Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 12,
X
Nr 12.
Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1912 kl. 2 e. in.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 12 i
fråga om en af herr Lindhagen in. fl. väckt motion
angående skrifvelse till Konungen beträffande en hän¬
vändelse till samtliga stater i syfte att utröna villkoren
för hvarje själ/ständig nations rätt att allt framgent
lefva sitt eget fria lif.
I eu inom Andra kammaren väckt motion, nr 254, kar kerr Lind¬
hagen m. fl. kemställt, att Riksdagen ville ankålla, att Kungl. Maj:t
måtte — kelst efter samråd med de båda andra skandinaviska länderna
— taga initiativet till en känvändelse till samtliga stater i syfte att
utröna villkoren, under kvilka genom en samfälld konvention må kunna
fastslås såsom internationell lag, att kvarje själfständig nation är berät¬
tigad att allt framgent lefva sitt eget fria lif, äfvensom eventuellt om¬
bestyra, att denna gärd af »aktning för rätten» kommer till behandling
vid nästa Haagkonferens.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Det är ett vackert syfte, som ligger till grund för motionärernas Utskottet.
framställning, och utskottet anser det ingalunda vara någon utopi, att i
män som folkrätten utvecklas ock framför allt vinner ökadt stöd i eu mer
djupgående folkuppfostran inom alla länder, så att internationellt in¬
gångna förbindelser verkligen hålla profvet i frestelsens stund, komma
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 5 afä. 12 käft. (Nr 12.)
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
de små nationernas sjelfständighet att fullt erkännas i praktiken och
icke blott i teorien.
Det gäller emellertid att öfverväga, huruvida de linjer, som i motio¬
nen uppdragas för eu utveckling af folkrätten, äro lämpliga och kunna
äga aktuellt värde.
I mån som de brutala eröfringstendcnsernas immoralitet blifvit mer
insedd, har den moderna folkrätten erhållit eu kraftig impuls tillvidare
utveckling. Detta har skett på grundvalen af de särskilda staternas
erkännande af hvarandras oafhängighet. Redan Kant menade, att »folk¬
rättens idé förutsätter särskiljandet af hvarandra oafhängiga stater», och
i Kollies »Rechtsphilosophie» angifves samma tanke: »Sedan folkens sär¬
skiljande i enheter inträdt, måste folkrätten som öfverstatlig norm för¬
binda folken och skapa rättsförhållande mellan dem». Rättsteoretiskt
sedt, är det sålunda ett axiom, att de själfständiga nationerna eller sta¬
terna officiellt erkännas äga rätt att lefva sitt eget fria lif. Ett sådant
erkännande måste vara grundvalen för moderna folkrättsliga överens¬
kommelser. När 26 stater samlades till den första fredskonferensen i
Haag 1899, och 44 till den andra 1907, så skedde detta under ömse¬
sidigt erkännande af de själfständiga nationernas okränkbara rätt att lefva
sitt fria lif.
Motiveringen till motionärernas förslag är icke främmande för det
folkrättsliga faktum, att staterna officiellt erkänna hvarandras sjelfstän¬
dighet, ty i motionen erinras om Östersjö- och Nordsjötraktaterna af år
1908, hvari de intresserade makterna förklara sig vara fast beslutna att
orubbade bevara deras suveränitetsrättigheter öfver de till Östersjön och
Nordsjön angränsande områdena. Men motionärerna anse, att man bör
tränga djupare in i folkrättsproblemets kärna genom att på basis af andra
Haagkonferensens främsta konvention, där rättens tankar principiellt
erkännas, närmare fastslå »hvad som skall anses såsom rätt». Härtill
yttra motionärerna: »Första steget till en allmän internationell lagstift¬
ning om freden bör här vara att gifva sanktion åt de rättstankar, som
synas ligga bakom konventionens och senaste tiders öfriga fredsför-
säkringar. Den närmaste och mest grundläggande af dessa rättstankar
är, att hvarje själ/ständig nation måste vara ler ätlig ad att allt framgent oför¬
kränkt lefva sitt eget fria lif.-»
Manligen förnyas de mellanfolkliga traktaterna efter vissa år och
kunna uppsägas af respektive parter. Tydligen anse motionärerna, att
detta innebär ett osäkerketstillstånd och att den åtgärd, som i motionen.
3
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
förordas angående en utredning om villkoren, under hvilka hvarje sjelf¬
ständig nation allt framgent skall få lefva sitt eget fria lif, skulle leda
till ett varaktigare rättsförhållande. Detta är tydligen en fråga, hvars
framtidsvärde helt och hållet beror af möjligheten att kunna uppställa
några för staterna bindande villkor, hvilka för öfrigt ej i motionen an-
gifvas. Den internationella lagstiftningen har nog att utgå från de själf-
ständiga staternas tillvaro såsom faktum och kan svårligen uppställa
sådana villkor för deras tillvaro, endast reglera rättsförhållandena dem
emellan. Säkrast upprätthåller en nation sitt lif genom att oaflåtligt
arbeta på sin egen utveckling. Af vikt är därvid, att ingen annan
nations rätt blir kränkt, men värnet mot en sådan rättskränkning torde
framför allt böra sökas i en fortsatt utveckling af skiljedomstanken liksom
i ett fortsatt _ arbete på folkens förädling och sammanförande genom ge¬
mensamma intressen. I mån som detta arbete skrider framåt, torde
också Haagkonferenserna, som man får hoppas skola regelbundet åter¬
komma, kunna gifva den mellanfolkliga rätten äfven i praktiken ett
ökadt värde.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, och då utskottet är
öfvertygadt om att den af .Kung!. Maj:f tillsatta kommissionen för bere¬
dande af frågor, lämpliga att föreläggas nästa Haagkonferens, icke skall
underlåta att grundligt öfverväga hvad särskildt Sveriges intresse bjuder
i alla frågor, som beröra dess rätt att lefva sitt eget fria lif, hemställes,
att ifrågavarande motion ej måtte föranleda till
någon Andra kammarens åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1912.
På utskottets vägnar:
ERNST LILJEDAHL.