Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till Riksdagens kansli den 13 maj 1912 kl. 2 e. m.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 13
<ingående herr Lindhagens motion, nr 260, om skrif¬
velse till Kungl. Höjd angående planläggningen och,
ledningen af arbetet på jordfrågans lösning.
I motion inom Andra kammaren, nr 260, har herr Lindhagen
hemställt, att Riksdagen ville anhålla om Kungl. Ma;j:ts intresserade
öfvervägande, huruvida det ej är oundgängligt eller åtminstone lämp¬
ligt, att nu omsider i arbetet på jordfrågas lösning lägges en ledande
tanke och en ordnande hand på denna sak i sin helhet.
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:
Jordfrågans aktuella problem bär numera från skilda håll och Motionen.
orter framförts till öfvervägande på snart sagdt alla tänkbara vägar.
Det finnes knappt någon detalj mera, som ej gjort sig påmind på det
ena eller andra sättet.
Under sådana förhållanden bör tiden vara inne att söka knyta
ihop de många lösa trådarna. Det måste blifva grundsatser och
sammanhang i det hela. Ansatserna att lösa frågan, som hitintills
förekommit, äro splittrade och otillräckliga. De gifva i mycket in¬
tryck af att man måste göra något hvad som helst här och hvar
för att tillfredsställa krafvel}. Eu ledande tanke och ordnande hand
kräfves vid det statsingripande, som nu på allvar skulle börja.
basom exempel på hur planlöshet fortfarande uppenbarligen
råder, . må erinras om arbetet för ordnandet af besittningsförhållan-
dena till jordbruksjord och tomtmark och främjandet af medborgar-
Bihang till Riksdagens protokoll HUS. 18 samt. 4 afd. 13 käft. (Nr 13.) 1
2
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
lins ändamålsenliga bosättningar därstädes. Betänkande!! ba ny¬
ligen afgifvits af eu skifteskommitté, eu expropriationskommitté och
en torpkommitté. Under arbete är sedan någon tid en egnahems-
kommitté inom jordbruksdepartementet, eu norrländsk skogsvårds-
kommitté med äfven sociala uppgifter ocli en kommitté för gemen-
samlietsskogar in. in. Vidare ha nyligen tillsatts en flottningskom-
mitté, eu bostadskommitté, två kommitterade för att undersöka stor¬
godsväldet i södra och mellersta Sverige och dess skadliga verknin¬
gar för ortsbefolkningen i olika afsenden samt en kommitterad att
undersöka verkningarna af norrländska förbudslagen, men icke, så¬
som väl bort ske, af jämväl den öfriga norrlandslagstiftningen. Alla
dessa uppdrag röra sig delvis på samma områden och måste räkna
med ledande grundsatser, som böra vara enhetliga. De olika för¬
troendemännen, personligen af skilda läggningar säkerligen, ha gått
eller gå sina vägar hvar för sig. Öfverblicken och sammanhanget
komma till korta, metoderna bli växlande eller otillräckliga och de
slutgiltiga lösningarna framskjutas eller förfuskas.
Enahanda äfventyrligheter hota jordfrågans öfriga hufvuddelar.
Det bör, så vidt jag förstår, af dem som vederbör uppgöras eu
plan för hela arbetet samt dess detaljer sedan rationellt inrättas där¬
efter. Samtidigt måste dock om möjligt genom provisorisk lagstift¬
ning eller andra tillfälliga åtgärder dels pågående missförhållanden
hejdas i sitt lopp och dels en hjälpsam hand omedelbart räckas åt
allt betryck, som ej kan vänta.
De hufvudsaker, det rör sig om, kunna förslagsvis grupperas
sålunda:
Speciella naturrikedomar, såsom större skogar med flottleder, större
torf mossar, vattenfall och malmer; saken gäller här att ordna be-
sittningsförhållandena till varaktigt allmänt och enskildt gagn.
Jordbruksjord jämte husbehofsskog och bostadsmark. Besittningsför-
hållandena och kreditväsendet ordnas till varaktigt främjande af
allmänt och enskildt gagn.
Statens jorddonationer, medvetna eller bortglömda, till jordbruket,
industrien och städerna tillvaratagas, där så med gällande författ¬
ningar ännu kan ske, och i annat fall få nya åtgärder öfvervägas
för ändamålens upprätthållande.
Krediten för främjandet af bosättningar ne och utnyttjande af
naturrikedomarne omdanas planmässigt, så, att den verkligt tjänar
dessa ändamål.
3
Andra kammarens fjärde tillfälliga ulskolls ullätande Nr 13.
Jordvärdereformen, som är en beskattningsfråga för sig, men
också kan inverka mer eller mindre på de förestående frågorna,
måste med allvar skärskådas.
Provisoriska åtgärder kraf vas på alla jordfrågans områden för
att på sätt ofvan sagts omedelbart komma till undsättning, där fara
ligger i dröjsmål.
Givetvis äro dessa hufvudgrupper af frågor ej helt fristående,
utan ingripa åtskilligt bär och hvar i hvarandra, hvithet ej heller
får förglömmas.
Såsom af motionärens motivering framgår, innefattar jordfrågan,
på hvars lösning motionären önskar, att man bör lägga eu ledande
tanke och eu ordnande hand, eu mångfald af hvar för sig stora och
svårlösta detaljfrågor, ensartade blott därutinuan, att de alla hafva
med jorden och dess besittningsförhållanden att göra. Om nästan
alla de af motionären uppräknade frågorna gäller också, att de mest
skiftande meningar om rätta sättet att lösa dem hafva framträdt
och ännu länge torde komma att framträda hos vårt folk.
År sålunda den förevarande motionen till sin innebörd synner¬
ligen omfattande, så är däremot dess motivering så mycket mer
knapphändig. Den är därtill hållen i mycket allmänna ordalag, och
den innehåller inga förslag eller riktlinjer för frågans lösning. Den
såsom bilaga meddelade promemoria, hvilken motionären inlämnat
till utskottet, kan icke heller sägas gifva den ledning till frågans
bedömande, som ett så omfattande förslag som motionärens torde
] utkalla.
Utskottet, som erkänner önskvärdheten af att enhetliga, ledande
grundsatser bli gällande i arbetet på att vinna den möjligast bästa
slutgiltiga lösning af de många med hvarandra otvifvelaktigt sam¬
manhängande problem, som kunna sammanfattas under benämningen
jordfrågan, har dock icke ansett sig kunna framställa några direktiv
för eu sådan hemställan till Kungl. Maj.t, som motionären begärt.
Då utskottet dessutom är af den uppfattningen, att Kungl.
Maj:t med all säkerhet torde komma att se till, det de olika detalj¬
frågorna, efter hand som de hunnit utredas, komma att samman¬
föras under enhetliga Jmfvudprinciper, finner utskottet eu riksdags¬
skrivelse i förevarande ämne verkningslös.
Utskottets
yttrande.
4 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Utskottet får därför hemställa,
att herr Lindhagens förevarande motion icke
måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den It) maj 1912.
På utskottets vägnar:
HICKA HD SANDLER.
Reservation
mot motiveringen af herrar Sandler, Nilsson i Kristianstad och Lind¬
qvist i Kosta, som anfört:
Då vi äro med motionären fullt ense i hvad han angifvit som
jordpolitikens ledande tanke — nämligen att jorden bör vara till för
alla, och att den icke får utnyttjas som eu handelsvara, hvilken be¬
reder vinst utan arbete — samt äfven däri, att det hittills brustit i
enhetlighet på detta område, vilja vi uttala vår anslutning till mo¬
tionärens uppfattning i detta hänseende. Emellertid hafva vi icke
kunnat biträda motionärens yrkande, då vi icke ansett de förutsätt¬
ningar föreligga, förutan Indika eu riksdagsskrivelse i ämnet ej vore
till verklig båtnad för den ledande tankens förverkligande: nämligen
bestämdt angifvande af dels Indika spörsmål som skola i jordfrågan
innefattas, dels huru den ledande tanken skall i de många delvis
olikartade frågorna tillämpas, dels ock slutligen Hägra direktiv rö¬
rande eu sådan bättre planläggning af arbetet, som tager samman-
hanget tillvara utan att försena specialfrågors lösning.
Då dessa förutsättningar icke i tillräcklig grad föreligga genom
motionen hemställa vi, i liket med utskottet,
att herr Lindhagens förevarande motion icke
måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Andra kammarem fjärde tillfälliga utskotta utledande Nr 13.
5
Från motionären har dessutom ingått följande
Bilaga 1.
P. M,
i anledning af motionen nr 260 i Andra kammaren om behofvet af eu ledande
tanke och eu ordnande hand i arbetet på jordfrågans lösning i sin helhet.
Jorden är jämte arbetet den grundläggande faktorn i samhällets ekonomiska
lif. Det kräfves därför att finna det enhetliga i den stora mångfald, hvaraf
jordfrågan består, och att på samma gång äfven ägna tillbörlig uppmärksamhet
åt samtliga skiftande detaljer. Man måste med andra ord lägga en bärande
tanke på det hela och sedan låta den såsom en röd tråd genomtränga det stora
innehållet. Men äfven om man begränsar sig till att bedöma hvarje hufvud-
afdelning af ämnet för sig mera efter opportunitetssynpunkter, så kan dock i
alla fäll icke undvaras en vägledande eftertanke.
Den förra vägen är gifvetvis den enda slutgiltiga och bör därför helst in¬
slås från början. Olika åskådningar kunna till äfventyra härvid göra sig gällande.
För min de! synes den ledande tanken på jordfrågan uppenbarligen ej kunna
vara någon annan än denna:
1) att jorden är en mänsklighetens gemensamma tillhörighet och att hvarje
människa bär en naturlig rätt att, såvidt möjligt, få sitt oafvisliga behof af
jord tillgodosedt (»jord åt alla»);
2) att jorden följaktligen skall tjäna produktionen, konsumtionen och indi¬
vidernas kraf på frihet samt sålunda ej får utnyttjas såsom eu handelsvara,
hvilken på det stora flertalet människors bekostnad bereder vinst utan arbete
åt några få (»jordocker»).
Först med en sådan utgångspunkt kunna möjligheter yppas att sedan på
ett fruktbart sätt lägga en ordnande hand öfver den stora sakens rika innehåll.
En sådan metod att enhetligt gripa sig an med ämnet såsom en social
fråga ha statsmakterna hitintills ej inlåtit sig på, om än osammanhängande an¬
satser därtill här och hvar sporadiskt kommit till uttryck.
Till belysning må lämnas några exempel bland många, hämtade från föl¬
jande hufvudgrupper, hvari ämnet kan uppdelas.
A. Samii alla domänen.
Statsmakterna hafva bär i sin hand att tillämpa rationella grundsatser i
jordfrågans lösning. Statsdomänerna böra därför också bevaras och ökas.
G
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts tillålande Nr 13.
l:o) Jordbruksdomäner.
För dessas utnyttjande synas tre grundsatser böra gälla. De böra förbe¬
hållas de fattigaste, ändamålet måste betryggas för framtiden samt brukarens
rätt och frihet skyddas.
Sedan 1874 pågår eu oaflåtlig utförsäljning åt mindre jordbruksdomäner
företrädesvis till den högstbjudande utan verklig omtanke för ofvannämnda tre
synpunkter. Ej ens skogens sköflande anses angeläget att förhindra. Så pågår
det fortfarande.
En lagstiftning om ett rationellt upplåtelsesätt, som tillgodoser de tre upp¬
gifterna, dröjer alltjämt. Där man försökt med ett surrogat därför, såsom vid
upplåtelser af jordbrukslägenheter å kronopark^- i de sex nordligaste länen, har
lagts på anordningen en ganska byråkratisk prägel, som bereder de fattiga svå¬
righeter att få jord samt behörigen tillgodoser brukarens rätt och frihet.
2:o) Samhällelig tomtmark.
Samma grundsatser böra äfven här gälla som förordats för upplåtelse af
samhällelig jordbruksjord till småbruk.
För tomtmark har emellertid genom lagstiftningen inrättats ett nytt upp¬
låtelsesätt i den så kallade tomträtten. Lagen förutsätter dock, att dess inne¬
håll skall närmare utformas vid tillämpningen. Det har dock visat sig omöjligt
att uppkalla något intresse hos statsmakterna att fastställa enhetliga hufvud-
grunder för upplåtelse af statsjord med tomträtt. För Trollhättan fastslogs utan
vidare i administrativ väg en af vederbörande styrelse förordad metod, hvilken,
framkommen under Stockholms stads utredning af frågan, sedan förkastades af
stadsfullmäktige med stor majoritet, såsom i olika afseenden ej lämpad för
ändamålet. År 1911 begärdes Riksdagens medgifvande om upplåtelse af egen¬
domen Mörby till boställe åt statstjänare och redogjordes härvid för vissa tornt-
rättsvillkor, Indika emellertid ej underställdes Riksdagen utan också skulle af-
göras administrativt. Båda dessa fall bereddes i civildepartementet. I år har
efter samfälld beredning inom försvarsdepartementen framlagts för Riksdagen
upplåtelse af tomter vid Vaxholm med tomträtt. Här ha underställts Riksdagen
äfven villkoren, hvilka för Girigt hufvudsakligen öfverensstämma med Stockholms
stads bestämmelser och ej med statens villkor vid Trollhättan.
Med statsmaktens initiativ till inrättandet af tomträtt för samhällelig tomt¬
mark står ej i samklang det fortgående upplåtande utan tillräcklig omtanke af
exempelvis Hvitfeldtska stipendieinrättningens skärgårdslägenheter.
Andra upplåtelseformer för allmän tomtmark äro återköpsrätt och förköps¬
rätt. Dessa har det ännu ej lyckats att få införlifvade med vår lagstiftning.
8: o) Skogsdomäner.
En pågående utvidgning af dessa anses allmänt böra äga rum. Men att
ge stadga åt denna grundsats genom att exempelvis få i statens budget infördt
ett ordinarie anslag för ändamålet, har dock icke lyckats. I ett skogsland som
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
7
vårt, borde detta dock vara själfskrifvet. Det är den planlösa försäljningen af
jordbruksdomäner, som nu får väsentligen släppa till medlen och äfven just
därför anses böra upprätthållas.
Förslag har upprättats om en förbättrad skogsundervisning. Men denna
tar hänsyn endast till det tekniska. Någon utbildning för de sociala uppgifter,
skogsstaten också har sig pålagda, har man icke tänkt sig vara erforderlig.
Två kommittéer ha tillsatts för att utarbeta grunder för en bättre skötsel
af statens skogar. Den ena, hvars uppdrag omfattat de norra delarna af riket,
har nyligen afgifvit sitt betänkande. De viktiga sociala uppgifter, som de norr¬
ländska statsskogarne och de under statens kontroll ställda enskilda skogarna,
särskild! lappmarksskogarne, skola fylla, har väsentligen förbigåtts i detta be¬
tänkande.
Den af 1904 års Riksdag begärda lagstiftningen för bildande af gemen-
samhetsskogar har trots påminnelser och sakens brådska ej rönt någon som helst
intresserad behandling hos myndigheterna, och ännu har ingenting gjorts för att
påskynda saken.
4:o) Vattenfallsdomäner.
På sistone har uppmärksamhet på dessa trängt sig fram. Intresse förefinnes
att utnyttja dem och på många håll äfven att värna om kronans rätt till de¬
samma.
Striden om vattenfallsprocesserna är dock ett uttryck för osäkerheten i
uppfattningarne på detta område. Planmässigheten lämnar också mycket öfrig!
att önska, när ett regeringsförslag år 1911, med förkastande af nästföregående
års af Riksdagen antagna förslag, ville upplåta statens vattenfall till enskilde
för nära ett århundrade, mot samma afgäld hela tiden som vid upplåtelsens
början, ett förslag, som det också lyckades att genomdrifva, om än med någon
afprutning.
5:o) Grufdomäner.
Efter det kronans gamla regal rätt till grufvor uppgafs, har statsmaktens
tillvaratagande af kronans rätt till malmfyndigheter åtminstone på statens egen
mark varit en oaflåtlig historia om bristande förutseende och försummade
tillfällen.
6:o) Kronans jorddonationer.
De störa jorddonationerna till jordbruket, industrien och städerna ha väsent¬
ligen förspillts genom de enskilda intressenas företagsamhet, administrationens
oefterrättlighet och domstolarnes formalism.
På sista tiden har från statsmaktens sida uppmärksamheten börjat riktas
på detta statsekonomiska sorgespel. Men motståndet är starkt och ett inträng¬
ande å alla detaljerna kräfver eu större nitälskan, än som hitintills kunnat upp¬
bringas. För öfrig! har det ännu ej lyckats att fä upp frågan om jorddona¬
tionerna till städerna till någon som helst aktuell behandling.
8
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
B. Speciella naturrikedomar i enskildes besittning.
Det gäller här att bibehålla dessa åt näringarne och den stora allmänheten
samt att således skydda dem mot spekulation och rofdrift. Fara ligger också
öfverallt i dröjsmål. Frågorna äga ett samband, som ej kan uppgifvas.
l:o) Vattenfallen.
En begynnande lagstiftning om koncession finnes. En kommitté arbetar nu
på ämnet, men har erhållit en öfvermäktig juridisk och teknisk sammansättning.
Ett förslag till ny vattenrättslag ur väsentligen juridiska och tekniska syn¬
punkter har ock upprättats. Frågans sociala innebörd har väsentligen saknat
representation i kommittén. Yattenfallsägare ha därföre i förslaget tillerkänts
en betydligt vidgad rätt att öka sin egendoms värde genom uppdämning, utan
att fråga ens uppstått om andel för det allmänna i den oförtjänta värdehöjningen
eller om befogenheten att sålunda kunna fråntaga småbrukare det väsentliga
underlaget för hem och härd samt ekonomisk utkomst.
Det brännande spörsmålet om vattenkraftens bortskänkande i kongsådra
för all framtid lämnas åt sitt öde.
2: o) Malmer.
Andra kammaren har uttalat sig för den fria inmutningsrättens utbyte mot
koncession. Denna fråga är däremot alldeles bordlagd och under tiden — hav
spekulationen fria händer.
3:o) Större skogar.
En kommitté är tillsatt för att behandla några framkomna — speciella
petita om den enskilda skogsvården, med rätt för kommittén visserligen att
äfven taga enskilda initiativ. Några direktiv har kommittén ej fått och således
ej heller order att komma med successiva förslag, när det brådskar. Den af
1904 års Riksdag begärda lagstiftning för bildande af allmänningsskogar, hvarom
Andra kammaren sedermera gjort påminnelser såsom brådskande och efterlängtad,
lärer komma sist i kommitténs åtanke, oaktadt ett lagförslag i ämnet för länge
sedan är utarbetadt.
4:o) Större torfmossar.
Frågan om dessas skyddande mot spekulation ligger i vida fältet.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
9
C. Enskild jordbruksfond.
Frågan gäller här dels att skydda bestående själfständiga småbruk, dels att
befria beroende småbruk och dels att skaffa jord för nya småbruk och dels
slutligen att bereda långvarig kredit för det hela. Det gäller ock att skydda
ändamålets bestånd för efterkommande samt brukarens rätt och frihet.
Arbetet har inriktats hitintills främst på att skapa nya småbruk, som ställa
sig dyra, och utan tanke på deras framtida bestånd. Bemödandet däremot att
upprätthålla gamla färdiga jordbruk på bolagshemman och torp komma sent och
dröjande, ehuru de borde vara de första. Skilda kommittéer och beredningar
hafva utan plan och sammanhang sysslat härmed godtyckligt efter olika åskåd¬
ningssätt. Såsom exempel må åberopas de skilda uppfattningarne om expro¬
priation såsom medel att anskaffa jord till nya småbruk.
Norrlandskommittén förordade expropriation å bolagsjord endast för nya
jordbruk, men reservanter åter äfven för utbrytning af de färdiga jordbruken.
Torpkommittén tar alldeles afstånd från expropriation af färdiga jord-
brukslägenheter.
Expropriationskommittén lämnar saken oafgjord.
Jordbruksdepartementets egnahemskommitté, som också sysslar med samma
sak, har ännu ej afgifvit något betänkande.
Vattenrättskommittén förordar åter till förmån för enskilda vattenrättsegare
vidgad rätt till expropriation af jordbrukarnes jord.
Två andra kommittén, skifteskommittén och flottningskommittén, få likaledes
ej betraktas såsom enstaka företeelser, utan såsom en länk i kedjan af omtanke
för främjande af en förnuftig ordning med jordbruksjorden och ett varaktigt
skydd för småbrukareklassen. Den förra kommittén, som afgifvit sitt betänkande,
synes företrädesvis fattat sitt uppdrag tekniskt med åsidosättande i viktiga delar
af de sociala insatser, som kunnat falla inom dess uppgift. Och den nyligen
tillsatta flottningskommittén, som har att syssla med ett ämne af utomordentlig
betydelse för den hotade norrländska småbrukareklassen, synes redan genom
sin sammansättning och det försvar därför, som offentligt afgifvits, nästan vara
förutbestämd att gå samma vägar.
Ett annat exempel på bristande sammanhang i de många uppslagen till
utredningar kan hämtas från norrlandslagstiftningen, hvilken ju såsom ett socialt
experiment bör noga följas i sina verkningar och för öfrig! såsom bekant bl ef
ineffektiv i flere afseenden. Nu har nyligen en person blifvit utsedd att under¬
söka verkningarne endast af den norrländska förbudslagen, under det undersök¬
ning ej skall äga rum angående de öfriga norrlandslagarna, oaktadt de äga or¬
ganiskt samband med den förstnämnda, för öfrigt i och för sig beröra viktiga
spörsmål samt dessutom lämpligen kunna undersökas med anlitande af den appa¬
rat, som måste igångsättas för den förstnämnda undersökningen.
Samtidigt ha tillsatts två personer att undersöka olägenheterna för jord¬
bruket och missförhållanden för ortsbefolkningen i öfrigt, som kunna uppstå
af storgodsbildningarne i mellersta och södra delarne af riket. För detta upp¬
drag är det dock uppenbarligen af största betydelse att taga kännedom om verk¬
ningarne af norrlandslagstiftningen, med hvilken äfven detta uppdrag har ett
intimt samband. Detta samband är emellertid i det nu ifrågasatta arbetet afklipp!.
Bihang till Resdagens protokoll 1912. 13 samt 4 afd. 13 käft. (Nr 13) 2
10
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
D. Enskild tomtmark.
En uppgift är här bland annat att dels skydda själfständiga bostadslägen¬
heter, dels att i behjärtansvärda fall frigöra bostadslägenheter på annans grund
och dels skaffa ny tomtmark för bostäder och andra folkliga ändamål. Med
detta ämne ha flere kommittéer varit sysselsatta utan plan och inbördes samman¬
hang. Expropriationskommittén och torpkommittén ha hvar för sig afgifvit be-
tänkanden äfven i denna sak. Jordbruksdepartementets egnah emskom mitté
arbetar sedan någon tid äfven i detta ämne och den nyligen tillsatta b ostad s-
kommittén skall också efter eget godtfinnande syssla med samma sak, därvid
den dock erhållit en erinran om lämpligheten af ett samarbete med jordbruks¬
departementets kommitté. Norrlandskommittén på sin tid hade i uppdrag att
syssla endast med jordbruket, men i sin utredning ansåg den sig ej kunna
alldeles undgå att äfven söka vinna någon belysning om tomt- och bostadsför¬
hållandena.
Såsom belysande exempel på splittringen kan äfven här liksom under den
föregående rubriken åberopas de skiljaktiga resultat, hvartill expropriationskom¬
mittén och torpkommittén äfven på denna punkt kommit i fråga om expropria-
tionens omfattning, om hvem som skall utöfva expropriationsrätten och om
grunderna för jordlösen. Hvad de båda andra kommittéerna härutinnan skola
föreslå, känner man ännu ej och norrlandskommittén har, som sagd!, ej ansett sig
äga framlägga något förslag härom, ehuru väl reservationsvis vissa riktlinjer äfven
i fråga om tomtmarken kommit till uttryck i motiveringen.
E. Kredit för jordbruks- och bostadsändamål.
F. Andra uppgifter i jordfrågan
såsom jord värdereformen, stadssamhällenas förvandling till trädgårdsstäder m. m.
G. Provisorisk lagstiftning
och andra åtgärder för afhjälpande af det aktuella nödläget i afbidande på om¬
fattande utredningars resultat,
äro också hufvuduppgifter, som enligt erfarenheten i mångfaldiga hän¬
seenden ropa efter eu ledande tanke och en ordnande hand i arbetet på desamma.
Oskär Eklunds boktr., Stockholm 1912.