Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
i
Nr 16.
Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1912 kl. 4 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 16, i
fråga om en af herrar Källman och Carlsson i Frosterud
inom Andra kammaren väckt motion, nr 106, om skrif¬
velse till Kungl. Maj.t angående rätt för landskommun
att anordna egen upphör dsförn ältning m. m.
Uti en inom Andra kammaren vackt, till kammarens femte till¬
fälliga utskott hänvisad motion, nr 106, hafva hrr Källman och Carlsson
i Frosterud hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Makt
anhålla, det Kungl. Magt täcktes låta verkställa utredning om och för
Riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser i veder-
börhga lagar, författningar och instruktioner, att landskommuner, som
darat aro i behof och så önska, må äga rätt att anordna egen uppbörds-
lörvaltnmg^ samt att ifrågavarande uppbördsförvaltnings tjänstemän må
kunna erhålla förordnande som utmätningsmän.
Benande motiveringen till sagda hemställan får utskottet hänvisa
till motionen. I anledning af densamma beslöt Andra kammarens ut¬
skott hemställa, att Andra kammaren för sin del behagade besluta, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, "det Kungl. Makt
täcktes låta verkställa utredning, huruvida och under bvilka betingelser
landskommun, som däraf är i behof och så önskar, må äga rätt att
genom kommunens egen försorg verkställa utmätning för indrifning af
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 12 samt. 1 afl. 13 höft. (Nr 16.) 1
Andra ham¬
marens ut¬
skotts ytt¬
rande.
2 Första hammarens törsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
resterande kommunalutskylder, samt för Riksdagen framlägga de förslag
till ändrade bestämmelser i vederbörliga författningar, som häraf kunna
föranledas. Kammaren beslöt sedermera i enlighet med utskottets hem¬
ställan. Ärendet öfverlämnades därefter till Första kammaren och hän¬
visades till behandling af dess första tillfälliga utskott.
Andra kammarens utskott yttrar angående motionen följande.
»Det torde vara uppenbart, att motionärerna här vidrört ett för¬
hållande, som väl förtjänar uppmärksamhet. Att den nuvarande ord¬
ningen för indrifning och redovisning af resterande kommunalutskylder
ofta kan medföra mycket kännbara olägenheter, ar nämligen för hvar och
en med erfarenhet på detta område väl bekant. Ku gällande förordning
om kommunalstyrelse på landet föreskrifver, att inurifning af skatte-
restantier för kommunens räkniug skall ske genom kronofogden, till hvilken
kommunalnämnden viss tid efter uppbördsstämman skall insända rest-
längden i och för indrifning i vederbörlig ordning. Detta tillvägagångs¬
sätt medför ofta nog afsevärdt dröjsmål med indrifningen och redovis¬
ningen, beroende på hvarjehanda orsaker, i manga fall helt säkert därpa,
att det nuvarande omständliga systemet med kronofogden samt länsmän
och fjärdingsman, hvilka i sin tur såsom dennes underlydande skola
taga befattning med dessa uppbördsärenden, hindrar ett effektivt och
snabbt expedierande. Det torde ej vara ovanligt, att det dröjer flera år,
innan kommunen kommer i besittning af de skatterestantier, som låta
sig indrifvas, och understundom kunna förnallandena härvidlag blifva
rent af olidliga. Det finnes exempel på, att kommuner måst upptaga
rätt afsevärda lån, som kunnat undvikas, om indrifningssystemet varit
mera ändamålsenligt. Det är därför tydligt, att med^den nuvarande ord¬
ningen kommunerna ofta göra rätt afsevärda ränteförluster, liksom att
deras budget kan bli svårberäknelig.
Men förutom dessa obehag af ekonomisk art kunna äfven andra
olägenheter följa med det nuvarande indrifningssystemet. Det kan upp¬
stå svårigheter att i laga tid upprätta och kontrollera tillförlitliga röst¬
längder, då de kommunala restlängderna under eu löljd af ar ligga hos
indrifningsmyndigheterna. Likaså har det vid eu del tillfällen visat sig,
att det mött nästan o öfvers tigliga hinder för skatteresteraude och. sådana,
som felaktigt i vallängderna intagits som resterande, att nog hastigt
utröna, hos hvilken af de olika skatteindrifvarna restlängden för till¬
fället finnes, och således kunna bli i tillfälle att inom oehörig tid till
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16. 3
denne insända det resterande beloppet eller af honom få intyg om redan
fullgjord skatteplikt samt härigenom rätta det missförhållande, som eljest
skulle göra honom rösträtten förlustig.
Uppmärksamheten har sedan länge varit riktad på bristerna hos
det nuvarande systemet för indrifning af kommunalutskylder, och försök
att åstadkomma en bättre ordning ha äfven gjorts. Kedan 1868 väcktes
inom Eiksdagen motion om, att kommunalnämnden själf skulle få in¬
drifva kommunala skatterestantier, och vid åtskilliga senare tillfällen ha
förslag i detta ärende framkommit, hvilka dock ej ledt till näsrot re¬
sultat.
Att brister vidlåda den nuvarande anordningen för denna indrifning
kan således anses obestridligt, och kunde ändringar vidtagas, som med¬
förde en bättre ordning, så borde de gifvetvis snarast möjligt genom¬
föras. Emellertid torde härvidlag rätt stora svårigheter möta, hvilka
dock ej böra vara oöfvervinneliga. Särskild! beträffande större och
stadsliknande samhällen, hvilka säkerligen lida mest af det nuvarande
systemets bristfälligheter, anser utskottet, att eu bättre ordning borde
kunna ernås, då nämligen dessa samhällen kunna anses delvis äga
samma förutsättningar som mindre städer för att själfva kunna hand¬
hafva indrifningen af resterande kommunalutskylder. Dylika samhällen
såsom köpingar och municipalsamhällen intaga ju äfven i en del andra
administrativa hänseenden en särställning gentemot mindre och glesare
befolkade landskommuner. Såsom i motionen erinras om, ha också redan
några dylika kommuner i Stockholms närhet, nämligen Solna och Spånga,
sökt åstadkomma en bättre ordning för indrifningen genom att inrätta
egna s. k. uppbördsverk af mera primitiv art, och enligt de upplys¬
ningar, utskottet inhämtat från dessa kommuner, synes redan härigenom
åtskilligt ha vunnits, och skulle, enligt meddelande från Solna kommun,
dess uppbördsverk ha fungerat fullt tillfredsställande, om eu vidsträcktare
utmätningsrätt kunnat medgifvas dess tjänstemän. Det förhållandet, att
kommuner med redan nu gällande lagbestämmelser kunna inrätta sådana
kommunala uppbördsverk, kunde ju synas gifva vid handen, att saken
för dylika större kommuners del kan ordnas på ett tillfredsställande
sätt, utan särskild! ingripande från lagstiftningens sida. Utskottet har
dock ansett, att så icke är förhållandet, och det af följande skäl. Det
beror nämligen helt och hållet på Konungens befallningshafvande huru¬
vida något som helst utmätningsförordnande kan erhållas, och helt natur¬
ligt komma dessa myndigheter att ställa sig mycket tveksamma inför
4 Första hammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
inkomna ansökningar, då några regler ej äro gifna för meddelande af
här afsedt förordnande. Den erfarenhet, som redan vunnits, bestyrker
äfven detta, Solna kommun har visserligen lyckats utverka förordnande
för fyra personer att verkställa utmätning för indrifning af resterande
kommunalutskylder, men Spånga kommuns ansökan om liknande förord¬
nande, som inlämnades till länsstyrelsen den 2% 1911, har ännu icke
beviljats men väl föranledt en skriftväxling mellan denna myndighet och
kommunen, som visar, att länsstyrelsen härvidlag iakttager den största
försiktighet. Och beträffande Solna kommun har länsstyrelsen uttryckligen
förklarat, att utmätningsmännen ej äga rätt att befatta sig med utmätning
eller försäljning af fast egendom m. m. För en del kommuners vid¬
kommande, särskildt förstadskommuner, torde dock sådan rätt vara af
stort värde.
Det synes utskottet därför, att om något af mera omfattande bety¬
delse på denna väg skall vinnas, så måste statsmakterna fastställa rätts¬
regler för den institution, som skulle få indrifningen af utskylderna om
hand, hvilka regler blefve till ledning för de myndigheter, som hade att
pröfva från kommuner inkomna ansökningar om inrättande af sådan
institution. Först härigenom erhåller detta förfaringssätt för indrifning
af kommunalutskylder den stadga, som full trygghet för både kom-
nmnerna och skattebetalarna fordrar, och först då kan man våga gifva
denna institution den myndighet, som är nödvändig för att den i full
utsträckning skall kunna fullgöra de uppgifter, som böra tillkomma den¬
samma.
I fråga om vidsträcktheten af denna institutions befogenhet anser
utskottet det böra tagas i öfvervägande, huruvida icke inom det om¬
råde, där sådant kommunalt uppbördsverk fungerar, detsamma borde verk¬
ställa icke blott den kommunala skatteindrifningen för kommunens egen
del, utan äfven verkställa indrifning af resterande utskylder till staten
liksom ock att på sökt handräckning indrifva utskylder till andra kom¬
muner, hvarigenom större enhetlighet skulle vinnas på detta område.
En reform i motionens syfte skulle helt visst gagna många af de
större kommunerna, under det att de mindre i allmänhet väl knappast
skulle anse det med sin fördel förenligt att inrätta egna uppbördsverk.
Frågan blir härigenom således endast partiellt löst. Detta nog så an¬
märkningsvärda förhållande har utskottet ingalunda förbisett men dock
icke ansett vara af så afgörande betydelse, att det kunnat motivera ett
afstyrkande af motionen, helst som hinder icke torde möta för Kungl.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16. 5
Maj:t att vid en eventuell utredning, som kan föranledas af ett Riks¬
dagens beslut i denna fråga, äfven taga i betraktande, huruvida icke
genom vissa tänkbara förenklingar i det nuvarande skatteindrifnings-
systemet det äfven kunde beredas de kommuner, som icke anse sig
böra anordna egna uppbördsverk, någon lättnad i berördt afseende.»
Reservation mot utskottets sålunda fattade beslut anfördes af hrr Edv.
./I tida sson, Sommelius och S. -/. Larsson, hvilka yttrade *
»Enär ett Riksdagens bifall till utskottets hemställan enligt vårt
förmenande endast kunde komma att leda till gagn för ett fåtal stora
kommuner, och då en allmänt genomgripande reform som enligt vår
mening högeligen är af behofvet påkallad för en snabbare indrifning och
redovisning af landskommunernas skatterestantier, otvifvelaktigt äfven
därigenom komme att hindras, samt då vidare en reform i den rikt¬
ningen torde gå utom motionens ram, anse vi, att utskottet bort hem¬
ställa att motionen icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd
TÄrpTJ lana w °
De klagomål, hvaråt uttryck gifvits i nu förevarande motion, äro
utan tvifvel i det hela berättigade. Det är utskottet ingalunda obekant
att de nuvarande anordningarna i fråga om indrifning och redovisning
åt landskommunernas skatterestantier lämna åtskilligt öfrigt att önska&
samt att betydande olägenheter för kommunerna ofta äro förenade där¬
med. Mest utsatta härför äro naturligen de större landskommunerna
med sm vanligen mycket rörliga befolkning. Helt visst vore det syn¬
nerligen önskvärd!, om några åtgärder kunde vidtagas för att afhiälpa
bristerna i det nuvarande systemet.
Enligt motionärernas mening skulle olägenheterna i många fall af¬
lägsna^, om de kommuner, som däraf vore i behof och så önskade finge
upprätta egna uppbördsförvaltningar med särskilda tjänstemän för indrif¬
ning ■ af skatterestantier. Motionärerna synas således tänka sig ungefär
samma anordningar vidtagna i åtminstone vissa af landskommunerna
som sedan länge funnits i de allra flesta af våra städer; där fungerar
vanligen, som känd!, drätselkammaren såsom uppbördsverk, hvarjämte
en särskild tjänsteman för indrifning af skatterestantier finnes tillsatt
Emellertid bär det ofta nog visat sig, att ej heller det för städerna
gällande . mdrifnmgssy stena et är fullt tillfredsställande. Blefve nu detta
system mfördt äfven i landskommunerna, synes det utskottet vara att
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 12 saml. 1 afd. 13 käft. (Nr 16.) 2
Utskottet.
6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.
befara, det de brister, som visat sig vidlåda detsamma i städerna,
skulle komma att framträda jämväl på landsbygden, äfven om det kunde
anpassas efter dess särskilda förhållanden och behof. Den enda väg,
på hvilken en varaktig förbättring kan vinnas, torde vara en genom¬
gripande förändring af hela indrifnings- och redovisningsförfarandet i stad
såväl som på landsbygden. En reform af sådan omfattning går emel¬
lertid tydligen utanför motionens yrkande, och en framställning härom
synes endast i annat sammanhang kunna göras.
" I samband härmed har utskottet emellertid velat framhålla, att, såsom
iu framgår af såväl förevarande motion som Andra kammarens utskotts
yttrande, möjlighet redan nu finnes för de landskommuner, som så önska,
att vidtaga särskilda anordningar för uppbörd och indrifning af kom¬
munalskatt. „
Då utskottet, såsom af det sagda framgår, ansett, att löga skulle
vinnas genom en åtgärd af den art, som nu ifrågasatts, har utskottet
ej funnit sig böra förorda bifall vare sig till motionärernas yrkande eller
till Andra kammarens beslut.
Utskottet får alltså, med afstyrkande af bifall till nu ifrågavarande
motion, hemställa,
att Första kammaren icke måtte biträda Andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 3 maj 1912.
På utskottets vägnar:
HUGO HAMMABSKJÖLD.
Stockholm, Nya Tryckeri-Åktieholaget 1912.