunskap och religionsundervisningens
|
|
5
|
6
|
metodik...............
|
—
|
2
|
|
7. Skolhygien..............
|
—
|
i
|
—
|
8. Skrivning...............
|
2
|
i
|
1
|
9. Teckning...............
|
—
|
—
|
2
|
10. Sång och sångteori...........
|
3
|
3
|
3
|
11. Violinspelning.............
|
2
|
2
|
2
|
12. Gymnastik...............
|
2
|
2
|
2
|
Summa
|
17
|
24
|
1«
|
i sin helhet ledes av en särskild lärare, är förlagd till vissa till stadens
folkskolor hörande skolklasser. De ifrågavarande skolklasserna äro åtta
till antalet. De motsvara de åtta folkskoleåren i kantonen Baselstadt.
I denna kanton bilda de fyra lägre folkskoleklasserna primärskolan och de
fyra högre sekundärskolan. Genom examen, som avslutar studierna i de
nu ifrågavarande fackkurserna, kan kompetens förvärvas blott för anställning
i primärskolan. I metodik erhålla dock eleverna en utbildning, som avser
även undervisningen i den baselska sekundärskolan, och såsom redan antytts,
är skolpraktiken förlagd såväl till primär- som sekundärskoleklasser. Detta
torde bland annat bero därpå, att vederbörande velat göra lärarkandidaterna
reellt kompetenta att undervisa i sådana schweiziska primärskolor, som ha
åtta årsklasser.
Hösten 1892, då första kursen började, inträdde blott två elever.
Sedan har så småningom antalet nyinträdande ökats. Under en följd av
år hava varje höst 10—15 elever vunnit inträde.
27—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band. 4.
210
SCHWEIZ.
Kostnaden för dessa kurser är mycket liten. Givetvis blir däremot
för den enskilde läraren utbildningen på detta sätt dyrare, men då lönerna
för primärskollärare i Basel äro ganska höga (3,200—4,660 francs), så
anser man sig också från läraraspiranternas sida kunna förutsätta de upp¬
offringar, som den högre utbildningen kräver.
År 1903 tillsattes en kommitté, som utrett frågan om dessa kurser
och år 1905 framkommit med utlåtande i ärendet. Nämnda kommitté höll
före, att man 1892 slog in på en riktig väg, och menade, att det sätt för
folkskollärares utbildning, som man sedan dess praktiserat i Basel, tillhör
framtiden. Den förordade därför bibehållandet av dessa kurser. Även den
hittills använda tiden, tre terminer, ansågs lämplig, men i övrigt föreslogs
en del förändringar.
Följande fördelning av timmarna föreslogs:
|
l:a
termi¬
nen.
|
2:a
termi¬
nen.
|
3:e
termi¬
nen.
|
|
Tyska språket (lektyr, uppsatser, grammatik) .
|
2
|
2
|
—
|
|
Pedagogisk psykologi............
|
3
|
—
|
—
|
|
Allmän pedagogik..............
|
2
|
—
|
—
|
|
Pedagogikens historia............
|
—
|
2
|
—
|
|
Etik....................
|
—
|
—
|
2
|
|
Skolhygien.................
|
—
|
1
|
—
|
|
Skolväsendets historia och organisation i Basel
|
—
|
—
|
i
|
|
Allmän didaktik..............
|
2
|
—
|
—
|
|
Religionslära (bibelkunskap och .ämnets metodik)
Språk-, matematik- och realundervisningens me-
|
—
|
2
|
|
|
todik ..................
|
—
|
4
|
2
|
|
Hospitering i skolan............
|
|
4
|
2
|
|
U ndervis ningsö vningar............
|
|
1
|
1
|
|
Konferenser................
|
—
|
1
|
1
|
|
Skrivning.................
|
2
|
1
|
1
|
|
Teckning..................
|
2
|
(2)
|
(2)
|
Valfritt under 2:a och
|
Sång....................
|
3
|
3
|
3
|
3:e tcmincn.
|
Violinspelning...............
|
2
|
2
|
2
|
|
Gymnastik.................
|
2
|
2
|
2
|
|
Slöjd (metodik och nndervisningsövningar) . .
|
(2)
|
(2)
|
(2)
|
Valfritt.
|
Summa timmar i obligatoriska ämnen
|
20
|
25
|
17
|
|
SCHWEIZ.
211
Undervisningen i psykologi, pedagogikens teori och historia, etik,
skolhygien och möjligen även i Basels skolhistoria och skolorganisation
skulle enligt förslaget meddelas vid universitetet efter studieplaner, som
för dessa ämnesgrenar borde uppställas. Den övriga undervisningen även¬
som skolpraktiken skulle handhavas av en anstalt, för vilken namnet lä-
rarseminarium föreslogs. Med denna anstalt skulle förenas en övnings¬
skola, omfattande såväl primär- som sekundärskoleklasser.
Vidare föreslogs, att de ifrågavarande såväl teoretiska som praktiska
kurserna skulle i mycket bli gemensamma för lärarkandidater av olika
kategorier (för blivande lärare Vid primärskolor, sekundärskolor och gym¬
nasier).
6. Folkskollärarexamen.
Först må i korthet omnämnas, vilken anordning man träffat för
läraraspiranternas prövning i den nyss omnämnda kantonen Baselstadt.
Fn särskild kommission tinnes för ändamålet tillsatt, och denna förrättar
prövning i regeln en gång om året. Till denna äga ej blott de aspiranter,
som genomgått de ovannämnda fackkurserna, tillträde utan även andra.
Den består av tre avdelningar: en muntlig, en skriftlig och en praktisk,
och den omfattar följande ämnen:
1) pedagogik, tyska språket (modersmålet), matematik, naturkunnig¬
het; 2) religion slära, franska språket, historia, geografi, musik, teckning,
skrivning, gymnastik (för manliga aspiranter). Examen är muntlig i alla
ämnen och skriftlig i de flesta. De examinander, som avlagt studentexa¬
men, behöva icke underkasta sig prövning i matematik, naturkunnighet,
franska språket, historia och geografi. För att examen i dess helhet skall
godkännas, fordras vitsordet godkänd eller mer i åtminstone tre av första
gruppens ämnen och minst i fem av andra gruppens.
I kantonen Zurich förrättas årligen i regeln vid slutet av vinter¬
halvåret prövning av primärskollärarkandidater (Fähigkeitsprufung zur
Patententierung zurcherischer Primarlehrer). Till prövningen äga i regeln
blott sådana aspiranter tillträde, vilka genomgått en minst fyraårig kurs
vid ett schweiziskt lärarseminarium eller vid ett universitet vunnit en mot¬
svarande vetenskaplig och facklig utbildning. Ingen får undergå prövning,
212
SCHWEIZ.
som ej fyllt 19 år. Uppfostringsrådet, som bestämmer över tillträde till
prövningen, kan från densamma utesluta personer, som äro behäftade med
för utövningen av lärarkallet hindrande lyte eller hava otillfredsställande
sede- eller studiebetyg.
Prövningen av de lärjungar, som tillhöra ett av kantonen upprättat
eller understött seminarium, förrättas av seminariets lärare såsom examina-
torer och övervakas av utav uppfostringsrådet valda experter, vilka även
ha rätt att ställa frågor till kandidaterna. För prövning av aspiranter
från andra läroanstalter tillsätter uppfostringsrådet en särskild prövnings-
kommission.
Prövningen består av en muntlig, en skriftlig och en praktisk del.
Den muntliga omfattar alla ämnen med undantag av skrivning och teck¬
ning. Den skriftliga omfattar ämnena tyska, franska, matematik och peda¬
gogik (metodik) och utföres under de senaste veckorna före den muntliga
prövningen. Den praktiska delen av prövningen omfattar teckning, skriv¬
ning, sång, instrumentalmusik, gymnastik och undervisningsprov.
I fråga om betygssättningen gäller följande.
Vitsordet godkänd betecknas med 3V2, högre betyg med 4, 5 eller
6, lägre med 3, 2 eller 1. Betyg gifvas i följande ämnen eller ämnesgrenar:
a. Obligatoriska ämnen.
1. Pedagogik och metodik. 2. Provlektion. 3. Tyska språket (gram¬
matik, poetik, läsning och förklaring, litteraturhistoria). 4. Tysk uppsats.
5. Franska språket (läsning och talande, grammatik, litteraturkännedom,
uppsats). 6. Allmän och schweizisk historia. 7. Aritmetik och algebra.
8. Geometri, matematisk geografi och geometrisk teckning. 9. Naturhistoria
(botanik, zoologi, mineralogi, geologi, antropologi). 10. Kemi och fysik.
11. Geografi (speciell geografi och fysisk geografi). 12. Sång och musik-
teori. 13. Instrumentalmusik (violin eller piano). 14. Frihandsteckning.
15. Skrivning. 16. Gymnastik.
b. Fakultativa ämnen.
17. Religionshistoria. 18. Engelska eller italienska eller latin. 19. In-
strumentalmusik (piano eller violin).
SCHWEIZ.
213
För varje aspirant uträknas det aritmetiska mediet av de betygstal,
som erhållits i de obligatoriska ämnena och i religionshistoria, om aspi-
ranten har detta ämne med. Den som erhåller lägre medeltal än 372, får
icke utan förnyad prövning användas som lärare. För full kompetens er¬
fordras, dels att ifrågavande medeltal skall utgöra minst 372, dels att medel¬
talet för var och en av ämnesgrupperna 1—2, 3—6, 7—11 och 12—16
ävenledes är minst 372. Den som fyller den första men icke den andra
av dessa fordringar, kan av uppfostringsrådet blott provisoriskt anställas
på ett år.1)
Vad folkskollärarexamen i övrigt beträffar, så anställes sådan även
inom kantoner, som icke äga något seminarium. För anställning som
lärare fordras nämligen ett diplom, utfärdat av kantonens uppfostringsrad
(eller annan motsvarande högre skolmyndighet), och innan detta diplom
gives, bruka aspiranterna underkastas prövning. Dock äger vederbörande
myndighet åtminstone på många ställen befogenhet att utan föregående
prövning utfärda inom kantonen gällande lärardiplom åt sådana aspiranter,
vilka avlagt lärarexamen i en annan kanton, som ställer åtminstone lika
höga fordringar som den egna.
I de kantoner, där seminarier finnas, brukar folkskollärarexamen
förrättas vid seminariet och utgöra en avgångsexamen från högsta klassen,
och liknande bestämmelser som de här ovan från kantonen Zilrich anförda
träffas även på andra ställen. Formellt äga väl överallt även andra än
seminariernas elever tillträde, men det är mestadels blott de som genomgått
seminarium, som anmäla sig till examen. Till yttermera visso är en mini¬
miålder fastställd och därjämte är på flera sfällen föreskrivet, att ingen får
släppas fram till examen, som icke genomgått den stadgade seminariekur-
sen eller (i undantagsfall) kan styrka, att han under minst lika lång tid
äo-nat sig åt studiet av de ifrågavarande ämnena — detta för att före-
bygga genvägar och omogenhet.
D Förut var primärskollärarexamen i kantonen Ziiricli delad i två avdelningar, en
förprövning vid slutet av andra läsåret och en huvudprövning vid utbildningstidens slut, men
genom »Reglement iiber die Fähigkeitsprufungen zur Patentierung zurcheriscbcr Primarlehrer»
av den 27 december 1907 ändrades detta förhållande.
214
SCHWEIZ.
På somliga ställen gälla vid sammanräknandet av betygen något
strängare bestämmelser än de från Ziirich anförda. I många kanto¬
ner är regel, att det betyg, som efter examen utfärdas, sedan allt
framgent gäller vid sökandet av lärarbefattning. 1 andra kantoner
finnas däremot andra regler härutinnan. Än hålles vid slutet av
seminariekursen blott teoretisk examen, som berättigar till anställning
tills vidare, och efter ett eller annat års förlopp får läraren underkasta
sig ett praktiskt prov, varefter han kan erhålla fullständigt betyg. Än
förekommer ett par år efter eu genomgången första lärarexamen, be¬
rättigande blott till provisorisk anställning, en andra såväl teoretisk som
praktisk examen efter högre fordringar än den första. Än beror det på de
erhållna vitsorden, hur länge avgångsbetyget gäller. Så t. ex. gäller i kan¬
tonen Luzern ett diplom med huvudbetyget godkänd i två år, ett med hu¬
vudbetyget med beröm godkänd i fyra år och ett med högsta huvudbe-
tyeef i sex ;l *'• Efter utgången av dessa tider bestämmer uppfostringsrådet
för varje särskilt fall och med hänsyn till det sätt, varpå läraren under
tiden skott sin skola, om för honom utan vidare bör utfärdas diplom
för fortsatt tjänstgöring eller det för sådant ändamål skall fordras förnyad
prövning. J
7. Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell.
Flera av de schweiziska seminarierna hava fått sig anvisade lokaler
som förut varit avsedda för andra ändamål. Så t. ex. aro en del inrymda
i förutvarande klosterbyggnader, tre privatanstalter (eu manlig och två
kvinnliga) i ännu bestående kloster, några i gamla herrgårdar o. s. v.
Somliga av dessa gamla lokaler lämna åtskilligt övrigt att önska med av¬
seende på ändamålsenlighet, andra ha blivit moderniserade och tillbyggda,
så att de motsvara behovet. På många ställen ha för icke länge sedan
uppförts nya tidsenliga byggnader för seminariernas räkning. Bland de
lokaler, som dylika seminariebyggnader innehålla, må här nämnas: lärar¬
rum, rektorsexpedition, biblioteksrum, läsesal, lärorum för varje klass eller
avdelning, särskilda läro-, laborations- och materiellrum för undervisningen
i kemi, fysik och naturalhistoria, samlingssal, musikrum och teckningssal
SCHWEIZ.
215
samt toalett- och duschrum. Gymnastiksalen brukar vara fristående,
övningsskolan har på somliga ställen sin särskilda byggnad.
Seminarierna äga rikhaltig undervisningsmateriell i all synnerhet för
de naturvetenskapliga ämnena och geografien. På somliga ställen gives
det särskilda föreskrifter om att vederbörande ämneslärare skola vårda
dessa samlingar och hålla dem liksom ock laboratorierna lätt tillgängliga
för eleverna.
Stor vikt har man i Schweiz lagt på anskaffandet av goda seminarie-
bibliotek, som underhållas genom årliga anslag. För den närmaste vården
om boksamlingen brukar finnas en bibliotekarie, som lärarkollegiet inom
sig utser och som för detta uppdrag erhåller skäligt arvode. På bestämda
tider hålles biblioteket öppet för utlåning, och för att det må vara lätt
åtkomligt för studier på stället, har man, som ovan antytts, flerstädes in¬
rättat särskild läsesal.
Från ett besök vid seminariet i Kusnacht har författaren gjort föl¬
jande anteckning. Seminariebiblioteket här, avsett för lärare och elever,
innehåller åtminstone 7,000 böcker av aktuellt intresse. För inköp av
litteratur samt för prenumeration på tidningar och tidskrifter uppges 1,000
francs årligen stå till förfogande. Kompletteringen av bokförrådet tillgår
på följande sätt. I en på kollegiets bord befintlig liggare anteckna de
olika lärarna bland annat de böcker, som de önska för seminariets räk¬
ning. De tillkännagivna önskningarna prövas sedan av direktorn och
bibliotekarien, vilka bestämma om bokinköpen och därvid tillse, att de
olika ämnena bli behörigen tillgodosedda. Vid detta seminarium äro
tvenne särskilda läsrum inrättade.
8. Folkskollärarnas fortbildning.
I de olika schweiziska kantonerna finnas sedan lång. tid tillbaka
kortare fortbildningskurser, avsedda uteslutande för lärare och lärarinnor,
som äro i tjänst vid folkskolorna. De pågå under några veckor eller ett
par månader vart, vartannat eller vart tredje år. De flesta hållas av
seminarielärare, ofta nog vid seminarierna under dessas ferietid. I regeln
216
SCHWEIZ.
anordnas och bekostas de av kantonerna. Därvid händer även, att kantonen
ersätter kursdeltagare för deras utgifter. Deltagandet kan vara alldeles
frivilligt, men det kan ock hända, att vissa lärare av myndigheterna an¬
modas att besöka kurserna. Benämningen repetitionskurser (Wiederholungs-
kurse), som är ganska vanlig på den sak, här är i fråga, är väl numera
något missvisande. Meningen synes icke vara att under den korta tiden
repetitionsvis fara över ett flertal ämnen, utan åtminstone på flera ställen
behandlar man litet närmare ett par eller tre ämnen och söker i dem få
fram även något nytt.
I kantonernas skolförfattningar föreskrives, att som ett medel till
fortbildning konferenser skola på bestämda tider (t. ex. en gång i kvar¬
talet) hållas mellan lärarna inom varje ort.1) Provlektioner förekomma,
pedagogiska spörsmål, av myndigheter förelagda ärenden och lärar¬
kårens angelägenheter behandlas. I kantonen Zurich, där sådana kurser
som ovan omtalats icke förekomma, hållas i stället på dessa konferenser,
där kallade skolkapitel, vetenskapliga föreläsningar av fackmän.
Mycket beaktansvärda äro de i Schweiz talrikt förekommande lärar-
biblioteken. I de flesta kantonerna underhållas de genom statsbidrag, och
stundom lämna även lärarna ett par francs var om året till biblioteks-
kassan. På somliga ställen är lärarbiblioteket förenat med skolbiblioteket.
Annorstädes finnes inom varje något större lokal enhet (Bezirk) av kanto¬
nen ett särskilt lärarbibliotek under förvaltning av en bibliotekarie och
en styrelse.
Som ett led i lärarnas fortbildning kan även räknas de besök, som
de avlägga i sina kamraters skolor. Flerstädes finnes i skolreglementena
föreskrift därom, att lärarna skola hava ledigt på vissa tider (t. ex.
två dagar om året eller en halv dag i månaden) för att besöka andra
skolor. Dylika skolbesök ha visat sig vara av betydelse för lärarnas prak¬
tiska fortbildning och deras intresse i kallet.
För utbildande av lärare i övningsämnen vid olika slag av skolor
ges det en del fackkurser, som stå öppna även för folkskollärare. De
förut omtalade sekundärskolorna, som finnas i alla kantoner, giva i jäm-
1) I Schweiz finnes också ett stort antal fria lärarföreningar, av vilka även en och
annan verkat för lärarnas fortbildning, såsom längre fram kommer att omnämnas.
SCHWEIZ.
217
förelse med primärskolorna större inkomst åt lärarna men kräva också en
högre utbildning av dem. Mycket vanligt är det, att folkskollärare be¬
fordras till lärare vid sekundärskolor. För det ändamålet få de dock efter
genomgången seminariekurs idka ytterligare studier och underkasta sig en
examen. Fordringarna äro icke desamma i alla kantonerna. På somliga
ställen står det aspiranterna fritt att på privat väg eller på annat sätt
inhämta de för prövningen nödiga insikterna. Men i många kantoner
fordras för tillträde till examen en tids universitetsstudier. I en kanton
är denna tid bestämd till minst fem terminer, i några andra till minst
två år, i ännu andra lämnas den mera obestämd.
Emellertid äro genom bestämmelsen om universitetsstudier folkskol¬
lärarna icke uteslutna från sekundärskolorna. Såsom redan på några stäl¬
len blivit påpekat, stå flera schweiziska universitet öppna för sådana lä¬
rare, som avlagt examen vid ett bra seminarium. Många sådana stude¬
rande lämna efter ett par år universitetet och gå ut som lärare i sekundär¬
skolorna. Några stanna längre och avlägga examen för anställning som
lärare i högre skolor (gymnasier, seminarier etc.). På detta sätt ha
seminarierna erhållit flera skickliga och intresserade lärare, som därtill
genom någon tids verksamhet i folkskolan blivit förtrogna med denna.
De schweiziska universiteten underhållas av de enskilda kantonerna,
och såväl befolkningen inom dessa kantoner som ock universitetsmännen
själva äro angelägna om att de offer, som bringas för dessa lärosäten,
skola så allsidigt som möjligt utnyttjas i bildningens intresse och utan
för stora omvägar komma även bredare folklager till godo. Detta är nog
eu viktig anledning till att universiteten öppnats för folkskollärarna.
Början härtill gjordes i Zttrich redan 1872.
I Schweiz liksom i flera andra länder anordna universiteten under
somrarna feriekurser, till vilka folkskollärare äga tillträde. Sedan längre
tid tillbaka ha vid universiteten i det franska Schweiz funnits sådana
kurser, huvudsakligen avsedda för språkstudium. För några år sedan
gjorde ett par av de större interkantonala lärarföreningarna hos vederbörande
myndigheter framställning om sommarkurser med mera omfattande pro¬
gram. Man tänkte sig, att sådana skulle hållas varje år vid två universitet :
ett i tyska och ett i franska Schweiz. Universiteten ställde sill' välvilliga
28 082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
218
SCHWEIZ.
gentemot denna önskan, och kurserna kommo till stånd. De ha till be¬
handling upptagit flera olika ämnen, företrädesvis pedagogik och experi¬
mentell psykologi, språk och naturvetenskap i förening med experiment,
dissektioner och exkursioner. Kurserna ha såsom hos oss sträckt sia: över
en tid av fjorton dagar.
ITALIEN.
219
X. Italien.
Av C. O. Arcadius.
I konungariket Sardinien inrättades år 1845 provinsiella »metodskolor»
med 3 månaders lärokurs för utbildning av lärare vid primärskolorna.
År 1859 grundades genom lag 9 normalskolor för män och 9 för kvinnor.
Kursen bestämdes till 3 år. Lärarlönerna betalades av staten, men loka¬
lerna anskaffades och underhöllos av kommunerna. Normalskolorna voro
externat, men staten lämnade understöd med minst 250 lire (1 lira=72 öre)
om året åt ett visst antal elever, som uttogs genom examen. Det anmärk¬
ningsvärda med dessa skolor var särskilt den vikt, som redan vid denna
tid i motsats till förhållandena i andra land fästes vid utbildningen av
kvinnliga lärare. Den viktigaste ändring, som under de närmast följande
årtiondena gjordes med normalskolorna, var, utom ökningen av deras antal,
inrättandet av preparandskolor med 2-årig kurs.
De nu gällande bestämmelserna för normalskolorna i konungariket
Italien äro meddelade i lagen den 12 juli 1896.
Målet för de nuvarande normalskolorna är meddelandet av fack¬
utbildning åt blivande lärare och lärarinnor i primärskolor jämte en fullt
tillfredsställande allmänbildning. Särskild pedagogisk examen efter någon
tids tjänstgöring i skolorna förekommer icke i Italien, utan normalskole-
examen giver full kompetens. Dock erhålles icke ordinarie anställning,
förrän ett års tjänstgöring såsom extraordinarie lärare förflutit utan an¬
märkning.
Statens normalskolor utgöra ett antal av 104. Av dem äro 75
avsedda för kvinnor och blott 29 för män. Dels av ekonomiska skäl, dels
220
ITALIEN.
av pedagogiska hava kvinnor ännu mera i Italien än annorstädes övertagit
lärarbefattningar. Utom statsanstalterna finnas 41 normalskolor, som äro
upprättade och underhållas av provinser, kommuner och särskilda
associationer.
Statsanstalternas styrelse utgöres av en av undervisningsministern
utnämnd kommission, som även har rätt att utnämna och förflytta lärare.
Inspektionen sker dels genom lokalinspektörer, dels genom centralinspektörer
med huvudsakligen pedagogisk befogenhet.
Staten bekostar lärarpersonalens löner, undervisningsmateriell, bibliotek
och laboratorier, men de kommuner, i vilka skolorna finnas, bekosta lokaler,
möbler och betjäning. Somliga provinser hava övertagit dessa kostnader
för kommunerna och åtaga sig även frivilliga kostnader, såsom stipendier
åt elever. År 1900 kostade i medeltal en normalskola staten 26,834 lire
och provinserna eller kommunerna 25,512 lire. Stipendierna utgå i form
av underhåll i internat. Platserna därstädes erhållas efter ansökan och
examen. I allmänhet utgör kostnaden för varje stipendiat 300 lire. För
undervisningen betalar varje elev en årsavgift av 20 lire, från vilken dock
fattiga elever och de, som avlägga goda examina, äro befriade.
Normalskolorna hava 3 klasser. Beredelsen för inträdet tager en
tid av 3 år och sker för ynglingar i de tekniska skolorna men för flickor
i högre folkskolor, som äro förenade med normalskolorna såsom prepa-
randanstalter. En årsavgift av 30 lire betalas av eleverna i dessa anstalter.
Inträde i själva normalskolan och flyttning till högre klass inom
densamma erhålles på grund av examen. För varje examen betalas en
avgift av 20—30 lire. Elevantalet får ej överstiga 40 i varje klass.
I den 3-åriga preparandanstalten meddelas undervisning i moders¬
mål, fäderneslandets historia, geografi, matematik, fysik och naturkunnig¬
het, hygien, franska språket, teckning, välskrivning, handarbete och
gymnastik.
I normalskolorna undervisas i samma ämnen, utom i franska språket,
samt därtill i moral, pedagogik, italienska litteraturen, huslig ekonomi,
jordbruk (även i normalskolor för kvinnor) och sång.
ITALIEN.
221
Timantalet för varje ämne i samtliga 3 klasser utgör:
För moral....
|
. 3
|
För matematik . . 8
|
» pedagogik . .
|
. 8
|
» fysik och natur-
|
» modersmål . .
|
. 18
|
kunnighet . . 9
|
» historia . . .
|
. 9
|
» jordbruk ... 4
|
» geografi . . .
O O
|
. 6
|
» välskrivning . . 3
|
Tillsammans
|
87 timmar eller 29 timmar i
|
För teckning ... 9
» sång och musik 4
» gymnastik ... 3
» handarbete . . 3
De genomgångna kurserna äro ungefär desamma som i de franska
normalskolorna.
Den praktiska utbildningen har för eleverna större betydelse än den
teoretiska, övningarna tillgå på det sätt, att eleverna i alla klasser i tur
och ordning tjänstgöra en dag i sänder i övningsskolan. Därvid få de
dels åhöra lektioner av övningsskolans lärare, dels biträda denne, dels
själva giva lektioner. Elevernas därvid ådagalagda förmåga bedömes med
betygssiffrorna 1—10. Den, som får mindre än 6 för det praktiska slut¬
provet i varje klass, får ej flyttas till högre klass eller utgå som lärare.
Avgångsexamen är dels skriftlig, dels muntlig. Den skriftliga
prövningen sker genom en uppsats i pedagogik. De elever, som erhållit
en årlig medelbetygssiffra av 8 i de båda lägre klasserna och av 9 i den
högsta (betyg givas för varje förhör och sammanräknas för varje trimester),
äro befriade från avgångsexamen och hava företräde till anställning.
För utbildning av kvinnliga lärare i normalskolorna inrättades är
1882 två högre normalskolor i Rom och Florens, som bereda till den
speciella examen, som giver kompetens till lärarbefattningar vid normal¬
skolorna. Förut hade lärarinnorna genom egna åtgärder fått förbereda sig
för denna examen. En del utnämndes dock utan examen på grund av
inspektionens rekommendationer eller utgivandet av förtjänstfulla arbeten.
Många manliga lärare hava förvärvat sin kompetens genom graduering vid
universitet.. År 1903 voro:
79 lärare och 71 lärarinnor utnämnda utan examen,
311 » » 771 » » efter examen,
200 » » 35 » » efter graduering vid universitet.
222
ITALIEN.
Man har befarat, att de universitetsbildade lärarna icke skulle hava
tillräcklig pedagogisk utbildning, och föreslagit att antingen grunda en
särskild hö<rre normalskola för män eller att giva tillträde till kurserna
vid instituten i Rom och Florens även åt manliga lärarkandidater.
För de ordinarie lärarna av båda könen finnas fyra lönegrader å
2,200, 2,400, 2,700 och 3,000 lire. De högre lönegradernas angivna belopp
äro i regeln höjda med eu tiondedel, emedan en sådan förhöjning sker
efter sex års god tjänstgöring.
FRANKRIKE.
223
XI. Frankrike.
Av C. O. Arcadius.
1. Bildningsmål.
I hela den civiliserade världen pågår för närvarande i sammanhang med
folkskolans ombildning till en för hela folket gemensam barnskola en rörelse
för att öka lärarnas duglighet för den ansvarsfulla uppgiften genom en
avsevärd höjning av deras allmänbildning och en därmed förenad grundlig
och mångsidig fackbildning. I de anglosachsiska landen menar man sig
icke kunna säkrare betrygga folkskollärarkårens duglighet än genom att
öfverlåta dess utbildning åt samma anstalter, som sedan urminnes tider
utbildat alla andra lärare, nämligen universiteten; i de germanska landen
vinnlägger man sig om tidsenlig utveckling av särskilda anstalter för ut¬
bildning av folkskolans lärare men anser även där framtidens folkskol-
lärarbildning tillhöra universiteten och har redan flerstädes åt dem över¬
lämnat folkskollärarnas fortbildning; och i de romanska landen, särskilt
Frankrike, som är de övrigas föregångsland, har man gjort folkskol-
lärarbildningen till högsta toppen av den ena av de grenar — den
populärvetenskapliga och den fackvetenskapliga —, i vilka, dess under¬
visningsväsen är fördelat, och anordnat folkskollärarnas fortbildning så,
att den motsvarar universitetsbildningen, fastän den meddelas vid särskilda
anstalter, som äro överbyggnader på utbildningsanstalterna för folkskollärare.
Av denna ställning för folkskollärarutbildningsanstalterna — normalskolor
är deras officiella namn — har med den logiska konsekvens, som är
224
FRANKRIKE.
egendomlig för den romanska folkkaraktären, följt, att i Frankrike kunskaps-
meddelande varit deras egentliga uppgift ända från deras tillkomst.
Olägenheterna av ett sådant ensidigt bestämmande av deras bildningsrnål
blevo snart alltför tydliga, och omsider fick år 1905 den pedagogiska
utbildningen bättre utrymme efter flera års ganska skarpa strider mellan
förkämparna för den »allmänna bildningens» självtillräcklighet för en till¬
fredsställande lärarverksainhet och förfäktarna av lärarfackbildn ingens
nödvändighet för samma ändamål.
Till normalskolornas utveckling såsom ensidiga kunskapsmeddelare
har icke blott deras ställning i undervisningsanstalternas system bidragit
utan framför allt det sätt, varpå lärarkompetens i Frankrike förvärvas.
Man skiljer nämligen mellan den teoretiska kompetensen och den praktiska
så skarpt, att de måste ådagaläggas genom skilda examina, av vilka den
senare icke kan avläggas, förrän examinanden i två år på prov tjänstgjort
såsom lärare. Dessa examina avläggas inför särskilda examenskommissioner,
och kandidaterna få förbereda sig på det sätt, som synes dem lämpligast.
De teoretiska examina äro av två grader, en lägre (för brevet élémentaire)
och en högre (för brevet supérieur), av vifka den senare fordras för
ansvarsfullare platser i folkskolan och dess överbyggnader. Extra ordinarie
anställning kan erhållas på grund av dessa examina, men ordinarie föi’st
efter avlagd praktisk examen. Nämnda teoretiska examina såsom villkor för
lärarkompetens hava funnits sedan år 1816, och då normalskolorna inrättades,
blev deras uppgift huvudsakligen att bereda för den högre teoretiska
lärarexamen (brevet supérieur). Visserligen meddelades även handledning
i undervisning vid de med seminarierna förbundna annexskolorna, som
motsvara våra seminariers övningsskolor. Men då fruktan och bävan för
den vid slutet av kursen förestående kunskapsprövningen inför främmande
examinatorer alltjämt behärskade lärjungarna och examensberedelsen satte
sin prägel på undervisningen, så blev den egentliga lärarbildningen
mycket försummad. Häri har dock år 1905 eu förändring inträtt. Den
teoretiska allmänbildningen och den praktiska utbildningen hava skilts
från varandra vid normalskolorna. De båda första skolåren äro helt och
hållet anslagna till den teoretiska utbildningen, och vid deras slut avlägges
examen för brevet supérieur. Därefter användes det tredje och sista
FRANKRIKE.
225
skolåret till pedagogogisk utbildning och övning i lärarverksarahet; och
avgångsexamen från normalskolan behöver endast kompletteras med under-
visningsprov, för att den utgångne eleven skall vid 20 års ålder erhålla
betyg över pedagogisk lämplighet (d. v. s. praktisk examen) och rättighet
till anställning såsom ordinarie lärare.
Då för anställning i folkskola icke det högre utan endast det
lägre lärardiplomet fordras, så är normalskolans bildningsmål betydligt
högre än den gängse folkskollärarbildningen. Skillnaden mellan normal¬
skolbildningen och den vanliga lärarbildningen framgår därav, att för
inträde i normalskolan fordras utom annat att vara i besittning av det lägre
lärardiplomet. Flertalet (75 f) av lärarpersonalen i primärundervisningen
åtnöjer sig med detta lägre diplom, för vilket förberedelsen kan lämnas av
vilken folkskollärare som helst eller, om den skall vara riktigt bra, i en
högre primärskola. Endast de, som eftersträva platser såsom direktörer i
skolor med flera lärare eller såsom lärare i folkskolans överbyggnader,
underkasta sig det krävande arbete, som fordras för avläggande av examen
för brevet supérieur, eller det ännu mer ansträngande, som fordras för
genomgång av en normalskola. De kurser, som genomgås, kunna, såsom
i det följande skall närmare påvisas, ungefär jämställas med dem, som
genomgås i ett svenskt realgymnasium, frånsett levande språk och det
föreskrivna »populärvetenskapliga» behandlingssättet. Den franska student¬
examen, »baccalaureatet», fordras också såsom ekvivalent med brevet supérieur
i de fall, där en lärjunge från sekundärundervisningen vill övergå till
primärundervisningen. 2
2. Organisation.
Normalskolorna äro överbyggnader på folkskolorna. Över folk¬
skolorna (elementära primärskolor) komma först högre primärskolor med
2—4-årig, vanligen 3-årig kurs och sedan normalskolor med 3-årig kurs.
över normalskolorna stå slutligen högre normalskolor för utbildning av
normalskolornas och de högre primärskolornas lärare. Den högre primär¬
skolan är en fortsättning av folkskolan såsom allmänbildande skola men
29—082815 Folkunder v.-kom bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
226
FRANKRIKE.
tillika förberedande fackskola för åkerbruk, industri och handel. Där¬
jämte gives i densamma förberedelse för inträde i normalskolorna. Normal¬
skolan är fackskola för utbildning till lärarverksamhet i primärundervis¬
ningen.
första början till normalskolorna gjordes genom ett dekret av
nationalkonventet den 9 brumaire år III. Den första 4-månadersk ursen i
början av år 1795, som var ämnad till utbildning av lärare för blivande
folkskollärare, blev visserligen i följd av de oroliga tiderna också den sista
av konventets inrättning, men idén levde och upptogs genom inrättandet
av departementala normalskolor för utbildande af folkskollärare först i
Elsass 1810 och sedan på andra håll. Guizot åstadkom 1833 en lag, som
ålade varje departement att inrätta en sådan skola. Vid tredje republikens
början hade nästan alla departementen normalskolor för män, men blott
19 hade normalskolor för kvinnor. De blivande lärarinnorna utbildades
till största delen i »normalkurser» vid flickskolor, företrädesvis klosterskolor,
oftast av mycket underhaltigt slag. Först genom Jules Ferrys lag år
1879 föreskrevs, att även en normalskola för kvinnor skulle upprättas i
varje departement. För närvarande finnas i Frankrike och Algeriet 87
normalskolor för män och 85 normalskolor för kvinnor med i medeltal
45 elever i varje.1) Departementen bekosta och underhålla byggnader,
inredning och undervisningsmateriel 1,2) men sedan skolorna år 1881 blivit
statsanstalter, bekostar staten alla andra utgifter: löner åt personalen,
underhåll åt eleverna in. m. Vistelsen vid skolorna är kostnadsfri. De
äro anordnade såsom internat med undantag av normalskolorna för män
i Måcon och Ajaccio, där staten bekostar elevernas inackordering genom
direktörens försorg hos välkända familjer. Kläder och läroböcker bekostas
av eleverna utom i Paris, där departementet förser dem även med dessa
saker. Den ordinarie årskostnaden för staten utgjorde för alla normalskolorna
år 1897 874 millioner francs. Kostnaden för underhållet av varje elev be¬
räknas utgöra 450 francs om året.
7 Några få departement hava förenat sig två och två om en normalskola.
2) Tomter och byggnader hava 1879 —1897 kostat nära 52 millioner francs, varav
staten lämnat 25 millioner såsom understöd åt departementen.
FRANKRIKE.
227
Styrelsen över undervisningsväsendet i Frankrike är ordnad hierarkiskt.
Myndigheten utgår från en enda person och utövas i nedstigande grader
av hans underordnade. Kollegialstyrelse förekommer icke, blott rådgivande
kommittéer. Den högsta myndigheten är undervisningsministern. Hans
godkännande är förutsättning för alla underordnade myndigheters åt¬
gärder. Vid hans sida står eu rådgivande församling, »högsta under¬
visningsrådet», sammansatt av 57 sakkunniga, dels förordnade av
republikens president, dels valda af skolmännen. Beredningen av ärendena
sker genom byråer i ministeriet, av vilka 5 ha att göra med primär¬
undervisningens olika sidor. Dessa 5 stå under ledning av en direktör
för primärundervisningen, som vid sin sida har en »rådgivande kommitté»,
bildad av de sex generalinspektörerna för primärundervisningen, vice
rektorn för akademien i Paris (ministern själv är dess rektor), direktören
för pedagogiska museet, en primärinspektör från Paris, direktören och
direktrisen för normalskolorna i Paris samt eu av de fyra general-
inspektriserna för moderskolorna (småbarnsskolorna).
Den lokala styrelsen utövas av »rektorerna», vilka sta i spetsen för
var sitt av de sjutton områden, »akademier», i vilka Frankrike med hän¬
syn till den offentliga undervisningen är indelat. Rektorn har överuppsikt
över studierna och lärarpersonalen. Hans verksamhet utövas antingen
direkt eller genom »akademiinspektörerna», av vilka eu finnes i varje
departement och är den administrative chefen för primärundervisningen
därstädes.
I spetsen för varje normalskola står eu direktör (för de kvinnliga en
direktris), och vid hans sida finnes en kommitté av professorer, som
sammanträder minst en gång i månaden och råd plägar om undervisningen
och disciplinen. Tillika finnes för varje normalskola ett »förvaltningsråd»,
som består av akademiinspektören som ordförande, fyra ledamöter utsedda
av akademiens rektor och två medlemmar av departementets generalråd
(landsting), valda av detta. Förvaltningsrådet avgiver yttrande över skolans
inkomst- och utgiftsstat samt räkenskaper och tillser, att allt, som rör
elevernas underhåll, lokalerna in. rn., är i god ordning.
Personalen vid varje skola utgöres av direktör (direktris), en ekonom,
som under direktörens kontroll sköter den ekonomiska förvaltningen,
Styrelsen
över
un derris-
ninqsväsen-
det.
228
FRANKRIKE.
kassan och räkenskaperna, fem professorer i normalskolor med mer än 70
elever, fyra i normalskolor med 36—70 elever och tre i normalskolor med
ett elevantal ej över 36, hjälplärare, om så behöves, för undervisningen
i levande språk, teckning, sång och musik, handaslöjd, gymnastik och
militärövningar, arbetare-instruktörer för slöjdundervisningen, en direktör
(direktris) och behövligt antal lärare för övningsskolan samt direktris och
lärarinnor för den med varje normalskola för kvinnor förbundna moder¬
skolan (småbarnsskolan). Hela personalen i normalskolor för kvinnor
utgöres af kvinnor. Direktörer, professorer, ekonomer, hjälplärare, och
lärare i övningsskolan utnämnas av undervisningsministern. Extra ordinarie
lärare förordnas av densamme.
Villkor för erhållande av elevplats är att hava fyllt minst 16, högst
18 år, att hava avlagt den lägre lärarexamen, att hava förbundit sig att
tjäna 10 år i den offentliga undervisningen, att icke vara behäftad med
svaghet, sjukdom eller kroppslyte, som åstadkommer olämplighet för lärar¬
kallet, samt att bestå i det prov, varigenom tävlingen om de till antalet
av undervisningsministern för varje år bestämda platserna avgöres. Såväl
till d en lägre lärarexamen som till inträdesexamen beredes numera den
största delen av kandidaterna i de högre primärskolorna, vilkas lärare
hava samma utbildning och kompetens som lärarna i normalskolorna.
Examina för det lägre lärardiplomet (brevet élémentaire) förrättas
av särskilda kommissioner två gånger om året i varje departement. Varje
kommission består af akademiinspektören som ordförande, två primärinspek¬
törer, en lärare vid normalskola eller högre primärskola samt två lärare
vid den offentliga och en vid den privata primärundervisningen. Proven
hålla sig inom kurserna för folkskolornas översta avdelning. De utgöras
av tre serier: dels skriftliga prov i rättskrivning (en trycksida ur en
framstående författares arbeten och skriftliga svar på fem frågor om däri
förekommande ords och satsers mening eller grammatikaliska förhållande),
uppsats över ett enkelt ämne (2 timmars utarbetningstid), besvarande av
en aritmetisk fråga och resonerande lösning av ett enkelt aritmetiskt eller
geometriskt problem, dels prov på skönskrivning, frihand steckning av ett
enkelt föremål och gymnastik (för flickor sömnad), dels muntliga prov i
FRANKRIKE.
229
läsning med innehållsutredning och grammatikalisk analys, aritmetik och
metersystemet, Frankrikes historia, statskunskap och geografi med kartritning
på svarta tavlan, grunddragen av naturläran och naturhistorien, åkerbruks-
lära samt grunddragen av musikens teori. Alla prov noteras med betygen
0—20. Ingen examineras i en följande serie, som ej i den föregående
erhållit minst hälften av högsta möjliga poängantalet. 0 i något prov
utesluter från fortsättning.
De, som önska erhålla inträde vid normalskolorna, ingiva 1 mars—
30 april hos akademiinspektören skriftlig ansökan med tillhörande hand¬
lingar, däribland uppgift på skolor, besökta efter 12-års-åldern. Aspiran-
terna undersökas före proven av skolans läkare, assisterad av en annan
läkare. Akademiinspektören inhämtar genom sina underordnade under¬
rättelser om de anmäldes förhållanden och föregående uppförande. Efter
hans förslag bestämmer rektorn, vilka av de anmälda som få deltaga i
proven.
Inträdesproven äga rum vid läsårets slut på sommaren under led¬
ning av en examenskommission, bestående av akademiinspektören som ord¬
förande, direktören och professorerna vid normalskolan samt en primär¬
inspektör. Proven bestå av två serier. Första serien genomgås på en dag
och utgöres av ett diktamensprov, ett skönskrivningsprov, en uppsats, en
aritmetisk uppsats och eu teckningsuppgift. Proven äro av samma art som
de, vilka förekomma i examen för lägre lärardiplomet. Examenskommis-
sionen bestämmer ämnen och uppgifter. De i dessa prov godkända kallas
till undergående av den andra seriens prov och inhysas under högst en
vecka på normalskolan mot en för varje år bestämd avgift. Andra serien
består dels i förhör i franska språket, aritmetik och metersystemet, Frank¬
rikes historia, Frankrikes geografi och grunddragen av allmänna geografien
samt grunddragen av fysiken och naturalhistorien (en halvtimme för varje
elev i varje ämne), dels i skriftlig redogörelse för två lektioner,hållna av nor¬
malskolans lärare, den ena i ett humanistiskt, den andra i ett naturveten¬
skapligt ämne (färdiggöras på en halvtimme efter varje lektion), dels i
examen i sång och musik efter kurserna för folkskolans översta avdelning,
dels i prövning i gymnastik och för gossar militärexercis, för flickor
sömnad.
230
FRANKRIKE.
Varje prov bcdömes med någon av siffrorna 0—20. Aspiranterna
ordnas efter summan av erhållna betyg. De främsta på listan mottagas i
den skola, till vilken de sökt inti-ädc, de övriga godkända bliva, om de så
önska, intagna i andra normalskolor, där antalet godkända inträdessökande
ej uppnått den av ministern för intagning bestämda siffran. Ingen kan
anmäla sig till inträdesexamen mer än två gånger, med mindre särskild
tillåtelse meddelas av rektorn.
Under 1890-talet såg det ut, som om elevantalet i normalskolorna icke
skulle kunna hållas uppe vid önsklig höjd. Orsakerna till minskningen i
antalet av inträdessökande voro dels, att ett års värn pliktstjänst 1889 ålades
alla lärare, under det att de förut varit befriade, dels att industriens och
handelns stora utveckling lockade ungdomen till de praktiska banorna,
dels att otillräckliga anslag för äldre lärares pensionering förorsakade lång-
samhet i befordran. För närvarande är förhållandet mycket bättre, men
ännu finnes ingen utsikt till att lärarpersonalen vid primärundervisningen
skulle kunna helt och hållet rekryteras från normalskolorna.
3. Läroplan och undervisningsmetoder.
Det första reglementet för normalskolornas undervisning är utfärdat
av Guizot i slutet av år 1832. Men de voro icke välbehagliga institutioner
för storborgarna, icke ens under den andra republiken, och för att göra
dem så betydelselösa som möjligt reducerade de styrande deras undervis¬
ning till ett minimum särskilt genom reglementet år 1851. Under det
andra kejsardömet infördes dock anmärkningsvärda förbättringar både i
undervisningen och i organisationen. Men det är först den tredje repub¬
liken och dess kraftige undervisningsminister Jules Ferry, som i samman¬
hang med grundandet av ett verkligt folkundervisningsväsen genom la¬
garna av den 16 juni 1881 och den 28 mars 1882 om allmän skolplikt,
statens övertagande av kostnaderna för skolväsendet och styrelsen därav samt
folkundervisningens »la'icisering» även utfärdade nytt reglemente och läro¬
plan för normalskolorna den 29 juli 1881. I dessa läroplaner skedde
såsom förut nämnts ändring år 1905. Ändringen går framför allt ut på
FRANKRIKE.
231
att, utan att försvaga elevernas allmänbildning, öka styrkan av den prak¬
tiska och professionella utbildningen. För detta ändamål avlägges den
teoretiska lärarexamen redan vid slutet av det andra skolåret, och det
tredje året kan ägnas med odelat intresse åt arbetet för det blivande lev¬
nadskallet. Möjligheten av en sådan anordning är åstadkommen genom
den grundligare förberedelse för intagningen i normalskolan, som numera
sker i de högre primärskolorna, och genom utrensningen från läroplanerna
Timplan. *)
<
Läroämnen.
|
Normalskolor för män.
|
Normalskolor för kvinnor.
|
l:a
årskl.
|
2:a
årskl.
|
3:e årskl.
|
! l:a
! årskl.
|
2:a
årskl.
|
3:e årskl.
|
Allm.-
bildn.
|
Fack-
bildn.
|
Allm.-
bildn.
|
Fack-
bildn.
|
Psykologi och moral, pedagogik......
|
2
|
2
|
—
|
2
|
2
|
2
|
_
|
2
|
| Prakt, pedagogik, lagkunskap, nationalekonomi
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
i
|
—
|
Franska språket och litteratnren......
|
5
|
4
|
3
|
1
|
5
|
4
|
3
|
1
|
Historia och samhällskunskap.......
|
2
|
2
|
1
|
l i
|
1 2
|
2
|
1
|
1 i
|
Geografi.................
|
1
|
2
|
—
|
1 1
|
1 1
|
2
|
—
|
1 1
|
Levande språk ..............
|
2
|
2
|
3
|
—
|
2
|
2
|
3
|
—
|
Matematik.................
|
3
|
4
|
1
|
1
|
2
|
2
|
—
|
—
|
Fysik och kemi med laborationer.....
|
3
|
3
|
1
|
1
|
2
|
2
|
—
|
1
|
Naturalhistoria..............
|
1
|
1
|
—
|
—
|
1
|
1
|
—
|
— !
|
Hygien..................
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
Teoretisk jordbrukslära..........
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
— 1
|
Skrivning (extra timmar för dem, som hava
|
|
|
|
|
|
|
|
|
dålig stil)...............
|
(2)
|
(2)
|
(2)
|
—
|
(2)
|
(2)
|
(2)
|
—
|
Teckning och modellering.........
|
4
|
4
|
2
|
1
|
4
|
4
|
2
|
i
|
Sång och musik.............
|
2
|
2
|
2
|
1
|
2
|
2
|
2
|
i
|
Gymnastik och militärövningar (dessutom
|
|
|
|
|
|
|
|
|
extratimmar på ledig tid)........
|
2
|
2
|
—
|
1
|
2
|
2
|
—
|
i
|
Slöjd, åkerbruks- och trädgårdsarbete ....
|
2
|
2
|
|
|
|
|
|
|
Laborationer...............
|
2
|
2
|
I 6
|
|
l1)
|
2')
|
10s)
|
— 1
|
Summa
|
31
|
32
|
22
|
i)
|
2(>
|
27
|
23
|
s
|
|
|
|
3
|
1
|
|
|
3
|
1
|
*) Kvinnlig slöjd.
2) Huslig ekonomi, slöjd, trädgårdsarbete.
232
FRANKRIKE.
l:a och 2:a
årsklas¬
sernas
lärokurser.
dels av sådana lärostycken, som tillhöra ett lägre stadium, dels av sådana
utväxter, som under tidens lopp tillfogats av myndigheterna eller vunnit
hävd genom alltför nitiska lärares åtgöranden utan att vara väsentliga för
normalskolans ändamål. Timmarna på lärorummet hava minskats från 36
i veckan till 31—32 för ynglingar och 26—31 för flickor, varigenom ut¬
rymme beretts för fria studier.
Till elevernas enskilda arbete dels med förberedelse och skriftliga
arbeten, dels med fria studier äro 5 timmar om dagen anslagna. På tors¬
dagarna förekomma högst 3 lektionstimmar och för övrigt pedagogiska
konferenser samt instruktiva utfärder. Den bestämda sovtiden är 8 tim¬
mar om dygnet för ynglingar och 8V2 för flickor. På söndagarna få
eleverna vistas utom anstalten, flickorna dock blott på målsmans begäran.
Ferierna utgöra 7 veckor på eftersommaren och IV2 vecka vid påsk. Ge¬
nom julen och ferierna delas läsåret i 3 trimestrar.
Lärokurserna för första och andra årsklasserna äro följande:
Psykologi, moral, pedagogik. Första årskursen skall på praktiskt sätt
lära eleven känna sig själv, för att han må kunna ordna sitt liv med för¬
stånd och eftertanke, samt lära honom att studera barnet för att i fram¬
tiden kunna leda det i överensstämmelse med dess egen natur och människans
utvecklingslagar. Undervisningen sker mera samtalsvis än genom föreläs¬
ningar. Den utgår från elevernas själviakttagelser och förvärvade erfarenheter,
som kompletteras och kontrolleras genom andras erfarenhet, berättelser, lit¬
terära analyser o. s. v. De vunna begreppen tillämpas på barnen och deras
uppfostran i hem och skola. Barnpsykologien inhämtas dels genom läs¬
ning av något lämpligt arbete med kommentarier, dels genom uppdrag åt
varje elev att såsom mentor följa och iakttaga ett särskilt barn i övnings¬
skolan.
Gången av undervisningen är följande: Psykologien, dess föremål,
plats bland vetenskaperna, metod, nytta. Medvetandet, människolivets enhet.
Känslorna, deras indelning; självkänslor, sociala känslor, opersonliga käns¬
lor; passionerna; känslornas uppfostran. Intelligensen: perception, minne,
idéassociation, fantasi, abstraktion och analys, generalisation och syntes;
omdöme, slutledning, deduktion och induktion; tänkandet, dess axiomer:
FRANKRIKE.
233
språket, förhållandet mellan språk och tanke, stilen och skriftställaren.
Aktiviteten: spontan, intuitiv, vanemässig, viljebestämd; viljan och dess
uppfostran; viljans frihet och problemets praktiska lösning; det fysiska
och det moraliska i deras inverkan på varandra; människonaturen.
Eleverna få ganska mycket bidraga till lektionerna. Läraren under¬
rättar i förväg om de frågor, som skola genomgås, och uppgiver lämplig
litteratur samt de undersökningar, som böra förbereda deras behandling.
Lättare ämnen föredragas av eleverna men de svårare av läraren själv.
Frågeformen begagnas för kontrollering av elevernas uppfattning. Eleverna
föra antingen anteckningar på egen hand eller uppskriva efter diktamen
en resumé av det genomgångna. Uppsatser över ämnen från de behand¬
lade områdena skrivas emellanåt. Man anser nämligen, att somliga elever
därigenom få tillfälle att ådagalägga en förmåga att reflektera, som de
icke visa vid muntlig framställning, och att andra behöva genom en mera
arbetsam analys fördjupa vad de fattat lätt men ytligt.
I andra årskursen behandlas moralen. Uppgiften för undervis¬
ningen är att giva den blivande läraren en klar uppfattning av den in¬
tellektuella och moraliska innebörden av hans blivande verksamhet och det
höga ideal, till vilket han ej blott bör sträva för (‘gen del utan även leda
andra. Utgångspunkten får i en »huciserad» statsundervisning icke hämtas
från religionen utan bör tagas från det mänskliga tänkandet. Det högsta
goda fattas rationalistiskt såsom ett ädelt, intelligent och fritt liv, och
moraliteten framställes såsom bestående i sinnenas underordnande under
hjärtat och hjärtats under förståndet. Plikterna äro de tillvägagångssätt,
som föra till målet. Nyttighetsmoralen får varken ensidigt framhållas eller
överdrivet klandras. I stället böra de talrika förbindelserna mellan det
allmänna och det enskilda intresset framhållas och altruismens nödvändiga
och spontana framträdande i den mänskliga sammanlevnaden bemärkas.
Den republikanska statsidéns moraliska värde, grundat på principen om
lika frihet och lika rätt för alla, bör göras gällande. Medborgarnas patrio¬
tiska plikter framställas, men känslorna för mänsklighetens gemensamma
intressen få ock sin tillbörliga värdering.
Lärogången är följande: Moralens föremål och nytta. Det moraliska
medvetandet, pliktbegreppet. Strävandet efter det moraliskt goda; olik-
30—0*2815 Folkunder v.-kom. bet. J. Folkskolesem. Band 4.
234
FRANKRIKE.
heten och det relativa värdet i olika slag av gott. Personlighetens värde.
Dygden och lyckan. Det individuella livet och dess plikter. Familjelivet
och dess plikter. Det sociala livet och dess plikter. Levnadskallets
plikter. Sociala verkningar av de privata och husliga dygderna. Rät¬
ten såsom korrelat till plikten: rättvisan, aktning för personligheten,
aktning för arbetets produkter, egendomsrätt, kapital och arbete, aktning
för överenskommelser och givet ord, aktning för tro och åsikter, den re¬
ligiösa friheten, tankefriheten, fördragsamhet. Den stränga rättvisans mo¬
raliska och sociala otillräcklighet: olikheter och tillfälligheter i människo¬
livet, brödraskap, välgörenhet, sociala inrättningar förbistånd. Det nationella
livet och dess plikter. Solidariteten mellan generationerna, nationalandan.
Fäderneslandets försvar. Staten: olika former; den republikanska formen,
dess princip, överlägsenhet. Den nationella suveräniteten, demokratien.
Lagarna. Medborgarens plikter, rättigheter. De politiska rättigheterna.
Godtyckets faror. Farorna av frånvaro av styrelse. Mänsklighetens be¬
grepp, nationernas plikter och rättigheter.
Franska språket och litteraturen. Litteraturläsningen har till upp¬
gift att lära eleverna förstå och älska vitterhetens mästerverk. Man börjar
med sådana arbeten, som åro på en gång lättfattliga och tilldragande,
för att gradvis övergå till svårare och allvarsammare. Första årets läs¬
ning utgöres av sådan litteratur, som ej har någon bestämd tidskaraktär
men är ägnad att bilda smaken. Den är företrädesvis hämtad från 17:e
seklets klassiska, isynnerhet dess dramatiska litteratur. Under det andra
året tillkommer uppgiften att lära eleverna uppfatta litteraturen såsom
ett uttryck för en periods civilisation. Litteraturhistoriska översikter
givas endast i samband med läsningen. Denna utgöres av valda stycken
ur medeltidens, renässansens, 17:e, 18:e och 19:e seklets vitterhet. De
bestämda texterna läsas enskilt av eleverna, och läraren väljer lämpliga
delar därav till läsning i klassen för att underlätta och kontrollera ele¬
vernas uppfattning. Högläsningen i klassen anses såsom ett förträffligt
medel att giva liv och själ åt böckerna.
Grammatiken, som för icke sa länge sedan var föremål för huvud¬
delen av undervisningen i franska språket i normalskolorna, intager nu en
FRANKRIKE.
235
mera blygsam plats. Under eu timme i veckan i första årsklassen genom¬
gås med resonerande förklaring de viktigaste delarna av grammatiken.
I sammanhang därmed lämnas språkhistoriska meddelanden. Tillika före¬
komma övningar, företrädesvis muntliga, i ortografi, ordlära och gram-
matikalisk analys. Diktamensskrivningar användas icke.
Uppsatsskrivning anses såsom ett av de viktigaste medlen att öva
omdömet, uppmärksamheten, smaken och fantasien. Genom det sätt, varpå
lärarna välja ämnen, söka de även bidraga till elevernas moraliska upp¬
fostran. Skola eleverna bliva istånd att framdeles i skolorna lära barnen
att uttrycka sig enkelt och korrekt, så måste de vänja sig att själva skriva
logiskt och uttrycka sig väl samt tillägna sig en ren och kraftig stil.
Någon särskild retorik genomgås icke, utan läraren visar under läsningen,
huru en god författare ordnar, indelar och utvecklar sitt ämne. Uppgif¬
terna äro i början enkla, väl begränsade och så valda, att eleverna kunna
hämta uppsatsens innehåll från sina kunskaper, sina personliga erinringar
eller omedelbar iakttagelse. Sedan de hunnit något längre fram i littera-
turstudiet, få de även försöka lösa enkla litterära uppgifter och giva skäl
för litterära värdesättningar. Ämnen hämtade från moralläran böra fästa
elevernas uppmärksamhet vid frågor av patriotiskt, socialt och humanitärt
intresse, höja deras idealer och leda dem till hänförelse för rättvisa och
sanning. Uppsatser skrivas åtminstone två gånger i månaden. De utar¬
betas på den tid, som är anslagen till enskilda studier. Läraren skriver
sina anmärkningar i marginalen, men de egentliga rättelserna ske muntligt
och kollektivt. Oberoende av dessa uppsatser skrivas ofta särskilda upp¬
satser i andra läroämnen för dessa ämnens lärare.
Historia. Frankrikes historia och de viktigaste dragen ur allmänna
historien, som därmed äga sammanhang, genomgås i första årsklassen till
1789 och i andra klassen från 1789 till 1875. Handböckerna och lärarnas
muntliga undervisning böra samverka med varandra. Lärarna böra hålla
sig vid det väsentliga, välja ut sådana sidor, som äro svåra att förstå eller
äro otillräckligt utvecklade i handböckerna, samt lämna å sido detaljer om
data, namn och fälttåg. När det t. ex. gäller att framställa hundraårs¬
kriget mellan Frankrike och England, så bör läraren icke sysselsätta sig
236
FRANKRIKE.
med att inskärpa handböckernas indelning av kriget och deras berättelser
om händelserna vid Crecy, Calais, Poitiers och Azincourt, icke ens berät¬
telserna om Jeanne d’Arc och tilldragelserna i Orléans. »Men han skall
framställa de avlägsnare och närmare orsakerna, som framkallade kriget,
vikten av det, som stod på spel för de båda folken, de politiska och mi¬
litära förhållanden, som förklara Frankrikes nederlag och slutliga seger,
konungadömets ställning i Frankrike och England vid början av kriget,
orsakerna varför Frankrike gick ut ur kriget starkare och England sva¬
gare än förut, Etienne Marcels och riksdagens frihetssträvan samt orsaken,
varför den misslyckades, under det att den motsvarande i England hade
lyckats hundrafemtio år förut, slutligen folkets ställning under denna
sorgliga tid, fördärvet i toppen, eländet i bottnen, vedermödans långa tid
ända till den dag, då nödropen från ett folk, bragt till det yttersta, upp¬
väckte ’det stora medlidandet’ för franska riket i en herdinnas hjärta och
för första sången väckte idéen om fäderneslandet.» Läraren kan natur-
ligtvis icke varje år behandla alla väsentliga frågor i varje kapitel av his¬
torien, men han bör behandla eu eller tvä sådana och därigenom liksom
öppna nya dagrar för lärjungarna samt spara de övriga till ett annat år.
På sådant sätt kan han alltid hålla sin undervisning levande och göra den
mera intressant icke blott för eleverna utan även för sig själv. Förhör
äga rum i början av varje lektion och beröra icke blott lärarens föregående
framställning utan även de i läroboken förekommande fakta och detaljer.
Historiska uppsatser skrivas emellanåt, behandlande någon fråga, som varit
föremål för lärarens framställning.
Geografi. Första årskursen börjar med grunddragen av den allmänna
fysiska geografien, som genomgås på 12—14 lektioner. De behandlade
företeelserna snarare beskrivas än förklaras på vetenskapligt sätt. När
läraren t. ex. behandlar jordytans former, går han icke in på geologien,
som naturvetenskapsläraren skall taga itu med mot slutet av läsåret, utan
han giver en målande skildring av ett vulkanutbrott, eu jordbävning o. s. v.
och beskriver någon av de trakter, där sådana företeelser pläga uppträda,
han låter eleverna förstå förhållandet mellan ytans natur och dess form
genom att visa prov av granit och jämföra det med den mark, varpå de
FRANKRIKE.
237
befinna sig, han för eleverna efter en regnskur till kanten av eu bäck eller
låter dem helt enkelt aktgiva pa det forsande regnvattnet på gården och
lär dem att se eu liten del av det stora arbete, som vattnet utför på jord¬
ytan, han lär dem att känna olika slag av ytreliefer genom att beskriva
Himalayas avsatser, Förenta staternas nationalpark, Yosemitdalen, Tibets
högplatå, Irans eller Utahs ökenplatå, Colorados eller Karsts av vatten
sönderskurna platå, olika slättyper o. s. v. Återstoden av läsåret är ägnad
till studium av jordgloben med undantag av Europa. Man börjar studiet
av varje världsdel med eu översikt av den fysiska geografien och övergår
nästan omedelbart till den politiska och ekonomiska geografien. Med
mycken sparsamhet på namn och siffror behandlar man befolkning, seder,
språk och religioner, stora städer och viktiga hamnar, politisk ordning,
naturliga rikedomar, näringar, handelsförbindelser, järnvägar o. s. v. Första
årskursen upptager särskilt kartografiens grunddrag och kartläsning.
Andra årsklassens kurs omfattar Europa. Den börjar med all¬
män fysisk geografi, övergår till de särskilda larulens politiska och eko¬
nomiska geografi med återblick på deras kolonier och slutar med utförligt
studium av Frankrike, särskilt avseende att giva uppfattning av Frank¬
rikes ställning i världen och förhållande till andra land.
Geografien anses för ett mycket viktigt ämne såväl med avseende på
dess förmåga att öva själens förmögenheter som med avseende på de
medborgerliga lärdomar, den giver. Läraren har att hålla sig i jämnhöjd
med vetenskapens framsteg men akta sig för att säga allt som han vet.
Han bör lära eleverna att draga nytta av de kunskaper, de redan äga,
och att begagna de hjälpmedel av böcker och kartor, som stå till deras
förfogande. Det är tillräckligt, att läraren utvecklar sådana frågor, som
äro av aktuellt intresse eller behöva närmare förklaring. Svarta tavlan
bör träget användas, dock i allmänhet icke till mera fullständiga och in¬
vecklade kartteckningar. Eleverna böra förvärva sig färdighet i teckning
av kartskisser på svarta tavlan med olikfärgade kritor, emedan sådana skis¬
ser äro nödvändiga i primärskolan. Lektionerna böra kompletteras med
skioptikonförevisningar. Dessutom bör läraren anlägga en samling av gra¬
vyrer, fotografier, vykort och dylikt. Förhör äga rum vid varje lektion och
avse dels föregående lektion, dels de uppgifter för studier i handböckerna,
238
FRANKRIKE.
som läraren lämnat. Den elev, som är föremål för frågor, befinner sig
vid kartan eller i de flesta fall vid svarta tavlan, där han uppdrager kon¬
turerna av land eller landskap, vattendragens lopp, järnvägslinjer, bergs¬
kedjor, avskärningar, profiler in. in. De skriftliga arbetena för geografien
bestå i förfärdigande av kartritningar, krokier, med stränga fordringar på
noggrannhet i proportioner och på särskiljande av det väsentliga frän
detaljerna.
Levande språk. Eleverna äga att välja ett av språken engelska,
tyska, italienska, spanska och arabiska. Målet för undervisningen är att
lära eleverna tala och förstå, läsa och skriva vardagsspråket. Därför är
undervisningen praktisk och direkt. Både ordförrådet och grammatiken
inhämtas genom muntliga övningar på det främmande språket, grundade
på åskådningsundervisning. Man börjar med samtal om föremålen i skol¬
rummet, skolhuset och dess omgivningar, om livet i skolan, tidsindel¬
ningen, temperaturen, människokroppen, kläder, födoämnen, familjelivet
och övergår under andra året till talövningar om staden, det intellek¬
tuella livet, byn, husdjuren, livet på landet, världsbyggnaden, allt med
stöd av väggtavlor och teckningar pa svarta tavlan. Därtill komma läs¬
ning av stycken, innehållande det inhämtade ordförrådet, skrivning av
dikterade stycken och av svar på frågor, skriftlig återgivning av lästa
stycken, skrivning av små berättelser, beskrivningar och brev. På uttalet
lägges stor vikt. Ett medel, som begagnas för dess inlärande, är sjungande
av utantill lärda poetiska stycken. En konversationstimme i veckan bör,
såvitt möjligt, läggas till den pa timplanen upptagna kursen.
Matematik. I första årsklassen 1 timme i veckan aritmetik och algebra:
algebraisk räkning, positiva och negativa tal, ekvationer av första graden,
aritmetisk och geometrisk progression, logaritmer, problem; 2 timmar i veckan
geometri: linjer, vinklar, ytor, prisma, parallellipiped, pyramid; plani-
metrisk och stereometrisk räkning; proportionalitet; likformiga trianglar
och månghörningar; lösning av problem och demonstration av teorem; de-
duktion; analys och syntes. I andra årsklassen 1 timme i veckan algebra:
repetition, ekvationer av andra graden med eu obekant, sammansatt ränteräk-
ning; 1 timme i veckan geometri: repetition; cylindern; konen och klotet;
FRANKRIKE.
239
2 timmar i veckan teoretisk aritmetik: hela tal, decimalbråk, vanliga bråk,
kvadratrötter; metriska och absoluta måttsystemen; förhållande och propor-
tionalitet; reguladetri, intresse; aktier och obligationer, assuranser, dis¬
kont, bolag, alligation.
I normalskolorna för kvinnor är timantalet inskränkt, ekvationer,
progressioner och logaritmer äro uteslutna, och ingen geometri förekom¬
mer i andra årsklassen.
Fysik. Målet för undervisningen är meddelande av kunskap om de
viktigaste naturlagarna och deras tillämpning i naturföreteelserna samt
elevernas vänjande vid att göra sig reda för det, som tilldrager sig om¬
kring: dem. Läraren bör göra sin framställning enkel och elementär utan
histoidska återblickar men med ständiga experiment medelst enkla appara¬
ter, helst föremål i dagligt bruk, och med räkneuppgifter, hämtade från
verkligheten. I första årsklassen genomgås tyngd, vätskors och gasers
jämvikt, värme, meteorologi, akustik, optik. Kursen för andra årsklassen
är mekanik, magnetism, statisk och dynamisk elektricitet.
Kursen i normalskolor för flickor omfattar tyngd och hydrostatik,
värme, akustik, optik och strålande värme samt elektricitet och magnetism.
Kemi. Målet är detsamma som för undervisningen i fysik. Kursen
omfattar metalloider och metaller samt det huvudsakligaste av den orga¬
niska kemien. Korthet och noggrannhet, ständigt utgående från försök på
lärorummet, talrika repetitioner under kursen och en slutrepetition på 4—
5 timmar rekommenderas.
I normalskolor för kvinnor är kursen inskränkt till sådana ämnen
och egenskaper, som hava största betydelse för det praktiska livet.
Laborationer förekomma såväl i fysik som kemi på särskild tid, 2
timmar i veckan, men blott i normalskolor för män. Föreskrivna labora¬
tioner äro: montering av enkla apparater, glas och korkarbeten; elemen¬
tära försök med syre, luft, väte, vatten, kol, kolsyra, lysgas, kalciumkarbonat
och -fosfat, salter använda som gödningsämnen; enkla försök i elementär
fysik: vätskors tryck, atmosfärens tryck, gasers utvidgning, termometern,
kroppars utvidgning och förändring av aggregationstillstånd, ånga, vär¬
240
FRANKRIKE.
mets ledning, pendellagarna, magnetiska polers reciproka verkningar, mag¬
netiska kraftlinjer, magnetnål, gnidningselektricitet, elektrisk attraktion,
repulsion och gnista, elektrisk stapel, elcktrolys, elektromagnet.
Så ofta som en lektion i fysik' eller kemi berör företeelser, som
hava tillämpning i ortens industri, böra de ifrågavarande industriella in¬
rättningarna besökas av läraren och eleverna.
Natur historia. Första årsklassen: Botanik (20 lektioner): växtens
byggnad och funktioner med enkla försök på lärorummet och i träd¬
gården, mikroskopiska övningar och tillämpningar på åkerbruket; växt¬
rikets stora grupper samt viktigaste familjer efter typer, studerade i na¬
turen under olika årstider och valda huvudsakligen med avseende på deras
betydelse för jordbruket; övning i artbestämning; botaniska exkursioner
och anläggning av herbarier. Geologi (12 lektioner): jordytans byggnad
och förändringar; bergarter; luftens och vattnets verkningar på jordytan
efter iakttagelser i skolans omgivningar. Den geologiska kursen skall
genomgås efter inhämtande av behövliga förkunskaper i kemi och före
kursen i agrikultur.
Andra årsklassen: Människokroppens byggnad, livsförrättningar och
vård (12 lektioner). Ryggradsdjurens viktigaste organ behandlas samti¬
digt med motsvarande organ hos människan, varvid några dissektioner
göras inför eleverna. Zoologi (17 lektioner), börjande med de lägsta
djuren och slutande med däggdjuren. Typstudier användas. De för åker¬
bruket och ekonomien betydelsefulla djuren behandlas företrädesvis. In¬
sektsamlingar anläggas med prov på skadegörelser och nyttiga produkter.
Geologi (6 lektioner): Jordens historia med geologiska exkursioner för an¬
läggning av typsamlingar. Man torde observera, huruledes kursen i natur¬
kunnighet är anlagd på att göra eleverna skickliga att framdeles handleda
sina elever i lantbruket och dithörandc näringar.
Teckning. Första årsklassen: Föremåls framställning genom geo¬
metrisk och genom perspektivisk teckning. Geometrisk kroki- och renrit¬
ning samt samtidigt perspektivisk teckning efter ögonmått med skuggning:
geometriska figurer i ståltråd, solida kroppar, vanliga föremål, träslöjd¬
saker. Minnesteckning, teckning efter diktamen, teckning på svarta tavlan
FRANKRIKE.
241
för skolundervisningens behov. • Kopiering av antika och moderna orna¬
ment i gips med skuggning. Övningar i lavering och färgläggning.
Andra årsklassen: Repetition. Teckning efter stiliserade växtorna-
ment samt franska och antika arkitekturdelar. Den dekorativa komposi¬
tionens element, övningar i frihandskroki. Minnesteckning, diktamens-
teckning och krokiteckning på svarta tavlan. Studier av människohuvudet.
Linearritning av konstruktionsdetaljer och maskindelar. Krokier och ren¬
ritning i naturlig storlek och i bestämd skala. (För flickor: tillämpnings¬
övningar med avseende på kvinnliga handarbeten.) Färgläggning. Prak¬
tiska reproduktionssätt.
Säng och musik. Sången bör vara ett verktyg i lärarens hand för
meddelande av moralisk, medborgerlig och patriotisk uppfostran. Därför har
sångundervisningen i normalskolan till uppgift att bilda lärare, som äro
dugliga icke blott att meddela undervisning i folklig sång utan även att
ingiva kärlek till densamma. Skolsånger i stort antal för en eller två
stämmor och några vackra körer äro därför huvudföremål för övning.
Instrumentalmusik förekommer endast fakultativt och utgöres nästan ute¬
slutande av fiolspelning. Undervisningen i musikens teori är inskränkt till
vad som erfordras för att läsa och korrekt utföra skolsånger. Musikalisk
diktamen användes mycket. Läraren har rätt att använda antingen den
vanliga notbeteckningen eller sifferbeteckning.
Gymnastik■ Man har omsider beslutat sig för att undertrycka
övningarna i trapets, barre fixe, barres paralléles och ringar samt införa
metodiska övningar för utvecklande och stärkande av alla kroppens delar,
ävensom fria lekar, löpningar, simning och målskjutning. För flickor bestå
kroppsövningarna i en promenad varje dag, under vilken trädgårdsarbete
icke förekommer, böjningsrörelser, hängnings- och jämviktsövningar, sam¬
fällda övningar med stavar och klubbor, korta löpningar, dansar och
kallisteniska övningar.
Slöjd och åkerbruksarbete. Pappers- och papparbeten i förbindelse
med tecknings- och matematikundervisningen, häftning och kartonering av
eu bok. Träarbeten: övningar med såg, bandkniv, rasp, fil, hyvel och
31—082S15 Folkundevv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
242
FRANKRIKE.
Examen för
det högre
lärardiplo-
met efter
genomgån¬
gen av
andra
årsklassen.
huggjärn samt tillämpning vid förfärdigande av några nyttiga föremål; enkla
hopfogningar. Järnarbeten: krökning av ståltråd i geometriska former
med tillämpning på prydnadsarbeten och enkla föremål; övningar med
fil, mejsel, kryssmejsel och borr; tillämpning.
Trädgårdsarbeten: Odling af köksväxter och fruktträd. Ett kvarter
lämnas åt en grupp av elever, som följer odlingen från såningen till
skörden. Genom växling mellan grupperna får varje elev under sin
skoltid praktiskt handlägga odlingen av de olika slagen av växter. Träd-
skolearbeten. Blomsterodling. Arbeten i eu botanisk trädgård för till¬
handahållande af levande växter för undervisningen och de praktiska
övningarna. Undervisningen meddelas av departementets undervisare
(professor) i lantbruk, som har att, jämte det han giver lektioner å
normalskolan, låta eleverna deltaga i försöken på hans experimentalfält.
Biskötsel och silkesmaskodling.
Utom de ordinarie 2 arbetstimmarna i veckan få eleverna använda
en del av sina lediga timmar till trädgårdsarbete på de kvarter, som av
dem skötas.
De elever, som genomgått andra årsklassen, äro skyldiga att under¬
kasta sig examen för det högre lärardiplomet (brevet supérieur). Blott
de elever, som bestått i denna examen, hava rätt att genomgå den tredje
årsklassen. Denna examen hålles varje år i juli månad, varjämte en
examen i oktober månad anordnas för dem, som fallit igenom i juli.
Examenskommissionerna bestå av akademiinspektören som ordförande,
en primärinspektör, direktören eller direktrisen för normalskolan, två
professorer vid normalskola eller högre primärskola och en lärare eller
lärarinna vid den offentliga undervisningen, försedd med det högre lärar¬
diplomet, samt så många andra medlemmar, som erfordras, valda bland
nuvarande eller forna funktionärer vid den offentliga undervisningen.
Vid examen skall avseende fästas vid de betyg, som examinanden erhållit
under de två senaste skolåren.
Prövningarna förrättas i två serier. Till den första serien höra
en uppsats över ett ämne i litteratur eller moral (skriven på 3 tim¬
mar), lösning av ett problem i aritmetik eller geometri, tillämpat på
FRANKRIKE.
243
praktiska förhållanden, och av en teoretisk fråga, samt av en natur¬
vetenskaplig fråga med tillämpning på hygien, industri eller åkerbruk (4
timmar), skriftliga svar på ett främmande språk (lexikon får begagnas) på
frågor, skrivna på samma språk (2 timmar). Vart och ett av dessa prov
bedömes med någon av siffrorna 0—20. Tillträde till följande prov lämnas
endast den kandidat, som erhållit minst 30 points tillsamman, därav minst
20 i de båda första proven tillsamman. Andra serien består i förhör i
psykologi och moral, de väsentligaste fakta i Frankrikes historia och dess
förbindelse med allmänna historien från 1492, Frankrikes geografi med
kartritning på svarta tavlan och grunddragen av allmänna geografien,
aritmetik med huvudräkning jämte algebra och geometri för manliga
examinander samt fysik, kemi och naturalhistoria med deras tillämpningar;
läsning med innehållsutredning samt litterära och grammatiska frågor
efter 15 minuters förberedelse av en fransk text, hämtad från en av
ministern vart tredje år, ett år i förväg, utfärdad förteckning på författare;
uppläsning och översättning av en lätt text på ett främmande språk efter
15 minuters förberedelse med samtal på det främmande språket över den
lästa texten; teckning efter relief (3 timmar), musikalisk diktamen med
enkla teoretiska frågor över den dikterade texten. Vart och ett av dessa
nio prov bedömes med betygssiffrorna 0—20. Provet i fransk läsning
erhåller 2 betyg;. För godkännande är det tillräckligt med en totalsumma
av 100 poäng, men 0 i något ämne medför underkännande.
Tredje årsklassen har till uppgift att meddela utbildningen för Tredje års-
J 1 r° . ° klassen och
läraryrket samt en fri och oegennyttig allmänbildning, medförande häg fackbild-
“ « iwtxQ av
för fortsatt intellektuell utveckling efter skoltidens slut.
Allmänbildningen skall tillgodoses företrädesvis genom läsning av
vitterhet, historia och moral med syfte att utvidga tankekretsen och öppna
blicken för de stora frågor, som hava intresse för den närvarande
tiden eller hava betydelse för människolivet. Eleverna böra föra anteck¬
ningfar över sina studier och övas att i muntliga och skriftliga fram-
ställningar utveckla ett ämne på ett personligt sätt och icke alltför
kortfattat. 5 lärotimmar (1 i pedagogik, 3 i litteratur och 1 i historia)
samt omkring 15 timmar för fria studier anslås under varje vecka till
244
FRANKRIKE.
allmänbildande ämnen. Härtill böra komma föredrag i konsthistoria med
skioptikonförevisningar av arkitekturens, skulpturens och måleriets mäster¬
verk ävensom åhörande av musikaliska mästerverk. De matematiskt-
naturvetenskapliga ämnena ingå också, fastän till mindre omfattning, i de
allmänbildande studierna. Varje elev bör hava frihet att ägna sig åt de
ämnen, som mest överensstämma med hans håg och anlag. Det väsentliga
är, att eleverna samla material för framtiden och vänja sig vid fritt
arbete. Medel att kontrollera deras arbete hava lärarna i de skriftliga
f ramställningarna.
I normalskolorna för flickor tillkommer ytterligare utbildning i
sådana färdigheter, som tillhöra en kvinna och särskilt en husmoder. För
åstadkommande härav undervisas i grunddragen av den husliga ekonomien
(1 timme i veckan) och hygienen, särskilt barnhygienen (1 t.), och med¬
delas övning i sömnad och lagningsarbeten (3 t.), hushålls-arbeten (2 t. i
medeltal), tvätt- och strykningsarbeten (2 t.), rengöring av föremål, särskilt
kläder, (2 t. i veckan under vintern), trädgårdsarbeten (2 t. i veckan under
sommaren), musik och sång (3 t.), teckning av blommor efter naturen
med tillämpning på dekoration och kvinnoarbeten (3 t.).
Fackbildningen för lärarkallet tillgodoses på flera sätt: 1) genom
undervisningsutkast och muntliga framställningar för folkskolan i moral,
historia, geografi, naturkunnighet o. s. v., utarbetade och föredragna av
eleverna samt rättade och kritiserade av lärarna, 2) genom kritisk behand¬
ling under lektioner och konferenser av undervisningsmetoder och upp¬
fostringsmedel, 3) genom praktiska övningar i annexskolan under minst
2 månader för varje elev. I
I de särskilda ämnena genomgås följande kurser med uppmärksam¬
heten'fästad vid meddelandet dels av allmänbildning, dels av fackbildning.
Pedagogik. Tillämpning av den redan genomgångna kursen i
psykologi och moral på uppfostran; de förnämsta pedagogiska teorierna;
praktisk pedagogik och skolförvaltning; grunddragen av allmänna lagens
bestämmelser om familjen, egendomen, arv och testamente, domstols-
organisation, skatter, värnplikt; nationalekonomiens grunddrag. Viktigare
delar av de förnämsta pedagogernas arbeten läsas. Såsom sådana pe lagoger
FRANKRIKE.
245
nämnas Locke, Rousseau, Spencer, M:me Necker-Saussure, J. Ferry, Lavisse,
Antoine Pecaut och Sully. En av de på schemat upptagna timmarna är
anslagen till pedagogiska konferenser, som varje torsdag ledas i tur och
ordning av tredje klassens elever inför normalskolans lärare och lärjungar.
De bestå antingen i lektioner med övningsskolans barn, efterföljda av
diskussion, eller i diskussion av en metodisk eller disciplinär fråga eller i
läsning och behandling av något pedagogiskt arbete. Aven under lektions¬
timmarna göra eleverna exposéer, under det att läraren kompletterar och
rättar.
Franska språket och litteraturen. Läsning under fria studier och
muntliga framställningar på lärorummet rörande den klassiska tragedien
och det romantiska dramat, komedien efter Moliére, historieskrivningens
omdaning i 19:e seklet, romanen i 19:e seklet, den kritiska litteraturens
förnämsta mästare, de stora moderna skalderna, den antika och främmande
litteraturens viktigaste mästerverk. Eleverna skola även övas att göra
lämpliga urval för populära uppläsningar och för sina kamrater på aftnar
och söndagseftermiddagar hålla sådana uppläsningar med kortfattade för¬
klaringar. Fransk uppsats skrives två gånger i månaden på självvald tid
över ett bland flera uppgivna ämnen i litteratur, historia, moral eller
pedagogik. Grammatik behandlas i exposéer och skrivövningsutkast, läm¬
pade för folkskolan. På samma sätt genomgås valda läsestycken för folk¬
skolan.
Historia och geografi. Konferenser hållas i historia efter studier av
eleverna i uppgiven litteratur över bestämda uppgifter från antikens,
medeltidens, nya tidens och samtidens historia och civilisation. Läraren i
historia skall komma överens med läraren i litteratur, så att litteratur¬
läsningen till tiden sammanfaller med de historiska studierna. Tillväga-
o-ångsättet kan variera: läsning med kommentarier, förevisning av gravyrer
och skioptikonbilder, frågor, samtal, föredrag dels av läraren dels av
eleverna förekomma om varandi’a, allt med syfte att inskärpa ett litet
antal väsentliga men väl studerade fakta, att giva eleverna uppfattning av
samhällenas och folkens liv och att lära eleverna studera historia på
sådant sätt, att de iakttaga och jämföra fakta, icke lita på personliga
246
FRANKRIKE.
intryck och aprioriska deduktioner samt undvika konstgjorda system och
äventyrliga hypoteser.
Exposéer å 15 minuter i historia och geografi, lämpade för primär¬
skolan, göras av eleverna efter uppgifter av läraren med kritik såväl av
läraren som av kamraterna.
Matematik. Komplettering av den föregående matematiska under¬
visningen och tillämpningsövningar för primärskolan. Den förra kursen
omfattar fältmätning och avvägning, kosmografi och matematisk metodologi,
den senare val och korrigering av aritmetiska och geometriska problem,
huvudräkning in. in. I kusttrakternas normalskolor för män lämnas
undervisning i navigation 1 t. i veckan.
Fysik och kemi. Lektioner behandlande fysikens och kemiens till-
lämpning i industrien med besök i industriella inrättningar; laborationer
i kemi och agrikultur; övningar i experiment för primärskolan med enkla
apparater, helst sådana som eleverna själva åstadkommit.
I normalskolorna för kvinnor läses varken matematik eller fysik och
kemi under det tredje året, men eleverna övas att utföra sådana experiment,
som behövas vid undervisningen i primärskolan.
Natur alhistoria och hygien. Ur hygienen genomgås infektionssjukdomar,
luften, belysning, vattnet, drycken, födan, personlig hygien, dräkthygien,
huslig hygien, veneriska sjukdomar (för kvinnor: barnavård). Övningar i
naturhistoriens lämpande för primärskolan.
Teoretisk agrikultur. Under ett fyrtiotal lektioner genomgås läran
om växt- och djurproduktion företrädesvis i tekniskt avseende.
Trädgårdsarbete, slöjd och laborationer i normalskolor för män 6
timmar i veckan med olika fördelning under olika årstider.
Huslig ekonomi, hushållsarbeten, handarbeten, lagningar, tvätt och
trädgårdsarbeten i normalskolor för kvinnor 10 timmar i veckan med olika
fördelning under olika tider. Hushållsövningen lämpas, liksom de övriga
övningarna, efter de förhållanden, i vilka en lärarinna anses komma att leva.
Två elever i sänder få tillreda tillsamman minst 20 måltider av soppa,
FRANKRIKE.
247
kött, legymer och, om möjligt, mellanrätt och kompott för högst 6 personer
i ett litet särskilt kök av 3 meters längd och 2 meters bredd.
Teckning och modellering. Lektioner och teoretiska övningar med
hänsyn till utbildningen för lärarkallet. Studium av de olika tecknings-
kurserna för primärskolorna. Utarbetning av en utkastbok till bruk för
kommande undervisning i teckning, övningar i dekorativ komposition
och färgläggning för utvecklande av elevernas smak och förmåga att
bedöma konstverk. Grunddragen av konsthistorien med förevisning av
skioptikonbilder och besök i museer, historiska byggnader o. s. v. Model-
leringsövningar först med geometriska former för inlärande av tekniken,
sedan med naturformer efter modeller i relief och teckningar, sist efter
enkla föremål, särskilt i dekorationssyfte.
Modellering förekommer icke i normalskolor för kvinnor.
Sång och musik, övningar dels för elevernas fortsatta musikaliska
utbildning, dels för deras vänjande att leda musikundervisningen i primär¬
skolan. För sistnämnda ändamål skola eleverna i tur leda första och
andra klassernas sångövningar och hela skolans körer. De få också taga
om hand grupper av mindre begåvade elever för att föra dem fram.
Skolsånger i andra tonarter är c-dur och a-moll transponeras till dessa
för att lättare uppfattas av skolbarnen.
Gymnastik. Samma övningar som i föregående klasser tillika med
övningar att leda annexskolans samt första och andra klassens gym¬
nastik.
De praktiska övningarna. Under de båda första läroåren sker den
praktiska utbildningen indirekt genom undervisningen, men i tredje
klassen sker den direkt, dels genom de i det föregående omnämnda lektions-
preparationerna under ledning av normalskolans professorer, dels genom
kritisk genomgång av undervisningsmetoder och uppfostringsmedel vid
pedagogiska lektioner och konferenser under ledning av normalskolans
direktör, dels genom praktiska övningar i undervisning och uppfostran i
den med normalskolan förenade annexskolan under ledning av dess direk¬
tör och lärare.
248
FRANKRIKE.
Normalskolans professorer äro enligt den nya undervisningsplanen
ej upptagna blott och bart med uppgiften att genomgå långa kurser och
bereda eleverna till examen för det högre lärardiplomet, utan de kunna
på särskilt för ändamålet upptagna timmar ägna sig åt den metodiska
utbildningen av eleverna för lärarkallet under ett år, då eleverna blott
hava att sörja för det pedagogiska intresset. En fördel, som man på¬
räknar av dessa pre para tioner, är, att professorerna icke behöva taga hänsyn
till närvarande barn utan kunna omedelbart rätta, avbryta och taga om
lektionen samt diskutera de idéer, som uttryckts, och de tillvägagångssätt,
som använts. Likväl, framhålles det, böra professorerna för att vinna de
beräknade fördelarna känna barn och behålla kontakt med övningsskolan.
Fastän icke de utan övningsskolans lärare äro ledare av de praktiska
övningarna, så böra de emellanåt åhöra elevernas lektioner och själva giva
lektioner därstädes.
Den pedagogiska kursen kommer nu samtidigt med de praktiska
övningarna, under det att den efterföljde desamma enligt den förra under¬
visningsplanen. De pedagogiska konferenserna föra dock eleverna alltifrån
deras första skolår in på området för deras blivande kall. Med tillhjälp
av samma konferenser skall också samverkan åstadkommas mellan lärarna
i normalskolan och lärarna i annexskolan och hela institutionen få karak¬
tär av en pedagogisk enhet.
Enligt den gamla ordningen, da eleverna redan i första och andra
klassen hade praktiska övningar, kunde de endast med halv uppmärksam¬
het ägna sm åt dessa övningar, emedan de försummade den för examen
så viktiga teoretiska undervisningen under de dagar, då de befunno sig i
övningsskolan. Nu behöva de ej tänka på annat än den pedagogiska ut¬
bildningen och få i övningsskolan tillbringa två månader, en hel månad
i sänder, varunder de få tid att komma i beröring med barnen och öva
sin förmåga. Gradvis göras de förtrogna med undervisningens och dis¬
ciplinens svårigheter. Till eu början få de välja bland de lättaste lek¬
tionerna sådana, som särskilt ligga för dem, och erhålla god tid till be-
redelse med hjälp av lärarna, där det behöves.
Övningsskolan kan antingen vara en annex skola eller en offentlig
skola, som anvisats till övningsskola för normalskolan. Den egentliga folk-
FRANKRIKE.
249
skolan är 6-årig med tre 2-åriga avdelningar, och övningsskolan kan där¬
för efter normalskolans storlek och behov vara anordnad med sex avdel¬
ningar, med tre avdelningar eller i en enda avdelning. Lärarna äro lika
många som avdelningarna. Ofta finnes även en fortsättningsavdelning med
egen lärare, och i normalskolor för kvinnor skall finnas en småbarnsav-
delning (moderskola) med särskilda lärarinnor.
Beträffande ledningen av övningsskolan åberopas i anvisningarna
generalinspektören Jacoulet’s rapport år 1903 af följande innehåll: Direk¬
tören för övningsskolan skall i samförstånd med direktören och profes¬
sorerna vid normalskolan bemöda sig att giva övningsskolan en organisa¬
tion, som är en bild av den pedagogik, som läres i normalskolan, och
tillämpa de föreskrifter, som där givas beträffande ledningen, den mate¬
riella utrustningen och undervisningsmetoderna. Lärarna skola genomgå
elevernas utkastböcker och i dem anteckna sina anmärkningar beträffande
planen och anvisningar rörande utförandet. Två gånger om dagen skola
lärarna sammanträda med de hospiterande eleverna: om morgonen för att
genomgå anmärkningarna i utkastböckerna och om aftonen för att granska
dagens tjänstgöring. Varje vecka skola vitsord över elevernas förhållande
överlämnas till normalskolans direktör och vid månadens slut en mera ut¬
förlig rapport, till vilken bifogas en kort uppsats av varje elev över ett
barns karaktär, som under månaden varit föremål för särskilda iakttagelser.
Om annexskolans avdelningar icke skulle vara så många, att varje elev
kan få två månaders tjänstgöring, så böra eleverna efter en och en halv
månads tjänstgöring i annexskolan hospitera en halv månad var i en för
ändamålet anvisad offentlig skola. I alla normalskolor få dessutom eleverna
under direktörens eller någon professors ledning flera gånger besöka tre
skoltyper i trakten: skola med tre avdelningar, undervisade av olika lärare,
skola med tre avdelningar, undervisade av samme lärare, och skola med
gossar och flickor gemensamt undervisade. De gjorda iakttagelserna dis¬
kuteras efteråt.
Vid utgången ur normalskolan är eleven icke någon erfaren lärare
Ö O O
—- naturligtvis — men han har gjort teoretisk och praktisk bekantskap
med de viktigaste uppfostringsproblemen, han har förvärvat en viss vana
32—082815 Folkunder v.-kom. bet. /. Fclkskolesem. Band 4.
250
FRANKRIKE.
att uttrycka sig och han har lärt, hoppas man, att något känna och älska
barnen.
Avgångs¬
examen med
tredje års¬
klassen.
Avgångsexamen med tredje årsklassens elever anställes vid slutet av
läsåret och består i a) en uppsats över ett pedagogiskt ämne, valt av eleven
två månader före examen efter en lista på ämnen, som bestämts av akademi¬
rektorn i samråd med områdets akademiinspektörer, b) en lektion efter en
timmes förberedelse med övningsskolans lärjungar över en uppgift ur folk¬
skolans kurser, erhållen genom lottdragning bland eleverna, c) förhör angående
skolorganisation, lärokurser, undervisningsmetoder och särskilt
ö
med
an¬
ledning av kandidatens ingivna uppsats.
Proven bedömas med vitsorden:
otillräckligt, försvarligt, ganska gott, gott, mycket gott. Vitsordet »otill¬
räckligt» för något prov medför underkännande av examen, om det ej mot-
väges av ett »mycket gott». Akademirektorn tillställer de examinerade ett
betyg, på vilket de kvinnliga elever, som under året mottagit goda vits¬
ord för slöjd och huslig ekonomi, erhålla särskilt omnämnande av sin hus¬
liga utbildning. Examenskommissionerna för avgångsexamen utgöras av
akademiinspektören som ordförande, normalskolans direktör eller direktris
som vice ordförande, normalskolans professorer, övningsskolans direktör
eller direktris samt en primärinspektör.
Elever, som erhållit avgångsbetyg från normalskola, äro berättigade
till lärarbefattningar i departementet, så snart sådana bliva lediga.
Praktisk
lärar¬
examen.
De personer, som undergått avgångsexamen från normalskolan, äro
befriade från den praktiska lärarexamen med undantag av det praktiska
provet. För övriga lärare består denna examen (examen för betyg om
pedagogisk lämplighet) i a) en uppsats över ett av akademiinspektören
bestämt elementärt ämne rörande uppfostran eller undervisning, skriven
på 3 timmar under övervakning av primärinspektören i arrondissementets
huvudort, b) ett praktiskt prov på tre timmar i den skola, där examinanden
är anställd, inför en avdelning av exainenskommissionen efter ett av kom¬
missionen uppgjort och 24 timmar i förväg överlämnat program samt
c) ett muntligt prov på 20 minuter för varje examinand inför den samlade
kommissionen med genomgång av skolskrivningar och förhör i samband
FRANKRIKE.
251
med kandidatens redan avlagda prov angående skolhållning och praktisk
pedagogik. Varje prov bedömes med betygssiffrorna 0—20. För god¬
kännande fordras minst 10 poäng i vartdera av de båda första proven och
minst 30 i alla proven tillsamman. Examenskommissionerna bestå för varje
departement av akademiinspektören som ordförande och minst 10 med¬
lemmar, utsedda av akademirektorn bland primärinspektörer, direktörer,
direktriser och professorer vid normalskolor och högre primärskolor samt
lärare och lärarinnor i departementet.
4. Hjälpmedel för undervisningen.
Jules Ferry ombesörjde år 1882, att på statens bekostnad varje
normalskola blev försedd med ett bibliotek för lärare och elever av sådan
beskaffenhet, att de med dess tillhjälp kunde öka omfånget av sina kunskaper
eller närmare studera ett naturvetenskapligt, historiskt eller litterärt ämne.
Dessa bibliotek hava sedan alltjämt blivit ökade dels genom departemen¬
tens regelbundna anslag till materiellen, dels genom gåvor av staten, dels
genom enskildas donationer. Förvaltningsrådet bestämmer inköpen. År
1887 utgavs en normalkatalog, som upptager 834 arbeten, men numera
äga de flesta normalskolorna mycket mera. Utlåningen och vården av
böckerna skötas av tredje klassens elever under uppsikt av en bland
professorerna.
Staten har likaledes för varje normalskola bekostat full uppsättning
av fysiska och kemiska apparater samt naturhistoriska samlingar. Denna
uppsättning kostade 4,600 francs för varje normalskola. Förökning och
underhåll bekostas av departementen med 23 francs om året för varje
elev. Detta anslag användes även till kartor m. m. för den historiska och
geografiska undervisningen samt till rit- och skrivmateriel] för eleverna.
Botanisk trädgård samt en trädgård för experiment och för under¬
visningen i trädgårdsskötsel och jordbruk äro även anordnade.
Ett hjälpmedel av stort värde för normalskolornas verksamhet är
anslag för studieresor, som eleverna få göra till anmärkningsvärda platser
i eget eller främmande land. För normalskolan för män i Paris anslår
252
FRANKRIKE.
departementet varje år 5,000 francs till en 14-dagars resa för 24 elever
och 3 lärare.
5. Lärare.
För att bliva direktör (direktris) vid en normalskola fordras att hava
fyllt minst 30 år och hava avlagt dels examen för anställning såsom pro¬
fessor vid normalskola eller också licentiatexamen i humanistiska eller
matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, dels examen för anställning såsom
primärinspektör och direktör för normalskola. De flesta direktörer vid
normalskolor för män hava varit primärinspektörer. Enär antalet primär-
inspektriser är ganska ringa, tagas de flesta direktriser för normalskolor för
kvinnor bland normalskoleprofessorer. Direktören är normalskolans styres¬
man, kontrollerar undervisningen och tjänstgöringen, övervakar ekono¬
mien, anordnar utgifter m. m. Tillika meddelar han den viktigaste under¬
visningen, den i psykologi och moral. Men hans förnämsta uppgift är
dock att intellektuellt och moraliskt leda och uppfostra eleverna, vilka i
internatet stå under hans omedelbara tillsyn. Han har dock hjälp av vissa
bland lärarna. Direktörerna äro delade i 5 klasser med en lön av 4,000
—5,500 francs vid normalskolor för män och 3,500—5,000 francs vid
normalskolor för kvinnor utom bostad och förmåner in natura (eidigt
finanslagen för år 1906). Direktörens undervisningsskyldighet utgör 6 tim¬
mar i större normalskolor och 10 timmar i normalskolor med mindre än
36 elever.
För att utnämnas till professor fordras att hava avlagt examen för
anställning som professor vid normalskola och högre primärskola. Van¬
ligen finnas två professorer i humanistiska och två i matematisk-natur¬
vetenskapliga ämnen vid varje normalskola. En av de förra undervisar
ofta tillika i främmande språk och eu av de senare i teckning och slöjd.
Om möjligt är, överlämnas också undervisningen i andra specialämnen,
såsom sång, gymnastik och frihandsteckning, åt professorerna. Eljest an¬
ställas hjälplärare för sådant ändamål. Särskild examen för anställning
såsom lärare i levande språk, slöjd, teckning, sång, gymnastik, militär¬
övningar och bokföring fordras. En professor har skyldighet att under¬
FRANKRIKE.
253
visa 16—20 timmar i veckan, allteftersom han har flera eller färre skrift¬
liga arbeten att rätta, samt att deltaga i övervakning av studier, ledning
av exkursioner in. in. Lönerna utgå i 5 klasser med 2,500—3,700 francs
för manliga professorer och 2,500—3,400 francs för kvinnliga. Uppflytt-
ningen sker efter ministerns bestämmande och är ett disciplinmedel i myn¬
digheternas hand. Extra ordinarie lärare utan professorsexamen uppbära
ett arvode av 2,000 francs för män och 1,800 för kvinnor. För medde¬
lande av undervisning i främmande språk, slöjd eller teckning uppbäres
dessutom en årlig ersättning av 300 francs, för sång och musik 200 francs
och för gymnastik 100 francs. Måste det reglementerade timantalet ökas
för meddelande av sådan undervisning, så erhålles ytterligare ersättning
med 100 francs för veckotimme, dock ej för mer än 3 extra veckotimmar
i de 3 förstnämnda ämnena och 2 i de båda sistnämnda. För deltagande
i övervakningen i internatet uppbär en manlig lärare 500 francs, om han
är ensam, och 300 francs, om uppdraget är delat mellan två lärare. I
normalskolor för kvinnor deltaga samtliga professorer i övervakningen utan
ersättning. Alla lärare, som hava tjänstgöring vid internatet, åtnjuta bostad
och föda mot eu betalning av 400 francs om året.
För anställning såsom ekonom fordras examen för det högre lärar-
diplomet (brevet supérieur) och praktisk lärarexamen samt ett års prov¬
tjänstgöring hos en normalskoleekonoin och speciell examen. Med direk¬
törens godkännande ordnar denne alla ekonomiska förhållanden, väljer
tjänstepersonal, övervakar den materiella ordningen och hygienen, ansvarar
för kassan, håller alla förteckningar och räkenskaper, verkställer inköp,
ansvarar för inventarier och förråd. Tillika undervisar han i skrivning
och bokföring 5 timmar i veckan samt vid normalskolor för kvinnor i hus¬
lig ekonomi. Avlöningen utgår i fem lönegrader å 2,000 —3,000 francs
för män och 2,000—2,800 för kvinnor. Dessutom har ekonomen rätt till
bostad och prestationer in natura. Om skolan har mindre än 60 elever,
uppdrages sysslan åt eu av professorerna mot ett tillägg till den ordinarie
lönen av 500 francs och nedsättning av professorstjänstgöringen till 10
timmar.
Hjälplärare skola vara försedda med betyg över vederbörlig examen
i det ämne, vari de skola undervisa. Deras arvode utgår med 150, 175
254
FRANKRIKE.
och 200 francs om året för veckotimme i främmande språk eller teckning, 100,
125 och 150 francs för veckotimme i sång och slöjd samt 80, 100 och
120 francs för veckotimme i gymnastik och militärövningar. Upp flyttning
till högre arvode sker efter 5 års åtnjutande av det lägre.
För att utnämnas till direktör eller direktris för annexskolan vid en
normalskola fordras att hava avlagt examen för anställning såsom profes¬
sor vid normalskola och i tre år undervisat vid normalskola eller offentlig
primärskola. Förordnas till direktör kan en ordinarie primärlärare, som
är försedd med det högre lärardiplomet och tjänstgjort i undervisningen
i 10 år. Till lärare vid övningsskolan kunna ordinarie primärlärare med
det högre lärardiplomet förordnas. Till direktris för moderskolan kan
utnämnas en med högre lärardiplomet försedd lärarinna, som fyllt 25 år
och i minst 2 år tjänstgjort i eu moderskola. Direktörer för annexskolan
behålla, om de äro professorer, sin lön och sitt avancemang såsom sådana
samt åtnjuta ytterligare fri bostad och ett lönetillägg av 300 francs.
Andra direktörer ävensom lärare vid övningsskola behålla sin lön, löne¬
tillägg och avancemang såsom primärlärare (5 klasser: med 1,200 — 2,200
francs för lärare och 1,100—2,000 francs för lärarinnor, fri bostad
eller bostadsersättning, som bestämmes af prefekten, dyrortstillägg av 100
—800 francs efter folkmängdens storlek på platsen) samt bekomma ytter¬
ligare 300 francs.
Alla förutnämnda lönebelopp äro vad staden Paris beträffar särskilt
bestämda och ungefär 2,000 francs högre än i landsorten.
Samtliga lärare i primär undervisningen hava rätt till statspension.
Av lönerna innehållas såsom pensionsbidrag 5 % årligen och \ 12 av varje
första årslön och lönetillägg. Pensionen utgår efter femtiofem levnadsår
och 25 tjänstår (i tjänståren inräknas tid tillbragt i normalskolan efter 20
års ålder) med hälften av medelbeloppet av samtliga löneförmåner för de
6 högst avlönade tjänsteåren och '/so av samma medellön för varje tjänst¬
år över 25, dock ej under 600 francs för eu lärare och 500 francs för en
lärarinna och ej över 3A av medellönen. Pensionen för invaliditet före
uppnåendet av den bestämda levnads- och tjänståldern utgår med Veo av
medellönen för varje tjänstår. Änka eller föräldralösa minderåriga barn
FRANKRIKE.
255
uppbära b/3 av den pension, vartill den avlidne maken eller fadern vid
dödstillfället skulle varit berättigad.
Den examen, som fordras för anställning som professor vid normal¬
skola eller högre primärskola, avlägges inför tvä kommissioner, en för den hu¬
manistiska och en för den matematisk-naturvetenskapliga examen, vardera
kommissionen bestående av fem medlemmar med adjunktion av två direk-
triser eller kvinnliga professorer vid normalskola för examinering av kvin¬
norna. Examen börjar med skriftliga prov, som avläggas i examinandens
departementshuvudstad under övervakning av akademiinspektören och bestå
för den humanistiska examen i 4 uppsatser över ämnen liggande inom nor¬
malskolans lärokurser i litteratur eller språkvetenskap, historia och geografi,
moral eller psykologi, tillämpad på uppfostran, samt främmande språk (upp¬
sats på det främmande språket och översättning från detsamma) och för den
matematisk-naturvetenskapliga examen i 3 uppsatser över samma slags
ämnen i matematik, i fysik, kemi och naturhistoria samt i moral eller
uppfostringslära tillika med ett arbete i linearritning och ett i frihands-
teckning. För varje uppsats och arbete inedgives en tid av 4 timmar
utom för arbeten i teckning, för vilka 6 timmar få användas, och för upp¬
satserna i historia och geografi samt i naturkunnighet, för vilka 5 tim¬
mar äro medgivna. De examinander, som blivit godkända av kommis¬
sionen i dessa prov, kallas till Paris för att undergå muntliga och praktiska
prov. Dessa bestå för den humanistiska examen i a) en halvtimmes lek¬
tion, efter 3 timmars förberedelse inom slutna dörrar, över något genom
lottdragning erhållet ämne, efterföljd av förhör inför kommissionen över
ämnen inom normalskolans lärokurser, b) läsning med förklaring av ett
stycke av någon klassisk fransk författare efter :i,U timmes förberedelse,
c) genomgång av en elevuppsats efter 3,U timmes förberedelse, d) läsning
och översättning av en text på ett främmande språk efter examinandens val
med förhör på det främmande språket över den lästa texten; samt för den
matematisk-naturvetenskapliga examen i a) en halvtimmes lektion över
något genom lottdragning erhållet ämne med 2 timmars förberedelse för
matematiskt och 3 timmars för naturvetenskapligt ämne, b) 3 4 timmes
förhör i matematik, fysik och kemi samt naturhistoria, c) en laboration
i fysik eller kemi och en praktisk demonstration i naturhistoria efter genom
FRANKRIKE.
256
lottdragning erhållna uppgifter. För rätt att undergå denna examen
fordras att hava fyllt 21 år, hava avlagt examen för det högre lärar-
diplomet eller för baccalaureat eller, vad kvinnor beträffar, avgångsexamen
i sekundärundervisningen samt att hava tjänstgjort minst 2 år i offent¬
lig eller enskild undervisning. Förteckning på de franska och utländska
författare, som skola förekomma i examen, utgives av undervisnings¬
ministern för 3 år i sänder.
För anställning såsom direktör vid normalskola eller primärinspektör
avlägges examen på samma sätt som den förutnämnda. De skriftliga
proven bestå i 2 uppsatser, skrivna på 5 timmar vardera, den ena över
ett ämne i pedagogik, den andra över ett ämne i skolad ministration. x) De
muntliga proven utgöras av förklaring efter en timmes förberedelse av ett
stycke, hämtat ur eu författare, upptagen på förenämnda av undervisnings¬
ministern för 3 år i sänder bestämda lista, samt en halvtimmes muntlig ut¬
veckling utan koncept efter 2 timmars förberedelse av ett ämne ur den teo¬
retiska eller praktiska pedagogiken. Förhör anställes tillika i skolförfattning
och skolförvaltning. Det praktiska provet består i inspektion av en normal¬
skola, högre primärskola, elementär primärskola eller moderskola, efter¬
följd av muntlig redogörelse. För rätt att undergå examen fordras 25 års
ålder, 5 års tjänstgöring i den offentliga undervisningen och besittning av
betyg över examen för anställning såsom professor eller licentiatexamen.
Examina hållas inför kommissioner i Paris för anställning såsom
lärare i främmande språk, i handarbete och huslig ekonomi, i teckning, i
sång och musik, i gymnastik samt i bokföring. 1
1) Exempel på uppgifter till de skriftliga proven: Pedagogik. Man klagar ofta där¬
över att hågen för att taga initiativ minskats i Frankrike. I vilken man kan läraren i den
elementära och den högre primärskolan arbeta på att öka och stärka den?
Läraren och lärarinnan böra lära barnen ordning och sparsamhet. Huru skola de
göra detta på sådant sätt, att de undvika den överdrift i dessa egenskaper, för vilken man
bör bevara barndomen?
Skolförvaltning: Betyget över genomgången folkskolekurs. Huru är examen organi¬
serad? Yilka modifikationer har den undergått? Vad är er tanke om de anmärkningar,
som framställts däremot? — Vilka äro kommunens förpliktelser i förhållande till primär¬
undervisningen?
FRANKRIKE.
257
6. Lokaler.
En normalskola giver alltid intryck av att vara en storartad och
komplicerad inrättning. Anstalten är omgiven av en med höga murar
omsluten trädgård, ocli i denna finnes en eller flera stora byggnader tillika
med åtskilliga mindre. Från en stor vestibul i huvudbyggnadens mitt
utgå långa, ljusa korridorer, prydda med avbildningar av målar- och bild-
hus; <J-arkonstens mästerverk. I närheten av huvudingången finnas direk-
törens ämbetsrum och lärarnas samlingsrum med en för dem avsedd av¬
delning av skolans bibliotek. Här är också ofta ett sessionsrum för
examenskommissioner. I nedre våningen ligga vanligen föreläsningssalarna.
Understundom äro de inrättade amfiteatraliskt. Ett rum plägar vara an¬
ordnat för undervisningen i historia och geografi med kartor, planscher
och grafiska framställningar samt långa svarta tavlor å alla väggar med
konturer av Frankrike och Europa in. m. till ifyllning med krita vid lek¬
tionerna. En lärosal för fysik och kemi är alltid inredd med kapell och
ett långt experimentbord med gas- och vattenledning. För elevernas över-
läsnin" och enskilda studier finnes en eller flera salar med särskilt bord
o
och bokhylla för varje elev och ett skåp med böcker till gemensamt bruk.
Biblioteksrummet är vanligen beläget i närheten härav. Ritsalarna äro
alltid två, en för linearritning och en för frihandsteckning, och ligga för
sig själva i övre våningen eller i en särskild byggnad. Stora samlingar
med modeller av arkitekturfragment, skulpturer m. m. äro förenade här¬
med. Slöjdsalarna, en med inredning för träslöjd och eu för järnslöjd,
lio-o-a näsrot avsides. De kvinnliga normalskolorna hava vanligen sin slöjd-
sal i översta våningen. Rum för samlingar och laborationsrum äro ock
belägna i någon av de övre våningarna. Särskilda rum äro anordnade
för fysik och särskilda för kemi. Rum för de samlingar, som eleverna
under sin vistelse vid skolan böra hopbringa, av naturföremål och enkla
apparater finnas ock. I översta våningen finnas sovsalarna, en eller flera.
För varje person är anordnat ett eget litet krypin av tunna träväggar till
något över manshöjd. Den övervakande läraren ligger antingen i samma
rum eller i ett rum intill sovsalen med öppning i väggen. Utanför sov-
33 — 082815. Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
258
FRANKRIKE.
salarna ligga tvättrummen och rum till förvaring av elevernas gångkläder
och linne. I förbindelse med det senare står i de kvinnliga normalsko¬
lorna rum för undervisning i strykning. En särskild avdelning är inrät¬
tad till sjukrum med anordning för fullständig isolering av i smittosamma
sjukdomar insjuknade elever. Skolans läkare har ett rum till mottag¬
ningsrum vid sina en gång i veckan återkommande besök på anstalten.
Gymnastiklokalen utgöres av ett skjul med grusat golv, i vilket olika
slag av gymnastikapparater äro uppsatta.
I eu flygel eller särskild byggnad är köksdepartementet inrättat, och
i närheten däraf finnes refektoriet. 1 skolorna för kvinnor är skolköket
förlagt till denna del av anstalten. Badrum finnas ock där i närheten.
Dessutom finnas boställsrum för direktören och hans familj (direktrisen)
och ekonomen samt bostadsrum för de lärare, som bo på anstalten. I
normalskolorna för kvinnor bo alla lärarinnor inom skolan, så vida ej någon
fått speciell tillåtelse att bo ute i staden, vanligen därför att hon är gift.
Lärarrummen utgöras av sovrum och ett arbetsrum, försedda med möb¬
ler, för varje lärare.
I omedelbar förbindelse med normalskolans lokaler men vanligen
Ö
skild därifrån genom en inhägnad och försedd med egen ingång och egen
gårdsplats är övningsskolan, såvida den ej utgöres av en av stadens folk¬
skolor. Antalet av rum bestämmes av klassernas och klasslärarnas antal.
En samlingssal (préau couvert) av 1,25 k v.-meters yta för varje lärjunge
med tvättställ, bord för måltider o. s. v. skall finnas, likaledes en slöjdsal
och, om skolan har fyra lärare, en ritsal. Boställsrum för direktören
(direktrisen) och, om möjligt, för övriga lärare, ämbetsrum för direktören,
väntrum för föräldrar, lärarrum och portvaktsrum skola också vara anord¬
nade. För moderskolan, som är förbunden med de kvinnliga normal¬
skolorna, göras lokaler av enahanda slag som för folkskolan, helt och hållet
skilda från denna.
7. Fortbildning av lärare.
Då lärarna såväl vid de högre primärskolorna som vid normalsko¬
lorna samt primärinspektörerna nästan undantagslöst tagas ur primärlärarnas
FRANKRIKE.
2Ö9
led, så är därmed en kraftig eggelse given till lärarnas arbete på sin fort-
bildnin0-. Också råder en mycket stark ävlan bland lärarkåren att bereda
sig till de examina, som berättiga till högre befordran. Då examina av¬
läggas inför statskommissioner, är sättet för beredelsen överlämnat åt
examinandernas fria bestämmande, men staten har ordnat anstalter, vid
vilka beredelse meddelas. Två av dessa anstalter, de högre normalskolorna
vid St. Cloud för män och vid Fontenay-aux-Roses för kvinnor, antaga
elever med strängt urval och föra dem genom bestämda kurser med kon¬
trollerat arbete av eleverna till examen för professoratet. Fn anstalt av
annat slag är det pedagogiska museet i Paris, som tillhandahåller bild¬
ningsmedel av olika slag — bibliotek, samlingar, laborationskurser in. in.
— men låter vem som vill, huru han vill, begagna sig av dem. Följden
är, att ett stort antal mindre väl förberedda aspiranter på vinst och för¬
lust ärligen anmäla sig till kompetensexamina. Under åren 1889 — 1899
anmälde sig i medeltal årligen 474 aspiranter till professorsexainen, men
blott 83 eller 17,4 % blevo i medeltal årligen godkända. Bland de god¬
kända voro 48,6 % av kvinnorna och 40,6 % av männen elever från Fontenay-
aux-Roses och St. Cloud samt 41,7 % extraordinarie lärarinnor och lärare
i normalskolor eller högre primärskolor. En tredje anordning för lärares
fortbildning är stipendierna dels för genomgång av ett fjärde läroår vid
normalskola för dem, som bereda sig för inträde vid de ovannämnda högre
normalskolorna, dels för ettårig vistelse vid ett seminarium i främmande
land för sådana, som avlagt examen för professoratet och vilja förvärva
sig kompetens att undervisa i ett levande språk. Resestipendierna erhål¬
las efter tävlan genom en examen inför en kommission i Paris. Ungefär
10 stipendier å 2,400 francs för män och 2,200 francs för kvinnor ut¬
delas varje år. Ett års förlängning kan erhållas, och det andra året till¬
bringas i en universitetsstad.
Den högre normalskolan i Fontenay-aux-Roses nära Paris öppnades
1880 och den i St. Cloud 1882. Eleverna mottagas efter en examen av
samma anordning som förutnämnda examen för professorat till ett antal,
som varje år bestämmes av undervisningsministern. Ungefär 30 mottagas
årligen i Fontenay-aux-Roses och 18 i St. Cloud. Eleverna äro delade i
två sektioner, en för humanistiska ämnen och en för matematisk-natur-
260
FRANKRIKE.
etenskapliga. Årsklassernas antal är tre i Foritenay och två i St. Cloud.
I Fontenay mottages dessutom en avdelning av elever, som avlagt examen
för professorat och bereda sig för examen för anställning som direktriser.
Eleverna hava fritt underhåll i internat.
I spetsen för vardera skolan står en direktör (direktris), jämte honom
finnas en underdirektör (i St. Cloud), 4 repetitriser (i Fontenay) och en
ekonom. Undervisningen meddelas av professorer från fakulteterna eller
lycéerna i Paris, som infinna sig en eller två gånger i veckan och hålla
en föreläsning • av IV2 timmes längd. Repetitioner och naturvetenskapliga
laborationer ledas av personalen på platsen. Undervisningen rör sig inom
samma områden som de lägre normalskolornas men är av vetenskaplig art.
De båda sektionerna hava var sitt studieområde utom beträffande peda¬
gogik, moral och främmande språk, i vilka ämnen det är gemensamt.
Elevernas praktiska utbildning tillgodoses, dels därigenom att föreläsarna
låta lärjungarna hålla korta föredrag över det ämne, som är föremål för
lektionen, och med utgångspunkt därifrån rätta, belysa och fördjupa fram¬
ställningen, dels därigenom att eleverna under det sista läsåret inför lärare
och kamrater över givna ämnen ur normalskolornas program få hålla före¬
drag och lektioner, som efteråt kritiseras och bedömas. Eleverna i Fontenay
få under två veckor vardera tjänstgöra i eu primärskola och en moder¬
skola i Paris och därunder visa sin förmåga att för det lägsta skolstadiet
lämpa den akademiska undervisning, de mottagit.
Efter genomgången av det sista skolåret äro eleverna förbundna att
underkasta sig examen för professorat i normalskolorna. Nästan utan
undantag hava de blivit i denna examen godkända.
I stadgan för de båda högre normalskolorna (18 jan. 1887) är före¬
skrivet, att en vanlig normalskola såsom övningsskola skall vara förenad
med var och en av dem och att kursen skall vara 3-årig. Dessa bestäm¬
melser hava av brist på tillräckliga anslag icke blivit genomförda; dock
har 3-årig kurs införts i Fontenay år 1897.
Efter svenskt föreställningssätt skulle hela denna anordning vara
överflödig och utbildningen av normalskolornas lärare kunna överlämnas
åt universiteten. Men härvid får bemärkas, dels att universitetsutbild¬
ningen skulle erfordra någon förstärkning av elevernas språkbildning utöver
FRANKRIKE.
201
den, som meddelas i normalskolorna, dels att kostnadsfriheten i lärarut¬
bildningen med de jämförelsevis låga lärarlönerna måste spela en stor
roll, dels att det för fransmännens logiska sinne ligger något tilltalande
i att erhålla en sådan avslutning av primär under visningen, som motsvarar
avslutningen på sekundärundervisningen. Att den 2-åriga kursen i den
högre normalskolan för män behöver ökas till 3-årig, om normalskolans
lärare skola erhålla en utbildning, som motsvarar deras uppgift, är dock
otvivelaktigt. De stränga inträdesfordringarna motväga endast till en del
det uteblivna utbildningsåret.
Det fria fortbildningsarbetet, vare sig det har till mål en examen
eller icke, understödjes genom Pedagogiska museet i Paris. Efter ett
dekret 1879, som var Jules Ferrys verk, ordnades det av direktören för
primärundervisningen Ferdinand Buisson till ett centrum för samlingar av
skolmateriell, böcker, historia och statistik för primärundervisningen i
Frankrike och utlandet samt för meddelande av anvisning och ledning i
därtill hörande angelägenheter.1) Museet åtnjuter ett årligt statsanslag av
40,000 francs. Samlingarna hava bildats huvudsakligen genom inköp och
gåvor av på världsutställningarna i Paris befintliga föremål av värde för
museet. Den betydelsefullaste delen av museet är det allmänna biblioteket,
som 1898 innehöll 32,100 katalogiserade arbeten i det mänskliga vetandets
olika grenar men framför allt sådana av pedagogiskt intresse. Biblioteket
får begagnas på stället eller genom hemlån av aktiva medlemmar av
det offentliga undervisningsväsendet samt av personer, som bereda sig för
högre examina. Ett cirkulationsbibliotek av 500 arbeten i 10 exemplar
vartdera utlånas genom sändningar om högst 5 kilogram till lärare, som
önska öka sitt vetande eller förbereda sig för examina. En särskild av¬
delning av detta bibliotek utgöres av sådana arbeten, som kunna läggas
till grund för populära föreläsningar. I förbindelse med denna avdelning
står en ofantligt stor samling av skioptikonbilder, ordnad och försedd med
upplysande anteckningar av en särskild kommission, varav serier utlånas
för populära föreläsningar. Vidare finnas samlingar av undervisnings-
J) Genom ett dekret av år 1903 har museets verksamhet utvidgats, så att den numera
omfattar även till den högre undervisningen hörande läroanstalter.
262
FRANKRIKE.
materiell för åskådningsundervisning, teckning, historia, geografi, natur¬
vetenskap m. m., elevarbeten så väl i skrift som i slöjd samt skolmatcriell
och avbildningar av skolhus med inredning. Med de fysiska och kemiska
samlingarna äro förenade laboratorier, i vilka mot avgift handledning läm¬
nas åt personer, som bereda sig för lärarexamina. Aven föreläsningar i
olika ämnen hava hållits, men de behövliga anslagen för deras fortsätt¬
ning hava indragits. Av museet utgives sedan 1882 en månadstidskrift,
Revue pédagogique, som lämnar plats för uppsatser och fri diskussion
rörande uppfostrings- och undervisningsfrågor, särskilt beträffande folk¬
undervisningen, i Frankrike och utlandet.
I varje arrondissement finnes ytterligare ett eller två pedagogiska
bibliotek, innehållande för lärarna värdefulla böcker, dels lämnade av staten,
dels skänkta av enskilda, dels anskaffade genom avgifter av lärarperso¬
nalen. Böckerna sändas portofritt med posten från och till dessa bibliotek. 8
8. Privata normalskolor.
Privata normalskolor i egentlig mening gives det icke, men då be-
redelsen för vinnande av lärardiploin får ske efter kandidaternas gottfin-
nande och då någon övning i lärarverksamhet icke fordras för examen,
så hava många privatskolor av olika slag på sitt program upptagit bere-
delsen icke blott för erhållande av brevet élémentaire utan även för vin¬
nande av brevet supérieur. Det är ju icke svårare att slå in kurserna för
ett brevet än för ett baccalaureat. Ja, det finnes många offentliga högre
primärskolor, som icke inskränka sin befattning med lärarbildningen till
att bereda för brevet élémentaire utan giva de elever, som det önska,
undervisning för vinnande av brevet supérieur.
NEDERLÄNDERNA.
2fio
XII. Nederländerna.1)
Av K. E. Sandberg.
1. Historik.
För att förstå den skiftande mångfald av läroanstalter, vilka i Ne¬
derländerna ombesörja utbildningen av lärarkrafter för folkskolan {het laqer
Onderwijs), är det av nöden att taga en överblick av dennas utveckling
under det senaste århundradet.
De nya åskådningar i religiöst och politiskt hänseende, som under 1700-talet
framställts i England och Frankrike av de s. k. upplysningsfilosoferna, särskilt
Rousseau, vunno hastigt insteg bland de bildade samhällsklasserna i Nederländerna,
där mångfaldiga missförhållanden och föråldrade samhällsinrättningar beredde i
') Följande redogörelse för lärarbildningsanstalterna i Nederländerna grundar sig dels
på iakttagelser och muntliga upplysningar, inhämtade under en studieresa med statsunderstöd
i Nederländerna, dels på studium av en del litteratur, varibland må nämnas: Lag rörande
den lägre undervisningen (Wet van het lager Onderwijs) och andra stadganden; Redogörelse
(Verslag) för odet holländska undervisningsväsendet, som årligen utgives genom vederbörande
ministerium; Arsredogörelser, arbetsordningar in. m. från seminarierna i Haarlem, Deventer,
Nijmegen (statens manliga), Apeldoorn (statens kvinnligt), Amsterdam (kommunalt samsemina-
rium), Haarlem och Arnhem (enskilda kvinnliga) samt Bevenvijk (enskilt katolskt man¬
ligt) och från normaallessen i Arnhem; A. van der Plaats, Geschiedenis van Opvoeding
en Onderwijs in Nederland; H. Scheepstra en W. Walstra, Geschiedenis van de Opvoeding
en het Onderwijs, vooral in Nederland; J. Kuiper, Geschiedenis van het christelijk lager
Onderwijs in Nederland; F. van Rijsens, Geschiedenis des Vaderlands; G. van Milligen, De
Wet op het lager Onderwijs met Aanteekeningen; D. Bos, Onze Volksopleiding; Toetsnald,
innehållande muntliga och skriftliga examensuppgifter från de offentliga lärarprövningarna;
F. Lundberg, Det högre skolväsendet i Holland och Belgien; S. A. Fries, I religiösa och kyrk¬
liga frågor, haft. 39; åtskilliga i holländska seminarier använda läroböcker för olika läro¬
ämnen.
264
NEDERLÄNDERNA.
dem en gynnsam jordmån. Under de omvälvningar och den nyskapning av sam¬
hället, som åtföljde Frankrikes angrepp på och erövring av landet, sökte man där¬
för, måhända med större konsekvens och i vidare utsträckning än i något annat
europeiskt land, att förverkliga dessa grundsatser. Fn följd härav blev stats¬
kyrkans upphävande och införandet av fullständig religionsfrihet, en annan kraf¬
tiga strävanden för förbättrande av folkundervisningen, vilken, efter att i äldre
tider ha intagit en jämförelsevis hög ståndpunkt, under 1700-talet råkat i förfall.
Man hoppades, att sammanförandet av alla landets barn i en av staten ordnad
skola skulle bidraga till stärkande av folkenhet och nationell kraft. I överens¬
stämmelse med den nyss erkända religionsfrihetens princip och för att undvika
allt, som möjligen kunde sära de olika religionernas bekännare, skulle denna
skola meddela en konfessionslös, sedligt-religiös undervisning (»allmän religion»)
samt vara fri från varje samband med kyrka eller kyrklig myndighet. Dessa
genom en skollag av 1801 fastslagna grundsatser för den offentliga lägre under-
Skollagen visningen utvecklades närmare genom nya lagar av 1803 och 1806. Den senare
av 1806. av ()essa fastslog som mål för skolundervisningen, att »under inlärande av pas¬
sande och nyttiga kunskaper barnens förståndsförmögenheter skola utvecklas och
de själva uppfostras till alla samhälleliga och kristliga dygder». Men under det
lagen helt allmänt ordar om att »åtgärder böra vidtagas för att skolbarnen ej
skola gä miste om undervisning i det kyrkosamfunds troslära, som de tillhöra»,
bestämmer den, att »meddelandet av denna undervisning ej skall ske genom skol¬
läraren». Frihet att upprätta enskilda lägre skolor medgavs, men under vissa
villkor, som lade avgörandet i platsmyndigheternas händer.
Genom lagen av 1806 uppställdes kravet på avläggande av offentlig examen
såsom villkor för anställning som folkskollärare vid sidan av de sedan gammalt
vanliga proven inför platsmyndigheterna. Några åtgärder för att bereda nödig
utbildning för denna examens avläggande vidtogos emellertid tills vidare icke
från statens sida. Sådan utbildning vanns vanligen fortfarande liksom förut genom
biträdande undervisningsverksamhet hos någon skollärare. Behovet av särskilda
utbildningsanstalter för folkskollärare blev emellertid snart kännbart, och ett
enskilt sällskap, »Maatschappij tot Nut van’t Algemeen», som från slutet av 1800-
talet utövat en omfattande kulturell verksamhet i Holland, tog ett betydelsefullt
steg till dess tillgodoseende genom att upprätta några till en början föga utveck¬
lade lärarbildningsanstalter. Genom samverkan med regeringen ombildades en av
dessa, belägen i Haarlem 1816 till ett fyraårigt seminarium (kweelcschool) för folk¬
skollärare. Detta efterföljdes snart av tre andra liknande seminarier. Den nyss¬
nämnda privata utbildningen genom folkskollärare förbättrades småningom, där¬
igenom att närboende lärare gemensamt anordnade utbildningskurser (s. k. nor-
maallessen).
NEDERLÄNDERNA.
265
Efter Hollands förening med Belgien infördes här 1815 den holländska
skollagen. Dennas neutrala religionsundervisning väckte redan från början starkt
motstånd, och skollagen blev en av de förnämsta anledningarna för Belgien att
lösslita sig från Holland. Även inom detta land blev den konfessionslösa folk¬
skolan, långt ifrån att, såsom man hoppats, kunna ena nationen, ett stridsämne.
Så länge den i 1806 års skollag anbefallda sedligt-religiösa undervisningen ännu
i allmänhet stödde sig på bibeln och i det hela leddes i protestantisk anda,
hade den ej väckt så starkt motstånd hos de övertygade kalvinisterna. Men
då bibeln alltmer började avlägsnas från skolorna, dels på grund av klago¬
mål från katolikerna, vilka från de offentliga skolorna önskade förvisat allt,
som kunde tjäna den protestantiska läran till stöd, dels emedan dess användning
av många ansågs strida mot lagens mening, uppstod inom den protestantiska
befolkningen ett alltjämt växande missnöje med den bestående lagstiftningen.
Så inleddes den långvariga kampen mellan dem, som ville fortgå på den 1806
inslagna vägen (det liberala partiet), och dem, som framförallt önskade en skol¬
undervisning, helt genomträngd av deras egen religiösa åskådning, de månde
nu vara ortodoxt-reformerta (det antirevolutionära partiet) eller katoliker, och
som därför av fruktan för de offentliga skolornas neutrala religions- (och historie-)
undervisning påyrkade konfessionella skolor för de olika kyrkornas anhängare
eller åtminstone full frihet att upprätta sådana,
Genom en kunglig förordning av 1842 gjordes visserligen en del smärre
medgivanden åt de konfessionella kraven i fråga om lärares och .skolmyndigheters
tillsättande, varjämte lättnader bereddes för anordnandet av de olika kyrkosam¬
fundens enskilda konfessionella religionsundervisning i skolorna. Men då samti¬
digt den offentliga skolans fullkomligt neutrala karaktär än kraftigare inskärptes,
ansågo sig de konfessionelle intet ha att hoppas av denna skola, och redan 1844
upprättades en enskild ortodoxt-kalvinistisk »skola med bibel», som snart följdes
av flera.
För att fylla behovet av lärarkrafter vid dessa skolor anordnades också
inom kort en lärarbildningsanstalt (normaalschool), och därjämte meddelades
naturligtvis av konfessionella folkskollärare en mot de förut omtalade normaal-
lessen svarande utbildning.
De allmänna klagomålen över de offentliga skolorna hade emellertid till
följd, att den nya grundlag, som 1848 antogs, i princip medgav frihet att upp¬
rätta enskilda skolor. Såsom en konsekvens härav utfärdades, sedan flera lagför¬
slag fallit i riksdagen, 1857 en ny skollag, vilken befriade den enskilda skolan
från de flesta av de villkor, som förut försvårat dess upprättande. Genom lagens
starka betonande av skolans skyldighet att undvika allt, »som kunde strida mot
skyldig hänsyn till oliktänkandes religiösa åskådning», samt dess bestämmelse, att
»meddelandet av undervisning i religion överlämnas åt kyrkosamfunden», av-
34—0X2515 Folkunderv.-kom. het. /. Folkskolesem. Band 4.
Skollagen
av 1S57.
NEDERLÄNDERNA.
Skollagen
av 1878.
Statsunder
stöd åt en¬
skilda folk
skolor.
266
lägsnades i själva verket även den förut anbefallda neutrala religionsundervis¬
ningen, vadan de ortodoxe ej utan skäl kunde påstå, att den konfessionslösa offent¬
liga skolan nu blivit religionslös, ehuru det alltjämt kvarstod som dess uppgift
att fostra sina lärjungar till »alla kristliga och samhälleliga dygder».
Skollagen av 1857 ordnade lärarutbildningen, i det den föreskrev i an¬
slutning till förut gällande praxis tvenne offentliga examina, en för biträdande
lärare och en för huvudlärare (lärare, som självständigt sköter en skola). Staten
övertog de befintliga »neutrala» seminarierna (nu benämnda rijkskweekschnIen), var¬
jämte efter hand tre nya sådana upprättades,1) och de bättre bland (de av lärare
grundade) normaallessen erhöllo statsunderstöd och ställdes under offentlig kon¬
troll (sedermera kallade rijlcsnormaallessen).
Glenom förändringarna av 1857 voro emellertid de konfessionella önskemålen
ingalunda uppfyllda. Upprättandet av enskilda »skolor med bibel» och därför
behövliga lärarbildningsanstalter fortgick alltjämt under mer eller mindre öppet
motstånd från myndigheterna och i konkurrens med den offentliga skolan. Och
då underhållandet av enskilda skolor ej medförde befrielse från skyldigheten att
bidraga till kostnaderna för de offentliga, koncentrerade snart de ortodoxe sina
krav på att erhålla antingen skatterestitution eller statsunderstöd för de enskilda
skolorna. Medelst en ny skollag av 1878 sökte det härskande liberala partiet
öka den offentliga skolans konkurrenskraft i förhoppning att så kunna hejda de
fria skolornas snabba tillväxt. Men följden av detta försök blev blott den, att
det antirevolutionära partiet (de ortodoxa kalvinisterna) drevs till en närmare
förbindelse med katolikerna, vilka också de börjat upprätta enskilda folkskolor
och lärarbildningsanstalter. Och skolfrågan blev, ju längre ju mer, den allt annat
uppslukande politiska frågan.
.Från att 1878 ha utgjort eu jämförelsevis ringa minoritet i riksdagen lyc¬
kades de förenade antirevolutionära och katolska partierna att efter eu 1887 ge¬
nomförd rösträttsutvidgning tillkämpa sig majoritet i andra kammaren, varpå ett
nytt, klerikalt färgat kabinett kom till makten. Då den oavbrutna kampen om
skolan förlamade allt politiskt reformarbete, voro numer även många liberaler böjda
■ för en »pacifikation». Det lyckades därför regeringen att 1889 erhålla stor ma¬
joritet för sitt förslag till ny skollag, varigenom ett betydande statsunderstöd till¬
erkändes åt enskilda folkskolor och lärarbildningsanstalter. De ortodoxes långa
och sega kamp hade lett till seger, och principen om den enhetliga, religiöst
neutrala skolan för hela folket hade måst definitivt uppgivas.
Verkningarna av det medgivna understödet började genast visa sig i ök¬
ning av de enskilda skolornas antal, och sedan statsbidraget 1903 höjts, har denna
Sedermera ha även några större stadskommuner upprättat kweekscholen, likartade
med statens, av vilka två äro samseminarier.
NEDERLÄNDERNA.
26 7
tillväxt blivit ännu snabbare, så att för närvarande mer än en tredjedel av lan¬
dets skolpliktiga barn undervisas i enskilda lägre skolor.
Siffrorna voro för år 1906 följande: av 693,000 skolpliktiga barn under¬
visas 458,400 i 3,255 offentliga skolor, 234,600 i 1,628 enskilda skolor. Ökningen
av lärjungeantalet utgjorde samma år i de offentliga skolorna 1,300 mot 11,000
i de enskilda. De sistnämnda fördela sig någorlunda jämnt mellan protestanter
och katoliker: bland de 1,628 enskilda skolorna voro 871 protestantiska, 757 ka¬
tolska.
De konfessionella folkskolornas tillväxt har givetvis medfört en motsvarande
ökning av de konfessionella lärarbildningsanstalterna.
Redan av denna knappa historiska överblick torde det framgå, att
det holländska folket kan erbjuda den intresseväckande och lärorika bil¬
den av en nation, som sedan ett århundrade tillbaka kämpat för att i eu
viss riktning finna lösningen av spörsmål i fråga om folkundervisningens
och därmed också lärarutbildningens ordnande, vilka i övriga europeiska
länder antingen redan stå på dagordningen eller också förr eller senare
torde komma att kräva sin lösning, låt vara att problemställningen på
grund av säregna förhållanden i Holland blivit en i viss mån annan än i
övriga länder.
2. Befintliga lärarbildningsanstalter.
Såsom resultat av den i det föregående berörda utvecklingen före-
O O
finnas alltså för närvarande i Nederländerna följande slag av anstalter
för utbildning av lärarkrafter för folkskolan:
1. a. stats- och kommunala seminarier (rijkskwee ksch o len, gemeente-
lijke kweekscholen) ;
b. rijksnormaallessen,
samtliga utan annan religionsundervisning än den, vederbö¬
rande prästerskap på därför anslagen tid utom den egentliga
timplanen vill meddela;
2. a. enskilda seminarier (bijzondere kweekscholen);
b. enskilda normaallessen (normaalschool, vormschool),
alla dessa med statsunderstöd och de flesta med utpräglat
268
NEDERLÄNDERNA.
konfessionell protestantisk eller katolsk kristendomsundervis-
ning.
Dessutom förekommer det ännu i ett fåtal fall, att enskilda folkskole-
föreståndare ombesörja några lärjungars utbildning till skollärare och här¬
för åtnjuta statsunderstöd.
Dessa anstalters relativa omfattning framgår av senaste uppgifter
deras lär
|
j ungeantal:
|
|
|
1. a-
|
1,117 2.
|
a.
|
1,755
|
b.
|
2,721, summa 3,838.
|
b.
|
2,138, summa 3,893.
|
Någon
|
bestämd skillnad mellan
|
kw
|
eekscholen och normaallessen är
|
ej i lag fastslagen, varför gränsen stundom kan bli svävande; så kunna
stundom normaallessen utvecklas därhän, att de alltmer närma sig typen
för kweekscholen.
Alla dessa läroanstalter växla naturligtvis högst betydligt i fråga om an¬
ordning och lärjungeantal (från 169 till 1). Största intresset erbjuda statens
och kommunernas seminarier, vilka så långt möjligt få tjäna som förebilder
för de övriga anstalternas verksamhet. Åtskilliga av de enskilda semina¬
rierna synas dock fullt kunna mäta sig med statsseminarierna. Till de
sistnämnda kommer i det följande hänsyn huvudsakligen att tagas.
A. Kweekscholen.
a. Styrelse och organisation.
De holländska statsseminariernas verksamhet är ej såsom folkskolor¬
nas normerad genom av konung och riksdag stiftad lag utan blott genom
eu kortfattad, av regeringen utfärdad stadga, som fastställer de allmänna
grunderna för organisation och verksamhet.
I enlighet med denna stadga utövas högsta ledningen av seminari¬
erna liksom av hela undervisningsväsendet av inrikesministern (de Minister
van Binnenlandsche Zaken), inom vars departement finnes en särskild av¬
delning för undervisningsväsen under ledning av en chef (admimstrateur).
Den närmare uppsikten över seminarierna besörjes genom folkskoleinspek¬
tionens trenne instanser (inspecteurer, districts- och lägst arrondissements-
NEDERLÄNDERNA.
269
schoolopzieners), vilka dels ha att självständigt handlägga vissa ärenden,
dels äro mellanhänder mellan seminariernas rektorer (directeurer) och mi¬
nisteriet, som i alla viktigare frågor har avgörandet.
Statsseininariet liksom övriga lärarbildningsanstalter av olika typer
omfattar fyra ettåriga klasser, vilka böra ha 20 lärjungar var. Det står
under närmaste ledning av en »directeur», som vid kvinnligt seminarium
kan vara eu kvinna. Jämte denne finnas minst fem äinneslärare (leraar*)
samt nödiga övningslärare. Direktör och ämneslärare utnämnas av rege¬
ringen.
Kvinnligt seminarium bör vara ordnat som internat; åt manliga lär¬
jungar har vederbörande rektor att anskaffa lämpliga inkvarteringsställen.
För varje seminarielärjunges levnadsomkostnader anslår staten 450 kronor
för år, som av rektor direkt utbetalas till inackorderingsvärden. Semina¬
riets styresman kan således öva fullständig kontroll över de hem, som
mottaga seminarieelever.
b. Intagning av lärjungar.
Intagning av nya lärjungar sker efter förutgången prövning. De
inträdessökande skola hava fyllt 14 år men ej uppnått 16 år, vadan en
aspiran t blott två gånger kan anmäla sig till ir.träde. Stadgan innehåller
inga bestämda inträdesfordringar, utan dessa fastställas för varje år av mi¬
nisteriet efter förslag av vederbörande och bringas sedan minst sex må¬
nader före prövningens början genom den offentliga tidningen till allmän¬
hetens kännedom. I det hela överensstämma de med de fordringar, som
f. n. gälla i vårt land. 1 modersmålet plägar dock krävas grammatisk
insikt, och fordringarna i matematik omfatta även något geometri. Till-
strömningen av inträdessökande är betydlig, och blott eu mindre del av
dem kan mottagas.
I allmänhet ha de inträdessökande fått sin föregående utbildning
inom folkskolan, och genom dennas på många platser utvidgade undervis¬
ning ha de kunnat öka sitt kunskapsmått utöver den vanliga folkskole-
kursen. Vanligen har dock ett eller annat år förflutit mellan deras av¬
gång från folkskolan och inträdet på seminariet, något som allmänt be-
270
NEDERLÄNDERNA.
Läroämnen.
traktas som en olägenhet på grund av den därigenom minskade vanan
vid studiearbete.
c. Läroämnen, kurser och lärometoder.
Stadgan för seminarierna uppger, i vilka ämnen undervisning eller
övning skall meddelas (de uppräknas i det följande).1) Men den meddelar
intet om de kurser, som böra genomgås. 1 stället innehåller stadgan den
bestämmelsen, att seminariets rektor och lärare för varje läsår skola upp¬
göra ett program, angivande antalet veckotimmar för varje ämne, ämnes-
fördelning mellan lärarna samt läroböcker och kurser i de olika ämnena
för varje klass. Efter att ha granskats av vederbörande skolinspektör un¬
derställes detta program ministern för godkännande.
Denna anordning medger tydligen åt de enskilda seminariernas led¬
ning eu stor frihet i fråga om undervisningens ordnande, en frihet, av
vilken man i stor utsträckning gör bruk. Alla statsseminariernas timplaner
avvika mer eller mindre från varandra; i synnerhet gäller detta i fråga
om slöjden, vars värde som skolämne är mycket omstritt. Vid ett semi¬
narium är den särskilt omhuldad och utgör nästan ett huvudämne, under
det den vid ett annat ej ens finnes upptagen på arbetsplanen. Men även
vid samma seminarium vidtagas nästan för varje år med ledning av före¬
gående års erfarenheter eller av andra skäl större eller mindre jämkningar
i fråga om kurser och timfördelning. Givetvis kommer därvid seminariets
rektor att lätt nog kunna trycka sin personliga prägel på dess verksam¬
het. Man kan således t. ex. finna, att en rektor med övervägande litte-
rärt-estetisk bildning givit sitt seminarium en mera humanistisk prägel, un¬
der det en annan med huvudsakligt intresse för naturvetenskaperna har
skaffat dessa en starkare ställning på humanioras bekostnad, och en tredje
åter, som är övertygad om övningsämnenas stora betydelse, låter teck¬
ning, slöjd och andra övningsämnen intaga en nästan jämbördig ställning
med å ena sidan de humanistiska och å andra sidan de naturvetenskap¬
liga läroämnena. 9 *)
*) Av ämnena franska, tyska och engelska språken, jordbrukslära och slöjd kan ett
eller flera med tillstånd av vederbörande minister uteslutas.
NEDERLÄNDERNA.
271
De i seminarierna förekommande läro- och övningsämnen samt dessas
veckotimtal framgå av följande
Timplaner för läsåret 1905—06 för statsseminarierna i Exempel på
.......— _ — — - " —— timplaner.
|
(iroiiingen.
|
Deventer.
|
Kl. I.
|
Kl. II.|k1.III.|k1. ivjsumma.
1 1
|
Kl. I. Kl. II.
|
Kl. in.
|
Kl. IV.
|
Summa.
|
Modersmålet.........
|
8
|
8
|
6
|
6
|
28
|
5
|
6
|
6
|
6
|
23
|
Franska språket .......
|
3
|
2
|
2
|
2
|
9
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Tyska > .......
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
3
|
2
|
i
|
1
|
7
|
Engelska » .......
|
—
|
—
|
1
|
l
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Historia ..........
|
4
|
3
|
3
|
2
|
12
|
3
|
3
|
2
|
3
|
11
|
Pedagogik och metodik ....
|
—
|
3
|
2
|
2
|
7
|
1
|
2
|
2
|
2
|
7
|
Geografi...........
|
2
|
2
|
2
|
3
|
9
|
3
|
3
|
3
|
3
|
12
|
Matematik..........
|
4
|
4
|
4
|
4
|
16
|
6
|
6
|
5
|
4
|
21
|
Naturkunnighet.......
|
3
|
3
|
3
|
3
|
12
|
3
|
5
|
4
|
4
|
16
|
Hygien...........
|
—
|
—
|
1
|
2
|
3
|
—
|
—
|
2
|
1
|
3
|
Skrivning..........
|
1
|
1
|
1
|
—
|
3
|
1
|
1
|
1
|
—
|
3
|
Teckning..........
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
4
|
2
|
2
|
4
|
12
|
Sång och musik.......
|
3
|
3
|
5
|
5
|
16
|
2J
|
91
|
3*
|
2f
|
11
|
Gymnastik.........
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
2
|
2
|
3
|
3
|
10
|
Slöjd............
|
3
|
3
|
O
O
|
3
|
12
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Lanthushållning.......
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa
En sammanställn
|
37
ing
|
3S
av
|
39 39 153
undervisningstirr
|
35*
imar
|
36* | 36* i 35* 144
na för humanistiska
|
ämnen (språk, historia och pedagogik) till en grupp, för raatematiskt-na-
turvetenskapliga (geografi, matematik, naturlära och hälsolära) till en andra,
och för övningsämnen till en tredje ger följande siffror:
|
Groningen.
|
Deventer.
|
Haarlem.
|
I
Apeldoorn.
|
Humanistiska ämnen................
|
66
|
56
|
62
|
59
|
Matemntiskt-naturvetenskapliga ämnen........
|
40
|
52
|
54
|
41
|
Övningsämnen...................
|
47
|
36
|
64
|
40
|
Summa
|
153
|
144
|
180
|
140
|
272
NEDERLÄNDERNA.
Exempel på
timplaner.
Timplaner för läsåret 1905—06 för statsseminarierna i
|
|
Hnarlem.
|
|
Apeldoorn (kvinnligt).
|
|
Kl. I.
|
Kl. II. Kl. III.
|
Kl. IV.
|
Summa.
|
Kl. I.
|
Kl. II.
|
Kl. III.
|
Kl. IV.1 Summa.
|
Modersmålet.........
|
5
|
5
|
7
|
7
|
24
|
5.;
|
6
|
r.i
|
5;
|
fc>»> |
•**2 |
|
Franska språket .......
|
3
|
2
|
2
|
2
|
9
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Tyska » ......
|
2
|
2
|
2
|
2
|
K
|
2
|
2
|
2
|
2
|
s
|
Engelska j .......
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
6
|
Historia...........
|
3
|
3
|
3
|
3
|
12
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Pedagogik och metodik ....
|
2
|
2
|
2
|
3
|
i)
|
1
2
|
2
|
2
|
2
|
|
Geografi...........
|
4
|
4
|
5
|
4
|
17
|
3
|
2
|
2
|
3
|
10
|
Matematik.........
|
6
|
6
|
5
|
5
|
22
|
4
|
5
|
5
|
5
|
10 I
|
Naturkunnighet.......
|
3
|
3
|
3
|
3
|
12
|
3
|
2
|
3
|
3
|
11
|
Hygien...........
|
—
|
1
|
1
|
1
|
3
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
Skrivning..........
|
1
|
1
|
1
|
1
|
4
|
1
|
t
2
|
—
|
—
|
n
|
Teckning..........
|
2
|
2
|
3
|
3
|
10
|
2
|
2
|
2
|
2
|
8
|
Sång och musik.......
|
3i
|
|
3;
|
3-2
|
14
|
3
|
3
|
3
|
2;
|
in
|
Gymnastik.........
|
4
|
4
|
4
|
4
|
16
|
2
|
2
|
3
|
3
|
10
|
Slöjd eller kvinnligt handarbete
|
4
|
4
|
4
|
4
|
16
|
3
|
2
|
2
|
2
|
0
|
Lanthushållning.......
|
1
|
1
|
1
|
1
|
4
|
|
—
|
—
|
—
|
— 1
|
Summa
|
43;
|
43;
|
46*
|
46;
|
180
|
33
|
34;
|
35;
|
37
|
140 !
|
Till här upptagna lärotimmar kommer den religionsundervis¬
ning, vilken, såsom ovan anmärkts, meddelas av de olika konfessionernas
prästerskap. Vanligen anges på läsordningen för denna undervisning in¬
gen särskild tid, men där sådan tinnes upptagen, utgör den tre till
sex veckotimmar för seminariets alla klasser tillsammantagna. Rörande
elevernas skyldighet att deltaga i denna undervisning bestämmer stadgan,
att rektor skall draga försorg om att »lärjungarna bevista de lärares reli¬
gionsundervisning, vilka deras föräldrar eller målsmän anvisa».
Slutligen må i avseende på timplanen påpekas, att vid seminariet i
Middelburg, beläget nära överfartsorten till England, tyska språket ut¬
bytts mot engelskan.
NEDERLÄNDERNA. 273
Liksom fördelningen av lärotimmarna mellan de olika ämnena växla
också de kurser, som genomgås vid de olika seminarierna, då som nämnts
inga normerande bestämmelser därför finnas upptagna i stadgan.
Följande redogörelse avser därför att ange ett ungefärligt genom¬
snitt av de växlande kurserna, framställa de mål, till vilka seminariearbe¬
tet i allmänhet syftar, samt påpeka anmärkningsvärdare drag i det meto¬
diska förfaringssätt, som på olika platser kommer till användning.
Modersmålet.
I seminariets alla klasser bedrives läsning med ordförklaring och inne-
hållsbehandling av för åldersstadiet lämpad poesi och prosa, i syfte att utveckla
läsfärdigheten, att öka förrådet av ord, fraser och konstruktioner, som kunna tjäna
som uttryck för egna tankar, att meddela begrepp, som ej kunna förvärvas genom
undervisningen i övriga ämnen, samt att odla den litterära smaken. Särskild
omsorg ägnas därvid åt uttalet, och vid flera seminarier anordnas under ledning
av särskild fackman uttalsövningar, baserade på fysiologiskt studium av tal¬
organen.
I tredje och fjärde klasserna ägnas någon tid till förvärvande av känne¬
dom om de sista århundradenas litterära utveckling i Holland. Syftet är därvid
mindre att meddela en fullständig litteraturhistorisk översikt än att låta eleverna
stifta bekantskap med några av den fosterländska litteraturens förnämsta verk,
varvid en del av studiet kan hänvisas åt elevernas hemarbete. (En utförligare
litteraturhistorisk kurs kräves för den högre lärarexamen.)
Vid den grammatiska kursens inhämtande följes vanligen den i holländska
språkläror allmänt vedertagna lärogång, enligt vilken man begynner med under¬
sökning av satsen, dess delar och satsers förening, och därefter betraktar orden,
deras klasser, böjning och bildning. Kursfördelningen kan te sig på följande sätt:
I lilassen: Kortfattad översikt av språkläran i sin helhet.
II klassen: Läran om satsen.
III klassen: Läran om ordet.
IV klassen: Repetition.
I samtliga klasser anslås ungefär en tredjedel av ämnets timtal åt övningar
i muntlig och skriftlig framställningskonst. Delvis äro dessa övningar av nästan
grammatisk natur, delvis närma de sig litteraturkunskapen (omfattande vad man
brukar kalla stilistik). Följande exempel torde belysa deras beskaffenhet:
I. 1. att insätta givna ord eller uttryck i fullständiga fraser; 2. att för¬
klara ord och uttryck; 3. att använda ord i egentlig och överförd betydelse;
4. att omskriva telegram till brev eller tvärtom.
35—082815 Folkunderv.-kom bet. I. Folkskolesem. Band 4.
Kurser och
lärometoder.
274
NEDERLÄNDERNA.
II. 1. att sammanfatta innehållet i en bok; 2. att beskriva ett föremål,
en utsikt o, s. v.; 3. att omskriva ett poem; 4. att jämföra två föremål eller
två tilldragelser. Övningarna av senare slaget ske såväl muntligt som skriftligt
och stå tydligen i närmaste samband med uppsatsskrivningen. Ett flertal arbeten
erbjuda rikligt material för övningar av denna art, vilka tagas mycket grundligt
och tydligen bidraga att utveckla elevernas förmåga att uttrycka sig.
Det torde framgå, att modersinålsundervisningen knappt kan frånkännas ett
i viss mån formalistiskt drag.
Främmande språk.
Såsom synes av de förut meddelade timplanerna, lämna de manliga semi¬
narierna i allmänhet undervisning blott i två främmande språk, oftast franska och
tyska. Vid kvinnliga seminarier läsas vanligen tre främmande språk, och man
planerar upptagandet av ett tredje även vid de manliga. Franskan, som under
tiden för landets nära förbindelse med Frankrike i början av 1800-talet vann stor
utbredning i Holland, betraktas som det viktigaste språket och får stundom ett
något större timantal än tyskan eller engelskan.
Målet för undervisningen i främmande språk är att sätta eleverna i stånd
att utan för stor svårighet läsa lättare prosa, varjämte modersinålsundervisningen
anses vinna betydligt understöd genom det främmandespråkliga studiet. Efter
genomgåendet av en läsebok brukar ett eller annat lättare verk av framstående
författare läsas. Därjämte inhämtas en icke alltför begränsad grammatisk kurs
med muntliga och skriftliga tillämpningsövningar. Huvudvikten lägges dock på
översättning och uttal. Vid undervisningen begagnar läraren ofta det främmande
språket.
Då lärjungarna i folkskolans högre avdelningar ej sällan fått någon under¬
visning i franska, befinna sig seminariernas elever vid sitt inträde ofta på olika
stadier i detta ämne. På några ställen har man därför oberoende av den vanliga
klassindelningen, vid undervisningen i franska fördelat lärjungarna i avdelningar
efter deras insikter.
Historia.
I samtliga seminariets klasser studeras såväl fäderneslandets som allmän
historia, och dessa ställas i samband med varandra, i det Hollands historia be¬
traktas som ett led i den allmänna historiska utvecklingen. Framställningen av
ett tidevarvs allmänna historia får därför ofta föregå studiet av fäderneslandets
historia under samma tid. Av hänsyn härtill bestämmes också kursfördelningen.
Denna kan te sig på t. ex. följande sätt:
I ldassen: Allmän historia: översikt av gamla tiden och medeltiden; fäder¬
neslandets historia: till de nederländska staternas förening under Karl V.
NEDERLÄNDERNA.
275
II Mctssen: Allmän historia till 1715; fäderneslandets historia för samma
tidrymd.
III Mässen: Allmän historia: 1700-talets och nyaste tidens historia; fäder¬
neslandets historia intill våra dagar.
IV Mässen:. Repetition av fäderneslandets historia i samband med den
allmänna historien.
Någon gång finner man studiet av fäderneslandets historia fördelat på två
koncentriska kurser, vardera upptagande tvenne läsår, under det den allmänna
historien genomgås blott en gång.
I de båda högsta klasserna tages så mycket som möjligt hänsyn till stats¬
författningens historiska utbildning och nuvarande beskaffenhet ävensom till det
ekonomiska samhällslivets utveckling. Vid den historiska undervisningen har man
särskilt att tillse, att de använda facktermerna ej för lärjungarna bli tomma ord
utan motsvarande begreppsinnehåll, varför t. ex. det forna samhället alltjämt
bör jämföras med det nuvarande. Historieundervisningen anses särskilt böra främja
utvecklingen av lärjungarnas moraliska åskådning: »de böra lära känna sina plikter
som människor och medborgare» och få sin »känsla för sanning och oväld» stärkt.
Pedagogik och metodik.
Det meddelade pedagogiska läroinnehållet är ungefär detsamma i alla semi¬
narier, men lärogången växlar. Kursen omfattar empirisk psykologi ungefär till
samma omfång som i svenska seminarier och i allmänhet utan någon mera om¬
fattande fysiologisk grundläggning, allmän undervisningslära samt de viktigaste
skolämnenas metodik, läran om karaktärens daning med stöd av allmän morallära
och med särskild belysning av alkoholspörsmålet, samt grunddragen av skollag-
stiftningen. Skolhygienen behandlas i samband med övriga hygieniska spörsmål
av särskild fackman och såsom speciellt läroämne. Pedagogikens historia tillhör
den andra lärareexamen.
I de flesta seminarier begynner man med den psykologiska kursen och an¬
knyter därtill ämnets övriga grenar. På andra håll tar man de olika skolämnenas
metodik först, härleder därur den allmänna undervisningsläran och låter slutligen
psykologien belysa det hela.
Stundom få lärjungarna skriftligen redogöra för ett eller annat parti av
kursen.
Geografi.
Vid de flesta seminarier utgår man vid geografiundervisningen från skol-
staden och dess närmaste omgivning. Därefter studeras provinsen och hela Hol¬
land, övriga europeiska länder, vilka bruka vara avslutade i andra klassen, samt
slutligen de främmande världsdelarna. I fråga om dessa fäster man särskild vikt
vid de holländska kolonierna, vilka bli föremål för en utförlig behandling. Under
27(1
NEDERLÄNDERNA.
sista läsåret repeteras viktigare partier, särskilt fäderneslandets ock dess koloniers
geografi, varjämte ges en sammanfattning av den fysiska geografien. Den sist¬
nämnda erhåller en ganska bred framställning, som vid några seminarier fördelas
mellan de olika klasserna.
Under namn av cosmographie och på särskilda timmar genomgås under det
eller de sista studieåren en mer eller mindre utförlig kurs i matematisk geografi
och astronomi.
Vanligen ägnar man mycken uppmärksamhet åt Hollands näringsliv för
att därigenom »sätta de blivande lärarna i stånd att behandla de olika närings¬
grenarna på sina respektive verksamhetsorter och så göra sin undervisning roande
och praktisk». I syfte att ge kunskapen härom större åskådlighet förbindas stun¬
dom med detta studium besök i olika industriella och därmed jämförliga anlägg¬
ningar i seminariestaden eller dess omnejd. Vid seminariet i Haarlem ha eleverna
sig ålagt att under sommarferien närmare studera någon fabrik eller annan in¬
dustriell anläggning i sin hemort och vid nästa termins början lämna en skrift¬
lig redogörelse för sina iakttagelser. Ärligen företaga också lärare och lärjungar
vid detta seminarium gemensamt en utflykt på ett par dagar till någon i geolo-
giskt-geografiskt, historiskt eller annat hänseende intressant plats. Under de
närmaste geografilektionerna före färden behandlas grundligt de delar av landet,
som skola genomresas och besökas. På detta sätt ökas intresset och skärpes iakt-
tagelseförmågan.
Matematik.
I den matematiska lärokursen ingå både aritmetik, algebra och geometri,
och vanligen behandlas alla dessa grenar av ämnet under samtliga studieåren.
Såväl i avseende på kursernas omfång som ordningsföljden mellan deras olika
delar råder tämligen stor olikhet mellan skilda seminarier. De kvinnliga semina¬
rierna medhinna i allmänhet ej så stora kurser som de manliga.
Följande kursplan, hämtad från seminariet i Deventer, synes representera
ett mellanstadium mellan de minsta och de största förekommande kurserna och
torde därför vara ägnad att belysa dessas vanliga omfattning.
] klassen: Aritmetik 3 t. Inledning till räknekonstens teori. De fyra räkne¬
sätten med allmänna och decimalbråk. Metersystemet. Tillämpning på räkne¬
uppgifter. Algebra 1 t. De fyra räknesätten med hela algebraiska former. Upp¬
lösning i faktorer. Geometri 2 t. Plan geometri till och med trianglars och
månghörningars likformighet.
II klassen: Aritmetik 3 t. Fortsatt behandling av de fyra räknesätten
samt kvadratrotsutdragning, beräkning av potenser och logaritmer (»aritmetikens
sju räknesätt»). Decimalbråkräkning. Största gemensamma divisor och minsta
gemensamma dividend. Odelbara tal. Algebra 1 t. Lösning av ekvationer av
första graden. Algebraiska bråk. Rotkvantiteter. Rotutdragning ur algebraiska
NEDERLÄNDERNA.
277
former. Geometri 2 t. Fortsatt behandling av läran om triangeln. Beräkning
av plana figurers yta. Plana figurers formförändring. In- och omskrivna regel¬
bundna månghörningar.
III Idassen: Aritmetik 2 t. Kännemärken på delbarhet. Förvandling av
allmänna bråk till decimalbråk och omvänt. Analogier. Tillämpning på räkne¬
uppgifter. Algebra 1 t. Lösningar av ekvationer av andra graden. Logaritmer.
Sammansatt ränteräkning. Geometri 1 t. Regelbundna månghörningar. Cirkelns
3rta och omkrets. Konstruktion av algebraiska former.
IV klassen : Aritmetik 2 t. Allmän repetition med tillämpning på räkne-
uppgifter. Algebra 1 t. Indeterminerade ekvationer av första graden med två
eller flera obekanta. Allmän repetition. Geometri 1 t. Repetition av planimetrien.
Stereometri.
I allmänhet låter man, så långt det är möjligt och särskilt under första
skolåret, aritmetik och algebra följas åt. Man väljer t. ex. aritmetiska uppgifter,
som lättare kunna lösas på algebraisk väg, och söker så småningom klargöra för
lärjungarna nyttan av att kunna generalisera.
Undervisningen i geometri icke blott avser att meddela den för folkskolans
undervisning om måttsystemet nödiga kännedomen om de geometriska figurernas
egenskaper utan anses även medföra en nyttig övning av det logiska tänkandet,
varjämte den kan tjäna som stöd för undervisningen i fysik och kosmografi samt
i teckning. Där övning i modellering och pappslöjd förekommer, ställes denna
i samband med geometriundervisningen, i det den både kan tjäna den sistnämnda
som förberedelse och erbjuda den ett lämpligt tillämpningsområde.
Naturkunnighet.
De åt naturkunnigheten anslagna lärotimmarna användas vanligen sä, att
kemien erhåller två ä tre veckotimmar (oftast förlagda till andra och tredje klas¬
serna), och det återstående timtalet ungefär lika fördelas mellan biologi och
fysik.
Följande timfördelning tillämpas vid seminariet i Deventcr:
|
Kl. I.
|
Kl. II.
|
EMU.
|
Kl. IV.
1
|
Biologi...............
|
o
|
2
|
1
|
i
|
Fysik...............
|
i
|
2
|
2
|
i
|
Kemi...............
|
—
|
1
|
1
|
—
|
Laborationer............
|
—
|
—
|
—
|
2
|
Summa
|
3
|
5
|
i
|
4
|
278
NEDERLÄNDERNA.
Vid samma seminarium genomgås följande kurser.
I läasscn: Botanik: Undersökning av till olika familjer körande växter.
Morfologi. Zoologi: Ryggradsdjur. Fysik: Läran om fasta ock flytande kroppars
jämvikt ock rörelse.
II klassen: Botanik: Fortsättning av föregående års kurs. Systematik.
Övning i växtbestämning. Zoologi: Fortsättning av ryggradsdjuren. Leddjur
(insekter). Fysik: Läran om gasers jämvikt ock rörelse. Läran om värmet.
Kemi: Kemiens allmänna grunder. Några av de intressantaste företeelserna inom
den oorganiska kemien, varibland oxidations- och förbränningsprocesserna samt
torrdestillation.
III klassen: Botanik: Grunddragen av växtens anatomi och fysiologi.
Växtbestämning. Zoologi: Leddjur och lägre djur. Översikt av djurens livspro¬
cesser: andhämtning, blodomlopp, matsmältning och förbränning. Fysik: Kort
översikt av läran om ljudet, ljuset, magnetismen och elektriciteten. Kemi: Fort¬
sättning av det i föregående klass behandlade. Dessutom: salters bildning ge¬
nom inverkan av syror och salter på varandra, syror på salter, baser på salter
och salter på salter. Några kolföreningar. Jäsning. Repetition.
Utom lärotimmarna: Iakttagelse av barometerstånd, temperatur, fuktig-
hetsmängd, nederbörd och vindriktning. Grafisk framställning.
IV klassen: Botanik och zoologi: Repetition. Fysik: Utvidgning och repe¬
tition av det förut behandlade. Laborationer: Praktiska övningar av fysikalisk
och kemisk art, som ge anledning till repetition.
Med hänsyn såväl till ifrågavarande läroämnens natur som till folkskole-
undervisningens behov söker man vid studiet därav vänja lärjungarna vid att
observera och undersöka föremål och förlopp. De skola »bibringas vana vid exakta
iakttagelser, ledas att ställa frågor till naturen och själva finna svaren därpå i
företeelserna». Särskilt söker man bibringa kunskap om de allmännast förekom¬
mande djurens och växternas, isynnerhet kulturväxternas, liv och byggnad. Inom
kemien fästes huvudvikten vid oxidation, förbränning och jäsning samt sådana
kemiska processer, som försiggå i människokroppen, förändra luftens sammansätt¬
ning eller äga praktisk tillämpning inom industrien. Kemistudiet kommer så att
tjäna som förberedelse till den hygieniska och fysiskt-geografiska undervisningen.
Hygien.
Såsom förut anmärkts, behandlas hygienen som särskilt läroämne, vari un¬
dervisning vanligen meddelas av en fackkunnig läkare.
Kursen omfattar huvuddragen av människokroppens anatomi och fysiologi
såsom underlag för en närmare utveckling såväl av läran om den personliga hälso¬
vården som av skolhygienen. Undervisningens syfte blir därför dels att väcka semi-
narielärj ungarnas intresse för och sätta dem i stånd att deltaga i striden mot de
NEDERLÄNDERNA.
2711
allmännaste hygieniska bristerna i levnadssättet dels att ge dem nödig kunskap
för att kunna rätt tillgodose folkskoleelevernas fysiska uppfostran. Därjämte ges
genom den hygieniska kursen en förberedelse för det studium av anatomi och
fysiologi, som fordras för förvärvande av diplom i gymnastik.
Välskrivning.
Välskrivningsövningarna pågå stundom under hela seminarietiden. Då
ämnet för en eller annan klass ej finnes upptaget på läroplanen, bruka där emel¬
lanåt fordras välskrivningsprov. Övningarna avse att bibringa färdighet i att
skriva väl icke blott på papper utan även på svarta tavlan.
Teckning.
Såsom ett huvudsyfte för teckningsundervisningen synes man i allmänhet
ställa att utveckla elevernas förmåga att snabbt och även ur minnet teckna alle¬
handa föremål, en förmåga som ju måste anses vara värdefull för den blivande
läraren. Av detta skäl övas i rätt stor utsträckning teckning ur minnet.
Teckningsundervisningens allmänna läggning torde framgå av följande
kursplan från det kommunala seminariet i Amsterdam.
I Mässen: Teckning av enkla ytornament. Teckning av föremål irtan per-
spektivisk behandling. Efter företeckning på svarta tavlan under uppvisande av
föremålen få lärjungarna teckna dem efter ur minnet.
II Mässen: Teckning av enkla geometriska kroppar efter naturen, med
muntlig framställning av de perspektiviska företeelserna, samt av föremål, som i
form överensstämma med de förstnämnda. Dagrar och skuggor. Konturteckning
ur minnet av ovannämnda föremål. Teckning av ytornament.
III Mässen: Teckning av geometriska kroppar i grupper, omväxlande med
teckning av enkla föremål i projektion och perspektiv samt skissering av dem ur
minnet på svarta tavlan. Grunddragen av perspektiv- och projektionsläran samt
kännedom om skärningar.
IV Mässen: Repetition av föregående kurs. Skissering på svarta tavlan
av ytornament, geometriska kroppar och föremål ur det dagliga livet, de båda
sistnämnda även ur minnet. Ytterligare behandling och tillämpning av de van.
ligast förekommande perspektiviska företeelserna. Grunddragen av tecknings¬
undervisningens metodik med hänsyn tagen även till folkskolans lägsta klasser.
Sång och musik.
Undervisningen i tonkonst omfattar i främsta rummet sång samt musikens
teori och åsyftar att odla det musikaliska sinnet samt inöva hos eleverna en skatt
av sånger, som kan vara dem till gagn vid deras ledning av sången i folk¬
skolan.
280
NEDERLÄNDERNA.
Därjämte meddelas undervisning i behandlingen av något instrument, vid
manliga seminarier vanligen fiol, vid de kvinnliga fiol eller piano. Färdighet i
fiolspelning anses nämligen i Holland folkskolläraren ha god nytta av för att
kunna därmed leda barnens sång, då, såvitt jag kunnat finna, holländska skolor
ej i samma utsträckning som våra äga orglar. Vid ett och annat manligt semi¬
narium lämnas även undervisning i pianospelning åt dem, som intressera sig därför.
Gymnastik.
Det Lingska gymnastiksystemet tillämpas ej i Holland. De vid seminarierna
brukliga gymnastiska övningarna omfatta ordnade lekar, fristående gymnastik och
rörelser med varjehanda redskap, såsom barr, räck o. s. v.
Ehuru gymnastik ej ingår som obligatoriskt ämne i skollärarexamina, åsyfta
seminarierna att förbereda sina lärjungar för den kompletterande prövning i gymna¬
stik, som, enligt vad i det följande meddelas, folkskollärarna i allmänhet avlägga inför
särskild examenskommission. Då det vid denna prövning jämte teoretisk insikt i
gymnastikens grunder m. in. fordras såväl personlig gymnastisk färdighet och för¬
måga att föregöra ifrågakommande rörelser som också vana att kommendera och leda
en skolklass gymnastikövningar, så ordnas vanligen seminariernas gymnastikunder¬
visning med hänsyn härtill. För undergående av nämnda prövning fordras dock
i allmänhet utöver seminariekursen enskild övning och studium eller helst del¬
tagande i en kurs i gymnastik.
Slöjd.
Slöjd är, såsom förut nämnts, i seminariestadgan endast fakultativt upp¬
tagen såsom undervisningsämne vid manliga seminarier och har hittills införts blott
vid en del av dessa. Däremot är handarbete ett obligatoriskt ämne vid alla statsan-
stalter för utbildning av folkskollärarinnor, såväl kweekscholen som. normaallessen.
Ett synnerligen livligt intresse för slöjdundervisningens främjande vid (de
manliga) seminarierna har utvecklats av direktören för seminariet i Haarlem P.
H. van der Ley. Först och främst har han vid det seminarium, vars ledare han
är, och vid den därmed förbundna övningsskolan åt slöjden berett en ganska rym¬
lig plats. Men därjämte har han icke utan framgång verkat för dess införande vid
andra seminarier och i folkskolorna. En något utförligare redogörelse för huru
slöjdundervisningen, delvis med upptagande av det svenska träslöjdsystemet, an¬
ordnats vid nämnda seminarium, torde i detta sammanhang kunna anses befogad.
Genom slöjdundervisningen åsyftar man bland annat att på ett verksamt sätt
tillfredsställa lärjungarnas behov av kroppsrörelse, att fostra hand och öga samt
bibringa vana vid noggrannhet, att genom en åskådlig metod lägga grund för mate¬
matikundervisningen och erbjuda denna ett fruktbart tillämpningsområde, samt att
lära eleverna att själva förfärdiga materiell för undervisningen i folkskolan.
NEDERLÄNDERNA.
281
Undervisningen omfattar modellering samt papp- och träslöjd (samtliga
dessa slöjdarter bedrivas även i övningsskolan). Om jag fattat rätt, förberedes
införandet av metallslöjd.
Kurserna och gången av undervisningen äro följande.
Pappslöjd. I lclassen: Kännedom om material och verktyg. Vikning och
klippning. Konstruktion och klippning av geometriska figurer: kvadrat och andra
parallellogrammer, trianglar, trapetsier, sex- och åttahörningar, cirklar.
Undersökning av dessa figurers egenskaper genom vikning och mätning.
Tillämpning därav för tillverkning av olika föremål.
Beräkning på åskådlig väg av vissa figurers yta samt åskådliggörande av
den pytagoreiska satsen och de satser, som uttryckas genom formlerna:
(a + by = a- + 2 ab + b-,
(a—b)- = a- — 2 ab + b~,
(a + b)(a—b)= a- —b-.
Tillverkning av några föremål, som kunna användas vid fysikaliska experi¬
ment eller vid lektioner i andra läroämnen.
II Mässen: Fortsättning av första klassens arbeten. Tillverkning av askar
o. dyl. med botten i form av triangel, sexhörning o. s. v.
Konstruktion av prismor och pyramider. Beräkning av solida figurers
rymd.
Tillverkning av föremål, användbara vid undervisningen i andra ämnen.
III Mässen: Konstruktion av och tillämpningsövningar även med tio- och
femhörningar.
Regelbundna solida geometriska figurers ytnät.
Tillverkning av för undervisningen användbara föremål. Undersökning av
cylindrars och koners rymd. Skärningar av kub och andra prismor, pyramider
och andra solida figurer. Skärningarna konstrueras i papp, sedan de undersökts
på i lera modellerade och enligt angivet sätt skurna solida figurer.
IV Mässen: Fortsatt tillverkning av föremål för att underhålla och utveckla
den förvärvade färdigheten.
Pappslöjdundervisningens metodik, omfattande en översikt av dennas historia,
mål och betydelse för uppfostran samt de olika övningarnas fördelning mellan
skolans klasser och samband med undervisningen i andra ämnen, såsom aritmetik,
geometri och teckning.
Anm. Alla tillverkade föremål avtecknas av eleverna i en skissbok i natur¬
lig storlek eller efter uppgiven skala. I en bredvidstående anteckning redogöres
för det följda förfaringssättet.
Modellering. 1 Mässen: Kännedom om materialet och dess preparerande för
modelleri ng.
36 —082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.
282
NEDERLÄNDERNA.
Framställning av sådana grundformer, som med större eller mindre av¬
vikelser återfinnas hos alla föremål, såsom sfär, cylinder, kub m. fl. Efter för¬
färdigandet av varje grundform tillverkas några föremål, vilkas form föga avviker
från grundformen. Övningarna åsyfta att bibringa en ordnad uppfattning av de
mångfaldiga former, som omge oss. Sådana föremål äro: äpple, ljus, tärning, snurra,
kappsäck, torn med spira o. s. v.
II ldassen: Grundformer i angiven skala. Svårare härledda former, sådana
som flaska, karaffin, ägg, citron, morot.
För att förbereda undervisningen i stereometri och perspektivlära göras
skärningar av olika geometriska solida figurer, vilkas projektioner avtecknas. Om¬
vänt förfärdigas figurer efter givna snitt och projektioner.
III ldassen: Konstruktion av tetraeder, oktaeder, dodekaeder och ikosaeder.
Fortsatt konstruktion av skärningar, av vilka flera utföras i papp. Vid
tecknandet av dem få eleverna tillämpa en mångfald geometriska konstruktioner.
Efterbildning av några svårare härledda former, såsom vaser och krukor,
för att underlätta iakttagelsen och framställandet av dessa former. Modellering
av enklare blad- och blomformer.
IV ldassen: Metodiska anvisningar för undervisningen i modellering inom
folkskolan.
övningar i att efterbilda föremål av betydelse för den geografiska och
historiska undervisningen, för att eleverna må bättre lära känna dessa föremål och
för att sätta dem i stånd att själva tillverka för undervisningsarbetet nyttig ma¬
teriell, t. ex. reliefkartor; modell av en floddal med vallar, fördämningar, slussar,
kajer m. in.; vapen och husgeråd från äldre tid; modell av en medeltida riddarborg.
Några av de modellerade föremålen gjutas i gips för att göras varaktigare.
Träslöjd. I samtliga seminarielilasserna utföra eleverna den svenska slöjd-
modellserien.
Dessutom förfärdiga de föremål, som äro behövliga för undervisningen i
andra ämnen, samt modeller av redskap eller maskiner, som äro ägnade att åskåd¬
liggöra undervisningen om industrier och yrken.
Slutligen tillverkas ett akvarium, ett terrarium och ett insektsskåp, vilka
eleverna ha att förse med vederbörligt innehåll och vårda.
Modellerna tecknas på förhand med linjerstift i särskilt rithäfte i naturlig
storlek eller efter angiven skala. En bredvidstående anteckning redogör för det
tillämpade förfaringssättet och de använda verktygen.
Kvinnligt handarbete.
Det såsom förut nämnts för kvinnliga lärarbildningsanstalter obligatoriska
ämnet kvinnligt handarbete ingår visserligen icke i lärarprövningarna, men varje
NEDERLÄNDERNA.
283
lärarinna torde antingen samtidigt med den lägre examens avläggande eller senare
genom kompletteringsprövning inför särskild examen skommission förskaffa sig be¬
tyg däri.
Fordringarna för förvärvande av sådant äro icke obetydliga, och de kvinnliga
seminarierna måste av detta skäl ägna stor uppmärksamhet åt handarbetet. Utoin
de på timplanen upptagna lektionerna åläggas eleverna hemarbete, som enligt upp¬
gift från statsseminariet i Apeldoorn upptager dem minst en timme dagligen och
därför anses alltför mycket inkräkta på arbetstiden till förfång för andra ämnen.
Examensfordringarna omfatta tillklippning av över- och underkläder, söm¬
nad med olika tygsorter, stickning samt lappning och stoppning jämte vana att
avteckna de tillverkade föremålen och övning i att meddela undervisning i hand¬
arbetets olika grenar. Med hänsyn till dessa fordringar fördelas lärostoffet och
övningarna mellan de olika seminarieklasserna.
Lanthushållning.
Liksom slöjden är ämnet lanthushållning fakultativt och förekommer där¬
för blott vid vissa seminarier. Närmast är detta ämne naturligtvis att jämföra
med trädgårdsskötsel vid svenska seminarier, varifrån det dock skiljer sig däri¬
genom, att hänsyn tages ej blott till trädgårdens vård utan också och framför
allt till åkerbruket.
Följande kursplan är hämtad från statsseminariet i Nijmegen.
III Mässen: Olika jordarter; gödsel och gödsling; växtföljd och växelbruk;
allmän växtkännedom; åkerns och trädgårdens vänner och fiender.
IV Mässen: Åkerbruksredskap; stallets och ladugårdens anordning; frukt¬
trädens vård; växters förökning på naturlig och konstlad väg; grönsaks- och
blomsterodling; nyttiga och skadliga djur.
Under lärarens tillsyn sysselsättas lärjungarna i seminarieträdgården, samt
besöka skogar och ängar, åkrar och trädgårdar, stall och ladugårdar i stadens
omnejd.
Praktisk utbildning.
De enligt stadgan med alla statens (och de flesta större enskilda) seminarier
förbundna övningsskolorna äro vanligen rätt stora, i särskilda, nära seminariebvgg-
naderna belägna lokaler inrymda skolor, omfattande sex till åtta av skilda lärare
undervisade klasser, och stå i en tämligen lös förbindelse med seminarierna. I
spetsen för en övningsskola står en huvudlärare, vilken omsorgen om seminarie-
elevernas praktiska utbildning åligger. Han bör tillse, att denna står i överens¬
stämmelse med de vid den teoretiska undervisningen utvecklade metoderna. Bö¬
rande viktigare frågor skall han överlägga med seminariets rektor, till vilken han
dock ej står i egentligt subordinationsförhållande, då meningsskiljaktigheter dem
284
NEDERLÄNDERNA.
Semina¬
riernas bild■
ning smått.
emellan skola lösas av inspektören. På bestämda tider skall huvudläraren lämna
seminariets rektor underrättelse om de övningsundervisande elevernas uppförande
och framsteg.
Dels för att så mycket som möjligt bevara enhet och sammanhang inom
den teoretiska utbildningen, dels av hänsyn till seminarieelevernas ungdom låter
man i allmänhet deras undervisningsövningar begynna först mot slutet av det
tredje studieåret, och dessa äro således egentligen koncentrerade till sista arbets¬
året. Då söker man i stället så mycket bättre tillgodose dem genom att för
dem avsätta mera sammanhängande tid. Detta vinnes därigenom, att fjärde klassen,
antingen för hela dagen eller för större delen därav, delas i tvenne hälfter, av
vilka den ena deltar i seminariets lektioner, den andra inom övningsskolan övas
i undervisning. Efter viss tid sker ombyte, då tydligen de med den förra avdel¬
ningen genomgångna lärokurserna måste meddelas åt den andra avdelningen.
Så erhålles för den praktiska utbildningen en sammanhängande tid, vilken
på rationellt sätt kan disponeras för eleverna mellan åhörande av lektioner, egen
övningsundervisning och prov i närvaro av klass- och huvudläraren samt vanligen
även seminariets rektor. Uppgifter för övnings- och provundervisning utdelas,
ofta efter en väl genomtänkt och på gjorda erfarenheter grundad plan, inom öv¬
ningsskolans olika avdelningar blott med hänsyn till deras svårighet och lämpliga
sammanhang med av huvudläraren hållna mönsterlektioner, men utan sådan ord¬
ningsföljd mellan åldersstadierna, som iakttages vid svenska seminarier. På sär¬
skild tid granskas sedan den gångna veckans arbete under ledning av huvudläraren,
varvid även allmänna metodiska spörsmål utredas.
De olika läroämnenas metodik meddelas, såsom ovan nämnts, i samband
med undervisningen i pedagogik.
Vid de (enskilda) seminarier, som sakna särskilda övningsskolor, förläggas
de praktiska övningarna efter överenskommelse med vederbörande inspektör till
några bland samhällets skolor. Åt dessas huvud- och klasslärare anförtros led¬
ningen och bedömandet av elevernas övnings- och provundervisning, och det blir
seminarierektorns uppgift att söka åstadkomma nödig enhet mellan de olika sko¬
lorna i avseende härpå.
Måttet av den bildning, (de bättre bland) lärarbildningsanstalterna i
Nederländerna förmå bibringa sina lärjungar, torde framgå av vad i det
föregående anförts om deras kurser och undervisningsmetoder. Vid be-
dömandet av den holländske folkskollärarens bildningsnivå måste emeller¬
tid även tagas i betraktande, att denne, såsom i det följande närmare om¬
talas, måste genom självstudier i icke obetydlig grad utfylla seminarie-
kursen, innan han vinner tull kompetens.
NEDERLÄNDERNA.
285
Som mål för sin verksamhet ställa seminarierna, såsom redogörel¬
sen även torde ge vid handen, att jämte en rent fackmässig utbildning
också och kanske framförallt bibringa sina lärjungar ett så rikt mått av
allmänbildning som möjligt. I sådant syfte ägnas seminarietiden i jäm¬
förelsevis stor utsträckning åt studium av ämnen, som för elevernas bli¬
vande arbete i folkskolan kan få blott sekundär betydelse.
d. Lokaler och undervisningsmateriel!.
De flesta statsseminarier förfoga över tillfredsställande, några av
dem över utmärkta skollokaler, vilka lämna behövligt utrymme även för
de naturvetenskapliga studiernas bedrivande. I allmänhet finnes en jäm¬
förelsevis god och rikhaltig undervisningsmateriell och vanligen även ett
icke obetydligt bibliotek, tillgängligt för både lärare och lärjungar. Semi¬
nariernas material an slag äro ej en gång för alla bestämda, utan seminariets
rektor har att årligen till ministern inge ett av vederbörande inspektör
granskat kostnadsförslag, med ledning varav dess stat fastställes. Denna
tilltages tämligen rundligt, och då dessutom eleverna få alla böcker och
andra för undervisningen nödiga hjälpmedel gratis tillhandahållna, uppgå
utgifterna för materiell o. dyl. vid ett seminarium till ett jämförelsevis
betydligt belopp, växlande mellan 9,000 och 15,000 kronor för år.
De enskilda lärarbildningsanstalterna söka, i den mån deras mer eller
mindre begränsade tillgångar medge det, upptaga tävlan med statssemi-
narierna i fråga om lokaler och materiell. Särskilt utmärka sig härvidlag
vissa katolska seminarier, vilkas ekonomiska resurser i allmänhet äro be¬
tydligt större än de protestantiska läroanstalternas.
e. Lärarpersonal.
I fråga om seminariernas lärarpersonal innehåller stadgan ingen
annan bestämmelse, än att, såsom ovan meddelats, rektor och ämneslärare
utnämnas av regeringen. Inga som helst kompetensfordringar äro fast¬
ställda, och man finner därför vid de holländska seminarierna lärare med
mycket olikartad utbildning. De flesta torde dock ursprungligen ha ut¬
bildats för och varit anställda vid folkskolor men sedermera genom under-
Lärarperso-
nalens kom¬
petens.
286
NEDERLÄNDERNA.
Lärarnas
löner.
gående av sådana prövningar, varom namnes något i det följande, förvär¬
vat sig kompetens för anställning vid allmänna läroverk, varjämte natur¬
ligtvis deras verksamhet som folkskollärare måste ha varit förtjänstfull.
Ofta ha de genom författarskap eller annan offentlig verksamhet fäst upp¬
märksamheten vid sig. Direktörerna vid statsseminarierna utses bland
ämneslärarna vid samma eller annat seminarium, men vid enskilda semi¬
narier händer det ej sällan, att en huvudlärare för en folkskola direkt be¬
fordras till direktör.
Ager sålunda i allmänhet seminariernas lärarpersonal den för fram¬
gången i dess arbete synnerligen viktiga förutsättning, som består i en
rik, på erfarenhet grundad kännedom om folkskolan, särskilt önskvärd i
Holland, där ju seminarielärarna ej komma i någon beröring med övnings¬
skolan och elevernas praktiska utbildning, så torde det däremot kunna
sägas, att den i avseende på rent vetenskaplig utbildning ej alltid fyller
samma stränga mått.
Direktörens lön uppgår till 4,800 kronor. Ämneslärarna uppbära
3,000, 3,300 och 3,600 kronor efter respektive fyra och åtta års tjänst¬
göring. Lärare i övningsämnen avlönas med 115 till 150 kronor för år¬
lig veckotimme.
B. Normaallessen.
De i det föregående omnämnda mindre utvecklade lärarbildnings-
anstalter, som kallas normaallessen, och för vilka en särskild stadga gäller,
skilja sig från seminarierna (kweekscholen), såväl statens som de enskilda,
redan därigenom, att de ej kunna betraktas som skolor i vanlig mening.
En huvudlärare vid en folkskola (någon gång en seminarielärare) utnäm-
nes till föreståndare för anstalten. Bland folkskollärare på platsen eller
i trakten anställer denne biträdande lärare. Undervisningen, som stundom
ej pågår alla dagar i veckan, meddelas ofta i föreståndarens folkskolas
lokaler. Vanligen bo eleverna i sina hem på platsen eller i omnejden.
Då under sådana förhållanden antalet lärotimmar måste bli väsentligt
mindre än vid seminarierna1) och andra förenklingar (t. ex. sammanslå-
*) Veckotimmarna för samtliga fyra klasser bruka vid de bättre normaallessen uppgå
till 80 å 90.
NEDERLÄNDERNA.
287
ende av klasser) vidtagas, så kunna tydligen blott mindre kurser med¬
hinnas. I allmänhet måste man inskränka sig till att lämna nödig för¬
beredelse för lärarprövningen, varför de läroämnen, som ej ingå i denna,
icke alls eller endast obetydligt kunna tillgodoses. Så läses blott ett och
i vissa fall intet främmande språk, endast fäderneslandets historia o. s. v.,
och åt övningsämnen anslås ett mycket begränsat timantal. Däremot
kunna goda tillfällen till praktisk utbildning beredas lärjungarna inom
föreståndarens och övriga lärares skolor, där de, ofta i rätt stor utsträck¬
ning, få deltaga i undervisningen. Även i avseende på hjälpmedel för
undervisningen äro normaallessen givetvis sämre lottade än seminarierna.
Lärartjänstgöring vid normaallessen blir stundom en övergång till
anställning vid seminarium.
Oavlåtligt strävar man att utveckla normaallessen genom att öka
timantalet, upptaga nya läroämnen o. s. v. Några av dem torde ock, så¬
som ovan nämnts, i flera hänseenden kunna jämställas med seminarierna.
3. Lärarprövningar.
De genom 1857 års skollag i Holland införda offentliga lärarpröv-
ningarna, en lägre och en högre, såsom kompetensvillkor för läraranställ-
ning vid folkskola ha alltjämt bibehållits, och följaktligen äga inga lärar-
bildningsanstalter, statens lika litet som enskilda, rätt att själva utexami¬
nera folkskollärare.
Den lägre lärarexamen (het examen ter verkrijging eener akte van j)en lägre
bekwaamlieid als onderwijzer,' vanligen kallad acteexamen vor onderwijzer) lar(^a'
avlägges av inför ministern utsedda examenskommissioner (f. n. 13 till antalet),
som sammanträda på av ministern bestämd tid och plats minst en gång om
året, och för vilkas verksamhet ganska detaljerade bestämmelser gälla. \ arje
dylik examenskommission är sammansatt av sex folkskoleinspektörer av
olika rang och kan till sitt biträde anställa sakkunniga examinatorer. För
att få undergå prövning inför kommissionen fordras blott att ha fyllt 18
år och vara välfrejdad. Intyg om föregående utbildning vid seminarium
eller annorstädes är obehövligt, men naturligtvis ha examinanderna i de
288
NEDERLÄNDERNA.
Examens¬
fordringar.
ojämförligt flesta fall genomgått någon av de i det föregående omtalade
lärarbildningsanstalterna.
Examen omfattar dels skriftliga prov i välskrivning, modersmålet,
räkning, geografi och pedagogik, dels muntligt förhör i modersmålet, ma¬
tematik, geografi, (fäderneslandets) historia, naturlära, sång, teckning och
pedagogik. De på seminariernas undervisningsplan upptagna ämnena
främmande språk, allmän historia, gymnastik, slöjd och lanthushållning
ingå alltså icke i examen, liksom examinanderna icke heller underkastas
något slags undervisningsprov. En dag ägnas åt det skriftliga arbetet,
och på en följande, senast åtta dagar därefter, företages den muntliga
prövningen.
De fastställda fordringarna äro följande:
1) God och naturlig läsning med vårdat uttal. Examinanderna böra
därvid ådagalägga, att de förstå det lästa och kunna med ledning därav med
någon lätthet uttrycka sina tankar.
2) Eärdighet i skrivning, bedömd efter ett välskrivningsprov i stor,
medelstor och liten stil, den sistnämnda såväl lutande som stående, och efter ett
prov på svarta tavlan.
3) Kännedom om språklärans grunddrag, särskilt det viktigaste av läran
om satsen, särskiljande av ordklasserna, böjningsformernas beteckning och an¬
vändning; stavningsregler; skiljetecknens bruk; någon kännedom om ordbildningen.
4) Färdighet att lätt och riktigt skriftligen uttrycka sina tankar, ådaga¬
lagd genom det skriftliga provet.
5) Kännedom om de fyra räknesätten med hela tal, allmänna och deci¬
malbråk; analogier; det nederländska mått- och viktsystemet; beräkning av enkla
plana figurers storlek och formförändring och av de enklaste kropparnas inne¬
håll.
Färdighet att såväl skriftligen som i huvudet lösa enkla aritmetiska upp¬
gifter.
6) Allmän kännedom om jordens yta och om Europas politiska och fy¬
siska geografi; fördjupad och mera detaljerad kunskap om Nederland och dess
besittningar.
7) Bekantskap med fäderneslandets historia.
8) Kunskap om de viktigaste fysikaliska företeelserna.
Någon kännedom om den mänskliga organismen, särskilt med hänsyn till
blodomloppet och andhämtningen, samt om de viktigaste inhemska djurens och
växternas byggnad och liv.
NEDERLÄNDERNA.
289
9) Kännedom om notskriften, taktindelning och tonskalorna, för såvitt
den är nödig för sångundervisningen.
10) Färdighet i teckning på papper och skisserande på tavlan av ett
enkelt ytmönster efter en plansch.
Färdighet i teckning och skuggning efter naturen av några geometriska figurer.
Kännedom om de vanligaste perspektiviska företeelserna, begreppen pro¬
jektion och skärning.
Bekantskap med en god lärogång för den första teckningsundervisningen i
folkskolan.
11) Kännedom om:
folkskolans och klassundervisningens anordning;
de viktigaste lärometoderna för läsning, skrivning och räkning;
de lämpligaste medlen för handhavande av ordning och tukt;
de viktigaste bestämmelserna i den nuvarande lagstiftningen rörande folk¬
skolan.
Dessa fordringar äro, såsom synes, i åtskilliga fall mindre än de i
seminarierna genomgångna kurserna. En granskning av ett antal skrift¬
liga och muntliga examensuppgifter ger emellertid vid handen, att skill¬
naden i själva verket torde vara mindre, än som kan framgå av stadgans
ordalag.
På grund av examinandernas betydliga antal kräves ett flertal exa¬
mensdagar. Efter examens slut avgör kommissionen genom omröstning,
vilka examinander som skola godkännas; för godkännande fordras under
Ö 7 O
alla omständigheter nöjaktigt prov i modersmålet.
Antalet examinander utgjorde 1905 2,303, varav 1,375 kvinnor, och
bland dessa godkändes 1,376, vadan kuggningsprocenten, detta år liksom
eljest, var mycket hög. Examenskommissionerna klaga också i sina till
ministern avgivna berättelser över att examinandernas utbildning i all¬
mänhet lämnar mycket övrigt att önska. Från lärarbildningsanstalternas
sida åter höjas ej mindre starka klagomål över att utgången av examen
är slumpartad och oberäknelig, i det undermåliga examinander med djärv¬
het och tilltagsenhet ofta lyckas bli godkända, under det att de bästa
lärjungarna stundom kunna misslyckas i prövningen.
Genom den lägre lärarexamen vinnes kompetens för anställning
som biträdande lärare (onderwijzer) i skola, där mer än eu lärarkraft är nödig
37—082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.
290
NEDERLÄNDERNA.
Den högre
lärarexa¬
men.
Examens¬
fordringar.
(d. v. s. där barnantalet uppgår till mer än 40). För befordran till be¬
fattning som självständig lärare, huvudlärare (h o ofd oriderwijzer), fordras
avläggande av den högre lärarexamen.
Denna examen (examen ter verkrijging eener akte van bekwaamheid
als hoofdonderivijzer, vanligen benämnd examen voor de hoofdacte) är i
huvudsak anordnad på samma sätt som den lägre lärarexamen. Examen
avlägges inför kommissioner, sex till antalet och vardera sammansatt av
minst sju medlemmar, skolinspektörer, seininarielärare o. s. v. Jämte av¬
lagd lägre lärarexamen fordras som villkor för att få undergå denna
prövning även vitsord om minst två års tjänstgöring vid folkskola. Skrift¬
ligt prov avlägges under en dag i välskrivning, modersmålet, räkning och
pedagogik. Den muntliga prövningen omfattar samma ämnen som den
lägre examen och sträcker sig över tvenne dagar.
Fordringarna äro följande:
1) Noggrann och naturlig läsning med vårdat uttal. Den läsande måste
därvid ådagalägga, att han förstår det lästa.
2) Färdighet i välskrivning, bedömd efter ett välskrivningsprov och ett
prov på skoltavlan.
3) a. Kunskap om språklärans grunder och särskilt läran om satsen,
särskiljande av ordklasserna, böjningsformernas beteckning och användning; det
viktigaste av ordbildningsläran; stavningsreglerna.
b. Någon bekantskap med den nederländska litteraturens förnämsta alster,
särskilt från senare tid.
c. Färdighet att uttrycka sig lätt och tydligt.
Denna bedömes efter det sätt, varpå frågorna besvaras vid det muntliga för¬
höret, och efter det utförda skriftliga arbetet.
4) Grundlig kännedom om räknekonstens teori, omfattande läran om ana¬
logier, proportionslära, rotutdragning samt aritmetiska och geometriska serier.
Färdighet i lösning av aritmetiska uppgifter, såväl skriftligen som i hu¬
vudet.
5) Kännedom om huvuddragen av den fysiska geografien; någon känne¬
dom om den matematiska geografien, varvid det bör framgå, att examinanden för¬
står att använda jordgloben; allmän kännedom om jordens viktigaste länder och
folk och mera ingående om Europa, Nederland och dess besittningar.
6) Någon kännedom om forntidens folk; bekantskap med huvuddragen
av medeltidens och nyare tidens historia, i synnerhet med de viktigaste dragen i
NEDERLÄNDERNA.
291
19:e århundradets historia; kännedom om fäderneslandets och dess besittningars
historia.
7) Kännedom om fysikens grunder, om luftkretsens sammansättning och
om de enklaste förbränningsfenomenen. Kännedom om människroppens byggnad
och förrättningar samt grunddragen av djur- och växtläran.
8) a. Övning i teckning på papper av ett icke alltför sammansatt yt-
mönster efter plansch.
b. Övning i teckning och skuggning efter naturen av en grupp geometriska
figurer.
c. Kännedom om projektionslärans grunder.
d. Kännedom om en god lärogång för teckningsundervisningen.
9) a. Klar insikt i det sätt, varpå skolundervisningen kan göras frukt¬
bringande för lärjungarnas förståndsutveckling och karaktärsdaning.
b. Kännedom om folkskolans allmänna anordning, om klassindelningen och
om klassundervisningen.
c. Kännedom om den allmänna undervisningsläran och mera ingående
kunskap om de allmännast använda lärometoderna för varje läroämne i folk¬
skolan.
d. Någon kännedom om uppfostrans och undervisningens historia, framför
allt i Nederländerna, samt om det holländska skolväsendets historia.
Av examensuppgifterna, såväl de skriftliga som de muntliga, för
denna prövning synes, att för undergående därav erfordras ett rätt betv-
dande kunskapsmått, vilket torde i vissa fall icke obetydligt överstiga,
vad de svenska seminarierna för närvarande förmå bibringa sina lärjungar.
För inhämtande av detta kunskapsmått står den unge läraren utan
egentlig handledning från statens sida. På kommunalt eller privat initia¬
tiv anordnas emellertid, delvis med statsunderstöd, undervisningskurser,
som skola förbereda till huvudlärarexamen. Dessutom förser den enskilda
företagsamheten huvudlärarkandidaten med en mångfald litterära hjälp¬
medel för hans studium, såsom samlingar av vid examina utdelade uppgifter
och frågor samt redogörelser för dessas rätta behandling och lösning. Det
utges t. o. in. en tidning, som vecka efter vecka behandlar ett antal uppgifter
inom olika läroämnen enligt fordringarna för huvudlärarexamen. Exa-
menskommissionerna anse dock, att förberedelserna för prövningen i all¬
mänhet äro föga tillfredsställande, något som även framgår av kuggnings-
292
NEDERLÄNDERNA.
Komplette¬
ring av lä¬
rarexamina.
Utbildning
till läro-
verkslärarc.
procenten. År 1905 blevo nämligen av 1,443 examinander blott 598 god¬
kända.
4. Folkskollärarnas fortsatta utbildning.
Då lagens bestämmelser om maximiantalet barn, som få undervisas
av samme lärare, i allt större utsträckning medföra anställande av biträ¬
dande lärare, så minskas givetvis i samma mån utsikterna för dessa att
vinna befordran till de bättre avlönade befattningarna som huvudlärare.1)
Den på grund härav uppstående skarpa konkurrensen tvingar lärarna att
genom fortsatt utbildning söka stärka sina befordringsutsikter. Flera
vägar därtill stå också för den intresserade folkskolläraren öppna.
Först och främst kan komplettering av lärarexamina ske inför sär¬
skilda, för detta ändamål tillsatta examenskornmissioner i de på seminari¬
ernas undervisningsplan förekommande läroämnen (franska, tyska, engelska,
geometri o. s. v.), vilka ej ingå i de obligatoriska lärarprövningarna. Van¬
ligen finnas härvid en mindre och en större kurs, varför två olika betyg
kunna förvärvas i varje ämne. Det gives sålunda tillfälle för läraren att
årligen under en följd av år genom förvärvande av nya betyg förstärka
sin kompetens till huvudlärarbefattning. Och då många kommuner bevilja
löneförhöjning åt biträdande lärare för varje nytt av dem erhållet betyg,
ligger häri en ytterligare eggelse till alltjämt fortsatta studier.
Men härmed är icke gränsen satt för den holländske folkskollärarens
fortbildningsmöjligheter. Kompetens för anställning som lärare vid real¬
läroverk (hoogere burgerscholen, motsvarande våra realskolor och real-
gymnasier) samt latingymnasier vinnes i Holland dels såsom i vårt land
genom avläggande av vissa universitetsexamina, dels också genom under¬
gående av prövning inför särskild examenskommission, vanligen samman¬
satt av universitetslärare, på kurser, som i omfattning torde närmast ut¬
göra ett mellanting mellan dem, som i vårt land gälla för student- och
lärarexamen. För undergående av sådan prövning fordras ingen särskild
genom betyg styrkt underbyggnad, och då det är tillåtet att avlägga exa-
') Under det år 1858 funnos 3,470 huvudlärare mot 2,863 biträdande lärare, var
proportionen ar 1905 4,922 huvudlärare mot 18,995 biträdande.
NEDERLÄNDERNA.
293
men i blott ett ämne i sänder, och tillfällena att erhålla enskild handled¬
ning vid studier i det tätt bebyggda landet äro rika, kan det bli möjligt
för folkskolläraren att efter några års studier förvärva nämnda lärarkom¬
petens i tillräckligt många ämnen för att kunna vinna anställning vid
realläroverk, gymnasium eller seminarium.
I allt större utsträckning rekryteras också dessa läroanstalters lärar¬
personal bland folkskolornas lärarkår, och såsom ovan framhållits, är
detta i fråga om seminarierna nästan regel.
Däremot äga ej folkskolans lärare utan avlagd studentexamen till¬
träde till universiteten. Och några särskilda anstalter för att göra den
vetenskapliga forskningens resultat lättare tillgängliga för dem ha från
universitetens sida ej vidtagits.
De olika lärarföreningarna söka befordra kårens fortbildning genom
utgivande av lämplig litteratur. För att underlätta studierna för den
högre folkskollärarexamens avläggande anordnas även genom deras försorg
några av de i det föregående omnämnda förberedande kurser.
Ett gott hjälpmedel för fortsatt utbildning erbjudes många lärare
genom det rikt försedda skolmuseet i Amsterdam.
5. Reformplaner.
De brister, som, vid sidan av många förtjänster, vidlåda den i det
föregående skisserade holländska folkskollärarutbildningen, äro alltför i
ögonen fallande för att icke ha givit anledning till reformyrkanden. Sådana
ha sedan länge med stor skärpa framförts bland annat från folkskollärar-
kåren själv, delvis på grund av de missförhållanden, som skapats genom
den alltjämt fortgående försämringen av utsikterna att vinna befordran till
huvudlärarbefattning. Då jämväl övriga grenar av det holländska under¬
visningsväsendet givit anledningar till anmärkningar, har åt en stor kom¬
mitté uppdragits att förbereda en omorganisation av landets hela under¬
visningsväsen. Den avdelning inom denna kommitté, som haft att be¬
handla (folkskolan och) seminarierna, har numer fullgjort sitt uppdrag,
men då dess betänkande ännu ej är tillgängligt, kunna här blott några
antydningar lämnas om den allmänna riktningen av de i fråga om semina-