BETÄNKANDE med förslag
RÖRANDE
OMLÄGGNING AF STÅMPELFÖRSÅLJNINGSVÅSENDET
AFGIFYET DEN 2 B JANUARI 1912
DÄRTILL FÖRORDNADE KOMMITTERADE
STOCKHOLM 1912
ISAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
X
-
'
3
Till
Herr Statsrådet och chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Jämlikt nådigt bemyndigande den 14 maj 1910 uppdrog dåvarande
statsrådet och chefen för finansdepartementet åt undertecknade kom-
mitterade att dels utarbeta förslag till en särskild författning om arfs¬
skatt, dels i sammanhang med detta arbete verkställa revision af be¬
stämmelserna rörande stämpel för gåfva, dels uppgöra förslag till
ordning, hvarigenom bindande förhandsupplysningar rörande stämpel¬
skyldigheten i förekommande fall kunde lämnas allmänheten, dels slut¬
ligen utreda, om och i hvad mån en fullständig omläggning af stämpel-
försäljningsväsendet lämpligen kunde äga rum i syfte att, jämte det
stämplarna gjordes lätt tillgängliga för de stämpelskatteskyldiga, be¬
gränsa statsverkets med försäljningen förenade kostnader.
Till fullgörande häraf hafva kommitterade till chefen för finans¬
departementet öfverlämnat med skrivelser dels den 19 november 1910
betänkande med förslag till förordning om arfsskatt och skatt för
gåfva, dels den 15 december 1910 förslag till förordning angående
stämpelafgiften, dels den 31 december 1910 förslag till förordning an¬
gående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyl¬
dighet att utgöra stämpelafgift, dels ock den 19 januari 1911 hjälp-
tabeller för beräkning af arfsskatten enligt nyssnämnda förslag till
förordning om arfsskatt och skatt för gåfva.
4
Sedan kommitterade numera afslutat behandlingen jämväl af
frågan om stämpelförsäljningsväsendets omläggning, få kommitterade
härmed till Herr Statsrådet öfverlämna betänkande och förslag i detta
ämne jämte åtskilliga bilagor; och torde kommitterade härmed liafva
fullgjort det erhållna uppdraget.
Stockholm den 27 januari 1911.
HANS WACHTMEISTER.
CARL EM. BENGTSSON. OTTO V. LANDÉN.
LOUIS LJUNGBERG. ERIK RÖING.
Arvid Nordlindh.
Förslag
till ändring i vissa delar af det af särskildt förordnade kommitterade
den 15 december 1910 afgifna förslag till
Förordning angående stämpelafgiften.
IV ART.
Om stämplarna ocli deras tillhandahållande.
22 §.
1. Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen:
a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1.2 5, 1.5o, 2 och 3 kronor,
b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5, 10, 15, 20, 25,
30, 40, 50, 60, 75 och 80 öre samt 1, 1.20, 1.60, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,
9, 10, 12, 12.50, 15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200, 500, 1,000 och
5,000 kronor, samt
c) bank- och växelstämplar å 20, 30 och 50 öre samt 1, 1.5 0,
2, 2.50, 3, 3.50, 4, 4.50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12.50, 15, -20, 25, 30,
50, 75 och 100 kronor.
Dessutom äger stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och
obligationer rum i den ordning, 27 § föreskrifver.
2. När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras
sådan till större belopp än eu stämpel innehåller, må två eller flera
stämplar begagnas.
6
Där stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes
och hvartill flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas,
skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.
23 §.
Till handlingar, som för vinnande af lagfart eller inteckning vid
domstol företes, till äktenskapsförord, morgongåfvobref och afhandlingar
om lösöreköp, hvilka till underdomstol ingifvas, skola begagnas dubbla
beläggningsstämplar.
Till växel och annan handling, som enligt 8 § skall lika med
växel stämpelbeläggas, äfvensom till bevis om insättning å depositions-
räkning hos bank eller bankir samt å kapitalräkning eller annan räk¬
ning, därå penningar mot särskilt bevis mottagas för att först efter
viss tid eller viss tid efter uppsägning återställas, skola, utom för ut¬
görande af den särskilda stämpel, hvarmed beviset skall förses, då på
grund däraf betalning sökes hos offentlig myndighet, användas sådana
bank- och växelstämplar, om hvilka i 22 § 1 c) förmäles; och må sådana
stämplar icke användas för beläggning af andra än nu nämnda hand¬
lingar.
24 §.
Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla belägg-
ningsstämpeln och den med n:r 1 märkta delen af den dubbla å hand¬
lingen fästas med hela den limmade sidan.
25 §.
Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna, med
angifvande. af datum, makuleras genom lämplig påteckning, färg- eller
svartstämpling.
Den, som till offentlig myndighet ingifver handling, som skall
förses med dubbel beläggningsstämpel, skall, där icke enligt 34 § 3
stycket stämpeln skall makuleras af vederbörande ämbets- eller tjänste¬
man, makulera den med n:r 1 märkta delen, hvaremot den andra delen
makuleras af ämbets- eller tjänstemannen.
Generalpoststyrelsen skall å samtliga postkontor äfvensom å de
poststationer, där sådant kan finnas erforderligt, tillhandahålla allmän¬
heten stämplar af de särskilda slug, som enligt denna författning
skola vara att tillgå.
Ett exemplar af denna författning skall hållas för allmänheten
tillgängligt å hvarje postanstalt.
Huru försäljning af stämplar i vissa fall ombesörjes af ämbets-
och tjänstemän (stämpelförsäljare), stadgas i 28 och 83 §8.
27 §.
Stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och obligationer må
på därom hos generalpoststyrelsen gjord ansökning verkställas genom
nämnda myndighets försoi’g; börande sådan ansökning vara åtföljd af
blanketterna, tvefald uppgift å dessas valörer och antalet af hvarje
valör samt penningar, motsvarande det erforderliga stämpelbeloppet.
Stämpling, hvarom här sägs, verkställes dock icke, med mindre
antalet af de till stämpling samtidigt öfverlämnade blanketterna upp¬
går till minst ett hundra stycken.
28 §.
Ämbets- eller tjänsteman, livilken har att å tjänstens vägnar mot¬
taga handling, som enligt II art. skall vid företeendet inför offentlig
myndighet förses med stämpel, vare, därest han hos generalpoststyrelsen
anmält, att han tillhandahåller dylika stämplar, berättigad och för¬
pliktad att å det ställe, där handlingen skall mottagas, försälja till
densamma erforderliga stämplar, och skola i sådant fall stämplarna
hos honom köpas och stämpelbeläggningen af honom verkställas.
Har anmälan, hvarom ofvan sägs, gjorts af ordinarie tjänstinne-
hafvare, medför densamma enahanda rättighet och förpliktelse jämväl
för den, som under ledighet för honom förordnats att helt eller delvis
bestrida ämbetet eller tjänsten, därest den tillförordnade icke hos
generalpoststyrelsen gör anmälan, att han icke vill utöfva stämpelför¬
säljningen.
8
Därest oi dförande i häradsrätt icke är stämpelförsäljare, åligger
det generalpoststyrelsen att föranstalta därom, att under pågående
lagtiina ting stämplar tillhandahållas allmänheten å tingsstället eller
i dess närhet.
Har stämpelförsäljare, hvarmed i denna författning förstås såväl
ämbets- eller tjänsteman, som jämlikt 28 § utöfvar stämpelförsäljning,
som ock ämbets- eller tjänsteman, hvilken har att å tjänstens vägnar
stämpelbelägga utgående expeditioner, hos generalpoststyrelsen för sin
uppbörd ställt af styrelsen godkänd borgen eller ock nedsatt obliga¬
tioner eller aflämnat försäkringsbref i enlighet med därom gällande
föreskrifter, äge han å den postanstalt, som styrelsen efter hans förslag
bestämmer, efter rekvisition erhålla stämplar i räkning inom det be¬
lopp, för hvilket säkerhet blifvit af honom ställd.
Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt
ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så
framt det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, å postanstalt,
där stämpelförsäljning äger rum, utbytas mot annan stämpel. Dylikt
utbyte må äfven äga rum för stämpel å växel, som på grund af ute-
blifvet godkännande återgått till växelutställaren, då af denne blifvit
styrkt, att godkännande å växeln icke erhållits, äfvensom för stämpel,
som oriktigt blifvit använd till handling, för hvilken stämpel af annat
slag skolat nyttjas. Vid utbyte, som här är omförmäldt, skall för
hvarje stämpel betalas 3 öre.
Stämplar till underskrifna expeditioner må afgiftsfritt på ena¬
handa sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke
varit för ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.
Kostnaden för stämplars tillverkning och försändning äfvensom
för stämpelprovision, i den mån sådan enligt denna förordning skall
utgå, samt andra dylika med försäljningen förenade kostnader skola
gäldas af generalpoststyrelsen med influtna stämpelmedel och särskildt
bokföras.
29 §.
30
31 §.
9
32 §.
Generalpoststyrelsen äger utfärda närmare bestämmelser om stämp¬
lars tillhandahållande å postanstalterna.
V ART.
Om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande.
33 §.
Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses
med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den
tjänsteman, till hvilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen
vederbörande till handa, samt vid öfriga myndigheter den tjänsteman,
som för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman veder¬
börligen förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten
åligger denne.
För fullgörande häraf äga tjänstemän, som här afses, efter rekvisi¬
tion hos generalpoststyrelsen erhålla erforderliga stämplar antingen
mot kontant betalning eller mot säkerhet, hvarom i 29 $ sägs.
Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan hand¬
ling, som grundlägger rätt att uppbära aflöning, blifvit behörigen
stämpelbelagd, skall vid hvarje årsredogörelse öfver utbetalta aflönings-
medel redogöraren foga särskild förklaring af innehåll, att enlivar af
de i redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträdt tjänst
eller sådan löneförhöjning, som påkallat utgörande af stämpelafgift,
för redogöraren uppvisat den handling, på grund af hvilken aflöning
blifvit till honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid
befunnits vara belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under
året icke förekommit sådan förändring i afseende å den i redogörelsen
upptagna personalens aflöning, som påkallat utgörande af stämpelafgift,
skall detta förhållande i redogörelsen särskild! anmärkas.
2
10
34 §.
Ambets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till
hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att hand¬
lingen är behörigen försedd med stämpel och att stämpeln är maku¬
lerad på sätt i 25 § föreskrifves.
År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erläggas
ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpel¬
beloppet eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljare,
nämnda stämpelbelopp, må handlingen icke mottagas. Ämbets- eller
tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel, utan
att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, åligger att med an¬
vändande af tryckta, i löpande följd numrerade blanketter omedelbart
och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna medel samt där¬
vid anteckna kvittots hufvudsakliga innehåll å en till blanketterna
hörande, på samma sätt numrerad talong.
I)å ämbets- eller tjänsteman jämlikt 28 § verkställer stämpel-
beläggning af handling, som ingifves till offentlig myndighet, åligger
honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. Är i annat fall
stämpel till ingifven handling icke vederbörligen makulerad, bör äm¬
bets- eller tjänstemannen, notarius publicus eller mäklaren besörja full¬
görandet däraf mot ersättning för besväret därmed af 5 öre för hvarje
stämpel; dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än
det minsta antal, som för handlingen erfordras.
VI ART.
Om uppbörd och redovisning.
39 §.
Stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar, åligger att
inom åtta dagar efter hvarje kvartals slut till vederbörande postanstalt
inleverera under kvartalet influtna stämpelmedel. Stämpelmedel, som
11
levereras, åtföljas af reversal i två exemplar, af hvilka det ena kvitte-
radt åtérställes till stämpelförsäljaren.
Sådana reversal skola oek aflämnas 'af den, som, vid inköp af
stämplar mot kontant betalning, önskar erhålla kvitto å de inbe¬
talda medlen.
Stämpelförsäljare, som, enligt livad i 34 § sägs, uppburit betal¬
ning för dubbel beläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt där¬
med stämpelbelagts, åligger att, så snart lämpligen ske kan och minst
en gång i månaden, till vederbörande postanstalt inleverera hvad så¬
lunda må hafva influtit, med bifogande därvid af den del af den i
samma paragraf omförmälda talong, som motsvarar de utfärdade kvittona.
Sålunda öfverlämnad del af talong skall, tillika med uppgift å det
levererade beloppet och dagen då levereringen ägt rum, af postanstal¬
tens föreståndare omedelbart insändas till generalpoststyrelsen för be¬
hörig granskning.
40 §.
Hvarje år å sista söckendagen skall på framställning af general-
poststyrelsen genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg hos stäm¬
pelförsäljare, som erhållit stämplar i räkning, inventering anställas till
utrönande, huru mycket af mottagna stämplar är osåldt; och må därvid
hos domare på landet stämplar, som blifvit använda till sådana, något
årets ting tillhörande expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället, enligt
intyg af förrättningsmannen, kronofogde eller länsman, ännu icke äro
utlösta, i instrumentet öfver förrättningen upptagas såsom osålda.
Inom den 15 januari skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
till generalpoststyrelsen insändas instrumenten öfver de hos försälj-
* ningsmännen sålunda hållna inventeringar.
Jämväl å annan tid må, när omständigheterna därtill föranleda,
inventering i enahanda ordning hos stämpelförsäljare kunna äga rum
och då tillika redovisning honom affordras för hvad af mottagna
stämplar icke finnes i behåll.
41 §•
Stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar eller som för
uppbörd och redovisning af kontant inköpta stämplar önskar komma
12
i åtnjutande af ersättning, livarom i 42 § stadgas, skall föra och för
kalenderår afsluta redogörelse öfver mottagna stämplar och livad där¬
för i penningar inflyter; börande af stämpelförsäljare, som i räkning
mottagit stämplar, redogörelsen jämte kvittenserna å hvad under året
i penningar levererats vara aflämnad till generalpoststyrelsen sist den
15 januari nästföljande år, vid vite af en krona för hvarje dag stäm¬
pelförsäljaren därutöfver med redogörelse uteblifver.
Samtidigt härmed skall jämväl ännu icke levererad del af stäm¬
pelmedlen för året inlevereras till vederbörande postanstalt, vid på¬
följd i annat fall att stämpelförsäljaren anses hafva försålt alla af
honom mottagna stämplar; och åligger i följd häraf generalpoststy¬
relsen att genast låta indrifva det däremot svarande, dittills icke
redovisade belopp jämte laga ränta därå.
Stäinpelförsäljare vare berättigad att till generalpoststyrelsen
återleverera osålda stämplar mot återbekommande af för dem erlagd
betalning.
42 §.
I redovisning för stämplar äger stämpelförsäljare såsom ersätt¬
ning för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm två
procent samt i öfriga städer och å landet tre procent af det belopp,
för hvilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma
af 20,000 kronor, dock att domhafvande på landet må, äfven om han
är boende i Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent.
För öfverskjutande belopp till och med 200,000 kronor beräknas pro¬
visionen efter en procent och för belopp utöfver 200,000 kronor efter
en tiondels procent.
Har på grund af oriktig debitering genom laga kraft ägande
beslut förordnats, att erlagd stämpelafgift må återbekommas, skall
därå belöpande provision gå åter.
Har samma ämbete eller tjänst under ett kalenderår uppehållits
af flera personer, hvilka hvar för sig varit stämpelförsäljare, skall
provisionen för de stämplar, som blifvit af dessa personer tillsammans
försålda, beräknas såsom om alla stämplarna försålts af endast eu
person, hvarefter det härvid uppkommande samfällda provisionsbeloppet
skall fördelas mellan de olika försäljarna efter förhållandet mellan de
belopp, hvartill provisionen för en hvar af dem skulle hafva uppgått,
därest den beräknats allenast på hans försäljningssumma.
13
Skall provisionsbelopp fördelas mellan flere stämpelförsäljare på
sätt i nästföregående punkt sägs, äge generalpoststyrelsen att, sedan
samtliga dessas redogörelser för det ifrågavarande året inkommit och
blifvit granskade samt bruttoförsäljningssumman behörigen inlevererats,
till en hvar af försäljarna utbetala den honom tillkommande andel i
det samfällda provisionsbeloppet.
43 §.
I fråga om tillsyn å stämpelförsäljning, som äger rum å post-
anstalterna, äfvensom beträffande uppbörd och redovisning af dit in¬
flutna stämpelmedel äger generalpoststyrelsen utfärda nödiga bestäm¬
melser.
44 §.
På framställning af stämpelförsäljare eller föreståndare för post¬
anstalt äger generalpoststyrelsen efter föregången granskning att för
sådana stämplar, hvilka enligt 30 § få utbytas, bevilja afskrifning i
räkenskapen emot den i nämnda paragraf stadgade afgift, där sådan
skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken afskrifning så¬
lunda medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas ordet
»makulerad».
Innan afskrifning beviljats, må stämplarna i räkenskapen upptagas
såsom behållning.
45 §.
1. Inom trettio dagar efter utgången af hvarje kvartal skall
generalpoststyrelsen till statskontoret leverera de för kvartalet influtna
stämpelmedlen.
2. Generalpoststyrelsen har att inom den 1 april till kammarrätten
öfverlämna ej mindre en öfver stämpeluppbörden i riket upprättad
redogörelse för det nästföregående kalenderåret jämte bestyrkta för¬
teckningar öfver de vid årsskiftet hos generalpoststyrelsen och å post¬
14
anstalterna inneliggande förråd af stämplar än äfven försäljningsräk-
ningarna och instrumenten öfver de hos stämpelförsäljarna hållna in¬
venteringar.
VII ART.
Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.
49 §.
Har ämbets- eller tjänsteman tillhandahållit annan ämbets- eller
tjänsteman stämplar i syfte att på detta sätt bereda sig eller den andre
stämpelprovision till högre belopp än som skolat utgå, därest en hvar
af dem redovisat för de stämplar, som tillhört hans stämpeluppbörd,
straffes såsom för tjänstefel efter allmän lag.
Detsamma gälle ock, därest ämbets- eller tjänsteman till allmän¬
heten försäljer stämplar i andra fall eller i större omfattning än denna
förordning medgifver, i syfte att därigenom bereda sig provision å de
sålunda försålda stämplarna.
50 §.
Åtal mot ämbets- eller tjänsteman för öfverträdelse af denna för¬
fattning anhängiggöres och utföres i den ordning, som i afseende på
åtal för tjänstefel i allmänhet är föreskrifven; dock att tiden för
anställande af åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpel¬
beläggning, för hvilken enligt 35 § skall i hofrätt redovisas, be¬
räknas till två år från den dag, då renoveradt protokoll till hofrätten
inkommit.
15
51 §.
De i 47 och 48 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän åkla¬
gare vid allmän domstol. Mål, som angår brist hos stämpelförsäljare
i uppbörden för de till honom utlämnade stämplar, handlägges i den
ordning, som för balansmål är stadgad.
16
X:r 00.
Talong.
Till inköp af stämplar för:
bouppteckning efter (N. N.)
gåfvobref af (X. N.) ang. (1 mtl X. N.)
testamente af (N. N.) ang. (V, mtl N. X.)
köpebref ang. (3/4 mtl X. X.)
bytesbref ang. ('/4 mtl X. X.)
skuldebref af (X. X.) för inteckning i (lägenheten
X. X.)
hafva till domhafvanden i ....
aflämnats 000 kronor 00 öre.
Anm. Af de inbetalda medlen äro sedermera
återburna för högt beräknade ........... kr......... öre.
17
N:r 00.
Kvitto å mottagna stämpelförskottsniedel.
Till inköp af stämplar för:
bouppteckning efter ...................................................
gåfvobref af ......................... ang.....
testamente af............................ ang.....
köpebref ang.........................................
bytesbref ang...................................................
skuldebref af ........................ för inteckning i
hafva till domliafvanden i ............................ aflämnats
000 kronor 00 öre, hvilket belopp härmed kvitteras.
3
18
Förslag
till ändrad lydelse af 6 kap. af förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.
6 KAP.
öfriga bestämmelser.
18 §.
Generalpoststyrelsen skall å samtliga postkontor äfvensom å andra
ställen, där sådant kan finnas erforderligt, tillhandahålla allmänheten
stämplar af de särskilda slag, som enligt denna författning skola vara
att tillgå, äfvensom blanketter till afräkningsnotor.
Ett exemplar af denna författning skall hållas för allmänheten
tillgängligt å hvarje försäljningsställe.
19 §.
Beträffande uppbörd och redovisning för öfverlåtelsestämplar skall
i tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i 43—45 §§
af förordningen angående stämpelafgiften.
19
Förslag
till vissa ändringar i G—10 §§ i förordningen den 20 april 1900 angående
eu särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom.
6 §•
Generalpoststyrelsen skall å de postanstalter, där sådant kan finnas
erforderligt, tillhandahålla punschstämplar.
7 §•
Beträffande uppbörd och redovisning för punschstämplar skall i
tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i 43—45 af
förordningen angående stämpelafgiften.
8 §•
Lika med nuvarande 9 §.
9 §•
Lika med nuvarande 10 §.
20
Stämpelväsendets nuvarande anordning i Sverige.
Stämpeltillverkningen.
Statskontoret har åt sig anförtrodt att ombesörja tillverkningen
af stämplar. I sådant syfte har statskontoret slutit aftal dels med
fullmäktige i riksbanken om leverering af stämpelpapper, dels med
Klippans pappersbruks aktiebolag, Lessebo aktiebolag och J. H. Munk-
tells pappersfabriksaktiebolag (»finpappersbruken») angående leverering
af papper till helarksstämplar, dels ock med föreståndaren för riks¬
bankens sedeltryckeri angående godtgörelse för stämpeltryck.
Enligt i berörda aftal gifna bestämmelser tillverkas allt stämpel¬
papper med undantag af papper för skrif- eller helarksstämplar —
sålunda papper till enkla och dubbla beläggningsstämplar, punschstämplar
och öfverlåtelsestämplar — vid riksbankens pappersbruk Tumba, därvid
skola tillämpas enahanda kontrollanordningar, som äro eller kunna blifva
föreskrifna beträffande tillverkningen af riksbankens sedlar af lägre
valör. Papper till skrif- eller helarksstämplar däremot tillverkas af
finpappersbruken.
Från Tumba pappersbruk levereras det för stämplar afsedda
papperet till riksbankens stämpelpappersförråd, därifrån det mot re¬
versal utlämnas till sedeltryckeriet. De inom riksbanken särskildt
förordnade stämpelpappersvåi’darne hafva uppsikten öfver det till riks¬
banken öfverlämnade papperet och afgifva kvartalsvis till statskontoret
räkning å papper, som användts till de under kvartalet till statskon¬
toret levererade stämplar, äfvensom uppgift å papper, som under samma
tid på grund af feltryckning eller af annan anledning blifvit makuleradt.
Kostnaden för makuleradt papper drabbar tryckeriföreståndaren. Riks¬
banken erhåller för sin befattning med till stämplar afsedt papper af
statskontoret en årlig ersättning af 1,250 kronor.
Det för helarksstämplar afsedda papperet inskickas från finpappers¬
bruken i förseglade paket till riksbankens sedeltryckeri, där det för¬
21
varas. Paketen öppnas i närvaro af föreståndaren för sedeltryckeriet,
hvilken kontrollerar paketens innehåll och därefter mot kvitto emottager
detsamma. Räkningar å det från finpappersbruken levererade papperet
insändas till föreståndaren för sedeltryckeriet, som granskar och attesterar
desamma samt därefter öfversänder dem till statskontoret.
Stämpeltrycket till samtliga stämplar verkställes i riksbankens
sedeltryckeri medels plåtar, som tillhandahållas af statskontoret.
Färdigtryckt stämpelpapper förvaras på särskildt föreskrifvet sätt
i riksbankens tryckerilokal, därifrån det, efter rekvisition af förestån¬
daren för statskontorets stämpelkontor, öfverföres till statskontoret i
förseglade paket, som öppnas i mån af behof.
Räkning på tryckningskostnaderna enligt i vederbörande aftal
fastställda beräkningsgrunder ingifver föreståndaren för sedeltryckeriet,
vanligen två gånger om året, till statskontoret.
Statskontorets stämpelkontor ombesörjer efter ingångna rekvisi¬
tioner distribuering af stämplar till vederbörande ämbets- och tjänstemän
äfvensom till de särskildt utsedda stämpelförsäljningsmäunen. Undantag
härifrån förekommer endast i fråga om punschstämplarna, hvilkas distri¬
buering till landsorten omhänderhafves af sedeltryckeriet, som härför
af statskontoret uppbär en årlig ersättning af 1,500 kronor.
Stämplarna och (leras tillhandahållande.
De författningar, som innehålla bestämmelser i fråga om stämplars
tillhandahållande, äro dels förordningen den 18 september 1908 an¬
gående stämpelafgiften, dels förordningen den 20 april 1906 angående
en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom, dels
ock förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpel¬
afgift vid köp och byte af fondpapper.
Enligt hvad i nämnda författningar finnes föreskrifvet skola
stämplar vara att tillgå af följande slag, nämligen helarksstämplar,
enkla och dubbla beläggningsstämplar, punschstämplar och öfverlåtelse-
stämplar. De i förordningen angående stämpelafgiften omförmälda
stämplar, nämligen helarksstämplar samt enkla och dubbla beläggnings¬
stämplar, användas dels till statsmyndigheternas expeditioner, dels till
enskilda handlingar.
Till statsmyndigheternas expeditioner begagnas helarksstämplar
eller enkla beläggningsstämplar. Tjänsteman, som för sin uppbörd
ställt säkerhet, i Stockholm hos statskontoret och i länen hos Kungl.
22
Maj:ts befallningshafvande, äger erhålla stämplar inom det belopp, för
hvilket säkerhet blifvit ställd.
För stämpelbeläggning af enskilda handlingar äro dels enkla dels
dubbla beläggningsstämplar föreskrifna. Enkla beläggningsstämplar
finna användning vid stämpelbeläggning af aktiebref och lottbref,
certeparti, depositionsbevis, försäkringsbref, gåfvobref om lös egendom,
obligationer, skogsafverkningskontrakt, växlar m. m. äfvensom boupp¬
teckningar och testamenten, som ingifvas till hofrätt. Dubbla belägg¬
ningsstämplar skola användas till handlingar, som för vinnande af
lagfart eller inteckning företes vid domstol, samt till bouppteckningar,
äktenskapsförord, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp,
hvilka ingifvas till underdomstol, äfvensom till protokoll angående
bevakning af testamente, då sådant protokoll skall förses med särskild
stämpel.
Statskontoret tillhandahåller allmänheten såväl enkla som dubbla
beläggningsstämplar genom särskilda försäljningsmän, utsedda i Stock¬
holm af statskontoret och i länen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Jämväl försäljningsmännen äro skyldiga att för sin uppbörd ställa
säkerhet. Stämpelförsäljningsman åligger att, då upplysning begäres
om det stämpelbelopp, som erfordras för en viss handling, utan ersätt¬
ning meddela sådan upplysning.
Beläggningsstämplar tillhandahållas emellertid icke uteslutande
af omförmälda, särskildt förordnade försäljningsmän. Bestämmelsen att
ämbets- och tjänstemän äga hos statskontoret mot säkerhet utfå de
vid deras tjänstutöfning erforderliga stämplar medför nämligen för
ämbets- eller tjänsteman, hvilken har att å tjänstens vägnar emottaga
handlingar, som enligt hvad nyss är nämndt vid ingifvandet till offent¬
lig myndighet skola förses med stämpel, befogenhet att tillhandahålla
sådana stämplar för sin tjänstutöfning, hvarjämte den förmånen är
honom tillförsäkrad att, därest han begagnar sig af denna sin befogeu-
het, ifrågavarande stämplar skola hos honom köpas.
För det fall att vederbörande domare på landet icke tillhanda¬
håller stämplar vid lagtima ting är föreskrifvet, att sådant skall af
vederbörande försäljningsmän ombesörjas.
De i ofvan omförmälda författning angående en särskild stämpel-
afgift för försäljning af punsch, arrak och rom föreskrifna punsch¬
stämplar utgöras af dels enkla dels dubbla beläggningsstämplar af
särskild typ, hvilka enligt i författningen närmare meddelade bestäm¬
melser åsättas kärl, som innehålla punsch, arrak eller rom.
Ofverlåtelseslämpeln, hvarom stadgas i ofvanberörda förordning
23
angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper,
utgöres af en dubbel beläggningsstämpel af särskild typ och skall an¬
vändas vid öfverlåtelse af aktier, banklotter och obligationer, samman¬
fattade under benämningen fondpapper.
Såväl punschstämplar som öfverlåtelsestämplar tillhandahållas all¬
mänheten genom särskilda försäljningsmän, hvilka för sin uppbörd
skola ställa säkerhet i enlighet med de i förordningen angående stämpel-
afgiften meddelade bestämmelser.
Uppbörd och redovisning af stämpelmedel.
Stämpelförsäljare — d. v. s. såväl särskildt utsedd försäljningsmän
som ämbets- eller tjänsteman, hvilken för sin tjänstutöfning erhållit
stämplar — åligger att föra och för kalenderår afsluta räkning öfver
mottagna stämplar och hvad därför i penningar inflyter. Inom åtta
dagar efter slutet af hvarje kvartal skall stämpelförsäljare till stats¬
kontoret inleverera under kvartalet influtna stämpelmedel. Arsräken-
skaperna skola jämte återstoden af stämpelmedlen för året samt kvit¬
tenser å hvad under året inlevererats sist den 15 januari nästföljande
år vara aflämnade till statskontoret.
Särskilda bestämmelser äro gifna för det fall, att ämbets- eller
tjänsteman, som för sin tjänstutöfning försäljer dubbla beläggnings-
stämplar, uppbär betalning för sådan stämpel utan att handlingen
samtidigt därmed stämpelbelägges. Det åligger honom då att, med
användande af tryckta, i löpande följd numrerade blanketter, omedel¬
bart och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna medel samt
därvid anteckna kvittots hufvudsakliga innehåll å en till blanketten
hörande, på samma sätt numrerad talong. Där detta sätt för upp¬
börden kommer till användning gäller beträftande redovisningen till
statskontoret, att denna skall äga rum så snart lämpligen kan ske
och minst en gång i månaden; och skall vid insändandet af uppburna
medel den del af nyssnämnda talong bifogas, som motsvarar de ut¬
färdade kvittona.
Stämpelförsäljarnes redovisningar sammanföras i statskontoret till
en redogörelse för stämpeluppbörden i riket under nästförflutna år.
Därjämte åligger det stämpelkassören i statskontoret att före utgången
af februari månad hvarje. år till statskontoret aflämna sin uppbörds-
redogörelse för nästförflutna kalenderår, innefattande uppgift å mot¬
24
tagna och försålda stämplar, jämte de till redogörelsen hörande verifika¬
tioner.
Såväl redogörelsen för stämpeluppbörden som stämpelkassörens
redogörelse och försäljningsräkningarna skola af statskontoret inom
den 1 april öfverlämnas till kammarrätten.
Inventering hos stämpelförsäljare sker i Stockholm genom stats¬
kontorets och i länen genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes för¬
sorg och skall äga rum sista söckendagen hvarje år och i öfrigt när
omständigheterna därtill föranleda.
Statsverkets kostnader för stämplars tillhandahållande.
Såväl särskildt förordnad försäljningsman som ämbets- eller tjänste¬
man, hvilken för sin tjänstutöfning erhållit stämplar, äger såsom er¬
sättning för besvär och kostnader uppbära provision å försålda stämplar.
Sådan provision utgår för de i förordningen angående stämpel-
afgiften afsedda stämplar i Stockholm med två procent samt i öfriga
städer och å landet med tre procent af det belopp, för hvilket stämplar
försålts, till och med en årlig försäljningssumma af 20,000 kronor,
dock att domliafvande å landet, äfven om han är boende i Stockholm,
äger intill samma försäljningssumma åtnjuta provision efter tre procent;
för öfverskjutande belopp till och med 200,000 kronor beräknas pro¬
visionen efter en procent och för belopp utöfver 200,000 kronor efter
en tiondels procent.
Beträffande den till ämbets- och tjänstemän utgående provisionen
är stadgadt, att, där samma ämbete eller tjänst under ett kalenderår
uppehållits af flera personer, hvilka hvar för sig begagnat sig af sin
rätt att mot ställd säkerhet erhålla stämplar, provisionen för de
stämplar, som blifvit af dessa personer tillsammans försålda, skall be¬
räknas såsom om alla stämplarna försålts af endast en person. Det
härvid uppkommande samfällda provisionsbeloppet skall fördelas mellan
de olika försäljarna efter förhållandet mellan de belopp, hvartill pro¬
visionen för en hvar af dem skulle hafva uppgått, därest den beräknats
allenast på hans försäljningssumma.
I de fall, då provisionsbelopp skall på sist omförmälda sätt för¬
delas, tillkommer det statskontoret att, sedan redogörelser från ifråga¬
varande försäljare för visst år inkommit och blifvit granskade samt
bruttoförsäljningssumman behörigen inlevererats, till en hvar af försäljarna
utbetala den honom tillkommande andel i det samfällda provisions-
25
beloppet. I öfrigt äger såväl ämbets- och tjänsteman som särskildt
förordnad försäljningsman vid afgifvande af redovisning räkna sig till¬
godo det provisionsbelopp, som tillkommer honom.
För punschstämplar och öfverlåtelsestämplar äger försäljningsman
i redovisning tillgodoräkna sig en procent af de belopp, för hvilka
stämplar af berörda slag blifvit af honom under året försålda.
De belopp, till hvilka provisionskostnaderna uppgått under åren
1906—1910, framgå af de såsom bil. I och II vid detta betänkande
fogade tabeller.
Statsverket har emellertid åtskilliga andra utgifter för stämplarnas
anskaffande och tillhandahållande, nämligen för tillverkning och distri¬
bution af stämplar äfvensom för aflöning åt de tjänstemän, som hafva
befattning med stämpelväsendet, in. in. Beloppen af dessa kostnader
under åren 1906—1910 framgå af de i bil. V—VII införda tabeller.
Här nedan meddelas siffersammanställningar, uppgjorda med be¬
gagnande af nämnda tabeller och utvisande för året 1910, den ena,
statsverkets provision skostnader för de olika slagen af stämplar, sam¬
manställda med motsvarande försäljningsbelopp, äfvensom provisions-
kostnadernas förhållande till försäljningsbeloppen, uttryckt i procent,
och, den andra, statsverkets samtliga kostnader för stämpelväsendet,
sammanställda med statsverkets hela af stämpelväsendet härflytande
nettoinkomst.
Sammanställning för år 1910 öfver statsverkets uppbörd af och
provisionskostnader för stämpelförsäljning.
|
|
|
Provisionskostnader.
|
|
F örsäljnings-
belopp.
|
Belopp.
|
-
Medelproc.
|
Enkla beläggningsstämplar .................................
|
5,167,823
|
93
|
79,001 öo
|
—
|
Dubbla d:o........................................................
|
8,422,105
|
SO
|
125,067 34
|
—
|
Helarksstämplar ..............................................
|
694,033
|
—
|
14,388 39
|
—
|
Summa
|
14,283,962
|
7 3
|
218,457 33
|
1 33
|
Öfverlåtelsestämplar.............................................
|
580,845
|
03
|
5,808 26
|
—
|
Punschstämplar..................................................
|
1,693,642
|
90
|
16,934 36
|
—
|
Summa summarum
|
16,558,450
|
70
|
241,200 lö
|
1.46
|
4
26
Sammanställning för år 1910 öfver statsverkets stämpeluppbörd och
af uppbörden föranledda utgifter.
Stämpeluppbörd.
|
Af stämpeluppbörden föranledda utgifter.
|
Genom försäljning af
|
|
|
För provisioner ..................................
|
241,200
|
15.
|
stämplar...............
|
16,558,450
|
70
|
» tillverkning af stämplar .....................
|
102,483
|
6 2
|
Genom stämpling af
|
|
|
» distribution af d:o genom statskontoret,
|
|
|
aktiebref, lottbref o.
|
|
|
m. in..........................................
|
2,711
|
84
|
obligationer enligt
|
|
|
» arfvode till riksbankens sedeltryckeri för
|
|
|
32 § stämpelförord-
|
|
|
vård af stämpelpapper ...............
|
1,250
|
—
|
ningen ...............
|
531,240
|
—
|
» d:o till d:o för distribution af punsch-
|
|
|
|
|
|
stämplar..................................
|
1,500
|
—
|
|
|
|
» statistik ........................................
|
2,300
|
|
|
|
|
» tillsyn öfver efterlefnaden af förordningen
|
|
|
i
|
|
|
om öfverlåtelsestämplar ..................
|
5,350
|
—
|
|
|
|
» postafgifter för försändelser från slats-
|
|
|
|
|
|
kontoret och riksbanken ..............
|
8,229 o 7 ■
|
|
|
|
» statskontorets stämpelkontor.............
|
17,968 4 51
|
Summa
|
17,089,690
|
70
|
Summa
|
382,993 is
|
Stämpelförsäljningsväsendets omläggning.
Till kommitterades behandling meddelade uppslag.
Beträffande frågan om stämpelförsäljningsväsendets omläggning
är det i hufvudsak två utvägar, som varit på tal och till hvilka kom-
mitterade haft att särskildt taga hänsyn. Enligt den ena skulle stäm¬
pelförsäljningen ombesörjas af riksbankskontoren, enligt den andra af
postverket.
Enligt hvad chefen för civildepartementet i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet den 21 februari 1908 anfört vid föredragning af
frågan om lönereglering för landsstaterna i länen (prop. nr 71 ss. 33
samt 35 o. f,), hade vid den förberedande behandlingen af spörsmålet
om landtränteriernas indragning fråga varit å bane, huruvida icke det
länsstyrelserna då åliggande bestyret med stämplars distribuering till
försäljningsmän och tjänstemän i landsorten skulle kunna öfvertagas
af riksbankens . kontor. De för undersökning af frågan om lämplig¬
heten af landträntmästartjänsternas indragning af chefen för civildeparte¬
mentet särskildt tillkallade sakkunniga från olika länsstyrelser hade
emellertid under hand inhämtat, att fullmäktige i riksbanken icke vore
benägna att låta riksbankskontoren öfvertaga stämpelförråden, och före-
slogo därför, att statskontorets stämpelbyrå skulle träda i direkt för¬
bindelse med stämpelförsäljarna i landsorten, ett förslag som seder¬
mera vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall.
Då chefen för finansdepartementet den 14 maj 1910 anhöll om
nådigt bemyndigande att tillkalla sakkunniga för behandling af, bland
annat, den fråga som utgör ämne för förevarande betänkande, bragte
han, enligt hvad som framgår af ett till kommitterades ordförande
öfverlämnadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för
samma dag, i erinring, att en anordning varit ifrågasatt, genom hvilken
riksbankskontoren skulle erhålla viss befattning med stämpelförsälj-
ningsväsendet.
28
I detta sammanhang kan måhända förtjäna erinras, att för ett
särskildt fall riksbanken åtagit sig befattning härmed. I anledning af
en utaf stämpelförsäljare på Gottland gjord framställning hade Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län i skrifvelse till stats¬
kontoret den 18 mars 1909 uttalat sig för behofvet af en stämpel¬
depå på Gottland. Sedan statskontoret i underdånigt utlåtande den
26 mars 1909 instämt med länsstyrelsen i fråga om behofvet af en
stämpeldepå i Visby, blef chefen för finansdepartementet genom till¬
mötesgående från fullmäktiges i riksbanken sida i tillfälle att den 17
december 1910 inför Kungl. Maj:t föreslå inrättandet af en dylik depå
i riksbankens afdelningskontor i Visby; och blef detta förslag af Kungl.
Maj:t bifallet.
Beträffande hvad som förekommit rörande frågan om postverkets
öfvertagande af stämpelförsäljningen och uppbörden af stämpelmedel
är följande att anföra.
Då löneregleringskommittén hade under behandling frågan om
den förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret, som påkallades
särskildt af det från landtränterierna till statskontoret öfverfiyttade
arbetet med stämplars distribuerande, mottog kommittén en af general¬
postdirektören J. Juhlin afgifven promemoria angående postverkets
öfvertagande af bestyret med försäljning af statens stämpelmärken och
redovisning af stämpeluppbörden.
I nämnda promemoria framlade generalpostdirektören Juhlin,
efter att hafva lämnat en kortfattad redogörelse för den nuvarande
anordningen med stämplars tillverkning, distribuering och försäljning
äfvensom för härmed förenade kostnader för statsverket, de skäl, som
enligt generalpostdirektörens mening talade för att bestyret med stämp¬
larnas försäljning och stämpelmedlens redovisning öfvertoges af post¬
verket.
Till en början framhöll generalpostdirektören, att staten, för att
af stämpelmedlen utvinna så mycket som möjligt i behållen inkomst,
borde se till att stämpelkostnaderna nedbringades därhän, att de ut¬
gjordes allenast af utgifter för stämplarnas tillverkning samt ound¬
vikliga kostnader för deras distribution och försäljning. Lämpligheten
och behofvet af en sådan begränsning af stämpelkostnaderna blefve
påtagliga, då man betänkte, hurusom stämpeluppbörden dels af all¬
männa orsaker dels ock i följd af utvidgning gång efter annan af om¬
rådet för denna skatteforms användning vore i ständig tillväxt äfven¬
som att stämpelkostnaderna, hvilka syntes stå i direkt proportion till
29
uppbörden, med stämpelbeskattningens utvidgning och uppbördens
stigande komme att alltjämt ökas. Berörda kostnader kunde visser¬
ligen genom nedsättningar af provisionen till försäljarna nedbringas,
men enligt generalpostdirektörens mening komme staten slutligen att
se sig tvungen att öfvergifva provisionssystemet och ordna stämpel¬
uppbörden på ett billigare sätt.
Den lämpliga tidpunkten för en sådan ändring syntes general¬
postdirektören redan vara inne. Såsom skäl för denna mening åbe¬
ropades dels den förestående löneregleringen för domhafvandena på
landet, hvilka ämbetsmän hämtade icke oväsentliga sportelinkomster
af ifrågavarande provision, dels den omständigheten att postverkets
personal vid 1909 års riksdag fått sin lönefråga ordnad på sådant sätt,
att personalen icke borde tillerkännas någon särskild ersättning för
ett eventuellt bestyr med stämplars försäljning och stämpelmedels redo¬
visning, dels slutligen den af 1909 års Riksdag beslutade stämpelbe¬
skattningen af växlar, hvilken sannolikt skulle framkalla behof af
stämpelförsäljning å åtskilliga orter, där sådan med förefintliga anord¬
ningar icke stode till buds.
Beträffande de fördelar, den ifrågasatta omläggningen af stämpel-
försäljningsväsendet borde medföra, framhöll generalpostdirektören vidare,
hurusom det vore uppenbart, att densamma skulle komma att minska
statskontorets arbetsbörda' och därmed också behofvet af den förstärk¬
ning af arbetskrafterna hos sagda ämbetsverk, som anordnats i följd af
öfverflyttning från landtränterierna till statskontoret af de förras bestyr
med stämpelväsendet. Att postverket, som genom de till mera än
3,000 uppgående postanstalterna stode i nära förbindelse med hvarje
ort i riket, skulle särskild! lämpa sig för det ifrågavarande bestyret,
syntes generalpostdirektören icke kräfva någon vidlyftig utläggning.
Därvid erinrade generalpostdirektören, att tyska postverket sedan många
år tillbaka tillhandaginge sin statsförvaltning med växelstämplars för¬
säljning och därför inflytande uppbörds redovisning.
Yidare framhölls, att ändringen skulle för staten medföra, förutom
minskning i utgifter, den fördel, att uppbörden komme att inflyta till
statsverkets kassa vida tidigare än nu vore fallet. Enligt det nya
reglementet angående medelsredovisningen vid postkontoren — hvilket
numera trädt i kraft — skulle nämligen hvarje postkontor dag för dag
å en för hela postverket gemensam giroräkning i riksbanken insätta
den uppbörd, som öfverstege ett för postkontoret bestämdt kassaförlag.
Stämpelmedlen komme sålunda att, omedelbart efter det de inbetalats
30
till postverket, ingå till riksbanken, medan för närvarande afsevärdt
lång tid förflöte, innan medlen kunde af staten omhändertagas.
För den allmänhet, som behöfde stämplar, vore det af vikt, att
försäljningsställena vore lätt tillgängliga. I sådant hänseende erbjöde
postanstalterna ovedersägligen företräden framför de nuvarande för¬
säljningsställena. Postkontoren hölles nämligen öppna alla dagar i
veckan, å söckendagar från 6 ända till 13 timmar, sålunda erbjudande
vederbörande allmänhet rikliga tillfällen att förskaffa sig stämplar.
I fråga om de kostnader för postverket, som kunde antagas
föranledda af den ifrågasatta anordningen, framhöll generalpostdirek¬
tören, att, äfven om desamma i allmänhet icke kunde blifva afsevärda,
det dock knappast kunde förebyggas, att stämpelförsäljningen beträffande
ett och annat postkontor föranledde någon, om än ringa, förstärkning
i arbetskraft, hvarjämte generalpoststyrelsens revisionskrafter sannolikt
borde i någon mindre grad förstärkas. Någon kostnad uppstode också
för stämplarnas inslagning i och för försändning till de olika orterna.
Med hänvisning till att det tyska postverket för fullgörande af
enahanda uppdrag åtnjöte provision, hvilken uppgåfves utgå med 2 pro¬
cent af uppbörden, uttalade generalpostdirektören%såsom sin mening,
att vid anordningens genomförande i Sverige svenska postverket också
i någon form borde beredas ersättning för bestyret i fråga, i hvilket
hänseende jämväl framhölls, hurusom från postverkets sida icke kunde
förbises, att verket skulle gå miste om nu inflytande portoafgifter för
stämplarnas försändning från statskontoret. Till hvilket belopp en
sådan ersättning borde bestämmas, därom vore för det dåvarande svårt
att yttra sig. Det syntes emellertid lämpligt, att ersättningen ställdes
i visst förhållande till uppbörden; ett eventuellt öfverskott utöfver post¬
verkets verkliga kostnader tillfölle ju statsverket. Måhända skulle en
ersättning, beräknad efter 1 1 > procent å uppbörden, befinnas skälig.
Frågan, i hvilken mån och på hvad sätt vissa ämbets- och tjänste¬
män borde beredas ersättning för minskade inkomster i följd af stämpel¬
försäljningens öfverlåtande åt postverket, borde i förekommande fall
blifva föremål för löneregleringskommitténs behandling.
Vidare ville generalpostdirektören i stora drag angifva, huru han
tänkt sig, att stämplarnas försäljning och uppbördens redovisning
skulle ordnas, sedan postverket öfvertagit nu omhandlade bestyr, därvid
han reserverade sig för de ändringar och modifikationer, som under
ärendets vidare utredning kunde visa sig nödiga.
I detta ämne innehåller promemorian följande utkast.
31
»Stämplarna tillverkas antingen genom statskontorets eller general¬
poststyrelsens försorg. Från stämpelfabrikanten levereras stämplarna
till postverkets frimärksförråd, som i sin ordning tillhandahåller stämp¬
larna åt postkontoren. Dessa, utgörande tillhopa 250, skulle blifva de
egentliga försäljningsställena; dock skulle poststationerna å orter, där
större stämpelåtgång är för handen, jämväl kunna förses med stämplar
till försäljning. Försäljningen skulle ordnas uteslutande med hänsyn
till det praktiska behofvet.
Postkontoren skulle i sina månatliga postmedelsräkningar afgifva
stämpelredogörelse och uppdebitera det influtna beloppet. Medelsräk¬
ningarna skulle enligt förenämnda reglementsförslag b komma att af-
gifvas senast den 5 i månaden näst efter den månad, redovisningen afser.
Efter medelsredovisningarnas granskning hos generalpoststyrelsen
upprättas ett sammandrag öfver samtliga postkontorens stämpelmedel,
och summan redovisas till statskontoret genom dess öfverförande från
postverkets till statskontorets giroräkning.
Stämpelmedlen komme sålunda att ingå i postverkets räkenskaper
och räkenskapen öfver desamma blefve hos generalpoststyrelsen under¬
kastad revision; och ytterligare granskning komme att såsom för
närvarande verkställas hos kammarrätten. Statskontoret finge be¬
träffande stämpelmedlen i allmänhet intet annat bestyr än att mottaga
och kvittera den samlade uppbörden, efter närmare bestämmelser, an¬
tingen kvartalsvis eller månadsvis.
Vid öfvervägande af frågan om en förändring i stämpelförsälj¬
ningen torde emellertid ett särskildt förhållande böra uppmärksammas.
Domarekåren har nämligen för sin tjänst behof af att ständigt äga
tillgång till stämplar af olika valörer; och det torde icke böra ifråga¬
sättas, att medlemmarna af denna kår skulle, vid stämpelinköp, af
egna medel utlägga inköpssumman. Saken synes kunna ordnas på det
sätt, att livarje domare från postverket erhåller ett fast förskott af
stämplar till belopp, som statskontoret bestämmer. Förrådet borde
vid livarje månads eller kvartals slut inventeras och omedelbart kom¬
pletteras genom stämplars inköpande vid närmaste postanstalt. Inven-
teringsinstrumentet borde insändas till statskontoret och vederbörande
postkontor kunde likaledes till statskontoret insända uppgift å det af
förskottsinnehafvaren inköpta stämpelbeloppet. Jämväl eljest borde
stämpelförskottet genom inköp kompletteras då behof förelåg.
Genom en dylik anordning kunde stämpelförskottens storlek ned-
) Nu gällande reglemente.
32
bringas och fråga torde vara, om bestämmelsen rörande säkerhet för
förskott då icke kunde borttagas.
I allmänhet äro domare bosatta å orter med postkontor; någon
svårighet för dessa postanstalter att tillhandahålla stämplar till erforder¬
ligt belopp bör ej möta. Endast 7 landtdomare synas för närvarande
vara bosatta å platser, där postutväxlingen förmedlas af poststation;
och finge i dessa fall poststationen tjänstgöra såsom mellanhand vid
transaktionerna med vederbörande postkontor.»
I löneregleringskommitténs den 29 oktober 1909 afgifna under¬
dåniga utlåtande angående förstärkning af arbetskrafterna i statskon¬
toret uttalade sig kommittén rörande den i generalpostdirektören Juhlins
nu refererade promemoria ifrågasatta anordningen af stämpelförsälj-
ningsväsendet.
Kommittén fann det vara uppenbart, att med den utvidgning af
stämpelbeskattningen, som redan beslutats och än vidare kunde varda
bestämd, det skulle vara en mycket afsevärd förmån för allmänheten,
om stämplar af vissa slag blefve lättare tillgängliga, därigenom att de
kunde inköpas äfven vid vederbörande postanstalter. Å andra sidan
framhöll kommittén, att frågan, huruvida det kunde finnas lämpligt
och ändamålsenligt att låta postverket helt och hållet öfvertaga be¬
styret med stämplarnas försäljning och redovisning af stämpeluppbörden,
vore af mycket omfattande vidd och i flera hänseenden djupt ingripande.
Yidare anförde kommittén några punkter, som, enligt kommitténs
mening, för frågans rätta bedömande tarfvade en närmare utredning,
därvid kommittén först berörde kostnadsfrågan.
Afsedt vore att genom öfverflyttningen af ifrågavarande bestyr å
postverket statens utgifter i och för stämpelväsendet skulle väsentligt
minskas. Om nu äfven, såsom generalpostdirektören antoge, postverkets
personal med hänsyn till 1909 års lönereglering kunde anses pliktig
att utan särskild ersättning öfvertaga bestyret med stämplars försälj¬
ning och stämpelmedlens redovisning, syntes dock, i den mån möjligt
vore, böra undersökas, huruvida — med de kraf, den egentliga post¬
rörelsen redan ställde och än vidare i den närmaste tiden (särskildt
i hvad anginge postanvisnings- och inkasseringsrörelsen) komme att
ställa på personalen, och med de personalen åliggande göromålen för
postsparbanken, riksförsäkringsanstalten, barnmorskornas pensionsan-
stalt, civilstatens änke- och pupillkassa, folkskollärarnas pensionsinrätt-
ning m. fl. institutioner — personalen kunde öfvertaga de ifrågavarande
stämpelbestyren utan väsentlig förstärkning af arbetskrafter.
33
Hvad postverkets centralförvaltning anginge, hade generalpost¬
direktören själf antydt behofvet af någon förstärkning af revisions-
krafterna. Då emellertid enligt generalpostdirektörens förslag stämplarna
skulle från stämpelfabrikanten levereras till postverkets frimärksförråd,
som i sin ordning skulle tillhandahålla stämplarna åt postkontoren,
borde väl ock undersökas, om personalen å frimärksförrådet kunde
fullgöra nämnda åligganden utan någon förstärkning.
Tilläfventyrs kunde äfven förtjäna att uppmärksammas, huruvida
utan afsevärda kostnader betryggande och tillräckliga förvaringsställen
kunde vara till finnandes för de säkerligen betydande stämpelförråd,
som måste finnas å en del postkontor.
Yidare framhöll kommittén, att en blifvande utredning borde om¬
fatta frågan om statskontorets ställning och uppgifter beträffande
stämpelförsäljningen, anordnad i den af generalpostdirektören afsedda
riktningen, äfvensom att den af generalpostdirektören förutsatta utred¬
ningen i fråga om ersättning åt vissa ämbets- och tjänstemän för
mistade inkomster af stämpelförsäljning borde gälla icke blott funk¬
tionärer, aflönade af statsmedel, utan äfven sådana, som aflönades af
kommuner.
Ej minst betydande fann kommittén spörsmålet om sättet och
villkoren för tillhandahållande åt vederbörande tjänstemän af det för¬
råd stämplar, de i och för tjänsten behöfde. Tilläfventyrs skulle, an-
fimde kommittén, i detta sammanhang kunna komma under öfver-
vägande, huruvida med bibehållande af nuvarande anordningar be¬
träffande vissa slag af stämplar, andra för allmänheten oftare be-
höfliga stämplar kunde distribueras genom postverket eller möjligen,
såsom förhållandet vore i England, eu del stämplar å laga valörer
kunde ersättas med frimärken.
Med hvad kommittén sålunda ur en del synpunkter anfört i an¬
ledning af generalpostdirektören Juhlins förslag hade kommittén icke
velat underskatta den betydelse, detta förslag kunde hafva såsom inne¬
bärande uppslag till en närmare utredning af det viktiga ämnet.
Kommittén hade endast velat framhålla, att frågan vore af mycket
omfattande vidd samt i sig inneslöte vissa ganska svårlösta spörsmål
och att den fördenskull borde göras till föremål för en allsidig ut¬
redning.
Då chefen för finansdepartementet den 23 december 1909 inför
Kungl. Maj:t föredrog frågan om anvisande af medel till förstärkning
af arbetskrafterna inom statskontoret (prop. nr 23 år 1910), omnämnde
5
34
han generalpostdirektören Juhlins ofvan omförmälda promemoria äfven-
som löneregleringskommitténs i anledning däraf gjorda uttalanden och
anförde själf i frågan följande.
Det i promemorian gifna uppslaget, att postverket skulle öfver-
taga bestyret med försäljning af stämpelmärken och redovisning af
stämpeluppbörden, funne departementschefen i likhet med löneregle-
ringskommittén beaktansvärdt. Det hade nämligen icke kunnat annat
än väcka departementschefens uppmärksamhet, att kostnaderna för
stämpeluppbörden, hvilken under senare åren uppgått till omkring
13,000,000 kronor, vida öfverstege kostnaden för den mer än dubbelt så
stora uppbörden af de direkta skatterna, bevillning och inkomstskatt.
Äfven om statens bidrag i sistnämnda hänseende kunde anses väl knappt
tillmätta och äfven om uppbörden af stämplar vore af beskaffenhet
att i och för sig böra, proportionellt sedt, draga högre kostnader
än uppbörden af de å debetsedlar uppförda och å allmänna uppbörds-
stämmor uppburna direkta skatterna, vore dock måhända skillnaden
i kostnaderna för de skilda slagen af uppbörd större än som be¬
tingades af nämnda förhållanden. Men oafsedt kostnadsfrågan kunde
ej heller lämnas obeaktadt, att med ett mera utveckladt stämpel-
skattesystem olägenheterna med det nuvarande försäljningssättet blefve
för allmänheten allt mera kännbara. Kunde man således, utan ökade
eller kanske med minskade kostnader, göra försäljningen mindre centrali¬
serad än det nuvarande systemet med särskildt antagna stämpelför-
säljningsmän medgåfve, vore detta helt säkert ej blott från statsverkets
sida utan äfven för den stämpelköpande allmänheten mycket välkommet.
Frågan om stämpelförsäljningsväsendets omorganisation, särskildt
hvad anginge stämpelförsäljningsmännens befattning därmed, vore emel¬
lertid, såsom löneregleringskommittén framhållit, af en mycket stor
räckvidd och på vissa håll, särskildt där stämpelprovision inginge
såsom en icke ringa förmån bland tjänstemännens löneförmåner, af
ganska ingripande betydelse. Frågans lösning måste alltså föregås af
en grundlig och allsidig utredning. Det i generalpostdirektören Juhlins
promemoria gifna uppslaget kunde blifva utgångspunkten för eu sådan
utredning, utan att på något sätt därigenom binda densamma. Andra
utvägar kunde tänkas och hade också varit ifrågasatta. Härmed
åsyftades, anförde departementschefen vidare, det en gång väckta för¬
slaget, att riksbanken skulle, i sammanhang med landtränteriernas
indragning, åtaga sig vissa med stämpelväsendet förenade bestyr. I
hvarje fall hade departementschefen vid mottagandet af omförmälda
promemoria varit betänkt att påbörja ifrågavarande utredning och
haft för afsikt att för Kungl. Maj:t inom en nära framtid framlägga
förslag till sättet för åstadkommande af sådan utredning.
Dessa uttalanden återgaf chefen för finansdepartementet kort där¬
efter i annat sammanhang, nämligen vid underdånig föredragning den
14 januari 1910 af förslag till förordning om ändrad lydelse af vissa
paragrafer i förordningen angående stämpelafgiften (prop. nr 22), af-
seende, bland annat, höjning af bouppteckningsstämpeln.
Senare delen af samma anförande återfinnes äfven i ofvan om-
förmälda utdrag af statsrådsprotokollet den 14 maj 1910. Enligt
detta utdrag yttrade departementschefen sistnämnda dag i förevarande
ämne ytterligare följande.
Därest utredningen af frågan om stämpelförsäljningsväsendets om¬
läggning skulle resultera i ett förslag, hvarigenom den nuvarande ord¬
ningen för domstolsstämplarnas tillhandahållande åt allmänheten skulle
omläggas på det sätt, att domhafvandena samt rådstufvurätternas leda¬
möter eller tjänstemän förlorade dem dittills tillkommande provision,
borde förslaget gifvetvis förbindas med utredning och förslag, i syfte
att ersättning för sådan förlust bereddes nämnda personer eller, hvad
anginge rådstufvurätterna, eventuellt vederbörande städer, hvilka afiö-
nade de provisionsberättigade ledamöterna och tjänstemännen.
Det uppdrag, som i nu föreliggande fråga lämnades kommitterade,
affattades af departementschefen i samma anförande den 14 maj 1910
såsom afseende en utredning, om och i hvad män en fullständig omlägg¬
ning af stämpelförsäljning sväsendet lämpligen kunde äga rum i syfte att,
jämte det stämplarna gjordes lätt tillgängliga för de stämpélskatteskyldiga,
begränsa statsverkets med försäljningen förenade kostnader.
36
År en om¬
läggning af
stämpelför¬
säljnings-
väsendet
önskvärd?
Kommitterades yttrande.
Allmän motivering.
Enligt det sålunda meddelade uppdraget hafva kommitterade
haft att i första hand pröfva, huruvida, med hänsyn ej mindre till
möjligheten att göra stämplarna lättare tillgängliga för allmänheten än
äfven till syftet att begränsa statsverkets med stämpelförsäljningen
förenade kostnader, en omläggning af stämpelförsäljningsväsendet kan
anses önskvärd.
Rörande denna fråga, sedd ur först angifna synpunkt eller all¬
mänhetens intresse, hysa kommitterade den uppfattningen, att stämpel¬
försäljningens anordning hos oss icke för närvarande gifver anledning
till några mera väsentliga anmärkningar. Hvad först angår försäljningen
af de i förordningen angående stämpelafgiften omförniälda dubbla be-
läggningsstämplarna torde härför icke kunna uttänkas någon för all¬
mänheten mera bekväm form än den nu gällande, som gifver den
stämpelskatteskyldige tillfälle att af den ämbets- eller tjänsteman, som
har att mottaga den stämpelpliktiga handlingen, inköpa behöfliga
stämplar och att samtidigt af honom erhålla beredvilligt lämnad upp¬
lysning rörande stämpelbeloppet. Beträffande åter enkla beläggnings-
stämplar och öfverlåtelsestämplar torde det understundom förekomma,
att aflägset boende personer hafva besvär och svårighet vid deras
anskaffande. Detta är gifvetvis en olägenhet, som förtjänar beaktande,
om den än icke, såvidt kommitterade hafva sig bekant, föranledt något
allmänt klagomål.
Nu gällande bestämmelser rörande stämpelförsäljningsväsendet
erbjuda visserligen möjlighet att tillgodose en mera konstant ökning
af behofvet af stämplar å viss ort, i det att Kungl. Maj:ts befallnings-
hafvande jämlikt stämpelförordningen hafva att för landet utse stämpel¬
försäljare till e>'forderligt antal. Men det säger sig själft, att stämpelför¬
säljare svårligen kunna förordnas å livarje liten plats, där behof af
stämplar kan förefinnas.
37
I högre grad än nu kommer ifrågavarande olägenhet att göra
sig gällande, därest behofvet af stämplar äfven på mindre trafikerade
orter kommer att i framtiden ökas. Det torde vara att förutse, att
så kommer att ske. Med statens alltjämt växande behof af inkomster
kommer sannolikt stämpelbeskattningen att vidare utsträckas. Och i
samma mån som stämpelbeläggning därmed blir allt oftare förekom¬
mande i den allmänna rörelsen, skall säkerligen krafvet på att stämp¬
larna finnas tillgängliga på så många ställen som möjligt komma
att göra sig allt starkare gällande.
Om redan under nuvarande förhållanden en förändring i angifven
riktning kan finnas önskvärd, innebär gifvetvis den omständigheten, att
en sådan förändring i eu kanske nära framtid kan komma att af
ändrade förhållanden påkallas, ett ytterligare skäl för att redan nu
söka finna en utväg till dess genomförande.
I fråga om önskvärdheten af en omläggning af stämpelförsälj-
ningsväsendet med hänsyn till statens intresse att begränsa statsverkets
därmed förbundna kostnader är först att erinra därom, att chefen för
finansdepartementet, enligt hvad kommitterade ofvan (sid. 34, 35) åter-
gifvit, vid två särskilda tillfällen uttalat, att det icke kunnat annat än
väcka hans uppmärksamhet, att kostnaderna för stämpeluppbörden vida
öfverstege kostnaderna för den mer än dubbelt så stora uppbörden af
de direkta skatterna.
Det torde emellertid erbjuda hart när oöfverstigliga svårigheter
att uppdraga en något så när exakt jämförelse mellan kostnaderna för
de bägge nämnda slagen af uppbörd. Kostnaderna för stäm pel upp¬
börden kunna visserligen exakt beräknas, men icke så kostnaderna för
uppbörden af inkomst- och förmögenhetsskatten. Beträffande de förra
uppgingo under år 1910,
enligt bil. I, provisionskostnaderna till kronor 224,265:7 9
+ 63: 21 +16,934: 36= ..................................................... kr. 241,263: 36
kostnaderna enligt bil. Y till............................................. * 115,595:46
samt, enligt bil. VII, kostnaderna för statskontorets
stämpelkontor till .........................................................- » 17,968: 4 5
summa kr. 374,827: 27.
Läggas härtill kostnaderna för kortstämplingen, af stats¬
kontoret för år 1910 uppgifna till kr. 8,916: 20
erhålles ........................................ summa summarum kr. 383,743: 4 7,
utgörande statsverkets hela kostnad för stämpelväsendet under år 1910.
38
Hvad åter angår kostnaden för uppbörden af inkomst- och för¬
mögenhetsskatten ställa sig möjligheterna 'till beräkning af dess belopp
helt annorlunda. Det förhåller sig nämligen så, att de kostnader,
som bestridas från det å ordinarie stat under sjunde hufvudtiteln upp¬
förda anslaget till kostnader för taxering af sistnämnda skatt — i
1912 års stat uppfördt med 400,000 kronor, men för år 1913 föreslaget
att höjas till 720,000 kronor — utgöra endast en del af hela uppbörds-
kostnaden. Berörda anslag användes till utbetalande af arfvoden till
taxeringsnämndernas ordförande och af Kungl. Maj:t utsedda ledamöter
samt för bestridande af kostnaden för protokollsföring vid pröfnings-
nämnderna, för vaktmästarbiträde, för afskrifter af taxeringslängder,
för papper och tryck, kostnader, föranledda af landskamrerares ledig¬
het för taxeringsgöromål, in. in. d. Vid sidan af dessa utgifter kommer,
vid bedömande af hvad ifrågavarande uppbörd kostar statsverket, i be¬
traktande kostnaden för det arbete härmed, som utföres af kronofogdar,
häradsskrifvare och andra med uppbörden sysselsatta tjänstemän och som
utgör en väsentlig del af dessas åligganden i tjänsten. Tydligt är emel¬
lertid, att det icke låter sig göra att beräkna, hur stor del af nämnda
tjänstemäns aflöning kan böra anses belöpa på deras sysselsättning med
uppbördsgöromål. Statsverkets totala kostnader för uppbörden af in¬
komst- och förmögenhetsskatt torde sålunda knappast kunna ens
approximativt fastställas. I hvarje fall kunna inga slutsatser byggas
jiå en jämförelse mellan stämpelomkostnaderna och de från anslaget till
taxering af inkomst- och förmögenhetsskatt bestridda kostnaderna.
1 den män den i bil. X lämnade redogörelsen för stämpelföi-sälj-
ningsväsendet i en del främmande länder lämnar hållpunkter för en
jämförelse i fråga om stämpelkostnaderna mellan utlandet och vårt land.
vill det synas som om k-ostnaderna ställde sig lägre hos oss än i fler¬
talet i redogörelsen upptagna länder.
De belopp, som under år 1910 hos oss utgingo i form af provi¬
sion för hela stämpeluppbörden i riket, motsvara ungefär 1.4 6 procent
af hela uppbörden. Till jämförelse härmed erinras, hurusom provision
vid stämpelförsäljning beräknas i Norge efter 2 procent —- utgående
vid återförsäljning till såväl hufvudförsäljaren som återförsäljaren — i
tyska riket efter 2 procent (till förbundsstaterna), i Preussen efter 2
procent intill en årlig försäljningssumma af 60,000 Mark och efter 1
procent för öfverskjutande belopp, i undantagsfall efter högst 5 procent,
i Österrike efter 3—1 procent och i Ungern efter 2 procent. Samtliga
nu uppräknade länder utbetala sålunda provision efter högre beräknings¬
39
grunder än de hos oss tillämpade. I Danmark utgår provision efter
1 Vs procent och dessutom till de Amtstuer, som under sig hafva filial¬
försäljare, ersättning för bokföring efter ®/4 procent. Italien utbetalar
godtgörelse efter 1 Vs procent. I England synes ersättning för stämpel¬
försäljning i form af provision icke förekomma. Af de i redogörelsen
upptagna länder torde det vara endast Frankrike, som i det hela
beräknar provision vid stämpelförsäljning efter lägre beräkningsgrund
än hos oss. Där utgår nämligen ersättning till särskildt antagna
försäljare äfvensom till en del tjänstemän, som ombesörja stämpelför¬
säljning, efter 1 procent, under det en annan kategori af stämpelför-
säljande tjänstemän åtnjuter godtgörelse efter 2 V* procent.
Om kommitterade sålunda icke funnit anledning att hysa den
uppfattningen, att svenska statsverkets kostnader för stämpelväsendet
äro oskäligt höga i förhållande till inflytande stämpelmedels belopp, hafva
kommitterade dock, i öfverensstämmelse med det mottagna uppdraget,
haft att undersöka, huruvida en omläggning af stämpelförsäljningsväsen-
det i syfte att nedsätta berörda kostnader, lämpligen kan genomföras.
Denna undersökning har gällt i främsta rummet provisionskost-
naderna och i andra rummet de af statskontorets stämpelkontor för¬
anledda eller eljest af statskontoret bestiädda kostnader.
Hvad först beträffar provisionskostnaderna är att märka, att
dessa afse ersättning åt två skilda kategorier af stämpelförsäljare,
nämligen å ena sidan ämbets- och tjänstemän, som antingen å tjänstens
vägnar stämpelbelägga utgående expeditioner eller i egenskap af domare
eller expeditionshafvande vid domstolar utöfva stämpelförsäljning, och
å andra sidan särskildt förordnade stämpelförsäljare. Nämnda två
kategorier af provisionsberättigade intaga väsentligen olika ställning
till statsverket. Om dem som tillhöra den förra kategorin gäller, att
de antingen utöfva stämpelbeläggning såsom ett tjänsteåliggande eller
ombesörja stämpelförsäljning på grund af ett i och med tjänsten dem
lämnadt bemyndigande, och provisionen utgår till dem i bägge fallen
såsom en med tjänsten förenad inkomst. De som tillhöra den andra
kategorin däremot utöfva försäljningen såsom ett utan sammanhang
med tjänst särskildt lämnadt uppdrag, hvilket när som helst kan åter¬
kallas.
Då frågan om möjliga nedsättningar af statsverkets kostnader
för stämpelprovision måste behandlas ur olika synpunkter, allt efter
som de afse provision åt försäljare af den ena eller andra kategorin,
har det synts kommitterade önskvärdt att komma till insikt om, huru
40
kostnaderna fördela sig på de olika kategorierna. I den mån en sådan
utredning varit möjlig att åstadkomma, framgår den af bil. I, II
och III. Under bil. I finnas införda två sammanställningar, omfattande
den ena åren 1906—1908 och den andra åren 1909 och 1910. I den
förra hafva försäljarna uppdelats i a) ämbets- och tjänstemän samt b)
öfriga stämpelförsäljare. De på de förstnämnda belöpande provisionsbe-
loppen omfatta emellertid icke uteslutande sådan ersättning, som utgått
för stämpelförsäljning i tjänsten. Intill ingången af år 1909 ansågos
nämligen ifrågavarande ämbets- och tjänstemän oförhindrade att sälja
stämplar till allmänheten äfven utan samband med tjänsten och torde
i icke ringa utsträckning ha begagnat sig häraf. De för ämbets- och
tjänstemän uppförda provisionsbeloppen böra sålunda icke oväsentligt
reduceras för att motsvara hvad som belöpt på stämpelförsäljning i
tjänsten, och provisionsbeloppen för öfriga stämpelförsäljare böra i samma
mån höjas för att beteckna kostnaderna för sådan försäljning till allmän¬
heten, som från och med år 1909 utöfvas af särskildt förordnade stämpel¬
försäljare. Hvilka belopp böra öfverföras från den ena posten till den
andra, har emellertid icke varit möjligt att utreda.
I sammanställningen för åren 1909 och 1910 hafva försäljarna upp¬
delats i ett flertal kategorier, nämligen a) ämbets- och tjänstemän i hofrätter,
b) öfriga ämbets- och tjänstemän i Stockholm, c) antagna stämpelförsäljare i
Stockholm, d) stämpelförsäljare utom Stockholm, vid häradsrätter, e) d:o d:o,
vid r ådstufvur ätter, samt f) öfriga stämpelförsäljare. Icke heller af denna
uppställning kan ett exakt svar vinnas på frågan om ifrågavarande
fördelning af provisionskostnaderna. Endast grupperna a), b) och c)
representera försäljning uteslutande af ettd era slaget, nämligen grup¬
perna a) och b) försäljning i tjänsten och gruppen c) försäljning utan före¬
ning med tjänst. Hvad åter angår ämbets- och tjänstemän inom grup¬
perna d) och e), utgöres deras försäljning visserligen hufvudsakligen af
försäljning i tjänsten, men en del af dem har vid sidan häraf jämväl
sålt stämplar i egenskap af särskildt antagna försäljningsmän. Gruppen f)
öfriga stämpelförsäljare slutligen omfattar dels samtliga särskildt utsedda
försäljningsmän, som icke tillika varit stämpelförsäljande ämbets- eller
tjänstemän, dels ock i tjänsten stämpelförsäljande ämbets- och tjänste¬
män, som icke tillhöra någon af de särskildt upptagna grupperna,
sålunda i främsta rummet landsstatstjänstemän. Summan af provisions¬
beloppen för de olika grupperna af ämbets- och tjänstemän skall
sålunda dels i någon mån minskas dels ock ökas med ett från beloppet
för öfriga stämpelförsäljare öfverfördt belopp för att motsvara provi-
sionskostnaden för stämpelförsäljning i tjänsten, och det för öfriga
41
stämpelförsäljare uppförda beloppet skall med motsvarande siffror ökas
och minskas för att motsvara provisionskostnaden för försäljning till
allmänheten utom tjänsten.
Af hvad nu anförts framgår, att ur tabellerna under bil. I inga¬
lunda kan hämtas något exakt svar på den uppställda frågan om för¬
delningen mellan stämpelförsäljning i och utom tjänsten.
I bil. II har intagits en sammanställning för år 1910 af de
stämpelbelopp, som försålts dels af ämbets- och tjänstemän, hvilka icke
varit särskildt antagna till stämpelförsäljningsmän, dels af de särskild!;
antagna försäljningsmännen, vare sig dessa varit ämbets- eller tjänste¬
män eller andra personer. Den första af dessa kategorier omfattar
endast försäljning i tjänsten, under det att den andra omfattar såväl
all försäljning utom tjänsten som ock till någon del försäljning i tjänsten.
Icke heller denna tabell lämnar sålunda ett exakt svar på den upp¬
ställda frågan, men en med ledning af densamma gjord beräkning,
hvars resultat föreligger i bil. III, utvisar en approximativ fördelning i
förevarande hänseende, så exakt som den öfverhufvud varit möjlig att
åstadkomma.
I trots af nu berörda bristfälligheter i ifrågavarande afseende
hos de gjorda beräkningarna, torde af desamma kunna anses framgå,
att af provisionskostnaderna de, som belöpa på försäljning i tjänsten,
icke oväsentligt öfverstiga dem, som belöpa på försäljning till allmän¬
heten utom tjänsten. Anmärkningsvärdt är ock, att medelprovisionen
enligt bil. II är lägre beträffande gruppen ämbets- och tjänstemän (1.3 8
proc.) än beträffande de särskildt antagna försäljningsmännen (1.77 proc.).
Efter dessa anmärkningar öfvergå kommitterade till en under¬
sökning af frågan, huruvida en nedsättning af provisionskostnaderna
bör under förhandenvarande förhållanden ifrågakomma, och göra därvid
början med kostnaderna för försäljning i tjänsten.
I det uppdrag, som i förevarande ämne lämnats kommitterade,
har chefen för finansdepartementet förutsett, att kommitterade kunde
komma att stanna vid ett förslag, som borttoge nu utgående provi¬
sioner till ämbets- och tjänstemän, och framhållit, hurusom för sådant
fall förslag borde framställas om beredande af ersättning i annan form
åt sådana tjänstinnehafvare.
Att en omläggning af stämpelförsäljningsväsendet, enligt hvilken
ifrågavarande statstjänare skulle gå miste om de provisionsbelopp, som
för närvarande utgöra en del af deras inkomster i tjänsten, borde för¬
anleda, att ersättning i såvidt möjligt motsvarande mån gåfves dem,
anse äfven kommitterade öfverensstämma med billighet. Därmed är
G
42
också gifvet, att på den vägen någon minskning i statens utgifter i
det hela icke bör sökas.
Någon fördel för allmänheten kan heller icke genom en sådan
omläggning vinnas. Tvärtom vill det synas, som om, därest rätten
till provision fråntoges särskild! häradshöfdingarna, svårighet skulle
uppstå att tillförsäkra allmänheten de fördelar, som äro förbundna med
nuvarande anordning vid stämpelbeläggningen af vissa handlingar, hvilka,
då de ingifvas till häradsrätt, skola vara försedda med stämplar. Vid
sådana förhållanden och då det dessutom har synts mindre lämpligt att
utbryta denna fråga från det sammanhang, som den åtminstone be¬
träffande åtskilliga af här afsedda tjänstinnehafvare äger med blifvande
reglering af deras löner i det hela, hafva kommitterade ansett sig böra
uppgifva tanken på att framkomma med ett förslag, som berör de
till ämbets- och tjänstemän utgående provisionerna.
Annorlunda förhåller det sig med den del af provisionskostna-
derna, som motsvarar provisionen till de särskild! förordnade försälj-
ningsmännen. Sistnämnda försäljningsmän intaga, såsom redan ofvan
blifvit antydt, icke den ställningen till statsverket, att någon ersättning
för dem fråntagen inkomst af provision utan vidare skulle kunna anses
påkallad. Om sålunda den nuvarande försäljningen genom särskilda
försäljningsmän blefve aflöst med en för statsverket billigare anordning,
skulle härigenom åstadkommas en verklig besparing.
Då härtill kommer, att ur allmänhetens synpunkt, efter
hvad ofvan blifvit framhållet, stämpelförsäljningen genom särskilda
försäljningsmän under nuvarande förhållanden icke kan anses fullt
tillfredsställande och under förutsättning af en framtida utveckling af
stämpelväsendet icke kan antagas fylla sitt ändamål, hafva kommitte¬
rade kommit till den slutsatsen, att en omläggning af stämpelförsälj-
ningsväsendet är önskvärd, under förutsättning att stämpelförsäljningen
genom särskildt förordnade försäljningsmän kan ersättas med en anordning,
som är bättre ägnad att tillgodose såväl allmänhetens som statsverkets
ofvan angifna intressen.
Huruvida en omläggning i angifvet syfte kan medföra äfven någon
nedsättning i andra med stämpelväsendet förenade kostnader än stämpel¬
provisionerna, kommer att i den följande framställningen i lämpligt
sammanhang undersökas.
9t«- bär om- Det har nu närmast gällt att se till, hvilka anordningar kunna
lä99s"™9e" tänkas träda i stället för den nuvarande försäljningen genom stämpel-
försäljningsmän för att sistberörda syften må vinnas.
43
De uppslag, sou), innan kommitterade tagit befattning med denna
fråga, blifvit gifna, afsågo, som ofvan är nämndt, att antingen genom
riksbankskontoren eller genom postverket ombesörja stämpelförsälj¬
ningen. Därjämte hafva kommitterade tagit under ompröfning dels
möjligheten att jämte riksbankskontoren anlita jämväl enskilda bankers
kontor för stämpelförsäljningens bestridande, dels ock utvägen att
ålägga vissa statstjänstemän att å tjänstens vägnar utan särskild er¬
sättning omhänderhafva ifrågavarande stämpelförsäljning.
H vad först beträffar utvägen att anlita riksbankskontoren, är det
lätt att inse, att därigenom ingen fördel skulle vinnas för allmänheten,
utan att fastmera i många trakter af landet stämplarna skulle blifva
betydligt mera svåråtkomliga än nu. Under det de särskildt förordnade
stämpelförsäljningsmännen för närvarande utgöra till antalet omkring
230 och äro fördelade på ett stort antal städer och åtskilliga andra
orter, har riksbanken, inberäknadt liufvudkontoret i Stockholm, endast
26 kontor, hvilka till största delen äro förlagda till residensstäderna.
I fråga om statsverkets intresse skulle ur besparingssynpunkt
möjligen en tillfredsställande anordning med anlitande af riksbanken
kunna genomföras, men det är äfvenledes för statsverket af betjMelse,
att redovisningen af de genom stämpelförsäljningen inflytande inkom¬
sterna sker under liknande former, som beträffande annan statens
uppbörd är föreskrifven, äfvensom att för revisionen af stämpelredo¬
visningarna komma till tillämpning enahanda regler, som eljes gälla
för granskning af redovisningar för influtna statsinkomster. Det torde
kunna sättas i fråga, huruvida, med hänsyn till riksbankens särskilda
ställning och den för densamma gällande arbetsordning, bestämmelser
i sådant syfte skulle kunna utan olägenhet genomföras beträffande
riksbankens befattning med stämpelmedlen. Därtill kommer, att då
vid de utredningar, som föregingo landtränteriernas år 1908 beslutade
indragning, fråga väckts att åt riksbankskontoren öfverlämna läns¬
styrelsernas stämpelförråd, riksbanksfullmäktige, som under hand till¬
frågats, förklarade sig icke vara benägna för en sådan anordning. *)
Genom att förbinda den ifrågasatta försäljningen genom riks¬
bankens förmedling med en försäljning genom enskilda bankers kontor i
den utsträckning, som kunde finnas erforderlig, skulle visserligen för all¬
mänheten ett väsentligen bättre resultat ernås än om riksbankskon¬
toren ensamma skötte försäljningen. Men för staten skulle en sådan
anordning säkerligen vara föga tilltalande. Till en början vore staten
beroende af de enskilda bankernas goda vilja att hvar för sig åtaga
*) Se k. prop. nr 71 år 1908, sid. 35.
44
sig förpliktelsen att tillhandahålla stämplar. Vidare skulle bankerna
otvifvelaktigt kräfva ersättning, och det är föga sannolikt, att denna
komme att utgå efter lägre grunder än nuvarande provisioner till
särskildt antagna försäljningsmän. Slutligen torde kunna påstås, att
staten icke har anledning att tillgripa en utväg, hvarigenom enskilda
anlitas för ombesörjandet af vissa funktioner i statsförvaltningen, förrän
det visat sig, att statens egna tjänstemän icke lämpligen kunna där¬
till användas.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts, hafva kommitterade ansett
sig böra utan vidare lämna ur räkningen den ifrågasatta utvägen att
få till stånd stämpelförsäljning genom riksbankens förmedling, vare sig
med eller utan anlitande därjämte af enskilda banker.
Vidkommande stämpel försäljnings anordnande med anlitande af
vissa statens tjänstemän skulle för en sådan uppgifts fyllande kunna
ifrågakomma kronofogdar, häradsskrifvare, länsmän in. fl. Äfven om
hinder icke skulle anses möta att ålägga sådana tjänstemän dylikt
uppdrag utan särskild ersättning, skulle säkerligen anordningen in*
andra synpunkter stöta på afsevärda svårigheter. Man kunde nämligen,
synes det, icke utan obillighet ålägga ifrågavarande tjänstemän skyldig¬
het att ställa borgen för en uppbörd, af hvilken de icke åtnjöte någon
särskild ekonomisk fördel. För att vid sådant förhållande åstadkomma
en betryggande kontroll skulle gifvetvis erfordras både invecklade och
kostsamma anordningar. De med dessa kontrollanordningar förenade
olägenheter skulle också växa, i samma mån ett större antal tjänste¬
män erhölle i uppdrag att sälja stämplar. Anordningen skulle sålunda
icke hafva den utvecklingsmöjlighet för tillgodoseende af allmänhetens
bekvämlighet, som utmärker redan det nuvarande systemet med sär¬
skilda försäljningsmän, hvilkas antal kan i ganska stor utsträckning
lämpas efter behofvet. Dessutom kan erinras, att ifrågavarande tjänste¬
män ofta nog äro frånvarande på tjänsteresor.
Då kommitterade sålunda funnit, att frågan icke kan lösas på
något af ofvan angifna sätt, har det återstått att taga under om-
pröfning, huruvida med anlitande af postverket en tillfredsställande
lösning af föreliggande spörsmål kan vinnas.
Under behandling af denna fråga hafva flere olika möjligheter
att i nämnda väg ordna stämpelförsäljningen varit på tal och blifvit
föremål för pröfning. Kommitterade hafva trott, att det för ämnets
allsidiga belysande kan vara lämpligt att här angifva äfven de i sådant
hänseende uppgjorda utkast, vid bvilka kommitterade icke stannat.
45
Då kommitterade, såsom nämnts, ansett sig böra utgå ifrån att
vederbörande ämbets- och tjänstemän bibehållas vid den försäljning af
stämplar, som utöfvas i eller i samband med tjänsten, har det legat
närmast till hands att tänka sig saken ordnad på sådant sätt, att
statskontoret bibehölles vid sin uppgift att direkt tillhandahålla ifråga¬
varande ämbets- och tjänstemän de stämplar, hvaraf de för beläggning
af såväl utgående expeditioner som vissa till domstol ingifna hand¬
lingar äro i behof, samt att postverket skulle såsom stämpelförsäljare
träda i stället för de nuvarande särskildt förordnade stämpelförsälj-
ningsmännen och sålunda äga genom statskontoret rekvirera de förråd
af stämplar, som härför erfordrades.
Postverket skulle enligt denna anordning ombesörja försäljningen
till allmänheten af alla stämplar, i den män försäljningen icke ägde
rum genom vederbörande ämbets- och tjänstemän — sålunda försälj¬
ningen af i främsta rummet öfverlåtelsestämplar och punschstämplar
samt dessutom i ganska stor omfattning enkla beläggningsstämplar.
Däremot skulle det såsom hittills åligga vederbörande ämbets- och
tjänstemän att anskaffa och tillhandahålla de stämplar, som erfordras
för stämpelbeläggning af utgående expeditioner, hvarjämte de ämbets-
och tjänstemän, som hafva att å tjänstens vägnar mottaga enskilda
handlingar, hvilka vid ingifvande till offentlig myndighet skola vara för¬
sedda med stämpel, skulle bibehållas vid hittills åtnjuten rätt att till¬
handahålla allmänheten de för sådana handlingar erforderliga stämplar.
Med afskaffandet af de nuvarande särskildt förordnade stämpelförsälj-
ningsmännen visade det sig emellertid nödvändigt att skapa någon
garanti för att de stämplar för allmänhetens behof, hvilkas försäljning
fortfarande skulle förbehållas vissa ämbets- och tjänstemän, äfven blefve
allmänheten i behörig omfattning tillhandahållna. I sådant syfte ansågo
kommitterade, att skyldighet borde stadgas för ämbets- eller tjänste¬
man, som önskade utöfva stämpelförsäljning, hvarom här är fråga, att
därom göra anmälan äfvensom att efter gjord anmälan ovillkorligen
fullgöra sitt åtagande.
Förpliktelse att utan sådan anmälan å tjänstens vägnar ombesörja
ifrågavarande stämpelförsäljning ansågo kommitterade däremot icke
böra stadgas. En sådan förpliktelse skulle nämligen i praktiken med¬
föra, utom ett icke obetydligt arbete med försäljningen och redovis¬
ningen, tvång för vederbörande att antingen kontant inköpa eller
ställa säkerhet för stämplar till ofta säkerligen höga belopp. Därtill
kom, att det knappast skulle kunna ifrågasättas att fastställa ifråga¬
varande tjänsteplikt, försåvidt man icke uppgåfve fordran på säkerhet
46
för den med försäljningen förenade uppbörden, ocli ett uppgifvande
häraf skulle säkerligen kräfva allt för omfattande och kostsamma kon¬
trollanordningar.
I)å det sålunda kunde tänkas, att ämbets- eller tjänsteman icke
begagnade sig af sin rätt att efter anmälan sälja stämplar i tjänsten,
måste särskild anordning för sådant fall träffas. Med den ifrågasatta
indragningen af de särskilda försäljningsmännen skulle allmänheten
nämligen icke hafva den möjlighet att i angifna fall erhålla behöfliga
stämplar, som för närvarande genom anlitande af sådana försäljnings-
män står densamma till buds.
För att i sådant hänseende trygga behörig tillgång till stämplar
kunde man tänka sig att för de, efter livad kommitterade förmoda,
ganska sällsynta fall, då ifrågavarande stämpelförsäljning icke komme
att omhänderhafvas af vederbörande tjänstinneliafvare, antingen, såsom
ett undantag från regeln, uppdraga åt Kungl. Maj:ts befallningsliaf-
vande att utse särskild stämpelförsäljare eller ock ålägga postverket
att tillhandahålla erforderliga stämplar.
Det förra alternativet har synts mindre tilltalande, redan därför
att detsamma skulle bryta den princip, efter hvilken den ifrågasatta
omläggningen skulle göras, den nämligen att, i och med postverkets
öfvertagande af stämpelförsäljningen i de fall, då densamma icke om-
besörjes af vederbörande ämbets- och tjänstemän, de särskildt för¬
ordnade stämpelförsäljningsmännen borde indragas.
Fn anordning enligt det senare alternativet hade kommitterade
tänkt sig sålunda, att postverket blefve försäljare af samtliga slag af
stämplar, hvarigenom ifrågavarande, i undantagsfall förekommande stäm¬
pelförsäljning skulle kunna af postverket vid lämpligt belägna post¬
anstalter ombesörjas. För att postverket skulle sättas i tillfälle att
träffa erforderliga anstalter för tillhandahållande af stämplar i nu af-
sedda fall, erfordrades ofvan omförmälda anmälningsskyldighet såsom
förutsättning för ämbets- eller tjänstemans befogenhet att tillhanda¬
hålla stämplar.
Enligt bägge nu angifna alternativ skulle statskontoret tillhanda¬
hålla såväl ämbets- och tjänstemän som postverket erforderliga förråd
af stämplar.
Från den nu ifrågasatta anordningen är steget icke långt till en
mera grundlig omläggning af stämpelförsäljningen. Om postverket
skulle vara försäljare af alla slag af stämplar, fastän en stor del af
stämpelförsäljningen, särskildt försäljningen af dubbla beläggnings-
47
stämplar, skulle komma att handhafvas af vissa ämbets- och tjänstemän,
ligger det nämligen nära till hands att se till, huruvida icke jämväl
distributionen af stämplar till dessa ämbets- och tjänstemän lämpligen
borde öfverlåtas åt postverket. Desamma skulle då äga att, efter
anmälan i enahanda ordning som nyss angifvits, hos postverket rekvi¬
rera de vid deras tjänstutöfning ifrågakommande stämplar. Därigenom
skulle all expedition af stämpelförsändelser från statskontoret kunna
upphöra, och dess åligganden beträffande stämpelväsendet skulle in¬
skränkas till ombesörjandet af stämplars tillverkning och af den i
32 § stämpelförordningen omförmälda särskilda stämpling af aktiebrev
lottbref och obligationer, mottagande och bokföring af postverkets
stämpelrekvisitioner och dessas befordrande till vederbörande tryckeri
samt slutligen uppbärande från postverket af influtna stämpelmedel
och granskning af postverkets redovisningar öfver stämpeluppbörden.
Bägge nu angifna möjligheter till frågans lösning äro ur syn¬
punkten af allmänhetens intresse lika fördelaktiga; de komnie nämligen
att i fråga om stämplarnas tillhandahållande åt allmänheten verka på
enahanda sätt. Det är sålunda hufvudsakligen ur synpunkten af stats¬
verkets intressen, som de olika förslagen böra jämföras med hvarandra.
Därvid är det närmast fråga om möjligheten att inskränka stats¬
verkets utgifter för stämpelförsäljningen. För att komma i tillfälle
att bilda sig eu exakt uppfattning i denna fråga, hafva kommitterade,
med den befogenhet att från vederbörande verk och myndigheter in¬
fordra erforderliga uppgifter och meddelanden som blifvit kommitterade
lämnad, vändt sig dels till statskontoret och dels till generalpoststy¬
relsen för erhållande af nödiga upplysningar, därvid kommitterade
till bägge ämbetsverken öfverlämnat en promemoria, innehållande ut¬
kast till de angifna förslagen. Dessa hafva därvid, med hänsyn till de
ifrågasatta två olika sätten att anordna den för angifna undantagsfall
afsedda försäljningen af vissa beläggningsstämplar, upptagits såsom
tre skilda förslag.
I framställningen till statskontoret anhöllo kommitterade om
yttrande öfver frågan, huruvida och i hvad mån stämpelförsäljningens
anordnande i öfverensstämmelse med de olika förslagen kunde beräknas
medföra minskadt behof af arbetskrafter inom statskontoret och hvilka
besparingar däraf eller eljest af förslagens genomförande kunde föran¬
ledas.
Den skrivelse, hvarmed statskontoret besvarat kommitterades
sålunda framställda frågor och hvari nyss omförmälda, af kommitterade
48
uppgjorda tre utkast finnas återgifna, är i transumt såsom bil. VIII
fogad vid detta betänkande.
I en i skrifvelsen intagen och åberopad, af stämpelkassören
afgifven promemoria utgår denne vid uppskattningen af den minskning*
i arbetskrafter å stämpelkontoret, som kunde föranledas af genom¬
förandet af något af de två först angifna förslagen, hvilka till sina
verkningar i ifrågavarande afseende kunde i det närmaste jämnställas,
dels från en beräkning af det antal stämpelrekvisitioner, som skulle
komma att efter ettdera förslagets genomförande fortfarande ingå till
statskontoret, dels ock från det antal stämpelredovisningar, hvilkas
granskning fortfarande skulle åligga statskontoret. Af beräkningen i
förra hänseendet framgår, att om siffrorna för de bägge tiderna oktober
1909—september 1910 och oktober 1910—september 1911 läggas till
grund, postverket af hela antalet rekvisitioner, i medeltal för de båda
perioderna 7,833 stycken, skulle få öfvertaga i medeltal omkring 2,13G
stycken. Lättnaden i stämpelkontorets arbetsbörda skulle dock icke
blifva så stor som dessa siffror angåfve, ity att på stämpelkontoret
skulle ankomma att expediera icke blott de enligt nyss angifna beräkning
återstående rekvisitionerna — i medeltal för de bägge perioderna
5,697 — utan äfven rekvisitionerna från postverket. Stämpelredo¬
visningarna kunde beräknas komina att nedgå från omkring 600 till
400 å 450 stycken årligen.
Med stöd af sålunda gjorda beräkningar uttalas i nämnda pro¬
memoria, att i fråga om den ordinarie personalen å stämpelkontoret,
nämligen en kassör, två expeditriser, en amanuens och ett skrifbiträde,
nu ifrågavarande bägge förslag icke skulle medgifva någon minskning,
men att behofvet af extra kassör eller extra skrifbiträde möjligen
skulle i någon mån inskränkas. Kostnaden för sistnämnda extra arbets¬
krafter för år 1911 har, på sätt af bil. VII framgår, af statskontoret
approximativt beräknats till 1,375 kronor 38 öre. Till den å sist¬
nämnda post möjliga besparingen skulle enligt promemorian komma
ytterligare 1,500 kronor, utgörande nu utgående arfvode till riksbankens
sedeltryckeri för distribution af punschstämplar till rekvirenter utom
Stockholm.
Beträffande det tredje af de ofvan omförmälda förslagen, enligt
hvilket all stämpeldistribution skulle gå genom postverket, uttalas i
merberörda promemoria den uppfattningen, att detsamma skulle in¬
skränka stämpelkontorets befattning med stämplarna till beställning,
inräkning och expediering till postverket af stämplar samt granskning
af generalpoststyrelsens redovisning äfvensom af afskrifningsansökningar,
49
hvilket ungefär kunde motsvara den arbetsbörda, som före 1909 ålegat
stämpelkassören, därvid dock amanuensbiträde tidtals komme att vara
af nöden.
I fråga härom har statskontoret velat tillägga, att under den tid,
som kunde åtgå, innan postverkets tjänstemän hunnit sätta sig in i
de nya bestyr, som skulle åligga dem, och någon erfarenhet vunnits om
åtgången på olika orter af särskilda stämpelslag och valörer, general-
poststyrelsens rekvisitioner måste antagas för statskontoret medföra
betydligt mera besvär än det, som varit förknippadt med stämpel¬
distributionen därifrån före år 1909.
Den i promemorian uttalade, nyss återgifna meningen beträf¬
fande omfattningen af stämpelkontorets bestyr med stämplarna enligt
nu ifrågavarande förslag öfverensstämmer, såsom ock framgår af hvad
ofvan härom yttrats, icke fullt med det närmare utförande af för¬
slaget, som konmiitterade efter uppgörandet af den till statskontoret
öfverlämnade promemorian utarbetat. Afsikten vore nämligen, att
stämplarna icke skulle gå genom statskontoret utan expedieras direkt
från tryckerierna till postverket. Rekvisitionerna skulle af postverket
ingifvas till statskontoret, där bokföras samt af statskontoret befordras
till tryckerierna. Sedermera skulle statskontoret liafva att från post¬
verket mottaga uppbörd äfvensom mottaga och granska redovisningar
för de till postverket öfverlämnade stämplar *). Härigenom skulle en
icke oväsentlig minskning i stämpelkontorets arbetsbörda, utöfver hvad
statskontoret från sin utgångspunkt kunnat antaga, säkerligen kunna
påräknas.
Ifråga om nu förevarande förslag har statskontoret ansett ytter¬
ligare böra komma i betraktande, att den kontroll öfver stämpel-
väsendet, som före år 1909 tillkom revisorn och bokhållaren å inkomst¬
byrån, numera icke skulle kunna åter påläggas denne, hvadan en
förstärkning af arbetskrafterna å denna byrå af nämnda anledning
komme att påkallas.
De upplysningar, som sålunda meddelats af statskontoret, synas
gifva vid handen, att enligt hvartdera af de två första förslagen be¬
sparingarna i statskontoret skulle stanna vid synnerligen blygsamma
belopp, mellan 2,000 och 3,000 kronor. Enligt det tredje förslaget
åter torde för stämpelväsendets handhafvande inom statskontoret icke
*) Det är förslaget i denna form, som af kommitterade afses med beteckningen:
det tredje förslaget.
7
50
erfordras mera än en tjänsteman, hvarjämte för förstärkning af arbets¬
krafterna å inkomstbyrån i af statskontoret angifvet syfte torde kräfvas
ett mindre anslag. Om lönen för den förre tjänstemannen bibehålies
vid stämpelkassörens nuvarande aflöningsbelopp, högst 6,500 kronor,
och det senare anslaget upptages till 2,000 kronor, skulle, under för¬
utsättning att de nuvarande utgifterna kunna, med stöd af de i
bil. VII intagna siffror, beräknas till omkring 15,000 kronor, en be¬
sparing af 6,500 kronor kunna påräknas.
Kommitterade öfvergå nu till en redogörelse för de upplysningar,
som meddelats genom generalpoststyrelsens försorg. Efter framställ¬
ning af kommitterade anmodade nämnda styrelse öfverkontrollören
I). boberg att vara kommitterade behjälplig vid verkställandet af ut¬
redning af frågan om de ökade utgifter för postverket, som kunde
föranledas af hvart och ett af de ofvan angifna tre förslagen.
Till ledning för bedömandet af den omfattning, en genom post¬
verket bedrifven, på angifvet sätt begränsad stämpelförsäljningsrörelse
skulle komma att få, hade kommitterade från olika tillgängliga källor
sammanfört en del sifferuppgifter, ägnade att belysa statsverkets in¬
komster af de viktigaste skatter, till hvilka användas beläggnings-
stämplar, som enligt de före varande förslagen ifrågasatts att försäljas
genom postverkets försorg.
Dessa uppgifter voro följande:
I den af 1911 års Riksdag godkända riksstaten för år 1912 beräknades
punschskatten till ............................................ kronor 1,500,000: —
Fondstämpelns bidrag till stämpeluppbörden be¬
räknades vid dess införande år 1908 till * 500,000: —
Växelstämpeln beräknades under år 1910 hafva
tillfört statsverket omkring ............................. » 1,800,000: —
beträffande afkastningen af depositions-, aktie-
och obligationsstämplarna hafva beräkningar
för tioårsperioden 1899—1908 uppgjorts af
1909 års stämpelkommitté, ur hvilkens den
29 december 1909 afgifna betänkande med
bilagor inhämtas, att det lågt beräknade
medeltalet för statsverkets inkomster af be¬
rörda stämplar utgjort under nämnda pe¬
riod, för:
Transport kronor 3,800,000
51
Transport kronor 3.800,000: —
Depositionsstämpeln .................................................. » 176,000: —
Aktiestämpeln................................................................. » 1,320,000: —
Obligationsstämpeln ................................. » 225,000: —
kronor 5,521,000: —-
Från sistnämnda summa bör emellertid dragas
det belopp, hvartill inkomsten af den jäm¬
likt 32 § stämpelförordningen af statskon¬
toret ombesörjda stämplingen af aktiebref,
lottbref och obligationer kan beräknas; denna
post torde kunna utföras med medeltalet af
de belopp, hvartill ifrågavarande inkomst
uppgått under åren 1907—1910 (jfr bil. IV)
eller...................................................................... kronor 340,892: 81»
Rest kronor 5,170,107: 14
Sedan öfverkontrollören Boberg vid fullgörandet af ofvan be¬
rörda uppdrag utarbetat en promemoria i ämnet, har generalpostst}"-
relsen, med öfverlämnande af denna promemoria, hvilken återfinnes så¬
som bil. IX vid detta betänkande, i skrifvelse till kommitterade med¬
delat, att styrelsen för sin del anslöte sig till innehållet i densamma.
Enligt promemorian skulle kostnaderna för postverket blifva
ungefär desamma, hvilket af de tre förslagen än komme till utförande.
Kostnaderna beräknas approximativt till 10,000 kronor, fördelade på
följande sätt: »
afiöning åt en postexpeditör och en vaktmästare...... kronor 4,500: —
utgifter för blanketter, omslagspapper, förvarings-
permar in. m. .............................................................. > 1,500: —
omkostnader för semestervikarier, tillfälliga förstärk¬
ningar o. d., högst..................................................... > 4,000: —
Summa kronor 10,000: —
Sammanfattar man statskontorets och generalpoststyrelsens nu
återgifna beräkningar, finner man, att desamma för alla tre förslagen
utvisa en ökning af kostnaden för centralförvaltningen af stämpel-
väsendet. Postverkets till 10,000 kronor beräknade särskilda utgifter
för stämpelförsäljningen skulle nämligen motsvaras af minskade ut¬
gifter i statskontoret, ofvan beräknade beträffande de två första för¬
slagen till endast 2,000 å 3,000 kronor och i fråga om det tredje för-
52
slaget till 6,500 kronor. Kostnadsökningen skulle sålunda belöpa
sig till i förra fallet 7,000 å 8,000 kronor och i senare fallet omkring
3,500 kronor.
Det ur kostnadssynpunkten väsentligaste är emellertid, att samt¬
liga förslagen skulle medföra en nedsättning af statsverkets provisions-
kostnader, föranledd af indragningen af de särskildt utsedda stämpelför-
säljningsmännen och därmed af de till dem utgående provisionerna. Såsom
kommitterade ofvan uppvisat, hafva tillgängliga siffror icke medgifvit
någon exakt beräkning af den stämpeluppbörd, som ombesörjts af, och
de provisionsbelopp, som utgått till de särskilda försäljningsmännen.
Dock kan med ganska hög grad af sannolikhet beräknas, huru stor
del af stämpelförsäljningen för ett visst år hänfört sig till försäljning
af stämplar i tjänsten och till försäljning, som endast skett på grund
af särskildt förordnande att sälja stämplar till allmänheten. En be¬
räkning i nämnda afseende, som återgifves i bil. III, angifver för år
1910 såsom ett approximativt belopp för stämpelförsäljning endast i
tjänsten 10,800,000 kronor med en beräknad provision af 165,240
kronor, alltså ett icke oväsentligt lägre belopp än öfverkontrollören
Boberg i sin förut åberopade promemoria kommit till. Då enligt för¬
slaget provision för försäljning genom vederbörande ämbets- och tjänste¬
män skulle bibehållas men provisionen i öfrigt bortfalla, kan med
stöd af 1910 års siffror den besparing i provisionskostnaderna, som
sålunda skulle uppkomma, beräknas till omkring 75,000 kronor. Genom
de särskilda försäljningsmännens indragning kan ju någon förskjutning
ske i provisionskostnadernas förhållande till stämpeluppbörden. Men
« det saknas icke anledning antaga, att denna förskjutning kommer
att innebära en sänkning af det medeltal, som betecknar provisions¬
kostnadernas procentiska förhållande till stämpeluppbörden. Detta
medeltal har, enligt hvad bil. II utvisar, med bortseende från den fixa
provisionen för försäljning af öfverlåtelse- och punschstämplar, för år
1910 beräknats till 1.5 3 procent.
Jämföras ur kostnadssynpunkt de tre förevarande förslagen med
hvarandra, blir, då omfattningen af postverkets stämpelförsäljning enligt
samtliga förslagen, praktiskt sedt, säkerligen skulle blifva densamma,
den enda skillnaden den, att det tredje förslaget så tillvida är fördel¬
aktigare, som det medger en något betydligare indragning af arbets¬
krafter inom statskontoret. Skillnaden i besparingar på denna punkt
skulle emellertid, om man utgår från de nyss härutinnan anförda
siffrorna, stanna vid ett approximativt belopp af 3,500 å 4,500 kronor,
53
hvilken skillnad svårligen kan i och för sig tillmätas afgörande be¬
tydelse. I)et tredje förslaget torde emellertid äfven ur andra synpunkter
vara att föredraga. Till eu början synes det vara med hänsyn till
enkelhet och enhetlighet i förvaltningen mera tilltalande att låta en
och samma myndighet handhafva allt, som hör till distribution och
försäljning af stämplar, än att fördela uppgifterna på två ämbetsverk.
Detta skäl vinner i styrka, om man aktgifver på å ena sidan, att den
stämpeldistribution, som enligt de bägge första förslagen skulle åligga
statskontoret, icke kan sägas äga någon närmare samhörighet med
statskontorets öfriga och hufvudsakliga uppgifter, och å andra sidan
att statskontoret icke kan anses mera kvalificeradt för utförande af
ett sådant arbete än postverket, med hvars olika uppgifter detsamma
torde finnas vara ganska nära besläktadt. Kommitterade tveka sålunda
icke att ifråga om ordnandet af försäljningsväsendet förorda den såsom
det tredje förslaget betecknade anordningen, enligt hvilken all distri¬
bution af stämplar skulle gä genom postverket.
Den nyss uttalade meningen, att stämpeldistributionen är något,
som icke med nödvändighet hör tillsammans med statskontorets väsent¬
liga uppgifter, torde i själfva verket kunna utsträckas att gälla befatt¬
ningen med stämpelväsendet i det hela. Om så är förhållandet och under
förutsättning att åt postverket finnes böra öfverlåtas en så vidsträckt
befattning med stämpelväsendet, som nu angifvits, torde kunna ifråga¬
sättas, huruvida icke allt hvad som rör stämpelväsendet borde inför-
lifvas med postverkets förvaltningsområde eller, med andra ord, huru¬
vida icke såväl den kontroll öfver distributionen, hvilken jämväl enligt
det tredje förslaget skulle tillkomma statskontoret, som äfven uppgiften
att föranstalta om stämplarnas tillverkning kunde öfverlåtas på post¬
verket.
Beträffande först frågan om distributionen beror gifvetvis dess
besvarande på, huruvida det ur synpunkten af effektiv kontroll öfver
stämpeluppbörden och öfverhufvudtaget ordning och reda i förvaltningen
må anses nödvändigt, att statskontoret medverkar vid ifrågavarande
kontroll. Enligt kommitterades uppfattning kunna näppeligen tillräck¬
liga skäl anföras för en sådan mening. Den kontroll, som enligt nu
gällande ordning utöfvas öfver generalpoststyrelsens redovisningar för
annan detsamma anförtrodd uppbörd, torde med fog kunna anses till¬
räcklig äfven i fråga om stämpeluppbörden.
Vidkommande därefter frågan om befattningen med stämpeltill¬
verkningen är först att nämna, att generalpoststyrelsen på förfrågan
54
af kommitterade meddelat, att från styrelsens sida intet finnes att in¬
vända mot postverkets öfvertagande af bestyret härmed. Vidare må hän¬
visas till den framställning rörande statskontorets nuvarande åligganden
i sådant hänseende, som ofvan vid redogörelsen för stämpelväsendets
nuvarande anordning i Sverige lämnats. Enligt nämnda framställning
omfattar statskontorets befattning med stämpeltillverkningen i hufvud-
sak följande uppgifter: att i mån af behof beställa stämplar af olika
slag; att tillhandahålla riksbankens sedeltryckeri plåtar för stämpel¬
trycket; att mottaga, granska och betala ej mindre riksbankens
stämpelpappersvårdares kvartalsvis afgifna räkningar å papper, som
användts till levererade stämplar, än äfven föreståndarens för riks¬
bankens sedeltryckeri vanligen två gånger om året afgifna räkningar på
tryckningskostnader, att betala af nämnda tryckeriföreståndare atteste-
rade räkningar å papper, levereradt från finpappersbruken, att i mån
af åtgång från riksbankens sedeltryckeri rekvirera stämplar i slutna
paket, att förvara dessa samt att i mån af behof öppna dem för stämp¬
larnas distribuerande.
Är det medgifvet, att goda skäl tala för att åt postverket öfver-
låta allt hvad som rör distributionen af stämplar, torde svårligen något
skäl kunna uppletas, hvarför statskontoret borde fortfarande bibehålla
de åligganden i fråga om anskaffandet af stämplar, som nu tillhöra
ämbetsverkets arbetsområde.
Det återstår nu att se, huru kostnaderna för stämpelförsäljning
och distribution skulle ställa sig, om, såsom slutligen föreslagits, all
den befattning med stämpelväsendet, som nu tillkommer statskontoret,
öfverflyttades till generalpoststyrelsen. Med ledning af de för år 1910
kända siffrorna kan i sådant afseende beräknas, att följande kostnader,
därest omläggningen varit genomförd, det året icke behöft utgå, näm¬
ligen för
provisioner till belopp af omkring ............................. kronor 75,000: —
distribution af stämplar genom statskontoret ......... » 2,711: 8 4
» » punschstämplar genom riksbankens
sedeltryckeri (kunna möjligen fort¬
farande behöfva utgå).................. » 1,500: —
postafgifter för stämpelförsändelser ............................. » 8,229: 0 7
statskontorets stämpelkontor............................. » 17,968: 4 5
Summa kronor 105,409: so.
Af ofvanstående belopp utgöra kostnaderna för postafgifter icke
någon verklig utgift för statsverket, enär motsvarande belopp i post¬
verkets redovisningar torde upptagas såsom inkomst. Kostnaden föi
distribution af punschstämplar genom riksbankens sedeltryckeri torde
möjligen äfven efter postverkets öfvertagande af stämpelväsendet visa
sig erforderlig. Af kostnaderna för statskontorets stämpelkontor torde:
därest detsamma icke lielt och hållet öfverflyttas till generalpoststyrelsen,
icke för närvarande kunna besparas det belopp, som motsv arar stämpel-
kassörens lön. nu utgående med 4,500 kronor. Visserligen blir det eu
följd af förslagets genomförande, att stämpelkassörens tjänst indrages,
hvarigenom tvenne till tjänstens innehafvare utgående arfvoden a
500 kronor hvartdera omedelbart komma att besparas. Innehafvaren
i egenskap af tjänsteman i första lönegraden tillkommande lön och
tjänstgöringspenningar måste däremot fortfarande utbetalas, hiaiföie
indragningen icke medför besparing af häremot svarande belopp,
förrän någon tjänst inom första lönegraden i statskontoret blir ledig.
Emellertid torde, intill dess detta inträffar, ifrågavarande tjänsteman
kunna tagas i anspråk för annat arbete inom ämbetsverket. Med från-
räknande emellertid från här ofvan uppgifna summa af samtliga sist
omförmälda belopp, tillhopa 14,229 kronor 7 öre, skulle å bespanngs-
sidan kvarstå 91,180 kronor 29 öre.
Till minskning af sistnämnda besparade belopp skulle enligt
generalpoststyrelsens beräkningar endast komma omkring 10,000 kronor,
som ansetts tillräckliga för bestridande af postverkets utgifter vid
öfvertagande af försäljningen och distributionen af stämplar. Äfven om
man bortser från att denna kostnadsberäkning grundar sig på uppgifter
angående omläggningens omfattning, som icke öfverensstämma med hvad
konnnitterade nu föreslagit, kan dock sättas i fråga, huruvida den¬
samma kan anses vara fullt exakt. Åtskilliga omständigheter gifva
kommitterade anledning antaga, att vid bedömandet af de med stämpel-
försäljningen förenade administrationskostnaderna generalpoststyi elsen i
någon mån underskattat omfattningen af det arbete, som bestyret med
stämpelväsendet för med sig. Då härtill kommer, att, såsom nyss på¬
pekats, den befattning, postverket enligt förslaget komme att taga med
stämpelväsendet, är betydligt mera omfattande än vid upprättandet af
generalpoststyrelsens beräkningar varit ifrågasatt, våga kommitterade
såsom sin mening uttala, att postverkets kostnader skulle blifva i afse-
värd mån högre än beräkningen visar. Helt visst torde kunna antagas,
att kostnaderna för ett stämpelkontor i generalpoststyrelsen icke komme
att uppgå till lägre belopp än som nu utgår för stämpelkontoret i stats¬
kontoret, livarjämte torde få antagas, att åtskilliga kostnader därutöfver
böra tagas i beräkning, såsom utgifterna för anskaffande af förvarings-
56
mm föi stämplarna. Då det gifves 128 olika valörer af stämplar,
däraf 12 valörer helarksstämplar, synes det uppenbart, att här förestår
en utgift, som icke är alltför obetydlig.
Om sålunda kommitterade hålla för sannolikt, att de i generalpost¬
styrelsen beräknade utgiftssiffrorna komma att visa sig otillräckliga,
vilja kommitterade icke därmed hafva sagt, att omläggningen icke
äfven i ekonomiskt afseende skall visa sig vara fördelaktig för stats¬
verket. Äfven om nämnda utgiftssiffror höjas från 10,000 till 30,000
kronor, kvarstår enligt här ofvan gjorda beräkningar en besparing af
öfver 60,000 kronor, hvilken summa ju är tillräckligt betydande för
att i och för sig väl motivera en omläggning, som därjämte af andra,
förut anförda skäl finnes önskvärd.
Den föregående framställningen gifver nämligen vid handen, att
genom den föreslagna omläggningen stämpelväsendet skulle blifva på
ett med dess karaktär bättre öfverensstämmande sätt inordnadt i för¬
valtningen, äfvensom att tillgången äfven till de stämplar, som utan
medverkan af myndighet skola åsättas vissa handlingar, blefve på det
mest praktiska sätt ordnad. Därjämte kan med fog framhållas, att
staten för sin del har intresse af att stämplar, äfven för de fall då
desamma skola åsättas utan offentlig myndighets medverkan, äro så
bekvämt åtkomliga som möjligt. Det är nämligen kändt, att kontrollen
å behörigt fullgörande af sådan stämpelskyldighet är förenad med afse-
värda svårigheter, och säkerligen måste staten härvid alltid i icke ringa
man vara hänvisad till att lita på den stämpelskatteskyldiges goda
vilja att fullgöra sin förpliktelse. Härvid behöfver blott erinras om
stämpelbeläggning af s. k. fondpapper och skogsafverkningskontrakt.
Staten erhåller säkerligen en ökad garanti, att vederbörande icke undan¬
draga sig fullgörandet af sin stämpelskyldighet, om skyldigheten kan
med lätthet fullgöras.
Af ofvan å sidorna 33—35 refererade anförande till statsråds¬
protokollet den 23 december 1909 framgår, att dåvarande chefen för
finansdepartementet icke ansåg sig kunna vänta, att man vid eu
omläggning af stämpelförsäljningsväsendet skulle kunna vinna någon
mera betydande nedsättning i statsverkets kostnader för detsamma.
Han yttrade nämligen efter att hafva berört kostnadsfrågan: »Kunde
man sålunda, utan ökade eller kanske med minskade kostnader, göra
försäljningen mindre centraliserad än det nuvarande systemet med sär¬
skild antagna försäljningsmän medgifver vore detta helt säkert ej blott
från statsverkets sida utan äfven för den stämpelköpande allmänheten ,
mycket välkommet.» Med detta yttrande har ju äfvenledes stämpel¬
57
försäljnings väsendets decentralisering angifvits såsom omläggningens
främsta syfte.
Om man icke begränsar synpunkten till nuvarande förhållanden
utan ser äfven på framtiden, torde man af ett genomförande af kom-
mitterades förslag kunna äfven ur kostnadssynpunkt vänta mera väsent¬
liga fördelar. I den mån en sådan utveckling af stämpelväsendet
genom stämpelbeskattning af nya föremål, som kommitterade förut an-
gifvit såsom sannolik, kommer att äga rum, torde statsverkets ekono¬
miska fördel af den ifrågasatta omläggningen blifva ganska afsevärd.
En genom postverket bedrifven stämpelförsäljning har nämligen den
obestridliga fördelen framför en försäljning genom provisionsberättigade
försäljare, att densamma icke kan väntas komma att medföra ökade
kostnader i samma proportion som försäljningen tilltager i omfattning.
Därför kommer den ekonomiska vinsten af postverkets öfvertagande af
befattningen med stämpelväsendet att blifva större ju mera stämpel¬
väsendet utvecklas.
Hvad vidare angår fördelen för allmänheten att erhålla lättare
tillgång till vissa stämplar bör densamma icke underskattas. Den
som staten ålägger att i föreskrifven form utgöra skatt kan anses
hafva anspråk på att fullgörandet af förpliktelsen icke onödigtvis
försvåras.
Äfven fördelarna för allmänheten af en omläggning i föreslagen
riktning torde emellertid hafva sin största betydelse för framtiden. Med
införande af nya stämpelskatter komma säkerligen olägenheterna med
nuvarande anordningar att blifva alltmera kännbara, liksom ock om¬
läggningen kommer att uppvisa allt större fördelar. Härjämte kan
framhållas, att en blifvande lönereglering för häradshöfdingarna möjligen
kan medföra, att stämpelförsäljning vid tingen icke vidare kommer
att af dem ombesörjas. I sådant fall kan’det för allmänheten svårligen
tänkas någon lämpligare anordning än att vid postanstalterna kunna
få köpa äfven de stämplar, som nu i regel tillhandahållas vid tingen.
Den närmare innebörden af den af kommitterade sålunda föror¬
dade omläggningen af stämpelväsendet framgår af de förslag till ändringar
i hithörande författningar, hvilka med detta betänkande öfverlämnas.
I den mån särskilda skäl ansetts böra anföras för sålunda föreslagna
bestämmelser, finnas desamma angifna i den speciella motiveringen.
I detta sammanhang återstår endast att göra följande anmärk¬
ningar. Beträffande ordnandet af centralförvaltningen af stämpelväsendet
enligt kommitterades förslag hafva kommitterade ytterligare endast
8
58
velat framhålla lämpligheten däraf, att tjänstepersonalen å statskon¬
torets stämpelkontor öfverflyttas, i den mån den därtill kan finnas
villig, till generalpoststyrelsen för att där fylla samma eller motsvarande
uppgifter som förut inom statskontoret. En sådan anordning synes
vara icke blott påkallad af billighet gent emot ifrågavarande personer
utan äfven till fördel för generalpoststyrelsen, som därigenom kan till¬
godogöra sig den inom statskontorets stämpelkontor samlade erfaren¬
heten på området.
Yidare är att påpeka, hurusom genomförandet af kommitterades
förslag gifvetvis bör föranleda, att det å ordinarie stat under riksstatens
sjunde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader
indrages.
Slutligen hafva kommitterade att yttra ett par ord om en
punkt i den af generalpoststyrelsen öfverlämnade, förut omförmälda
promemorian (bil. IX.) I densamma föreslås, att postverket måtte
få åtnjuta eu provision af 1 7» procent å den af postverket ombesörjda
stämpeluppbörden. Detta förslag är framställdt under förutsättning af
en omläggning af endast distributionen och försäljningen af stämplar
i öfverensstämmelse med de anordningar, som ofvan betecknats såsom
det tredje förslaget. Afsikten med den föreslagna bestämmelsen synes
vara den, att postverket skulle, sedan samtliga kostnader för stämp¬
larnas tillhandahållande blifvit betäckta, kunna uppvisa en af dess
befattning med stämpelväsendet föranledd ökad nettovinst. Det ligger
i sakens natur, att en sådan vinst oafkortad skulle komma statsverket
tillgodo.
Under förutsättning att det af kommitterade framburna förslaget
till en omläggning af stämpelväsendet i dess helhet komme till ut¬
förande, skulle måhända 1 Va procent af stämpeluppbörden under nu¬
varande förhållanden icke räcka till för utgifternas täckande. Oafsedt
denna omständighet hafva kommitterade funnit, att generalpoststyrelsens
ifrågavarande förslag rör eu statsverkets bokföringsfråga, om hvilken i
hvarje fall en bestämmelse icke har sin plats i de författningar, som
reglera stämpelväsendet. Och kommitterade hafva vid sådant för¬
hållande ansett sig icke hafva anledning att ingå i närmare pröfning
af det framställda förslaget.
Slutligen hafva kommitterade velat fästa uppmärksamheten därpå,
att, om det nu framlagda förslaget kommer till genomförande, det
måhända kan befinnas lämpligt att låta generaipoststyrelsen öfvertaga
59
jämväl den befattning med kortstämplingen, som nu tillkommer stats¬
kontoret.
En redogörelse för hufvuddragen af stämpelförsäljningsväsendet i
en del främmande länder har affattats af kommitténs biträdande
sekreterare, filosofie doktorn A. Nordlindh och finnes såsom bil. X
fogad vid detta betänkande.
60
Speciell motivering.
Förslaget till ändring i vissa delar af det af kommitterade den
15 december 1910 afgifna förslag till
Förordning angående stämpelafgiften.
IV Art.
Om stämplarna och deras tillhandahållande.
22-25 §§.
Paragraferna 22—25 innehålla inga nya eller ändrade bestäm¬
melser. Olikheten med de förut föreslagna paragraferna med samma
nummerbeteckning är hufvudsakligen den, att bestämmelserna i 22 och
23 §§ i det förra förslaget nu sammanförts under 22 § samt att de två
följande paragrafernas nummer därigenom ändrats. Härmed har vunnits,
att de under 26 § föreslagna nya bestämmelserna kunnat införas med
bibehållande af samma paragrafnummer, som i förra förslaget upptagits
under IV Art.
26 §.
Denna paragraf motsvarar 28 § i det förra förslaget och inne¬
håller till en början det grundläggande stadgandet om postverkets
skyldighet att tillhandahålla stämplar. I öfverensstämmelse med ett
uttalande i den af generalpoststyrelsen öfverlämnade promemorian hafva
kommitterade ansett böra stadgas, att stämplar skola försäljas å samt¬
61
liga postkontor men endast å de poststationer, »där sådant kan finnas
erforderligt». Säkerligen kommer generalpoststyrelsen att låta sig ange¬
läget vara att tillhandahålla stämplar jämväl å poststationerna i den
utsträckning, som för allmänhetens betjänande visar sig erforderlig.
För att i denna paragraf få omnämnda samtliga de olika före¬
slagna sätten för stämplars tillhandahållande har i tredje punkten en
hänvisning gifvits till de paragrafer, som röra försäljningen genom
ämbets- och tjänstemän.
27 §.
Till bestämmelserna i 26 § ansluta sig de i 27 § intagna stad-
gandena, som röra ett för visst fall medgifvet särskildt sätt för stämpel¬
skyldighets fullgörande. Paragrafen har samma lydelse, som motsva¬
rande paragraf (32) i nu gällande stämpelförordning, men skiljer sig
från den af kommitterade i 27 § af det förra förslaget gifna aftättningen
af motsvarande bestämmelse, hvilken affattning påkallades af den då
föreslagna nyheten, att statskontoret skulle åläggas att fastställa det
belopp, med hvilket stämpel i hvarje särskildt fall borde utgöras.
Något sådant åläggande kan tydligen för generalpoststyrelsens vid¬
kommande icke ifrågakomma. Upplysningsförfarandet i statskontoret
står äfven för sådana fall som här afses numera till buds.
28 §.
Nuvarande stämpelförordning liksom kommitterades härutinnan
oförändrade förra förslag innehåller icke något uttryckligt bemyndigande
för häradshöfdingar och vederbörande expeditionshafvande vid hofrätter
och rådstufvurätter att försälja de vid deras tjänstutöfning erforderliga
stämplar, utan endast ett stadgande, att ämbets- eller tjänsteman, som
i behörig ordning ställt säkerhet, äger hos statskontoret erhålla vid
tjänstutöfningen erforderliga stämplar inom säkerhetens belopp (resp.
35 § och 30 §). Detta stadgande gäller nämligen icke blott de ämbets-
och tjänstemän, som å tjänstens vägnar skola tillse att utgående
expeditioner äro behörigen stämpelbelagda, utan äfven nu ifrågavarande
domare in. fl. Före varande 28 § stadgar däremot i nu föreslagen
lydelse ej allenast befogenhet för dessa att utöfva stämpelförsäljning i
samband med tjänsten utan äfven, i öfVerensstämmelse med hvad kom¬
mitterade på tal härom i den allmänna motiveringen anfört, förpliktelse
att under förutsättning af gjord anmälan handhafva sådan försäljning.
62
Fastställandet af förpliktelse härutinnan — livilket i allmänhetens in¬
tresse ansetts nödvändigt för vinnande af garanti, att tillhandahållande
af stämplar sker i afsedd omfattning, där anmälan enligt denna paragraf
ägt rum — medför tydligen, att ansvar för tjänstefel inträder, om för¬
pliktelsen icke uppfylles. I ofvannämnda promemoria ifrågasatt stad¬
gande, att sådant tjänstefel skulle medföra indragning af försäljnings¬
rätten, har vid sådant förhållande icke ansetts erforderligt.
Ämbets- eller tjänsteman, som icke gjort sådan anmälan, som
här afses, får icke utöfva stämpelförsäljning i andra fall än nedan om-
förmäles.
Den i andra punkten intagna bestämmelsen har tillkommit af
praktiska skäl. Å ena sidan har det synts vara onödigt och under¬
stundom, på grund af för knapp tid mellan förordnande och närmaste
ting, kunna vålla svårigheter att göra tillförordnad domares försälj¬
ningsrätt beroende af särskild anmälan i de fall, då den ordinarie gjort
anmälan för sin del, å andra sidan har icke ansetts böra ifrågakomma
att stadga skyldighet för den tillförordnade att utöfva en af den ordi¬
narie åtagen förpliktelse. Bestämmelsen lämnar emellertid öppet för
vederbörande att såsom hittills genom öfverenskommelse ordna saken
sinsemellan. Ett i nyssberörda promemoria framkastadt förslag, enligt
hvilket, därest domare eller expeditionshafvande icke anmält sig såsom
stämpelförsäljare, ej heller vikarie för honom skulle kunna erhålla
befogenhet såsom sådan, har ansetts vara mindre lämpligt. I fråga
om korta förordnanden skulle väl ett sådant stadgande sannolikt icke
vålla någon olägenhet, men som bekant förekomma icke sällan förord¬
nanden, som vara längre tid, kanske flere år, och för sådana fall vore
det obilligt att låta den omständigheten, att den ordinarie icke velat
åtaga sig stämpelförsäljning, utestänga ej mindre den tillförordnade
från den med försäljningen förenade inkomsten än äfven allmänheten
från möjligheten att genom domarens försorg erhålla stämplar vid
tingen.
Det i 26 § gifna allmänna stadgandet om generalpoststyrelsens
skyldighet att tillhandahålla stämplar utvecklas i tredje punkten af
förevarande 28 § genom en bestämmelse speciellt för det fall, att
stämpelförsäljning vid ting icke ombesörjes af vederbörande domare.
29 §.
Rättigheten för vederbörande ämbets- och tjänstemän att mot
säkerhet erhålla stämplar i räkning, har gifvetvis ansetts böra bibe¬
63
hållas, men under det att nu gällande, i förra förslaget orubbade be¬
stämmelser stadga, att säkerheten skall ställas i Stockholm hos stats¬
kontoret och i länen hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande samt af samma
myndigheter pröfvas, hafva kommitterade nu funnit onödigt, att någon
annan myndighet än postverket, som skall utlämna stämplarna, tager
befattning med erbjuden eller ställd säkerhet. Därest utöfver de veder-
häftighetsintyg, den erbjudna säkerheten kan innehålla, ytterligare
upplysningar pröfvas vara erforderliga, står det ju alltid generalpost¬
styrelsen fritt att hos Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
inhämta sådana.
29 § innehåller därjämte en definition å den i förslaget använda
beteckningen stämpelförsäljare. Fastän de ämbets- och tjänstemän, som
å' tjänstens vägnar stämpelbelägga utgående expeditioner, icke kunna
i denna egenskap sägas i egentlig mening vara försäljare af stämplar,
hafva kommitterade — i anslutning i viss mån till språkbruket i
nuvarande stämpelförordning*) — efter någon tvekan beslutit föreslå
uttrycket stämpelförsäljare såsom gemensam benämning å samtliga per¬
soner, som, bortsedt från de i postverkets tjänst stående, hafva att
omhänderhafva stämplar för allmänhetens betjänande. Benämningen
stämpéluppböråsman har äfven varit på tal men befunnits väl tung och
obekväm.
30 §.
Denna paragraf, som motsvarar 32 § i förra förslaget (37 § i
förordningen), innehåller ingen annan nyhet än den af den föreslagna
omläggningen af stämpelväsendet påkallade, att utbyte af förstörd
stämpel skall äga rum å postanstalt, där stämpelförsäljning äger rum.
31 §.
På sätt i den allmänna motiveringen omförmälts, har från general-
poststyrelsens sida såsom ett önskemål uttalats, att generalpoststyrelsen
måtte för bestridande af utgifterna med stämpelförsäljningen erhålla
lV2 procent af årliga försäljningsbeloppet. En sådan bestämmelse lunno
kommitterade emellertid i hvarje fall icke böra få plats i stämpelför¬
ordningen, i hvilken däremot synts böra införas ett stadgande, som
*) I förordningens 50 § (45 § i förra förslaget) talas om försålda stämplar, då fråga
är om, bland annat, af ämbets- och tjänstemän för utgående expeditioner använda stämplar.
64
fastställer, liuru de af stämpelväsendets handhafvande direkt föranledda
utgifter skola af styrelsen täckas. Stadgande härom lämnas i före¬
varande paragraf.
32 §.
Ordnandet af försäljningen å postanstalterna har ansetts icke böra
ske genom bestämmelser i stämpelförordningen utan kunna med större
fördel öfverlämnas åt generalpoststyrelsen, hvarigenom stadgandena i
ämnet kunna med lätthet tid efter annan lämpas efter ändrade för¬
hållanden.
V Art.
Om tillsyn å stäinpelafgiftens utgörande.
33 §.
Här har införts en bestämmelse om, hvart ämbets- och tjänstemän,
som äro ansvariga för utgående expeditioners stämpelbeläggning, skola
vända sig för att erhålla härför erforderliga stämplar.
34
Utom en del, af andra ändringar i författningen betingade redaktio¬
nella olikheter, har i denna paragraf införts bestämmelsen om skyldighet
för ämbets- eller tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel be-
läggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,
att utfärda kvitto å beloppet. Detta stadgande förekommer i nu gällande
förordning liksom i förra förslaget — tillika med stadgandet om redo-
visningssättet i detta fall — under IV Art., om stämplarna och deras
tillhandahållande, i resp. 35 § och 30 §, men har synts kommitterade
närmare höra samman med de bestämmelser, som gälla tillsyn å stämpel-
afgiftens utgörande. Bestämmelsen om redovisningssättet har hänförts
till IV Art., om uppbörd och redovisning, där den erhållit plats i 39 §.
65
Yl Art.
' . i' iU Mlh
Om uppbörd och redovisning.
39 §.
Från generalpoststyrelsens sida har föreslagits, att stämpelför-
säljare skulle åläggas att månadsvis till vederbörande postanstalt in¬
leverera influtna stämpelmedel. Kommitterade hafva emellertid icke
funnit tillräckliga skäl föreligga att i angifven riktning ändra nu gällande
bestämmelser, enligt hvilka inleverering af stämpelmedel i regel skall ske
kvartalsvis, särskildt som vid tider, då tingsarbetet är mest kräfvande,
det torde kunna blifva för häradshöfdingarna ganska betungande att
nödgas hvarje månad insända stämpelmedel. I öfrigt må påpekas, att
leveranserna, enligt hvad från statskontoret blifvit upplyst, faktiskt ske
betydligt oftare än kvartalsvis, ity att vederbörande försäljare ej sällan
hafva ställt så liten säkerhet i förhållande till stämpelåtgången, att
tätare leveranser därigenom framtvingas. Samma förhållande kommer
gifvetvis att äga rum äfven med leveranser till postverket.
Vidkommande tredje stycket hänvisas till hvad härom yttrats vid
behandlingen af 34 §.
40 §.
Denna paragraf i dess föreslagna lydelse motsvarar 45 § i gäl¬
lande stämpelförordning och 40 § i förra förslaget.
41 §.
Bestämmelserna rörande bokföring och redovisningsräkningar (jfr
46 och 50 §§ i gällande förordning samt 41 och 45 §§ i förra för¬
slaget) böra tydligen gälla endast de försäljare, som mottagit stämplar i
räkning, äfvensom dem, hvilka visserligen köpt kontant men önska
komma i åtnjutande af provision.
Någon bestämmelse om rätt för stämpelförsäljare att återleverera
osålda stämplar förekommer icke i nu gällande författning eller i förra
förslaget; den här införda bestämmelsen står i öfverensstämmelse med
af statskontoret tillämpad praxis.
9
66
42 §.
I denna paragraf finnas med redaktionella ändringar sammanförda
åtskilliga bestämmelser från förra förslagets 44 och 45 §§, motsvarande
i gällande förordning 49 och 50 §§.
43 §.
I öfverensstämmelse med hvad som stadgats i 32 § har åt general¬
poststyrelsen ansetts böra öfverlåtas att utfärda bestämmelser jämväl
angående erforderlig tillsyn å postanstalternas stämpelförsäljning äfven-
som rörande postanstalternas uppbörd och redovisningar till styrelsen.
44 §.
Denna paragraf motsvarar 42 § i förra förslaget och 47 § i för¬
ordningen. Den innehåller ingen annan ändring än hvad som på¬
kallas af att generalpoststyrelsen träder i stället för statskontoret.
45 §.
Inom åtta dagar efter hvarje kvartals slut skall, enligt den
ofvan föreslagna 39 §, stämpelförsäljare till vederbörande postanstalt
inleverera uppburna stämpelmedel. Inbetalningarna från postanstalterna
af stämpelmedel äger styrelsen jämlikt den föreslagna 43 § själf reglera.
Detta bör utan svårighet kunna ske på sådant sätt, att styrelsen blir
i tillfälle att, på sätt här föreslagits, inom trettio dagar efter utgången
af hvarje kvartal till statskontoret leverera de för kvartalet influtna
stämpelmedlen.
I andra punkten ålägges generalpoststyrelsen redovisningsskyldig¬
het gent emot kammarrätten, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad för närvarande finnes stadgadt rörande statskontorets motsvarande
redovisningsskyldighet (48 § i förordningen och 43 § i förra förslaget).
Endast den olikheten föreligger, att förpliktelse för göneralpoststyrelsen
att till kammarrätten öfverlämna jämväl bestyrkta förteckningar öfver
inom postverket förefintliga förråd af stämplar ansetts böra stadgas.
67
VII Art.
Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.
49 §
Här införda bestämmelser hafva med vissa redaktionella ändringar
öfverförts från Art. VI, om uppbörd och redovisning, där de i gällande
stämpelförordning (50 §) äfvensom i det därutinnan oförändrade förra
förslaget (45 §) fått sin plats, till artikel VII, där de tydligen närmast
höi*a hemma.
50 och 51 §§
motsvara 49, 50 och 51 §§ i förra förslaget.
De vid betänkandet fogade förslagen till ändringar i dels förord¬
ningen angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fond¬
papper dels ock förordningen angående en särskild stämpelafgift för
försäljning af punsch, arrak och rom synas gifva anledning endast till
följande anmärkningar.
De i de föreslagna 19 respektive 7 §§ förekommande hänvisnin¬
garna till 43—45 §§ i förordningen angående stämpelafgiften afse
nämnda paragrafer, sådana de affattats i kommitterades samtidigt här¬
med afgifna förslag till ändringar i sistberörda förordning.
Den i 18 § i det förstnämnda förslaget intagna bestämmelsen om
skyldighet för generalpoststyrelsen att icke blott å samtliga postkontor
utan äfven å annat ställe, där sådant kan finnas erforderligt, tillhanda¬
hålla i författningen afsedda stämplar har föreslagits med tanke därpå,
att försäljningen af öfverlåtelsestämplar för närvarande i allmänhet är
anförtrodd åt sådana personer, som i sin verksamhet ofta hafva använd¬
ning för sådana stämplar. I Stockholm t. ex. försäljas öfverlåtelse¬
stämplar hufvudsakligen af två stadsmäklare och en sekreterare vid
börsen. Kommitterade hafva antagit, att motsvarande anordningar
äfven för framtiden må kunna finnas påkallade.
Gr
BILAGOR.
Försäljning af stämplar.
Aren 1906-1908.
|
År
|
C*
3 Sr
8K 3
j—1 rr
|
Skrifstämplar
|
Beläggningsstämplar
|
|
Öfverlåtelse-
stämplar
|
Summa
uppbörd
|
Provision
|
|
|
CD
|
|
|
Enkla
|
|
Dubbla
|
|
|
a)
|
1906
|
315
|
604,074
|
05
|
1,429,792
|
20
|
6,860,075
|
70
|
|
|
8,593,941
|
05
|
213,017
|
20
|
b)
|
|
96
|
37,973
|
79
|
921,993
|
10
|
372,353
|
6 5
|
—
|
—
|
1,332,320
|
54
|
37,564
|
5 2
|
c)
|
|
411
|
642,047
|
84
|
2,051,785
|
3 0
|
7,232,429
|
3 5
|
|
—
|
9,926,262
|
49
|
250,581
|
7 2
|
a)
|
1907
|
330
|
605,913
|
15
|
1,916,790
|
15
|
7,093,124
|
8 5
|
|
|
9,615,828
|
15
|
241,220
|
0 1
|
b)
|
|
92
|
47,004
|
10
|
1,509,504
|
25
|
307,313
|
8 0
|
—
|
|
1,863,822
|
15
|
47,682
|
80
|
C)
|
|
422
|
652,917
|
25
|
3,426,294
|
40
|
7,400,438
|
65
|
—
|
|
11,479,650
|
30
|
288,902
|
81
|
a)
|
1908
|
316
|
638,860
|
|
2,594,907
|
.. .
|
7,574,757
|
0 5
|
|
|
10,808,524
|
60
|
271,001
|
„
|
b)
|
|
104
|
39,544
|
50
|
1,677,050
|
05
|
337,182
|
3 0
|
—
|
—
|
2,053,776
|
85
|
52,111
|
6 5
|
c)
|
|
420
|
678,404
|
so
|
4,271,957
|
60
|
7,911,939
|
35
|
—
|
—
|
12 862,301
|
4 5
|
323,113
|
3 7
|
a) Tjänstemän, b) Öfriga stämpelförsäljare, c) Totalbelopp.
71
Åren 1909 oeh 1910.
|
O? 1
3 >|
År Eg. Skrifstämplar
i p* ® 1
s |
|
Beläggningsstämplar
Enkla Dubbla
|
Öfverlåtelse-
stämplar
|
Summa
uppbörd
|
Provision
|
|
1909
|
|
|
|
|
|
|
|
•
|
|
|
|
a)
|
_ _
|
—
|
297,198
|
30
|
—
|
—
|
—
|
—
|
297,198
|
30
|
3,971
|
9 7
|
i>)
|
— 16,321
|
50
|
395,536
|
10
|
2,337,290
|
60
|
—
|
—
|
2,749,148
|
20
|
13,098
|
4 5
|
<0
|
! — 2,372
|
—
|
316,964
|
40
|
43,806
|
5 5
|
319,388
|
70
|
682,531
|
65
|
5,557
|
0 2
|
d)
|
— 522,023
|
35
|
120,386
|
2 5
|
3,073,409
|
6 5
|
—
|
—
|
3,715,819
|
25
|
80,127
|
44
|
e)
|
— 107,925
|
40
|
362,992
|
85
|
1,620,565
|
70
|
—
|
—
|
2,091,483
|
95
|
43,818
|
75
|
f)
|
18,712
|
—
|
1,640,013
|
6 5
|
34,644
|
15
|
99,124
|
—
|
1,792,493 1
|
80 '
|
33.046
|
4 3
|
g)
|
[ — | 667,354
|
25
|
3,133,091
|
55
|
7,109,716
|
65
|
418,512
|
70
|
11,328,675 !
|
15 !
|
179,620
|
06
|
|
|
Provision för beläggning med stämpel (i hofrättema) tillkommer
|
5,066
|
12
|
|
1910 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
a)
|
— —
|
—
|
460,164
|
20
|
—
|
|
—
|
—
|
460,164
|
20
|
5,760
|
13
|
13)
|
— ; 14,797
|
50
|
458,558
|
10
|
2,553,078
|
20
|
—
|
—
|
3,026,433
|
80
|
14,204
|
56
|
c)
|
j - 2,045
|
7 5
|
370,995
|
30
|
1,021
|
4 5
|
459,818
|
10
|
833,880
|
60
|
6,972
|
23
|
d)
|
— 547,764
|
15
|
161,414
|
25
|
3,528,273
|
60
|
—
|
—
|
4,237,452
|
|
86,540
|
87
|
e)
|
— 113,598
|
35
|
977,958
|
05
|
2,305,492
|
70
|
—
|
—
|
3,397,049
|
io 1
|
62,584
|
4 7
|
f)
|
15,827
|
25
|
2,738,734
|
05
|
34,239
|
85
|
121,026
|
95
|
2,909,828
|
10
|
48,203
|
53
|
g)
|
- 694,033
|
—
|
5,167,823
|
95
|
8,422,105
|
80
|
580,845
|
05
|
14,864,807
|
80
|
224,265
|
79
|
Provision för beläggning med stämpel tillkommer med
63
a) Ämbets- och tjänstemän i hofrätter. b) Öfriga ämbets- och tjänstemän i Stockholm, c) Antagna stämpel¬
försäljare i Stockholm, d) Stämpelförsäljare utom Stockholm, vid häradsrätter, e) Stämpelförsäljare utom
Stockholm, vid rådstufvurätter, f) Öfriga stämpelförsäljare, g) Totalbelopp.
1900 14,659.«5
Provision å punschstämplar.
1907 15,612.«o 1908 16,002.4 i 1909 15,602.88 1910 16,934.30
72
Bil. II.
Under år 1910 fördelade sig försäljningen af skrifstämplar samt enkla och dubbla
beläggningsstämplar på följande sätt:
|
Beläggningsstämplar
|
|
Provision
|
|
Skrifstämplar
|
|
Summa
|
|
|
Enkla
|
Dubbla
|
|
Kronor Medel-
|
|
|
|
|
procent
|
Försäljning genom äinbets- ocli
|
|
|
|
|
tjänstemän, hvilka ieke blif-
|
|
|
|
■
|
vit särskild! antagna till
|
. j
|
|
|
|
slämpelförsäljare.............
|
521,949 i.'> 1,318,821 30
|
6,996,134 13
|
8,836,904 oo
|
122,169 1 41 1.38
|
Försäljning genom särskildt
|
|
|
|
|
antagna stämpelförsäljare
|
|
|
|
|
(dels ämbets- och tjänste-
|
:
|
|
|
|
män, dels andra personer)
|
172,083 [ 85 3,849,002,63
|
1,425,971 65
|
5,447,058 i 13
|
96,288 | 171 1.77
|
Summa
|
694,033 ' — 5,167,823 93
|
8,422,105 so
|
14,283,962 75
|
218,457 58 1.53
|
73
Bil. ju.
Om under år 1910 stämpelförsäljningen varit ordnad i öfverens-
stämmelse med koinmitterades förslag, så att provision skolat utgå endast
till de ämbets- och tjänstemän, hvilka i tjänsten tillhandahållit stämp¬
lar, kan beräknas, att provision utgått på följande stämpelbelopp:
hela försäljningssumman för skrifstämplar ......... kronor 694,033: —
och för dubbla beläggningsstämplar .................... ,, 8,422,105: so
å de enkla beläggningsstämplar, som sålts i tjän¬
sten af icke särskildt antagna stämpelför¬
säljare ................ ,, 1,318,821: so
samt å de enkla beläggningsstämplar, som i
tjänsten sålts af ämbets- och tjänstemän,
hvilka jämväl varit särskildt antagna stäm¬
pelförsäljare, förslagsvis beräknadt till ,, 365,039: oo
Summa kronor 10,800.000: —
Provisionen å .nämnda belopp, beräknad efter det i bil. II an-
gifna medeltalet af 1.53 %, skulle hafva belöpt sig till kronor 165,240: —.
Då hela provisionsbeloppet för år 1910 utgjorde kronor 241,200: 15,
skulle omläggningen för nämnda år hafva medfört en besparing i dessa
kostnader med kronor 75,960: 15.
Bil. IV.
Uppgift å den stämpeluppbörd, som med anledning af bestämmelsen i 32 §
stämpelförordningen under nedannäinnda år ägt rum direkt
hos kungl. statskontoret.
Kronor Öre
År 1903 ................................................................................................j -
» 1907 (kapitalkonto png. 126) .............................................................. 71,94< 45
» 1908 ( » » 130) ............................................................ 557,228 so
» 1909 ( » » 132) ............................................................. 203,155 so
» 1910 .............................................................................................. 531,240 —
74
Specifikation å från kungl. statskontoret utbetalda medel
År
|
Tillverkning
Papper och plåtar m m
tryck
|
Distribution
af stämplar
jämte diverse
expenser för
stämpel-
kontoret
|
Arfvode till
Riksbankens
sedeltryckeri
för vård af
stttmpelpapper
samt från 1909
för distribution
af punsch¬
stämplar
|
Kontroll
(hos Svea
hofrätt)
|
1906 .......................................
|
54,168
|
74
|
345 —
|
913
|
62
|
1,250 i —
|
1,800
|
|
1907 .......................................
|
65,830
|
05
|
11,035 so
|
1,167
|
7 5
|
1,250 | —
|
1,800
|
—
|
1908 .......................................
|
66,827
|
SO
|
— —
|
1,035
|
36
|
1,250 -
|
1,800
|
—
|
1909 ......................................
|
47,145
|
58
|
2,196 —
|
3,706
|
Öl
|
1,250 —
|
1,800
|
—
|
1910 .......................................
|
94,683
|
6 2
|
7,800 —
|
2,711
|
84
|
2,750 —
|
—
|
—
|
75
Bil. V.
från anslaget till stämpelomkostnader åren 1906—1910.
Statistik
|
För tillsyn
angående
efterlefnaden
af bestämmel¬
serna om sär- 1
skild stämpel- -
afgift vid köp
och byte af
fondpapper
|
Summa
|
Kol
Tillverkning
|
t s t ä in p 1 i n
Arfvode
|
gen
Summa
|
Summa
Summarum
|
2,550
|
|
|
|
61,027
|
86
|
8,576 03
|
500 —
|
9,076 03
|
70,103 | 3 9
|
2,600
|
—
|
—
|
—
|
83,683
|
30
|
10,437 9 7
|
500. —
|
10,937 | 97 |
|
94,621 i 7
|
2,600
|
—
|
—
|
—
|
73,513
|
16
|
8,970 so
|
500 —
|
9,470 so
|
82,983 4 0
|
2,300
|
—
|
5,500
|
—
|
63,897
|
59
|
9,141 io
|
875 1 —
|
9,516 is
|
73,413 7 5
|
2,300
|
—
|
5,350
|
—
|
115,595
|
46
|
8,649 [ 4 3
|
266 | 77 |
|
8,916 1 -JO
|
124,511 o«
|
76
Bil. VI.
Postafgifter för stäinpelförsändelser och bref rörande
stämplar utsända från
År
|
Kungl. stats-
|
Riksbanken
|
Summa
|
kontoret
|
|
|
|
|
1906 ...............................................................
|
718
|
98
|
378
|
9 4
|
1,097
|
8 7 '
|
1907 .............................................................
|
942
|
7 6
|
380
|
73
|
1,323
|
4 9
|
1908 ...............................................................
|
1,101
|
—
|
273
|
Öl
|
1,374
|
0 L ;
|
1909 ..............................................................
|
6,154
|
15
|
651
|
35
|
6,805
|
50
|
1910 ..............................................................
|
7,503
|
8 2
|
725
|
25
|
8,229
|
t) 7
|
Bil. VII.
Uppgift å löner och arfvoden åt stämpelkontorets personal
åren 1910 och 1911.
1910 Vi—3%
En stämpelkassakontrollant..................................................... kr.
En stämpelkassör (ordinarie) ................................................ >
En d:o ............................................... *
En amanuens ............................................................................ *
Ett kvinnligt biträde .............................................................. *
En vaktmästare ........................................................................ »
En extra stämpelkassakontrollant, 4 månader 19 dagar
ä 1,800 kr. för år............................... _.......................... »
Ett manligt biträde januari och februari ........................ »
Ett kvinnligt d:o januari—maj ....................................... *
Ett d:o d:o . januari—april .................................... »
En extra stämpelkassör, 1 månad 9 dagar å 3,000
kr. för år ...................................................................... *
Tilläggsarfvode till t. f. amanuenser ................................. »
Ersättning för öfvertidsarbete samt extra arfvoden ...... >_
Summa kr.
1,950: —
2,250: —
1,950: —
1,000: —
600: —
550: —
671: 18
84: 6 7
453: 33
338: -
266: 4 8
95: 40
259: so
10,468: 4 5
Håraf på ordinarie stat ................................. kr. 2,250: —
samt på extra stat ........................................ > 8,218: 4 5 » 10,468: 45.
1910 V,—:"/i,
En stämpelkassör, lön och tjänstgöringspenningar samt missräknings-
penningar.................................................. kr. 2,250: —
arfvode ..................................................... »___250: kr. 2,500: —
Transport kr. 2,500: —
78
Transport kr.
En stämpelexpeditris, lön och tjänstgöringspenningar ... »
En eko eko ... »
En amanuens ............................................................................. »
Ett kvinnligt biträde............................................................. »
Semestervikariat
En stämpelkassör ...................................... kr. 125: —
En stämpelexpeditris ................................. » 37: 5 0
En d:o > 37: 5 0
En amanuens .................. » 61: 2 o
Ett kvinnligt biträde ................................ » 33: 3 3 »
Tilläggsarfvode till t. f. amanuenser ................................... »
d:o » t. f. biträden ..................................... »
En extra stämpelkassör, 16 dagar å 2,000 kr. för år »
En extra stämpelexpeditris, 15 dagar å 900 kr. för år »
Ett extra biträde, 15 dagar å 1,200 kr. för år .............. »
Extra arfvoden ........................................................................... »
Gratifikationer .............................................................................. »
Summa kr.
2.500: —
1,100: —
1,100: —
1,000: —
600: —
294: 62
84: 5 2
111: 09
86: 02
36: 29
50: —
32: —
505: 46
7,500: —
Häraf å ordinarie stat......... kr. 2,250: —
125:— kr 2,375: —
samt å extra stat........................................... » 5,125:— kr. 7,500:_
Summa för år 1910 ................................................................ kr. 17,968: 4 5.
1911, såvidt me är kändt.
En stämpelkassör
lön och tjänstgöringspenningar samt missräknings-
penningar ...............................
|
........ kr.
|
4.500: —
|
arfvode ..........................................
|
........ »
|
500: —
|
Pin stämpelexpeditris, lön...................
|
........ kr.
|
1,300: —
|
och tjänstgöringspenningar .........
|
........ »
|
900: —
|
En stämpelexpeditris, lön och tjänstgöringspenningar »
En amanuens ............................................................................. »
Transport kr.
5,000: —
2,200: —
2,200: —
2,000: —
11,400: —
79
Transport kr.
Ett kvinnligt biträde ................................................................. >
Semestervikariat:
En stämpelkassör ................................... kr. 125: —
En stämpelexpeditris ............................ » 75: —
En d:o » 75: —
En amanuens.............................................. » 70: —
Ett kvinnligt biträde.............................. » 70:— ,
Tilläggsarfvoden till t. f. amanuenser och biträden......... >
En extra stämpelkassör, 5 månader 9 dagar å 2,000 kr.
för år................................................................................. »
En extra amanuens, 4 månader å 1,200 kr. för år »
Ett extra kvinnligt biträde, 4 månader 27 dagar å
1,200 kr. för år ................................................................ »
Extra arfvode............................................................................. >
Summa kr.
Härtill kommer till en extra amanuens minst en månad
och gratifikationer, förslagsvis ....................................... »
Summa kr.
Häraf på ordinarie stat ............................. kr. 4,625: —
och på extra stat .......................................... » 10,806: 15 »
11,400: —
1,200: —
415: —
225: 77
884: 4 1
400: —
490: 97
15: —
15,031: 15
400: —
15,431: 15
15,431: 15.
80
Bil. VIII.
• i
I ! ' I
Till Stämpelkommitterade.
I skrivelse den 28 sistlidne september hafven I anhållit, att
kungl. statskontoret ville yttra sig öfver frågan, huruvida och i hvad
mån stämpelförsäljningens anordnande i öfverensstämmelse med trenne
i en bifogad promemoria angifna olika förslag till omläggning af
stämpelförsäljningsväsendet skulle kunna beräknas medföra minskadt
behof af arbetskrafter inom kungl. statskontoret och hvilka besparingar
däraf eller eljest af förslagens genomförande kunde föranledas.
De trenne ofvan omförmälda förslagen voro följande:
A. Enkla beläggningsstämplar för allmänhetens behof äfvensom
öfverlåtelsestämplar och punschstämplar försäljas genom postverket.
Enkla beläggningsstämplar och helarlcsstämplar till utgående ex¬
peditioner erhållas af vederbörande tjänstemän direkt från statskontoret.
Dubbla beläggningsstämplar är domare på landet äfvensom veder¬
börande expeditionshafvande vid hofrätt och rådstufvurätt berättigad
att, efter anmälan för Stockholms stad hos statskontoret och för öfriga
delar af riket hos Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande,
erhålla direkt från statskontoret, i den mån sådana stämplar erfordras
för beläggning af i 29 § stämpelförordningen omförmälda handlingar
som till domstolen ingifvas.
Göres i visst fall icke sådan anmälan, ankommer på statskontoret
eller Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande att förordna särskild
försäljningsman för tillhandahållande af vid domstolen erforderliga
dubbla beläggningsstämplar, hvilka försäljningsmannen äger att rekvi¬
rera direkt hos statskontoret. Därest sålunda förordnad särskild för¬
säljningsman i visst fall icke kan tillhandahålla erforderliga stämplar
(af högre valörer), skola dessa kunna direkt hos statskontoret rekvireras.
B. Enkla beläggningsstämplar och helarksstämplar till utgående
expeditioner erhållas af vederbörande tjänstemän direkt från stats¬
kontoret.
81
Enkla beläggningsstämplar för allmänhetens behof, öfverlåtelse-
stämplar och punschstämplar äfvensom dubbla beläggningsstämplar för¬
säljas genom postverket; dock att domare på landet äfvensom veder¬
börande expeditionshafvande vid hofrätter och rådstufvurätter äga att.
efter därom hos statskontoret eller Kungl. Maj:ts vederbörande befall-
ningshafvande gjord anmälan, direkt hos statskontoret erhålla och åt
allmänheten tillhandahålla de för beläggning af till domstolen ingifna
handlingar erforderliga dubbla beläggningsstämplar.
C. Postverket ombesörjer såväl all distribuering af stämplar till
ämbets- och tjänstemän som all stämpelförsäljning till allmänheten:
dock att domare på landet äfvensom ve'derbörande expeditionshafvande
vid hofrätter och rådstufvurätter tillförsäkras enahanda försäljningsrätt
efter gjord anmälan som enligt A. och B., därvid emellertid erforder¬
liga förråd af stämplar efter rekvisition tillhandahållas dem af post¬
verket.
Anm. Enligt förslagen B. och C. skall sålunda postverket vara
beredt att tillhandahålla dubbla beläggningsstämplar i erforderlig mängd
vid de ting, där stämpelförsäljningen icke ombesörjes af domaren.
Enligt samtliga utkasten skall statskontoret ombesörja tillverk¬
ningen af alla slag af stämplar äfvensom mottaga redovisning af ge¬
neralpoststyrelsen för den stämpelförsäljning, som ombesörjes af post¬
verket. Enligt A. och B. har statskontoret dessutom att mottaga
särskilda redovisningsräkningar af de ämbets- och tjänstemän samt för-
säljningsmän, hvilka direkt från statskontoret erhålla stämplar.
Gemensamt för samtliga utkast är, att anmälan af domare eller
expeditionshafvande, att han önskar omhänderhafva viss försäljning af
dubbla beläggningsstämplar, äfven medför förpliktelse att i afsedd om¬
fattning tillhandahålla sådana stämplar.
I samtliga utkast är förutsatt, att såväl domare och andra
ämbets- och tjänstemän, hvilka i tjänsten använda stämplar, som ock
särskilt antagna försäljningsmän skola bibehållas vid den rätt till
provision, som nu tillkommer dem.
Uti infordrad promemoria af den 8 innevarande månad har
stämpelkassören O. F. W. Schnell, som af kungl. statskontoret lämnats
tillfälle att uti ärendet yttra sig, anfört:
11
82
»Förslag A. Under förutsättning att af rekvisitionerna från ämbets¬
män, som tillika sälja till allmänheten, ungefär halfva antalet skulle afse
stämplar för allmänhetens behof, skulle postverket af sammanlagda an¬
talet rekvisitioner för tiden oktober 1909 — september 1910 — 7,742
stycken öfvertagit rekvisitioner å:
enkla beläggningsstämplar
d:o
fondstämplar ........................
punschstämplar......................
hvarvid skulle återstått ..
727
455
186
749
2,117
5,625 stycken.
För tiden oktober 1910—september 1911:
Sammanlagda antalet.........
enkla beläggningsstämplar
d:o
fondstämplar .......................
punschstämplar.....................
återstod...................................
779
477
214
685
7,925 stycken
2,155
5,770 stycken.
Till dessa återstoder böra dock läggas de rekvisitioner, som
generalpoststyrelsen skulle ha gjort, och hvilkas antal kunnat vara
ganska afsevärdt, då stämpeldepåns i Visby rekvisitioner uppgått till
ett tiotal per år. Härvid torde äfven böra observeras, att flertalet
rekvisitioner å punschstämplar expedieras genom riksbankens sedel¬
tryckeri samt att vederbörande expeditris endast utskrifver order å dessa.
Vidare skulle antalet stämpelredovisningar minskats från omkring
600 till 400 å 450 stycken.
Genom förslaget skulle det till sedeltryckeriet utgående arfvode,
1,500 kronor per år, kunna inbesparas. I den ordinarie personalen å
stämpelkontoret, nämligen 1 kassör, 2 expeditriser, 1 amanuens och
1 skrifbiträde, kan ingen minskning göras. Möjligen skulle behofvet
af extra kassör eller extra skrifbiträde någon smula inskränkas.
83
Förslag' B. Detta verkar i hufvudsak lika med förslag A.
För de 10 städer, där stämpelförsäljningen ej ombesörjes af råd-
stufvurättstjänstemän, nämligen Vaxholm, Norrtälje, Östhammar, Öre-
grund, Mariefred, Vadstena, Kungsbacka, Marstrand, Strömstad och Hjo,
uppgå rekvisitionerna af dubbla beläggningsstämplar, som i sådant fall
skolat expedieras af postverket, till 40 å 50 stycken per år.
Förslag C. Enligt detta förslag skulle stämpelkontorets befatt¬
ning med stämplarna inskränkas till beställning, inräkning och expe¬
diering till postverket af vanliga stämplar samt fond- och punsch¬
stämplar, beställning, inräkning och expediering till allmänheten af
kortkonvolut och kortstämpelremsor, under oktober 1009—september
1910 respektive 185 och 35 stycken samt under oktober 1910—sep¬
tember 1911 respektive 166 och 26 stycken, samt granskning af general¬
poststyrelsens redovisning äfvensom af afskrifningsansökningar, livilket
torde ungefär motsvara den arbetsbörda, som före 1909 ålåg stämpel-
kassören, därvid dock amanuensbiträde tidtals torde vara af nöden.»
Hvad stämpelkassören sålunda anfört anser sig kungl. stats¬
kontoret kunna för egen del biträda. Kungl. statskontoret har dock
livad förslaget C beträffar velat tillägga, att under den tid, som må
komma att åtgå, innan postverkets tjänstemän kunna liafva hunnit
sätta sig in i de nya bestyr, som skulle dem åligga, och någon erfaren¬
het vunnits om åtgången på olika orter af särskilda stämpelslag och
valörer, generalpoststyrelsens rekvisitioner torde komma att för kungl.
statskontoret medföra betydligt mera besvär än det, som var förknippadt
med stämpeldistributionen därifrån före år 1909.
Det lär äfven böra komma i betraktande, att den kontroll öfver
stämpelväsendet, som före år 1909 tillkom revisorn och bokhållaren å
inkomstbyrån, numera icke skulle kunna åter påläggas denne; hvadan
en förstärkning af arbetskrafterna å denna byrå af nämnda anledning
skulle komma att påkallas.
Enligt kommitterades önskan har eu af kungl. statskontorets extra
ordinarie tjänstemän på eget ansvar gjort utredning dels om antalet
från kungl. statskontorets stämpelbyrå expedierade stämpelrekvisitioner
under hvartdera af åren oktober 1909—september 1910 och oktober
1910—september 1911, dels ock beträffande antalet rekvisitioner å
enkla och dubbla beläggningsstämplar samt helarksstämplar under
84
samma tider, grupperade efter rekvirenternas egenskap af att vara: »en¬
bart försäljare» eller »stämpelförsäljare tillika ämbetsmän».
Dessa utredningar bifogas härjämte äfvensom en af bemälde extra
ordinarie tjänsteman aflämnad räkning å godtgörelse för detta arbete.
Stockholm den 10 november 1911.
HANS WACHTMEISTER.
C. G. SYL VAN.
Gustaf Ählm.
85
Bil. IX.
P. M.
angående försäljning af stämplar genom postverket.
Af stämpelkommitterades trenne utkast till omläggning af stämpel-
försäljningsväsendet synes alternativ C vara det enda, som bör ifråga-
komma.
För postverket skulle kostnaderna blifva ungefär enahanda, hvil-
ket alternativ som än kunde förverkligas. Genom antagande af alter¬
nativ C skulle statskontorets omkostnader så godt som bortfalla, under
det att postverkets utgifter icke skulle nämnvärdt ökas. För stats¬
verket blefve därför anordningen enligt alternativ C mest fördelaktig.
Under nuvarande förhållanden uppgår kostnaden för distribuering
och försäljning af stämplarna till ungefär 1 Ib procent af försäljnings¬
summan. Det synes lämpligt, att postverket för sitt besvär finge till¬
godoräkna sig en ersättning, motsvarande nämnda kostnad. Det föreslås
sålunda att postverket får åtnjuta en provision af 1 7,> procent af för¬
säljningssumman.
Stämplarna borde efter rekvisition hos statskontoret levereras
direkt från tryckeriet till postverket. Kontrollräkning behöfde då ej
förekomma mer än en gång.
Influtna stämpelmedel borde levereras till statskontoret kvartalsvis
och slutredovisning afgifvas efter livarje års utgång, hvarvid postverket
tillkommandé provision borde afdragas.
Stämpelförsäljningen bör ske dels genom samtliga postkontor samt
vissa poststationer, som kunna anses lämpliga, dels ock tills vidare
genom vissa stämpelförsäljare.
86
Såsom stämpelförsäljare borde icke förekomma andra personer än
domare på landet samt expeditionshafvande vid hofrätt, rådstufvurätt
samt möjligen vissa centrala verk. Stämpelförsäljare bör vid äfventyr
såsom för tjänstefel vara förbjuden att försälja stämplar, som ej äro
erforderliga i hans tjänstutöfning.
Stämpelförsäljare må kunna i förskott få stämplar från visst post¬
kontor, intill ett visst för hvarje särskildt fall bestämdt belopp. För
dylikt förskott skall ställas säkerhet, som skall godkännas af konungens
befallningshafvande i länet.
Stämpelförsäljare bör för hvarje månad till det postkontor, som ut¬
lämnat stämpelförskottet, inleverera samtliga influtna medel för stämplar,
som af honom försålts under månaden. Leveranserna böra ske i jämna
hundratal kronor. Vid hvarje års slut skall hvarje stämpelförsäljare
afgifva fullständig redovisning öfver stämpelförsäljningen under året.
Därvid må han äfven tillgodoräkna sig provision för hela beloppet af
de stämplar, han försålt under det gångna året. Provisionen bör utgå
efter enahanda grunder, som för närvarande. A tillgodonjuten provi¬
sion meddelas kvitto till det postkontor, dit redovisningen afgifvits.
T. f. domare eller expeditionshafvande anses ej såsom särskild
försäljningsman, utan anses vid provisionsberäkningen de stämplar,
som han under förordnande försålt, såsom försålda af ordinarie tjänst-
innehafvaren. T. f. domare eller expeditionshafvare är ej skyldig vara
stämpelförsäljare, äfven om ordinarie tjänstinnehafvaren åtagit sig
detta uppdrag.
Därest domare eller expeditionshafvande förklarat sig icke vilja
vara stämpelförsäljare, må icke heller vikarie för sådan tjänsteman
kunna få sådant uppdrag.
När domare å landet icke är stämpelförsäljare, skall postverket
vara skyldigt att under ting å ort, där postkontor icke finnes, likväl
tillhandahålla dubbla beläggningsstämplar i erforderlig mängd.
Därest stämpelförsäljare under någon del af året, såvida han icke
därunder åtnjuter tjänstledighet, undandrager sig att tillhandahålla
stämplar, indrages hans rätt att vara stämpelförsäljare.
Då det är önskligt, att postverket så småningom blir ensam för¬
säljare af stämplar till allmänheten, böra stämpelförsäljarnes antal redan
från början inskränkas till det allra oundgängligaste. Stämpelförsälj¬
ning mot åtnjutande af provision bör ej medgifvas åt andra tjänstemän
än sådana, i hvilkas löneförmåner sådan provision för närvarande kan
sägas ingå. Vid blifvande löneregleringar bör hänsyn tagas till att
denna aflöningsform bör komma att upphöra. Det torde nämligen
87
kunna anses vara en hederssak för hvarje svensk ämbets- och tjänsteman,
att b an fullgör sina tjänståligganden utan särskild ersättning vare sig
i form af sportler eller provision.
Om siffrorna för år 1910 läggas till grund för beräkningen, torde
det ekonomiska resultatet af en omläggning af stämpelförsäljnings-
väsendet i nu föreslagen riktning kunna beräknas ungefär sålunda:
Postverkets föreslagna provision å de försålda stämplarna
(= nuvarande ungefärliga omkostnaderna)
IV2 procent af 16,600,000 kronor..................... kronor 249,000: —
Provisionen till stämpelförsäljarna enligt förestående för¬
slag kan beräknas till i medeltal inemot 2 procent. Då beloppet
af försålda dubbla beläggningsstämplar, hvilka i främsta rum¬
met skulle försäljas af dem, uppgick till kronor 8,420,000: —
helarksstämplar ..................... » » 700,000: —
samt beloppet af enkla stämplar, som
kunna beräknas försäljas af dessa obligato¬
riska stämpelförsäljare, beräknas till om¬
kring ......................... ............................... kronor 880,000: —
skulle sålunda försäljningsprovisionen å
den sammanlagda summan................. kronor 10,000,000: —
kunna beräknas till omkring högst .............. kronor 200,000: —
Postverkets omkostnader, därest distribueringen och
försäljningen skett genom postverket, torde kunna beräk¬
nas till afföningar åt en postexpeditör och en vakt¬
mästare ............................................................. kronor 4,500: —
utgifter för blanketter, omslagspapper, för-
varingspärmar in. m.................................... kronor 1,500: —
omkostnader för semestervikarier, tillfälliga
förstärkningar och dylikt högst................. kronor 4,000: — 10,000: —
Summan af de utgifter, som skulle drabbat post¬
verket, kan sålunda beräknas till omkring .............. kronor 210,000: —
Postverkets vinst (— besparing för statsverket) skulle
härigenom hafva uppgått till omkring..................... kronor 39,000: —
88
I själfva verket har stämpelförsäljningen under 1910 kostat om¬
kring 258,000 kronor. Den beräknade besparingen för statsverket
skulle sålunda hafva uppgått till omkring 48,000 kronor.
Vid denna beräkning har ej hänsyn i något fall tagits till nu
utgående porto för försändelser, innehållande stämplar till försäljare
samt rekvisitioner och redovisningar från dem. Sammanlagdt torde
detta porto kunna beräknas till omkring 9,000 kronor för året. Post¬
verkets intäkter skulle sålunda hafva minskats med detta belopp.
Då emellertid den hufvudsakligaste delen af detta porto utgöres af
tjänsteporto, hade i själfva verket denna minskning af intäkterna en¬
dast varit skenbar. För statsverket skulle den ofvan angifna vinsten
likväl uppstått.
Ofvan angifna vinst, som väl kan synas jämförelsevis ringa, då
hänsyn tages till de stora belopp, som inflyta, torde emellertid kunna
beräknas komma att framdeles ökas dels genom ökad omsättning af
stämplar, dels ock genom successiv indragning af stämpelförsäljarna
och därmed minskad försäljningsprovision. En indragning af stämpel¬
försäljarna skulle visserligen komma att medföra någon ökning af
postverkets omkostnader för försäljningen till allmänheten. Dock torde
denna ökning icke kunna stiga till så höga belopp, att hela omkost¬
naden skulle komma att öfverstiga 30,000 å 40,000 kronor för år,
äfven om hela försäljningen skulle ske genom postverket utan mellan¬
händer.
Postverkets vinst skulle sålunda kunna tänkas i framtiden uppgå
till 200,000 kronor och däröfver. Men då all postverkets vinst kom¬
mer statsverket tillgodo, skulle staten sålunda genom den föreslagna
anordningen i verkligheten komma att göra en motsvarande besparing
på nu utgående omkostnader för stämpelförsäljningen.
För postverket skulle öfvertagandet af stämpelförsäljningen dess¬
utom medföra en direkt fördel i så måtto, att postverkets ökade behof
af rörelsekapital skulle kunna bättre tillgodoses utan att postverkets
kassaförlag, hvilket för närvarande är 1,200,000 kronor, behöfde ökas.
Postverkets penningrörelse ökas i mycket hög grad för hvarje år.
Som exempel härpå må anföras följande siffror:
89
Beloppet af inbetalade postanvisningar utgjorde i runda tal:
år 1907 ....................................... kronor 163,700,000: —
» 1908................................... » 187,000,000: —
» 1909.................................... » 210,700,000: —
» 1910...................................... » 266,000,000: —
Öfver de utbetalade postanvisningarna föres ej statistik, men torde
utbetalningarna hafva öfverskjutit inbetalningarna:
år 1907 med omkring.............. kronor 9,000,000: —
» 1908 » » » 7,600,000: —
» 1909 » » » 7,400,000: —
» 1910 » » » 9,700,000: —
beroende på den stora mängden postanvisningar från Amerika.
Jämväl för postsparbankens räkning verkställas stora penningom¬
sättningar.
För belysande häraf meddelas nedanstående tablå:
År
|
Inbetalda post¬
sparbanks-
medel
Insättningar
|
Inbetalda
riksförsäkrings-
medel
|
Uttagna
p os tsp arb anks -
medel
|
Utbetalda
riksförsäkrings-
medel
|
Utbetalningar för civil¬
statens änke- & pupill-
kassa, folkskollärarnas
pensionsinrättning och
änke- & pupillkassa samt
elementarlärarnas d:o.
|
1907
|
11,800,000
|
900,000
|
17,000,000
|
259,000
|
|
1908
|
10,200,000
|
764,000
|
16,000,000
|
343,000
|
—
|
1909
|
11,900,000
|
700,000
|
14,400,000
|
385,000
|
1,700,000
|
1910
|
12,870,000
|
678,000
|
13,550,000
|
440,000
|
1,870,000
|
D. Boberg.
12
90
B il X.
Utländsk lagstiftning.
Norge.
Stämpelförsäljningen är i hufvudsak reglerad genom kungliga
resolutioner och i kraft af dessa af finans- och tulldepartementet ut¬
färdade instruktioner och andra administrativa föreskrifter. Enligt
kungl. resolution af den 1 februari 1879 skall en af Kungl. Maj:t
utnämnd stempelpapirforvalter förvara och till vederbörande försäljare
öfversända stämplar äfvensom bokföra och redovisa statsverkets samt¬
liga stämpelinkomster. Därjämte har stämpelpappersförvaltaren att
ombesörja försäljningen inom Kristiania. Utom hufvudstaden skötes
försäljningen genom därtill af nyssnämnda departement antagna för¬
säljare (forhandlere), hvilka utföra sitt uppdrag på eget ansvar och in¬
sätta uppburna stämpelmedel på statskassans konto i Norges bank.
Försäljarne erhålla stämplar på kredit till belopp, som för en hvar af
dem fastställes af departementet. Förpliktade att åtaga sig försälj¬
ning af stämplar äro sedan gammalt fogder (dessa äro i fråga om
uppbördsförrättningar i senare tid i de flesta amt ersatta af amts-
kasserere) och sorenskrivere samt, enligt förutnämnda 1879 års resolution,
tillika bijfogder och skattefogder. Vid sidan af de till försäljning för¬
pliktade har departementet, såsom försäljare i en del orter antagit
några få andra personer. De flesta af dessa äro postmästare eller
länsmän eller eljest personer i det allmännas tjänst. Samtliga nu
nämnda försäljare mottaga sina stämpelförråd af stämpelpappersför¬
valtaren och afgifva till honom sina redovisningar.
På grund af ett af finans- och tulldepartementet lämnadt allmänt
bemyndigande äga därjämte sorenskriverne, en hvar inom sitt distrikt,
utse länsmän till återförsäljare (udscelgere) af stämpelmärken (icke skrif-
stämplar). Försäljningen genom återförsäljare sker på vederbörande
sorenskriveres ansvar. Denne förser mot säkerhet, som af honom god¬
kännes, återförsäljaren med erforderligt stämpelförråd samt mottager af
honom uppbörd och redovisning.
91
Huruvida säkerhet för stämpeluppbörd skall ställas, bestämmes för
hvarje särskild försäljare af finansdepartementet, som tillika har att
afgöra, huruvida erbjuden säkerhet skall antagas. För närvarande
gäller, att de flesta af de frivilliga försäljarna men icke de som utöfva
försäljningen såsom tjänsteplikt äro förpliktade att ställa säkerhet för
sin uppbörd. Alla försäljare åtnjuta godtgörelse i form af provision,
hvilken så godt som undantagslöst utgår med 2 procent af de sålda
stämplarnas belopp. Där vederbörande försäljare antagit återförsäljare,
äga bägge tillgodoräkna sig 2 procent provision å de af återförsäljaren
försålda stämplarnas värde.
Danmark.
Jämlikt Lov om Stempelafgift af den 13 maj 1911 äger finans¬
ministeriet meddela närmare föreskrifter i fråga om försäljning af
stämplar. I kraft häraf har nämnda ministerium den 20 september
nyssnämnda år utfärdat Bekendtgorelse angaaende Förhandlingen af stemplet
Papir og Stempelnuerker.
Enligt nämnda kungörelse ombesörjes stämpelförsäljningen i Köpen¬
hamn och Fredriksberg genom Amtstuen i Köpenhamn samt af särskilda
försäljare, hvilka tillsättas af skattedepartementet.
Utom Köpenhamn och Fredriksberg ombesörjes stämpelförsälj¬
ningen genom Amtstuerna äfvensom på vissa orter, enligt bestämmelse
af skattedepartementet, af filialförsäljare, hvilka utses af vederbörande
Amtmand.
Försäljare skall ställa säkerhet, hvars storlek bestämmes, så vidt
angår försäljarna i Köpenhamn och på Fredriksberg, af chefen för l:sta
revisionsdepartementet och beträffande öfriga försäljare af vederbörande
Amtmand. Försäljare äger icke utöfva försäljning på flere ställen och
skall, i fråga om ej mindre försäljningens anordning än äfven bokföring
och redovisning, efterkomma de föreskrifter, som kunna blifva meddelade
af skattedepartementet eller l:sta revisionsdepartementet.
Ersättning till försäljare utgår i form af provision, som beräknas
efter 1 7-> procent af det såldas värde. För den af filialförsäljning
föranledda bokföring äga därjämte vederbörande Amtstuer uppbära
godtgörelse, beräknad efter 3U procent.
Stämpelförsäljningen anförtros, enligt erhållen uppgift, såvidt
möjligt åt personer, som hålla öppen handelsbod hela dagen, hvarjämte
92
tillses, att försäljningsställena komma att ligga på de med hänsyn till
allmänhetens bekvämlighet lämpligaste platser; från den 1 april 1912
komma postkontoren att tillhandahålla mindre stämpelmärken.
Tyskland.
Stämpelskatter upptagas såväl af tyska riket som af förbunds-
staterna.
Tyska riket.
Stämpelväsendet är ordnadt genom Reichsstempelgesetz af den 15
juli 1909 samt Wechselstempelgeselz af samma dag med till hvardera
lagen hörande, af förbundsrådet utfärdade Ausfiihrungsbestinimungen.
Enligt förstnämnda lag skall stämpelskatteskyldigheten fullgöras
på olika sätt i fråga om skilda slag af stämpelskatter. Af hithörande
bestämmelser må följande anföras.
Stämpelskatt vid utfärdande af aktier, obligationer och andra
dylika värdepapper utgöres genom skattebeloppets inbetalning till
vederbörande uppbördsmyndigliet, som har att antingen förse värde¬
papperet med riksstämpelmärken (Reichsstempelzeichen) eller ock låta
påtrycka stämpel till erforderligt belopp. Förbundsrådet äger bestämma,
i hvilka fall och under hvilka förutsättningar ifrågavarande stämpel¬
skyldighet må fullgöras genom åsättande af stämpelmärken utan med¬
verkan af offentlig myndighet. Den vid öfverlåtelse af värdepapper
utgående stämpelskatt erlägges genom utgifvande af slutnota med be¬
gagnande af formulär, som äro i förväg stämplade eller förses med
stämpelmärken. Stämpelplikt för lotter i offentliga lotterier fullgöres
genom skattebeloppets inbetalning till vederbörande myndighet. För¬
bundsrådet äger bestämma, huruvida och på livad sätt stämpelmärken
härvid skola komma till användning. Vid fastighetsöfverlåtelser ut¬
gående stämpelafgift utgöres genom användande af stämpelmärken enligt
af förbundsrådet utfärdade bestämmelser. Förbundsrådet äger jämväl
bestämma, huruvida och under hvilka förutsättningar denna stämpel¬
skatt må erläggas utan användande af stämpelmärken.
Förbundsstaterna äga för sina förvaltningsområden ej mindre be¬
stämma, hvilka myndigheter skola handhafva de i riksstämpellagen
omförmälda åligganden, än äfven, jämlikt Ausfuhrungsbestimmungen till
riksstämpellagen, utfärda föreskrifter rörande försäljningen af riksstämpel¬
märken.
Enligt de i senare hänseendet meddelade bestämmelser försäljas
riksstämpelmärken i de flesta förbundsstaterna genom tull- och skatte- '
93
uppbördsmyndigheter, i Preussen därjämte af särskild! utsedda stämpel-
försäljare (Stempelvert eller) och i Bayern genom postanstalterna. Hvarje
förbundsstat erhåller af riket 2 procent i godtgörelse för bestyret med
försäljning af stämplar och uppbörd af stämpelmedel. I öfrigt utgår
af riksmedel ingen ersättning härför vare sig till förbundsstaterna eller
till vederbörande stämpelförsäljande myndigheter och privatpersoner.
I växelsstämpellagen stadgas, att stämpelskatt för växlar skall
erläggas antingen genom användande af behörigen stämplad växel-
blankett eller genom blankettens förseende med stämpelmärken. Be¬
träffande försäljningen af växelstämplarna är i Ausfiihrungsbestimmungeii
till sistnämnda lag stadgadt-, att densamma skall ombesörjas af post-
anstålterna, Yäxelstämplar af lägre valörer (30 Pf. och därunder) skola
tillhandahållas af alla postkontor (.Postämter) och i mån af behof af öfriga
postanstalter. Försäljningen af växelstämplar af högre valörer regleras
genom särskilda, till allmänhetens kännedom meddelade bestämmelsei.
Ur rikskassan utbetalas årligen till hvarje förbundsstat ett belopp, mot¬
svarande 2 procent af de växelstämpelmedel, som influtit inom dess om¬
råde. Postförvaltningarna äga tillgodoräkna sig en öfverenskommen
provision för försäljningen af växelstämplar efter 2 2 procent af
inkomsterna.
Preussen.
Stempelsteuergesetz af den 30 juni 1909 stadgar följande olika
sätt för fullgörande af stämpelskatteskyldighet:
1) användande af skrifstämplar,
2) anbringande af stämpelmärken på sådana handlingar, som fä
stämpelbeläggas utan medverkan af offentlig myndighet,
3) ingifvande till behörig myndighet af den stämpelpliktiga hand¬
lingen (i hufvudskrift eller sammandrag) jämte penningar till stämpel-
afgiftens belopp,
4) stämpelmärkens anbringande genom därtill behörig myndig¬
het, samt
5) kontant inbetalning af stämpelafgiftens belopp (för erläggande
af vissa rättegångskostnader).
De bestämmelser, som reglera stämpelförsäljningen, äro meddelade
af finansministern och återfinnas i de den IG augusti 1910 utfärdade
Ausfiihrungsbestimmungen till nämnda stämpelskattelag.
Enligt sistnämnda författning är stämpelförsäljningen i olika
omfattning anförtrodd dels åt tullmyndigheterna (Hauptzollcimter och
Zollämter) dels åt särskild! förordnade stämpelförsäljare (Stempelver-
94
teiler). De sistnämnda tillsättas å orter, som sakna egen tullmyndighet
och äro mera aflägset belägna från plats, där sådan myndighet finnes.
Inrättandet af nya stämpelförsäljningsställen är beroende på beslut af
finansministern, under det att förordnandet af stämpelförsäljare till¬
kommer vederbörande Oberzolldirektion. Till stämpelförsäljare utses på
de platser, där efterfrågan på stämplar påkallar deras tillhandahållande
vid hvarje tid på dagen, i regel affärsmän eller yrkesidkare (butiks-
innehafvare in. fi.), på platser däremot, där stämpelförsäljning anses
behöfva äga rum endast vid vissa tider på dagen, företrädesvis tjänste¬
män (särskildt lärare). Stämpelförsäljare äger icke utan särskildt be¬
myndigande försälja stämplar till högre belopp än 100 Mark för hvarje
särskildt fall. Erforderligt förråd af stämplar erhåller försäljare från den
tullmyndighet (Amtsstelle), inom hvars förvaltningsområde han bor. I regel
skola försäljarna erlägga kontant betalning vid mottagandet af stämplar.
Undantag härifrån kan dock i särskilda fall, med finansministerns med-
gifvande, beviljas af vederbörande Oberzolldirektion. Då kontant betalning
icke erlägges, skall i regel ställas säkerhet, hvars belopp och natur be¬
stämmes af sistnämnda myndighet och som förvaras hos öfvertullkassan.
Godtgörelse åtnjutes af stämpelförsäljarna i form af provision efter be¬
räkningsgrund, som för hvarje särskild försäljare bestämmes af veder¬
börande tullmyndighet. I regel utgår provisionen med 2 procent intill
ett årligt stämpelbelopp af 60,000 Mark och med 1 procent för Över¬
skjutande belopp. I fall af behof, särskildt för att bibehålla erforder¬
liga stämpelställen, äger vederbörande myndighet i undantagsfall bevilja
godtgörelse efter högre beräkningsgrund, högst 5 procent. Provisionen
utbetalas i regel kvartalsvis af vederbörande tullkassa. Undantagsvis
kan medgifvas stämpelförsäljare, som köper stämplar kontant, att vid
inköp från köpesumman afdraga beloppet af därå belöpande godtgörelse.
Bestämmelser rörande stämpelförråd och deras fördelning samt
angående bokföring af och redovisning för mottagna stämplar äro
meddelade genom Buchfuhrungsordnung fur den Landesstempel af den 17
augusti 1910. Af de genom denna författning gifna föreskrifter torde
det vara tillräckligt att här anföra den, enligt livilken vederbörande
tullmyndigheter erhålla de för fördelning och försäljning erforderliga
stämpelförråd från ett hufvudstämpelmagasin i Berlin.
95
England.
De i England gällande bestämmelserna angående försäljning af
stämplar äro gifna i Stamp Duties Management Ad och Stamp Ad, bägge
af 1891.
Stämpelbeskattningen utmärkes dels genom åsättande af stämpel¬
märken dels genom stämpeltryckning på vederbörande handling. Stäm¬
pelförsäljningen och stämpeltryckningen liksom stämpeluppbörden lyda
under Commissioners of Inlancl Revenue och utöfvas dels af vissa myn¬
digheter i Londons city och i större landsortsstäder, dels ock af sär¬
skilda stämpelförsäljare landet rundt.
De förra utföra stämpeltryck å ingifna handlingar och hafva där¬
jämte till försäljning såväl stämpelmärken som skrifstämplar. Enligt
meddelad upplysning sträfvar man att öka antalet af dessa centrala
stämpelmyndigheter.
Stämpelförsäljarna äga, efter rekvisition, erhålla erforderliga för¬
råd af stämplar från nämnda myndigheter. Utom sin befogenhet
till stämpelförsäljning äga stämpelförsäljarna äfven från allmänheten
mottaga stämpelpliktiga handlingar jämte penningar motsvarande
stämpelbeloppet för att insända bäggedera för stämplingens utförande
till vederbörande myndighet.
Stämpelförsäljarna utgöras dels af tjänstemän i Board of Inland
Revenue och i Board of Customs ‘ and Excise, dels af postanstaltsföre-
ståndare under kontroll af General Post Office, dels ock af stämpel-
distributörer (Distributörs of Stamps). Förr var stämpelförsäljningen
hufvudsakligen anförtrodd åt Distributörs och Sub-Distributörs of Stamps,
men när numera ledighet uppstår efter en distributör, utses icke någon
ny, utan den af honom bestridda försäljningen öfverlämnas i stället åt
postverket.
Tjänstemännen i de bägge nyssnämnda Boards utöfva stämpel¬
försäljningen såsom ett till deras tjänst hörande arbete och åtnjuta
härför icke någon särskild ersättning. Detsamma gäller ett stort antal
postanstaltsföreståndare. Endast i fråga om en del mindre postanstalters
föreståndare är försäljningssummans storlek af betydelse vid bestäm¬
mandet af deras arfvode. Distributörerna däremot erhålla för stämpel-
försäljningen särskild godtgörelse, hvilken bestämmes för vissa år efter
deras respektive försäljningsbelopp. Endast distributörerna åligger det
att för sin uppbörd ställa säkerhet. Alla stämpelförsäljare äro per¬
sonligen ansvariga för sin uppbörd.
96
Frankrike.
Det franska .stämpelförsäljningsväsendet är icke ordnadt genom
allmän lag eller förordning, utan hufvudsakligen genom eu följd af
ministeriella beslut samt cirkulär och instruktioner af vederbörande
förvaltningsmyndigheter.
Dessa bestämmelser återfinnas i samlingsverket Répertoire dr
Manutention et de Comptabilité de VEnregistrement des Domaines et du
Timbre, utgifvet år 1901 af E. Manéro och A. Gautier, med Supplement
af år 1910.
Stämpelförsäljningsväsendet är tillika med ärenden angående
registrering förlagdt till ett särskildt verk, Administration de VEnregistre¬
ment des Domaines et du Timbre.
Centralförvaltningen utgöres af generaldirektionen i Paris under
ledning af en generaldirektör, tillika chef för förvaltningsrådet, och
lokalförvaltningen besörjes departementsvis af direktörer och dem under¬
ordnade tjänstemän.
I Paris finnes en Atelier général du Timbre, som ombesörjer stämpel¬
trycket å såväl stämpelmärken (timbres mobiles) som skrifstämplar (papier
limbré). Härifrån öfversändas stämplarna till departementsförråden
(entrepöts départementaux), som i sin ordning förse ortsorganen, uppbörds-
männen (receveurs), med erforderliga förråd.
Försäljningen sker genom nämnda uppbördsmän, i regel eu i
hvar kanton, samt genom särskildt antagna försäljare (débitants-distri-
buteurs), hvartill alltid utses innehafvare af tobaksbodar (débits de tabac).
Upprättande och indragning af försäljningsställen beslutas af general¬
direktören i förvaltningsrådet, men generaldirektören ensam nämner
och utfärdar fullmakt för försäljare. Byter tobaksbod innehafvare eller
föreståndare, utfärdar departementsdirektören ny fullmakt. Endast så¬
lunda befullmäktigade försäljare få sälja stämpelmärken. Dock äro
alla innehafvare af tobaksbodar utan vidare skyldiga att sälja lösa
10 centimes stämpelmärken för kvitton och räkningar. Sådana märken
säljas äfven på post- och telegrafanstalterna äfvensom af brefbärare.
Vissa stämpelmärken tillhandahållas också af tulltjänstemän
(stämplar för konossement, velocipedmärken) och vissa andra tjänstemän.
Beträffande villkoren för försäljning af stämplar genom débitants-
distributeurs är följande att märka. Försäljningen måste äga rum i
97
själfva tobaksboden. Inuti boden skall pa synlig plats finnas anslag
med prislista å stämpelpapperet samt utanför en skylt med orden
»Débit auxiliaire de papier timbré». Godtgörelse för försäljningen utgår
i form af provision, som beräknas efter 1 procent.
Post- och telegraftjänstemännen erhålla likaledes ersättning efter
1 procent, tulltjänstemännen efter 27* procent.
Österrike och Ungern.
Österrike.
Finanzministerialverordnung af den 28 mars 1854 innehåller i
fråga om stämpelförsäljningen de allmänna bestämmelserna, att stämpel¬
märken skola tillhandahållas allmänheten genom härtill bestämda organ
samt att andra personer än de särskildt därtill utsedda icke äga till¬
handahålla stämplar.
I öfrigt är stämpelförsäljningen ordnad genom administrativa
föreskrifter, hvilka numera finnas sammanförda under titeln Vorschriften
iiber die Slempelmaterialgebarung, hvilka trädt i kraft den 1 januari 1911.
Hof- och statstryckeriet i Wien, som verkställer tryckningen af
allt stämpelpapper, utgör tillika det centrala stämpelförrådsmagasinet
för hela riket. Därifrån fördelas stämplarna efter rekvisition till de i
alla större städer inrättade stämpelförrådsbyråerna (Stempelverlagsämter),
hvilka af praktiska skäl tjäna såsom mellanhänder mellan central¬
förrådet och försäljningsställena. De sistnämnda utgöras af dels stämpel-
försäljningsbyråer (Stempelverschleissämter) dels stämpelförsäljares (Steni-
pelverchleisser) expeditioner. Erforderliga förråd af stämplar erhålla
efter rekvisition de förra från den förrådsbyrå, till hvilken en livar af
dem är hänvisad, och stämpelförsäljarna från antingen viss förråds-
eller viss försäljningsbyrå.
Såsom förråds- och försäljningsbyråer tjänstgöra icke särskildt
därtill inrättade myndigheter, utan andra till finansförvaltningen, sår-
skildt till skatteuppbördsförvaltningen, hörande myndigheter.
Stämpelförsäljare utses af olika lokala finansmyndigheter för deras
förvaltningsområden. Till stämpelförsäljare kunna förordnas Tabak-
trafikanten (af staten antagna minutförsäljare af tobaksvaror) äfvensom
andra personer. Trafikanterna äro i denna egenskap dels berättigade
att utan särskildt bemyndigande utöfva stämpelförsäljning dels ock
13
98
förpliktade att efter uppdrag af behörig till an smyndighet åtaga sig
sådan försäljning. Af andra personer får stämpelförsäljning utöfvas
endast under förutsättning af behörigt bemyndigande.
Stämpelförsäljning till allmänheten utöfvas icke blott af försälj-
ningsbyråerna och försäljarna utan äfven af förrådsbyråerna. Beträf¬
fande såväl försäljnings- som förrådsbyråerna är förpliktelsen att till¬
handahålla allmänheten stämplar i regel inskränkt till vissa slag af
stämplar, i allmänhet af högre valörer. Berättigade äro de däremot
att försälja äfven öfriga stämplar.
Stämpelförsäljarna erlägga vid mottagandet af stämplar kontant
betalning. Ersättning tillgodokommer dem i form af provision, som
utgår efter olika grunder, allteftersom de tillhöra den första, andra
eller tredje af följande grupper. Den första gruppen omfattar stämpel¬
försäljare, som utöfva försäljningen själfständigt utan förbindelse med
annat yrke. Hit hänföras jämväl försäljare, som tillika utöfva tobaks-
försäljning eller lotterikollektion, förutsatt att sistnämnda yrken ut¬
öfvas såsom enda eller åtminstone såsom hufvudsakliga yrken. Till
försäljare af nämnda grupp utgår provision med 3 procent för stämplar
till värde af 2 österrikiska kronor och därutöfver och med 2 procent
för stämplar af lägre värde än 2 kronor. Till andra gruppen höra
sådana, som utöfva stämpelförsäljningen vid sidan af annat yrke, i
främsta rummet de, hvilka endast såsom bisysselsättning idka tobaks-
försäljning eller lotterikollektion jämte stämpelförsäljning. Dessa åtnjuta
stämpelprovision efter resp. 2 och 11/2 procent. Alla öfriga försäljare,
särskildt hos offentliga myndigheter anställda personer, hänföras till
tredje gruppen och erhålla provision efter 1 procent.
Ungrern.
Stämpelförsäljningen i Ungern är i hufvudsak ordnad på ena¬
handa sätt som i Österrike. Dock gäller i Ungern, beträffande för¬
säljningen genom enskilda, att tillstånd därtill efter ansökan meddelas
af kungl. finansdirektionen samt att sådant tillstånd i regel endast
kan meddelas minutförsäljare af tobak. Dessa äro icke utan vidare
befogade att sälja stämplar, hvaremot de kunna därtill förpliktas,
därest för visst försäljningsområde ingen ansökning om tillstånd före¬
ligger. Försäljningsvillkoren fastställas af finansdirektionen, enligt hvars
beslut godtgörelse efter 2 procent för närvarande utgår till försäl¬
jarna.
99
Italien.
Stämpelförsäljningen är i Italien reglerad genom finansministeriets
instruktioner af den 16 juni 1882.
Hufvuddragen äro följande. Vid hvarje statens uppbördskontor
(intendenza di finanza) i provinserna finnas inrättade stämpelförråd
(magacini provinciali di bollo). Därifrån utdelas stämplar i första band
till distributori primari, som utgöras af särskilda af statstjänstemän för¬
valtade kontor, ufficii contabili demaniali.
Dessa sälja såväl direkt till allmänheten som till återförsäljare
(distributori secondari), hvilka utses af uppbördskontorens chefer, finans¬
intendenterna, dels efter ansökning dels efter förslag af kommunal¬
styrelserna.
Till återförsäljare utses företrädesvis försäljare af statens monopol¬
artiklar, tobak och salt, men därtill kunna äfven utses andra personer,
som hålla öppen affär och äro kända som ärliga och redliga. På
grund häraf har det på senare tider blifvit brukligt att anförtro
stämpelförsäljningen på mindre orter åt postkontoren.
Återförsäljarna få såsom godtgörelse en provision af lVs procent
å beloppet af försålda stämplar.