Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 maj 1912 kl. 1 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 18, i fråga
om en af herrar Kronlund och Karlson i Västtomten i
Andra kammaren väckt motion, nr 239, om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående utredning rörande möjligheterna
för en inhemsk tillverkning af mineraloljor och svafvel m. m.
I en inom Andra kammaren väckt, till dess forsta tillfälliga utskott hän¬
visad motion, nr 239, hafva herrar Kronlund och Karlson i Västtomten
hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om en utredning rörande möjligheterna
för en inhemsk tillverkning af mineraloljor och svafvel m. m. ur den i
flera svenska provinser i mycket stora mängder förekommande alunskiffern
och för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill en dylik utredning kan
föranleda.
Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen. Denna tillstyrktes af nämnda utskott och bifölls af Andra
kammaren, hvarefter ärendet öfverlämnades till Första kammaren och hän-
sköts till behandling af dess första tillfälliga utskott.
Andra kammarens• utskott yttrar angående motionen följande:
»Under de senare åren hafva statsmakterna såväl som enskilde ägnat
tillgodogörandet af våra rika naturtillgångar ett allt lifligare intresse. Så
har man börjat att bättre söka tillvarataga de stora värden, som före¬
komma i våra skogar, malmberg och torfmossar och utnyttja kraften i
våra vattenfall. I den mån detta lyckas, bör vår inhemska industri kunna
höjas och vår handelsbalans förbättras. Härtill kommer, att vårt land
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 12 samt. 1 afd. 15 käft. (Nr 18—19.) 1
Andra kam¬
marens in¬
skotts ytt¬
rande.
2 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18.
genom tillgodogörandet af sina naturtillgångar mera än hittills kan göras
oberoende af främmande länder. Fördelarna häraf ligga i öppen dag.
Ingen säkerhet finnes nämligen för, att en tillförsel utifrån ständigt står
öppen. Utom vid krigstillfälle kan ju lätt inträffa, att på grund af ar¬
betsinställelser i utlandet tillförseln därifrån blir helt eller delvis afskuren.
Helt nyligen hafva vi haft erfarenhet af vådan för vårt land att vara hän-
visadt till import, i detta fall från England, för att fylla vårt behof af
bränsle i form af stenkol. Genom den stora engelska kolgrufstrejken upp¬
hörde nämligen så godt som all sådan tillförsel från detta land, och hvilka
ödesdigra vådor detta i längden kunnat medföra för hela vår industri, då
vi årligen importera för cirka 56 miljonor kronor stenkol, torde icke be¬
höfva särskildt framhållas.
Till Riksdagens behandling föreligger nu ett nytt uppslag i fråga om
tillgodogörandet af vårt lands naturrikedomar. Sedan lång tid tillbaka har
det varit kändt, att vi här i Sverige äga mycket stora tillgångar på mer
eller mindre brännbara skiffrar. Enligt de af Sveriges geologiska undersökning
publicerade kartorna öfver Kinnekulles, Billingens och Falbygdens kambro-
silurområden intager ensamt här alunskiffern en areal af mer än 500 kvadrat¬
kilometer, och lagrets brännbara del har en mäktighet af cirka 12 meter.
Enligt beräkningar af Hans von Post skulle enbart dessa skifferområden
inrymma en bränslemängd, motsvarande 1,8 milliarder ton stenkol. För
jämförelses skull kan nämnas, att Sveriges hela torfmossetillgång i bränsle
anses motsvara 4 milliarder ton stenkol. Endast i Västergötland finnes
sålunda i alunskiffern ett brännmaterial, motsvarande omkring hälften af
alla våra torfmossar. Alunskiffern förekommer därjämte i stor utbred¬
ning, såvidt nu är kändt, å Öland, i Skåne, Östergötland, Närke och
Jämtland. Det torde därför kunna sägas, att vårt land i dessa skiffrar
har ett hart när outtömligt förråd af fossilt bränslematerial.
Såsom ofvan nämnts, har redan länge varit kändt, att den i vårt land
befintliga alunskiffern kunde, såsom skett vid bränning af kalk, i oarbetad
form begagnas till bränsle, men i större skala eller för olika ändamål har
detta icke kunnat ske på grund af skifferns stora askhalt. Försök i denna
riktning hafva misslyckats. Man har därför kommit att tänka på att äfven i
vårt land exploatera alunskiffern för tillverkning af mineraloljor. Dessa
företag hafva likväl icke lyckats i ekonomiskt hänseende, beroende på föga
lämpliga anordningar vid destination af oljan ur skiffern och svårig¬
heten att kunna frambringa liandelsdugliga produkter ur råoljan. Under år
1905 bildades emellertid, såsom i motionen omnämnes, af professor Hjalmar
Sjögren, nuvarande chefen för Sveriges geologiska undersökning, pro¬
fessor' J. G. Andersson och filosofie doktor G. Hellsing ett konsortium i
3
Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande JSTr 18.
afsikt att ur alunskiffer!! söka utvinna olja m. in. Genom detta konsor¬
tiums åtgöranden synes frågan om tillgodogörande af de svenska alun-
skiffertillgångarna hafva kommit i ett nytt och fördelaktigare läge. Efter
omfattande undersökningar angående alunskifferns förekomst, särskildt i
Västergötland, samt skifferns olje- och svafvelhalt har nämligen doktor
Helting lyckats utarbeta vissa metoder att ur skiffern utvinna såväl olja
som svafvel och andra ämnen och hafva sedermera patent härå erhållits.
Genom denna uppfinning torde ock utsikterna att framställa olja ur skiffern
afsevärdt ökats. Man kan nämligen hädanefter räkna med möjligheten att
ur skiffern utvinna icke endast olja och ammoniumsulfat utan äfven svafvel.
Ofvannämnda personer hafva äfven företagit resor i Skottlands och Frankrikes
oljeskifferområden samt hafva tillika bedrifvit försöksverksamhet i mindre
skala i Västergötland. Vid dessa försök utvunnos, såsom i motionen om-
närnnes, ur 1 ton alunskiffer följande produkter, nämligen 60 kilogram
råolja, 30 kilogram svafvel och 6 kilogram ammoniumsulfat till ett värde
af sammanlagdt omkring 6 kronor 30 öre. Kostnaderna för framställandet
af dessa handelsfärdiga produkter hafva beräknats till cirka 4 kronor per
ton, i hvilket belopp ingår kostnader för skifferns brytning, fabriksprocess
samt amortering af fabriksanläggning och skifferfvndighet. Brytnings-
kostnaderna hafva därvid beräknats icke behöfva öfverstiga 1 krona per
ton på grund af den svenska skifferns förekomst i mera ytliga lager. Mot¬
svarande kostnad i Skottland och Frankrike ställer sig däremot betydligt
högre. Omöjligt torde dock icke vara, att man vid fortsatta försök med
skifferns tillgodogörande kan utvinna äfven andra värdefulla produkter.
För att komma till insikt om möjligheten att förverkliga här förelig¬
gande förslag . hav utskottet satt sig i förbindelse med på området sak¬
kunniga, af hvit ka flera lämnat de skriftliga utlåtanden, hvilka här såsom
bilagor närslutas.
Så har utskottet varit i tillfälle rådgöra med chefen för Sveriges geo¬
logiska undersökning, professor J. G. Andersson, hvilken förklarat, att
hans åsikter i ärendet återfunnes uti ett af honom i Svenska motokultur-
föreningen hållet föredrag, i tryck utgifvet med titeln »Svensk skifferolja
för användning i förbränningsmotorer». Ifrågavarande uttalande, i hvilket
författaren emellertid sedermera vidtagit en mindre ändring, är såsom bi¬
laga fogadt till detta betänkande (bil. A.)
Vidare har utskottet satt sig i förbindelse med professorn vid tekniska
högskolan W. Palmmr, öfver ingenjören vid Höganäs—Billesholms aktie¬
bolag Ivar Svedberg, byråingenjören vid Stockholms gasverk G. H. Hult-
man, Svenska motokulturföreningen, lektorn vid Ultima landtbruksinstitut
G. Timberg samt verkställande direktören vid Ölands nya cementaktiebolag
4 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 18.
G. C. L. Granström, hvilka afgifvit följande härefter intagna utlåtanden
(bil. B—G.)
Af dessa sakkunnigas uttalanden framgår bland annat:
att tillgången inom vårt land på alunskiffer med afsevärd oljehalt är
synnerligen stor;
att oljehalten i den svenska skiffern icke är så stor som i den skotska
men jämförlig med den franska skifferns, hvartill kommer att den svenska
alunskiffer!! innehåller afsevärda mängder af såväl svafvel som andra äm¬
nen, ur hvilka helt säkert värdefulla produkter skola kunna utvinnas;
’ att brytningskostnaden för svensk skiffer torde blifva lägre än vare
sig för skotsk eller fransk, beroende på gynnsammare brytningsmöjligheter;
att, då eu betydande brytning och bearbetning af skiffer utföres i
Frankrike, en sådan industri med större framgång skulle kunna drifvas i
Sverige, om svafvel och eventuellt andra produkter därvid kunna till¬
godogöras;
att, då de svenska alunskiffrarna i likhet med de skotska och franska
lämna ringa utbyte af färdiga produkter per ton skiffer, en sådan fabrika¬
tion för att blifva lönande måste drifvas i stor skala;
att oljemotorerna utan tvifvel i närmaste framtiden komma att få en
synnerligen stor användning uti savål industriens som landtbrukets och
kommunikationernas tjänst;
att tillverkning af råoljor, svafvel och ammoniumsulfat ur inhemska
råvaror borde kunna blifva af stor nationalekonomisk betydelse; samt
att det vore synnerligen lämpligt och önskvärdt, att en utredning
rörande möjligheterna för en inhemsk tillverkning af mineraloljor, svafvel
och ammoniumsulfat ur den svenska alunskiffern komme till stånd.
Emellertid torde statsmakternas medverkan erfordras för att denna
fråga skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Man kan nämligen
icke vänta, att enskilda skola vara villiga vidkännas de ekonomiska upp¬
offringar, som erfordras för frågans lösning, hvarjämte det för att få till
stånd en opartisk och, såvidt möjligt, fullständig utredning måste anses
önskvärdt, att Kungl. Maj:t i och för vidare undersökning genom därtill
utsedda sakkunniga tager detta ärende om hand.
Till en början torde sålunda de hittills gjorda försöken böra granskas
och pröfvas genom fortsatta laboratorieundersökningar. Därefter kan det
blifva erforderligt att på ett eller annat sätt fa till stånd en fabriksdrift
i så stor skala, att man därigenom finge ett slutgiltigt omdöme angående
såväl möjligheten att öfvervinna de med ett dylikt företag förenade tekniska
och ekonomiska svårigheterna som ock användbarheten och värdet af samt¬
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18. 5
liga framställda produkter eller med andra ord ett klart begrepp om en
dylik industris bärkraft. Om i och för detta, såsom motionärerna i sin
motivering framkastat, staten skall behöfva lämna ett direkt ekonomiskt
stöd åt en fabriksdrift och i så fall under hvad form ett dylikt stöd lämp¬
ligast bör utgå, därom anser sig utskottet på frågans nuvarande stadium
ej kunna med full säkerhet uttala sig. För utskottet står det däremot
fullt klart, att staten icke kan lämna denna viktiga fråga obeaktad, hvar¬
för utskottet för sin del anser sig böra instämma i motionärernas yrkande.
Till sist vill utskottet under förutsättning att Riksdagen beslutar att
i skrifvelse till Kungl. Maj:t begära utredning i ämnet, samt den blif¬
vande utredningen leder till ett lyckligt resultat, uttala önskvärdheten
af, att Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande ej mindre meddelande af
bestämmelser angående rätt att eftersöka och utnyttja vårt lands alun-
skifferfyndigheter än äfven på hvad sätt och i hvilken utsträckning
statens intressen vid exploatering af den svenska alunskiffern böra till¬
varatagas, hvarjämte torde böra tillses, att dessa tillgångar om möjligt
varda undandragna den utländska spekulationen.»
I fråga om de i Andra kammarens utskotts utlåtande omförmälda
bilagor får utskottet hänvisa till sagda utskotts utlåtande.
Det spörsmål, som föranledt nu ifrågavarande motion och hvaraf den¬
samma närmare berör en sida, är af den art, att det torde från alla håll mötas
med lifligt intresse. Det gäller nämligen försök att göra landet såvidt ske kan
oberoende af främmande länder i hvad angår möjlighet att inom landet erhålla
det, hvarpå vår materiella kultur till stor del beror, nämligen drifkraft. Detta
sträfvande har särskildt tagit sig uttryck i de vidtomfattande försök, som
på offentligt och enskildt initiativ gjorts i vårt land att tillgodogöra vår
industri och vårt kommunikationsväsende den kraft, som länge legat
oanvänd i våra vattenfall och våra torfmossar. Hvarje ytterligare försök
att vidga gränserna för våra resurser i nu berörda hänseende synes ut¬
skottet värdt statsmakternas uppmärksamhet och — där så befinnes behöf-
ligt — kraftiga understöd.
Det område, hvarpå motionärerna nu fäst Riksdagens uppmärksamhet,
eller utnyttjandet af landets stora alunskiffertillgångar genom produktion
af olja m. in., har hittills ej i högre grad tillvunnit sig allmänt intresse,
ehuru, såsom af den af Andra kammarens utskott lämnade utredningen
synes framgå, mycket här kan vara att vinna. Utskottet torde ej behöfva
närmare ingå på den stora betydelsen för Sverige att kunna inom egna
gränser i nödig mängd framställa de produkter, hvarom motionen talar.
Visst torde också vara, att dessa i framtiden komma att få än större an¬
TJUkottet.
6 Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 18.
vändning, än hvad teknikens nuvarande utveckling tillåter. Såväl motio¬
närerna som Andra kammarens utskott hafva pekat på flera områden, där
i synnerhet mineraloljans användning •— såsom rå eller efter raffinering
— redan nu synes vara och framdeles än mer kommer att blifva betydelse¬
full. Härvid har särskildt framhållits den viktiga roll, som oljemotorer
måhända komma att få för sjömilitära ändamål. I detta sammanhang vill
utskottet ytterligare erinra, att handelsflottan — ej minst i vårt land —
börjat alltmer begagna sig af olja såsom bränsle. Med ett ord, allt talar
för att vi böra göra, hvad som kan göras, för att komma allt närmare det
önskade målet: vårt lands oafhängighet af främmande länder äfven på nu
ifrågavarande område.
På grund af hvad nu anförts får utskottet hemställa,
att Första kammaren ville, med biträdande af Andra
kammarens beslut, för sin del besluta, att Riksdagen i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl. Maj:t
täcktes föranstalta om en utredning rörande möjlig¬
heterna för eu inhemsk tillverkning af mineraloljor och
svafvel in. m. ur den i flera svenska provinser i mycket
stora mängder förekommande alunskiffer!! och för Riks¬
dagen framlägga de förslag, hvartill en dylik utredning
kan föranleda.
Stockholm den 10 maj 1912.
På utskottets vägnar:
HUGO HAMMARSKJÖLD.