Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till Riksdagens kansli den 25 april 1913 kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av 3 § b)
förordningen angående bevillning av fast egendom samt
av inkomst.
(2:a Avd.)
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frih. C. J. Beck-Friis, Eklund, Ollas
A. Ericsson, Bäckström, Jesperson, Rune, Christiernson *), Larsson i Klagstorp,
frih. Palmstierna, frih. Fleming, Elof Ljunggren, J, Östberg *), Danström,
Hallin *), Bergman, Jeansson i Kalmar, Källman *) och Jönsson i Revinge.
*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.
I eu inom Första kammaren av herr Clason väckt motion, nr 29,
som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att Riksdagen måtte
besluta sådan ändring av § 3 mom. b) bevillningsförordningen, att detta
moment får följande lydelse: »för jordegendom eller annan fastighet,
som antingen är till boställe eller eljes på lön anslagen eller varav
tjänsteinnehavare såsom lön åtnjuter avkomsten, såvida ägaren enligt § 5
a) eller b) är från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt
endast en person upplåten».
Tillika hemställer motionären, att, för den händelse det skulle anses
lämpligare, att undantag göres för hemman, som överflyttats från en
församlings prästerskap till en annan församlings och varav avkomsten
i likhet med bidrag ur prästerskapets löneregleringsfond tillställes tjänste¬
innehavaren genom Kungl. Majrts befallningshavande, momentet måtte
erhålla den lydelse, som bevillningsutskottet i sådant syfte ville föreslå.
Beträffande motiveringen för ovannämnda förslag hänvisas till
motionen.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 32 höft. (Nr 40.)
1
2
Utskottet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Enligt 3 § bevillningsföror dningen. skall bevillning av fast egen¬
dom erläggas i regel av ägaren, men av innehavai en bland annat, under
viss förutsättning, beträffande fastighet, som ar till boställe eller eljest
på lön anslagen. _ o
Enligt 5 § samma förordning är staten fri från erläggande av
fastiglietsbevillning. c ,
I fråga om skattskyldigheten till kommun stadgas i 57 § lorord-
ningen om kommunalstyrelse på landet, att denna för utarrenderad fas¬
tighet åligger arrendator^ samt i 59 §, att i fråga om löntagare, som
tillika innehar boställe, inkomst av bostället icke skall vid kommunal-
utskylders påförande inräknas i lönen. .
Med avseende å de i förevarande motion omförmälda fastigheter,
med vilka enligt numera givna prejudikat ur beskattningssynpunkt lik¬
ställts på lön anslagna boställen, som på särskild begäran av.tjänst¬
innehavaren eller någon hans företrädare blivit i författningsenlig ord¬
ning, vanligen på tjugu år, utarrenderade, hava, enligt numera givna
prejudikat, ovanberörda och dithörande stadganden så tolkats och^ till-
lämpats, att fastighet av förevarande slag, vartill staten betraktats såsom
ägare, skall upptagas bland fastigheter,.för vilka bevillning ej erlägges, var¬
emot vederbörande tjänstinnehavare, vilken icke ansetts som innehavare av
fastigheten, skall inkomsttaxeras för uppburna arrendet. ^ Belysande härut¬
innan är regeringsrättens utslag den 18 mars 1910 på besvär av kyiko-
herden A. Lindskog i fråga om hans inkomsttaxering 1908 i Sövestads
socken. Lindskog uppbar såsom kyrkoherde i Sövestads och Bromma
församlingars pastorat, bland annat, avkomsten av utarrenderade annex¬
hemmanet 1 mantal Bromma i sistnämnda församling. Sedan vederbörande
taxeringsnämnd taxerat Lindskog för en efter taxeringsvärdet beräknad
avkomst av hemmanet men icke för arrendet, samt prövningsnämnden,
där kronans ombud yrkat, att hemmanet skulle överföras till taxerings-
längden över fast egendom, för vilken bevillning ej erlägges, biträtt
taxeringsnämndens uppfattning, förklarade kammarrätten, varest krono-
ombudet besvärat sig, att hemmanet bort upptagas i berörda längd., och
att Lindskog vore skattskyldig för själva arrendesumman. Regerings¬
rätten fastställde kammarrättens utslag.
Eu följd av denna tillämpning är, att kommunalutskylder skola
påföras dels arrendatorn för fastigheten och dels tjänstinnehavaren för
uppburna arrendet.
Motionären har funnit berörda praxis och dess konsekvenser med¬
föra en obillig dubbelbeskattning.
Motionen har tydligen avseende endast å bevillmngen och den
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
kommunala beskattningen, men icke å inkomst- och förmögenhetsskatten,
som utgår å varje skattskyldigs verkliga inkomst utan hänsyn till källan.
Som bevillningen numera är av underordnad betydelse, ligger tyngd¬
punkten i frågan om den kommunala skattskyldigheten.
Här föreligger således närmast en kommunalskattefråga. Enligt
vad utskottet inhämtat, kommer densamma också att bliva uppmärk¬
sammad av de jämlikt Kungi. Maj:ts beslut den 18 november 1910 till¬
kallade s. k. kommunalskattekommitterade samt vinna sin lösning i
samband med den förestående allmänna revisionen av kommunalbeskatt¬
ningen. Vid sådant förhållande har utskottet funnit det vara mindre
lämpligt, att Riksdagen genom åtgärd eller uttalande i förevarande fråga
i ett visst avseende föregriper eller binder kommitterades arbete.
Emellertid anser utskottet sig böra i detta sammanhang erinra om
nedannämnda faktiska förhållanden.
1910 års lagstiftning om reglering av prästerskapets avlöning
har i så måtto omlagt grunderna för avlöningssättet, att enligt den¬
samma de prästerliga tjänstinnehavarna skola in natura åtnjuta allenast
fri bostad och eventuellt husbehovsvedbrand men i övrigt utfå sina
löner helt i penningar med bestämda belopp. Deras direkta beroende
av avkomsten från boställen eller andra ecklesiastika fastigheter kommer
således att upphöra. Den nya lagstiftningen skall träda i tillämpning
successivt, allt efter som de nu gällande lönekonventionerna utgå, vilket,
efter vad utskottet inhämtat, kommer att äga rum beträffande
12
|
pastorat
|
år
|
1914
|
16
|
pastorat
|
år
|
1925
|
34
|
|
»
|
1915
|
9
|
b
|
b
|
1926
|
no
|
»
|
»
|
1916
|
5
|
b
|
»
|
1927
|
179
|
»
|
))
|
1917
|
2
|
b
|
»
|
1928
|
202
|
»
|
»
|
1918
|
2
|
b
|
|
1929
|
204
|
|
»
|
1919
|
1
|
b
|
»
|
1930
|
222
|
|
))
|
1920
|
2
|
»
|
))
|
1931
|
156
|
|
»
|
1921
|
3
|
»
|
»
|
1932
|
113
|
|
b
|
1922
|
7
|
»
|
)>
|
1933
|
59
|
|
))
|
1923
|
2
|
b
|
B
|
1934
|
24
|
»
|
B
|
1924
|
1
|
»
|
»
|
1942
|
De av motionären avsedda förhållandena kunna enligt sakens natur
icke förekomma enligt det nya avlöningssystemet och komma således,
vad det egentliga prästerskapet angår, att efter hand av sig själva
bortfalla. Utskottet har väl ej varit i tillfälle att undersöka, huru
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
många av i ovannämnda grupper ingående pastorat som beröras av
föreliggande fråga, men då dessa senare överhuvud taget utgöra ett
mindretal samt av ovanstående tabell framgår, att av samtliga pasto¬
rat i riket exempelvis efter 1922 de allra flesta skola vara nyreglerade,
och att efter 1925 den gamla ordningen kommer att kvarstå i allenast
ett trettiotal, synes påtagligt, att de praktiska fallen av hithörande art
äro av snart övergående natur och redan 1922 skola vara rena undantag.
Vad biskoparna angår, äro väl dessa, som bekant, ej inbegripna i
1910 års lönereglering. Emellertid har Riksdagen innevarande år, med
anledning av en inom Andra kammaren väckt motion (nr 116) beslutat,
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande ändrade
grunder för biskoparnas avlöning och lärer man vid den blivande ut¬
redningen härutinnan icke kunna undgå att uppmärksamma jämväl de
förhållanden, som stå i samband med det av motionären väckta spörs¬
målet.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet alltså hemställa,
att herr Glasons förevarande motion, I: '29, om
ändring av 3 § b) förordningen angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst, icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 april 1913.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
ilOCKHOLM, ISÅAC MAKOUSJ BOKTK* CKEKl-AKTliCBOLAG, 1913.