Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.
1
Nr 15,
Ankom till Riksdagens kansli deri 15 maj 1912 kl. 4 e. m.
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 15,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående svenskt initiativ till samverkan mellan
de skandinaviska folken inom vissa områden.
I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 256, har herr Lind- Motionen.
hagen hemställt, att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga
i öfvervägande, huruvida och i hvilken ordning initiativ från svensk sida
lämpligen kan tagas i syfte att åstadkomma ett vänligt samråd mellan de
skandinaviska folken om möjligheterna för en direkt samverkan dem
emellan inom något eller några af ofvan angifna områden.
Angående motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Vid 1911 års riksdag väcktes af herr Lindhagen en liknande motion, Utskottet.
som, på hemställan af Andra kammarens femte tillfälliga utskott, af kam¬
maren afslogs. I utlåtandet öfver denna motion upptogs till detaljbehandling
de i motionen berörda spörsmålen, som voro i hufvudsak desamma som i
nu förevarande motion, och får utskottet ansluta sig till den uppfattning,
som i de olika ämnena i detta utlåtande kom till uttryck.
Angående några af dessa ämnen har utskottet redan i utlåtanden
öfver andra motioner varit i tillfälle att yttra sig, nämligen beträffande
gemensam skandinavisk civillagstiftning och delvis beträffande samarbete
i utrikespolitiken. I den senare frågan får utskottet ytterligare anföra,
att gemensam utrikes representation för närvarande utom i enstaka undan¬
tagsfall ej torde vara eftersträfvansvärd. Gemensamt uppträdande af
de tre nordiska ländernas representanter hos främmande makter däremot
torde redan nu i sådana frågor, i hvilka ett gemensamt uppträdande anses
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 saml. 5 afl. 15 käft. (Nr 15.) 1
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.
önskvärdt eller påkallan, försiggå på grund af instruktioner, som de
svenska representanterna erhålla att handla i samråd med sina danska
eller norska kolleger, men någon allmän regel om sådan gemensamhet i
uppträdandet torde icke kunna fastslås. Hvad vidare beträffar gemensamt
och enhetligt uppträdande utåt i fråga om civil internationell lagstiftning
och ekonomisk samfärdsel, så är det lika själffallet, som det är för de tre
länderna fördelaktigt, att dessas ombud, då så kan anses lämpligt, på de
internationella kongresser, där sådan lagstiftning förberedes, liksom på de
konferenser, där frågor, som röra den ekonomiska samfärdseln folken emel¬
lan, afhandlas, gå fram gemensamt eller åtminstone ha samma önskemål
att framställa.
Samarbetet på det ekonomiska området försiggår ju alltjämt i ganska
stor utsträckning, där detta är till ländernas ömsesidiga fördel, och torde
det för detta samarbetes egen skull vara bäst, att icke statsmakterna för
närvarande här ingripa. Detta samarbete tillgodoses helt säkert bäst, om
det sker mellan enskilda korporationer och föreningar etc. Den i detta
sammanhang i motionen omnämnda frågan om ett gemensamt uppträdande
i tullpolitiken, eventuellt åstadkommande af en tullunion mellan de tre
nordiska länderna, är ju af gammalt datum och har vid upprepade till¬
fällen ingående afhandlats på kongresser och inom föreningar i de olika
länderna. Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida denna tanke inom
den närmaste framtiden kan praktiskt realiseras, sedan under de senaste
decennierna de skandinaviska länderna i tullpolitiskt hänseende gått på
så olika linjer.
Äfven på den andliga kulturens område är samfärdseln mellan de
skandinaviska länderna mycket omfattande, och ett rikt utbyte äger här
rum. Detta är ju en helt naturlig följd af de tre folkens stamfränskap,
som torde jämte gemensamhet i intressen äfven här vara en borgen för,
att man ej behöfver befara någon tillbakagång i detta hänseende. Att
emellertid här ingripa och söka reglera denna samfärdsel genom att införa
en efter enahanda hufvudgrunder ordnad och planlagd undervisning i sko¬
lorna och universiteten synes ej vara lämpligt med hänsyn till de dock i
åtskilliga afseenden olikartade förhållandena i de olika länderna.
De i motionen framförda önskemålen synas till större delen vara af
den art, att deras främjande är till gagn för de nordiska folken hvart för
sig och gemensamt, och det är att hoppas, att de, på hvilka det ankom¬
mer, skola inse betydelsen af dessa syften och efter förmåga arbeta för deras
förverkligande i allt större utsträckning. Om tanken på skandinaviskt
samarbete af bär berörd art sålunda är värd all sympati, torde ett initia-
Andra hammarens femte tillfälliga utshotts utlåtande Nr 15. 3
tiv från Riksdagens sida icke för närvarande vara påkalladt utöfver hvad
redan skett.
Utskottet hemställer alltså,
att ifrågavarande motion icke måtte föranleda till
någon Andra kammarens åtgärd.
Stockholm den 14 maj 1912.
På utskottets vägnar:
ERNST LILJEDAHL.