Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Tfa* 3.
Ankom till Riksdagens kansli den 12 mars 1912 kl. 3 e. m
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 3
angående herrar Wedins och Widéns motion, nr 237>
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder i
syfte att för arvendatorer af vissa fastigheter i Norr¬
land och Dalarne underlätta fastigheternas förvärf¬
vande med äganderätt.
I motion inom Andra kammaren, nr 237, hafva herrar A. J. We-
din och Johan Widén hemställt, att Riksdagen behagade i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, i hvilken omfattning
och på hvilket sätt åtgärder från statens sida höra vidtagas i syfte att
för arrendatorer å sådana fastigheter, som afses i lagen om uppsikt å vissa
jordbruk i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909, underlätta att för¬
värfva desamma med äganderätt.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
De norrländska arrendatorernas ställning har, såsom också motio¬
närerna framhållit, redan förut varit föremål för statsmakternas upp¬
märksamhet, och arrendeförhållandena hafva blifvit ordnade på ett sätt,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 3 käft. (Nr 3). 1
Utskottets
yttrande.
2
Andra hammarens fjitvde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 3.
som motionärerna synas anse på det hela taget tillfredsställande, genom
lagen om arrende af viss jord å landet inom Norrland och Dalarne den
25 juni 1'909.
Motionärerna hafva icke heller afsett någon förändring i detta
hänseende af arrendatorernas ställning. Hvad de åsyftat är, att stats¬
makterna måtte underlätta arrendatorernas öfvergång till själfägande
jordbrukare. De anse det vara billigt samt äfven lämpligt, att den be¬
folkning, som för närvarande brukar jorden, sättes i tillfälle att förvärfva
den som själfägare. Detta lärer dock, enligt motionärernas mening, i
regel ej kunna gå, utan att staten träder emellan, icke med några gåf-
vor, utan medelst understöd eller förskott, som skola återgäldas. I de
jordbrukskommissioner, som enligt uppsiktslagen blifvit tillsatta, finnas
inom hvarje län myndigheter, som äro i tillfälle att pröfva såväl den
ifrågavarande brukarens personliga och ekonomiska kvalifikationer för
den begärda hjälpen, som äfven de omständigheter i själfva aftalet, som
böra vara af betydelse för afgörande, om och i hvilken mån hjälp bör
lämnas. Frågan härom bör dock, anse motionärerna slutligen, innan
något bestämdt förslag kan framläggas, blifva föremål för en noggran¬
nare undersökning än den, som kunnat ligga till grund för ifrågavarande
framställning, särskild! i syfte att utröna, om förhållandena i detta af¬
seende äro likartade i alla delar af Norrland; den i motionen lämnade
framställningen hänför sig nämligen närmast till förhållandena i Jämt¬
lands län.
Den af motionärerna åsyftade öfvergången från arrendatorer till själf¬
ägande jordbrukare är till sitt värde, enligt utskottets mening, beroende
af den form, under hvilken den äger rum, och af de garantier, som
kunna vinnas för de nya egna hemmens säkra bestånd. Att öfvergången
äfven kan medföra högst betydliga risker, uppvisas också af den man
ur bolagsarrendatorernas egen krets, som citeras i motionen. Denne säger
nämligen, att hvad särskild! arrendatorerna beträffar, synes det honom
omöjligen kunna vara för dem själfva klokt eller för landet gagneligt
och allra minst mot lagstiftarne hänsynsfullt att utbyta den jämförelsevis
trygga ställning, de genom arrendelagen erhållit, mot en högeligen tvifvel¬
aktig tillvaro som ägare af den jord, de nu arrendera, och samtidigt från
den med stora resurser utrustade förre ägaren på sig själf och sin ohåll¬
bara ekonomi öfverflytta fastighetens byggnads- och häfdeskyldighet.
En dylik öfvergång är, synes det utskottet, icke önsklig med mindre
nödiga garantier vinnas för att ej arrendatorerna få en sämre ställning
3
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
som sjelfägare än de haft förut. Det bör icke heller bortses från den
fara för ny jordspekulation, som kan uppstå genom att jorden öfvergår
i en ekonomiskt svagt situerad medborgargrupps ägo.
Motionärerna ifrågasätta, att staten skall träda emellan och finan¬
siera arrendatorernas öfvergång till själfägare genom att bevilja dem lån
på billiga villkor. Utskottet delar motionärernas uppfattning, att de förut
berörda riskerna blifva väsentligt mindre, därest öfvergången finansieras
genom statslån. Ty från statens sida bör genom lånebestämmelserna
kunna vinnas tillbörlig kontroll öfver att ändamålet med statens hjälp
för framtiden upprätthålles.
Det synes emellertid utskottet, som om den närmast till hands liggande
utvägen för de arrendatorer, som önska blifva själfägare, vore anlitande
af egnahemslånefonden. Redan med nuvarande bestämmelser rörande
egnahemslånerörelsen torde det vara möjligt för här ifrågavarande
arrendatorer att erhålla egnahemslån för friköpande af sina hemman,
hvilkas värde i flertalet fall torde understiga 7,000 kronor, hvilket är
maximivärdet för jordbrukslägenheter, till hvilkas förvärfvande egnahems¬
lån kunna erhållas.
Om det nu invändes, att det totala lånebeloppet i egnahemslåne¬
fonden är för litet för att medgifva, att denna fond anlitas äfven för
här ifrågavarande ändamål, vill utskottet erinra därom, att Kungl. Maj:t
i trontalet vid innevarande riksdag förebådat, att kungl. proposition redan
i år kommer att framläggas om ökade medel för egnahemsrörelsens utveck¬
ling. I alla händelser synes det utskottet, som om den lämpligaste
utvägen vore att i mån af behof höja nämnda fond i stället för att, som
motionärerna synas ifrågasätta, upplägga en alldeles särskild fond för
ensamt detta ändamål.
Då det slutligen är för utskottet bekant, att egnahemsfrågan i hela
dess omfattning redan är föremål för utredning genom af Kungl. Maj:t
den 20 januari 1911 tillkallade sakkunnige, och under deras pröfning
säkerligen äfven falla de i förevarande motion framförda synpunkterna,
anser utskottet att föga vore att vinna genom en riksdagsskrivelse
i ämnet.
Under sådana förhållanden har utskottet saknat skäl att ingå på
en närmare pröfning af de förslag till åtgärder, som motionärerna antydt,
liksom på en undersökning, huruvida olikartade förhållanden i afseende
på arrendatorernas ställning till frågan om hemmanens friköpande äro
tillfinnandes inom de olika län, som här komma i fråga.
4
Andra kammarens fjtlvde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
På grund af det, som sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herrar Wedins och Widéns förevarande mo¬
tion icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 12 mars 1912.
På utskottets vägnar:
RICKARD SANDLER.
Herrar Holmduhl och W estlund hafva anhållit att få antecknadt,
att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET 1912