Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till ^Riksdagens kansli den 7 maj 1912 kl. 3 e. m.
Ändra kammarens fjärde tillfälliga, utskotts utlåtande nr 10 an¬
gående herr Olssons i Blädinge motion, nr 236, om skrif¬
velse till Kungl. Maj:t angående åtgärder mot jordkultu¬
rens ödeläggelse genom försumpning.
I motion inom Andra kammaren, nr 236, har herr Olsson i Blädinge
Ihemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om ut¬
redning och förberedande undersökning af hvilka åtgärder lämpligen böra
-och kunna vidtagas till förhindrande af jordkulturens fortgående ödeläg¬
gelse genom försumpning, företrädesvis å sådana trakter inom landet, där
dessa försumpningar redan fått den utsträckning och omfattning, att en¬
skildes krafter och förmåga att verksamt ingripa uppenbarligen äro otill¬
räckliga, samt att Kungl. Maj:t därefter för Riksdagen framlägger det för¬
slag, hvartill denna utredning kunnat föranleda.
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:
Det är ett kändt förhållande, att den alltjämt fortgående försump-
ningen, jordkulturens farligaste fiende, åstadkommer ödeläggelse öfver
vida områden af vårt land, och därest det blefve undersökt, hvilka stora
arealer, som under ett århundrade sålunda gå förlorade, skulle vi helt
säkert förskräckas öfver att vi på detta sätt låta så att säga en osynlig
fiende eröfra den ena landsträckan efter den andra.
Följderna häraf äro också af högst betänklig art och visa sig i främsta
rummet genom skogsarealens förminskande och skogsväxtlighetens ned¬
sättande, för att icke tala om klimatets hårdhet och frostländmhetens till-
tagande, hvarigenom kulturväxterna i dessa och kringliggande bygder hotas
af förstörelse, hvilket åter föranleder den jordbrukande befolkningens för¬
minskande genom utvandring; ja äfven vissa sjukdomar torde kunna skrif-
'vas på dessa sumptrakters konto.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 10 höft. (Nr 10.) 1
Motionen.
Historik.
2 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Visserligen hafva under de senaste decennierna åt kulturen återbör¬
dats ofantliga vidder, men härvid har man så godt som undantagslöst och
helt naturligt ägnat sin uppmärksamhet åt sådan mai’k, som lämpat sig
för jordbruk, och som kunnat åt företaget gifva en snar om ock mer eller
mindre god valuta. De ojämförligt mycket större arealer återigen, som
icke lämpa sig för jordbruk, lämnas emellertid så godt som undantags¬
löst åt sig själfva och ödeläggelsen fortgår här ohäjdadt. Så är åtmin¬
stone förhållandet i den bygd jag representerar, västra delen af Krono¬
bergs län, och å en bifogad karta visas, hvilka jämförelsevis stora om¬
råden, som i stort sedt äro utsatta för försumpning, och samma förhållande
finnes vara rådande i närgränsande delar af Kristianstads, Hallands och
Jönköpings län samt till sistnämnda län gränsande delar af Alfsborgs län,
för att nu icke tala om Norrland och äfven andra delar af vårt land.
Man kan sålunda hänföra dessa försumpningar till tvenne olika kate¬
gorier: där bildningarne äro tjänliga för jordbrukskultur och i följd häraf
redan till stor utsträckning äro torrlagda och tagna i bruk och sådana
där man äfven efter genomförd torrläggning åtminstone icke på mans¬
åldrar om ens någonsin kan vänta någon kultur, men som dock i sitt nu
befintliga skick fortfarande växa ut och sprida omkring sig den ödeläg¬
gelse, hvarom här ofvan är taladt. Att å dessa, till den sistnämnda kate¬
gorien hänförliga marker, den enskilde skulle i någon mån kunna ingipa
är otänkbart, och då det uppenbarligen är ett stort statsintresse, som här
är satt i fråga, och ofantliga värden som äfventyras, torde det ligga i
statens välförstådda intresse att kraftigare än hittills gripa in. Stats¬
makterna hafva visserligen länge insett betydelsen af att dylika sump-
trakter blifva torrlagda och därför årligen anvisat medel för detta ända¬
mål, det s. k. frostminskningsanslaget, men villkoren för detta anslags ut¬
lämnande, det utgår som bekant med endast halfva kostnadsbeloppet, gorå
att det väl knappast tages i bruk för dessa här åsyftade försumpade marker
af sämre beskaffenhet, och dessutom torde det vara alltför otillräckligt för
att uppnå ett till verkligt gagn ledande mål.
Hvad som i första hand erfordras synes vara stora afloppskanalers
upptagande genom de af försumpning mest hotade orterna, och det är en
undersökning häraf och systematisk planläggning för sådana kanalers ut¬
förande, som närmast är af behofvet påkallad för att frågan skall kunna
föras vidare framåt.
Den i förevarande motion behandlade frågan har redan förut varit
föremål för en af Kungl. Maj:t föranstaltad utredning genom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen. Då nämnda utredning
3
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
torde vara af grundläggande betydelse för bedömandet af motionärens för¬
slag, torde hufvuddragen af densamma här böra anföras.
I skrifvelsen den 14 och 19 december 1898 hemställde Konungens
befallningshafvande i Jönköpings och Älfsborgs län om inköp för kronans
räkning af den s. k. Komosse, belägen i Mo härad af Jönköpings län, samt
Redvägs och Kinds härad af Älfsborgs län, i syfte att efter mossens torr¬
läggning å området odla skog.
Domänstyrelsen afstyrkte väl i infordradt utlåtande den 3 maj 1900
inköp af nämnda mosse för bildande af kronopark men ansåg däremot,
för så vidt det föreliggande förslagets ändamål inskränktes till frostländig-
hetens minskande i orten, detsamma förtjänt af all uppmärksamhet samt
fann ett allmänt intresse föreligga och för sådant ändamål ett ingripande
från statens sida genom understöd vara påkalladt.
Den 18 maj 1909 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen samt landtbruksstyrelsen att, i anledning af hvad i sagda ärende
förekommit, efter verkställd utredning rörande inom landet förekommande
med omförmälda mosse i anseende till omfattning och beskaffenhet jäm¬
förliga mossar, hvilkas utdikning, om än för vidsträckta trakter af största
betydelse, icke kunde antagas komma till utförande genom de enskilda
jordägarnes försorg och med bidrag af statsmedel, beviljade enligt för sådana
bidrag då gällande bestämmelser, taga under öfvervägande, huruvida från sta¬
tens sida särskilda åtgärder borde vidtagas i syfte att möjliggöra dylika större
utdikningsföretag samt därefter med utlåtande och förslag i frågan, och sär¬
skilt såvidt anginge utdikningen af ofvannämnda mosse, till Kungl. Maj:t
inkomma.
Med anledning af detta uppdrag anmodade landtbruksstyrelsen i cir¬
kulär den 9 juni 1900 Konungens befallningshafvande i rikets samtliga
län att med anlitande af vederbörande hushållningssällskaps biträde genom
den i statens tjänst anställde landtbruksingenjören eller på annat lämpligt
sätt utreda, om och i sådant fall hvilka mossar inom länet kunde finnas
af sådan art, att de kunde anses vara med Komosse till omfattning och
beskaffenhet jämförliga samt i öfrigt meddela så fullständiga uppgifter som
möjligt om dessa mossar. Samtidigt anhöll landtbruksstyrelsen hos järn¬
kontoret och styrelsen för svenska mosskulturföreningen om upplysningar
rörande de undersökningar af inom landet förefintliga mossar af ofvan¬
nämnda beskaffenhet, som genom järnkontorets eller mosskulturföreningens
försorg verkställts.
Den 6 februari 1902 öfverlämnades till styrelserna en af Konungens
befallningshafvande i Jönköpings län till Kungi. Maj:t ingifven skrifvelse,
hvari hemställdes att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition
-om anvisande af 100,000 eller 200,000 kronor om året att af Kungl. Maj:t
Förslag till
afdikning af
Komosse.
Väg- och
vattenbygg¬
nadsstyrel¬
sens samt
landtbruks-
styrelsens
utredning.
4
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
efter vederbörande myndigheters förslag användas till inköp af andelar af
större mossar inom landet söder om Dalarne för bildande af domäner,
företrädesvis invid blifvande hufvudaflopp från mossarna. Med nämnda
skrifvelse följde af kominitterade inom Jönköpings läns hushållningssäll¬
skap afgifvet betänkande och kostnadsförslag rörande torrläggning af Dala
mosse. Stora mossen, Flymossen, Torskinge mosse, mossarne kring sjön
Drafven, Ås och Kållerstads mossar, Bredaryds samt Yxna och Risa mossar,
allt inom Östbo och Yästbo härad af Jönköpings län samt ägobeskrifning
med arealuträkning och utlåtande angående mossarnes beskaffenhet m. in.
Enligt det afgifna betänkandet skulle den föreslagna af dikningen
per hektar kosta för Dala mosse omkring 58 kronor, för Stora mosse om¬
kring 38 kronor, för Flymosse samt öfriga mossar norr om sjön Bolinen
samt utmed Storån och Lillån omkring 80 kronor.
Af utredningen visade sig, att sistnämnda mossar hade stora vidder
af bränntorf, hvaraf de ansenligaste och bästa förekomma norr om sjön-
Bolmen vid Torskinge, Forsheda, Dannäs, Slättö, Draftinge, Bröttjestad och:
Drafö, hvilka mossar, som 'beräknats innehålla minst 40,000,000 kubik¬
meter bränntorf, tillika vore så väl belägna i närheten af järnväg, att där
funnes tillfälle till lönande bränntorfstillverkning. Därjämte förekomme
inom dessa stora mosskomplexer omkring 3,000 hektar odlad eller od¬
lingsbar mark, hvars förbättring genom afdikningen uppskattats till minst
150 kronor pr hektar eller för alla tillsammans till 450,000 kronor. De
mosskomplex, som undersökningarna omfattat, torde vara de ansenligaste,
som förekomma inom mellersta eller södra Sverige, på samma gång deras
i hög grad frostförande egenskaper vore så mycket fördärfligare, som de-
omgåfves af kultiverad bygd.
Sammanlagda arealen af de undersökta mossarna inom Östbo, Västbo
och Västra härad af Jönköpings län uppgick till ej mindre än omkring
25,480 hektar, hvilkas förberedande afdikning skulle kosta tillsammans
1,470,590 kronor, eller i medeltel omkring 58 kronor pr hektar.
Af de från länsstyrelserna på nämna anmodan ingifna utlåtandena
inhämtas bland annat följande:
Från Stockholms län meddelades, att hela norra delen af Roslagen
vore uppfylld af mossar af till jordmånen enahanda beskaffenhet med
Komosse, ehuru ingen vore så stor som denna; att sagda mosstrakter, af
hvilka en del dock hade den ej ringa omfattningen af flera hundra hektar,
orsakade ett allmänt nedsättande af temperaturen i öfre Roslagen höst och,
vår samt vore en väsentligen bidragande orsak till de froster, hvilka till
stor skada för ortens jordbruk nästan hvarje år i större eller mindre grad
där inträffade; att det i allmänhet ej kunde antagas, att dylika marker
5'
Ändra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande 1Sr 10.
komme att utan statsverkets ingripande torrläggas; samt att oaktadt stats¬
verket ej kunde antagas benäget inköpa dylika smärre mosstrakter, deras
afdikning dock borde i det allmännas intresse af statsverket helt och hållet
bekostas, emedan denna afdikning kunde anses utgöra ett supplement till
den redan utförda eller pågående afdikningen af sänka och odlingsbara
marker, hvilkas påräknade behållning betydligt reducerades på grund af
tillvaron af de omnämnda djupa hvitmossarna.
Beträffande Jönköpings län upplystes, att af länets hela ytvidd, 11,500
kvadratkilometer, omkring 1,500 kvadratkilometer, motsvarande mera än
en åttondedel al hela länet, ansåges vara upptagna af mossar; att de me¬
teorologiska uppgifterna utvisade att under 20-årsperioden 1871—1890
endast 12 nätter å rad varit frostfria och att i juni blott 4 och i sep¬
tember blott 1 natt under alla nämnda år varit utan frost; att årligen
under sommaren inträffade svåra frostnätter; att det ytterst ofördelaktiga
inflytandet af den häraf framkallade låga medeltemperaturen på länets
jordbruk och skogsväxt vore påtagligt och eu utdikning af länets moss¬
marker därför kanske dess viktigaste fråga; att en sådan utdikning äfven
skulle låta sig verkställa jämförelsevis lätt till följd af länets höga och
åt alla sidor sluttande läge, på samma gång en dylik utdikning skulle
tillföra länet synnerligen stora odlingsbara marker; att frågan om länets
torrläggning och därmed vunnen förbättring af dess klimat genom frost-
ländighetens minskande länge varit föremål för hushållningssällskapets om¬
tanke, i det sällskapet låtit verkställa härför grundläggande arbeten, be¬
stående hufvudsakligen i en ganska fullständig undersökning af mossarna
samt upprättande af afdikningsplaner, omfattande tillhopa nära 50,000
hektar; att det syntes uppenbart, att ensamt genom enskild verksamhet
eu torrläggning af de större mossarna icke kunde åstadkommas, till stöd
hvarför åberopades ett af dåvarande extra landtbruksingenjören A. Hög¬
berg år 1898 afgifvet utlåtande, hvari bland annat anförts, att det ej vore
ovanligt att en hemmansdel om 1ji mantal kunde hafva ända till 400
hektar i en sådan mosse, att redan under antagande att en sådan mosse
skulle kunna afdikas för en så ringa summa som 50 kronor pr hektar,
afdikningskostnaden för den del af mossen, som hörde till 1/4 mantal,
skulle belöpa sig till 20,000 kronor, hvadan om statsunderstöd erhölles
till hälften af detta belopp, ägaren af 1/i mantal dock skulle drabbas af
en utgift för mossutdikningen af 10,000 kronor, hvilken utgift han omöj¬
ligen kunde bära; att det alltså ej vore tillräckligt, att staten endast un¬
derstödde afdikningen, utan att det erfordrades, att staten vidtoge särskilda
åtgärder för möjliggörande af dylika utdikningsföretag, när det förelåge
ett allmänt intresse att förbättra en orts klimatiska och ekonomiska för¬
6 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
hållanden samt förekomma en försämring däraf genom den från mossarna
härflytande, fortgående försumpningen af kringliggande trakter; att stats¬
medel borde anvisas till upptagande af hufvudaflopp för större mossmarker,
under villkor antingen att staten för billigt pris inköpte mossarna och
läte afdika desamma som kronodomäner eller att jordägarne, utan att där¬
för erhålla någon lösen, afstode en del af marken såsom ersättning för
jordförbättring, med skyldighet jämväl för dem att efter gradering och
uppskattning bestrida kostnaden för hufvudkanalens vidmakthållande.
Från Kronobergs län meddelades, att, ehuru endast inom Sunnerbo
härad funnes en mosskoinplex, som ansetts vara af den art, att den kunde
jämföras med Komosse, flerstädes inom länet förekomme mosstrakter och
sankmarker af betydande omfattning; att inom Vrå, Lidhems och Oden-
sjö socknar i Sunnerbo härad öfver 14,850 hektar af socknarnas till 32,567
hektar uppgående totalareal utgjordes af sankmarker; att få trakter inom
landet, frånsedt Norrland, torde vara i så stort behof af statsunderstöd för
att göras fruktbärande som de nyssberörda, helst desamma sammanhängde
med betydliga sankmarker inom Hallands län, hvarigenom frågans vidd
och betydelse yttermera ökades; att jordägarne med stadgade villkor för
den s. k. frostförminskningsfonden icke kunde åstadkomma mossarnas
torrläggning, under det att fordom goda ängsmarker mer och mer för-
sumpades samtidigt med att mossen långsamt utvidgades; att, om statens
bidrag ökades till två tredjedelar af kostnaden, med säkerhet kunde på¬
räknas, att utdikning af de stora mosstrakterna skulle komma stånd, samt
att ett annat sätt för vinnande af samma mål vore, att hälften af kost¬
naden beviljades såsom anslag och hälften såsom lån att amorteras under
en tid af 10 år.
1 fråga om Kalmar län torde kunna anföras, att inom länet ej före¬
komme någon mark, som till omfattning och beskaffenhet kunde jämföras
med Komosse, men att äfven andra vattendränkta marker än de till od¬
ling otjänliga hvitmossarna hade en skadlig inverkan på klimatet och
kunde bidraga till frostskador inom en ort.
Från Hallands län meddelades, att inom länet visserligen icke
förekomme någon mosse, som ägde den för Komosse angifna vidden, men
att på flera ställen funnes ett flertal mossar, hvilka bildade hela mossfält
med en utsträckning, som föga syntes eftergifva nämnda mosses, särskildt
inom Höks och Tönnersjö härad äfvensom inom Arstads härad; att stora
delar af mossarna skulle kunna med fördel odlas, och att deras utdikning
vore för vidsträckta trakter af största betydelse, men att sådan utdikning
icke kunde] antagas komma till utförande genom de enskilda jordägarnes
försorg.
7
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Från Alf sborgs län anfördes, att sammanlagda arealen af mossmarker
inom Västgötadelen af länet uppginge till 58,851 hektar och inom Dals¬
land till 25,815 hektar eller tillhopa 84,6.66 hektar; att på sista tiden frå¬
gan om torfmossars användning för industriella ändamål upptagits till be-
nandling, och att det vid frågan om tillgodogörande af våra torfmossor,
enligt länets landtbruksingenjörs mening, vore en fördel att lämna torf-
industrien företrädet och låta mossarnes odling först följa därefter; att,
då genom torfindustriens hastiga utveckling de förut såsom odugliga an¬
sedda mossarnas värde ökats och, då dessa blefve mera säljbara, om de
afdikades, det syntes vara en dubbel fördel att för detta ändamål anlita
frostförminskningsfonden, helst frostländigheten i en ort ännu mera min¬
skades, om den frostförande mossen förvandlades till odlade fält; samt att
det syntes för ifrågavarande ändamål vara tillräckligt, att sagda fond
ökades, utan att villkoren behöfde ändras.
Från Skaraborgs län meddelades, att inom länet funnes stora till od-
ling otjänliga högmossar, som genom sin frostförande egenskap utöfvade
ytterst menligt inflytande på närliggande bygds klimatiska förhållanden;
att någon utsikt att med det understöd, staten då meddelade, torrläggning
af sådana marker genom enskild företagsamhet skulle komma till stånda
ej funnes, då uppoffringar för den enskilde därigenom skulle blifva aut¬
or stora, utan att någon direkt afkastning på detta sätt bereddes; samt
att de större frostförande mossarna inom länet med en areal af 100—
2,850 hektar skulle näfva en sammanlagd areal af 18,350 hektar, hvarvid
dock medräknats mer eller mindre fullständigt afdikade och odlade mossar.
Inom Örebro^ län funnes eu mängd mossar, som till beskaffenhet vore
jämförliga med Komosse och i likhet med denna stadda i fortfarande ut¬
bredning, försumpande kringliggande mark och därigenom åstadkommande
stor skada; härjämte ansågs att, då* skogsodling på hvitmossarna vore en
omtvistadsak, tiden ännu icke syntes vara inne för staten att i denna
riktning vidtaga några mått och steg, men att däremot utdikning af hvit.-
mossarna, i synnerhet de stora, skulle för vidsträckta trakter vara af den
största betydelse i både ekonomiskt och klimatiskt hänseende, hvarför då
dylik utdikning icke kunde komma till stånd genom enskild företagsamhet,
äfven om bidrag af statsmedel erhölles enligt då gällande bestämmelser,
staten, borde genom kraftigare ingripande möjliggöra sådana större utdik-
ningsföretag, som kunde anses vara af allmänt intresse.
Från Kopparbergs län meddelades, att högmossarna inom länet blott
upptogo omkring 20% af hela sankmarkens areal; att, om sålunda mos¬
sarna till sin beskaffenhet vore mera godartade än inom vissa andra delar
af landet, så vore deras förekomst och utbredning så mycket mera afse-
8 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
varda, då de täckte en areal af sådan storlek, att inom vissa trakter af
Osa, Älfdalens och Sårna socknar nära hälften af arealen kunde anses
försurnpad eller stadd i försumpning; att klimatiska och andra förhållan¬
den inom länet syntes i hög grad gynna myrarnas utveckling, i det de
förekomme såväl på jämn mark som i de starkaste sluttningar, såväl i
dalarna som på höjderna och tillväxte såväl uppåt backsluttningarna som
nedåt dalgångarna och inkräktade allt mera på den skogbärande marken,
hvars värde därigenom nedsattes, på samma gång klimatet försämrades,
särskildt genom åstadkommandet af ökade frostskador; att, där statsunder¬
stöd för frostländighetens minskande på vanligt sätt icke vore att påräkna,
det endast genom direkt ingripande från statens sida syntes vara möjligt
att åstadkomma några myrutdikningar i större skala.
Angående G äfteborgs län lämnades beskrifning å 19 större högmossar,
som alla ansågos vara till beskaffenhet jämförliga med Ivomosse, ehuru
knappast någon uppginge till samma storlek. Därjämte framhölls, att
flere bland dem vore så vidsträckta och belägna inom så ödsliga trakter,
att det icke vore att vänta, att någon åtgärd från enskilda personers sida
till deras torrläggande komme att vidtagas, huru angelägen en sådan åt¬
gärd än vore; samt att de talrika öfver hela länet spridda mossar, som
till beskaffenhet kunde jämföras med Komosse, uppginge till en areal af
sammanlagdt 30,000 hektar.
Från Västernorrlands län meddelades, dels att någon mosse af så stor
utsträckning som Komosse ej torde finnas inom länet,, dels att de större
sankmarker, som där förekomme, och hvilka inom Tåsjö, Bodum, Junsele
och Anundsjö socknar i flera fall uppginge ända till 2,000 hektar, i all¬
mänhet vore af bättre beskaffenhet än Komosse, dock att någon utsikt
icke funnes till att dessa vidsträckta sankmarker skulle blifva torrlagda
genom enskilda personers försorg, hvarför önskvärdt vore, att ^taten ginge
i författning därom.
Rörande Jämtlands lön uppgafs, att flera mossar och myrar inom
länet kunde till omfattning jämföras med Komosse, om än deras beskaf¬
fenhet oftast vore bättre, hvarjämte framhölls, att det med all säkerhet
kunde antagas, att dessa ofantliga sankmarker ej på enskildes bekostnad
eller föranstaltande kunde blifva afdikade, hvarför det ansågs synnerligen
önskvärdt, att staten trädde emellan för åstadkommande af deras torrlägg¬
ning till väsentlig fördel för orten, hvilken lede stor skada genom frostens
härjningar.
Från Västerbottens län meddelades, att inom länet icke torde förefin¬
nas mer än en myr, nämligen den s. k. Basarmyren i Fredrika socken,
hvilken vore till areal fullt jämförlig med Komosse, men att denna myrs
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 9
beskaffenhet vore en annan, då den utgjordes af såväl försumpad skogs¬
mark som lågmosse; att inom Stensele, Vilhelmina, Norsjö, Jörns och Sor-
sele socknar funnes talrika mossar af växlande beskaffenhet, men ingen¬
städes i ett sammanhang öfverstigande 3,500 hektar; att de största mos¬
sarna inom kustlandet förekomme inom Bygdeå socken, dock ingen större
an 2,000 hektar; att det vore eu känd sak, att en stor del af Västerbot-
t®ns. ll*gjordes af mer eller mindre vattensjuk mark; att mossarna i
allmänhet bestode af omväxlande hög- och lågmossar, de förra ofta öfver-
täckta af ett ganska tjockt hvitmosselager, "hvadan de såväl på grund
däraj som till följd af sitt nordliga läge föga lämpade sig för odling i
värdig mening; a,tt dessa myrmarkers afdikning dock vore för klimatets
förbättring och frostländighetens minskande önskvärd, men att, då de¬
samma, ehuru i allmänhet ej uppgående till en areal af 5,000 hektar,
dock vore så stora, att deras afdikning äfven med då förekommande stats¬
bidrag till frostländighetens minskning ej kunde af enskilda jordägare
verkställas, fördelarna af landets utveckling genom deras torrläggning vore
så störa, att staten här borde mellankomma för understödjande0af dylika
af dikningar. :
Beträffande slutligen Norrbottens län uppgafs, att hvitmossar på nåo-ra
enstaka ställen inom länet påträffats, men att dessa voro af en mycket
liten utbredning och alldeles icke jämförliga med Komosse; att om där-
emot frånsåges mossarnas egenskap att vara högmossar eller lå°-mossar
och afseende endast fästes vid frågan, huruvida mossar af ungefär samma
utsträckning som Komosse förefunnes, hvilkas afdikning kunde anses vara
åt betydelse för större områden, men kräfcle alltför stora kostnader för att
kunna antagas komma till utförande genom enskilda jordägares försorg
äfven med bidrag af statsmedel enligt gällande bestämmelser för dylika
bidrag, borde framhållas, att, frånsedt de ofantliga myrkomplex, särskilt
inom de öfre socknarna, spin helt och hållet eller till stor del vore be-
lägna på kronomark, och hvilkas användning för kolonisationsändamål där¬
för icke kunde komma ifråga utan ett direkt ingripande från statsmakter¬
nas sida, funnes inom länet en snart sagd!, otalig mängd mer eller mindre
odlingsbara marker af stor utsträckning, hvilkas utdikning, om än för vid-
sträckta trakter af största betydelse, icke kunde antagas komma till ut¬
förande genom enskild verksamhet; att myrkomplexen vore en frosthärd
för den omgifvande trakten; samt att det med skäl kunde anses hö^elmen
önskjärdt, om åtgärder från statens sida vidtoges för upprättande af plan
r i/Sa 10C.^1 anc*ra me(l dem jämförliga myrars utdikning samt utförande
åt hufvuddikena, hvilka äfven i de flesta fall blefve af "direkt nytta för
skogsbörden å kronans angränsande marker.
Bihang Ull Biksdagens protokoll 1912. 13 samt. i afd. JO käft. (Nr 10.) 2
Järn¬
kontorets
utlåtande.
10 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Från Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Blekinge,. Kristianstads,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län inkomna upp¬
gifter innehöllo hufvudsakligen endast, att inom dessa län ej funnes, nå¬
gon mosse, som till omfång och beskaffenhet vore med Komosse jäm¬
förlig.
'Från järnkontoret hade inkommit ett meddelande, hvari dels angåfvos
de mossar inom Jönköpings, Kronobergs och Hallands län, hvilkas ut¬
dikning borde blifva föremal för särskilda åtgärder från statens sida, dels
lämnades beskrifning öfver Komosse, rörande hvilken meddelades, att frost¬
skador aldrig förekomme under sommaren på sj Rifva mossen eller i dess
omedelbara närhet, att de frostskador, som förekomme i dalgångarna ne¬
danför den höjdplatå, å hvilken mossen vore belägen, härledde sig från
sänka marker i dessa dalgångar men ej från själfva mossen, att de smärre
mossängar, som vore belägna på nordöstra sluttningen och delvis inne-
hölle torf dy, kunde af dikas oberoende af själfva mossen, hvilken vore
oduglig för all odling, vare sig af skog, säd eller gräs, att mossens ut¬
dikande däremot skulle göra de betesmarker, hvilka nu bevattnades från
densamma, ofruktbara, hvarjämte de smärre kvarnar, sågar och andra verk,
som drefves af det vatten, som komme från mossen, genom dess afvi¬
kande skulle blifva öfversvämmade vid snösmältningen och vid större till¬
fällig nederbörd, då de nu däremot hade en jämn vattentillgång. Utdik-
niimen skulle sålunda blifva till mera skada ån gagn.
Vidare meddelades, att i Göta- och Svealand (1,600 kvadratmil) de
brytbara bränntorfmossarnas storlek uppskattades till 160 kvadratmil eller
10 procent af hela arealen med ett medeldjup af 2 meter, att i Norrland
och Lappland (2,400 kvadratmil) mossarnas areal antagits utgöra 480 kvadrat¬
mil eller 20 procent af hela vidden, att hela arealen af Sveriges mossar
kunde beräknas till 5 miljoner hektar med ett medel djup efter afdikning
och sättning af 1,5 meter, att af denna areal antoges 2 miljoner hektar
bestå af hvitmossar och 3 miljoner hektar af bränntorfsmossar, att, då
medeldjupet antoges till 1,5 meter, 1,500 kubikmeter rå torf af olika slag
funnes att upphämta på hvarje hektar, att af hvarje kubikmeter rå torfdy
erhölles minst 4 hektoliter maskinberedd torr bränntorf, vägande i medel¬
tal 30 kilogram, hvadan från 1 hektar erhölles 1,800 ton torr bränntorf,
att, då stenkols bränslevärde kunde anses förhålla sig till bränntorfvens
som 1,8 : 1, landets bränntorfsmossar enligt ofvanstående beräkning skulle
innehålla 5,400 miljoner ton torr bränntorf, motsvarande 3,000 miljoner
ton stenkol, att af en kubikmeter rå hvitmossa i medeltaltal erhölles en
bal torfströ eller torfmull om 80 kilogram eller 15,000 balar = 1,200 ton
torfströ per hektar, och att landets hvitmossar alltså innehölle 2,400 mil
11
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
joner ton torfströ eller torfmull, att Sveriges förråd af bränntorf vore till¬
räckligt för eu flerdubbelt större industri under minst ett par sekler och
tillgångarna på torfströ oerhörda, samt att emellertid endast inom Krono¬
bergs och Jönköpings län en mera fullständig undersökning verkställts,
utvisande att inom det förra länet funnes omkring 120,000 hektar mossar,
hvaraf 50 procent bränntorfsmossar och återstoden hvitmossar, samt inom
det senare länet öfver 200,000 hektar mossar, hvaraf 20 procent bränn¬
torfsmossar och resten hvitmossar.
Mosskulturföreningens styrelse hade i skrifvelse till landtbrukssty-
relsen anfört: att då mossar till omfattning och beskaffenhet jämförliga
med Komosse vore ganska fåtaliga inom landet, men enligt styrelsens er¬
farenhet redan en storlek af 1,000 hektar ställde de allvarsammaste hinder
i vägen för en högmosses torrläggning genom enskild företagsamhet, sty¬
relsen ansett sig böra genom sina torftjänstemän verkställa utredning an¬
gående alla till 1,000 hektar eller där utöfver uppgående högmossar, h var¬
jämte ett par mossar af mindre areal blifvit i dessa utredningar medtagna
på grund af deras ovanligt stora markförsumpande egenskaper; att af de
inom det egentliga Norrland liggande mossarna flera visserligen hade den
storlek, att de kunde fullt jämföras med Komosse, och till och med öfver-
träffade denna i ytvidd, men att, då de icke kunde räknas till högmossar,
utan vore till odling mer eller mindre tjänliga låglandsinossebildningar,
om än ej så sällan betäckta med hvitmossa, styrelsen icke ansett dem böra
komma ifråga att blifva föremål för den af styrelsen åvägabragta utred¬
ningen; att de tilltänkta åtgärderna beträffande större mossars utdikning
gifvetvis skulle för det svenska jordbruket medföra stora fördelar, enär
därigenom frostländigheten skulle minskas och till och med mångenstädes
försvinna, skogs- och markförsumpningen hämmas, klimatet förbättras,
hvaraf äfven växtligheten å den fasta marken skulle befordras, i fram¬
tiden åtminstone vissa områden af de utdikade mossarna användas till
skogs- eller annan odling m. m., samt att de helt visst höga kostnader,
som staten genom dylika åtgärder finge vidkännas, skulle återgäldas ej
blott medelbart genom fördelarna för de särskilda orterna utan äfven
omedelbart genom den ökade skatteförmåga, som på detta sätt skulle
åvägabringas till följd af den sålunda vunna höjningen i de ekonomiska
förhållandena bland dessa orters innebyggare.
Vidare hade genom mosskulturföreningen inhämtats: att de ansenligaste
högmossedistrikten förekomme inom Jönköpings, Kronobergs och Alfsborgs
län; att erfarenheten inom vårt land redan vunnits, att högmossar kunde
med fördel odlas, särskildt såsom mångårig vall af klöfver och gräs enligt
de omfattande försök, som af föreningen blifvit gjorda; att försök med
Svenska
mosskultur¬
föreningens
utlåtande.
12
Andra, kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
skogsodling på högmossar ej gjorts, men att enligt tyska fackmäns erfaren¬
het på torrlagda högmossar kunde erhållas tämligen växtlig björkskog och,
om mossarnas djup ej öfverstege 1 meter, äfven mogen barrskog, men att
på djupare mossar barrskogen vantrifdes och icke uppnådde större dimen¬
sioner, därest ej tillfälliga omständigheter gjort den djupare mossjorden
mera näringsrik och i öfrigt mera lämplig, än som å sådan mark vore det
vanliga; att om de för odlingen gynnsamma förändringar i fysikaliskt af¬
seende, som framkallades å mossarna genom afdikning, och om den stora
betydelsen af frostländighetens förminskande erfarenhet i flera afseenden
vunnits, men på samma gång rörande omöjligheten för den glesa och fat¬
tiga befolkningen inom de större högmossedistrikten att kunna åstadkomma
en sådan utdikning af de ansenligare mossfälten; att det syntes otvifvelak¬
tigt att ett kraftigt ingripande från statens sida vore för ändamålet be-
höfligt, på samma gång sädes-, ängs- och skogskulturen på landets för
det dåvarande öde högmossar skulle medföra fördelar af betydelse för fram¬
tiden, om staten på verksamt sätt lämnade den enskilda företagsamheten
sitt stöd härutinnan; att den ofta uttalade farhågan, att mossarnas af¬
dukande skulle vara till skada för nedanliggande vattenverk, i det att vatten¬
tillgången därigenom skulle blifva sämre och ojämnare, saknade grund och
att tvärtom vattentillgången för dessa verk blefvo till följd af minskad
afdunstning rikligare under den del af året, då vattenbrist mest vore att
befara, nämligen under sommartiden; att den egentliga Komosse icke hade
större areal än högst 3,000 hektar, eller om ett par närbelägna mossfält
medräknades, högst 4,700 hektar; att uppgifterna om de större mossarnas
areal i flera andra fall visat sig otillförlitliga och i allmänhet angifvit för
stora tal; att de omtalade mossarna icke helt och hållet utgjordes af hvit
eller högmossar, efter en ändamålsenlig afdikning tjänliga till skogsbörd,
torftägt eller odling; att det vore kändt, att en talrik mängd af mindre
mossar och kärr ofta vore till större skada, än en stor samlad högmosseyta,
såväl beträffande försumpningen af omgifvande skog och mark som med
afseende på frostalstrande egenskaper; att Komosse visat sig äga mycket
frostförande egenskaper samt ofta åstadkomma förödande nattfroster; att
beträffande de ansenliga myrvidderna i Jämtland och Norrbotten utrönts,
att dessas ringa djup och godartade torfdy i allmänhet gjorde dem tjänliga
till såväl skogsbörd som odling till åker och äng, men att en sådan kultur
icke på mycket lång tid skulle kunna genomföras, därest densamma skulle
öfverlämnas ensamt åt den fåtaliga befolkningen i dessa öde bygder, hvilka
under tiden lede svårt af frostens härjningar; samt att det därför syntes
vara af vikt, att staten helt och hållet ombesörjde torrläggningen af dessa
stora mossar för att därå odla skog.
13
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Med ledning af de uppgifter, som sålunda till väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen inkommit hade inom sistnämnda
styrelse upprättats en öfversiktstabell angående inom landet förekommande
större mossar och myrar. Detta ärende anmäldes af väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen uti utlåtande den 14 maj 1906,
därvid styrelserna anförde följande.
Af utredningen kunde anses framgå, att i de län, där sankmarker till
betydligare. antal eller af större omfattning förekomme, ett trängande be¬
hof af åtminstone de större sankmarkernas utdikning genom statens direkta
medverkan gjorde sig gällande.
förslag, huru dylika med statsmedel understödda utdikningar skulle
komma till stånd, hade under utredningen framställts, särskildt "från Jön¬
köpings och Kronobergs län.
Från Jönköpings län hade framställts två alternativa förslag, åsyftande
det ena, att staten borde inköpa och afdika större mossar såsom krono-
domäner, och det andra, att staten borde utan sådana inköp ombesörja och
bekosta hufvudafioppens upptagande med skyldighet för jordägarna att
underhålla dessa aflopp.
Uti ett af utlåtandena från Kronobergs län hade likaledes framlagts
tva alternativa förslag, afseende det ena ökande af det statsbidrag, som
da utginge från den s. k. frostförminskningsfonden, så att från°denna
kunde för större frostalstrande myrars afdikning erhållas två tredjedelar
af arbetskostnaden utan återbetalningsskyldighet, samt det andra, att dylikt
bidrag skulle lämnas till halfva arbetskostnaden och återstående hälften
såsom lån.
från Norrbottens län hade framhållits önskvärdheten af statens direkta
ingripande för de större sankmarkernas utdikning, äfven då utdikningen ej
gällde sterila högmossar, i sammanhang hvarmed förslag framställts, att
staten själ! borde icke allenast låta uppgöra planer för de större sankmar¬
kernas afdikande utan äfven bekosta hufvudafioppens upptagande i främsta
rummet å kronans egen mark.
Hvad särskildt anginge Komosse, hade Konungens befallningshafvande
i Alf sborgs och Jönköpings län uti förberörda gemensamma framställningar
af den 14 och 19 december 1898, under antagande att hela mossarealen
uPPginge till 5,o51 hektar samt med förmälan, att själfva högmossen blif-
vit staten hembjLiden till ett pris af 3 kronor för tunnland eller 6 kronor
för hektar, föreslagit, att staten borde inköpa såväl själfva mossen som
så stor del af närbelägen fastmark, som kunde erfordras för åstadkommande
af en sammanhängande och regelbunden figur att användas såsom krono¬
park, sedan staten låtit verkställa mossens afdikning; och hade kostnaderna
Väg- och
vattenbygg¬
nadsstyrel¬
sens samt
landtbrules-
styrelsens
utlåtande den
14 maj 1906.
14 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
för inköpet beräknats till 50,000 kronor, hvilket belopp borde anvisas för
en gång af de medel, som inflöte genom mindre kronoegendomars försälj¬
ning, samt för utdikningen till 277,550 kronor, hvilket belopp jämte kost¬
naderna för dikenas underhåll och skogsodlingen borde så småningom utgå
med hälften af skogsmedlen och hälften af fonden för frostländighetens
minskande, dock att med beslutet om sagda medels anvisande borde anstå,
tills på ort och ställe af fackmän verkställts detaljerade undersökningar af
mossen.
Uti sitt ofvan omförmälda, öfver sagda framställning den 3 maj 1900
afgifna utlåtande hade domänstyrelsen, som förut inhämtat vederbörande
skogstjänstemäns delvis på förnyade undersökningar grundade utlåtanden,
af hvilka framginge, bland annat, att den egentliga arealen af Komosse ej
uppginge till mer än 4,364 hektar, däraf 1,883 hektar inom Jönköpings
och 2,481 hektar inom Älfsborgs län, visserligen afstyrkt förslaget om
mossens inköpande till kronopark, hufvudsakligen af det skäl, att den
ojämförligt största delen af marken vore enligt fackmäns omdöme otjänlig
till skogsodling, men likväl funnit ett ingripande från statens sida önsk-
värdt i syfte att genom en mindre fullständig afdikning, än som för skogs¬
odling å högmossar betingades, minska ortens frostlänaighet och hindra
en fortgående försumpning af omgifvande mark.
Vidkommande den verkliga storleken och beskaffenheten hos Ivomosse,
rörande hvilken olika detalj uppgifter förekomme, syntes med ledning af
äldre och nyare beskrifningar angående densamma, som förelåge, kunna
såsom säkert angifvas: att såväl den egentliga Komosse som de två större
och några mindre mossar, hvilka mestadels ansetts höra till samma moss-
komplex, vore belägna å en hög platå 330 ä 360 meter öfver hafvet och
150 ä 180 meter öfver den i orten framflytande delen af Nissaån; att
mossen ägde godt fall åt alla sidor och vore lätt att afdika; att endast
10 procent af arealen vore af beskaffenhet att kunna tillgodogöras såsom
skogs- eller odlingsmark under det att återstående 90 procent hufvud¬
sakligen utgjordes af från 1 till 4 meter djup, uppvälld hvitmossa, hvilken
mestadels ända ned till den af grus, sten eller berg bestående fasta botten
vore af oförmultnad och steril beskaffenhet; att mossen vore stadd i fort¬
farande utbredning, åstadkommande försumpning af omgifvande mark; att
frostskador visserligen ej vore på eller i omedelbar närhet af mossen, men
däremot ofta inträffade i dalgångarna på alla sidor om den högplatå, på
hvilken mosskomplexet förekomme, samt att mossen till storlek och be¬
skaffenhet i alla händelser vore sådan, att dess torrläggande ej kunde an¬
tagas komma att ske genom enskild företagsamhet.
15
Ändra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Ehuru det icke kunde med siffror beräknas huru stora fördelar för
landet en sådan i stor omfattning bedrifven afdikning kunde medföra,
syntes det utan öfverdrift kunna påstås, att sagda fördelar, om arbetet
planmässigt och med omsorg bedrefves, vore ofantliga såväl i indirekt som
direkt afseende, såväl genom undanröjande af skador som, om också först
sa småningom och i framtiden, genom jordbruk och industri. Hänsynen
till de störa såväl indirekta som direkta fördelar, som genom åtgärder från
statens sida uti ifrågavarande afseende!! skulle vinnas, borde alltså inverka
bestämmande på omfattningen och beskaffenheten af sagda åtgärder, där¬
vid dock alltid den största vikt borde läggas därpå, att vid de här ifråga¬
satta inköpen hvarje sådant företag, som kunde komma till stånd utan
statens mellankomst, borde vara uteslutet från området för statens verk¬
samhet för ifrågavarande ändamål.
Det borde alltså vara tydligt, att sagda verksamhet närmast kornme
att afse hämmandet af den fördärfliga markförsumpning, som mossarna
på flera orter åstadkomma, samt minskande af de frostskador, Indika för
många delar af vårt land utgjorde det svåraste hinder för jordbrukets ut¬
veckling och Indika i alla händelser orsakade betydande förluster, vådor
för hälsotillståndet och andra olägenheter. Då emellertid dessa olägen¬
heter blifvit undanröjda och den afdikade marken kunde blifva brukbar
för nyttiga ändamål, blefve det statens uppgift att söka för allmännyttiga
ändamål tillgodogöra densamma, vare sig för odling af åkerbruksväxter
eller skog eller för beredande af bränntorf, torfkol, torfbriketter, torfströ
m. in., allt viktiga ekonomiska intressen, som kunde varda af staten på
detta sätt för framtiden tillgodosedda.
Hvad särskildt bränntorf beträffade, hade dess stora betydelse för
landet under senare åren alltmera uppmärksammats och vikten för staten
att i skilda trakter af landet äga tillgång härtill för ersättande af de dyra
och under ett krig ofta oåtkomliga stenkolen blifvit till fullo insedd. Åt¬
gärder vore. därför äfven af staten förberedda, för att genom inköp af
torfmossor tillförsäkra sig ett förråd af torfmaterial, som kunde göra den
mera än dittills oberoende af stenkolsimporten. Med fästadt afseende
härpå ansåge sig styrelserna böra framhålla, hurusom vid de här ofvan
föreslagna inköpen af större mosskomplexer staten äfven kornme i besitt¬
ning af torfmossar lämpliga för beredning af bränntorf och att de åt¬
gärder, styrelserna förordat, sålunda i sin män skulle bidraga till att be¬
reda staten tillgång på torfmaterial.
Beträffande sättet, hvarpå staten borde gå tillväga för mossars inkö¬
pande, afdikning och tillgodogörande, så, då det för hvarje åtgärd från
statens sida i förevarande afseende förutsattes, att afdikningen icke skulle
16
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
vara för den enskilde lönande eller till följd af bristande kapital in. m.
utterbär ens med vanliga statsbidrag, syntes det icke kunna beräknas, att
någon afsevärd framgång blefve följden af ett sådant ordnande af saken,
som skulle förutsätta sammanslutningar mellan enskilda för åvägabrin¬
gande af afdikningens genomförande, med åtnjutande af statshjälp i någon
form.
Att, såsom föreslaget blifvit, staten skulle utan att förvärfva äganderätt
till marken, ombesörja och bekosta hufvudafloppens upptagande, mot skyl¬
dighet för jordägarna att svara för underhållet, torde ej vara lämpligt, ty
redan detta skulle säkerligen i de flesta fall öfverstiga jordägarnas för¬
måga, då det vore fråga om så stora mossar och myrar som de, hvilka
nu afsåges, och uti hvilka ganska små hemmanslotter kunde ingå med
hundratals hektar. Ännu omöjligare blefve det för dessa jordägare att
genom nödigt antal detaljdiken komplettera den genom hufvudafloppens
upptagande förberedda torrläggningen, och om så ej skedde, vore föga
vunnet med det af staten bekostade arbetet, vare sig för afhjälpande af
mossens skadliga verkningar eller för dess nyttiggörande.
Lika litet skulle staten kunna utan all ersättning eller direkt valuta
bekosta afloppens upptagande. Då sådan ersättning ej syntes kunna
lämnas på annat sätt, än att staten erhölle en viss de! af den förbättrade
marken, vare sig genom frivilligt aftal eller genom utbrytning af jord
jämlikt 76 § i gällande dikningslag, uppstode här frågan, huruvida de
ägor, som staten på sådant sätt skulle förvärfva af olika jordägare inom
ofta flera skilda skifteslag, kunde sammanföras till så stora, sammanhän¬
gande komplex, att de för staten kunde erhålla verkligt värde såsom krono¬
park eller dylikt.
Det kunde också anses tvifvelaktigt, huruvida icke hinder i formellt
eller rättsligt hänseende skulle för genomförandet af ett dylikt företag
möta, åtminstone beträffande marker som undergått laga skifte; och i alla
händelser skulle så omständliga och kostsamma landtmäteriåtgärder blifva
förenade med ett sådant sätt för statens jordförvärv att styrelserna måste
anse sig böra afstyrka ett sådant sätt att lösa frågan.
Såsom i det föregående framhållits, torde ett ökande af det då ut¬
gående anslaget för utdikning af frostförande sumpmarker och ytterligare
medgifvanden från statens sida med afseende på villkoren för statsbidragens
åtnjutande icke göra åsyftad verkan, då det gällde mossar af den omfatt¬
ning och den beskaffenhet, som nu vore i fråga.
Af allt detta syntes framgå att, på sätt i det föregående framhållits, det
icke läte sig göra att i denna sak grunda statens åtgärder på den enskilda
företagsamheten.
17
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Det allmänna intresset syntes alltså härvidlag höra framdrifva och
'bringa den till ett lyckligt slut. Men om staten sålunda funne sig själ!"
höra taga saken om hand och icke låta den bero på enskildas initiativ,
syntes ingen bättre utväg vara att välja för frågans slutliga lösning, än
att staten inköpte sådana mossar inom olika delar af landet, som kunde
vara af den beskaffenhet, hvilken här ofvan antydts, vare sig i deras hel¬
het, eller där sådant ej läte sig göra, större delar af dem, jämte så stor
del af omgifvande fastmark, som behöfdes för att bereda den förvärfvade
egendomen regelbundna och lämpliga gränser, och sedermera läte på egen
bekostnad utföra afdikningen.
Utan allt tvifvel skulle emellertid frågans lyckliga lösning äfventyras
eller åtminstone fördröjas, därest inköpet skulle bero på anbud från
olika orter, och statens myndigheter afvakta erbjudna tillfällen att inköpa
mossar.
Den stora frågan kunde nämligen enligt styrelsernas åsikt icke bringas
till en snar och lycklig lösning, därest icke åtgärder vidtoges för beredande
af dels enhetlig, kraftig ledning af hela denna angelägenhet, dels ock sär¬
skilda anordningar inom orterna för att från dessa skulle vara att påräkna
erforderligt intresse och kraftigt ortligt initiativ för ändamålets vinnande.
Då det afsedda ändamålet innehölle två särskilda uppgifter, nämligen,
dels mossarnas förvärfvande och utdikande, dels deras framtida tillgodo¬
görande, sedan de blifvit statens egendom, syntes dessa synpunkter böra
verka bestämmande för ordnandet af den centrala ledningen af denna
fråga. Därvid syntes vara att erinra, att afdikningsfrågan torde böra till¬
komma de ämbetsverk, hvilka för det dåvarande handlade dylika ärenden,
nämligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen.
Frågor om inköp af mossar borde däremot lämpligast handläggas af domän-
styrelsen samt det af nyss omförmälda ämbetsverk, som det tillkomme att
bevaka landtbrukets intressen. Den närmare detaljen af dessa ärendens
centrala behandling torde dock böra bestämmas först sedan afgjordt blifvit,
huru och i hvad form medel för åstadkommande af afdikningarna komme
att beviljas, om detta skedde genom anvisande af årliga anslag för ända¬
målet eller på annat sätt.
Vidkommande åter anordningarna inom orterna för sakens genom¬
förande, så torde till en början vara klart, att, om afdikningarnas åväga¬
bringande skulle bero ensamt på central myndighets åtgörande, detta helt
visst skulle leda till ett fördröjande af den viktiga frågans genomförande
och medföra många praktiska olägenheter. Till förekommande häraf syntes
det lämpligt, att de särskilda orterna gjordes medintresserade och med¬
ansvariga för målets vinnande och att en kraftig samverkan mellan den
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 10 käft. (Nr 10.) 3
18 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
centrala förvaltningen och vederbörande inom orterna åstadkommes. Detta
åter synes lämpligast kunna ske på det sättet, att inom hvarje hushållnings¬
sällskaps område en kommission eller nämnd inrättades med uppgift att
dels inom orten vidtaga förberedande åtgärder, så att lämpliga mossar
blefve på antagliga villkor till inköp åt staten hembjudna, dels till veder¬
börande ämbetsverk med eget yttrande insända ansökningar om dylika
inköp, dels tillhandagå vederbörande med upplysningar och utredningar
angående de hembjudna mossarna, deras afdikning in. in., dels ock slut¬
ligen, i den mån sådant kunde ske, föreslå lämpligaste sättet för de af-
dikade mossarnas användning, utarrendering eller försäljning eller tillgodo¬
görande för allmännyttigt ändamål in. in., allt enligt föreskrifter, som
torde af Kungl. Maj:t komma att meddelas.
Pröfningen af inkomna erbjudanden om inköp af mossar borde före¬
gås af fullständig och på detaljerade undersökningar af fackmän grundad
utredning angående storleken och beskaffenheten af de mossar och myrar,
som kunde ifrågakomma till inlösen, hvilken undersökning borde utföras
enligt instruktion, som i detta afseende kunde finnas erforderlig, därvid
äfven borde verkställas ungefärlig beräkning öfver kostnaderna för mar¬
kens torrläggning. Med upprättande af detaljerad plan för områdets ut¬
dikande och användande syntes däremot kunna anstå, till dess inköpet
kommit till stånd och förhållandena sådant påkallade.
Därest den eller de sankmarker eller delar af omgifvande fastmark,
som staten kunde finna skäl att inköpa, skulle befinnas delvis tjänliga till
odling och bebyggande, såsom vanligen vore fallet med de större mossar¬
nas ytterkanter, syntes sådana delar då lämpligen böra upplåtas till jord-
brukslägenheter åt mindre bemedlade. Förutom de allmänt erkända för¬
delar, som i socialt och andra afseenden häraf kunde blifva följden, kunde
staten på detta sätt bereda sig tillgång på intresserade arbetare för de
upptagna afioppsgrafvarnas vidmakthållande m. m.
Beträffande de medel, som för vinnande af ifrågavarande ändamål
erfordras, yttrade styrelserna, att därvid först borde framhållas, att målet
icke kunde vinnas på en gång utan först efter en längre tid och sålunda
med anlitande af medel, som under samma tid måste finnas tillgängliga,
vare sia- detta skedde genom bildandet af en fond eller genom tid efter
annan beviljade anslag.
Såsom ledning för bedömande af den erforderliga summans storlek
torde kunna erinras, hurusom för inköp af Ivomosse och närliggande delar
af fastmarken beräknats en summa af 50,000 kronor, därvid själfva moss¬
marken skulle betinga ett pris af 6 kronor för hektar, hvarjämte för af-
dikningen af de 5,551 hektar, som mossen ansetts innehålla, antoges en
19
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
'kostnad af 50 kronor för hektar, eller tillhopa 277,550 kronor. Minst
lika stora kostnader syntes kunna beräknas för inköp och utdikning af
andra större mossar och myrar inom mellersta och södra Sverige.
Emellertid syntes det icke vara möjligt eller ens behöflig! att inköpa
mossmarken i hela dess omfattning, ehuru visserligen sådant i de flesta
fall torde vara önskligt. Det borde nämligen ihågkommas, att, om staten
också blefve ägare af hela den vattendränkta marken, staten emellertid
liksom hvarje enskild jordägare skulle på grund af gällande dikningslag
äga rätt att åvägabringa vattenafledningen.
Om staten skulle tills vidare i medeltal för år inköpa 2,000 hektar
och afdika 1,000 hektar, skulle efter ofvan angifna beräkning åtgå för
det förra ändamålet minst 12,000 kronor och för det senare minst 50,000
kronor om året, hvarjämte för undersökningar, arbetsplaner, administra¬
tion m. in. skulle åtgå omkring 8,000 kronor eller tillhopa 70,000 kronor.
Då emellertid kostnaderna i förevarande afseende syntes på de flesta
ställen komma att ställa sig högre än som angifvits 'beträffande Komosse,
samt härtill komme, att för underhållet af utförda afdikningar erfordrades
medel, syntes det årliga anslag, som för ifrågavarande angelägenhet borde
■beviljas, icke kunna beräknas lägre än till 100,000 kronor, hvilket belopp
syntes få anses såsom den minsta summa, som staten redan från början,
utöfver hvad redan från skilda fonder eller anslag i sådant afseende ut-
ginge, årligen måste offra, om något afsevärdt skulle kunna åstadkommas
för oskadliggörande af landets större frostalstrande och försumpande moss¬
marker och möjliggörandet af dessa till nyttig användning.
För att emellertid statens verksamhet för ifrågavarande ändamål skulle
kunna på lämpligt sätt fortgå samt bristen på medel icke skulle lägga
hinder i vägen att, om så behöfdes, inköpa en till staten hembjuden
mosse, som eljest lämpligen borde inköpas, syntes ett anslag böx^a beredas
för en tidsperiod af 5 år med ett belopp af 500,000 kronor att utgå med
100,000 kronor om året, med rätt för Kungl. Maj:t att, om så skulle
erfordras, af kommande års anslag för ändamålet använda erforderligt
belopp.
Styrelserna lämnade slutligen en del mera ingående antydningar an¬
gående det sätt, hvarpå styrelserna ansett frågan om administrationen af
denna angelägenhet kunna lösas, och hemställde därefter, att Kungl. Maj:t
täcktes till 1907 års Riksdag aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte,
med godkännande af ofvan sagda hufvudgrunder för ordnandet af ifråga¬
varande angelägenhet, anvisa och ställa till Kungl. Majrts förfogande för
att användas till inköp och afdikning af större mossar inom landet af
beskaffenhet, att de icke kunde antagas skola komma att genom enskild
Vetenskaps¬
akademiens
utlåtande.
Landtbruks-
styrelsens
utlåtande
ilen 16
november
1907.
20 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
företagsamhet ändamålsenligen afdikas och tillgodogöras, äfvensom till inköp
af så stor del af omgifvande fastmark, som erfordrades för att åt egen¬
domen kunde beredas regelbundna och lämpliga gränser, ett belopp af
500,000 kronor att utgå med 100,000 kronor under ett hvart af åren
1908—1912, med rätt för Kung!. Maj:t att redan under ett föregående
år anvisa det närmast påföljande årets eller ett eller flera följande års
anslag; hemställande styrelserna tillika, att Kungl. Maj:t täcktes, under
förutsättning att Riksdagen bifölle Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, anbefalla
styrelserna att till Kung!. Maj:t inkomma med förslag rörande de åtgärder
eller bestämmelser, som med anledning däraf borde vidtagas eller meddelas.
Efter det domänstyrelsen blifvit i ärendet hörd, hade vetenskaps¬
akademien i infordradt utlåtande af den 26 januari 1907, med åberopande
af bifogade yttranden af sina sakkunniga ledamöter professorerna H.
Hildebrandsson, S. Arrhenius, H. E. Hamberg och A. G. Högbom samt
amanuensen doktor N. Ekholm, såsom sin åsikt uttalat, att någon nämn¬
värd förminskning af omgifvande trakts frostländighet ej stode att vinna
enbart genom dylik utdikning.
Därefter hade professor Hamberg, som af chefen för jordbruks¬
departementet anmodats inkomma med yttrande, om det skulle vara lämp¬
ligt att anställa en undersökning för att utreda, huruvida utdikning af
mossar minskade frostländigheten i deras grannskap, huru en sådan under¬
sökning bäst borde anordnas samt angående kostnaden härför, i den 31
oktober 1907 afbiten skrifvelse uttalat sig för anställande af den ifråga¬
satta undersökningen samt redogjort för sättet, huru den borde verkställas
och kostnaden för densamma.
I anbefalldt utlåtande öfver såväl vetenskapsakademiens som professor
Hambergs skrivelser, afgifvet den 16 november 1907, anförde landtbruks-
styrelsen följande.
På sätt framginge af tredje häftet af norrlandskommitténs betänkande
hade nämnda kommitté för utredande af denna fråga inhämtat yttranden
från sockenombud, landtmätare, skogstjänstemän, hushållningssällskapen
underlydande tjänstemän, statens landtbruksingenjörer inom Norrland och
Dalarna m. fl.
Af de omkring 500 svar, som inkommit, framginge med i allmänhet
stor bestämdhet, att inägojordens dränering och i ännu högre grad den
omgifvande sankmarkens afdikning enligt erfarenhetens vittnesbörd af-
hjälpte eller åtminstone minskade frostländigheten. Det vore landtbruks-
styrelsen icke obekant, att värdet af denna utredning från vetenskapligt håll
bestridts, men det borde därvid erinras, att sagda yttranden afgifvits icke
21
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
tillfälligtvis utan på särskild anmodan och sålunda med full vetskap om
yttrandets vikt och betydelse.
I sina årsberättelser och vid andra tillfällen hade statens landtbruks-
ingenjörer, hvilka på grund af sin verksamhet ofta vore i tillfälle att i
dessa hänseenden göra egna iakttagelser och dessutom inhämta den jord¬
brukande befolkningens erfarenhet, upprepade gånger och med stor sam¬
stämmighet framhållit sumpmarkernas inverkan på en orts frostländighet
och att deras afdikande bidragit till minskning af de skadliga nattfrosterna
under vegetationsperioden, synnerligast mot hösten.
På _ denna öfvertygelse grundade sig, också de åtgärder från statens
sida, hvilka under en längre följd af år vidtagits i syfte att genom stats¬
bidrag förmå allmänheten att afdika frostförande marker, åtgärder, som
framkallat uppoffringar från de enskilda jordägarnas sida i ganska stol*
omfattning, då statsunderstöden utgått till en början endast med en tredje¬
del, men sedan med hälften af kostnaden. Det vore gifvet, att den en¬
skilda joi dägaren icke inlåtit sig på sagda företag, försåvidt han icke varit
fullt öfvertygad därom, att frostländigheten på detta sätt skulle minskas.
Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen afgifvit
ofvannämnda utlåtande, hade det för styrelserna varit en känd sak, att bland
vetenskapsmännen tvifvel _ uppstått, huruvida genom afdikning af sänka
marker frostländigheten inom en ort kunde minskas. Det oaktadt hade
styrelserna icke tvekat att afgifva nämnda förslag, som styrelserna grundat
på den, som styrelserna ansåge, fulltvgade erfarenheten af att frostlän¬
digheten minskades inom en ort genom afdikning af sänka marker.
För sin del hade landtbruksstyrelsen icke någon anledning att hysa
tvifvel om sagda erfarenhets riktighet eller allmängiltighet och, om sty¬
relsen rätt förstått förbemälda vetenskapsmäns yttranden i ärendet, "run¬
dade sig deras mening i nämnda hänseende uteslutande på teoretiska skäl
och icke på erfarenhet eller direkta undersökningår.
Under sådana förhållanden syntes det visserligen ensidigt, att åtgärder
vidtoges för att sagda fenomen blefve vetenskapligt förklarad!, och landt-
bruksstyi elsen hade icke något att erinra mot det af professor Hamberg
i _ detta hänseende framställda förslag, under förutsättning att undersök¬
ningarna komme att fortgå under tillräckligt många år, så att de i möj¬
ligaste man blefve oberoende af störande tillfälligheter samt deras resultat
alltså tillförlitligt.
Hvad däremot beträffade väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och landt¬
bruksstyrelsen s ifrågavarande framställning, vore denna enligt styrelsernas
uppfattning alldeles oberoende af sagda undersökning, hvilken väl syntes
kunna till sina orsaker förklara den erfarenhet, på hvilken sagda fram-
22
Andra kammarens fjhfdc tillfälliga utskotts utlåtande A? 10.
ställning hvilade, men icke vederlägga densamma, då den vore till sin
verklighet fulltygad af iakttagelser, som gjorts af i ämnet sakkunniga,
och detta icke under en kort tid, utan under en lång följd åt ar, och
fortfarande dagligen kunde göras af personer bosatta i de orter, hvarest
företeelser inom ifrågavarande område förekomme.
Det syntes landtbruksstyrelsen, att det skulle vara till mycket stor
skada, om* vetenskapens tvekan om rätta sättet att förklara ifrågavarande
faktum skulle leda till uppskjutande på obestämd tid af de åtgärder till
landets förkofran, hvilka af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landt¬
bruksstyrelsen i detta ärende föreslagits, och som väl närmast asyttade
frostens förminskande, men äfven den ur nationalekonomisk synpunkt ej
mindre viktiga frågan om tillgodogörande, där så lämpade sig, för odling
och bebyggande eller för beredande af bränntorf m. m. åt för det då¬
varande odugliga marker, som därjämte åtminstone delvis hade en för¬
summande inverkan på omgifvande nejd.
På °rund af hvad sålunda anförts, hemställde landtbruksstyrelsen,
som icke& ansåge de nämnda vetenskapliga undersökningarna falla inom
området för sin ämbetsverksamhet och därför funne sig sakna anledning
att angående desamma framställa något förslag, att Kung! Maj:t matte,
vare sig dylika undersökningar beslutades eller ej, till 1908 ars Riksdag
aflåta den framställning, om hvilken väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen i deras förberörda skrifvelse gjort hemställan.
Detta ärende är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
Meiioraiions- Från och med år 1906 hafva, i stället för det förut i.regel årligen
anslagen. beviljade anslaget till »understödjande medelst anslag utan återbetalnings
Norrländska.^vl<jicrhet af sådana mvrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ända-
mål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd», af Riksdagen
Allmänna anvisats två särskilda anslag, det ena under benämning »norrländska at-
frostmirusk- diknin°-sanslaget» och det andra under namn af »allmänna trostminsknings
aZZet. anslaget». Det förra af dessa anslag afser understödjande medelst stats¬
bidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikmngar och vattenaftapp¬
ningar inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Ron-bottens
län, vare sig ändamålet med företaget är uppodling af till åker eller äng
lämplig jord eller minskning af frostländighet. Det senare anslaget afser
däremot understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfnga delen åt
riket, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten. Förstnämnda anslag
har utgått för år 1907 med ett belopp af 500,000 kronor, för aren 1908-
1911 med 700,000 kronor och för år 1912 med ett till 800,000 kronor
förhöj dt belopp. Det senare [anslagets belopp har till och med ar 1911
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande 1Sr 10. 23
utgjort 200,000 kronor men sänktes för år 1912 till 150,000 kronor. För
erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande båda
anslag halva af Riksdagen godkänts vissa af Kungl. Maj:t föreslagna all¬
männa villkor och bestämmelser, och äro kungörelser härom utfärdade
den 22 juni 1906 och den 18 juni 1910. (Sv. förf.-saml. nr 58 år 1906
och nr 83 år 1910.)
Bestämmelserna innehålla bland annat, att »lör hvarje företa»' måste
plan till arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade kost¬
nader vara uppgjord och hafva vunnit Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse».
---»Statsbidrag må af Kungl. Maj:t bestämmas till högst hälften
af såväl den enligt fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden för vatten-
afledningen och afdikningen som ock den af landtbruksstyrelsen efter
vederbörlig granskning godkända undersöknings- och förrättningskostnad,
sökande fått vidkännas i anledning af arbetsplanens upprättande, dock att
anslag icke må beviljas till afdikning af redan odlad jord.» — —----
»Alla med statsbidrag utförda arbeten skola al den eller dem, som sådant
understöd bekommit, underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet
kan varda andra i laga ordning ålagd eller vederbörande från underhålls¬
skyldigheten befriats.» — — —
Vidare har Riksdagen, i anledning al inom Riksdagen väckt motion, Allmänna
för år 1912 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 300,000 °S'
kronor, under benämning »allmänna afdikningsanslaget», till understöd-
jande medelst statsbidrag utan aterbetalningsskyldighet af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom andra delar af riket än de fyra norrländska
länen, vare sig ändamålet, med arbetsföretaget är uppodling af till åker
eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet för närliggande
bygd, äfvensom för bidrags erhållande uppställt samma villkor, som nu
gälla rörande norrländska afdikningsanslaget. Kungörelse härom har af
Kungl. Maj:t utfärdats den 22 juni 1911. (Sv. förf.-saml. nr 64.)
I framställning till Kungl. Maj:t den 28 november 1911 angående
beredande af medel för afdikningar under år 1913 hafva väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen anfört att anspråken på bidrag
från norrländska afdikningsanslaget fortfarande visa en stark stegring,
såsom framgår af följande tablå för de senaste 6 åren öfver hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen inneliggande ansökningar
om bidrag å beräknadt belopp från detta anslag:
» 1
|
|
1907 » 474
|
» 1
|
|
1908 » 575
|
» 1
|
»
|
1909 » 708
|
» 1
|
|
1910 » 866
|
» 1
|
»
|
1911 * 987
|
Såsom af 1
|
denna
|
tablå framginge,
|
24 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
den 1 oktober 1906 för 397 företag å 2,093,700 kronor
> » 2,675,100 »
» 3,010,000 »
> » 3,787,600 »
» » 4,306,750
> » 4,887,300
sauana uiuiiuuu' u“öim,ö —/ ‘ 7
anspråken på detsamma icke tillnärmelsevis kunde tillgodoses med nuva¬
rande anslagsbelopp.
Den med anledning af framställning från ämbetsverken åt lvungl.
Maj:t hos 1911 års Riksdag föreslagna utvägen att minska årsanslagets
otillräcklighet genom att bidraget till hvarje anslagssökande sänktes från
hälften till en tredjedel af den beräknade kostnaden hade icke vunnit
Riksdagens gillande.
För att i större mån än hittills varit möjligt kunna tillmötesgå kral-
ven på bidrag från detta anslag, hvilka kraf ämbetsverken icke hade an¬
ledning tro komme att minskas, återstode sålunda endast den utvägen att
höja anslaget; och syntes det ämbetsverken oundgängligen nödvändigt,
att detta anslag nu måtte ökas med 200,000 kronor eller till 1,000,000
kronor. j
Med stöd af den erfarenhet, som vunnits beträffande norrländska al-
dikningsanslaget, ansåge ämbetsverken, att krafvel! på bidrag från all¬
männa afdikningsanslaget å 300,000 kronor, £ör hvilket samma villkor
gällde som för det norrländska afdikningsanslaget, komme att blifva så
störa, att de icke kunde tillfredsställas med mindre än att ändring i vill¬
koren för åtnjutande af bidrag från detsamma vidtoges. Då emellertid
Riksdagen under nästlidet år bestämt dessa villkor, funne ämbetsverken
sig icke för närvarande böra föreslå någon ändring i desamma.
Allmänna fr ostminskning sanslaget å 150,000 kronor hade däremot
under de senare åren rönt" ringa efterfrågan och komme under år 1911
sannolikt hela det i anspråk tagna beloppet att uppgå till endast omkring
75,000 kronor.
De områden detta anslag afsåge vore desamma som allmänna atdik-
ningsanslagets eller samtliga län med undantag för de fyra norrländska
och°villkoren för åtnjutande af bidrag från båda anslagen vore lika, med
undantag af att genom allmänna afdikningsanslaget möjlighet beredts att
erhålla anslag jämväl till utdikning af för uppodling lämplig jord. Med
hänsyn till den vunna erfarenheten om allmänna frostminskningsanslagets
25
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
ringa användning syntes det ämbetsverken, att man med säkerhet kunde
förutse, att i och med inrättandet af det allmänna afdikningsanslaget, där
villkoren med afseende på användningen vore gynnsammare," anspråken på
bidrag från allmänna frostminskningsanslaget framdeles komme att ytter¬
ligare minskas.
Ämbetsverken hölle därför före, att dessa båda anslag borde samman-
slas till ett »allmänt afdikningsanslag» å 450,000 kronor, från hvilket
bidrag borde utgå på samma villkor som de för närvarande för sist¬
nämnda anslag gällande. Därigenom komme att beredas större möjlighet
att utan direkt höjning i allmänna afdikningsanslaget kunna tillmötesgå
krafven å detta anslag.
Sammanlagda föreslagna beloppet för nämnda båda anslag skulle så¬
lunda blifva 1,450,000 kronor.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet anförde departementschefen,
att han i fråga om det sammanlagda belopp, som bör för ändamålet äskas
af Riksdagen, vore ense med ämbetsverken. Däremot föreslog han vissa
ändringar i villkoren. Beträffande norrländska afdikningsanslaget före¬
slogs, att bidrag från detta anslag och på samma villkor, som gällt för
de fyra norrländska länen, må få utgå äfven till Gäfleborgs och Koppar¬
bergs län. I samband därmed borde norrländska afdikningsanslaget ökas
med så stort belopp, som de båda öfverflyttade länen kunde antagas
komma att taga i anspråk (föreslaget 100,000 kronor, hvilka skulle tagas
från det allmänna frostminskningsanslaget), hvarjämte skulle föreskrifvas
att dessa båda län under viss tid, förslagsvis högst tre år, skulle äga före¬
trädesrätt vid utbekommande af anslag till sammanlagdt högst det belopp,
hvarmed anslaget sålunda med anledning af öfverflyttningen ytterligare
ökats.
I fråga om allmänna afdikningsanslaget föreslogs, att anslag därifrån
må utgå med en tredjedel i stället för med den nu medgifna hälften af
den för företaget beräknade kostnaden.
Inom vissa delar af mellersta och södra Sverige finnes emellertid,
yttrar departementschefen vidare, icke odlingsvärda sankmarker, hvilkas
afdikning från flera synpunkter måste anses önskvärd. En afdikning af
dem torde dock endast i sällsynta undantagsfall kunna äga rum, om stats¬
bidrag icke kan erhållas till högre belopp än en tredjedel af den beräk¬
nade kostnaden. Af det nu utgående allmänna frostminskningsanslaget,
150,000 kronor, har jag redan föreslagit, att 100,000 kronor måtte öfver-
flyttas till nordländska afdikningsanslaget. Återstående 50,000 kronor sy¬
nas mig lämpligen böra läggas till allmänna afdikningsanslaget, som så¬
lunda skulle komma att uppgå till 350,000 kronor, därvid samtidigt på
Bihang till Riksdagens 'protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 10 käft. (Nr 10.) 4
26 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
grund af det nu anförda synes mig böra föreskrifvas, att bidrag till högst
nyssnämnda belopp, 50,000 kronor, skola få på de för allmänna frost-
minskningsanslaget nu gällande villkoren anvisas till sådana vattenafled-
ningsföretag, som hittills kunnat komma i åtnjutande af bidrag från detta
anslag. Nämnda belopp kan visserligen förefalla väl lågt, då som bekant
icke odlingsvärda mossmarker af stor omfattning förekomma, hvilkas torr¬
läggning bör från statsmakternas sida underlättas. Anslag till torrlägg¬
ning af större sådana, därest detta kommer i fråga, torde lämpligen kunna
göras till föremål för särskild pröfning och, om torrläggningen därvid
visar sig vara till allmänt gagn, synes mig särskilt anslag för ändamålet
böra äskas.
Jordbruksutskottet, som i samband med den kungl. propositionen be¬
handlade tvenne i Första kammaren väckta motioner afseende ändring i
Kungl. Maj:ts förslag, hemställde
I) att Riksdagen må på extra stat för år 1913 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande, under benämning norrländska af dikning sanslag et, till
understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myr-
utdikningar och vattenaftappningar inom Norrland och Dalarne, vare sig
ändamålet med arbetsföretaget är uppodling af till åker eller äng lämplig
jord eller minskning af frostländighet för närliggande bygd, ett belopp
af 1,100,000 kronor, med företrädesrätt för sökande från Gäfleborgs län
och Dalarne att af detta belopp erhålla bidrag till högst 100,000 kronor;
II) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande framställ¬
ning och herr Roos omförmälda motion nr 55, må på extra stat för år
1913 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande under benämning allmänna af¬
dikning sanslag et till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalnings¬
skyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar inom andra delar åt
riket än Norrland och Dalarne, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är
uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostlän¬
dighet för närliggande bygd, ett belopp af 450,000 kronor, däraf högst
150,000 kronor må utgå till afdikning af sådan mark, hvars torrläggning
afser endast minskning af frostländighet för närliggande bygd; samt
III) att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande framställ¬
ning och herr Roos förenämnda motion, nr 56, må besluta sådana än¬
dringar i villkoren för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från
a) allmänna af dikning sanslag et, att bidraget för hvarje företag må be¬
stämmas till högst en tredjedel af beräknade kostnaden för afdikning af
till åker eller äng lämplig jord samt till högst hälften af samma kostnad
för afdikning af sådan mark, hvars torrläggning afser endast minskning
af frostländighet för närliggande bygd, äfvensom
27
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
b) såväl norrländska som allmänna af'dikning sanslag en, att den om¬
ständigheten icke må utgöra hinder för bidrag, att för samma företag som
bidraget afser åtnjutes lån ur odlingslånefonden.
Hvad jordbruksutskottet yrkat, blef af Riksdagen bifallet.
Förutom de direkta afdikningsanslag, för hvilka ofvan redogjorts,
förefinnas tvenne fonder, som i detta sammanhang torde böra omnämnas,
nämligen odlingslånefonden och norrländska nyodlingsfonden.
Beträffande odlingslånefonden har Riksdagen tid efter annan, senast i Odlings-
skrifvelse den 26 maj 1908 för åren 1909—1913, medgifvit, att till denna lånefonden'
fond Unge årligen ej mindre ingå de til! statskontoret inflytande annui-
teter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå
rekvisition af Kungl. Maj:t, öfverlämnas medel till så stort belopp, som
jämte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af
högst en miljon kronor årligen. Riksgäldskontoret skulle af fondens medel
erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom lånemedlens öfverläm-
nande till fonden för riksgäldskontoret förorsakades.
Uå emellertid efter den genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 december
1910 genomförda budgetomläggningen nödig kapitalökning för ifrågava¬
rande fond för framtiden skulle anvisas såsom anslag å riksstaten, har
Riksdagen på Kungl. Maj:ts hemställan för år 1912 anvisat ett belopp
af 524,000 kronor, hvarjemte Kungl. Maj:t i proposition till innevarande
Riksdag föreslagit, att till kapitalökning af odlingslånefonden för år
1913 måtte anvisas ett anslag af 485,000 kronor.
Bestämmelserna för erhållande af lån från odlingslånefonden (kungl.
kungörelse den 14 juni 1901) innehålla bland annat: »För hvarje företag,
till hvilket lån från odlingslånefonden sökes, skall fullständig, af utredning
angående jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre lämplighet
för odling samt uppskattning af beräknadt jordförbättringsvärde åtföljd
plan till arbetets utförande jämte beräkning öfver de såväl med vatten-
afledningen och af dikningen som ock med odlingen, där sådan förekommer,
förenade kostnader vara af sakkunnig person uppgjord och underställas
Kungl. Maj:ts pröfning». —---»Lånet kan af Kungl. Maj:t bestämmas
till hela det belopp, hvartill, enligt den fastställda arbetsplanen, kostnaden
för vattenafledningen och afdikningen beräknas komma att uppgå, dock
med iakttagande, dels att kostnaden för s. k. tegdikning eller täckdikning
härvid ej må inräknas, dels ock att lånet ej må öfverstiga sjuttio procent
af det jordförbättringsvärde, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
landtbruksstyrelsen anse sig kunpa vitsorda; skolande låntagaren genom
kontant tillskott, materialier eller annat bidrag bestrida hvad till hela
odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver det lämnade låne-
Norrländska
nyodliwjs-
fonden.
28 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
bidraget.»---»Alla med låneunderstöd från fonden utförda arbeten
skola, så länge någon del af lånet återstår ogulden, vederbörligen under¬
hållas af den eller dem det åligger. A den af Kungl. Maj:t bestämda
lånesumman beräknas de första tre åren icke någon ränta. Under näst
därpå följande tre år erlägges icke någon ränta eller kapitalafbetalning å
lånet, men för dessa tre år beräknas å lyftade belopp tre och sex tiondedel
procent årlig ränta, hvilken vid tidsperiodens slut lägges till den beviljade
lånesumman. A det sålunda uppkommande beloppet erlägges från och
med sjunde året efter första lyftningsdagen, till dess lånet blifvit slut-
betaldt, en annuitet af sex procent, däraf såsom ränta räknas tre och sex
tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet.» —------
I anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning beslöt
1906 års Riksdag inrättandet af en särskild fond å 300,000 kronor för
befrämjande af uppodling af jord i Norrland och Dalarna, från hvilken
fond, i mån af tillgång, lån finge tilldelas landsting eller hushållnings¬
sällskap, som förklarat sig villigt att utlämna låneunderstöd till mindre
jordbrukare för uppodling af till åker lämplig mark. I sammanhang
härmed godkände Riksdagen vissa allmänna villkor och bestämmelser för
erhållande och tillgodonjutande af lån ur fonden samt bemyndigade riks-
gäldskontoret att för ändamålet under år 1907 i mån af behof tillhanda¬
hålla statskontoret ett belopp af högst 100,000 kronor. Riksdagen medgaf
tillika, att inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån finge ingå
till fonden för att tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för
det med fonden afsedda ändamål. Fonden skulle förvaltas af statskontoret
och ej vara skyldig att till riksgäldskontoret erlägga någon ränta.
Sedermera har 1907 års Riksdag på framställning af Kungl. Maj:t
bemyndigat riksgäldskontoret att under år 1908 i mån af behof tillhanda¬
hålla statskontoret ett belopp af högst 100,000 kronor att tillföras ifråga¬
varande fond.
Då det emellertid visade sig behöfligt, att fondens tillgångar ökades,
har 1908 års Riksdag bemyndigat riksgäldskontoret att, i mån af behof,
tillhandahålla statskontoret under år 1908 ett belopp af högst 100,000
kronor utöfver redan bestämda högst 100,000 kronor samt under år 1909
ett belopp af högst 300,000 kronor att tillföras nämnda fond.
Härefter har Riksdagen bemyndigat riksgäldskontoret att under ett
hvart af åren 1910 och 1911 i mån af behof tillhandahålla statskontoret
medel att tillföras omförmälda fond till så stort belopp, som funnes
erforderligt för att tillsammans med, till fonden inflytande annuiteter å
utlämnade lån och andra fonden tillhöriga medel tillgodose ett lånebehof
af 300,000 kronor för hvartdera året.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 29
Under hänvisning till de förändrade grunder för uppställning af riks¬
stat?11* Indika skulle tillämpas från och med år 1912 och enligt hvilka
nödig kapitalökning för norrländska nyodlingsfonden för framtiden skulle
anvisas såsom anslag å riksstaten, föreslog Kungl. Maj:t i proposition den
24 mars 1911, för möjliggörande af en utlåning från fonden jämväl under
ar 1912 af 300,000 kronor, att Riksdagen måtte till ökning af norrländ¬
ska nyodlingsfondens kapital för innevarande år anvisa ett anslag af 210,000
kronor att utgå af lånemedel, och har Riksdagen bifallit denna fram¬
ställning.
För tillgodoseende äfven under år 1913 af ett lånebehof af 300,000
kronor har Kungl. Maj:t i proposition till innevarande Riksdag föreslagit
att till ökning af norrländska nyodlingsfondens kapital för år 1913 måtte
anvisas ett anslag af 172,000 kronor.
Bestämmelserna för erhållande af lån från norrländska nyodlino^sfon-
den (kungl. kungörelse den 22 juni 1906) innehålla bland annat, att från
nämnda fond, som afser befrämjande af uppodling af jord i Norrland och
Dalarne, finge . lån tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som för¬
klarat sig villigt att utlämna låneunderstöd till mindre jordbrukare för
uppodling af till åker lämplig mark, och skall framställningen om erhål¬
lande af dylikt lån. jämväl innehålla uppgift å de odlingsföretag, för hvilka
låneunderstöd blifvit hos hushållningssällskapet eller landstinget sökta samt
belopp och lånetid för hvarje särskild! låneunderstöd. »Från fonden be¬
vilja^ lån skall återbetalas inom högst tio år med lika kapitalbelopp hvarje
år jämte .upplupen ränta.»--— »För hushållningssällskap eller lands¬
ting beviljad t lån från fonden åtnjutes räntefrihet första året, under hvilket
lånet innehafves, men därefter erlägges tre procent årlig ränta å oguldet
kapitalbelopp, dock med .skyldighet för hushållningssällskap eller landsting
att, därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskrifven tid inbetalas, å
det förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagén,
till dess inbetalning sker. De, som af hushållningssällskap eller landsting
erhållit låneunderstöd, skola åtnjuta enahanda räntefrihet, som nyss
är stadgad, och må af dem icke fordras högre ränta, än i detta moment
bestämts.
Låneunderstöd, som af hushållningssällskap eller landsting meddelas,
må utgöra högst 500 kronor och under inga förhållanden uppgå till mer
ån hälften af den uppskattade odlingskostnaden.
< Vid beräkningen af denna kostnad upptagas såväl själfva odlingsar¬
betet som den erforderliga dikningen, för så vidt ej statsbidrag erhållits
till densamma.» — — — — — —_____________
30
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Utskottets För att söka erhålla kännedom om, hvilken utbredning den i före-
yttrande. varan(je motion behandlade försumpningen uppnått i vårt land har ut¬
skottet hänvändt sig till Svenska mosskulturföreningen med begäran om
föreningens yttrande rörande utbredningen af nämnda försumpning, hvad
som är känd! beträffande hastigheten i försumpningens fortgående samt
det yttrande öfver motionärens framställning och hemställan, hvartill före¬
ningen kan finna anledning. På denna anhållan har ingått det yttrande,
som återgifves i bilaga 1.
Med anledning af att de redan utgående meliorationsanslagen på se¬
nare åren blifvit väsentligen förhöjda, har utskottet vidare anhållit om
yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen,
huruvida nämnda styrelser anse, att det ändamål, motionären vill uppnå,
kan vinnas medelst användande af dessa anslag utan att de särskilda åt¬
gärder vidtagas, som styrelserna förordade i ofvan refererade utlåtande
den 14 maj °1906. Styrelserna hafva på denna anhållan afgifvit följande
yttrande:
Till Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott.
I skrifvelser till jordbruksdepartementet har Andra kammarens fjärde
tillfälliga utskott, hvartill motionen nr 236 om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående åtgärder mot jordkulturens ödeläggelse genom försumpning re¬
mitterats för behandling, hemställt om yttrande dels af kungl. väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, huruvida efter de ökningar af ineliorationsfon-
derna, som under senare åren ägt rum, några sådana företag, som af
motionären åsyftas, blifvit igångsatta samt i annat fall, huruvida styrel¬
sen anser sådana särskilda åtgärder vara erforderliga, som af styrelsen
tillsammans med kungl. landtbruksstyrelsen förordades i underdånigt ut¬
låtande den 14 maj 1906, dels ock af kungl. landtbruksstyrelsen, huru¬
vida styrelsen anser de ökningar åt meliorationsanslagen, som under se¬
nare åren ägt rum, vara af den omfattning och af sådan natur, att de
möjliggöra ett effektivt inskridande mot jordkulturens ödeläggelse genom
försumpning utan att de särskilda åtgärder vidtoges, som styrelsen till¬
sammans med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordat i förberörda un¬
derdåniga utlåtande.
Enligt skrifvelse från chefen för kungl. jordbruksdepartementet den
11 nästlidne mars har Kungl. Maj it samma dag anbefallt ämbetsverken
att till eder inkomma med gemensamt yttrande i ärendet.
Till åtlydnad häraf få ämbetsverken anföra följande.
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 31
Uti motiveringen till motionen i fråga hänför motionären försump-
ningen till tvenne kategorier:
dels sådana, där bildningarna äro tjänliga till jordbrukska]tur,
och dels sådana, där man äfven efter genomförd torrläggning åtmin¬
stone icke. på mansåldrar om ens någonsin kan vänta någon kultur, men
som dock i sitt nu befintliga skick fortfarande växa ut och sprida sig.
Med anledning häraf har kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upprättat bifogade tablå öfver större (> 500 har) frostminskningsföretag,
hvartill statsanslag under åren 1906—1911 beviljats.
Samtliga i denna tablå upptagna företag torde enligt bestämmelserna
för statsanslags beviljande väsentligen hafva till uppgift att minska frost-
ländigheten för kringliggande bygd.
För det ojämförligen största antalet af dessa företag hafva dock ve¬
derbörande delägare särskildt intresse af markernas torrläggning på grund
däraf, att jordmånen utgöres hufvudsakligen af jord, lämplig för odling.
Dessa senare företag torde sålunda falla inom den af motionären om¬
nämnda första kategorien eller »bildningar tjänliga för jordbrukskultur».
I ett mindre antal företag utaf de i tablån upptagna, nämligen nr
2, 4, 10, 15, 17 och 19 utgöres jordmånen åter hufvudsakligen af till od¬
ling mindre lämplig jordmån — oförmultnad mosstorf. Dessa mossar, till
hvars utdikande statsanslag sålunda beviljats, äro dock belägna i jäm¬
förelsevis tätt bebyggda trakter med befolkning till stor del lifnärande sig
af jordbruksskötsel, hvarför olägenheterna att hafva en »frosthärd» inpå
bygd med utsträckt jordbrukskultur torde vara mera påtagliga än för det
fall, då mossbildningarna ligga mera afsides.
Fn bidragande orsak till att en del afdikningar kommit till stånd
torde för närvarande därjämte, särskildt för de norra delarna af landet,
vara de genom företagens utförande yppade nya arbetstillfällena.
lillkomsten af dessa senare företag torde således kunna förklaras på
grund af ofvan framhållna särskilda förhållanden.
Af den utredning, som af kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt kungl. landtbruksstyrelsen med anledning af nådiga remissen den
18 maj 1900 rörande inom landet förekommande mossar eller myrar af
viss utsträckning och beskaffenhet (= Komosse i Jönköpings och Älfsborgs
län) framgår emellertid, att det inom landet finnes vidsträckta myrar,
hvilka, om de ej äro jämförliga med omnämnda Komosse, likväl göra stor
skada för bygden, där de äro belägna, och hvilkas afdikning äfven med
anlitande af för närvarande förefintliga möjligheter till statshjälp icke
kunna genom den enskilda företagsamheten (annat än i undantagsfall,
som ofvan framhållits) åstadkommas, hufvudsakligen till följd däraf, att
32 hindra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
den enskilda icke däraf kan draga den ekonomiska fördel, att det för
honom kan anses lönande att inlåta sig på företaget eller då detta skulle
kräfva så stor kapitaltillgång, att densamma ej kan af den enskilde åstad¬
kommas.
Uti en samma utredning bilagd promemoria finnes en del större ej
utdikade mossar och myrar i olika delar af riket beskrifna. Af dessa
torde emellertid ingen blifvit med statsanslag för utdikningen understödd,
sedan utredningen verkställdes.
Beträffande frågan, som omförmäles i utskottets förenämnda skrifvelse
till jordbruksdepartementet, huruvida efter den ökning af meliorations-
fonderna, som under senare åren ägt rum, några sådana större utdiknings-
företag, som af motionären åsyftas, blifvit igångsatta, få ämbetsverken
således med hänvisning till, hvad ofvan framhållits, anföra föijande.
Uti motionen uppdelas, såsom förut framhållits, de försumpade mos¬
sarna eller myrarna i tvenne kategorier:
1) sådana, där bildningarna äro tjänliga för jordbrukskultur och i
följd häraf redan till stor utsträckning äro torrlagda och tagna till
bruk, och
2) sådana, där man äfven efter genomförd torrläggning åtminstone
icke på mansåldrar om ens någonsin kan vänta någon kultur, men som
dock i sitt nu befintliga skick fortfarande växa ut och sprida sig.
Bildningar, tillhörande den första kategorien, torde allt framgent,
med nuvarande bestämmelser för statsbidrags erhållande, i mån somjord-
brukskulturen fortskrider i bygderna, oskadliggöras och kultiveras. Sär¬
skilt torde det nybildade allmänna afdikningsanslaget verksamt bidraga
till dylika frostspridande markers torrläggning i mellersta och södra
Sverige. Af den bifogade tablån framgår, som stöd åt ofvanstående, att
ett ej så ringa antal mossar eller myrar af betydande omfattning under
de senare åren blifvit torrlagda.
Beträffande bildningar af den andra kategorien torde man endast
under vissa förutsättningar, såsom exempelvis belägenheten intill i större
utsträckning uppodlad bygd, och då ägoförhållandena och storleken i
öfrigt äro sådana, att den enskilde af kostnaderna för utdikningen ej allt
för mycket betungas, kunna vänta att dylika bildningar på enskild väg,
med nuvarande bestämmelser för statsbidrags erhållande, blifva oskadlig¬
gjorda.
På grund af de ökningar, som under de senare åren ägt rum i an¬
slagen för utdikning af frostförande marker, vore man möjligen frestad
att antaga, att dessa fonder skulle möjliggöra ett effektivt inskridande
mot jordkulturens ödeläggande genom försumpning. Af det föregående
33
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
torde emellertid framgå, att hvarken den ökning, som skett, eller ytter¬
ligare ökning af fonderna i och för sig torde möjliggöra ett sådant in¬
skridande, då det gäller mossbildningar af den omfattning samt med den
för jordbrukskultur ogynnsamma beskaffenhet, som ofvan framhållits.
Med stöd häraf och hvad i ärendet tidigare anförts i kungl. väg-
och vattenbyggnadsstyrelsens samt kungl. landtbruksstyrelsens underdå¬
niga skrifvelse den 14 maj 1906, torde för mossbildningar af denna
ogynnsamma beskaffenhet enligt kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrel¬
sens åsikt för hvarje särskildt fall förslag böra upprättas samt utredning
verkställas i fråga om de särskilda åtgärder, som i hvarje sådant fall böra
af staten vidtagas.
Då anslag från meliorationsanslagen förutsätta afsevärda bidrag från
de enskilda till företagens utförande, men i motionen afses sådana för-
sumpningar, där man efter genomförd torrläggning åtminstone icke på
mansåldrar om ens någonsin kan tänka någon kultur, men som dock i
sitt nu befintliga skick fortfarande växa ut och sprida omkring sig den
ödeläggelse, hvarom i motionen talas, anse ämbetsverken, att genom
meliorationsanslagen, äfven med de ökningar, som under senare åren ägt
rum, ett effektivt inskridande mot den af motionären åsyftade försump-
ning icke kan åstadkommas.
Stockholm den 15 april 1912.
Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Fridolf Wijnbladh.
O. Z. Ekdahl.
Kungl. landtbruksstyrelsen
Aug. Lyttkens. Fredrik Egerström.
Af den förebragta utredningen har utskottet blifvit öfvertygadt om
att frågan om jordkulturens ödeläggelse genom försumpning är af allvar¬
lig beskaffenhet. Det är icke nog med att själfva den försumpade arealen
blir otjänlig till kultur, äfven den kringliggande jorden förminskas högst
afsevärdt i värde genom sankmarkernas frostförande beskaffenhet. Som af
den ofvan refererade utredningen framgår, hafva också så godt som
samtliga länsstyrelser och hushållningssällskap tillstyrkt statsingripande
i syfte att afdika de större mossarna.
Utredningen torde, enligt utskottets mening, med full tydlighet åda-
lägga, att redan med den omfattning markförsumpningen hittills erhållit
(enligt järnkontorets ofvan återgifva yttrande kunde hela arealen af Sve¬
riges mossar beräknas till 5,000,000 hektar, hvaraf 2,000,000 hektar an-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 saml. 4 afd. 10 höft. (Nr 10.)
5
34
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
toges bestå af hvitmossar), tillräcklig anledning till ett allvarligt ingri¬
pande förefinnes. Dessutom är emellertid att märka, att försumpningen
är stadd i raskt fortskridande, och att mossarna hastigt växa och tränga
in på den skogbärande marken. I mosskulturföreningens yttrande an-
gifves, att på 25 år bildats en hvitmossepäls af 62 cm. på förutvarande
skogsmark, hvilket motsvarar nära 2,5 cm. årlig höjdtillväxt hos mossen.
Då nu hvitmossarna bilda en näringsfattig, sur och syrefattig jordmån, är det
gifvet, att föryngringen af skogen måste gå långsamt eller helt och hållet
utebli. Trädplantorna kunna icke hålla stånd mot de häftigt växande
mossorna. Genom vissa anatomiska egendomligheter kvarhålla dessa äfven
betydande mängder vatten, alldeles som svampar. Hafva de en gång fått
en mark i besittning, försvinna de därför endast med svårighet, om icke
torrläggningsåtgärder vidtagas.
Mot en dylik sig alltjämt utbredande försumpning af skogsmarken
äro tydligen effektiva försvarsåtgärder i hög grad af behofvet påkallade.
Härtill kommer som ett ytterligare starkt skäl för vidtagande af dy¬
lika åtgärder, att genom ett energiskt ingripande stora ekonomiska fördelar
både för det allmänna och för enskilda äro att vinna.
I ofvan återgifna utlåtande af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
landtbruksstyrelsen den 14 maj 1906 anföres, att, ehuru det icke kunde
med siffror beräknas, huru stora fördelar för landet en sådan i stor om¬
fattning bedrifven afdikning kunde medföra, syntes det utan öfverdrift
kunna påstås, att sagda fördelar, om arbetet planmässigt och med omsorg
bedrefves, vore ofantliga såväl i indirekt som i direkt afseende, såväl ge¬
nom undanrödjande af skador som, om också först så småningom och i
framtiden, genom jordbruk och industri. Sedan afdikningarna verkställts,
blefve det statens uppgift att söka för allmännyttiga ändamål tillgodogöra
den afdikade marken, vare sig för odling af åkerbruksväxter eller skog
eller för beredande af bränntorf, torfkol, torfbriketter, torfströ m. in., allt
viktiga ekonomiska intressen, som kunde varda af staten på detta sätt för
framtiden tillgodosedda.
Af utredningen i ämnet framgår vidare, att nu befintliga afdiknings-
anslag och odlingslånefonder icke äro tillräckliga för vinnande af det än¬
damål, motionären afser. Samtliga dessa anslag och fonder afse under¬
lättande af sådana företag, som inom en jämförelsevis nära liggande fram¬
tid kunna blifva direkt lönande för den enskilde. I ofvan återgifna, till
utskottet ingifna yttrande anföra väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
landtbruksstyrelsen att »genom meliorationsanslagen, äfven med de ök¬
ningar, som under senare åren ägt rum, ett effektivt inskridande mot den
af motionären åsyftade försumpningen icke kan åstadkommas.»
Utskottet har den öfvertygelsen, att särskilda åtgärder böra af staten
35
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
vidtagas i ^motionens syfte. Därvid torde framför allt komma i fråga upp¬
tagande af stora afloppskanaler genom de af försumpningen mest hotade
bygderna.
Beträffande sättet för statens ingripande kan utskottet ansluta sig till
hvad i utlåtandet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruks-
styrelsen den 14 maj 1906 anförts, och som ofvan återgifvits (s. 15—19).
Genom ett dylikt statsingripande på detta område kunde staten, sam¬
tidigt som den kraftigt befordrade ortens enskilda näringslif, möjligen
äfven bereda sig själf ökad tillgång till bränntorf samt åstadkomma nya
kronoparkskomplexer, i den mån de försumpade markerna kunna öfver-
föras till skogbärande.
Innan medel beredas för sådana åtgärder från statens sida mot den
pågående markförsumpningen, är det emellertid önskligt, att en sakkunnig
undersökning kommer till stånd rörande försumpningens omfattning och
fortskridande, så att åtgärderna från början kunna inriktas på de punkter,
där faran för framtiden är störst.
På grund af hvad ofvan anförts, får utskottet hemställa,
att Andra kammaren ville för sin del besluta, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung], Maj:t anhålla
om utredning angående lämpliga åtgärder till förhin¬
drande af jordkulturens fortgående ödeläggelse genom
försumpning, företrädesvis å sådana trakter inom landet,
där dessa försumpningar redan fått den utsträckning
och omfattning, att enskildes krafter och förmåga att
verksamt ingripa uppenbarligen äro otillräckliga, samt
att Kungl. Maj:t därefter måtte för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 7 maj 1912.
På utskottets vägnar:
o
W. BÄCKSTRÖM.
36
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Bil. 1, A.
Till ^Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott!
För ett par dagar sedan erhöllo vi oss tillsänd eu skrifvelse från Andra kamma¬
rens fjärde tillfälliga utskott med begäran att, i anledning af herr P. M. Olssons i
Blädinge motion angående åtgärder mot jordkulturens ödeläggande genom försumpning,
snarast möjligt inkomma med yttrande rörande utbredningen af den i motionärens
framställning berörda törsumpniugen, hvad som är kändt beträffande hastigheten i
förstampningens fortgående samt det yttrande öfver motionärens framställning och hem¬
ställan, hvartill svenska mosskulturföreningen kan finna anledning.
Som markförsumpningsfrågan sedan flere år tillbaka varit föremal för ganska
omfattande undersökningar af föreningens botanister, hvilka också däröfver upprepade
gånger i vår tidskrift publicerat för frågans utredning från vetenskaplig synpunkt
värdefulla meddelanden, ha vi anmodat vår botanist och torfgeolog d:r E. Haglund att
lämna sn utredning härom, hvilken som bilaga vidtogas.
Som däraf framgår, är dylik markförsumpning ganska utbredd i vårt land och
innebär till följd af den snabba tillväxten af de försumpande mossorna en stor fara
för skogsväxten och äfven för andra kulturer.
Det är därför nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att motverka denna mark¬
försumpning, hvilken hindrar återväxten eller minskar afkastningen.
Då det för närvarande är svårt att få enskilda att nyplantera kalmarker, symes
det bli ändå svårare att på frivillighetens väg få markägare att nedlägga de ofta rätt
dryga kostnader torrläggning af sänka impedimeuter kräfver.
Yi skulle därför vilja uttala önskvärdheten af en närmare utredning, i hvad mån
staten härvidlag bör träda emellan.
Särskildt skulle vi vilja framhålla, att skogsvårdsstyrelserna finge medel, hvari¬
genom de sattes i stånd, icke blott att som nu i vissa fall gratis plantera eller beså
vissa områden, utan äfven efter liknande grunder torrlägga marker, hvilka utgöra en
hotande fara för skogsmarkens bördighet.
Likaledes borde man tillse, att silvatten från kalhuggna marker på lämpligt sätt
afledes, så att det icke försumpar nedanför liggande skogbärande marker.
Slutligen få vi påpeka nödvändigheten af, att sådana åtgärder vidtagas, att den
verkställda dikningen hålles vid stånd, på det att verkligen den därmed afsedda nyttan
äfven för framtiden må bibehållas.
Jönköping den 15 mars 1912.
För Svenska Mosskulturföreningen
Fredr. Pettersson
ordförande.
H. v. Fedition.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
37
Bil. 1, B.
Till svenska mosskidtur föreningens styrelse!
Härmed får jag med ledning af våra fältundersökningar vördsamt öfverlämna svar
å de spörsmål Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott riktat till svenska
mosskulturföreningen.
Försumpning äger rum, då på grund af ändrade fuktighetsförhållanden sump¬
växter invandra å förutvarande fastmark. Orsakerna härtill kunna vara mångahanda,
t. ex. transgredierande större mossar, igenväxning af aflopp, uppdämning ete.
De invandrande växterna äro mest hvitmossar, hvilka trifvas häst å fuktig, närings¬
fattig jordmån. Det är därför i skogsdistrikten inom våra mera näringsfattiga trakter,
som vi hafva att vänta de svåraste iorsumpningarna.
Våra undersökningar bekräfta till fullo herr riksdagsman Olssons i Blädinge ut¬
sago rörande tillståndet inom vissa delar af sydvästra Sverige.
I Värmland hafva Tolf och undertecknad funnit stora försumpade områden å
högplatåerna mellan älfdalarna.
I öfre Dalarnas skogsdistrikt är företeelsen mycket allmän och svårartad. Så¬
lunda anslog Tolf i sin betydelsefulla undersökning af skogsförsumpningen i Älfdalens
kronopark 1897, den försumpade skogsarealen då till i medeltal 22 %, fläckvis upp till
40 % af hela arealen. Liknande stora försumpningar träffas äfven utefter Orsa—Sveg-
banan.
I Norrland äro som bekant försumpningarna oerhörda. I de nordligaste länen
beräknas procenttalet ställvis uppgå till minst 40 %. Det är sålunda ofantliga, för
skogsbörd lämpliga marker, som här mer eller mindre ödeläggas.
Den skada, hvitmossorna tillfoga skogsmarken, beror mycket på den snabbhet
hvarmed de tillväxa och därvid undertrycka föryngring af skogen.
Den årliga höjdtillväxten hos hvitmossorna är något olika hos olika arter. En
del tillväxa 1 cm. årligen, andra flerdubbelt mera. Tyska författare ha funnit ett
medeltal af 2,23 cm. pr år. Från Finland föreligga mätningar, hvilka visa en årlig
tillväxt af ända till 6.6 cm. På 25 år har hos oss bildats eu hvitmosspäls af 62 cm.
på förutvarande skogsmark. Detta motsvarar nära 2,5 cm. årlig tillväxt.
Då nu hvitmossorna bilda en näringsfattig, sur och syrefattig jordmån, är det
gifvet, att föryngringen måste gå långsamt eller helt och hållet utebli. Trädplantorna
kunna icke hålla stånd mot de häftigt växande mossorna. Genom vissa anatomiska
egendomligheter kvarliålla dessa äfven betydande mängder vatten, alldeles som svampar.
Hafva de eu gång fått eu mark i besittning, försvinna de därför endast med svårighet,
om icke torrläggningsåtgärder vidtagas.
Hos äldre träd visar sig försumpningens inverkan däri, att årstillväxten minskas
och träden föra en tynande tillvaro eller så småningom do ut.
En mycket vanlig, ehuru föga beaktad orsak till försumpning är den ökade
vattentillförsel marken får genom skogarnas partiella försvinnande i följd af skogs-
afverkning. Skogarna äro nämligen stora vatten förbrukare. Ur marken hämta de sitt
i vatten lösta behof af kväfve och mineralämnen. Sedan dessa upptagits, utsläppes
öfverflödigt vatten genom bladens klyföppningar. Man har funnit, att träden på så
38
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
vis beröfva marken 1,2—2,2 miljoner kg. vatten per hektar, motsvarande en vatten¬
pelare af 120—220 mm.
1 kronorna uppsamla de likaledes mycket af nederbörden, som direkt afdunstar
i luften igen. Hamberg har funnit, att dessa vattenmängder växla under olika års¬
tider mellan 70—68 % sommartid och 60—47 % under vintern af hela nederbörden.
Man kan således anslå den regnmängd skogen hindrar att kvarblifva i marken till
minst 400 ram. I följd häraf stiger grundvattnet efter skogsafverkningen rätt betyd¬
ligt, hvarvid invasion af hvitmossor lätt äger rum. På sluttande marker rinner den
ökade vattenmängden per ytenhet lätt af, men söker sig i så fall ned till lägre lig¬
gande platser, hvilka få öfverskott af stagnerande vatten, hvarvid försumpning ofta
inträffar.
Då hvitmossorna växa mycket fort och lätt utbreda sig på fuktig, näringsfattig
mark, är det ingalunda sällsynt, att tufvorna på få år fördubblats i storlek och nya
alltjämt bildats.
Kung!. Yäg- och Yattenbyggnadsstyrelsens P. M. den 15 april 1912
Tablå öfver större (> 500 har) frostrainskningsföretag,
|
År, då
|
|
|
|
Areal af torr
|
Nr.
|
ansl ag
be-
|
Län.
|
Socken.
|
Företagets namn.
|
lagd mosse¬
myr och dyl.,
|
|
viljades.
|
|
|
|
har.
|
1
|
1906
|
Jämtlands
|
Gåxsjö
|
Utdikning af frostförande myrmarker, tillhörande
|
|
|
|
|
|
Gåxsjö by ...................................................
|
605.80
|
2
|
3»
|
Väster-
|
Lycksele
|
Utdikning af frostförande marker inom Gran-
|
|
|
|
bottens
|
|
träsks by......................................................
|
920.04
|
3
|
1907
|
Jämtlands
|
Föllinge
|
Utdikning af frostförande myrmarker, tillhörande
|
|
|
|
|
|
Ottsjöns by...................................................
|
569.53
|
4
|
|
Norrbottens
|
Arvidsjaurs
|
Utdikning af vattenskadade och frostförande marker
|
|
|
|
|
|
inom byn Baktsjaur ....................................
|
620.08
|
5
|
|
Jämtlands
|
Föllinge
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
Forsåsens by................................................
|
534.68
|
6
|
»
|
|
Gåxsjö
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
|
|
|
|
|
|
Kakuåsens by .............................................
|
654.07
|
7
|
1908
|
|
Hallens
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
|
|
|
|
|
|
Ahus och Böle byar ....................................
|
580.90
|
8
|
|
»
|
Mattmars
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
Nygårds, Bye, Krokoms, Norrgårds och Ugårds
|
|
|
|
|
|
byar ............................................................
|
509.70
|
9
|
»
|
Norrbottens
|
Neder Luleå
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
|
|
|
|
|
|
Ångesbyn......................................................
|
617.40
|
10
|
»
|
»
|
Älfsby
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
|
|
|
|
|
|
byarna Vistträsk, Vistbacka, Vistheden, Muskus,
Tim fors och Brattfors .................................
|
1,038.71
|
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 39
Det synes därför vara en naturlig åtgärd, att man vid arbetet på skogens åter¬
växt icke b'ott sörjer för föryngring, utan äfven tillser, att den afrinnande, ökade
vattenmängden pa lämpligt sätt afledes, sa att den icke silar ned öfver nedanför lig¬
gande skogsmarker och försumpar dessa.
Dylika skogsarbeten kunna ofta göras mycket billigt, i det man genom grunda
diken endast beböfver afleda stagnerande ytvatten, i bättre, vackert skogbeväx! torf¬
jord ha vi vid våra undersökningar ofta funnit grundvattnet ligga endast 2—3 dm.
under ytan. År ytvattnet borta, så visar sig ett slutet skogsbestånd å torfjord mycket
väl kunna undertrycka hvitmossvegetationen. Först när beståndet utglesnar, kommer
faran.
Aro försumpningarna af äldre datum, måste emellertid eu kraftig torrläggning
vidtagas och da af sa pass dyrbar natur, att den enskilde icke går ut därmed. Den
hastighet, hvarmed hvitmossorna tillväxa å passande jordmån, nödvändiggör att deras
framfart fortast möjligt stäfjas.
Jönköping den 14 mars 1912. _E. Haglund.
Bil. 2.
angående åtgärder mot jordkulturens ödeläggande genom försumpning.
hvartill statsanslag under åren 1906—1911 beviljats.
Nr.
|
Beräknad
kostnad för
frost],
minskande.
|
Kostnad
per har
c:a kr.
|
1
|
28,375.—
|
47
|
2
|
85,307.—
|
93
|
3
|
34,970.—
|
61
|
i
|
62,980.—
|
100
|
5
|
23,068.6 5
|
43
|
6
|
31,300.—
|
48
|
7
|
34,000.—
|
59
|
8
|
35,022.—
|
69
|
9
|
26,258.—
|
43
|
10
|
77,300.—
|
74
|
Anmärkningar.
Dylager: 0,3 till öfver 3 m. djupt på botten af lerblandadt grus, starkt insprängdt
med skarf och stycken af kalksten m. fl. bergarter; godartad beskaffenhet.
Oförmultnad mosstorf: 0,4 till öfver 4 m. djup på botten af sten och grus
— mindre lämplig till odling. —
Dylager: 0,3 till mer än 2 m. djupt, hyflande på en alf, bestående af ler¬
blandadt grus starkt insprängdt med skarf af kalksten och andra bergarter
godartad beskaffenhet.
Hufvudsakligen oförmultnad mosstorf med ett medeldjup af 2,5 m. på sand-
och gräsbotten — 322,92 har, samt sjöbotten: gyttjelager: o,5 till 3,5 m.
djupt på lera, sten och grus — 297,16 har.
Dylager: i allmänhet ringa, högst 2 m. djup på stenblandadt grus; i ytan ett
tu nu t lager af torf — starr.
Dylager: 0,3 till öfver 2 m. på lerblandadt grus, starkt insprängdt med kalk-
stensskärf och andra bergarter; delvis lämplig för odling, delvis för gräs
eller skogskultur.
Hufvudsakligen dels väl förmultnad dyjord af växlande djup och dels oför¬
multnad hvitmossa 0,5—1,5 m. på lerblandadt grus och sten.
Antingen dyjord: 0,3 till öfver 2,o m. djup på botten åt lerblandadt grus och
sten; godartad-: eller ock 0,3—0,6 m. mosstorf på sand och grus.
Hufvudsakligen grund från 0,5 till högst 1,5 m. djup mosstorf på botten af
sandblandad lera (jäslera i allmänhet).
Hufvudsakligen oförmultnad mosstorf af från 0,3 till öfver 2 m. djup, hyl¬
lande på botten af delvis stenbunden lera eller grus.
40 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
År, då
Nr.
|
anslag
be¬
viljades.
|
Lön.
|
Socken.
|
Företagets namn.
|
11
|
1908
|
Jämtlands
|
Hammerdals
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
Grenås by ................................•'..................
|
12
|
»
|
»
|
Föllinge
|
Utdikning af frostförande marker inom Stör-
åsens by ......................................................
|
13
|
»
|
|
Ströms
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
bvarna Öijaren och Kärrnäset ......:..............
|
14
|
»
|
Norrbottens
|
Neder Luleå
|
Utdikning af frostförande marker inom byn
Ahlvik.........................................................
|
15
|
»
|
Jönköpings
|
Gryteryds
och Södra
Hestra
|
Torrläggning af vattenskadade och frostförande
marker inom Gryteryds och Södra Hestra
socknar.........................................................
|
16
|
1909
|
Jämtlands
|
Hammerdals
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
byarna Fagerdal och Gisselås........................
|
17
|
»
|
Väster¬
bottens
|
Säfvar och
Bygdeå
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
Palböle, Säfvar, Hedlunda, Sjöaröd, Nyböle,
Sörbäck, Risträsk, Ösjön, Marielund, Grips-
holm, Rönnäs, Skoberg, Granträsk, Tåismark,
Sunnanträsk, Östanträsk, Krångelbäck, Mor-
byn samt Kronan .......................................
|
18
|
»
|
Jämtlands
|
Hammerdals
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
Häxåsen och Hallviken.................................
|
19
|
1910
|
Väster¬
bottens
|
Lycksele och
Vilhelmina
|
Utdikning af frostförande marker inom Norr-
viks by.........................................................
|
20
|
»
|
Norrbottens
|
Öfver Luleå
|
Utdikning af frostförande marker inom Brobyn
|
21
|
|
|
Piteå
|
» » » » » Jefre by
|
22
|
|
Jämtlands
|
Hammerdals
|
» » » myrmarker, tillhörande
Sikås by......................................................
|
23
|
»
|
»
|
Lits
|
Utdikning af frostförande marker, tillhörande
Nyby, Källåsen och Fjällandet.....................
|
24
|
»
|
Väster-
norrlands
|
Burträsks
|
Utdikning af sänka och frostförande marker Inom
Ljusvattnets och Brattfors byar samt hem¬
manen Klinten och Hedlunda........................
|
V. V. Stns
D. N.
25 805/
12
Ansökningar om statsanslag till större frostminskningsföretag, hvilka
Väster- Lycksele Utdikning af frostförande marker inom Vägsele by
bottens
Areal af torr¬
lagd mosse,
myr och dyl.
har.
1,217.00
1,014.85
1,032.26
589.38
662.92
2,025.64
2,591.88
1.520.80
1.506.80
514.44
515.66
2,169.33
878.57
511.80
af väg- och
2,094.83
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
41
|
Beräknad
kostnad för
frostl.
minskande.
|
Kostnad
|
Nr.
|
per har
c:a kr.
|
11
|
50,700.—
|
42
|
12
|
43,600.—
|
43
|
13
|
71,350.—
|
69
|
14
|
67,600.—
|
115
|
15
|
40,060.—
|
60
|
16
|
96,480.—
|
48
|
17 236,470.—
|
91
|
18
|
71,560.—
|
47
|
19
|
135,000.—
|
90
|
20
|
38,400.—
|
75
|
21
|
37,060.04
|
72
|
22
|
98,613.—
|
45
|
23
|
72,198.70
|
82
|
24
|
53,020.—
|
104
|
Anmärkningar.
Hufvudsakligen af från 0,3 till öfver 2 m. djup torf och mossdy af växlande
beskaffenhet, på botten af stenbotten och grusblandad lera (hvitmossa i ringa
utsträckning).
Hufvudsakligen af från 0,3 till öfver 3 m. djup dijjord på botton af ler-
blandadt grus och sten; godartad beskaffenhet.
Hufvudsakligen af 0,3 till öfver 2 m. djupt dyjordlager på lerblandadt grus; god¬
artad beskaffenhet.
Hufvudsakligen ett tunt förflugen på dy artad lera af ungefär 2,5 m. mäktig¬
het på fastare lera eller sten och grus. A ett enstaka område är torflagrets
mäktighet öfver 2,5 m.
Största delen af till odling otjänlig mossmark.
Hufvudsakligen ett från 0,5 till öfver 2 m. tjockt dylager på botten af sten-
blandadt grus och lera. Ypperlig beskaffenhet, lämplig till odling.
Hufvudsakligen tämligen oförmultnad mosstorf af från 0,3 till 5 m. djup, på
botten af stenblandadt grus. Mindre lämplig jordmån för odling.
Dylager: 0,3 till 2 rn. djupt; af ypperlig beskaffenhet, lämplig till odling efter
ytterligare torrläggning.
Oförmultnad mosstorf: 0,3 å 4,o m. djup, 0,8 m. i medeltal, på sten- eller
' grusbotten. Mindre lämplig för odling.
Delvis grundt lager mosstorf på lös lera, delvis oförmultnad mosstorf öfver
2,5 m. tjockt lager på stenblandadt grus eller lera.
Moss- och starrtorf samt dy; djup 0,3 till öfver 3,o m. på lera och sand samt
delvis äfven sten och grus.
Såväl flera meter djup mosstorf som mera grund dy på grus och lera, som
här och hvar är stenblandad; så,väl hög- som lågmosse, båda af godartad
beskaffenhet.
Torf och dy: djup varierande; starr och hvitmossa; försumpningen hotar ut¬
breda sig snabbt. I agronomiskt hänseende ganska godartad beskaffenhet.
Hufvudsakligen väl multnad starrtorf på sandblandad lera.
vattenbyggnadsstyrelsen samt kungl. landtbruksstyrélsen ännu ej behandlats.
25 265,725.'— 127 Mosstorf af medeldjup 1,2 m., tämligen väl förmultnad; lämplig för odling.
Fkidolf Wijnbladh.
O. Z. Ekdahl.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 10 höft. (Nr 10.)