Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till Riksdagens kansli den 15 maj 1912 kl. 11 f. m.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 10, i
anledning af dels herr Winbergs in. fl. motion nr 226
och dels herrar Kronlunds och Röings motion nr 240.
Utskottet har till behandling i ett sammanhang företagit dels herr
Winbergs m. fl. motion nr 226, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
en allsidig utredning rörande statens järnvägars organisation m. m., och
dels herrar Kronlunds och Röings motion nr 240, om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående omorganisation af statens järnvägsförvaltning.
I den förstnämnda, af herr Winberg m. fl. afgifna motionen fram-
ställes det yrkande, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
hemställa om en allsidig utredning af statens järnvägars organisation och
därmed sammanhängande frågor för att få utrönt, hvilka reformer som
kunna anses vara af behofvet påkallade, i syfte att statsbanorna måtte,
bättre än hvad hittills varit fallet, bli ett ekonomiskt bärkraftigt företag,
samtidigt med att såväl den trafikerande allmänhetens som den stora
personalens intressen tillgodoses, samt att Kungl. Maj:t måtte, sedan
resultatet af denna undersökning föreligger, för Riksdagen framlägga de
förslag, hvartill densamma kan gifva anledning.
Herrar Kronlund och Röing hemställa i sin motion, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kungl Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes genom
en för ändamålet tillsatt undersökningskommission låta utreda,
1) huruvida icke en genomgripande omorganisation af statens järn¬
vägsförvaltning lämpligen borde ske i det i motionen angifna syfte, och där¬
vid särskildt utreda, huruvida icke genom förenklingar i organisationen och
genom ett bättre utnyttjande af arbetskraften indragningar af tjänster af
högre grad kunna ske inom järnvägsstyrelsens byråer och öfriga förvalt-
Bihang till Riksdagens -protokoll 1912. 13 saml. 3 afd. 10 Käft. {Nr 10.) 1
2
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
ningsgrenar, och dels huruvida användningen af öfverkvalificerad arbets¬
kraft äger rum inom järnvägsförvaltningen, och i sådant fall i hvad mån
denna arbetskraft må ersättas med annan efter arbetets art lämpad billi¬
gare arbetskraft,
2) hvilka åtgärder, som böra vidtagas för tillgodoseende af större sä¬
kerhet, likformighet och rättvisa i befordringsärenden, och om ej en beford-
ringsstadga lämpligen borde utfärdas, där arten af den kompetens, som
fordras för hvarje slag af befattning, klart angifves,
3) hvilka åtgärder, som böra vidtagas för att underlätta öfvergången
från lägre till högre grad i tjänsten och därvid låta den praktiska dug¬
ligheten och erfarenheten erhålla större betydelse i jämförelse med det
teoretiska kunskapsmåttet än som för närvarande vid dessa befordringar
har skett, samt på hvad sätt en allsidigare utbildning af personalen skall
kunna åstadkommas äfvensom låta den nuvarande uppdelningen i järnvägs¬
män af lägre och högre grad försvinna.
4) huruvida och i hvad mån tjänstgöringsområdet för den lägre gra¬
dens tjänstemän blifvit med hänsyn till arbetets art och beskaffenhet lämp¬
ligt afvägdt och fördeladt eller om öfveransträngning kan anses föreligga
eller vara att befara inom särskilda grupper af dessa tjänstemän,
5) lämpligheten af att anordna en kontinuerlig hygienisk inspektion
från järnvägsläkarnas sida bland statens järnvägars personal, äfvensom huru¬
vida icke statens järnvägstrafik borde underkastas yrkesinspektionens till¬
syn eller inspektion från särskilt för ändamålet tillsatta och yrkesinspek¬
tionen underlydande inspektörer, och
6) taga under ompröfning den af kungl. järnvägsstyrelsen utfärdade
disciplinstadga för personalen vid statens järnvägar och sedermera för Riks¬
dagen framlägga denna disciplinstadga, äfvensom lämpligheten af att in¬
rätta en särskild disciplindomstol, hvilken borde omfatta jämväl andra
verk än statens järnvägsförvaltning underlydande personal,
och att Kungl. Maj:t därefter måtte för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.
I afseende på motiveringen för de olika yrkandena får utskottet hän¬
visa till respektive motioner.
Utskottets De båda motionerna utmynna i yrkandet, att statens järnvägsdrift
utlåtande. m^e pp föremål för en grundlig undersökning rörande befintligheten af
åtskilliga af motionärerna påstådda brister i det stora verkets organisation
och skötsel. Herrar Kronlund och Röing yrka, att en undersökningskom¬
mission måtte tillsättas med uppgift att utreda vissa frågor rörande statens
järnvägars organisation och järn vägspersonalens förhållande till det verk,
hvari den är anställd. Herr Winberg och hans medmotionärer åter begära
3
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
en allsidig utredning rörande såväl organisationen af statens järnvägsför-
valtning i dess helhet som personalens ställning och verkets ekonomiska
drift. Af motiveringen till den senare motionen framgår, att äfven dessa
motionärer önska tillsättandet af en större kommitté med den vidsträckta
uppgift, som är ofvan antydd.
Utskottet vill därvid till en början konstatera, att utskottet genom
hvad under ärendets handläggning förekommit icke blifvit öfvertygadt om
att tillräcklig anledning till en sådan allsidig utredning föreligger, som
den af herr ^Vinberg m. fl. väckta motionen afser. Dessutom hafva Kungl.
Maj:t och järnvägsstyrelsen redan upptagit till behandling åtskilliga af mo¬
tionärernas önskemål och för ändamålet igångsatt utredningar, hvilkas re¬
sultat enligt utskottets mening bör afvaktas. Först om på denna de partiella
reformernas väg det skulle visa sig, att eventuella brister i j ärnvägsförvalt-
ningen ej kunnat afhjälpas, torde tidpunkten vara inne för vidtagande af
do åtgärder, som af motionärerna föreslås.
Fn allmän omläggning af 1907 års organisation anser utskottet så¬
ledes ej nu vara af behofvet påkallad. Däremot biträder utskottet de af
öfverrevisorerna såväl i 1909 som 1910 års berättelser framställda anmärk¬
ningarna mot den splittring af den högsta ledningen, som genom järn¬
vägsstyrelsens uppdelning på ej mindre än 16 byråer ägt rum. Ett sam¬
manförande af dessa byråer i grupper med en chef för hvarje grupp
anser utskottet vara en åtgärd ägnad att öka möjligheterna för ett en¬
hetligt och planmässigt arbete inom styrelsen. Under sådana förhållanden
anser utskottet, att byrådirektörsinstitutionen i dess nuvarande form bör
bortfalla. Att utredningar i denna riktning af järnvägsstyrelsen uppgifvas
pågå konstaterar utskottet med tillfredsställelse, men vill samtidigt göra
den principiella anmärkningen, att genomgripande förändringar af ett
verks organisation svårligen kunna ske genom reformering inifrån af dem,
som af de ifrågasatta förändringarna äro direkt beroende. Utskottet vill
därför uttala den förhoppningen, att den utredning, som järnvägsstyrelsen
kan komma att framlägga i detta ärende äfvensom i fråga om möjligen
önskvärda förändringar rörande linjeförvaltningen, måtte bli föremål för
granskning af utom verket stående sakkunniga.
Genom beslut af den 23 febr. 1912 har Kungl. Maj:t tillkallat sju
sakkunniga med uppdrag att dels, i händelse efter vederbörlig utredning
befinnes, att öfverkvalificerad arbetskraft användes inom förvaltningen af
statens järnvägar, taga i öfvervägande, i hvad mån och på hvad sätt denna
arbetskraft kan ersättas med annan, efter arbetets art lämpad arbetskraft,
samt hvilka jämkningar i aflöningsförhållandena häraf böra blifva en följd,
dels afgifva yttrande och förslag, beträffande hvilka åtgärder böra vidtagas
4
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
för underlättande af öfvergång från lägre till högre gradens tjänst i syfte
att lämna större utrymme än hittills för praktisk duglighet och erfaren¬
het samt att i görlig grad utjämna den skillnad, som förefinnes mellan
tjänstemän af olika klass, dels ock utreda, huruvida en allsidigare utbild¬
ning af personalen må vara nödig, samt efter omständigheterna föreslå, på
hvad sätt en sådan utbildning må kunna åstadkommas.
Det kan i detta sammanhang ifrågasättas, huruvida det ej varit lämp¬
ligt att samtidigt utredning företagits i syfte att utröna, huruvida åtgärder
kunna vidtagas för att åstadkomma större säkerhet, likformighet och rätt¬
visa i befordringsärenden.
Det missnöje, som på en del håll bland personalen uppstått vid till-
lämpningen af ordern nr 600, och som gifvit motionärerna anledning
att påyrka undersökning angående den lämpliga afvägningen af den lägre
gradens tjänstemäns arbete, har föranledt järnvägsstyrelsen att tillsätta
en kommission för undersökning af arbetsförhållandena vid trafikafdel-
ningen. Denna kommissions uppgift och sammansättning framgår af bi¬
lagorna till utskottets betänkande. Utskottet har därjämte med tillfredsstäl¬
lelse erfarit, att kommissionen kompletterats med en för hvarje trafiksektion
af dess ordinarie, extra ordinarie och extra personal af lägre grad gemen¬
samt vald tjänsteman med rätt för denne att deltaga såväl i kommissionens
undersökningar och öfverläggningar som i dess beslut. Vidare har antalet
medlemmar i kommissionen fördubblats, för att undersökningen genom ar¬
bete på två afdelningar må kunna påskyndas. Under sådana omständig¬
heter anser utskottet, att resultatet af den igångsatta utredningen bör af-
vaktas, innan vidare åtgärder begäras från Riksdagens sida, men anser, att
då den nu pågående utredningen endast berör trafikafdelningen, en mot¬
svarande undersökning bör äga rum äfven för ban- och maskinatdel-
ningarna.
Utskottet anser, att det nödvändiga disciplinära förfarandet vid våra
verk bör omgärdas med de starkaste garantier för åstadkommande af med
rättvisa och billighet förenliga bestraffningsprinciper samt dessas tillämp¬
ning på ett sätt, som utesluter möjligheten af jäfvighet å de dömandes sida.
Onekligen innefattar den af järnvägsstyrelsen ensam med stöd af Kungl.
Maj:ts instruktion för styrelsen nyligen utfärdade disciplinstadgan bestraff¬
ningar af för den bestraffade särdeles kännbar art, hvilkas nödvändighet
utskottet ingalunda vill bestrida, men som ge utskottet anledning till
att fästa uppmärksamheten på det faktum, att utan Riksdagens medver¬
kan i vårt land allvarliga straffbestämmelser fastställas och tillämpas. Ut¬
skottet anser därför önskvärdt, att grunderna för det disciplinära förfa¬
randet vid statsjärnvägarna framläggas till Riksdagens pröfning.
5
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Hvad åter inrättandet af en särskild disciplindomstol beträffar, anser
utskottet, att, om det beslut, som af Andra kammaren fattats med anled¬
ning af herr Winbergs motion nr 227, blifver Riksdagens, Kungl. Maj:t
kommer i tillfälle att utan någon ytterligare erinring från Riksdagens
sida taga denna fråga under ompröfning.
Om den af Kungl. Maj:t framlagda propositionen med förslag till lag
om arbetarskydd, hvilken proposition af vederbörande utskott enhälligt till¬
styrkts, af Riksdagen antages, kommer statens järnvägsdrift att underkastas
yrkesinspektionens tillsyn, hvarigenom motionärernas önskan i detta afse¬
ende förverkligas.
De af herr Winberg och hans medmotionärer framställda anmärk¬
ningarna mot järnvägsstyrelsens ekonomiska skötsel af statsjärnvägarna ha
enligt utskottets mening genom styrelsens bifogade utlåtande blifvit i den
mån belysta, att utskottet ej anser skäl för närvarande föreligga att till¬
styrka särskilda åtgärder för af h jälpan de af eventuella brister i detta af¬
seende. . Att en ständig kontroll å detta utomordentligt viktiga område
likväl är önskvärd framgår ej minst af de anmärkningar, som under årens
lopp framställts af de sedan år 1907 tillsatta öfverrevisorerna.
Då öfverrevisorernas egentliga arbetsområde emellertid faller helt
utom deras uppgift som öfverrevisorer vid statens järnvägar, måste den
tid de kunna ägna åt detta uppdrag bli ganska begränsad, hvilket kan
föranleda därtill, att det kommer att brista i den ingående granskning, som
kan vara af nöden utaf det ofantliga material, som faller inom området för
deras verksamhet. En utvidgning af öfverrevisorsinstitutionen anser ut¬
skottet därför önskvärd. De utvägar, som för detta ändamål hafva före¬
slagits, äro dels en ökning af revisorernas antal, dels en förändring af
deras ställning och aflöningsförmåner i så måtto, att de skulle komma att
uteslutande ägna sin arbetstid åt detta uppdrag. Utskottet hyser emeller¬
tid allvarliga betänkligheter mot båda dessa utvägar, men anser, att en
antaglig lösning skulle vinnas därigenom, att medel ställdes till öfverrevi¬
sorernas. förfogande för tillkallande af utom järnvägsstyrelsen stående
sakkunniga att utföra detaljundersökningar å sådana områden, där öfver¬
revisorerna funne önskvärdt att djupare intränga i förhållandena, och där
deras egen bristande tid eller på det speciella området bristande sak¬
kunskap hindrade dem att själfva utföra den nödvändiga förberedande
undersökningen. Någon förändring af öfverrevisorernas ställning skulle ej
genom en sådan åtgärd åstadkommas, endast ett medel skapas för öfver¬
revisorerna att djupare tränga in i sitt ämne på sådana punkter, där de befara,
att brister förekomma och möjlighet beredas dem att med det större efter¬
tryck, som en mera ingående sakkännedom lämnar, framställa anmärknino-ar.
6
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Utskottet vill äfven vid diskussionen om sättet för rättande af möj¬
liga brister af statens järnvägars organisation och skötsel erinra om det
inflytande, som den blifvande departementalreformen kan komma att få i
detta hänseende genom det fastare sammanknytande, som man afser att
åstadkomma mellan den högsta administrationen å ena sidan och statens
järnvägar samt öfriga kommunikationsverk å den andra. Man torde ha
'anledning till förhoppning, att ställningen som departementalkontor under
ett blifvande kommunikationsdepartement skall till allmän båtnad kunna
åstadkomma såväl att statens järnvägar bli bättre i stånd att sakligt och fack¬
mässigt få sina synpunkter framförda till statsmakterna som att dessa skola
bättre komma i tillfälle att få sina önskningar tillgodosedda utan den stö¬
rande omgång och öfverflödiga friktion, hvartill en facklig afskildhet
naturligen lättare inbjuder.
På grund af hvad ofvan anförts hemställer utskottet
A) att Andra kammaren för sin del ville besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t
1) taga under ompröfning, huruvida ofvan omför-
mälda förändringar i statsbaneförvaltningens organisation
lämpligen böra företagas,
2) låta utreda, huruvida åtgärder kunna vidtagas
för åstadkommande af större säkerhet, likformighet och
rättvisa i befordringsärenden,
3) lämna Riksdagen tillfälle att uttala sig om
grunderna för det disciplinära bestraffningssystem, som
tillämpas vid statens järnvägar,
4) anordna en undersökning rörande tjänstgörings¬
förhållandena vid statens järnvägars ban- och maskin-
afdelningar i likhet med de utredningar, som för när¬
varande pågå rörande motsvarande förhållanden vid trafik-
afdelningen,
5) taga i öfvervägande, hvilka förändringar lämp¬
ligen böra vidtagas rörande öfverrevisorsinstitutionen vid
statens järnvägar, samt
6) för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill
dessa utredningar kunna ge anledning, och
B) att herr Winbergs m. fl. motion nr 226 samt
herrar Kronlunds och Röings motion nr 240 genom
7
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
hvad utskottet under mom. A) här ofvan hemställt
måtte anses besvarade.
Stockholm den 14 maj 1912.
På utskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERN.
Reservationer:
af herrar TVinberg, Hage och Molin i Södertälje mot vissa delar af
motiveringen;
samt af herr Lemke, som, med instämmande af herrar Erlansson
och Jönsson i Boa, anfört följande:
»Mot utskottets motivering har jag ansett mig böra framställa föl¬
jande erinringar.
Under den _ långvariga och ingående debatten inom utskottet anser
jag mig hafva visat hvithet ock genom järnvägsstyrelsens som bilaga
till utlåtandet fogade skrifvelse styrkts —, dels att motionärernas påstå¬
enden i flera punkter äro missvisande eller öfverdrifna och delvis icke med
verkliga förhållandena öfverensstämmande, dels att inom derå områden,
där klander väckts, reformer redan äro vidtagna eller under utförande’
och då förutom de skäl, som i motiveringen anföras, därjämte kan på¬
pekas,^ att den nuvarande organisationen icke är mer än fyra år gammal
och sålunda icke kan på denna för en ny organisationsform korta tid
hafva hunnit utbildas och fullbordas i sina detaljer, så att om densamma
kan gifvas ett slutgiltigt omdöme, samt då den förestående s. k. departe-
mentalreformen säkerligen lärer komma att medföra förändringar i det
nuvarande förvalta™ gssättet, och de möjligen behöfliga förändringarna i
den nuvarande organisationsformen först i sammanhang därmed synas böra
företagas, har detta varit mina skäl mot motionärernas hufvudyrkande,
hvilka jag ock ansett böra få ett mera fullständigt uttryck i utlåtandet.’
Af denna anledning finner jag det tvifvelaktigt, om ens den i ut¬
låtandet skisserade reformeringen af järnvägsstyrelsens sammansättning re-
8
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
dan nu kan anses påkallad, och anser, att den »splittring» i ledningen
därinom, som påpekas, endast är en naturlig uppdelning af ärendena för
deras bearbetande och expedierande, under det att införande af afdelnings
chefer för vissa grupper af byråer ur synpunkten af de besparingar i af-
löningshänseende, som därigenom bör kunna uppstå, visserligen kan vara
önskvärd men icke torde med visshet komma att medföra ökad snabbhet
i handläggningen af ärendena, då i hvarje fall genom denna anordning
tillskapas en ny personlig instans. _ . ,
Rörande befordringsärendenas handläggning anser jag, att den rätt¬
visa och likformighet, som med afseende å dem böra kräfvas, äro i fullt
lika mån tillgodosedda och beaktade vid statens järnvägar, som vid andra
verk, och att, om sålunda än en utredning i detta syfte icke kan skada,
den dock icke kan anses vara af behofvet påkallad.
Beträffande de disciplinära ärendenas handläggning, anser jag, att
detta med stöd af den för järnvägsstyrelsen gällande nådiga instruktionen
är en angelägenhet af rent administrativ natur och förty icke bör dragas
ända under Riksdagens pröfning, samt att en. disciplindomstol vid sidan
af och med suspenderande eventuellt eller i vissa fall af Regeringsrätten
såsom högsta instans i klagoväg skulle vara ur alla synpunkter synner¬
ligen olämplig, och särskilt bör väl hela det disciplinära förfarandet, icke
o-öras till föremål för några separata eller andra omstöpningar vid järn-
vägsadministrationen, än som kan finnas nödigt vid alla de centrala äm¬
betsverken, hvartill uppslag gifvits i ett sammanhang genom den åt ut¬
skottet omnämnda motionen nr 227, ifall den vinner Riksdagens beaktande.
Anmärkningarna mot den ekonomiska skötseln af statsbanorna anser
lag under debatten och genom järnvägsstyrelsens bifogade utlåtande hafva
blifvit icke blott i viss mån »belysta» utan bemötta och så vederlagda att
fullo-iltio-a skäl förelegat för det uttalande utskottet gjort i detta hänseende.
° På o-rund af det anförda torde framgå, att jag beträffande klämmen
i utskottets utlåtande anser det icke vara till fyllest ådagalagdt, att de
i punkterna ll och 2) framställda yrkandena äro redan nu åt behofvet
påkallade, samt att jag anser punkten 3) böra utgå, då statsjärn vägarna
icke böra göras till föremål för någon separat utredning och reform med
afseende å de disciplinära ärendena, hvarjämte beträffande punkten 4) och
då järnvägsstyrelsen själf anordnat den kommission, som f. n, har till
uppgift att undersöka tjänstgöringsförhållandena vid trafikafdelmngen, punk¬
ten bort hafva denna lydelse: »anmoda järnvägsstyrelsen att anordna en
O. S. V.»
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
9
Bilaga
(med tillhörande tabellbilagor m. m.).
Till
Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.
Uti skrifvelse' den 1 april 1912 kar Kungl. Maj:t anbefallt Kungl. Järn¬
vägsstyrelsen att afgifva upplysningar i vissa hänseenden med anledning af två till
utskottet hänvisade motioner nr 226, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående en
allsidig utredning rörande Statens järnvägars organisation m. m., samt nr 240 om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående omorganisation af Statens järnvägsförvaltning.
Vidare har Kungl. Maj:t uti skrifvelse den 19 april 1912 anbefallt Kung!.
Styrelsen att öfver berörda motioner — utöfver hvad nyss a-ngifvits — afgifva
yttrande.
I anledning af hvad sålunda blifvit anbefalldt får Kungl. Styrelsen med öfver -
lämnande af de uti förstnämnda skrifvelse begärda upplysningarna (Bil. A—E),
hvarpå Styrelsen här nedan närmare ingår, anföra följande.
Styrelsen vill till en början förutskicka, att då ärendet är af brådskande natur
de framställda spörsmålen icke kunnat så uttömmande behandlas som måhända varit
önskligt. Dessa spörsmål synas lämpligen kunna grupperas i frågor rörande orga¬
nisationen af Statens järnvägars förvaltning och därmed sammanhängande ämnen,
frågor angående vissa personalförhållanden och öfriga i motionerna väckta frågor.
Beträffande organisationen af Statens järnvägar har främst anmärkts, att
den år 1907 genomförda omorganisationen af verket icke visat sig fungera på ett
tillfredsställande sätt, hvadan enligt motionärernas åsikt ett oafvisligt kraf förefun-
nes på total ny omorganisation. Den undersökningskommission, som för detta ända¬
mål skulle tillsättas, borde enligt deras mening taga i öfvervägande, huruvida icke en
återgång till en mera centraliserad organisationsform borde ske och distriktsförvalt-
ningsinstitutionen måhända helt försvinna.
Hvilken åsikt man än må hysa huru statsbaneförvaltningen bör vara organi¬
serad, finner dock Styrelsen i beaktande af den jämförelsevis korta tid eller fyra år.
som förflutit sedan den nu gällande organisationsformen tillkom, att en total omge¬
staltning af de bestående förhållandena, såsom påyrkats, icke är lämplig. För hvilken
institution som helst, vare sig i Statens eller enskildes ägo, kan ej vara gagneligt
att så omedelbart som här ifrågasatts rubba själfva hufvudgrundema för förvalt¬
ningen, för så vidt det ej visar sig uppenbart att resultatet af förvaltningens skötsel
kräfver dylik total omläggning af grunderna. Och gent emot hvad som anmärkts
rörande Statens järnvägars förvaltning vågar Styrelsen påstå, att dylikt resultat här
ej föreligger. Under det vid framställningen af berörda anmärkningarna åberopas
det ekonomiska resultatet af allenast de tvenne första åren under tiden för tillämp¬
ningen af den senaste nya organisationen, hvilka tvenne år på grund af omständig¬
heter, som ej voro af järnvägsförvaltningen beroende, utvisade dåligt ekonomiskt
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 3 afd. 10 Käft. (Nr 10). 2
Bil. A—E.
Organisa¬
tionen och
därmed
f samman¬
trängande
frågor.
10
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Bil. F. resultat, må här hänvisas till här bilägga öfversikt (Bil. B) öfver resultatet för hela
perioden jämfördt med resultat från föregående tid. Af densamma framgår, att de
egentliga driftkostnaderna från år 1908 till år 1911 nedgått med omkring 2,700,000
kronor och att fastän afskrifningarna och bidragen till personalens pensionering
ökats för hvarje år under den senaste fyraårsperioden, det oaktadt nettobehållningen
på grund af nämnda nedgång af de egentliga driftkostnaderna och ökning af brutto¬
inkomsterna visat ständig stegring. Berörda afskrifningar och pensioneringsbidrag
hafva ökats från år 1908 till 1911 med ej mindre än i rundt tal 3,700,000 kronor,
medan ökning i nettobehållningen för samma tid utgör 11,300,000 kronor. Den
Bil. G. senast tillgängliga och bär bilagda (Bil. G.) ekonomiska månadsöfversikt (för feb¬
ruari 1912) rörande Statens järnvägar utvisar att nettobehållningen alltjämt är i
stigande.
Om sålunda befogade anmärkningar böra riktas mot det af motionärerna
framhållna hufvudmotivet för den totala omgestaltningen af Statens järnvägars för¬
valtning, hvilket angifvits vara att vinna största möjliga behållningen af förvaltnin¬
gens skötsel, kan ock enahanda sägas om skälen i öfrigt. Man synes härvid fram¬
för allt hafva afsett att genom tillkomsten af de särskildt vid senaste organisations-
reformen med ökad makt försedda distriktsförvaltningarna och genom i öfrigt allt
för talrika förvaltningsorgan skapats till skada för allmänheten en alltför tung
form för ärendens afgörande.
Det är nu att märka, att man vid senaste omorganisationen sökt tillämpa prin¬
cipen att intet ärende bör handläggas i högre instans än ärendets beskaffenhet kräfver.
Och åsyftades härmed att bryta udden af den gjorda anmärkningen om tung och om¬
ständlig form för ärendenas handläggning. I enlighet härmed öfverflyttades vissa
ärenden för afgörande från Kung! Maj:t till Styrelsen och likaså vissa ärenden från
Styrelsen till distriktsförvaltningarna. I sistnämnda hänseende torde enligt approxi¬
mativa beräkningar efter 1907 års diarier närmare 15 % af ärendenas antal inom
Styrelsen kommit under distriktsförvaltningarnas direkta afgörande till lättnad för
ärendenas handläggning. Om organisationen af dessa distriktsförvaltningar med
deras sålunda ökade befogenhet voro ock vid statsmakternas behandling af frågan
meningarna ej synnerligen delade, hvilket väl i främsta rummet är att tillskrifva
den omständighet, att med trafikens alltjämt ökade stegring och mängden af för¬
valtningsuppgifter man insåg svårigheterna att inom det stora och långsträckta nätet
samla afgörandet på en centralpunkt. Beträffande Styrelsens organisation bröto
sig åter som bekant vid nämnda behandling meningarna skarpt mot hvarandra, öfver-
revisorerna vid Statens järnvägar hafva sedermera fäst uppmärksamheten å detta
ämne. Styrelsen har ock för afsikt att under den närmaste tiden framkomma med
förslag till Kungl. Maj :t. Emellertid vill Styrelsen framhålla, att huru än byråerna
inom Styrelsen uppdelas, det dock är visst, att arbetskrafterna inom de byråer, hvilka
framställts såsom obehöfliga, icke kunna undvaras. Med de förvaltningsuppgifter,
som föreligga till Styrelsens behandling, äro dessa arbetskrafter af nöden, oberoende
af huru byråfördelningen göres, och påståendet om öfverflödiga arbetskrafter inom
byråerna saknar all grund.
Beträffande påståendet att allt för talrika förvaltningsorgan tillskapats å
linjen, bemötes detta här nedan i sammanhang med frågan om förhållandet mellan
antalet personal af högre och af lägre grad.
Det har nu sagts, att den senaste organisationsreformen utfallit ofördelaktigt.
Styrelsen är af annan åsikt. Just genom det ökade antalet kvalificerade arbets-
11
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
krafter i Styrelsen som med Riksdagens medgifvande och på af vederbörande stats¬
råd skarpt betonade skäl tillkom vid den nya organisationen, blef det modigt för
Styrelsen att i mera aisevärd mån än förut taga itu med behandling af större för¬
valtningsuppgifter, hvilka väntade på sin lösning. Och har alltså i detta afseende
omorganisationen visat sig synnerligen gagnelig. Däremot vitsordar Styrelsen de af
ofverrevisorerna papekade olägenheter i fråga om svårigheten att kvarhålla inom
btyrelsen dugande krafter.
i n sär®^iidt viktiga frågor, som under den gångna fyraårsperioden
slutbehandlats inom Styrelsen, torde här höra angifvas följande.
Af allmänna förvaltningsuppgifter må först nämnas arbetsordningarna för
Styrelsen och distnktsföryaltnmgarna. Vidare har utarbetats till efterrättelse all¬
män tjänst oordning och disciplinstadga för personalen. Den viktiga littereringsfrå-
gan, som aisag en mera rationell bokföring af Statens järnvägars utgifter, har under
perm den slutbehandlats. Såväl inom det ban- och maskintekniska som det trafik-
tekniska området må framhållas de vidtomfattande utredningar och undersökningar
som med anledning af tillkomsten af den nya ångfärjeförbindelsen Trälleborg—Sass¬
nitz mast vidtagas i afseende å anskaffande af ångfärjor och rullande materiel samt
V51 trafikens ombesörjande å denna förbindelse. Förslag till ombyggnad
åt åtskilliga bangardar hafva fastställts till efterrättelse. I fråga om den rullande
matenelen, dess utnyttjande m. m. har pågått ett omfattande nydaningsarbete. Om¬
fattande transportplaner i fråga om åtskilliga godsslag hafva kommit till tillämpning
JNy Inbiljettordning med utförliga detaljbestämmelser har tillkommit. Åtskilliga in-
struktioner för personalen hafva utfärdats och för undervisningens ordnande hafva
erforderliga föreskrifter utarbetats. Inom taxeväsendets område har beträffande
persontrafiken omarbetning af några af personsamtrafikstaxorna med utlandet ägt
rum; A y militärtaxa har utarbetats. I fråga om godstrafiken hafva tvenne nya
samtrafikstaxor med utlandet utarbetats, hvarjämte samtliga förut förefintliga sam-
rafikstaxor med utlandet med allenast ett undantag undergått mer eller mindre
genomgripande omarbetningar. Vidare hafva tillkommit nya bestämmelser angående
jarnvagarnas användande för militära ändamål. Slutligen ha de vidlyftiga ar¬
betena för utfärdande af ny trafikstadga resulterat uti nu ingifvet underdånigt för¬
slag härom.
. Såsom ofvan angifvits hafva motionärerna framhållit, att genom den nya
organisationen icke befordrats enkelhet och skyndsamhet vid ärendenas behandling.
... de kär ofvan omnämnda arbetsordningarna för Styrelsen och distrikts-
iorvaltningarna hafva emellertid med tillämpning af de under behandling af orga-
nisationsförslaget ar 1907 uttalade principer intagits bestämmelser om sättet för
arendenas afgörande, dianeförmg m. m. samt i öfrigt för ernående af förenklade
arbetsmetoder i förvaltningen. I detta hänseende hänvisas till här bilagda §§ ur de
bada arbetsordningarna (Bil. H) och de uti här bifogade allmänna tjänsteordning
(sid 23) mStaaS:a *ör I)ersona^en Statens järnvägar intagna allmänna regler
Att trots de uppställda reglerna rörande enkelhet och skyndsamhet vid ären-
denas behandling i ett eller annat fall kan ifrågakomma att häremot brytes kan i ett
sa stort verk som Statens järnvägar ej undvikas, men har Styrelsen, då sådant kom-
till synes, alltid reagerat häremot och hos befälet påpekat nödvändigheten af
föreskrifternas efterföljande. Det är anmärkningsvärdt att såsom exempel på det
angifna mangsknfveriet valts fråga om bötfällning af en stationskarl, då just Tö¬
rn E.
Bil. I.
12
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
rande bestraffningsmål å andra sidan framställas kraf på stränga former för
öfvervakande att rättvisa skipas; för öfrigt förekommer ej vid dylika små förseelser
så sträng procedur som uppgifvits.
I fråga om mångskrifveri har ock påståtts, att ett sakta men icke. omärkligt
arbete påginge att under Järnvägsstyrelsen och dess byråer indraga sådant, som
egentligen borde tillhöra distriktsförvaltningarnas befogenhetsområde, med den på¬
följd att mångskrifveriet betänkligt florerade på bekostnad af det praktiska arbetets
skötsel. Detta påstående är icke riktigt. Förhållandet är tvärt om, att enligt arbets¬
ordningarna redan såsom nämnts öfverflyttning af åtskilliga . ärenden ägt rum och
i enlighet med de vid senaste omorganisationen uttalade principer, . gar utvecklingen
i den riktning, att tid efter annan ytterligare öfverflyttning till distriktslörvaitnm-
gärna af förvaltningsuppgifter skall verkställas allt eftersom deras förmåga att upp¬
taga högre sådana uppgifter ökas genom större vana vid själfständig arbetsutöinmg
samt Styrelsen utarbetat normerande regler, efter hvilka distnktsförvaltningarna
hafva att handlägga de särskilda ärendena. „..
På grund af det anförda vill Styrelsen bestämdt uttala, att behof icke lore-
ligger att omedelbart igångsätta åtgärder för en total omorganisation af Statens järn¬
vägars förvaltning, hvaremot, såsom ofvan antydts, Styrelsen kommer att inom när¬
maste tiden afgifva förslag till en partiell ändring af Styrelsens organisation.
I detta sammanhang må slutligen rättas en å sid. 10 i ena motionen förekom¬
mande uppgift om distriktsförvaltningens sammansättning och om sättet for besluts
fattande inom distriktsförvaltningen. Distriktschefen är, på skäl som vid omorga¬
nisationen noggrant betonades, alltjämt ensamt beslutande utom i bestraftningsf ragcn ■
uti hvilka frågor, men ej i andra, omröstning sker och distriktssekreteraren intrader
såsom ledamot i distriktsförvaltningen; distriktsförvaltningen fungerar i manga fall
endast genom afdelningsföreståndaren, som enligt arbetsordningen har afgörande
rätt i en mängd frågor. . . ,
Öfvergår härefter Styrelsen till de ämnen i motionerna, som i mer eller mindre
mån lämpligen kunna behandlas i sammanhang med organisationsfrågan, mota törs
frågorna om öfverhvalificerad arbetskraft och om lättare öfvergång från lägre till
högre grad, därvid samtidigt behandlas förhållandet mellan antalet t.iänstehafvare
eif håcici dessa grader.
Uti förevarande ämnen har Styrelsen redan haft tillfälle att närmare uttala
sig vid besvarandet af öfverrevisorernas berättelse för .år 1909 och tillåter sig Sty¬
relsen hänvisa till Styrelsens uttalanden härutinnan å sid. 11—19 i Styrelsens tryck¬
ta underdåniga utlåtande af den 19 januari 1911. Då för närvarande arbetar , en
Kungl. Kommitté för behandling af nu berörda .frågor saknar Styrelsen anledning
att i frågans nuvarande läge ytterligare uttala sig.
Uti den med förevarande ämne sammanhängande frågan om förhållandet mel¬
lan antalet tjänstemän af högre och antalet tjänstemän af lägre grad under olika
tidsperioder och i förhållande till det utförda trafikarbetet lämna uppgifterna uti de
nu öfverlämnade Bil. A—C upplysning.. Däraf framgår, att frånsedt de banarbetare,
hvilkas aflöning upptages å dagsverkslistor och hvilkas antal växla för arets olika
månader allt efter föreliggande underhållsarbeten, antalet tjänstemän ^af högre grad
och af lägre grad, verkstads- och förrådsarbetare inberäknade, ökats pa sätt angifva
i nedanstående tabell, som jämväl innehåller uppgifter rörande banlängden och
trafikarbetet.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
13
|
1880.
|
1890.
|
1897.
|
1899.
|
1903.
|
1912.
|
|
|
|
Ök-
|
|
Ök-
|
|
Ök-
|
|
Ök-
|
|
Ök-
|
|
Antal.
|
Antal.
|
ning
°/o.
|
Antal.
|
ning
%■
|
Antal.
|
ning
%.
|
Antal.
|
ning
%■
|
Antal.
|
ning
|
Högre grad........
|
918
|
999
|
8'8
|
1,128
|
12-9
|
1,284
|
13-8
|
1,608
|
25-2
|
1,878
|
16-8
|
Lägre grad........
|
5,697
|
8,074
|
41'7
|
10,724
|
32-8
|
12,952
|
20 8
|
17,584
|
35-8
|
20,507
|
16-6
|
Summa
|
6,615
|
9,078
|
372
|
11,852
|
30 6
|
14,236
|
201
|
19,192
|
34 8
|
22,385
|
10'6
|
Högre grad i förhållande till
|
|
|
|
|
|
9-0
|
|
8'4
|
|
8'4
|
|
hela antalet personal proc.
|
13-9
|
ll-o
|
—
|
9'5
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
O
|
k n i
|
n g,
|
%
|
|
|
|
1880. 1890.
|
1897.
|
1899.
|
1903.
|
1912.
|
Banlängd km.........
|
. . — 34-3
|
40-3
|
Öl
|
12-0
|
8-5
|
mill.
|
tågkm..........
|
. . - 32-6
|
60'0
|
20-9
|
ISO
|
—
|
>
|
vagnaxelkm. ......
|
|
61-8
|
19-3
|
20-7
|
—
|
|
personkm........
|
. . - 33 2
|
92-9
|
5-1
|
23-1
|
—
|
»
|
tonkm. (taxeradt gods)
|
. . — 59 0
|
95-6
|
295
|
35-1
|
—
|
|
bruttotonkm.......
|
. . — 58 0
|
72-9
|
25-3
|
327
|
—
|
Förhållandet mellan antalet högre hefälsposter å de olika afdelningarna,
hvilka poster väl afses med den framställda anmärkningen om ett alltför stort antal
förvaltningsorgan å linjen, framgår af följande sammanställning:
Bana/delning en.
Bandirektör...........
|
1880.
.... 6
|
1890.
7
|
1897.
6
|
1899.
4
|
1903.
5
|
1912.
5
|
Baningenjör...........
|
|
20
|
26
|
28
|
22
|
30
|
i 5
)27
|
|
Summa
|
26
|
33
|
34
|
26
|
35
|
37
|
Maskinafdelning en.
Maskindirektör.........
|
|
5
|
6
|
5
|
4
|
5
|
6
|
Maskiningenjör.........
|
|
4
|
8
|
8
|
8
|
9
|
tf
|
Maskininspektor och verkmästare .
|
|
11
|
12
|
16
|
13
|
19
|
18
|
|
Summa
|
20
|
26
|
29
|
25
|
33
|
43
|
Trafikafdelning en.
Trafikdirektör.........
|
|
7
|
9
|
9
|
—
|
—
|
5
|
Trafikinspektör och trafikdirektörsassistent .
|
7
|
7
|
4
|
12
|
15
|
I?
|
|
Summa
|
14
|
16
|
13
|
12
|
15
|
20
|
14
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande}Nr 10.
. 0 framgår häraf att ökningen af antalet högre befälsposter vid distrikten
ej står i något missförhållande till den här ofvan angifna trafikökningen för den
period tabellen anger. Att särskildt inom maskmat delningen ökningen ter sig liög
är att tillskrifva de kraf på en fullt rationell skötsel af verkstäderna och lokomotiv¬
stationerna, som med trafikens alltjämt ökade utveckling framkommo och nödvändig¬
gjorde, att flera och mera kvalificerade arbetskrafter anskaffades.
. Till jämförelse må nämnas, att under det maskinafdelningens utgifter år 1880
uppgxngo till i rundt tal 3,815,000 kronor, samma utgifter år 1911 belöpte sig till i
rundt tal 24,027,000 kronor och för år 1912 beräknats till i rundt tal 26,408,000 kronor.
Hvad oan®ar tillsättande af ban- och maskiningenjörerna af I klass var detta
nödvändigt på det den tekniska afdelningsföreståndaren skulle hafva en kvalificerad
person vid sin sida till direkt hjälp och för handhafvande af expeditionstjänsten för
att lätta arbetet för afdelningsförestandaren, hvilken det ålåg att sköta den egentliga
förvaltningen samt öfvervaka tjänsten på linjen. Hvad trafikafdelningen beträffar,
föranleddes inrättande 1907 af trafikdirektörerna af det alltmera framträdande kraf¬
vel på en särskild föreståndare för denna afdelning, hvilken föreståndare kunde ode-
ladt ägna sig åt denna angelägenhet.
De gjorda anmärkningarna, i hvad de rikta sig på det högre distriktsbefälet,
sakna därför enligt Styrelsens mening allt fog liksom ock det å sid. 12 i motionen
226 framkomna egendomliga och obestyrkta påståendet att andra än sakskäl pläga
diktera förslagen om inrättande af nya tjänster.
Jämför man förhållandet till utlandet, lämnar Bil. E. härutinnan material.
• Xicl en -jämförande sammanställning af personalantal vid Statens järnvägar
(Sverige) och vid Preussens, Sachsens, Bayerns och Österrikes stats järnvägar erhålles
följande resultat.
Hela personalen inräknadt ban- och verkstadsarbetare utgjorde:
|
Statens järnvägar
(Sverige)
|
Preussen
|
Sachsen
|
Bayern
|
Öster¬
rike
|
|
1910.
|
1909.
|
1909.
|
1909.
|
1909.
|
Personalantal . . .
|
......25,341
|
478,407
|
45,353
|
54,833
|
224,997
|
Bankilometer . . .
|
...... 4,380
|
36,680
|
2,825
|
6,727
|
18,643
|
Mill. tågkilometer .
|
......22,67
|
460
|
33
|
60
|
142
|
» vagnaxelkilom.
|
..... 879,06
|
19,530
|
1,259
|
2,181
|
5,646
|
Personal i medeltal j
|
per bankilo-
|
|
|
|
meter.....
|
|
13,03
|
16,00
|
8,13
|
12,07
|
100,000 tågkilometer
|
.....111,78
|
104,02
|
136,20
|
85,50
|
158,56
|
100,000 vagnaxelkm.
|
..... 2,88
|
2,46
|
3,59
|
2,52
|
3,99
|
Af en järnvägs sammanlagda personal beror en del på banlängdens, en del
pa trafikintensitetens storlek. Elera grupper af personal, främst bevakningsstyrkan
ökas nämligen endast sakta vid stigande trafikintensitet, medan andra grupper ökas
i nära proportion med trafiken. En följd af detta förhållande är, att personalens
storlek vid stigande trafik ökas per bankilometer, men minskas per tåg- och vagn-
axelkilometer. Häraf förklaras i någon mån de visade divergenserna i de olika stats-
banekomplexens personalantal.
Delas personalen på ordinarie personal och extra personal erhållas följande
procenttal.
15
Ändra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Ordinarie
personal.
Sverige1) 1910...........12,980
Preussen 2) 1909 .......... 176,077
Sachsen2) 1909 ........... 16,172
Bayern2) 1909 ........... 27,208
Österrikes) 1909 .......... 105,902
Procent.
|
Extra
personal.
|
Procent.
|
51,2
|
12,361
|
48,8
|
36,8
|
302,330
|
63,2
|
35,7
|
29,181
|
64,3
|
49,6
|
27,625
|
50,4
|
47,1
|
119,095
|
52,9
|
ställning i administrativt hänseende de olika grupperna af utlänsk
personal rätteligen intaga är ej närmare kändt, men synes sannolikt att den gruppe-
nng, som i tabellen företagits, är den riktiga. Gruppen Diätarische Beamte (se not.
1), om hvilken tvifvel kan råda, men som synes omfatta livad hos Statens järnvägar
benämnes e o tjänstemän, omfattade vid Preussens, Sachsens och Bayerns järnvägar
resp. 969 och 65 man, hvilka siffror icke öfva större inflytande på de ut¬
räknade procenttalen.
. Af de anförda siffrorna framgår att den ordinarie personalen år 1910 vid
Sveriges statslära vägar omfattade större andel af hela personalen än vid någon annan
åt de anförda järnvägarna (år 1909). Sedan år 1910 har i jämförelse med före¬
gående ar ett väsentligt större antal extra personal vunnit ordinarie anställning,
hvarigenom antalet i staten upptagna ordinarie befattningar nu uppgår till 14 552
personer. ’
... hen, ordinarie personalens uppdelande på personal af högre och lägre grad
motcr vid de utländska banorna en del vanskligheter.
Preussen angår saknas material för en sådan fördelning fullständigt, då
ingå för Styrelsen tillgängliga uppgifter föreligga öfver personalantalet i olika be¬
fattningar.
De sachsiska statsbanorna redovisa ingen fördelning på högre och lägre grad.
Ue bayerska statsbauorna dela sin ordinarie personal på Höherer Dienst, Mit-
teler Dienst och Unterer Dienst. En uppdelning kan därför verkställas, men kan icke
genomgående kontrolleras, att Unterer Dienst i allo motsvarar hvad hos Statens järn¬
vägar kallas lägre grad. I stort sedt synes emellertid så vara fallet.
■u eu x P^U^ska statsbanorna uppdela sin personal på Eisenbahnministerium
och btaatseisenbahnen och inom den förra gruppen på Staatsbeamte och Staatsdiener,
inom den senare pa Beamte, Bahnoffiziantinnen, Unterbeamte och Diener. Då när-
r,,e .3738111.11? på olilm befattningshafvare icke föreligger, kan emellertid icke
lulit aigoras, i hvilken mån grupperingen af personalen motsvarar svenska förhål¬
landen.
... Sedan de sachsiska statsbanornas personal fördelats på personal af högre och
lägre grad i möjligaste öfverensstämmelse med förhållandena vid de bayerska banorna
J) Till extra personal räknas här extra ordinarie, extra och tillfällig personal (äfven
verkstads- och förradsarbetare samt banarbetare m. fl., hvilkas dagsverken evalverats till an-
tal personer, efter proportionen 1 man = 3Q0 dagsverken).
) Till extra personal räknas Diätariche Beamte och Arbeiter (arbetare med dagslön
äro evalverade till årsarbetare efter proportionen 300 dagsverken = 1 man. Ackordsarbetar-
nes antal är approximativt beräknadt).
3) Till extra personal räknas Arbeiter im Taglohn.
16
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
(här må särskild! erinras att den stora gruppen Assistenten, 2,475 man, hänförts till
personal af högre grad, såsom tydligen utgörande en underafdelning af de bayerska
Sekretäre), meddelas nedan en tabell öfver den ordinarie personalens fördelning på
högre och lägre grad.
|
Sverige
antal
|
Sachsen* 2)
|
Bayern
antal.
|
Österrike 3 4)
|
|
(1910 års
|
antal
|
antal
|
Ordinarie personal:
|
personal-
stat).
|
(beräkn.).
|
1910.
|
af högre grad antal . . .
|
....... 1,566
|
3,955
|
6,029
|
16,043
|
» lägre » » . . •
|
....... 11.848
|
12,204
|
21,179
|
83,490
|
|
Summa ') 13,414
|
16,159
|
27,208
|
99,533
|
af högre grad proc. . . .
|
....... 11,67
|
24,48
|
22,16
|
16,12
|
s lägre » » . . .
|
....... 88,33
|
75,52
|
77,84
|
83,88
|
De svenska statsbanornas ordinarie personal af högre grad utgör således i för¬
hållande till hela den ordinarie personalen en vida mindre andel än vid de andra
undersökta statsbanorna.
Emellertid innehade såsom ofvan visats vid de svenska statsbanorna en större
procent af personalen ordinarie ställning än vid de öfriga järnvägarna och proportionen
mellan ordinarie personal af högre grad och all öfrig personal (ordinarie och extra)
måste därför ställa sig annorlunda än den anförda procenten för enbart ordinarie
personal utvisar. _ ... .. ..
Vid beräkning i nämnda afseende befinnes att på 100 tjänstemän af högre
grad komma i:
Sverige.
757
816
Ordinarie personal af lägre grad......
Extra personal (af högre och lägre grad) . .
Samma personal
4) 1,573
Sachsen.
309
737
1,076
Bayern.
351
458
809
Österrike.
520
698
1,218
Antalet personal af högre grad är således äfven i förhållande till hela antalet
personal väsentligt lägre i Sverige än i de andra undersökta länderna.
Åt förenämnda Kungl. Kommitté har ock lämnats uppdrag att utreda huru¬
vida en allsidigare utbildning af personalen af lägre grad må vara nödig samt efter
1) Det påpekas, att denna summa icke öfverensstämmer med förut gifven uppgift å
antalet ordinarie personal, enär denna förra uppgift afser det verkliga personalantalet och
icke som här det i staten upptagna antalet befattningar. Skillnaden utgör 434 man.
2) Summan af ordinarie personal understiger med 13 ej spec. personer förut lämnad
uppgift. Fördelningen på högre och lägre,! grad verkställd med ledning af Bayerns mot¬
svarande uppdelning och i båda länderna specificerade uppgifter öfver antalet tjänstebefatt¬
ningar. „ o , , , , . ,.
3) Detaljerade uppgifter saknas för år 1909. År 1910 var personalantalet (efter
omorganisation) 6,369 mindre än år 1909.
4) Denna relation visar, att antalet personal af högre grad^ utgör endast c:a 6 %
af hela personalantalet med inräkning af banarbetare m. fl. I förhållande till personalen
utom banarbetare uppgår personalen af högre grad till c:a 8 ■%.
17
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
omständigheterna föreslå pa hvad sätt eu sådan utbildning må kunna åstadkommas.
Vid sådant förhållande torde hvad i motionerna härutinnan anförts ej nu föranleda
annat yttrande än att* här må papekas, att kurser redan äro och vid vissa afdelningar
liera år varit inrättade såsom vid maskinafdelningen för utbildning af lokomotiv-
eldare (resp. iokomotivförare) samt vid trafikafdelningen kurser för utbildning af
tjänstemannabefattning af lägre grad, högre än stationskarlstjänst, under det vid
banafdelningen utredning pågår om anordnande af banmästarekurser.
Det har antydts, att under den organisation, som nu linnés, regering och
riksdag icke alltid kunde hafva en hastig öfverblick, af del helas skötsel eller följa
med den växlande trafiken, dess utgifter, dessas ökning eller minskning och orsaken
härtill.
Så är dock icke förhållandet. Hvarje år i februari utkommer summarisk
redovisning öfver det ekonomiska resultat, Statens järnvägsdrift lämnat under det
nästförutgångna året, hvilken redovisning tillställes bl. a. samtliga ledamöter af
Riksdagen. Uti den i september hvarje år därpå utkommande årsberättelsen, hvilken
jämväl utdelas på nämnda sätt, lämnas utförligare redovisning härutinnan med an¬
gifvande af orsaken till växlingarna i trafikintensiteten och de ekonomiska förhål¬
landena, in. in. För den som månad för månad önskar följa med dessa växlingar,
finns tillfälle härtill genom granskning af den inom Styrelsen tillgängliga ekono¬
miska månadsöfversikt, hvaraf ett exemplar bifogats detta yttrande. Likaså finnas
tillgängliga kontrollkontorets trafikrapporter, samt månadsuppgifter rörande ångfärje-
trafiken m. m., Indika samtliga redogörelser äro för Styrelsen behöfliga för öfver-
vakande af förvaltningen.
Bland de organisationsprojekt, som af motionärerna framställts, förekommer
ock ett förslag att förlägga maskinafdelningen under trafikafdelningen och byggnads-
af delningen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Hvad den förra ifrågasatta anordningen angår må erinras, att detta skulle
innebära en total omhvälfning af de nu bestående förhållandena, hvilken i öfrig! för
sitt genomförande skulle betinga uppställande af fordran å maskinteknisk utbildning
hos befälet inom trafikafdelningen. Göda resultat af en järnvägsförvaltning kunna
uppnås vare sig under ena eller andra organisationsformen. Att därför, såsom nu
ifrågasatts, efter ett eller annat exempel från utlandet, där måhända andra förhål¬
landen föreligga, vidtaga omfattande förändringar i afseende på förvaltningen kan
ej försvaras på annan grund än att den bestående ordningen visat sig verka skadligt.
Så har dock ej visats vara förhållandet i det nu berörda afseende!.
Beträffande det senare spörsmålet om byggnadsafdelningens förläggande un¬
der väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har detta ämne uttömmande behandlats i 1906
års organisationskommittés betänkande (sid. 206—224) och vid behandling 1907
af organisationsförslaget synes nästan enhällig mening hafva rådt om byggnadsaf¬
delningens bibehållande under Järnvägsstyrelsen. Enligt Styrelsens mening hafva
nya skäl ej förekommit för frågans lösning i annan riktning.
Slutligen har i förevarande ämne framkommit önskemål om utvidgning af
öfver revisorernas arbetsområde och uppgift, därvid dessa skulle mera i detalj än
nu följa och öfveryaka verkets drift.
Härvid är att erinra, att därmed skulle skapas en slags öfverstyrelse för
driften öfver järnvägsstyrelsen, som vid motsatta uppfattningar skulle söka göra,
kanhända ofta till skada för verkets skötsel, sin uppfattning i den föreliggande frå-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 sam!. 3 afd. 10 käft. {Nr 10.) 3
18
Hufvud -
anmärkning
mot för¬
slagen i
ifrigt.
Frågor an¬
gående vissa
personal-
förhål¬
landen.
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
gan gällande. Med den sammansättning motionärerna tänkt sig af den nya öfver-
revisionen är att antaga att icke praktiska lifvets män skulle vid valet ifråga¬
komma, utan mestadels för järnvägsdriften helt främmande personer utses. Minskad
befogenhet skulle tilläggas Järnvägsstyrelsen, men ansvaret för skötseln fortfarande
kvarstå äfven om mindre tillfredsställande resultat däraf framkomma genom till -
tampning af de principer en sådan ny öfverrevision vetat att genomdrifva.
Enligt Styrelsens mening skulle alltså ej fördel utan skada tillskyndas _ ver¬
ket genom den ifrågasatta totala omgestaltningen af öfverrevisorernas ställning inom
verket.
Med hvad Styrelsen senast anfört sammanhänger den hufvudanmärkning Sty¬
relsen anser sig böra rikta mot yrkandena i motionen i de delar här ofvan ej redan
berörts.
Det har föreslagits af motionärerna att den af dem tilltänkta undersöknings¬
kommissionen skulle taga befattning ej blott med organisationsfrågor och därmed
sammanhängande ämnen, utan ock med rent järnvägstekniska spörsmål. Häremot
måste Styrelsen kraftigt inlägga sin gensaga. Att rörande dessa spörsmål igångsätta
en omfattande och såsom i ena motionen betonas rätt dyrbar undersökning af icke
fackmän tvekar icke Styrelsen att beteckna såsom gagnlöst och hvad värre är inne¬
bära en fara. Det har åberopats exempel från ett grannland. Den omständigheten
att i Danmark en kommission blifvit tillsatt för järnvägsförvaltningens undersökning
och eventuella omorganisation är ej i och för sig ett skäl att vidtaga enahanda åt¬
gärd. Först sedan resultatet af kommissionens arbete föreligger, kan något omdöme
fällas. I alla händelser är ej efterföljansvärdt att i en kommission, som har att
handlägga rena trafikspörsmål helt eller åtminstone i öfvervägande grad utesluta
järnvägsmän med sin fackkunskap, samt i stället låta på andra fält hemmahörande
personer komma till användning och således till skada för ett stort industriellt verk
gorå detsamma till försöksobjekt för spekulationer inom ett område, som de reforme¬
rande eller det öfvervägande flertalet af desamma ej behärska och för hvars fulla
bedömande ofta i de föreliggande frågorna fordras erfarenhet och grundliga kunska¬
per, som endast den, som gjort järnvägstjänsten till sin lifsuppgift, är i tillfälle att
förvärfva.
Rörande den lägre personalens tjänstgöringsfråga har erinran gjorts mot inne¬
hållet i Styrelsens order n:r 600.
Denna order innehåller föreskrifter för reglerande af arbetstiden dels med
hänsyn till undvikande af öfveransträngning, dels med hänsyn till öfvertidsersätt-
ning. Utländska järnvägsförvaltningar hafva liknande föreskrifter med tillåtna tim¬
antal, som i allmänhet öfverstiga svenska statsbanornas; huruvida härvid såsom hos
oss tagits hänsyn till öfvertidsersättning, därom är Styrelsen ej nu i tillfälle att
kunna lämna upplysning.
Det är att märka att hufvudsakligen samma beräkningsgrunder vid upp¬
ställandet af järnvägspersonalens arbetstider, som i denna order kommit till uttryck,
redan blifvit af en opartiskt sammansatt kommission, nämligen de enskilda järn¬
vägarnas skiljedomstol den 22 oktober 1909 pröfvade och befunnits med hänsyn till
arbetets art lämpligt afvägda samt fastställda att lända till efterrättelse vid de en¬
skilda järnvägarna. De i ordern fastställda tjånstetimmar äro att betrakta såsom
maxima, hvilka icke ovillkorligen skola uttagas, utan ordnas tjänstgöringen inom
ramen af denna order efter det förefintliga trafikarbetet. Riksdagen har själf be¬
träffande Styrelsens personal uttalat att vid full lön bör följa fullt arbete och ena-
19
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
banda princip bör väl vara gällande äfven beträffande distriktspersonalen. Att i
ett eller annat fall turlistorna kunna tarfva rättelse, är ju möjligt inom ett så stort
verk som Statens järnvägar. Den enligt bilagda protokoll (Bil. K) tillsatta tjänst- Bil■ K-
göringskommission, som sedermera kompletterats med en af personalen af lägre grad
för resp. sektion utsedd ledamot, bär därför också att enligt sin här bilagda in¬
struktion (Bil. L) äfven beakta förevarande spörsmål. I detta spörsmål har Styrelsen Bil. L.
haft tillfälle att utförligare yttra, sig vid besvarande uti bilagda underdåniga skrif¬
velse den 6 februari 1912 (Bil. M) af en af svenska statsbanornas kontorsbiträdes- Bil. M.
förbund gjord framställning om tillsättandet af en kommission för utredning i fråga
om utnyttjande af personalen vid Statens järnvägar, till hvilket svar äfven berörande
här ofvan behandlade fråga om undervisningskurser in. in. Styrelsen här får hänvisa.
Berörda tjänstgöringskommission kommer sålunda att, efter vunnen erfaren¬
het af verkningarna af order 600, afgifva förslag i ämnet och kommer Styrelsen
därefter att underkasta ifrågavarande order en ny granskning. I fråga om ban-
oeh maskinafdelningarna äro tjänstgöringsförhållandena af mera ensartad natur, hva¬
dan någon särskild tjänstgöringskommission beträffande dem icke ansetts behöflig.
I fråga om den extra och extra ordinarie personalens anställnings- och af¬
löning svillkor har anmärkts, att proportionen mellan ordinarie och extra personal
vore alldeles abnorm.
Den af Styrelsen här ofvan lämnade utredningen har emellertid visat, att i
detta afseende de svenska statsbanorna hafva att uppvisa gynnsammare resultat än
utlandets statsbanor. Styrelsen har ock haft för afsikt att fortfarande söka bereda
ordinarie befattning åt de grupper, som hafva stadig sysselsättning vid verket och
nu äro eller enligt Styrelsens förslag kunna inrangeras i den i aflöningsreglementet
angifna stat. Beträffande de grupper af personalen (hufvudsakligen verkstads- och
förrådsarbetare samt extra ordinarie banarbetare), hvilka här liksom i utlandet ej
lämpligen kunna beredas ordinarie anställning, har Styrelsen dock i redan aflämnad
underdånig skrifvelse hos Kung! Maj:t föreslagit bestämmelse om beredande af
pension af statsverket.
I fråga om revision af ordinarie personalens aflöningsbestämmelser, som äfven
berörts, finner Styrelsen ej tillräckliga skäl anförda för dylik revidering. Hvad
särskildt angår den berörda inkvarteringsersättningen revideras denna redan nu hvart
femte år genom Kungl. Maj:ts beslut.
Beträffande frågan om konduktörernas aflönings- och befordringsförhållanden
(sid. 7 i motionen nr 240) hafva motionärerna mindre korrekt återgifvit 1906 års
löneregleringskommittés yttrande härutinnan. Kommittén har icke bestämdt uttalat
sig för att 47 % af dåvarande tågpersonal borde befordras till tågmästare. Jämför
man hvad som i denna fråga förekommer å sid. 161 och 173 i kommittébetänkandet,
finner man att nyssnämnda procenttal tillkommit på grund af en approximativ upn-
skattning rörande behofvet af tågförande konduktörer; och säges uttryckligen å sid.
161, att antalet af dessa befattningshafvare komme att »bero på utredning rörande
det mera stadigvarande behofvet af tågförare vid tiden för reformens genomförande».
Emellertid vill Styrelsen meddela, att redan vid ett sammanträde med distriktens
trafikdirektörer nästlidne höst fråga väckts att söka åstadkomma mera enhetliga
grunder å de olika distrikten för bestämmande af förhållandet mellan antalet tåg-
mästare och konduktörer, och sedan numera den af Styrelsen i förenämnda syfte
ifrågasatta utredningen slutförts, kommer Styrelsen att utfärda normerande före¬
skrifter i förevarande afseende.
20
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Bil. N.
Bil. O.
Öfriga i
motionernt
berörda
frågor.
Bil. P.
Bil. Q.
Rörande den framställda anmärkningen om onödiga och för personalen allt
för betungande förflyttningar må framhållas, att järnvägstjänstens natur är sådan,
att alla tjänstemännen såväl högre som lägre äro underkastade förflyttningar då
sådant för tjänsten befinnes nödvändigt. Att vid dylika förflyttningar nödig hän-
syn bör tagas till vederbörandes personliga intressen anser Styrelsen sjäiffallet.
Spörsmålet om yrkesinspektion rörande järnvägar torde blifva löst i samband
med nu pågående lagstiftningsarbete i ämnet.
Beträffande frågan om kontinuerlig, hygienisk inspektion synes härmed hafva
afsetts, att järnvägsläkaren skulle öfvervaka, att personalen icke utsattes för öfver¬
ansträngning. Att anordna en regelbunden inspektion i sådant syfte förekommer
Styrelsen veterlig! icke vid någon in- eller utländsk järnvägsförvalt-ning. Anser eu
tjänstehafvare vid järnvägen, att järnvägsläkarens ingripande påkallas i detta syfte,
är han oförhindrad att härför vända sig till en sådan.
Hvad slutligen angår krafvel på revidering genom Kungl. Maj :ts försorg
af den af Styrelsen utfärdade och bär bifogade disciplinstadga, torde detta kraf
vara bemött genom justitiekanslerns yttrande i ämnet, hvaraf afskrift här bilag-ges
(Bil. H.) och åberopas jämväl Styrelsens här bilagda (Bil. O.) utförliga underdåniga
utlåtande den 6 juli 1911 i denna fråga. De! må tilläggas, att det för personalens
vidkommande mången gång skulle ställa sig sämre att få de förekommande förseel¬
serna bedömda enligt strafflagens bestämmelser af allmän domstol än enligt Statens
järnvägars disciplinstadga. Enligt hvad framgår af Bil. 33. har en relativ minskning
i bestraffningarnas antal inträdt under den i samma bilaga angifna tidsperioden.
Klander har äfven väckts mot bokföringen med åberopande hufvudsakligen af
anmärkningar, som i föregående riksdagsmotioner gjorts.
Det torde vara tillfyllest att här omnämna, att från och med 1911 års ingång
eu ny littereringstabell blifvit fastställd för utgifternas bokföring, hvarigenom hela
räkenskapssystemet nu företer den möjligast klara uppställning för olika slag af
kostnader, som rimligen kan begäras och som medgifver snabba och icke mödosamma
special utdrag, där sådana äro önskvärda. Att drifva specialiseringen än längre är
vid ett så stort kommunikationsverlc ej lämpligt och värdet af ytterligare speciali¬
sering, hvarpå ju yrkanden af motionärerna framställts, svarar ej mot kostnaderna
härför och försvårar den eljest såsom önskvärd framhållna enkelheten och reda i
uppställningen.
Vidkommande den rullande materielens utnyttjande har uttalats, att en del
rullande materiel anskaffats icke för att fylla behofvet till följd af trafikökning,
utan därför att man velat efterhärma järnvägsdriften i de större länderna samt
därför att man velat skaffa verkstäderna beställningar.
Att Styrelsen icke anskaffat mera rullande materiel än hvad som varit be¬
höflig! till följd af trafikstegring, framgår af de statistiska uppgifterna angående
materielens utnyttjande. Särskilda utredningar i detta hänseende hafva vid skilda
tillfällen blifvit verkställda. T fråga om utnyttjandet af lokomotiv utarbetades så¬
lunda en jämförelse mellan Statens järnvägar och åtskilliga utländska järnvägs-
förvaltningar för statsutskottet vid 1910 års Riksdag. Denna jämförelse, som bi¬
fogas, (Bil. P.), visar, att Statens järnvägars lokomotiv utnyttjas på ett tillfreds¬
ställande sätt. I fråga, om vagnar hänvisas till Styrelsens underdåniga skrifvelse
den 27 sistlidne januari (Bil. Q.) med anledning af ingenjör Bildts skrifvelse till
Konungen rörande en del påstådda missförhållanden vid Statens järnvägar. Det
framgår af denna Styrelsens skrifvelse, att vagnmaterielen vid Statens järnvägar ut¬
21
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
nyttjas bättre än vid en hel del främmande förvaltningar. Beträffande den hänsyn
till rådande konjunkturer inom verkstadsindustrien, som Styrelsen anser sig böra taga
vid beställning af den erforderliga rullande materielen, hänvisas till samma under¬
dåniga skrifvelse.
Att Styrelsen, när ny rullande materiel erfordras, icke beställer sådan af
föråldrade och oekonomiska typer utan därvid tillämpas de nyare konstruktioner,
som passa för våra förhållanden och betingas af trafikens utveckling, borde rättvis¬
ligen icke föranleda, klander. Ett motsatt, tillvägagångssätt skulle helt säkert fram¬
kalla kritik och anmärkningar från sakkunnigt håll och leda till förluster såväl
för järnvägsdriften som landets handel och industri. Lokomotivens vikt har ökats
lör vinnande af större dragkraft och hastighet utan att behöfva använda 2 lokomotiv
med 2 personaler för tågen, som för några, år sedan var mycket vanligt.
Tlet har nu sagts, att antalet lokomotivtyper vid Statens järnvägar är för
stort. Det är.sant. Men det har också upprepade gånger framhållits af Styrelsen,
att Styrelsen icke kan klandras, därför att Riksdagen beslutar om inköp af enskilda
järnvägar, hvarvid resp. järnvägs rullande materiel införlifvas med Statens järn¬
vägars. .Därigenom har antalet lokomotivtyper vid olika tillfällen väsentligt ökats.
Emellertid hafva en stor del af dessa typer sedermera utrangerats. Det lär emeller¬
tid ej kunna undvikas, att lokomotiv af nya typer anskaffas, och man kan ej för
hvarje ny typ slopa alla lokomotiv af en annan typ.
Borttagandet ur tabell 10 i statistiken från och med år 1909- åt kolumnerna
»tjänstedagar», »antal dagar ur tjänst på grund af revision och reparation» samt
»tjänstetimmar i tågtjänst» berodde dels på att arbetet med beräknandet af tjänste-
timmar i tagtjänst var vidlyftigt och af ringa nytta för statistiken, dels därpå
att Styrelsen ansåg lämpligt att den tabell, som afser lokomotivens arbete, ändrades
till full öfverensstämmelse med uppställningen i statistiken för utländska banor,
hvarigenom. jämförelser med dessa lättare kunna företagas. I intet annat lands
järnvägsstatistik har Styrelsen funnit dvlika unngifter intagna och i Styrelsens sta¬
tistik var det blott en kvarlefva från gångna tider.
T motion 226 framhållas, att lokomotiv lift. Ce. under år 1910 utnyttjats i
verkligheten bättre än lokomotiv likt. A, ehuru man enligt statistiken skulle kunna
få en annan upufattning. Härvid må erinras, att man icke direkt kan jämföra
tjänsten för de båda lokomotivtyperna, emedan den är rätt olikartad. Lokomotiv
likt. A kafva så godt som uteslutande användts för snälltåg och lokomotiv likt. Ce
företrädesvis för persontåg, b vilkas hastighet är mindre än snälltågens, hvarför kilo¬
metertalen för sistnämnda lokomotivtyp helt naturligt blifva, lägre. Dessutom hafva
lokomotiv lift. Ce i ganska, hög grad bestrida reservtjänst, hvilket äfven bidrager till
att kilométertalen blifvit jämförelsevis låga,. Men att i likhet med hvad i motionen
uttalats omvärdera reservtjänst till tågtiänst sålunda, att en timmes reservtjänst an¬
ses svara mot 45 kilometer tågtiänst, är fullständigt oriktigt. Det förhåller sig näm¬
ligen sålunda, att ett lokomotiv kan ligga på reserv dag efter dag nära. nog hur
länge som helst, men det kan icke användas i oafbruten tågtiänst hur länge som
helst.
Hvad ofvan anförts angående jämförelse mellan lokomotivkilometer för loko¬
motiv likt. A och likt. Ce gäller äfven för eu iämförelse mellan antalet vagnaxel-
hilometer för lokomotiv likt. Ce åren 1906 och 1910. Förstnämnda år användes näm¬
ligen denna lokomotivtvp i snälltåg 2.343.245 och i persontåg 2.161.285 InVnrnofiy-
kilometer samt under år 1910 i snälltåg 1.094,280 och i persontåg 3.133,567 loko-
22
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
motivkilometer. Detta förhållande förklarar den minskning af vagnaxelkilometer,
hvilken motionärerna påvisat. Persontågen gå nämligen icke blott kortare väg-
sträckor än snälltågen, de bestå dessutom af färre vagnar, hvilket framgår af tabell
14 sid. 92 i 1910 års statistik. I medeltal hade persontågen detta år 16,8 och snäll¬
tågen 28,8 vagnaxlar. Motsvarande tal år 1906 är för persontåg 18,9 och för snäll¬
tåg 25,6. _ _ ' i : |t ^V*
Det angifves nu, att som beräkningsgrund för lokomotivens utnyttjande borde
läggas utgjorda bruttotonkilometer i stället för lokomotivkilometer och vagnaxel¬
kilometer. Det är obestridligt, att en sådan beräkningsgrund skulle vara till fördel
för statistiken. Styrelsen har ock i förevarande ämne redan i slutet af år 1910 vid¬
tagit vissa förberedande åtgärder. Genom order 921 utfärdades bland annat bestäm¬
melser för utrönande af blandade tågs och godstågs belastning och fick samtidigt en
tjänsteman i uppdrag att i utlandet studera bland annat bestämmelserna rörande drag¬
kraftens utnyttjande i godsvagnsförande tåg. För närvarande pågår utredning an¬
gående användning för den direkta trafiktjänsten af det föreliggande materialet,
som jämväl torde kunna bearbetas i statistiskt hänseende.
Det framhålles ock, att betalade platskilometer och utnyttjade bärighetston-
kilometer äro beräknade i procent af den del af vagnparken, som varit i trafik, ej
af den totala, och det förklaras, att detta är otillfredsställande och ett effektivt
kontrollsystem bör införas för att möjliggöra ett riktigt bedömande af materielens
utnyttjande. Samma yrkande hade ingenjör Bildt i sin ofvan nämnda skrifvelse, och
har Styrelsen i sitt svar framhållit, att ett sådant kontrollsystem skulle medföra be¬
tydliga kostnader utan något motsvarande gagn, samt att bästa sättet att kontrollera
den rullande materielens utnyttjande är att jämföra densamma med motsvarande
prestationer å sådana främmande järnvägar, hvilka anses vara väl skötta. Huru
man tänkt sig vagnarnas utnyttjande, beräknadt i förhållande till hela vagnparken,
är svårt att förstå. Man måste då utgå från att hvarje vagn bör kunna tillrygga¬
lägga en viss våglängd, alltså ett antagande, men statistiken kan icke byggas på
lösa antaganden.
Åt frågan om maiarvattnets beskaffenhet har Styrelsen ägnat uppmärksamhet
sedan 30 år tillbaka. Införandet af reningsanordningar till större antal har i allmän¬
het ej behöfts i anseende till det tillgängliga vattnets goda beskaffenhet. Där matar -
vattnet varit så dåligt och konsumtionen af vatten så stor att reningsanordningar
varit nödvändiga, hafva sådana utförts och flera dylika äro dels under utförande, dels
under planläggning. För öfrig! äro uppgifterna i motionen angående inverkan af
pannsten öfverdrifna.
Uti motionen säges, att växlings- och reservtjänsten böra föras på särskilda
konton, för att man skall kunna få. reda på exakta kostnaden för dessa, slag af
lokomotivtjänst. Hvad reservtjänsten beträffar, så kan kostnaden för densamma
beräknas rätt noggrant, oaktadt den icke finnes direkt angifven i statistiken Väx-
lingstjänsten ä.r svårare att beräkna, men en ganska tillförlitlig uppskattning kan
göras för de lokomotivtyper, hvilka så godt som uteslutande användas för växling.
Då i motionen sägs, att man icke vet, om vä.xlingstjänsten kostar 4,000,000 eller
8,000,000 kronor eller något annat belopp, så visas därmed, att man icke vetat att
begagna sig af det befintliga statistiska, materialet. Viktigare vore utan tvifvel att
kunna beräkna, kostnaden för hvarje tågslag, hvilket nu icke låter sig gorå med
statistikens hjälp, emedan samma lokomotivtvp användes för olika tågslag. Styrel¬
sen igångsatte i slutet af förra året en utredning för att utröna möjligheten af en
23
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
sådan fördelning af kostnaderna. Därigenom skulle kostnaden för växlingstjänsten
också blifva skild från tågtjänstkostnaden.
I motionen påpekas, att växlingstjänsten under år 1910 uppgick till 802,603
timmar »eller ungefär lika många som tjänstetimmar i tågtjänst». Om tågtjänstetiden
beräknas efter resp. tågs medelhastighet, uppgår den till 967,423 timmar, hvari icke
ingår liden för lokomotivs klargöring före och efter tjänstgöringen. Detta förhål¬
lande mellan växlings- och tågtjänsttid är emellertid icke riktigt. Statens järnvägar
förrätt ar nämligen å föreningsstationer en betydande växling för enskilda järn¬
vägar och bolag. Dör denna växling erhöllo Statens järnvägar för år 1910 enligt
statistiken eu ersättning af 387,052 kronor, hvilket motsvarar ungefär 85,000 väx-
lingstimmar. Bråndrages denna tid, så utgör växlingstjänsten för Statens järnvägars
räkning ungefär 42 % af hela tjänstetiden. Äfven detta tal är emellertid’ för högt;
dels erfordras nämligen en längre tid för klargöring af tåglokomotiv än af växel¬
lokomotiv och dels måste tåglokomotiv vara klara en tid före resp. tågs afgång.
Att reservtjänsten vid Statens järnvägar icke kan jämföras med den vid
Bergslagernas järnvägar, borde utan vidare kunna inses af en hvar, som känner för¬
hållandena. Bergslagernas järnvägar hafva sin trafik koncentrerad så godt som ute¬
slutande på en_ hufvudlinje, där godstrafiken är öfvervägande och kräfver mindre
reservtjänst. Vid Statens järnvägar finnes ett mycket större antal tåg af olika slag,
såsom snälltåg, persontåg och matvarutåg, hvilkas punktliga framförande å de långa
statsbanelinjerna är af synnerlig vikt. Tryggandet af denna punktlighet kräfver
mycket utsträckt reservtjänst, hvars omfattning därjämte ökas genom de många
grenlinjerna. A idare förekomma å Statens järnvägar nattåg i stor utsträckning, hvil¬
ket _ däremot. icke är förhållandet vid Bergslagernas järnvägar. I motionen är fel¬
aktigt uppgifvet, att bränsleförbrukningen för reservtjänst skulle uppgå till 80 kg.
per timme. . I verkligheten uppgår förbrukningen till 15 å 20 kg. i timmen, beroende
på lokomotivets storlek.
Beträffande restaurantvagnarna är det naturligtvis otänkbart, att restaura-
tionsrörelsen skulle kunna lämna så stort öfverskott, att samtliga kostnader för
vagnarna skulle blifva betäckta. Detta är lika litet fallet vid Statens järnvägar som
vid någon annan järnväg. Men den indirekta vinsten af restaurantvagnarna, hvil¬
ken icke kan beräknas, är säkert icke obetydlig. Med de anspråk den resande allmän¬
heten har med afseende på bekvämlighet under längre resor föredrager allmänheten
nämligen att resa med sådana järnvägar, som erbjuda största förmånerna i detta
afseende. Därför hafva ock flera enskilda järnvägar infört restaurantvagnar i sina
snälltåg.
Beträffande uttalandet att malmtrafiken borde föras alldeles skild från den
öfriga trafiken, torde bemärkas, att i statistiken redan finnes uppgift öfver malm¬
trafiken (se tab. 20 år 1910). Utbrytandet af kostnaderna för denna trafik från
öfriga kostnader har från och med 1908 hvarje år verkställts inom Styrelsen, men
hafva dessa kostnader hittills icke blifvit särskilda i statistiken. Det är emellertid
Styrelsens afsikt att söka i kommande årsberättelser verkställa ett sådant särskiljande.
I fråga om de kostnader, som böra påföras malmtrafiken, må här endast er¬
inras, att de kostnader för drift och underhåll samt den ränta å anläggningskostna¬
den, som skola betäckas af fraktinkomsten för denna trafik, äro noggrant bestämda
i den öfverenskommelse, som år 1907 träffats mellan Staten och Luossavaara—
Kiirunavaara Aktiebolag. Denna öfverenskommelse är gällande för 25 år och kan
ej ändras utan att statsmakterna och bolaget båda gifva sitt bifall härtill.
24
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
i motionen sägs, att utgifterna för person- och godstrafiken böra i årsbe¬
rättelsen vara skrida åt. Det medgifves att det skulle vara mycket fördelaktigt, om
detta vore förhållandet. Någon söker metod att skilja pa dessa kostnader finnes emel¬
lertid icke och hafva ej heller de utländska järnvägsförvaltningarna lyckats åstad¬
komma eu sådan fördelning. 'Vid de driftkostnadsberäkningar, som i Styrelsen göras
för bestämmande af person- och godstaxor, måste en dylik fördelning så godt sig
göra låter verkställas, men omfatta dessa fördelningar endast en viss begränsad tid,
för hvilken uppgifter då infordras. Detta är gifvetvis ett betydligt enklare sätt än
att hvarje utgift å distrikten alltid skulle hänföras till det ena eller andra slaget af
trafik, eller fördelas å dem bägge, dä de flesta ' utgifterna äro gemensamma för
båda slagen.
Att föra en särskild statistik öfver I klass vagnar låter sig icke gorå, emedan
de med litt. A betecknade vagnarna i stor utsträckning användas jämväl för ii klass
resande.
De tal, som i motionen uppgifvas beträffande anskaffningskostnaden och tara¬
vikten per plats för I klass vagnar, äro oriktiga. Till i klass vagnar böra icke räknas
de s. k. salongvagnarna, Indika äro afsedda för de kungliga personernas resor, och så¬
lunda icke användas för allmän'trafik. Anskaffningskostnaden per plats för vagnar
litt. A uppgick år 1898 till 981 (600)1 kr. och år 1908 till 1,642 (2,563) kr. Den var
således är 1908 endast 67 % högre än år 1896; i motionen uppgifves 400 %.
Taravikten per plats uppgick år 1896. till 959 (605) kg. och år 1908 till 1,391 (1,790)
kg. Den var således år 1908 endast 45 % högre än år 1896; i motionen uppgifves
300 %. . n j
Den ökning af anskaffningskostnad och taravikt, som på senare tid mträdt
beträffande I klass vagnar, förklaras dels af den ökade tåghastigheten, dels däraf, att
ett stort antal af de nyare I klass vagnarna äro afsedda för den genomgående tra¬
fiken med Tyskland och till följd häraf måst utföras enligt de för preussiska statsba¬
norna gällande bestämmelserna och med dubbla bromssystem. Dessa vagnar blefvo
med anledning häraf betydligt både tyngre och dyrbarare än motsvarande vagnar för
den inhemska trafiken.
Det klandras i motionen, att i Styrelsens berättelse personal- och materialkost¬
nader icke äro skilda åt. Det ma härvid framhallas, att sedan ar 1906 totalsumman
för personalkostnader och totalsumman för sakliga kostnader redovisas i årsberät¬
telsen, att sedan år 1908 uti de summariska redovisningarna skillnaden mellan dessa
olika slags kostnader framträder äfven i fråga om de detaljerade utgiftsposterna samt
att uti den nyare littereringstabellen af år 1911 denna särskillnad systematiskt full¬
följts och äfven kommer till synes i blifvande årsberättelser.
I fråga om kolförbrukningen uttalas i motionen, att kolleveranserna icke kon¬
trolleras tillräckligt, och att kolen borde mottagas af ett ombud för Statens järnvägar
vid grufvan eller vid inlastningen i fartyg. En sådan åtgärd skulle kräfva betydande
kostnader men hafva föga värde, då ombudet knappast skulle kunna underkasta kolen
någon noggrann undersökning eller analysering. Vid kolens mottagande i svensk hamn
äger besiktning rum, och om stybbhalten är större an hvad som är skäligt eller kolen i
öfrig t underhaltiga, reduceras priset. Vidare företagas profbränningar dels i statio¬
när panna, dels å lokomotiv under erfarna lokomotivförare. Stundom verkställes
dessutom kemisk analys. Genom dessa åtgärder erhålles ett rikligt material för be¬
1 Siffrorna inom ( ) äro de i motionen angifna.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
25
dömande åt kolens värde, och ar det härigenom möjligt att ganska noggrant värde¬
satta olika slag af kol vid upphandlingarna. Prisen för olika kolsorter jämföras näm-
v„ld anbudsprofningen med hänsyn tagen till deras värde som lokomotivbränsle
Att infora andra metoder skulle endast försvåra inköpen och fördyra leveransprisen
Motionärernas påstående om bristande kontroll vid kolleveranserna är således ogrun-
Uppgifterna i den tabell öfver bränsleförbrukningen, som finnes intagen i mo-
tionen sid. 21, aro delvis felaktiga, och de slutsatser, till hvilkaman kommit, till följd
u°air?rik^iSa' d n“aa (Bil. R) äro med rödt understrukna de siffror som
erhaiiits vid en inom Styrelsen verkställd utredning. Siffrorna inom klammer an¬
gifva direkta räknefel.
Å sid. 21 anföres:
>>Af denna tabell framgår, att bränsleförbrukningen per 1.000 vagnaxelkilo¬
meter utgjorde
för år 1896 ..................' . 450 y.g
’ > 1908 (645 felräkning, skall vara)...... 653 >
eller en differens om 203 kg.
Denna ökning utgör 45 %.
,_o , deonr°da talen framgår, att ökningen rätteligen utgjorde 632—454 =
Ilo kr. eller %.
Tabellens nettotonkilometer omfatta, ehuru rubriken lyder »Afgiftspliktigt
samtrafik)», äfven person- och resgodstonkilometer. Tonkilometer för
afgiftsfritt gods åro icke medräknade. Detta är oriktigt, ty då bränsleförbruknin¬
gen beraknas per nettotonkilometer, måste naturligen alla nettotonkilometer medräk-
nas Påståendet, »att bränsleförbrukningen per 1,000 nettotonkilometer år 1896 var
433 kilogram mot 573 ar 1908, således en ökning af mer än 25 % för alldeles samma
kvantitet transportarbete», vore således riktigt endast under förutsättning, dels att af-
gittslna nettotonkilometer ökats 1 samma proportion som öfriga nettotonkilometer,
dels att tabellens siffror voro riktiga. Af de röda talen framgår, att verkliga öknin-
£®n’ JBan räknar efter antalet utgjorda nettotonkilometer var 479_400 kiloo-ram
eller 20 %. ö
Men äfven efter dessa rättelser är tabellen missvisande. Bränsleförbrukningen
aiser all lokomotiytjänst utom för malmtrafik, således äfven växlingstjänsten, men
antalet vagnaxe kil omerer afser endast tågens gång å linjen, icke deras rörelse vid väx-
imgstjansten, och nettotonkilometer utgöra produkten af lasten och vägsträckan å lin-
jen ior lastens förflyttning under växlingstjänsten räknas icke några nettotonkilo¬
meter. Bränsleförbrukningen afser sålunda ett större arbete än det, som uttryckes ge¬
nom antalet vagnaxelkilometer och nettotonkilometer. Om växlingstjänstens öknino-
hade vant proportionell mot trafikens ökning i allmänhet, hade en jämförelse mellan
medeitalen för bränsleförbrukningen under de olika åren varit berättigad, men för¬
hållandet ar, att växlingstjänsten ökats 1 betydligt högre grad än trafiken i allmänhet
\ axlingstimmarna utgjorde sålunda år 1896 352,047 och år 1908 804,654, under det att
vagnaxelkilometerna under samma år utgjorde 401,212,000 och 738,733 000 Om
o^MiMrl!kminSe-?JÖr jäxlmgstjänsten fråndrages och medeltal sedan beräknas,
e hallas således de riktiga talen. Af de anförda siffrorna framgår att växlingstjänsten
stegras 1 betydligt högre grad an som motsvarar trafikstegringen, men beror detta huf-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 saml. 3 afd. 10 käft. (Nr 10.) 4
26
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
vudsakligen på att särskilt de större bangårdarnas gestaltning icke ännu hunnit läm¬
pas efter trafikens stegring. . , . » .
För att bestämma bränsleförbrukningen per växlingstimme kan man utgå lj.an
bränsleförbrukningen per timme för de växlingslokomotiv, som för hvartdera aret för¬
rättat den största växlingen. Den största växlingen förrättades år 1896 af lokomotiv
litt P och år 1908 af lokomotiv litt. Ke. Litt. P förbrukade under ar 1896 bbl och
litt. Ke under år 1908 1,005 kr. stenkol per 100 lokomotivkilometer. Da en yaxlmgs-
timme enligt allmänt brukligt förfaringssätt likställes med 10 lokomotivkilometer,
skulle bränsleförbrukningen per växlingstimme blifva år 1896 66 och ar 1J08 100 kg.
Det är emellertid att märka, att både litt. P under år 1896 och litt. Ke under ar.19 o
utom växlingstjänst äfven förrättat tågtjänst, under hvilken bränsleförbrukningen
är större än vid växlingstjänst. Gjorda undersökningar hafva visat, att bransletor-
brukningen för litt. Ke i enbart växlingstjänst uppgår till omkring 90 kg. per timme.
Antalet tågtjänsttimmar för litt. P under år 1896 utgjorde 6 % af hela tjänstetiden,
under det ålit motsvarande tal för litt. Ke år 1908 utgjorde 3 %. Om bränsleför¬
brukningen för litt. P minskas i samma proportion som för litt. Ke, bor man således
för litt. P erhålla en bränsleförbrukning, som är något högre än den verkliga, -billigt
en sådan beräkning uppgår bränsleförbrukningen för litt. P vid enbart växlingstjänst
till 59 kg. per timme. Bränsleförbrukningen för hela växlmgstjänsten blir således .
år 1896 ........ 59 X 352,047 = 20,771 ton
, 1908 ........ 90 X 804,654 = 72,419 >
Om denna bränsleförbrukning afdrages, blir återstående bränsleförbrukning
år 1896 ............... 161,539 ton
> 1908 ............... 394,711 »
Bränsleförbrukningen uppgår således till
per 1,000 vagnaxelkilometer
161.539.000 = 403 ki r
' ' ' ' 401,212
394.711.000 = 5g4 ,
...... 738,733
år 1896
> 1908
hvilken visar en ökning af 33 %, och
år 1896
> 1908
per 1,000 nettotonkilometer
161.539.000 = 354 kjiogram,
455,912
394.711.000 = 405 ,
974,485
hvilket visar en ökning af 14 %.
Ökningen af bränsleförbrukning per 1,000 vagnaxelkilometer har uppkommit
af följande orsaker: . „„ , ..
l) De vagnar, som under de senare aren anskaffats, äro betydligt tyngre per
vagnaxel än de, som funnos år 1896. Detta gäller särskild! personvagnarna:
Ändra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 27
2) Godsvagnarnas lastförmåga har ökats;
3) Snälltågens hastighet har i hög grad ökats;
4) Trafiken å de nyare bansträckorna med största stigningsförhållandet 16 på
1,000 kräfver större bränsleåtgång än å de äldre linjerna med största stigningsför¬
hållandet 10 på 1,000;
5) Persontågens vagnar uppvärmas på senare åren i vidsträcktare grad än förr
med ånga från lokomotivet, då i dessa tåg förut befintliga resgodsvagnar med ång¬
panna hafva indragits. Uppvärmningen af tågen drager äfven mera bränsle än förr,
dels i följd af bättre varmhållning och dels i följd af statsbanornas framdragande
genom landets kallare trakter;
6) Användningen af vakuumbroms har betydligt ökats.
Ökningen af belastningen per vagnaxel, d. v. s. orsakerna 1) och 2) framgå af
följande ur statistiken erhållna uppgifter:
I medeltal per vagnaxelkilometer utgjorde:
Nettovikten Taravikten Brnttovikten
för personvagnar.
År 1896 ....... 0,191 ton 5,020 ton 5,211 ton
> 1908 ....... 0,301 > 6,907 » 7.208 >
för godsvagnar utom malmvagnar.
År 1896 ....... 1,651 ton 2,885 ton 4,536 ton
» 1908 ....... 1,986 > 3,550 » 5,536 >
för person- och godsvagnar utom malmvagnar.
År 1896 ....... 1,240 ton 3,485 ton 4,725 ton
> 1908 ....... 1,501 » 4.515 » 6,016 >
Ökningen i bruttovikt i medeltal per vagnaxelkilometer för person- och gods¬
vagnar utgjorde således
6,016—4,725 = 1,291 ton = 27 %.
Då totala ökningen af bränsleförbrukningen per vagnaxelkilometer uppgick
till 33 % och bruttovikten ökats med 27 %, torde ingen erinran kunna göras mot
ökningen af bränsleförbrukningen, då man tar hänsyn till öfriga ofvan anförda or¬
saker. Att kolförbrukningen icke ökats mera, torde få tillskrifvas de moderna och
bränslebesparande lokomotiv, som under de senare åren mer och mer kommit till an¬
vändning. ,
Ökningen af bränsleförbrukningen per 1,000 nettotonkilometer uppgick enligt
hvad ofvan anförts till 14 %. Då hela bränsleförbrukningen fördelas på antalet ut¬
gjorda nettotonkilometer, få dessa vidkännas förbrukningen såväl för framdragning
af den för transporten erforderliga taravikten som för alla tomtransporter. Hvad of¬
van anförts under 1) såsom orsak till ökning af bränsleförbrukningen per 1,000 vagn¬
axelkilometer, gäller äfven i fråga om nettotonkilometer, enär särskildt personvag¬
narnas vikt per nettoton betydligt ökats under senare åren och jämväl godsvagnarnas
taravikt ökats i något större proportion än den nyttiga lasten. Denna senare om¬
ständighet, minskning af förhållandet mellan netto och tara för godsvagnar, förklaras
däraf, att godstarifferna icke blifvit omarbetade därhän, att det ligger i trafikan¬
28
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
ternas intresse att använda vagnar med stor bärighet och utnyttja densamma. Vid
den omarbetning af taxorna, »om nu pågår, lärer detta förhållande komma att be¬
aktas. En väsentlig bidragande omständighet till det ofullständiga utnyttjande af de
moderna godsvagnarnas bärighet ligger äfven däri, att ett flertal af de enskilda järn¬
vägarna icke tillåtas framföra nämnda vagnar med full last. Statens järnvägars vag¬
nar kunna i följd häraf icke lastas till sin fulla bärighet för transporter, som framgå
öfver enskilda järnvägar af detta slag. Sedan flera år pågå från Styrelsens sida ar¬
bete att få detta missförhållande ändradt, och har Svenska Jämvägsföreningen ny¬
ligen ingått till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen med begäran om en revision af hit
hörande bestämmelser.
Som af ofvanstående tabell framgår, utgjorde antalet bruttoton per nettoton
År 1896
» 1908
4,725
1,240
= 3,81
6,016
1,501
4,01
alltså en ökning med öfver 5 %.
Ofvan under 3) till 6) angifna orsaker till ökning af bränsleförbrukningen per
vagnaxelkilometer gälla naturligtvis i samma mån ökningen af bränsleförbrukningen
per nettotonkilometer, och om det än är omöjligt att i tal angifva denna ökning, så
kan dock med bestämdhet sägas, att dessa orsaker mer än väl förklara den jämförelse¬
vis obetydliga ökningen af bränsleförbrukningen per 1,000 nettotonkilometer.
I motionen nr 240 säges, att godsvagnar understundom vecktals kvarstå å
stationer utan att hinna af- eller omlastas af brist på personal. Styrelsen vågar påstå
att af denna anledning någon sådan oegentlighet icke förekommit. _
Vidkommande verJcstadsdriftens ordnande uttalas i motionen såsom önsk¬
värd!, att Statens järnvägar ordna sig för en rationell nytillverkning af rullande ma¬
teriel. I berättelsen för 1909 års förvaltning framställde öfverrevisorerna ett lik¬
nande yrkande, och i sina underdåniga skrivelser den 19 januari och den 6 mars 1911
med anledning af denna berättelse anförde Styrelsen de skäl, hvarför Statens järn¬
vägar enligt Styrelsens åsikt icke borde i någon större omfattning ägna sig åt nytill¬
verkning af rullande materiel och konkurrera med den privata verkstadsindustrien.
Hvad slutligen angår frågan om öfvergång till elektrisk drift torde framför
allt bär gälla den hufvudanmäirkning, som Styrelsen ofvan framställt mot en under¬
sökningskommission för bedömande af rent järnvägstekniska ärenden. Att den finan¬
siella delen af frågan blir föremål för statsmakternas ingående pröfning vid be¬
dömande af redan af Styrelsen ingifna och framdeles ifrågakommande förslag härut¬
innan är ju själffallet. Stockholm den 7 maj 1912.
KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN
F. W. H. Pegeloiv.
Per Kjellin.
P. M.
Ändra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 29
TABELLBILAGOR M. M.
blågrå i det föregående omnämnda bilagor hafva af olika anled-
lingar måst utelämnas, såsom af numreringen framgår.
30
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Bil. A.
Antalet af den i Kungl. Maj:t fastställda staten för åren 1880, 1890, 1897, 1899, 1903 och
1912 upptagna ordinarie befattningar med angifvande af resp. tjänsteställningar
År
1880 1890 1897
i
enligt 1874 års afiöningsreglemente med däri
sedermera vidtagna ändringar.
År År
Styrelsen
Generaldirektör.......
Byråchef..........
Öfverdirektör.......
Inspektör .........
Sekreterare.........
Kamrerare.........
Föreståndare för statistiska konto¬
ret ........ 1
> för kontrollkontoret
(Öfverkontrollör) . . 1
Registrator och aktuarie..... 1
Revisor............ 1
Hufvudkassör.......... 1
TJppbördskassör......... 1
Notarie............ 2
Öfverdirektörsassistent..... 3
Telegrafdirektör........ 1
Milkontrollör.......... 1
Kontrollör i krontrollkontoret . . 5
Kammarförvandt........ 1
Biljett- och formulärförvaltare . . 1
Förråd sförvaltare ........ —■
Bokhållare........... 4
Byråassistent..........—
Kammarskrifvare........ 3
Kontorsskrifvare........55
Ritare............. 1
Kontorsbiträde...... —
Vaktmästare.......... 5
Kontorsvakt
Tjänstemän .
Betjänte . .
1
1
1
1
1
1
6
1
1
6
1
1
13
3
119
1
10
6
Summa
97
91
6
1
1
1
1
1
1
6
1
1
6
1
1
18
3
3
152
16
6
181
165
16
227
205
22
Summa 97 181 227
b) enligt 1897 års aflöningsreglemente
med däri sedermera vidtagna ändringar.
År År
1889 1903
Styrelsen.
Generaldirektör....... 1
Öfverdirektör ........ 4
Byrådirektör........ 7
Arkitekt.......... 1
Telegrafdirektör....... 1
Kamrerare......... 1
Hufvudkassör........ 1
för statistiska
Föreståndare
kontoret .
1
Föreståndare för milkontoret . 1
Förste kontrollör...... 3
Byråingenjör........ 4
Registrator och aktuarie ... 1
Revisor.......... 1
Notarie.......... 5
Förrådsförvaltare...... 1
Kontrollör..... 5
Bokhållare......... 30
Ritare........... 10
. 152
. 25
. 17
1
5
Kontorsvakt........ 12
Mani. kontorsskrifvare.
Kvinnl. >
Mani. kontorsbiträde .
Förste vaktmästare . .
Vaktmästare.....
1
4
10
1
1
1
1
1
3
5
1
1
7
1
5
42
15
163
64
8
1
8
8
Summa 290 352
Tjänstemän......... 255 327
Betjänte.......... 35 25
Summa 290 352
c) enligt 1907 års aflönings¬
reglemente.
Styrelsen.
Generaldirektör.....
Öfverdirektör och souschef
Byrådirektör.......
Arkitekt........
Matematiker.......
Kamrerare och föreståndare
för kammarkontoret . .
Förste aktuarie och före¬
ståndare för statistiska
kontoret......
Milkontrollör och förestån
dåre för milkontoret
Ombudsman.....
Revisor och föreståndare
för revisionskontoret .
Förste kontrollör ....
Byråingenjör af 1 klass .
Kassör........
Registrator......
Notarie........
Byråingenjör af 2 klass .
Förrådsförvaltare ....
Kontrollör.......
Förste bokhållare . . .
Gnderingenjör.....
Mani. bokhållare ....
Ritare........
Mani. kontorsskrifvare .
Kvinnl. bokhållare . . .
> kontorsskrifvare
Vaktmästare......
Kontorsbiträde.....
Summa
Tjänstemän af högre grad
» > lägre t
År
1912
1
1
16
1
1
1
1
1
3
10
1
1
11
6
1
5
17
26
53
22
136
11
162
18
10
518
490
28
Summa 518
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
31
|
År
|
År
|
År
|
Distrikten.
|
1880
|
1890
|
1897
|
Byråassistent ......
|
4
|
5
|
11
|
Distriktskassör......
|
2
|
2
|
3
|
Bandirektör.......
|
6
|
7
|
6
|
Baningenjör.......
|
20
|
26
|
28
|
Bokhållare........
|
49
|
32
|
34
|
Bokhållare och kontorsskrif¬
vare ..........
|
|
34
|
50
|
Bitare..........
|
7
|
9
|
1
|
Konstruktör och ritare . . .
|
—
|
—
|
18
|
Kontorsstationsskrifvare och
telegrafister......
|
418
|
—
|
— i
|
Kontorsskrifvare.....
|
—
|
14
|
20
|
Stationsskrifvare.....
|
—
|
298
|
262
|
Maskindirektörer.....
|
5
|
6
|
5
|
Maskininspektör.....
|
—
|
—
|
1
|
Maskiningenjör......•
|
4
|
8
|
8
|
Förrådsförvaltare.....
|
5
|
6
|
5
|
Verkstadskamrerare ....
|
5
|
6
|
5
|
Verkmästare.......
|
11
|
13
|
17
|
Trafikdirektör......
|
7
|
9
|
9
|
Trafikdirektörsassistent . .
|
7
|
7
|
4
|
Stationsföreståndare ....
|
192
|
—
|
—
|
Stationsinspektor.....
|
—
|
147
|
175
|
Telegrafinspektor.....
|
5
|
6
|
5
|
Telegrafist........
|
—
|
13
|
15
|
Stationskassör......
|
4
|
3
|
1
|
Förste stationsskrifvare . .
|
—
|
49
|
65
|
Stationsmästare......
|
—
|
114
|
180
|
Lokomotivförareförman . .
|
14
|
19
|
26
|
Vagnmästare.......
|
4
|
6
|
8
|
Lokomotivförare.....
|
199
|
268
|
340
|
Öfverkonduktör......
|
35
|
—
|
—
|
Konduktör........
|
195
|
—
|
|
Packmästare.......
|
36
|
—
|
|
Transport 1,234
|
1,107
|
1,302
|
b) enligt 1897 års aflöningsreglemente
med däri sedermera vidtagna ändringar.
c) enligt 1907 års aflönings¬
reglemente.
Distrikten.
Distriktscbef.....
Bandirektör......
Maskindirektör ....
Trafikinspektör..... 12
År
1899
4
4
4
Distriktssekreterare . . .
Baningenjör.......
Maskiningenjör.....
Distriktskassör.....
Verkstadskamrerare . . .
Förrådsförvaltare ....
Maskininspektor.....
Verkmästare.......
Telegrafin spektor ....
Stationsinpektor å 1 kl. stn.
4
22
8
4
4
4
4
10
4
5
År
1903
5
5
5
15
5
30
9
5
5
5
7
13
5
5
Distrikten.
Distriktschef ....
Bandirektör.....
Maskindirektör . . .
Trafikdirektör ....
Baningenjör af 1 klass
Maskiningenjör afl klass
Trafikinspektör > 1
Öfverinspektor . . .
Distriktssekreterare
Baningenjör af 2 klass
Telegrafingenjör . .
Maskiningenjör af 2 klass
Trafikinspektör » 2
Distriktskamrerare
> > 2 5 >
|
17
|
33
|
Förrådsförvaltare . . .
|
5
|
> > 3 » >
|
30
|
32
|
Stationsinspektor å 1 kl.
|
|
Byråassistent......
|
16
|
17
|
station.......
|
2
|
Underinspektör å 1 kl. stn.
|
7
|
5
|
Stationsinspektor å 2 kl.
station.......
|
33
|
Expeditionsföreståndare . .
|
15
|
16
|
Distriktskassör ....
|
5
|
Underingenjör och ritare .
|
26
|
36
|
Maskininspektor ....
|
18
|
Underingenjör......
|
7
|
8
|
Byråassistent.....
|
15
|
Bitare.........
|
4
|
5
|
Verkmästare......
|
1
|
Stationsinspektor å 4 klass
station........
|
37
|
46
|
Stationsinspektor å 3 kl.
station.......
|
37
|
Stationsinspektor vid Öre¬
bro—Svärta järnväg . .
|
|
3
|
Underinspektör ....
|
5
|
Bokhållare.......
|
27
|
44
|
Expeditionsföreståndare .
|
17
|
Telegrafist •.......
|
17
|
19
|
Underingenjör......
|
51
|
Förste stationsskrifvare. .
|
78
|
100
|
Förste bokhållare ....
|
11
|
Stationsinspektor å 5 kl. stn.
|
82
|
63
|
> telegrafist ....
|
12
|
Mani. kontorsskrifvare . .
|
54
|
89
|
Stationsinspektor å 4 kl.
station A......
|
101
|
Stationsskrifvare å 1—3
klass station......
|
237
|
281
|
Bokhållare......
|
37
|
Stationsskrifvare å annan
|
|
|
Förste stationsskrifvare .
|
125
|
station........
|
31
|
14
|
Telegrafist.......
|
6
|
Transport
|
778
|
930
|
Transport
|
586
|
År
1912
5
5
6
5
5
5
8
3
5
27
5
14
7
5
32
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
a) enHgt 1874 års aflöningsreglemente med däri
sedermera vidtagna ändringar.
|
|
|
År
1880
|
År
1890
|
År
1897
|
Transport
|
1,234
|
1,107
|
1,302
|
Öfverkonduktörer och kon¬
duktörer ........
|
_
|
186
|
215
|
Konduktörer och packmäs¬
tare ..........
|
_
|
141
|
200
|
Kontorsbiträde......
|
—
|
no
|
263
|
Eldare och eldarelärlingar .
|
186
|
286
|
402
|
Vagnförman.......
|
12
|
21
|
31
|
Vagnsmörj are.......
|
102
|
143
|
167
|
Öfverbanmästare.....
|
18
|
28
|
30
|
Banmästare.......
|
114
|
138
|
150
|
Materialvakt . . ......
|
6
|
11
|
17
|
Stationskarlsförman ....
|
186
|
258
|
289
|
Vaktmästare.......
|
4
|
4
|
3
|
Portvakt.........
|
12
|
13
|
26
|
Lokomotivputsare.....
|
15
|
15
|
127
|
Vagnputsare.......
|
5
|
3
|
48
|
Pumpare och kolvakter . .
|
39
|
33
|
101
|
Stationskarl.......
|
961
|
1,223
|
1,527
|
Stalldräng........
|
1
|
—
|
—
|
Banvakter........
|
1,225
|
1,458
|
1,546
|
Kontors-, post- och nattvak¬
ter ...........
|
7
|
10
|
_
|
Kontorsvakter, notisbärare
|
|
|
|
och telegrambud ....
|
47
|
66
|
64
|
Summa 4.174
|
5,254
|
6,508
|
Tjänstemän.......
|
751
|
700
|
748
|
Betjänte.........
|
3,423
|
4,554
|
5,760
|
Summa 4,174
|
5,254
|
6,508
|
b) enligt 1897 års aflöningsreglemente c) enligt 1907 års aflönings-
med däri sedermera vidtagna ändringar. reglemente. .
|
År
|
År
|
|
År
|
|
1899
|
1903
|
|
1912
|
Transport
|
778
|
930
|
Transport
|
586
|
Kvinnl. kontorsskrifvare .
|
8
|
14
|
Stationsinspektor å 4 kl.
|
|
Lokomotivmästare . . . .
|
20
|
22
|
station B......
|
9
|
Vagnmästare......
|
9
|
15
|
Ritare........
|
12
|
Lokomotivförare.....
|
473
|
662
|
Mani. kontorsskrifvare .
|
122
|
Öfverbanmästare.....
|
27
|
29
|
Stationsskrifvare ....
|
352
|
Öfverkonduktör.....
|
315
|
361
|
Kvinnl. stationsskrifvare
|
20
|
Stationsmästare å 6 klass
|
|
|
Lokomotivmästare . . .
|
27
|
station........
|
158
|
195
|
Vagnmästare.....
|
14
|
Stationsmästare å Örebro
|
|
|
Öfverbanmästare ....
|
27
|
—Svartå järnväg . . .
|
—
|
6
|
Lokomotivförare ....
|
1.051
|
Trädgårdsmästare . . . .
|
—
|
1
|
Maskinist.......
|
4
|
Maskinist........
|
7
|
11
|
Banmästare af 1 klass .
|
26
|
Materialvakt.......
|
18
|
26
|
Trädgårdsmästare . . .
|
5
|
Vagnförman.......
|
40
|
57
|
Eörrådsmästare ....
|
6
|
Banmästare.......
|
146
|
185
|
Stationsmästare å 5 kl.
|
|
Eldare . ........
|
524
|
785
|
station.......
|
77
|
Mani. kontorsbiträde . . .
|
332
|
529
|
Bangårdsmästare ....
|
18
|
Stationsmästareå7klass stn.
|
46
|
26
|
Tågmästare......
|
295
|
Packmästare.......
|
170
|
237
|
Banmästare af 2 klass .
|
169
|
Stationskarlsförman . . .
|
289
|
391
|
Vagnförman......
|
33
|
Portvakt vid 1 klass stn.
|
|
|
Stallförman......
|
24
|
|
10
|
11
|
|
|
|
|
|
Stationsmästare å 6 kl.
|
|
Vaktmästare.......
|
8
|
10
|
station.......
|
150
|
Kvinnl. kontorsbiträde . .
|
16
|
25
|
Konduktör.......
|
404
|
Vagnsmörj are......
|
168
|
174
|
Mani. kontorsbiträde . .
|
720
|
Portvakt........
|
11
|
14
|
Stationsförman.....
|
650
|
Lokomotivputsare ....
|
142
|
204
|
Portvakt å 1 klass stu
|
|
Vagnputsare.......
|
65
|
106
|
eller verkstad ....
|
13
|
Pumpare och kolvakter . .
|
114
|
197
|
Lokomotiveldare ....
|
1,078
|
Stationskarl .......
|
1,677
|
2,328
|
Vagnskötare......
|
39
|
Banvakt ........
|
1,546
|
1,891
|
Förrådsförman.....
|
35
|
Kontorsvakt.......
|
Öl
|
36
|
Maskin- och pannskötare
|
27
|
Notisbärare.......
|
15
|
|
Stationsmästare å 7 kl.
|
|
|
|
|
|
40
|
Summa
|
7,183
|
9,478
|
Kvinnl. kontorsbiträde .
|
30
|
Tjänstemän.......
|
786
|
944
|
Vaktmästare......
|
8
|
Betjänte........
|
6,397
|
8,634
|
Banvakt. . ......
|
2,236
|
Summa
|
7,183
|
9,478
|
Transport
|
8,327
|
33
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
a) enligt 1874 års aflöningsreglemente med däri b) enligt 1897 års aflöningsreglemente
sedermera vidtagna ändringar. med däri sedermera vidtagna ändringar.
|
År
1880
|
År
1890
|
År
1897
|
|
År
1899
|
År
1903
|
Sammandrag:
|
|
|
|
Sammandrag:
|
|
|
Styrelsen....
|
.... 97
|
181
|
227
|
Styrelsen . . .
|
.... 290
|
352
|
Distrikten . . .
|
.... 4.174
|
5,254
|
6,508
|
Distrikten . . . .
|
|
9,478
|
|
Stimma 4,271
|
5,485
|
6,785
|
|
Summa 7,478
|
9,830
|
I
e) enligt 1907 års aflönings¬
reglemente.
År
1912
Transport
|
8,327
|
Vagn- och stallkarlar . .
|
1,552
|
Förrådsvakt......
|
60
|
Stationskarl......
|
4,001
|
Summa
|
13,940
|
Tjänstemän af högre grad
|
1,101
|
> > lägre >
|
12,839
|
Summa
|
13,940
|
Ångfärjor:
|
Befälhafvare ,.....
|
3
|
Förste styrman och re-
|
servbefälhafvare . . .
|
3
|
Ofvermaskinist ....
|
3
|
Andre styrman ....
|
3
|
> maskinist ....
|
3
|
Tredje styrman ....
|
3
|
» maskinist ....
|
8
|
Förhandseldare......
|
19
|
Sorgängare......
|
3
|
Timmerman......
|
3
|
Eldare........
|
20
|
Matroser.......
|
23
|
Summa
|
94
|
Tjänstemän af högre grad
|
12
|
> 2 lägre >
|
82
|
Summa
|
94
|
Sammandrag:
|
Styrelsen . . • ....
|
518
|
Distrikten.......
|
13,940
|
Ångfärjorna .....
|
94
|
Summa
|
14,552
|
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 3 afd. 10 käft. (Nr 10).
5
34
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Uppgift å antalet extra ordinarie och extra befattningshafvare (utom extra
uppdelade på tjänstemän och betjänte,
|
1 S 8 0.
|
1 8 9 0.
|
|
Tj änste-
män.
|
Be tjänte.
|
Summa.
|
Tjänste¬
män.
|
Betjänte.
|
Summa.
|
Styrelsen...............
|
35
|
_
|
35
|
86
|
ii
|
97
|
Distrikten...............
|
41
|
1,166
|
1,207
|
48
|
1,999
|
2,047
|
Summa
|
76
|
1,16(5
|
1,242
|
134
|
2.010
|
2,144
|
Hvartill kommer verkstads- och förråds-
arbetare ..............
|
_
|
1,102
|
1,102
|
—
|
1,494
|
1,494
|
Lägges härtill ordinarie personal enligt
Bil. A erhålles...........
|
842
|
3,429
|
4,271
|
865
|
4,570
|
5,435
|
Summa summarum
|
918
|
5,697
|
6,615
|
993
|
8,074
|
9,073
|
(utom extra banarbetare och grindvakter.)
|
|
|
|
|
|
|
Bil- C-
Statens järnvägars utsträckning och trafikens omfattning aren 1880,
1890. 1897, 1899, 1903, 1910, 1912.
Å r.
|
Trafikerad
banlängd i
medeltal
för året
km.
|
Millj.
tåg¬
kilometer.
|
1880 ......
|
. . . 1.945
|
6'16
|
1890 ......
|
. . . 2,613
|
8-17
|
1897 ......
|
|
13-07
|
1899 ......
|
|
15-80
|
1903 ......
|
. . . 4.110
|
18'3o
|
1910......
|
. . . 4,380
|
22-67
|
1912......
|
. . . 4,460
|
—
|
Millj.
vagnaxel-
kilometer.
|
Millj.
person¬
kilometer.
|
Millj.
ton¬
kilometer
(taxeradt
gods).
|
Millj.
bruttoton-
kilometer.
|
205-33
|
154-97
|
182-74
|
1,129-68
|
300-72
|
206-53
|
290-52
|
1,785-46
|
486’58
|
398-29
|
568-06
|
3,086-27
|
580'7 2
|
418'46
|
735-83
|
3,865-71
|
701-19
|
515-23
|
993-95
|
5,130-45
|
879-06
|
846-08
|
1,447-72
|
7,278-50
|
Andra kammarens -tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
35
Bil. B.
ban arbetare och gTindvakter) under åren 1880, 1890, 1897, 1899, 1903 och 1912,
resp. tjänstemän af högre och lägre grad.
1 8 9 7.
|
1 8 9 9.
|
1 9 0 3.
|
19 12.
|
Tjänste¬
män.
|
Betjänte.
|
Summa.
|
Tjänste¬
man.
|
Betjänte.
|
Summa.
|
Tjänste¬
man.
|
Betjänte.
|
Summa.
|
Tjänste¬
män af
högre gr.
|
Tjänste¬
män af
lägre gr.
|
Summa.
|
120
|
23
|
143
|
135
|
29
|
164
|
173
|
54
|
227
|
85
|
84
|
169
|
55
|
3,069
|
3,124
|
108
|
3,925
|
4,033
|
164
|
5,927
|
6,091
|
190
|
4,475
|
4,665
|
175
|
3.092
|
3,207
|
243
|
3,954
|
4,197
|
337
|
5,981
|
6,318
|
275
|
4.559
|
4.834
|
—
|
1,850
|
1,850
|
—
|
2,566
|
2,566
|
—
|
3,044
|
3,044
|
—
|
2,999
|
2,999
|
953
|
5,782
|
6,735
|
1,041
|
6.432
|
7,473
|
1,271
|
8,559
|
9,830
|
1,603
|
12.949
|
14,552
|
1,128
|
10.724
|
11.852
|
1,284
|
12,952
|
14,236
|
1.608
|
17,584
|
19.192
|
1,878
|
20,507
|
22.385
|
Bil. D.
Uppgift
ä antalet bestraffningar vid statsbanorna under åren 1890, 1903, 1909 och 1911 jämte
|
antalet personal under samma år.
|
|
|
*
•
|
„ Antal
A r. bestraff¬
ningar.
|
Antal
personal. *)
|
Antal .
bestraff¬
ningar i
förhållande
till antalet
personal
o/Q
|
1890 ......
|
................... 595
|
9,073
|
6‘5
|
1903 ......
|
................... 1,238
|
19,192
|
6'4
|
1909 ......
|
................... 1,135
|
22.363
|
5-0
|
1911......
|
................... 1,148
|
21.680
|
5*2
|
*) Extra banarbetare och grindvakter ej medräknade.
36
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Bil. E.
Svar å begärda uppgifter rörande de preussiska statsbanorna.
Uppgifter rörande vissa främmande länders statsbanepersonal och järn¬
vägstrafik lämnas för år 1909, det senaste år för hvilket fullständiga uppgifter
föreligga, dock afse uppgifterna rörande antalet ordinarie befattningar vid de
österrikiska statsbanorna år 1910.
Uppgifter i ifrågavarande afseende ha från utskottet begärts endast rörande
de preussiska statsbanorna. Det material, som finnes i kungl. styrelsen tillgäng¬
ligt, redovisar emellertid icke resp. ordinarie tjänsteställningar vid de preussiska
statsbanorna. Däremot finnas uppgifter tillgängliga rörande antalet ordinarie
befattningar i olika tjänstegrader vid vissa andra länders statsbanor, som med
hänsyn särskild! till trafiknätets omfattning äro mera jämförliga med Sveriges
statsjärnvägar än hvad Preussens statsbanor äro. Dels på grund häraf, dels för
att utfylla den lucka i besvarandet af de begärda uppgifterna, som uppstår med
anledning af det preussiska materialets bristfällighet, lämnas sammandrag rörande
banlängd, trafik och personal för utom Preussens statsbanor äfven Sachsens,
Bayerns och Österrikes statsbanor i följande tabeller:
A. Banlängd och trafikarbete år 1909 vid Preussens, Sachsens, Bayerns och
Österrikes statsbanor.
B. Personal år 1909 vid d:o.
C. Utgifter vid preussiska statsbanorna under år 1909 (den enda tillgängliga
uppgift rörande personalens förgrening på olika tjänstebefattningar i
Preussen).
D. Redogörelse för antalet ordinarie befattningar vid Sachsens statsbanor vid
1909 års slut.
E. Redogörelse för antal ordinarie befattningar vid Bayerns statsbanor år 1909.
P. Redogörelse för antalet ordinarie befattningar med angifvande af högsta lön
vid Österrikes statsbanor och 1910 års slut.
Den olika uppställning, som kommer till synes i de olika tabellellerna,
betingas af materialets heterogenitet.
37
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Preussens, Sachsens, Bayerns och Österrikes statsbanor.
Anm. Uppgifterna för Bayern omfatta Rechtsrheinisches Netz: uppgifterna för Österrike statsbanor och
enskilda banor, trafikerade af statsbanorna.
A. Banlängd och trafikarbete år 1909.
|
Preussen
(normal-
|
Sachsen
(normal-
|
Bayern
(Reehts
Rhein)
|
Österrike
(Bahnen im Be-
triebe der
|
|
spåriga
|
spåriga
|
(normal-
|
R. K. Staats-
|
|
järnvägar).
|
järnvägar).
|
spåriga
järnvägar).
|
eisenbahnver-
waltung). *
|
Trafikerad banlängd............ km
|
36,680
|
2,825
|
6,727
|
18,643
|
Miljoner tågkilo in eter........ . . .
|
460
|
33
|
60
|
142
|
» vagnaxelkilometer ......
|
19,530
|
1,259
|
2,181
|
5,646
|
» personkilometer........
|
24,111
|
2,020
|
2,509
|
5,883
|
» tonkilometer taxeradt gods......
|
36,155
|
2,165
|
3,488
|
10,936
|
» bruttotonkilometer..........
|
165,702
|
9,961
|
17,641
|
37,966
|
B. Personal år 1908.
Etatsmässige Beamte.........
|
176,077
|
16,172
|
27.208
|
|
Diätarische Beamte.......
|
11,513
|
969
|
65
|
_
|
Arbeiter.............
|
290,817
|
28,212
|
27,560
|
—
|
Summa
Angestellte: Beamte...........
Unterbeamte..........
|
478,407
|
45,353
|
54,883
|
—
|
IVeibliche Bedienstete........
Diener............
|
1
)
|
|
|
105,902
|
Arbeiter im Taglohn........
|
—
|
—
|
—
|
119,095
|
Summa
|
—
|
' —
|
—
|
224,997
|
Häraf i: Förvaltningstjänst.......
|
20,542
|
2,449
|
2,991
|
1.856
|
Underhålls- och bevakningstjänst ....
|
122,326
|
9,741
|
13,027
|
83,344
|
Stations- och konduktörstjänst.....
|
201,736
|
24,171
|
23,959
|
86,372
|
Lokomotiv- och verkstadstjänst.....
|
133,803
|
8,992
|
14,856
|
53,425
|
Summa
Personal i medeltal per:
|
478,407
|
45,353
|
54,833
|
224.997
|
bankilometer...........
|
13-03
|
16-00
|
8-13
|
12-07
|
100,000 tågkilometer...........
|
104-02
|
136-20
|
85-50
|
158-56
|
100,000 vagnaxelkilometer........
|
2-46
|
3-59
|
2-52
|
3-99
|
* Häraf smalspåriga järnvägar 426 km.
|
|
|
|
|
38 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
C. Utgifter vid preussiska statsbanorna under år 1909.
I. Aflöningar (exkl. hyresbidrag och andra personliga utgifter).
|
|
Präsidenten..........
|
Mark.
287,733
|
Lokomotivfiihrer.........
|
Mark.
-1
37,953,821
|
Mitglieder des Zentralamts und der
|
3,141,748
|
Zugfuhrer............
|
13,896,164
|
Direktionen..........
|
Wagenmeister..........
|
33,019,789
|
Törstande der Betriebs-Maschinen-
|
3,276,093
|
Maschinenwärter.........
|
8,581,685
|
Regierungsbaumeister und Recbnungs-
direktoren...........
|
988,084
|
Lokomotivheizer.........
Wagenwärter...........
|
26,402,657
49,747,803
|
Hauptkassenrendanten.......
|
632,879
|
Schaffner .............
|
42,444,151
|
Techn. Eisenbahnsekretäre ....
|
5,748,854
|
Bahnwärter............
|
24,603,477
|
Nicht techn. Eisenbahnsekretäre . .
|
24,300,264
|
Summa I
|
349,210,931
|
| Bahnhofvorsteher.........
|
21,569,507
|
Afgår
|
50,000,000
|
1 Betriebssekretäre.........
|
51,052,047
|
|
299.210,931
|
Kanzlisten............
|
I, 564,175
II. Hysc
|
sbidrag. Summa II
|
54,215,287
|
III. Andra personliga utgifter.
I
|
1
|
Remunerierung von Hilfsarbeiter im
|
Mark.
|
Löhne ausschliesslich der unter Unter-
haltung der baulichen und ma-
|
Mark. 1
!
|
Beamtenverhältnis.......
|
15,501,797
|
schinellen Anlagen verrechnende*
|
i
|
Vergiitung an ausserhalb des Beam-
tenverhältnisses beschäftigte Ge-
hilfen.............
|
8,907,610
|
Löhne:
för die Hilfskräfte im untern
Dienst...........
|
70,503,612
|
Steuernzulagen ..........
|
3,652,220
|
fur sonstige Arbeiter.....
|
88,577,178
|
Dienstkleidungszuschiisse fur Unter-
beamte............
|
3,454,500
|
Summa III
|
190,596,917
|
S a in m a nd r a g.
Summa I.................... 349,210,931
Afgår*..................... 50,000,000 299,210,931
Summa II......................... 54,215,287
„ in......................... 190,596,917
Summa I—III 544,028.135
Der zur Einkommenverbesserung der Beamten in 1908 in Ausgaberest gestellte Betrag.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
39
D. Redogörelse för antalet ordinarie befattningar vid Sachsens statsbanor
och 1909 års slut.
(Beamtenbestand 31 dec. 1909.)
Tjänst.
i
.....
|
Beräknadt
utgöra.
|
Antal
befattningar.
|
Högsta lön
(utom Neben-
beziige).
Mark.
|
I. Generaldirektion.
|
|
|
|
j President, Tizepräsident.............
|
|
2
|
11-13,000
|
J Oberräte.............
|
Person, af
|
21
|
9,300
|
| Amtmänner.........
|
( högre grad ]
|
12
|
7,200
|
Assessoren ... ......
|
|
3
|
3,600
|
|
Summa I
|
38
|
—
|
II. Högre tekniska byråer.
|
|
|
|
Törstande, Amtmänner............
|
|
20
|
7,200
|
| Oberinspektor............
|
|
1
|
6,600
|
Inspektor .............
|
|
1
|
5,400
|
| Obersekretäre..............
|
Högre grad
|
28
|
5,100
|
j Sekretäre ............
|
|
50
|
4,200
|
1 Regierungsbaumeister..........
|
|
2
|
3,600
|
J Bahn-, Telegraphenmeister I Kl. Lägre grad.....
|
|
32
|
3.300
|
Assistenten, Gasmeister II Kl. (1). Högre grad (utom i) . .
|
|
35
|
3,000
|
| Technische Bureauassistenten II Kl.....
|
|
10
|
2,700
|
Zeicbner............
|
|
4
|
2,400
|
I Scbreiber..............
|
’ Lägre grad <
|
2
|
2,100
|
Materialausgeber........
|
|
3
|
1,800
|
Bnreandiener..........
|
|
9
|
1,700
|
|
Summa II
|
197
|
—
|
III. Centrala kontor.
|
|
|
|
Hauptkassierer, Verkebrs-Oberinspektor ...
|
|
2
|
6,600
|
Torstand des Revisiousbureaus.......
|
|
1
|
6,000
|
Törstande.............
|
Högre grad
|
9
|
5,400
|
Obersekretäre. Kassierer (1), Kassenrevisoren (4).....
|
53
|
5,100
|
Sekretäre, Bahnbofsvorsteher (3) . .
|
|
306
|
4,200
|
Eisenbahnassistenten...... |
|
|
315
|
3,000
|
Botenmeister. Lägre grad.......
|
|
5
|
2,400 !
|
40
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
'
Tjänst.
|
Beräknadt
utgöra.
|
Antal
befattningar.
|
Högsta lön
(utom Neben- !
bezfige.)
Mark.
i
|
Schreiber, Maschinenwärter I Kl. (1)..........
|
|
12
|
2,100
|
Maschinenwärter II Kl. (2), Steindrucker (2).......
|
|
1 18
|
1,800 j
|
Fahrkartendrucker (2), Materislausgeber (12).......
Bureaudiener, Kassendiener (5).............
|
Lägre grad
|
1
35
|
1,700
’ |
|
Eisenbahngehilfinnen..................,
|
|
13
|
1,600
|
Summa III
|
769
|
— ■
|
IY. Driftsdirektionema.
Technische Oberräte als Törstande...........
|
|
6
|
9,300 i
|
! Amtmänner......................
|
|
56
|
7,200
|
| Verkehrsinspektoren..................
|
|
6
|
5,400 1
|
Obersekretäre (2), Obervorsteher (96), Verwalter I Kl. (13)
|
! Högre grad =
|
in
|
5,100
|
Vorsteher (452), Sekretäre (72), Verwalter II Kl. (11) . . .
|
|
535
|
4,200
|
Åssessoren (2), Regiernngsbaumeister (4), Oberbahnmei-
|
|
26
|
3,600
|
ster (20)........................
|
|
Bahnmeister I Kl. Lägre grad..............
|
|
123
|
3,300
|
Assistenten (1,948). Högre grad. Bahnmeister II Kl. (167).
|
Lägre grad .
|
2,115
|
3,000
|
Techniscbe Bureauassistenten..............
|
|
9
|
2,700 ;
|
1 Zeichner (5), Boden- (149), Scbirrmeister (332) Oberschaffner
|
|
990
|
2,400
|
(504).......................
|
|
I Scbreiber, Anfseher (333), Kranfnhrer (4), Werkfuhrer (2),
Wagenmeister (99) Wagenwärter (14), Weichenwärter
|
|
774
|
2,100
|
I Kl. (322).....................
|
> Lägre grad <
|
I Schaflher (3,232), Weichen- (1,878) II Kl.. Maschinenwärter
|
|
5,211
|
1,800
|
(11) II Kl. Pförtner (90)...............
|
|
Bureandiener.....................
|
|
6
|
1,700
|
Eisenbahngehilfinnen..................
|
|
3
|
1,600
|
Bahnwärter (1,660), Stationswärter (133), 'Wachter (58) . .
|
|
1,851
|
1,500
|
|
Summa IV
|
11,822
|
—
|
V. Maskinafdelningarna.
|
|
|
|
Amtmänner, Haschineninspektor (1)...........
|
1
|
7
|
7,200
|
Sekretäre (5), Heizhausvorsteher I Kl. (13)........
|
> Högre grad <
|
18
|
4,200
|
Regierungsbaumeister (2), Heizhausyorsteher II Kl. (9) . .
|
|
11
|
3,600
|
Assistenten (32), Högre grad. Lokomotivfnhrer (1,112). Lägre
|
grad ....
|
1,144
|
3,000
|
Wagenmeister I Kl...................
|
| Lägre grad ■
|
3
|
2,400
|
Schreiber (6), Maschinenwärter I Kl. (3), Werkfuhrer (1) .
|
10
|
2,100
|
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
41
Tjänst.
|
Beräknadt
utgöra.
|
Antal.
|
Högsta lön
(utom Keben-
beziige)
Mark.
|
Feuermänner I Kl................
|
1
|
742
|
2,000
|
» II Kl. (719), Maschinenwärter II Kl. (14), Ma-
terialausgcber (25)...........
|
> Lägre grad <
|
758
|
1,800
|
|
Summa V
|
2,693
|
_
|
VI. Elelctrotekniska af delningarna.
|
|
|
|
Amtmänner.................
|
|
5
|
7,200
|
Obersekretar (1), Törstande von Elektrizitätsw......
|
|
4
|
5,100
|
Sekretäre......................
|
> Högre grad<
|
6
|
4,200
|
Begierungsbaumeister (1), Ober-Telegraphenmeister (1), Verk-
|
|
|
|
meister (7)....................
|
|
9
|
3,600
|
Telegraphenmeister I Kl. Lägre grad..........
|
|
8
|
3,300
|
» II • (12). Lägre grad. Assistenten (12). Högre grad
|
24
|
3,000
|
Aufseher (17), Schreiber (1), Werkfiihrer (1), Maschinen-
|
i
|
|
|
wärter (8) I Kl....................
|
|
27
|
2,100
|
Maschinenwärter II Kl. (6), Telegraphenwärter (13) ....
|
1
|
19
|
1,800
|
|
Summa VI
|
102
|
_
|
VII. Verkstadsafdelning ärna.
|
|
|
|
Amtmänner..............•
|
|
9
|
7,200
|
Obersekretäre.............
|
|
4
|
5,100
|
Oberwerkmeister.............
|
> Högre grad ■.
|
11
|
4,800
|
Sekretäre...............
|
|
44
|
4.200
|
Begierungsbanmeister (3), Werkmeister (45).......
|
|
48
|
3,600
|
Baknmeister I Kl. Lägre grad........
|
|
4
|
3,300
|
Assistenten (87). Högre grad. Lokomotivfiihrer (2). Lägre grad ....
|
89
|
3,000
|
Technische Bureauassistenten II Kl........
|
|
2
|
2,700
|
Wagenmeister I Kl................
|
|
1
|
2,400
|
Schreiber (5), Werkfiihrer (101), Aufseher (3), 'Wagenmeister (1)
|
Lägre grad ■
|
no
|
2,100
|
Maschinenwärter II Kl. (1), Materialausg. (31), Pförtner (5)
|
37
|
1,800
|
Bnreaudiener................
|
|
4
|
1,700
|
Wächter..................
|
_
|
13
|
1,500
|
Summa VII
|
076
|
—
|
VIII. Byggnaderna.
|
|
|
|
Amtmänner........ i
|
f
|
34
|
7,200
|
Obersekretar.........
|
|
1
|
5,100
|
Sekretäre...........
|
Högre grad<
|
5
|
4,200
|
Begierungsbaumeister........
|
1
|
13
|
3,600
|
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 sand. 3 afd. 10 Käft. (Nr 10) 6
42
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
, Beräknadt
T i a n s t. ...
J utgöra.
|
Antal.
|
Högsta lön
(utom Neben-
bezlige)
Mark.
|
Bahnmeister I Kl. Lägre grad...................
|
12
|
3,300
|
> II » (27). Lägre grad. Assistenter (47). Högre grad . . .
|
74
|
3,000
|
Technische Bureauassistenten II Kl............1
|
10
|
2,700
|
Zeiclmer.......................t Lägre grad <
|
2
|
2,400
|
Bauafseher (9), Schreiber (2)..............1 l
|
11
|
2,100
|
Summa Till
|
102
|
—
|
Sammandrag.
|
Antal.
|
|
Antal.
|
Öfver 10,000 M..........
|
2
|
Transport
|
|
9,100—10,000 >.........
|
27
|
3,100 4,000 M..........
|
291
|
7,100- 8,000 ».........
|
143
|
2,500-3,000 > .........
|
3,827
|
6,100— 7,000 ».........
|
3
|
2,100 2,400 > .........
|
1,951
|
5,100 6,000 >.........
|
218
|
1,800 2,000 . .........
|
6,788
|
4,100— 5,000 •........
|
975
|
1,500 1,700 > .........
|
1,934
|
Transport
|
|
Summa
|
16,159
|
E. Redogörelse för antal ordinarie befattningar vid Bayerns statsbanor
(Reehtsrheinisches Netz) år 1909.
Personalgrupper.
|
Löne-
klass.
|
Förvalt¬
nings¬
tjänst.
|
Under¬
hålls- 0.
banbe-
vak-
ningstj.
|
Stations-
och kon-
duktörs-
tjänst.
|
Lokomo¬
tiv- och
verk-
stads-
tjänst.
|
Antal
vid årets
slut.
|
|
Antal i medeltal för året.
|
|
I. Höherer Dienst.
|
|
|
|
|
|
|
Ministerialdirektoren, Präsidenten.......
|
4
|
7
|
—
|
—
|
-
|
7
|
Ministerialräte................
|
5
|
12
|
—
|
—
|
—
|
13
|
Oberregierungsräte..............
|
6
|
27
|
—
|
—
|
—
|
27
|
Summa Kl. 4—6
|
—
|
46
|
—
|
—
|
—
|
47
|
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
43
.
|
Löne-
klass.
|
Förvalt¬
nings¬
tjänst.
|
Under¬
hålls- 0.
banbe-
vak-
ningstj.
|
Stations-
och kon-
duktörs-
tjänst.
|
Lokomo¬
tiv- och
verk-
stads-
tjänst.
|
Antal
vid årets
slut.
|
.
|
|
Antal i medeltal för året.
|
|
Regierungsräte................
|
7
|
94
|
—
|
—
|
—
|
90
|
Direktionsräte, Oberinspektoren, Oberarzt, -geo¬
meter, Oberbau-, Obermaschineninspektoren . .
|
9
|
165
|
—
|
41
|
—
|
206
|
Direktionsassessoren, Inspektören.......
|
11
|
95
|
1
|
38
|
5
|
115
|
Eisenbabnassessoren, -geometer, Cbemiker, Offi-
ciale ...................
|
12
|
37
|
_
|
_
|
4
|
39
|
Summa I, kl. 4—12
|
—
|
437
|
1
|
79
|
9
|
497
|
II. Mitteler Dienst.
|
|
|
|
|
|
|
Oberbahnverwalter in bautechn. D.......
|
13
|
O
O
|
—
|
—
|
—
|
3
|
Bahnverwalter ...............
|
14
|
604
|
—
|
696
|
54
|
1,391
|
Technische Eisenbahnsekretäro, Oberbabnmeister
|
16
|
183
|
94
|
7
|
46
|
336
|
Eisenbahnsekretäre..............
|
17
|
745
|
3
|
2,965
|
103
|
3,718
|
Summa II, kl. 13—17
|
—
|
1,535
|
1)7
|
3,668
|
203
|
5,448
|
III. TJnterer Dienst.
|
|
|
|
|
|
|
Oberwerkfuhrer, Oberstationsmeister, Babnmeister,
Oberwagenmeister, Oberrangier-, Technische
Oberassistenten..............
|
18
|
167
|
227
|
290
|
146
|
827
|
Oberpackmeister, Kanzlisten, G-asmeister, Paliere
|
19
|
9
|
—
|
59
|
5
|
73
|
Oberlokomotivfiihrer.............
|
20
|
—
|
—
|
—
|
1,290
|
1,295
|
Zeichner, Zugfiihrer, Wagenmeister,Bauassistenten
|
21
|
132
|
135
|
811
|
—
|
1,056
|
Werkfuhrer, Statiouswärter, Rangier-, Tarm- . .
|
22
|
21
|
79
|
1,133
|
103
|
1,338
|
Bureangebilfe, Magazins-, Amts-.......
|
23
|
no
|
5
|
81
|
30
|
224
|
Packmeister, Lokomotivfuhrer, Wagenwärter . .
|
24
|
—
|
—
|
1,155
|
874
|
2,031
|
Direktionsdiener, Stationsaufseber, Zugspack-
meister, Packer im Stationsdienst, Schaffner,
Lokomotiyheizer, Eabrkartendrucker, "Weichen-
steller, Vorarbeiter im Bahnunterhaltungs- nnd
Rangierdienst...............
|
25
|
192
|
638
|
3,890
|
2,186
|
6,890
|
Kanzleigehilfe, Magazins-..........
|
26
|
149
|
1
|
203
|
25
|
369
|
Heizer, Packer im Eahrdienst, 'Wagenwärterge-
bilfe, Portiers, Stationsdiener, Babnsteigschaff-
ner, Blockwärter, Maschinen-, Strechen-, Nacht-
|
27
|
12
|
799
|
4,839
|
176
|
5,872
|
Bureandiener................
|
28
|
30
|
—
|
17
|
11
|
58
|
Bahnwärter, Scbranken-...........
|
30
|
—
|
1,149
|
—
|
—
|
1,111
|
Summa III, kl. 18—30
|
—
|
822
|
3,033
|
| 12,478
|
| 4,846
|
| 21,144
|
44
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Sammandrag.
|
|
Förvalt¬
nings¬
tjänst.
|
Under¬
hålls- och
banbevak-
nings-
tjänst.
|
Stations-
och kon-
duktörs-
tjänst.
|
Lokomotiv-
och verk-
stads-
tjänst.
|
Antal
vid årets
slut.
|
|
|
Antal i medeltal för året.
|
|
I Höherer Dienst Kl. 4—12 .
|
|
437
|
1
|
79
|
9
|
497
|
II Hittlerer > » 13-17 .
|
|
1,535
|
97
|
3,668
|
203
|
5,448
|
III Unterer > > 18—30 .
|
|
822
|
3,033
|
12,478
|
4,846
|
21,144
|
|
Summa
|
2,794
|
8,181
|
16,225
|
5,058
|
27,089
|
Redogörelse för antalet ordinarie befattningar med angifvande af högsta lön
(utom Nebenbezuge) vid Österrikes statsbanor och 1910 års slut.
Eisenbalinministerium:
Rangsklasse.
|
Staatsbeamte.
|
Staatsdiener.
|
Anzahl.
|
Krönen.
|
Stufe.
|
Anzahl.
|
Krönen.
|
II...................
|
1
|
20,000
|
11
|
18
|
1,600
|
IV...................
|
12
|
16,000
|
10
|
24
|
1,530
|
V...................
|
39
|
14,000
|
9
|
15
|
1,460
|
VI...................
|
88
|
8,800
|
8
|
—
|
1,390
|
VII...................
|
100
|
6,400
|
7
|
16
|
1,320
|
VIII...................
|
102
|
4,800
|
6
|
7
|
1,250
|
IX...................
|
88
|
3,600
|
5
|
21
|
1,180
|
X...................
|
52
|
2,800
|
4
|
18
|
1,110
|
XI...................
|
43
|
2,200
|
3
|
5
|
1,040
|
Rechnungs-................
|
—
|
—
|
2
|
—
|
970
|
praktikanten...............
|
8
|
800
|
1
|
—
|
900
|
Summa
|
538
|
—
|
—
|
124
|
—
|
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
45
Staatseisenbalinen:
Dienstklasse.
|
Beamte.
|
Bahnoffizian-
tinnen.
|
Unterbeamte.
|
Diener.
|
|
Anzakl.
|
Krönen.
|
Ånzahl.
|
Krönen.
|
1 Anzakl.
|
Krönen.
|
Anzakl.
|
Krönen.
|
IV...........
|
5
|
12,000
|
2
|
1,960
|
_
|
3,400
|
42
|
1,800
|
|
|
|
|
|
—
|
3,200
|
46
|
1,700
|
V...........
|
160
|
8,000
|
2
|
1,840
|
31
|
3,000
|
472
|
1,600
|
|
|
|
|
|
46
|
2,800
|
1,018
|
1,500
|
VI...........
|
803
|
6,000
|
7
|
1,720
|
299
|
2,600
|
2,125
|
1,400
|
|
|
|
|
|
697
|
2,400
|
2,832
|
1,300
|
VII...........
|
2,196
|
4,400
|
18
|
1,600
|
1,128
|
2,200
|
4,951
|
1,200
|
|
|
|
|
|
1,783
|
2,000
|
11,868
|
1,100
|
VIII...........
|
3,537
|
3,200
|
34
|
1,500
|
2,398
|
1,800
|
13,182
|
1,000
|
|
|
|
|
|
3,659
|
1,600
|
26,244
|
900
|
IX...........
|
4,544
|
2,600
|
206
|
1,380
|
3,882
|
1,400
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
3,247
|
1,300
|
—
|
_
|
X...........
|
3,666
|
2,000
|
106
|
1,300
|
3,234
|
1,200
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
63
|
1,200
|
—
|
—
|
—
|
--
|
Summa
|
14,911
|
—
|
438
|
—
|
20,404
|
—
|
62,789
|
—
|
Härtill:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tjänstemän med särskilda
löneförmåner.....
|
161
|
_
|
_
|
_
|
137
|
|
45
|
|
Summa summarum
|
15,072
|
—
|
438
|
—
|
20,541
|
—
|
62,825 |
|
Bil. F.
05
Uppgifter rörande trafik m. m. under åren 1895, 1900, 1906—1911.
|
1895.
|
1900.
|
1906.
|
1907.
|
1908.
|
1909.
|
1910.
|
1911.
|
Banlängd; ägande km. .
|
3,269
|
3,849
|
4,199
|
4,341
|
4,339
|
4,372
|
4,418
|
4,456
|
Lokomotivkilometer i tåg¬
tjänst ........
|
10,887,235
|
18,822,979
|
21,352,028
|
23,025,577
|
23,738,129
|
22,882,033
|
23,419,449
|
23,828,573
|
Vagnaxelkilometer å S. J.
|
381,712,329
|
630,122,606
|
795,705,288
|
830,896,874
|
834,429,889
|
806,026,228
|
' 879,063,069
|
895,597,402
|
Personkilomcter.....
|
249,986,784
|
454,430,823
|
652,068,813
|
739,821,638
|
743,674,573
|
785,451,612
|
846,083,380
|
—
|
Godstonkilometer af af-
giftspliktigt gods . . .
|
457,951,425
|
804,573,660
|
1,198,448,874
|
1,257,268,825
|
1,242,834,080
|
1,161,885,145
|
1,447,721,417
|
—
|
Byggnadskostnad vid årets
slut kr........
|
296,710,078
|
358,408,659
|
453,888,215
|
473,007,831
|
484,398,200
|
502,705,728
|
522,862,294
|
—
|
Bruttoinkomst.....
|
*27,671,000
|
44,626,000
|
60,017,000
|
64,063,000
|
64,321,000
|
63,976,000
|
72,131,000
|
76,617,000
|
Egentliga driftkostnader .
|
16,880,000
|
32,405,000
|
39,233,000
|
48,868,000
|
54,593,000
|
52,310,000
|
52,402,000
|
51,913,000
|
Afskrifningar m. m. . . .
|
880,000
|
1,570,000
|
2,417,000
|
2,099,000
|
2,580,000
|
2,611,000
|
3,148,000
|
5,000,000
|
Bidrag till personalens
pensionering.....
|
198,000
|
213,000
|
367,000
|
612,000
|
493,000
|
■ 531,000
|
682,000
|
1,697,000
|
Öfverskott
|
9,713,000
|
10,438,000
|
18,000,000
|
12,484,000
|
6,655,000
|
8,524,000
|
15,899,000
|
18,007,000
|
* Häri ingår 423,000 = nettoinkomst från Gällivarebanan.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
47
Order nr 552.
Bil. H.
Arbetsordning för distriktsförvaltningarna.
§ 39.
3. Öfver ofta förekommande ärenden, med afseende å Indika anses ändamåls¬
enligt, att de finnas sammanförda på ett ställe, såsom reklamationsärenden, ansök¬
ningar om anställning vid Statens järnvägar m. fl., må föras särskilda liggare. Ären¬
de, som sålunda blifvit infördt i liggare, må icke tillika införas i diariet.
De ärenden, som skola införas i den af distriktssekreteraren enligt § 7 förda
liggaren öfver rättegångar m. m., beköfva icke på annat sätt å distriktschefsexpedi¬
tionen diarieföras.
4. I diarium eller liggare må icke införas hvarje inkommet ärende, utan
införandet däri bör begränsas till hvad som kan anses nödvändigt. Sålunda bör i dia¬
rium eller liggare icke införas ärenden af enklare art eller mera tillfällig betydelse,
såsom ansökningar om tjänstledighet, framställningar om sjukaflöning, trycksaker
samt regelbundet återkommande rapporter, uppgifter och dylikt.
För öfrigt må distriktschefen eller vederbörande afdelningsföreståndare, en
hvar i hvad hans expedition angår, meddela närmare bestämmelser, om hvilka
ärenden som icke behöfva i diarium eller liggare införas.
Handlingar, som sålunda icke införas i diarium eller liggare, förvaras grupp¬
vis i fack, kartong eller dylikt, hvari de inläggas i den ordning, i hvilken de in¬
kommit.
§ 44.
1. Med afseende å ärendenas handläggning inom distriktsförvaltningen gäl¬
ler, att synnerlig uppmärksamhet och omtanke bör ägnas däråt, att det skriftliga för¬
farandet begränsas till hvad som är oundgängligen nödvändigt, samt att i stället
muntlig förhandling må äga rum i all den omfattning, som efter förhållandena
kan vara lämplig.
För gemensamma öfverläggningar i vissa ärenden, rörande hvilka närmare
kännedom om de lokala förhållandena erfordras, böra distriktschefen och afdelnings-
föreståndarna lämpligen tillsammans företaga resor till ort och ställe.
Är fråga allenast om inhämtande af upplysning rörande visst sakförhållande,
böra vederbörande, utan anlitande af mellanhand, vända sig till den, som är i stånd
att i första hand meddela den erforderliga upplysningen.
Regelbundet återkommande skriftliga rapporter från underordnade till öfver-
ordnade böra i möjligaste mån undvikas. I stället böra de senare stå i ständig
kontakt med de förra, så att därigenom en personlig och fortlöpande kontroll må
kunna utöfvas.
Ä hvarje expedition och kontor stall vederbörande förman öfvervaka och
tillse, att icke några onödiga skrifarbeten må äga rum, och att icke några öfver-
flödiga liggare, journaler eller dylikt må uppläggas och föras.
Enkelhet och
skyndsamhet
i ärendenas
behandling.
48
Andra kammarens tredje tillfälliga ■utskotts utlåtande Nr 10.
2. Inkomna ärenden böra behandlas och bringas till afgörande med största
möjliga skyndsamhet.
Därest förhållandevis lång tid kan förväntas åtgå, innan ett från enskild
person eller från annan än järnvägsförvaltningen tillhörande myndighet inkommet
ärende kan afgöras, skall medelst brefkort afsändaren genom den, som har att hand¬
lägga ärendet, meddelas underrättelse, att ärendet inkommit.
I ändamål att kunna öfvervaka ärendenas skyndsamma behandling bör den,
som har att ansvara för arbetets gång, tid efter annan genomgå och granska de hos
honom förda diarier eller de för vissa ärenden förda liggare.
Tjänsteman bör hafva de ärenden, som af honom emottagits till bearbetning,
men hvilka han icke slutbehandlat, förvarade i korg, pärm eller dylikt på särskild
en gång för alla bestämd plats, så att de i händelse af förfall för tjänstemannen må
finnas för vikarien tillgängliga.
§ 45.
Tjänste- 1. Skrivelser och meddelanden i tjänsten skola af fattas så kort och enkelt
affattande som lämpligen kan ske utan åsidosättande af nödig fullständighet och tydlighet.
m Onödiga upprepningar af hvad i ärendet förekommit må icke äga rum.
Härutinnan hänvisas till innehållet i härom särskildt utfärdad order. Jfr
order n:r 396.
Hvad angår själfva uppställningen af skrivelser samt lämnandet af viss mar¬
ginal skola iakttagas därutinnan gifna bestämmelser. Jfr order n:r 52 och 53.
2. I alla de fall, där så finnes lämpligt, böra för skriftväxling användas
formulär till ifyllning.
Vid infordrande från flera håll af uppgifter, som lämpligen böra samman¬
ställas i tabellform, skola för underlättande af vederbörandes arbete samt för vin¬
nande af likformighet i fråga om uppgifterna blanketter till desamma öfversändas
för ifyllning.
Därest användande af formulär för oftare återkommande skrivelser skulle
synas en tjänsteman ändamålsenligt, bör han hos vederbörande förman göra fram¬
ställning om inrättande däraf. Om inrättande af sådana formulär, som synas böra
anskaffas genom biljett- och blankettkontorets försorg, göres framställning hos
Kungl. Styrelsen.
3. I all den utsträckning, som kan befinnas lämplig, böra inkomna ärenden
expedieras genom påskrift å den inkomna handlingen eller å särskildt omslag eller
vidhäftadt blad till densamma.
Därvid bör, särskildt för det fall att ärendet icke skall gå utom järnvägs¬
förvaltningen, i regel icke vara behöfligt att taga kopia eller afskrift af påskriften.
Om det beslut, som fattats, eller den åtgärd, som vidtagits, må i stället, där ärendet
är infördt i diarium eller särskild liggare, göras en kort anteckning i diariet eller
liggaren.
Aktpåskrift, som tecknas å inkommen skrifvelse, bör alltid anbringas omedel¬
bart efter texten till skrifvelsen eller näst föregående aktpåskrift.
Vid skriftväxling med allmänheten bör aktpåskrift i regel icke komma till
användning.
4. Finnes ett ärende icke kunna expedieras genom en aktpåskrift, utan
särskild skrifvelse måste aflåtas, bör, där så lämpligen kan ske, skrifvelsen ut-
skrifvas direkt utan att förut uppsättas i koncept.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
49
I detta fall skall kopia af skrifvelsen tagas, där det är af vikt, att orda¬
lydelsen af skrifvelsen finnes bevarad. Eljest må vara till fyllest, att om innehållet
i densamma göres en kort anteckning antingen å akten i ärendet, om denna skall
behållas, eller i diariet eller liggaren, om ärendet är diarieförd!
Order nr 654.
Arbetsordning för Kung! Järnvägsstyrelsen.
§ 40.
3) öfver ofta förekommande ärenden, med afseende å Indika anses ändamåls¬
enligt, att de finnas sammanförda på ett ställe, såsom ärenden angående restitutioner,
ansökningar om anställning vid Statens järnvägar m. fl., må föras särskilda liggare.
Ärende, som sålunda blifvit infördt i liggare, må icke tillika införas i diariet.
4) I diarium eller liggare må icke införas hvarje inkommet resp. utgående
ärende, utan bör införandet däri begränsas till hvad som kan anses nödvändigt. Så¬
lunda böra i diarium eller liggare icke införas ärenden af enklare art eller mera
tillfällig betydelse, såsom ansökningar om tjänstledighet, framställningar om sjuk-
aflöning, trycksaker samt regelbundet återkommande uppgifter o. d.
För öfrigt må vederbörande byrådirektör, en hvar i hvad hans byrå angår,
meddela närmare bestämmelser om hvilka ärenden, som icke behöfva i diarium eller
liggare införas.
Handlingar, som sålunda icke införas i diarium eller liggare, förvaras grupp¬
vis i fack, kartong eller dylikt, hvari de inläggas i den ordning, i hvilken de in¬
kommit.
§ 44.
1) Med afseende å ärendenas handläggning gäller, att synnerlig uppmärk¬
samhet och omtanke bör ägnas däråt, att det skriftliga förfarandet begränsas till
hvad som_ är oundgängligen nödvändigt, samt att i stället muntlig förhandling må
äga rum i all den omfattning, som efter förhållandena kan vara lämplig, hvarvid
dock anteckning om förhandlingen bör göras.
För behandling af ärenden, som röra flera byråer, böra vederbörande byrå¬
direktörer lämpligen sammanträda till gemensam öfverläggning.
Är fråga allenast om inhämtande af upplysningar rörande visst sakförhål¬
lande, böra vederbörande, utan anlitande af mellanhand, vända, sig till den, som är
i stånd att i första hand meddela den erforderliga upplysningen.
Utredningar och uppgifter må icke infordras till större omfattning än som
för en föreliggande frågas bedömande verkligen erfordras samt må icke från linje¬
förvaltningen begäras rörande sådana förhållanden, hvarom lika väl kunna erhållas
tillräckliga upplysningar från distriktens rapporter eller annat hos Kung!. Styrelsen
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 sand. 3 afd. 10 Käft. (Nr 10.)
Enkelhet
och skynd¬
samhet i
ärendenas
behandling
m. m.
7
50
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
inom egen eller annan byrå förefintligt material. Städse bör iakttagas, att icke
genom infordrande af utredningar ock uppgifter orsakas mera arbete och större kost¬
nader än som må motsvara det mål som åsyftas.
Yid anbefallande af utredning eller infordrande af uppgifter bör, så vidt möj¬
ligt, ändamålet därmed angifvas, enär därigenom den, som har att lämna utred¬
ningen eller uppgifterna, bättre kan blifva i tillfälle att afpassa svaret så, att frå¬
gans kärnpunkt blir tillfredsställande behandlad.
Å hvarje byrå. och kontor skall vederbörande förman öfvervaka och tillse, att
icke några onödiga skrifarbeten må äga rum, och att icke några öfverflödiga liggare,
journaler eller dylikt må uppläggas och föras.
2) Öfver ärenden, som behandlas i Kung!. Styrelsen, må med det undan¬
tag, som framgår af § 42 här ofvan, icke uppsättas föredragningslistor. För att
tjäna till upplysning om, hvilka ledamöter som deltagit i ett ärendes afgörande,
höra, för det fall att protokoll icke hållits i ärendet, generaldirektören och vederbö¬
rande ledamöter teckna sina signaturer å konceptet till den utgående expeditionen,
därest sådant uppsatts.
Föres protokoll vid ett ärendes afgörande, skall enhvar, som deltagit i åtgö¬
rande!, teckna — såvidt möjligt före protokollets justering — sin signatur å proto¬
kollet invid den plats, å hvilken han finnes angifven såsom närvarande.
3) Ärende af beskaffenhet att kunna omedelbart afgöras, bör genast slutbe¬
handlas oberoende af den ordning, i hvithet ärendet tillkommit.
I öfrigt bör tillses, att hvarje inkommet ärende,. i förekommande fall efter
den utredning förhållandena påkalla, snarast möjligt bringas till afgörande..
Därest förhållandevis lång tid kan förväntas åtgå, innan, ett från enskild per¬
son eller från annan än jämvägsförvaltningen tillhörande myndighet inkommet ären¬
de kan afgöras, skall medelst brefkort afsändaren genom den, som. har att handlägga
ärendet, meddelas underrättelse, att ärendet inkommit.
§ 46.
Skrifvelsers 1) Skrivelser och meddelanden i tjänsten skola affattas sa kort och enkelt
affattande gom lämpligen kan ske utan åsidosättande af nödig fullständighet, och tydlighet.
m' m' Onödiga upprepningar af hvad i ärendet förekommit må icke äga rum. Jfr
order n:r 396.
Hvad angår själfva uppställningen af skrivelser samt lämnandet af viss
marginal äfvensom å hvilka slag af papper utskrifterna skola ske, skola iakttagas de
särskilda bestämmelser, som därom äro utfärdade. Jfr order n:r 52, 53 och 590.
2) I alla de fall, där så finnes lämpligt, böra för skriftväxling användas
formulär till ifyllning.
Yid infordrande från flera håll af uppgifter, som lämpligen böra sammanstäl¬
las i tabellform, skola för underlättande af vederbörandes arbete samt för vinnan¬
de af likformighet i fråga om uppgifterna blanketter till desamma öfversändas för
ifyllning.
3) I all den utsträckning, som kan befinnas lämplig, böra inkommande ären¬
den expedieras genom påskrift å den inkomna handlingen eller å särskildt omslag
eller vidhäftadt blad till densamma.
Därvid bör, särskildt för det fall att ärendet icke skall gå utom järnvägsför-
valtningen, i regel icke vara behöflig! att taga kopia eller afskrift af påskriften.
51
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Om det beslut, som fattats, eller den åtgärd, som vidtagits, må i stället, där ärendet
är infördt i diarium eller särskild liggare, göras en kort anteckning i diariet eller
liggaren.
Aktpåskrift, som tecknas å inkommen skrifvelse, bör alltid anbringas omedel¬
bart efter texten till skrifvelsen eller nästföregående aktpåskrift.
Vid skriftväxling med allmänheten bör aktpåskrift i regel icke komma till
användning.
4). Finnes. ett ärende icke kunna expedieras genom en aktpåskrift, utan sär¬
skild skrifvelse måste aflåtas, bör, där så lämpligen kan ske, skrifvelsen utskrifvas
direkt utan att förut uppsättas i koncept.
I detta fall skall kopia af skrifvelsen tagas, där det är af vikt, att ordalydel¬
sen af skrifvelsen finnes bevarad. Eljest må vara tillfyllest, att om innehållet i
densamma göres en kort anteckning antingen å akten i ärendet, om denna skall be¬
hållas, eller i diariet eller liggaren, om ärendet är diariefördt.
Bil. K.
Afskrift af Kungl. Järnvägsstyrel¬
sens Protokoll den 31 oktber 1911.
N ärvarande:
Generaldirektören Pegelow,
Öfverdirektören Klemming,
Byrådirektören Lundberg,
» Kjellin,
» Wahlquist,
> Bergelmer,
tjf » von Friesen.
§ 1.
Föredraganden, byrådirektör Wahlquist anförde:
Trafikafdelningens utgifter under år 1910 utgjorde inalles 17,529,471:26 kro¬
nor, däraf personalkostnader 15,444,604:46 kronor eller 88 % af totala kostnads-
summan. Häraf framgår utan vidare betydelsen af ett rationellt ordnande af perso¬
nalens tjänstgöring. Det måste tillses å ena sidan, att denna tjänstgöring är så
planlagd, att tjänstemännen få fullgöra sitt arbete under sådana förhållanden, att
öfveransträngning och onödiga personliga olägenheter undvikas, och å andra sidan,
att en fullt tillfredsställande arbetsprodukt erhålles.
De. skiftande förhållanden, som råda såväl på de olika statsbanedelama som
på . de olika platserna inom samma bandelar, göra det omöjligt att reglera tjänst¬
göringen genom allmänna för hela statsbanenätet gällande, i detalj gående föreskrif¬
ter. Styrelsen har därför också inskränkt sig till att genom utfärdade order, exem-
52
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
pelvis n:r 600, angifva några allmänna riktlinjer för tjänstgöringens ordnande, samt
öfverlämnat bestämmandet af detaljerna åt linjebefälet. Att härvid uppstått en del
ojämnheter, till nackdel stundom för personalen stundom för järnvägen, har gifvetvis
icke kunnat undvikas. Att afhjälpa dessa brister synes mig vara en bjudande^ nöd¬
vändighet. Härför fordras emellertid att några särskildt utsedde tjänstemän få un¬
der samarbete med linjebefälet verkställa undersökning å hela statsbanenätet rörande
det sätt, hvarpå tjänstgöringen vid trafikafdelningen är ordnad, för att sedermera,
efter vunnen erfarenhet härom, kunna upprätta förslag till erforderliga förändringar.
Jag har tänkt mig, att ifrågavarande uppdrag skulle lämnas åt en särskild
kommission bestående af tre personer, uti hvilken kommission trafikinspektörerna,
hvar och en för sin sektion, skulle vid undersöknings verkställande ingå som leda¬
möter.
Kommissionen torde böra erhålla uppdrag att undersöka
beträffande stationstjänstg öring en .
huruvida antalet af de å hvarje särskild station befintliga arbetskrafterna vore lämp¬
ligt afvägdt och tjänstgöringen ordnad på bästa sätt, hvarvid hänsyn bör tagas till
föreskrifterna om sabbatshvila och samarbete med befälet vid öfriga afdelningar
äga rum,
b vilket inflytande på personalbehofvet anordnandet af centralt ställbara väx¬
lar skulle i vissa fall medföra,
huruvida för några göromål användes personal med högre tjänsteställning än
arbetets art kräfde äfvensom huruvida å stationer af samma klass personaluppsätt¬
ningen vore i fråga om den använda personalens tjänsteställning likartad; samt
i hvilken utsträckning personalen toges i anspråk med arbete för postverkets
räkning och hvilket lokalutrymme för detsamma disponerades;
beträffande tågtjänstgöringen
huruvida genom konduktörspersonalens sammanförande i grupper för olika
slag af tåg och tjänstgöringsturernas ordnande — i vissa fall •— utan hänsyn till
distrikts- och sektionsgränser personalen lämpligen skulle kunna erhålla längre turer
och längre sammanhängande fritider och samtidigt härmed — med behörig hänsyn
tagen till föreskrifterna om sabbatshvila — besparing af personal kunde ernås, samt
ändamålsenligheten däraf, att tjänstgöringen å olika slag af tåg värdesattes
olika;
beträffande förenklade arbetsmetoder
huruvida å de större stationerna de med vagnars anteckning och journalisering
samt de med vagnslistors upprättande förenade göromålen skulle kunna ordnas på ett
mera arbetsbesparande sätt genom dessa göromåls sammanförande och genom resp.
formulärs förändring, samt
huruvida icke i vissa fall en förening af magasins- och tågtjänst lämpligen
borde kunna åvägabringas.
Med stöd af det anförda och på förslag af föredraganden beslöt Kungl. Sty¬
relsen att för uppgörandet af förslag till ordnandet af stations- och tågtjänstgöringen
vid trafikafdelningen å hela statsbanenätet tillsätta en kommission bestående af tre
personer, hvarjämte trafikinspektörerna skulle, hvar och en för sin sektion, ingå som
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
53
ledamöter i kommissionen med rätt att deltaga i undersökningar ock öfverläggningar
men icke i besluten; ock skulle byrådirektören vid trafikbyrån för kommissionen
utfärda en instruktion i 'hufvudsak i enlighet med de af föredraganden föreslagna
grunder för dess arbete;
att till ledamöter af kommissionen utse
Notarien G. E. Löfmarek,
Stationsinspektoren E. A. T. Wannholm,
Förste stationsskrifvaren J. E. Mårtensson;
att kommissionen skulle äga att af vederbörande distriktstjänstemän inhämta
alla de upplysningar, som utförandet af dess uppdrag erfordrades, äfvensom att, då
behof däraf ansågs föreligga, med sig adjungera i statens järnvägars tjänst anställda
lämpliga representanter för personalen;
att kommissionens medlemmar skulle under den tid, de för ifrågavarande upp¬
drags fullgörande vore frånvarande från stationeringsorten, åtnjuta rese- och trakta-
mentsersättning enligt resereglementet, hvarjämte för dem skulle utfärdas stående
fribiljett å statens järnvägar, äfvensom att de tjänstemän, kommissionen med sig
adjungerade, äfvenledes skulle vid frånvaro från stationeringsorten, som påkallats af
kommissionen, äga åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt resereglementet
samt erhålla tjänstebiljett;
att innan kommissionens förslag anmäldes till föredragning i Styrelsen, ve¬
derbörande distriktsförvaltningars yttrande däröfver skulle infordras;
och skulle distriktsförvaltningarna underrättas om detta Styrelsens beslut.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
I. Zanteson.
Enligt uppdrag:
Axel Wahlgren.
Bil. L.
. Jämlikt af Kung! Styrelsen genom beslut den 31 oktober 1911 åt underteck¬
nad gifvet bemyndigande får jag härmed fastställa följande
INSTRUKTION
för den nämnda dag tillsatta kommissionen, att lända till efterrättelse under den
tid kommissionen är sysselsatt med verkställandet af de undersökningar och afgif-
vandet af de förslag som här nedan äro angifna.
54
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
§ 1.
Kommissionens benämning är »Trafikafdelningens tjänstgöringskominission».
§ 2.
Kommissionen skall undersöka
A. beträffande stationstjänstgöring en
1) huruvida antalet af de å hvarje särskild station befintliga arbetskrafterna
är lämpligt afvägdt samt tjänstgöringen ordnad på bästa sätt och med hänsyn till
föreskrifterna om sabbatshvila,
2) hvilket inflytande på personalbehofvet anordnandet af centralt ställbara
växlar skulle i vissa fall medföra,
3) huruvida för några göromål användes personal med högre eller lägre tjänste¬
ställning än arbetets art kräfver äfvensom huruvida å stationer af samma klass per¬
sonaluppsättningen är i fråga om den använda personalens tjänsteställning likartad,
4) i hvilken utsträckning personalen tages i anspråk med arbete för postver¬
kets räkning och hvilket lokalutrymme för detsamma disponeras;
B. beträffande tågtjänstgöringen
1) huruvida genom konduktörspersonalens sammanförande i grupper för olika
slag af tåg och tjänstgöringsturernas ordnande — i vissa fall — utan hänsyn till
distrikts- och sektionsgränser personalen lämpligen kan erhålla längre turer och
längre sammanhängande fritider och samtidigt härmed -—- med behörig hänsyn till
föreskrifterna om sabbatshvila — besparing af personal kan ernås, samt
2) ändamålsenligheten häraf, att tjänstgöringen å olika slag af tåg för tjänst¬
göringstidens bestämmande värdesättes olika;
C. beträffande förenklade arbetsmetoder
1) huruvida å de större stationerna de med vagnars anteckning och joumali-
sering samt de med vagnslistors uppsättande förenade göromålen kunna ordnas på ett
mera arbetsbesparande sätt genom dessa göromåls sammanförande och genom resp.
formulärs förändring,
2) huruvida icke i vissa fall en förening af magasins- och tågtjänst lämpligen
kan åvägabringas
samt med ledning af de vidtagna undersökningarna inkomma med förslag
särskildt i följande hänseenden, nämligen
T), beträffande stationstjänstgöringen
1) till ändringar eller tillägg i bestämmelserna rörande personalens tjänstgö¬
ringstid och turernas anordnande,
2) till allmänna grunder rörande den tjänsteställning, _ som personalen med
hänsyn till det af densamma utförda arbetet lämpligen bör innehafva,
3) till de af undersökningen föranledda ändringar i sättet för tjänstgörin¬
gens ordnande å de särskilda stationerna, hvarvid samarbete i erforderliga fall skall
äga rum med befälet vid öfriga afdelningar;
E. beträffande tågtjänstgöringen
1) till omläggning af konduktörspersonalens turer i fråga om de genomgående
tågen,
2) till värdesättning af tjänstgöringen å olika slags tåg;
55
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
F. beträffande förenklade arbetsmetoder
1) till ordnandet af arbetet med vagnars journalisering och förandet af vagns-
listor, hvarvid särskildt bör angifvas, huruvida ett å trafikbyrån befintligt förslag
till ändradt formulär af vagnslista må befinnas lämpligt.
§ 3.
De i § 2 angifva undersökningarna skola af kommissionen verkställas medelst
personliga besök å stationerna med undantag i fråga om sådana, rörande hvilka kom¬
missionen utan svårighet kan med ledning af turlistor, tidtabeller och statistiskt ma¬
teriel bilda sig ett omdöme, samt genom resor med tågen; och skall kommissionen
därvid söka sätta sig in i personalens förhållanden och till pröfning upptaga de af per¬
sonalen framställda önskemål.
§ 4.
Kommissionens ständiga ledamöter sammanträda första gången på kallelse
af undertecknad, och skall kommissionen, i hvilken den i tjänsten främste af de
ständiga ledamöterna skall vara ordförande, därefter bedrifva sina undersökningar
utan andra afbrott än sådana, som af mig för visst fall föreskrifvas eller som, efter
hemställan af kommissionens ordförande, af mig medgifvas.
§ 5.
Kommissionens undersökningar beträffande förhållandena å stationerna skola
företagas trafiksektionsvis i af mig närmare bestämd ordning, och skall resultatet af
kommissionens undersökningar, som affattas skriftligen och undertecknas af samtliga
i undersökningen deltagande ledamöter, äfven de adjungerade, innehålla kortfattad
uppgift, särskildt för hvarje station, rörande antalet, fördelningen och tjänsteställ¬
ningen hos den använda personalen, huruvida å stationen finnas några säregna tra¬
fikförhållanden och af hvilken art dessa äro, samt hvad som i öfrigt kan vara ägnadt
att gifva en bild af rörelsen därstädes. Dessa uppgifter skola omedelbart efter af-
slutandet af undersökningen rörande hvarje särskild trafiksektion till mig insändas.
§ 6.
Kommissionens förslag angående de ändringar, som af de företagna undersök¬
ningarna kunna föranledas, och dess yttranden i ofvan angifna hänseenden skola af-
gifvas af dess ständiga ledamöter och först efter det samtliga trafiksektioner af kom¬
missionen genomgåtts för såvidt icke annat förfaringssätt af särskildt förhållande på¬
kallas. Dessa yttranden och förslag affattas enligt flertalets mening, med rättighet
för den ledamot, som har afvikande mening, att få denna vidlagd yttrandet, och
undertecknas af samtliga medlemmar.
§ 7.
Innan undersökningen å en trafiksektion börjar skall vederbörande distrikts-
förvaltning hafva därom underrättats.
56
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
§ 8.
Önskar kommissionen med sig adjungera någon tjänsteman, skall inkallande
af dylik ledamot ske efter hänvändelse till vederbörande trafikinspektör eller tra¬
fikdirektör.
Stockholm den 31 oktober 1911.
O. W. Wahlquist.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
I. Zanteson.
Afskrift.
Till
Konungen.
Bil. M.
Genom nådig remiss den 26 januari 1912 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
Järnvägsstyrelsen att skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande öfver en af Svenska
Statsbanornas kontorsbiträdesförbund den 6 december 1911 gjord framställning, af¬
seende dels inskränkning i den af Styrelsen tillsatta tjänstgörmgskommissionens ar¬
betsområde beträffande vissa af föreningen antydda delar af detsamma dels tillsät¬
tandet genom Eders Kungl. Maj :ts försorg af en ny kommission för behandling al
dessa delar af den nu befintliga kommissionens arbetsområde dels ock borttagandet
af beteckningen tjänstemän af »högre» och »lägre» grad; och får Styrelsen till åt¬
lydnad häraf, i underdånighet anföra följande.
Såsom motiv för sin framställning anför förbundet till en. början, att kon-
torsbiträdeskåren mer och mer undantränges af kontors- och stationsskrifvare och
att till följd häraf kontorsbiträdeskårens utnyttjande. måste sökas nedåt. Till be¬
lysande af detta påstående får Styrelsen hänvisa till bilagda uppgift (Bil. A.) a an¬
talet tjänstebefattningar af vissa slag vid Statens järnvägar åren 1908 1912, hvar-
af fram^r,antalet förste stationsskrifvare, manliga kontorsskrifvare vid distrikten,
stationsskrifvare samt extra ordinarie och extra stationstjänstemän af högre grad
och aspiranter till dylika befattningar under samma tid minskats med 119.
att antalet manliga kontorsbiträden vid distrikten under samma tid ökats med
7 samt . , t ,
att antalet stationsförmän under samma tid minskats med ro.
Sedda i samband dels med de uttalanden, som järnvägsstatens lönereglenngs-
kommitté gjort å sid. 159 i dess betänkande i afseende å kontorsbiträdens utbytande
å vissa stationer mot stationsförmän, och dels med den strängare ekonomisenng med
arbetskrafter, som Styrelsen infört, innebära dessa siffror, att kontorsbiträdeskaren
under nu ifrågavarande tidsperiod erhållit ökad användning, men att användningen
af tjänstemän af högre grad minskats.
Andra. kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 57
Förbundets påstående, att kontorsbiträdeskåren allt mera tillbakatränges till
förman för tjänstemän af högre grad är således obefogadt.
Däremot är det troligt, att i enstaka fall kontorsbiträden fatt från ställningen
exempelvis som andra man å station eller expedition flytta ned exempelvis till tredje
man till förmån för stationsskrifvare. För motiverande häraf får Styrelsen meddela
följande:
Kontorsbiträdeskåren rekryteras numera uteslutande från stationskarlarna
efter urval med hänsyn till duglighet. För antagande till stationskarl erfordras en¬
ligt instruktionen icke företeende af några intyg rörande aflagd examen, men har
Styrelsen, då det för järnvägstjänsten är nödigt att jämväl stationskarlar besitta
vissa kunskaper, föreskrifvit, att för antagande till extra tjänstemän af lägre grad
vid trafikafdelningen skall erfordras, bland annat, att vederbörande företer afgångs¬
betyg från folkskola eller annan därmed jämförlig bildningsanstalt. Kontorsbi-
trädena behöfva således icke besitta någon annan teoretisk kunskap än den, som med¬
delas i folkskola. För en viss del af de göromål, som förekomma å stationerna,
anser Styrelsen emellertid detta icke vara tillfyllest.
Ur synpunkten af statsbanornas ekonomi och med tillämpning af den riktiga
satsen, att visst arbete icke bör utföras af mera kvalificerad personal an samma ar¬
bete kräfver, har Styrelsen därför sökt dels uppdela stationstjänstarbetet i sådant,
som för sin handläggning erfordrar mera och i sådant som erfordrar mindre kvalifi¬
cerad personal, dels inskränka behofvet af personal för den förutnämnda gruppens
arbeten så mycket som möjligt. Den ofvan nämnda minskningen af till stations-
skrifvargruppen hörande ordinarie och extra tjänstemän samt aspiranter från 864 till
745 eller med 119 personer från år 1908 till år 1912 är en följd af Styrelsens åt¬
gärder i sådant syfte. Huruvida för närvarande för några till stationstjänsten hö¬
rande göromål användes personal af högre eller lägre tjänsteställning, än som kan
vara med tjänstens intresse förenligt, kan Styrelsen ej bestämdt angifva, men är detta
ett af de förhållanden, som trafikafdelningens tjänstgöringskommission har att un¬
dersöka.
Det teoretiska kunskapsmått, som för närvarande erfordras för anställning
som tjänsteman af högre grad vid trafikafdelningen, är minst afgångsexamen från
realskola. Före ingången af år 1898 gällde för erhållande af ordinarie anställning
vid Statens järnvägar, bland annat, att vederbörande skulle »förete bevis om eller
undergå sådana kunskapsprof, som Styrelsen funne nödiga». Hägra allmänna före¬
skrifter angående hvilka kunskapsprof Styrelsen funnit vara för de olika befattnin¬
garna nödiga hade emellertid icke utfärdats. Någon bestämdare praxis kunde heller
icke sägas hafva i detta hänseende utvecklat sig beträffande de lägre tjänstemanna-
befattningarna af högre graden ett för erhållande af anställning såsom ordinarie sta¬
tionsskrifvare i allmänhet gjorts gällande följande villkor, nämligen
a) intyg om kunskaper, motsvarande flyttning från sjätte till sjunde klas¬
sen i statens högre allmänna läroverk, dock med företräde för dem, som aflagt mo¬
genhetsexamen,
b) fyra till sex månaders vistelse utomlands samt intyg om därunder för-
värfvad förmåga att någorlunda reda sig med ett af kulturspråken, samt
c) särskildt för telegrafister: godkänd examen från telegrafverkets under¬
visningskurs för manliga elever.
I nådiga instruktionen af den 15 oktober 1897 föreskrefs antingen aflagd
examen från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk elementarskola
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 saml. 3 afd.. 10 käft. (Nr 10.) 8
58
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
eller ock intyg om kunskaper, motsvarande de för mogenhetsexamen fastställda i vissa
ämnen, däri enligt Styrelsens bepröfvande ett sådant kunskapsmått vore för järn-
vägstjänsten erforderligt.
I detta senare hänseende hade Styrelsen hestämt, att intyg om kunskap skulle
fordras i, förutom modei-smålet, minst två af ämnena 1) historia och geografi, 2) ma¬
tematik samt 3) ett af de såsom ämnen i mogenhetsexamen ingående lefvande språk.
Tyvärr lämnade denna bestämmelse rum för en sådan tolkning, att det allmänna un¬
derlaget af kunskaper i öfriga elementarläroverkets ämnen än de uppräknade icke
påfordrades, ehuru meningen väl varit att bibehålla det ursprungliga krafvet på be¬
tyg från öfre sjätte klassen såsom underlag och därutöfver intyg om kunskaper, mot¬
svarande dem, som erfordrades i studentexamen i de uppräknade ämnena. Följden
var att ett icke obetydligt antal kontorsbiträden med endast folkskolebildning skaf¬
fade sig den formella kompetensen genom att från extra eller ordinarie lärare vid
elementarläroverken förvärfva betyg om ofvan nämnda kunskapsmått. Deras verk¬
ligen innehafvande bildningsmått var emellertid i flertalet fall synnerligen ringa.
Om än afgångsbetyg från realskola, såvidt examen är afslutningen på fleråriga stu¬
dier vid en Statens realskola, torde innebära större garanti för att en sökande till
anställning innehar verklig kunskap i uppgifna ämnen, än hvad de på förutnämnda
sätt förvärfvade betygen om insikter motsvarande fordringarna i studentexamen,
gjorde, så har dock erfarenheten visat att för utförandet af det mera kvalificerade
arbetet å stationerna erfordras, förutom realskoleexamen, dels praktisk utbildning, dels
ock teoretisk utbildning i både allmänna och fackämnen. Styrelsen har ock med
Eders Kungl. Maj:ts nådiga medgifvande anordnat teoretiska undervisningskurser
för utbildning af hithörande personal, enligt de närmare bestämmelser, som finnas
angifna i bilagda order n:r 529. Till dessa kurser hafva haft tillträde dels kontors¬
biträden med den för tjänstemannabefattning af högre grad erforderliga formella
kompetensen, dels efter ansökan antagna s. k. volontärer. Att, efter hand som bättre
utbildad personal kommer att stå till förfogande, det arbete, som erfordrar högre
kvalifikationer anförtros åt sådan personal, är icke endast förklarligt utan rent af
nödvändigt. Detta senare framgår, bland annat, däraf, att vid utredning af talrika
reklamationer i den utländska samtrafiken det visat sig, att på svensk sida förekom¬
mande expeditionsfel berott på bristande kunskap i språk och utländsk järnvägs-
geografi samt ofullständig kännedom om för den utländska trafiken gällande be¬
stämmelser. En icke obetydlig grad af allmänbildning erfordras för att kunna läsa,
förstå och tillämpa hithörande omfattande författningar och andra föreskrifter.
Om således de kontorsbiträden, som aflagt examen allenast från folkskolan,
än icke kunna erhålla stations- eller kontorsskrifvarbefattning, hafva de dock möj¬
lighet att vinna befordran till ett, med hänsyn till deras förkunskaper lämpligt slut¬
mål, nämligen till stationsmästarbefattning, af hvilka för närvarande vid Statens
järnvägar finnes ett antal af 267 stycken.
I afseende å hvad förbundet anfört om den praktiska duglighetens tillvarata¬
gande, får Styrelsen meddela, att denna icke torde stå lägre bland tjänstemän¬
nen af högre grad än bland dem af lägre, enär Styrelsen särskild! under de senare
åren vidtagit omfattande åtgärder i syfte att bereda dylik utbildning åt såväl järn-
vägsvolontärer som åt i verket redan anställda tjänstemän af högre grad.
Förbundet uttalar sig därefter i fråga om Trafikafdelningens tjänstgörings-
kommission sålunda: »Men för en allsidig utredning af frågan anse vi det dock nöd¬
vändigt, att, om en kommission af nyssnämnda slag skall tillsättas, densamma redan
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 59
från början får sådan sammansättning, att icke dess resultat vore att befara endast,
blir ett ytterligare fastslående af de nu rådande förhållandena, allt under sken af,
att undersökningen gifvit vid handen, hurusom ingen berättigad anledning till miss¬
belåtenhet kunnat konstateras.»
Det citerade uttalandet torde icke kunna tydas på annat sätt, än att för¬
bundet på förhand anser sig kunna förklara, att kommissionens undersökningar kom¬
ma att bedrifvas på ett partiskt sätt. Såsom stöd för dylik uppfattning anföres dels
att ingen af kommissionens ledamöter tagits bland tjänstemännen af lägre grad,
dels föreskriften i den för kommissionen utfärdade instruktionen, af hvilken liksom
af protokollet rörande kommissionens tillsättande Styrelsen bilägger ett exemplar,
»att kommissionen skall undersöka, huruvida för några göromål användes personal
med högre eller lägre tjänsteställning än arbetets art kräfver». Förbundet förmenar,
att denna sistnämnda bestämmelse skulle afse att söka åstadkomma skäl för använ¬
dandet af tjänstemän af högre grad i större utsträckning än hvad för närvarande är
fallet. Förbundet har härvidlag, såsom Eders Kungl. Maj:t af instruktionen torde
finna, missuppfattat instruktionens ord. Meningen är gifvetvis, att kommissionen
skall, obunden af det nu bestående, äga frihet förklara, att den ur synpunkten af
hvad som är förenligt med billighet och god hushållning anser, att vissa göromål,
som nu besörjas t. ex. af en stationsskrifvare, lämpligen böra påläggas en tjänste¬
man med lägre ställning än denne eller tvärtom liksom ock, att den anser, att vissa
göromål, som nu förrättas af t. ex. stationskarlar, lämpligen böra förrättas af t. ex.
kontorsbiträden eller tvärtom. Att förbundet endast på sålunda anförda skäl och
utan att afvakta resultatet af kommissionens arbete uttalar sig på sätt som skett,
synes Styrelsen stå på gränsen af hvad som är tillbörligt.
I fråga om kommissionens sammansättning vill Styrelsen omförmäla, att
Styrelsen vid kommissionens tillsättande tog i öfvervägande, huruvida icke en eller
flera tjänstemän af lägre grad borde insättas i kommissionen. Det syntes emel¬
lertid Styrelsen, som om det skulle möta svårigheter att få tjänstemannagrupperna
af lägre grad på lämpligt sätt representerade uti kommissionen. Dessa olika grup¬
per, såsom stationsmästare, kontorsbiträden, stationsförmän, stationskarlar och tåg¬
personal hafva ej sällan visat sig hysa olika åskådningar, och skulle det därför blif-
vit svårt att få samtliga dessa grupper representerade i kommissionen utan att den¬
na skulle blifvit alltför mångtalig och därför både tungrodd och kostbar. Antalet
tjänstemän af högre grad ansåg Styrelsen nämligen icke kunna sättas till mindre än
tre, enär dels de stora och grannlaga principfrågor, som ingå i kommissionens uppdrag
att söka lösa, kräfva ett gemensamt grundligt öfvervägande af flera mångsidigt
skolade fackmän dels kommissionens sålunda skolade medlemmar emellanåt borde
för tids vinnande kunna sinsemellan uppdela de förberedande undersökningarna.
Styrelsen ansåg därför att frågan kunde, tills dess någon erfarenhet vunnits
om kommissionens arbete, lösas på sådant sätt, att kommissionen fick i uppdrag att
alltefter som behof däraf förelåge, tillkalla lämpliga representanter för personalen.
Under den tid, som förflutit sedan kommissionen började sina arbeten, har det ock
visat sig, att kommissionen funnit det lämpligt att med sig adjungera representant
för personalen liksom ock att personalen tagit i anspråk den rättighet att hänvända
sig till kommissionen med sina framställningar, som genom Styrelsens protokoll be-
redts densamma.
Aid granskning af kommissionens första sektionsrapport med till densamma
hörande handlingar har emellertid Styrelsen funnit, att det otvifvelaktigt skulle
60
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
vara af värde för kommissionen att för hvarje sektion hafva en med sektionens för¬
hållanden förtrogen tjänsteman af lägre grad närvarande i egenskap af adjungerad
ledamot, hvilken ledamot lämpligen torde höra få af den lägre personalen själf ut¬
ses; och har Styrelsen utfärdat i anledning häraf nödiga föreskrifter.
I den underdåniga skrifvelsen anser sig kontorsbiträdesförbundet höra »på¬
peka nödvändigheten af att taga i öfvervägande undanröjandet af beteckningen
!högre’ och 'lägre tjänstemän’» och motiveras detta med att sistnämnda beteckning
utgör ett klassmärke. Styrelsen får i underdånighet afstyrka denna ändring såsom
obehöflig, enär det icke är något nedsättande däri, att i ord uttryckes, hvad i verk¬
ligheten förefinnes, nämligen en gränslinje, som utmärker kompetensskillnad och
däraf betingad skillnad i tjänsteställning. Yid löneregleringen 1907 utbyttes be¬
nämningen betjänte mot tjänsteman af lägre grad och har denna terminologi seder¬
mera tillämpats jämväl vid post- och telegrafverken.
Med stöd af hvad Styrelsen ofvan anfört får Styrelsen med remissaktens åter¬
ställande i underdånighet hemställa,
att förbundets skrifvelse icke måtte till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 februari 1912.
Underdånigst
F. W. H. Pegeloiv.
V. Klemming. O. W. Wubiquist
föredragande.
V. Pegelow. Ilj. Willers
tjf.
S. Bergelmer.
Uppgift
Bil. A.
å antalet tjänstebefattningar af vissa slag vid Statens järnvägars distrikt enligt fastställda
stater åren 1908—1912 äfvensom å befintliga e. o. och extra stationstjänstemän af högre
grad samt aspiranter till dylika befattningar under samma år.
Befattning.
|
1908.
|
1909.
|
1910.
|
1911.
|
1912.
|
Ökning ( + )
eller minsk¬
ning (—)
från 1908
till 1912.
|
Förste stationsskrifvare.....
|
125
|
125
|
126
|
125
|
125
|
± 0
|
Manlig kontorsskrifvare ....
|
115
|
113
|
114
|
113
|
113
|
— 2
|
Stationsskrifvare.......
|
341
|
341
|
340
|
341
|
352
|
+ 11
|
E. o. och extra stationstjänste¬
män af högre grad samt aspi¬
ranter till dylika befattningar
|
283*)
|
235
|
211
|
185
|
155
|
— 128
|
Manliga kontorsbiträden ....
|
709
|
710
|
713
|
715
|
716
|
+ 7
|
Stationsförmän.........
|
665
|
658
|
659
|
659
|
650
|
-15
|
*) Däraf 60 aspiranter antagna under årets lopp.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
61
Till
Konungen.
Bil. N.
I en till Statsrådet och Chefen för Civildepartementet ingifven, den 12 Decem¬
ber 1908 dagtecknad skrifvelse kafva stationsinspektorerna K. G. Jörner ock J. A.
Ekelöf, sekreteraren i svenska järnvägsmannaförbundet C. Winberg samt A. Thy-
lander i uppgifven egenskap af representanter för föreningar af personal vid såväl
statens som enskilda järnvägar inom landet anhållit, att statsrådet ville föreslå
Eders Kungl. Maj:t att låta utarbeta ett förslag till disciplinstadga för järnvägar¬
nas personal; och uttalas i skrifvelsen tillika vissa önskemål i fråga om innehållet
i den föreslagna disciplinstadgan.
Sedan Järnvägsstyrelsen den 6 juli 1911 häröfver afgifvit underdånigt ut¬
låtande och därvid öfverlämnat en af Styrelsen samma dag utfärdad disciplinstadga
för personalen vid statens järnvägar, har Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss
den 29 juni 1911 behagat infordra und. utlåtande i ärendet jämväl från justitiekans-
leren; och får jag i anledning häraf efter handlingarnas granskning i und. anföra
följande.
I den nämnda af Järnvägsstyrelsen utfärdade disciplinstadgan hafva ett
flertal af de i den föreliggande und. framställningen uttalade önskemål blifvit till¬
godosedda, hvadan yttrande nu torde böra afgifvas allenast i fråga om sättet för disci¬
plinstadgans utfärdande och beträffande de önskemål, hvilka i stadgan icke vunnit
beaktande.
Järnvägsstyrelsen har ansett, att Eders Kungl. Maj:t. icke borde besväras
med att meddela sådana detaljföreskrifter, som disciplinstadgan skulle komma att
innehålla; det vore nämligen att märka, att Eders Kungl. Maj:ts nådiga instruktion
för Järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar den 31 december
1907 innehöll bestämmelser om straffarter, om högsta straff, som i disciplinär väg
finge ådömas, om de myndigheter, som ägde att ådöma disciplinbestraffning, o. s. v.
En ledamot i Järnvägsstyrelsen har emellertid ifrågasatt, att stadgan bort, i
likhet med disciplinstadgan för krigsmakten, utfärdas af Eders Kungl. Maj:t, till
stöd hvarför af honom åberopats, att stadgan innehölle icke allenast dessa detaljföre¬
skrifter, utan äfven bestämmelser af mera principiell natur, såsom föreskrifterna i
§ 3 om sättet för förhörs hållande.
Såsom Järnvägsstyrelsen framhållit, äro grunderna för den disciplinära be-
straffningsmyndigheten af Eders Kungl. Maj:t fastslagna i nådiga instruktionen
för Järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar; och har Eders
Kungl. Maj:t i §§ 24 och 91 af instruktionen föreskrifvit, att närmare bestämmelser
rörande tjänstemännens tjänsteförhållanden skola meddelas af Järnvägsstyrelsen i
öfverensstämmelse med de i instruktionen eller eljest af Eders Kungl. Maj :t stadgade
grunder. Med hänsyn härtill har, enligt min uppfattning, Järnvägsstyrelsen för¬
farit i enlighet med sin instruktion, då styrelsen utfärdat ifrågavarande disciplin¬
stadga.
Med anledning af den utaf en ledamot i Järnvägsstyrelsen yttrade skiljaktiga
mening må erinras, att det ämne, hvarom bestämmelser meddelas i § 3 af disciplin¬
stadgan, redan tillförene ansetts icke vara af den principiella betydelse, att Eders
Kungl. Maj:t borde därom förordna; enligt hvad handlingarna utvisa, har nämligen
Järnvägsstyrelsen genom cirkulärskrifvelse den 26 september 1905 meddelat före¬
skrifter om sättet för förhörs hållande. För öfrigt bör bemärkas, att den af Järn-
62
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
vägsstyrelsen utfärdade disciplinstadgan skall äga tillämpning allenast på personal,
som sökt och erhållit anställning vid statens järnvägar, under det att disciplin¬
stadgan för krigsmakten tillämpas icke allenast på personal, som sökt och erhållit
anställning vid krigsmakten, utan äfven på hela landets värnpliktiga ungdom. Sist¬
nämnda omständighet utgör förnämsta skälet till att disciplinstadgan för krigsmak¬
ten ansetts höra utfärdas af Eders Kungl. Maj :t.
I den föreliggande und. framställningen uttalas det önskemål, att klagan
må medgifvas öfver ådömd varning, eller ock varning uteslutas ur de arter af disci¬
plinstraff, som kunna ådömas.
Såsom Järnvägsstyrelsen erinrat kan detta önskemål icke tillgodoses, utan att
ändring sker i den för Järnvägsstyrelsen gällande instruktion; och har Styrelsen ut¬
talat sig för att instruktionen ändras därhän, att klagan må föras öfver ådömd var¬
ning, eller ock därhän, att varning såsom disciplinstraff uteslutes.
Med anledning af hvad Järnvägsstyrelsen anfört till stöd för detta utta¬
lande, må erinras, att varning enligt lagen om straff för ämbetsbrott af präst, med
mera, den 8 mars 1889, har karaktären af verkligt straff och ådömes, icke i disci¬
plinär väg, utan af domstol, hvaraf kan förklaras, att klagan öfver dylik varning är
med gifven.
Varning, tilldelad någon enligt 24 § i disciplinstadgan för krigsmakten, har
i domstolsväg förklarats icke vara straff, hvaröfver klagan finge föras; dylik var¬
ning skall emellertid enligt tjänstgöringsreglementet för armén del I kap. 5 § 12 och
kap. 9 § 7 och reglementet för marinen del I § 208 antecknas i anteckningsbok för
tillrättavisningar, med mera.
I de af Eders Kung!. Maj:t under de senaste åren utfärdade instruktioner
för de till statsförvaltningen hörande ämbetsmyndigheter upptages varning såsom
ett ansvar, som kan i disciplinväg åläggas, och stadgas därjämte, att klagan öfver
tilldelad varning ej må föras. Så är exempelvis förhållandet med instruktionerna för
Landtmäteristyrelsen den 22 oktober 1909, för Generalpoststyrelsen den 31 decem¬
ber 1909, för Generaltullstyrelsen den 2 december 1910, för Fångvårdsstyrelsen den
16 december 1910, med flere.
Järnvägsstyrelsens förslag om rätt att öfverklaga järnvägsmyndighets beslut,
hvarigenom varning tilldelats underlydande, innebär således en afvikelse från en
inom den öfriga statsförvaltningen gällande grundsats; det synes tvifvelaktigt, huru¬
vida tillfyllestgörande skäl för en sådan afvikelse blifvit af Järnvägsstyrelsen
anförda.
Järnvägsstyrelsens alternativa förslag, att sträf farten varning skulle helt och
hållet uteslutas, måste anses grundadt därpå, att enligt Styrelsens uppfattning åter¬
stående straffarter äro tillräckliga för uppnåendet af det med den disciplinära be¬
straffningsrätten afsedda ändamål; försåvidt denna uppfattning är riktig, bör be¬
tänklighet ej möta för bifall till förslaget i denna del.
Beträffande de i den föreliggande underdåniga framställningen uttalade
önskemålen, att disciplinstadgan skulle stadfästas att gälla äfven för de enskilda järn¬
vägarnas personal och att i disciplinmålen
villkorligt straffbeslut skulle kunna komma till användning;
jury eller skiljenämnd användas för behandling af förekommande bestraff-
ningsf någor;
de straffande myndigheterna handla under ansvar af aflagd domareed,
och vittnen höras på vittnesed,
har Järnvägsstyrelsen ansett den und. framställningen i dessa delar icke höra bifal-
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 63
las; stöd härför har Järnvägsstyrelsen åberopat en utförlig motivering, mot
hvilken enligt min uppfattning intet synes vara att erinra.
De remitterade handlingarna återställas. Stockholm den 27 september 1911.
Emil Sjöberg.
Från konceptskrifvelsen rätt afskifvet betygar
Ex. officio
C. A. Danström.
Bil. O.
Till
Konungen.
I en till Statsrådet och Chefen för Civildepartementet ingifven skrift hafva
stationsinspektorerna K. G. Jörner och J. A. Ekelöf, sekreteraren i svenska 'järn¬
vägsmannaförbundet C. ^Vinberg samt A. Thylander i uppgifven egenskap af repre¬
sentanter för föreningar af personal vid såväl statens som enskilda järnvägar inom
landet anhallit, att Statsrådet ville föreslå Eders Kungl. Maj :t att låta utarbeta ett
förslag till disciplinstadga för järnvägarnas personal.
Med afseende å den sålunda ifrågasatta disciplinstadgan har i skriften utta¬
lats, att den borde innehålla:
a) bestämmelser om sträfflatituder för olika förseelser;
b) bestämmelser, motsvarande dem, som funnes meddelade i Järnvägssty¬
relsens skrifvelse rörande förhörs hållande den 26 september 1905;
c) bestämmelser om delgifning och verkställighet af dom samt om rätt att
öfverklaga meddelad dom;
d) bestämmelse om att hvarje bestraffning må kunna i högre instans öfver-
klagas;
e) bestämmelse om rätt för tilltalad att vid förhör begagna sig af defensor;
f) bestämmelse om att i vissa fall dom må afkunnas villkorligt, samt
g) bestämmelser om afskrifning af straff.
Äfvenledes har i skriften uttalats önskvärdheten af. att disciplinstadgan måt¬
te af Eders Kungl. Maj:t stadfästas att gälla icke blott för statens järnvägar utan
äfven för de enskilda järnvägarna.
. Beträffande organisationen af de myndigheter, som skulle hafva att ådöma
disciplinära bestraffningar, har framhållits, att det öfvervägande antalet af järn-
vägspersonalen hyste starka sympatier för användning af jury eller skiljenämnd.
__ Bör den händelse en sådan anordning icke läte sig genomföras vid statens
lärnvägar, vore dock önskligt, att medlemmarna af den dömande myndigheten måtte
handla under ansvar af aflagd domared. Tillika vore för tryggandet af en sannings¬
enlig utredning önskligt, att vid förhör vittnena kunde få höras på ed.
Genom remiss den 16 februari 1909 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt Järn¬
vägsstyrelsen att häröfver afgifva underdånigt utlåtande; och får Styrelsen i an¬
ledning häraf med återställande af remissakten i underdånighet anföra följande.
Hvad först angår önskemålet, att den åstundade disciplinstadgan måtte stad¬
fästas att gälla äfven för de enskilda järnvägarna, tillåter Styrelsen sig uttala den
meningen, att utfärdande af en disciplinstadga, afsedd att gälla för de enskilda
.lärnvägarna, skulle vara ett alltför stort ingripande från statsmaktens sida i förhål-
64
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
landet mellan enskilda arbetsgifvare och deras arbetare, för att något sådant bör
komma i fråga. Har exempelvis en stationskarl vid en enskild bana kommit för
sent till sin tjänstgöring, bär han varit slarfvig i sill tjänst, eller han har visat trots
och olydnad mot sitt befäl eller annat dylikt, anser Styrelsen, att järnvägsförvalt-
ningen bör, såsom hvarje annan enskild arbetsgifvare, äga att utan bundenhet af
några utaf Eders Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter ordna sitt mellanhafvande
med beiattningshafvaren ifråga. . „ ,, .
Att genom överenskommelser mellan de enskilda järnvägsiörvaltmngarna
och personalen lärer kunna åvägabringas normer för ordnandet af dylika mellanhaf-
vanden därför utgör det mellan Svenska Järnvägarnas arbetsgivareförening och
Svenska järnvägsmannaförbundet träffade hufvudaftal N:r 1 bevis.
Vidkommande härefter frågan om utfärdande af disciplinstadga for statens
järnvägar har det synts Styrelsen uppenbart, att Eders Kungl. Maj:t icke bör be¬
höfva inlåta sig på att ifråga om statens järnvägar och deras förvaltning meddela sa-
dana detaljföreskrifter, som disciplinstadgan skulle komma att innehålla. Det är att
märka, att'Eders Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för Järnvägsstyrelsen med under¬
lydande distriktsförvaltningar ju innehåller bestämmelser om straffarter, om högsta
straff, som i disciplinär väg må ådömas, samt om de myndigheter, som äga att ådöma
disciplinär bestraffning m. m. o 0, i ..
Sådana detaljföreskrifter som dem, hvarom här är fråga, har Styrelsen ansett
böra utfärdas af Styrelsen, och har Styrelsen därför efter erforderliga förarbeten
denna dag, till främjande af enhetlighet och likformighet inom bestraffningsvasendet
vid statens järnvägar, utfärdat disciplinstadga af det innehåll, bifogade aftryck ur
densamma utvisar. . , , , , • ,
Vid utarbetandet af denna disciplinstadga har Styrelsen beaktat samt i den
man så ansetts kunna ske, tagit hänsyn till de i förutnämnda skrifvelse angifna ön-
Hvad angår det under a) angifna önskemålet tillåter Styrelsen sig framhålla,
att det själffallet icke låter sig gorå att uppräkna samt stadga särskilda strafflati¬
tuder för alla de olika slag af förseelser, som kunna tänkas blifva begangna åt be-
fattningshafvarna vid statens järnvägar. Det är otänkbart att så gorå. Erinras
må i detta sammanhang, hurusom man i strafflagarna funnit nödigt att meddela sa
generellt hållna stadganden som dem, hvilka återfinnas i 25 Kap. 16 och 17 38 all¬
männa strafflagen, i 144 § strafflagen för krigsmakten samt i 5 § i lagen om stråt!
för ämbetsbrott af präst. ,
Att vid ådömandet af straff för förseelser af enahanda art största mo.piga lik¬
formighet må äga rum, kan Styrelsen gifvetvis icke finna annat än önskvärd! bär-
skildt framträder önskvärdheten häraf med afseende å mera ofta förekommande för¬
seelser. Styrelsen har därför också till främjande af detta mål i § 11 i disciplmstad-
o-an — för att tjäna vederbörande å distrikten till ledning — meddelat sm uppfatt¬
ning, om inom hvilka gränser straffen för mera ofta förekommande förseelser i van¬
liga, fall böra utmätas. Att till ovillkorlig efterrättelse för vederbörande vid distrik¬
ten stadga vissa strafflatituder har Styrelsen ansett sig icke höra gorå. Det ^ har
nämligen synts Styrelsen icke vara lämpligt att i deras, dömande verksamhet strängt
klafbinda distriktsförvaltningar ock afdelningsföreståndarna vid snafva strama-
titude Styrelsens mening bör det inrymmas de dömande myndigheterna möj¬
lighet att med behörigt hänsynstagande till den mångfald af omständigheter, hvar¬
med en begången förseelse kan vara förenad, utmäta straffet inom en icke alltför
65
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
snäf latitud. Att två förseelser äro af samma slag behöfver icke med nödvändighet
föranleda därtill, att de skola ådraga i det närmaste enahanda straff. De kunna
nämligen vara begångna under så olika omständigheter, att den ena bör ådraga ett
jämförelsevis strängt straff, under det att för den andra ett helt ringa straff kan
vara tillfyllest.
Gjorde man strafflatituderna för vissa förseelser ovillkorligen bindande för
vederbörande å distrikten, blefve därför nödvändigt att tilltaga dem så pass vida,
att de icke i någon egentlig grad skulle kunna verka till åstadkommande af den en¬
hetlighet eller likformighet, som man önskar.
Med hänsyn härtill och i betraktande däraf, att den strafflatitud, inom hvil¬
ken vederbörande å distrikten äga att ådöma straff, icke är större än sträckande sig
från varning upp till böter, motsvarande den felandes aflöning för en månad, eller en
månads suspension, är det som Styrelsen stannat vid att icke fastställa några straff¬
latituder till ovillkorlig efterrättelse, utan i stället förfarit på sätt § 11 gifver vid
handen.
Det under b) i den remitterade skriften angifna önskemålet är realiseradt
genom bestämmelserna i §§ 3 och 4- i disciplinstadgan. En afskrift af Styrelsens
åberopade skrifvelse den 26 september 1905 bifogas.
Vidkommande det under c) angifna önskemål tillåter Styrelsen sig hänvisa
till §§ 5, 6 och 7 i disciplinstadgan. Ifråga om tiden, inom hvilken, och de myn¬
digheter, hos hvilka klagan må föras öfver meddeladt bestraffningsbeslut, finnas ju
bestämmelser därom meddelade i nådiga instruktionen §§ 81, 133 och 134.
Hvad angår det under d) angifna önskemålet afses med detsamma, antingen
att det må vara tillåtet att klaga öfver ådömd varning, eller också att varning må
uteslutas bland de arter af straff, som kunna ådömas.
Då de bestämmelser, enligt hvilka varning upptages såsom särskild straffart,
och enligt hvilka ådömd varning icke får öfverklagas, finnas meddelade i nådiga in¬
struktionen, kan ett tillmötesgående af nyssberörda önskemål icke ske utan ändring
af instruktionen. En dylik ändring, om den nu skulle anses böra vidtagas, torde
emellertid draga en viss tid. Och har Styrelsen därför ansett det icke böra anstå med
utfärdandet af disciplinstadgan i afvaktan på eventuellt beslut om sådan instruk-
tionsändring.
Vidkommande själfva spörsmålet, huruvida ådömd varning bör få öfverklagas
eller icke, håller Styrelsen före, att, då varning är ett verkligt straff, som anteck¬
nas i straffjournalen, och som därför lärer komma att räknas vederbörande till last,
det bör stå vederbörande öppet, att likasom ifråga om annan bestraffning, genom
besvär hos högre myndighet påkalla pröfning, huruvida det beslut, hvarigenom var¬
ningen ådömts, må vara vederbörligen grundadt.
Erinras må i detta sammanhang, att med afseende å sådan varning, som
ådömts enligt lagen om straff för ämbetsbrott af präst icke finnes förbud mot öfver-
klagande. På enahanda sätt lärer det förhålla sig med afseende å sådan varning,
som meddelats med stöd af § 24 i disciplinstadgan för krigsmakten.
Styrelsen vill fördenskull uttala sig för, att nåd. instruktionen må ändras
därhän, att klagan får föras öfver ådömd varning. Skulle hinder anses föreligga mot
att genomföra en sådan ändring af instruktionen, anser Styrelsen varning lämpligen
böra uteslutas bland de arter af straff, som må i disciplinär väg kunna ådömas be-
fattningshafvarna vid statens järnvägar.
Beträffande det under e) angifna önskemålet, tillåter sig Styrelsen hänvisa
till bestämmelserna i § 3 af disciplinstadgan.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 3 afd. 10 käft. (Nr 10.) 9
66
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Rätten att vid förhör medhafva och anlita biträde har synts Styrelsen lämp¬
ligen böra begränsas till sådana fall, i livilka högre straff än böter, motsvarande 3
dagars arfvode kunna anses böra ifrågakomma.
Hvad angår det under f) angifna önskemålet eller att med afseende å de disci¬
plinära bestraffningarna, villkorlig dom bör komma till användning, är Styrelsen af
den uppfattningen, att det bäst öfverensstämmer med det disciplinära bestraffnings-
väsendets natur, att straffet för en begången förseelse snarast möjligt må gå i verk¬
ställighet. , . no,.
Det synes Styrelsen för öfrigt vara tydligt, att med afseende a statens järn¬
vägars tjänstemän samt dem ådömda disciplinära bestraffningar icke göra sig gäl¬
lande sådana skäl, som enligt allmän lag böra föranleda till villkorlig dom.
Styrelsen tillåter sig i detta sammanhang framhålla, hurusom Styrelsen i 3 :dje
stycket af § 11 uttalat den meningen, att en begången förseelse icke alltid och ovill¬
korligen skall ådraga straff, utan att det mången gång bör kunna vara tillfyllest
med en tillrättavisning för åstadkommande af rättelse för framtiden.
Har det emellertid befunnits vara erforderligt, att ådöma disciplinär bestraff¬
ning, anser Styrelsen något anstånd med straffets verkställande icke böra lfråga-
Åf nu angifna, grunder har Styrelsen ansett sig icke böra i det disciplinära
bestraffningsförfarandet införa anordningen med villkorlig dom.
Vidkommande det under g) angifna önskemålet har Styrelsen genom bestäm¬
melserna i § 8 mom. 2 i disciplinstadgan tillmötesgått detsamma i den utsträckning,
som ansetts skäligen kunna komma ifråga. .
Att hvarje disciplinärt straff, oafsedt dess storlek, skulle kunna etter viss tid
uteslutas från att upptagas i straff journalsutdrag för den dömde, har Styrelsen an¬
sett sig icke kunna medgifva. Har en förseelse adragit högre straff än böter, mot¬
svarande 30 dagars arfvode, måste den enligt Styrelsens mening hafva vant af sa
pass allvarlig beskaffenhet, att straffet för densamma fortfarande bör komma till
synes i vederbörandes straffjournalsutdrag. , . ’
Framhållas må emellertid i detta sammanhang, att det ligger i sakens natur,
att ju längre tid af oförvitlig tjänstgöring som förflutit efter en dylik förseelse, desto
mindre betydelse eller menlig inverkan för den dömde kommer man att tillmäta
densamma. . . ... ,
Hvad angår det i den remitterade skriften uttalade önskemålet om införandet
af den ordningen, att för behandling af förekommande bestraffningsfragor jury eller
skiljenämnd måtte användas, vill Styrelsen först nämna, att enligt Styrelsens mening
en jury eller skiljenämnd ingalunda kan vara ett lämpligt organ för verkställande
af de utredningar, som före afdömandet af ett bestraffningsmal^ behöfva^utföras. I
praktiken lärer för öfrigt med afseende å juryinstitutionen förhålla sig så, a,tt juryn
i ett mål icke ombesörjer eller verkställer utredning i målet, utan endast dömer pa
grundvalen af det bevismaterial, som blifvit för juryn framlagd! Och enahanda torde
förhållandet vara med en skiljenämnd. .
Vidkommande själfva den dömande verksamheten eller pröfmngen af de i ett
mål förebragta omständigheterna har det synts Styrelsen icke föreligga några giltiga
skäl, hvarför den nuvarande ordningen, hvilken lämnar en af afdelningsförestandare
eller distriktsförvaltning dömd person öppet att få sin sak ytterligare pröfvad, först
af Styrelsen och därefter af Eders Kung! Maj :t i regeringsrätten, hör ntbytas mot
eller kompletteras med en anordning med jury eller skiljenämnd.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
67
Med afseende å det framförda önskemålet, att medlemmarna af de myndighe¬
ter, Indika äga ådöma disciplinära bestraffningar, måtte handla under ansvar af af-
lagd domared, anser sig Styrelsen böra framhålla, att tjänstemännen vid statens järn¬
vägar vid afdömandet af bestraffningsmål såväl som vid sin verksamhet i öfrigt i
tjänsten handla under tjänsteansvar. Att känslan af detta ansvar skall behöfva
skärpas genom afläggandet af domared har Styrelsen icke anledning antaga.
Styrelsen finner därför icke skäl att förorda meddelande af bestämmelser
därhän, att det skall fordras aflagd domared för att få afdöma eller deltaga i afdö¬
mandet af ett disciplinärt bestraffningsmål.
Hvad slutligen angår önskemålet, att vid förhör i bestraffningsfrågor vitt¬
nena skulle få höras på ed, har Styrelsen med hänsyn till det disciplinära för¬
farandets natur — i detta förfarandes natur ligger att det skall försiggå under enk¬
lare och mindre omständliga former än förfarandet vid domstol — ansett sig icke
höra ifrågasätta införandet af en mot vårt rättsväsen så stridande ordning som att
administrativa myndigheter skulle få höra vittnen på ed. Anmärkas må för öfrigt,
att det mången gång, då förhör hålles, ännu icke är visat, mot hvem eller hvilka an-
svarspåstående kan komma att riktas; och att höra den eller de eventuellt ansvarige
på ed kan gifvetvis icke vara riktigt.
Styrelsen vill icke hafva sagt, att fall icke kunna förekomma, i hvilka det kan
vara. önskvärd!, att vittnena må höras på ed. Det är emellertid att märka, att det
jämlikt §§79 och 130 i nådiga instruktionen finnes möjlighet att i dylika fall hän¬
skjuta saken till allmän domstol samt dymedelst komma därtill, att vittnena blifva
hörda på ed.
Styrelsen tillåter sig i detta sammanhang nämna, det Styrelsen förväntar,
att det af Styrelsen genom § 3 mom. 3 i discplinstadgan föreskrifna förfarandet skall
visa sig verksamt till att förmå personalen att vid förhör lämna sanningsenliga
uppgifter.
Under åberopande af hvad Styrelsen i ärendet anfört får Styrelsen i underdå¬
nighet hemställa, att den remitterade skriften icke måtte föranleda till annan åtgärd
från Eders Kungl. Maj:ts sida än att Eders Kungl. Maj:t förordnar antingen om så¬
dan ändring af nådiga instruktionen för Styrelsen med underlydande distriktsför-
valtningar, att det icke må vara förbjudet att föra klagan öfver ådömd varning, eller
ock om sådan ändring af instruktionen, att varning ej må förekomma bland de straff,
som kunna ådömas befattningshafvare vid statens järnvägar.
Byrådirektör Bergelmer har i ärendet varit af skiljaktig mening på sätt fram¬
går af här bifogade protokollsutdrag.
Stockholm den 6 juli 1911.
Underdånigst
F. W. H. Pegelow.
Viktor Klemming.
John Lundberg.
Sven Bergelmer.
Erik von Frusen.
O. W. Wubiquist.
C. A. Hallström.
Föredragande.
Bestyrkes ex officio:
Cour. Falkenberg.
68
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Jämförelse mellan lokomotivarbetet vid svenska
Lokomotivkilometer i medeltal
Lokomotivkilometer i tågtjänst...............esb
> i växlingstjänst och för ensamt lok. . . .
> i reservtjänst.............mull
År 1906.
Sveriges statsbanor..........
Gäfle-Dala järnväg...........
Bergslagernas järnvägar........
Danska statsbanorna..........
Preussisk-Hessiska statsbanorna.....
Bayerska statsbanorna.........
Sachsiska statsbanorna.........
Sveriges statsbanor.
Lokomotiv för persontrafik.
Nyare typer..............
Äldre typer..............
Lokomotiv för godstrafik.
Nyare typer..............
Äldre typer..............
29,151. 9,954. 1,022.
__________ ii
S:a 40,127 km.
23,844. 10,200. 301.
S:a 34,345 km.
41,676. 5,330. 136.
S:a 47,142 km.
24,920. 12,443. 764.
■lins niiBimimm in
S:a 38,127 km.
29,560. 17,986. 1,470.
S:a 49,016 km.
30,413. 10,671. 1,813.
.„T..T,w- ......— • asm
S:a 42,897 km.
26,185. 12,333. 704.
—- - - II
S:a 39,222 km.
54,728. 1,592.1,777.
H-———— i in i in ■ ■ :
S:a 58,097 km.
30,768. 4,106. 1,898.
L iliMMJIVHMMIIBPr : 131
S:a 36,772 km.
31,147. 4,138. 922.
S:a 62,207 km.
25,785. 8,034. 718.
S:a 34,537 km.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
69
Bil, P.
och utländska järnvägar under åren 1906—1908.
pr lokomotiv (samtliga typer).
o = 1,000 lokomotivkilometer.
År 1907.
30,147. 10,353. 1,018.
S:a 41,518 km.
25,147. 10,469. 279.
^Sb.----II
S:a 35,895 km.
42,368. 6,584. 67.
■imiiiMiiiiiwirniiwiiiiiiiiiiiiiiMumuBB:.
S:a 49,019 km.
26,645. 13,290. 735.
11
S:a 40,670 km.
29,670. 18,522. 1,687.
—lllll
S:a 49,879 km.
31,177. 10,702. 1,052.
■mMBgmiumiuuiiasn
S:a 42,931 km.
26,933. 13,191. 732.
■—a——■ in
S:a 40,856 km.
År 1908.
29,689. 10,047. 1,052.
S:a 40,788 km.
25,147. 10,039. 231.
S:a 35,417 km.
41,583. 6,083. 55.
S:a 47,721 km.
27,032. 13,759. 718.
S:a 41,509 km.
27,115. 17,464. 1,707.
—^ -^Sllll
S:a 46,286 km.
31,568. 10,067.
S:a 41,635 km.
_57,507.__1^04.1,712.
uruKwaiir.Bii»ntjiLar.'M.Bnaiatt!w i mim iiiiiéihjumu, . n n
S:a 61,123 km.
30,484. 4,198. 915.
_58,813._ 1,509.1,571.
MSBraKBVimw-ir—"•*.* ii ——r —Bill
S:a 61,893 km.
30,320. 3,515. 2,026.
S:a 36,597 km.
33,329. 4,422. 967.
S:a 38,718 km.
25,111. 8,269. 693.
.mmBBiiiMBffiaan
S:a 35,861 km.
30,701. 3,602. 1,085.
S:a 35,388 km.
23,112. 9,079. 683.
S:a 34,073 km.
S:a 32,874 km.
70
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Bil. Q.
Till
Konungen.
Genom nådig remiss den 2 dennes har Järnvägsstyrelsen blifvit anbefalld alt
afgifva skyndsamt yttrande öfver en af ingenjören E. Bildt till Eders Kungl. Maj:t
inlämnad skrifvelse rörande utnyttjandet af statens järnvägars inalmvagnar samt rö¬
rande af Järnvägsstyrelsen angifven siffra för beräkning af kostnad för lokomotiv¬
tjänsten i vissa lokaltåg vid statens järnvägar, hvarjämte Bildt framställt förslag till
kontrollering af järnvägsfordonens transportarbete och kostnaderna härför samt före¬
slagit tillsättandet af en kommitté med den vidsträcktaste fullmakt.
Järnvägsstyrelsen får i anledning häraf med remissaktens återställande i un¬
derdånighet anföra följande:
För att i den här följande utredningen underlätta hänvisningen till de två bi¬
lagor, som äro vidfogade skriften i fråga, hafva desamma blifvit betecknade såsom
bil. A och bil. B.
Till stöd för sitt förslag söker förslagsställaren till en början visa, att vid
statens järnvägar den rullande materielen i allmänhet icke tillbörligen utnyttjas och
att detta särskildt är förhållandet med de på bansträckan Luleå—Riksgränsen an¬
vända malmvagnarna.
Till belysning af denna fråga torde först några allmänna synpunkter böra
framhållas.
Det transportarbete, framförandet af personer, djur och gods, som af den
trafikerande allmänheten uppdrages åt järnvägsförvaltningen, åligger det denna att
utföra på ett så ekonomiskt sätt, som låter förena sig med allmänhetens berättigade
kraf på trafiksäkerhet och hastighet. Ett visst års gifna transportarbete måste såle¬
des utföras med anlitande af det minsta antal lokomotiv- och vagnaxelkilometer, som
är förenligt med en tillfredsställande järnvägsdrift. Med andra ord: det vore orik¬
tigt att öka antalet lokomotiv- och vagnaxelkilometer utöfver behofvet endast för
att erhålla ett högre antal lokomotivkilometer per lokomotiv och år eller vagnaxel¬
kilometer per vagnaxel och år. Det transportarbete, som erfordras, bestämmer så¬
lunda det behof liga antalet lokomotiv- och vagnaxelkilometer, hvilka fördela sig på
den befintliga rullande materielens lokomotiv- och vagnaxlar. Graden af dessas ut¬
nyttjande är sålunda oberoende af förvaltningens åtgöranden, så länge den rullande
materielen är fullt tillräcklig för transportarbetets utförande. Råder brist på mate¬
riel, beror det däremot på förvaltningen att genom ett omtänksamt utnyttjande af de
tillgängliga transportmedlen sörja för, att minsta möjliga del af påfordrade transpor¬
ter blifva eftersatta. Uppstår, såsom fallet var under storstrejksåret 1909, jämfördt
med det goda trafikåret 1906, en tillbakagång i trafikrörelsen, maste gifvetvis den
rullande materielen blifva sämre utnyttjad under det förstnämnda^året mot under det
sistnämnda, äfven om lika mycket sådan materiel funnits under båda åren. Kommer
därtill, att den rullande materielen successivt ökats under, förväntan på en normal
trafikstegring, så måste utnyttjandet blifva ännu mindre tillfredsställande.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 71
Den åtgärd, som ankommer på järnvägsförvaltningen för ernåendet af bästa
möjliga utnyttjande af den rullande materielen, skulle sålunda vara den, att loko¬
motiv- och vagnparkens storlek i möjligaste mån afpassades efter transportarbetets
omfattning vid hvarje särskild tidpunkt och att sålunda de årliga nyanskaffningar¬
nas omfång afpassades därefter. Genomförandet af en sådan plan skulle emellertid
fordra, att transportrörelsens omfattning kunde längre tid i förväg med någorlunda
säkerhet uppskattas och att nyanskaffningarna af rullande materiel afpassades efter
de år efter år inträdande trafikstegringarnas afsevärdt växlande storlek. Att ingen¬
ting i saken kan åtgöras vid inträdande trafikminskning, har ofvan framhållits. °
Till belysning af trafikens utveckling vid statsbanorna under en följd af år
anföres här nedan utgjorda antalet nettotonkilometer för tioårsperioden 190i—1910.
År
|
Nettoton-
|
Ökning från föreg
|
ående år.
|
|
kilometer.
|
Tonkilometer.
|
%■
|
1901......
|
...... 924,640,576
|
—
|
_
|
1902 ......
|
...... 950,110,845
|
25,470,269
|
2-8
|
1903 ......
|
|
182,102,461
|
19-2
|
1904 ......
|
...... 1,224,711,944
|
92,498,638
|
8-2
|
1905 ......
|
|
40,536,980
|
33
|
1906 ......
|
...... 1,354,575,636
|
89,326,712
|
7-1
|
1907 ......
|
...... 1,425,583,267
|
71,007,631
|
5-2
|
1908 ......
|
...... 1,440,862,621
|
15,279,354
|
1-1
|
1909 ......
|
...... 1,349,542,241
|
-91,320,380
|
-6-3
|
1910......
|
...... 1,654,066,501
|
304,524,260
|
22-6
|
Vagnmaterielens storlek
nedanstående tabell.
År.
1901 .......
1902 .......
1903 .......
1904 .......
1905 .......
1906 .......
1907 .......
1908 .......
1909 .......
1910 .......
förhållande till det utförda transportarbetet framgår af
Antal vagn¬
axlar i medeltal
under året.
. . . 32,896
. . . 34,825
. . . 37,017
. . . 38,923
. . . 40,215
. . . 41,531
. . . 43,467
. . . 45,608
. . . 47,449
. . . 48,487
Nettotonkilometer
pr vagnaxel
under året.
28,108
27,282
30,586
31,465
31,462
32,616
32,797
31,592
28,442
34,114
De anförda siffrorna hafva endast värde såsom relativtal, enär uti nettoton-
kilometertalen^ innefattas jämväl persontrafiken, uppskattad i vikt, och uti antalet
vagnaxlar ingå person-, post-, resgods- och vanliga godsvagnsaxlar. För erhållandet
72
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
af en allmän bild af transportrörelsen och af den använda vagnmaterielen äro emel¬
lertid dessa siffror fullt tillfredsställande. Af den första tabellen framgår, att tra¬
fikökningen är ganska växlande år efter år samt att densamma till och med i ett fall
är negativ, nämligen år 1909, hvithet förhållande dock har sin naturliga förklaring
uti samma års storstrejk. Att mellan ett och två år i förväg kunna noggrant upp¬
skatta en blifvande trafikökning för att därefter afpassa förslaget till anskaffning
a.f ny rullande materiel, är icke möjligt. Att i följd häraf materielens utnyttjande
skall utfalla olika under olika år, är själffallet.
Äfven om det vore möjligt att med ledning af konjunkturernas gestaltning
kunna så lång tid i förväg uppskatta trafikens utveckling, att nyanskaffning af rul¬
lande materiel kunde afpassas efter denna utveckling, sa skulle ett sådant tillväga¬
gångssätt icke vara lämpligt. Det torde ur nationell synpunkt vara ostridigt, att
all för statsbanorna erforderlig rullande materiel bör tillverkas inom landet och detta
så mycket hellre, som våra svenska nybyggnadsverkstäder för såväl lokomotiv som
person- och godsvagnar äga kompetens att leverera förstklassiga arbeten af ifrågava¬
rande slag. Också har Järnvägsstyrelsen icke alltsedan år 1876 behöft beställa någon
rullande materiel från utlandet, undantagandes år 1899, då 20 lokomotiv beställdes
i Förenta Staterna i Amerika. Anledningen härtill var, att de gynnsamma konjunk¬
turer, som rådde vid sekelskiftet, framkallat så stora beställningar af järnvägsma-
teriel vid de svenska verkstäderna, att någon leverans för fyllandet af statsbanornas
ytterst trängande behof af ökad dragkraft icke från dem kunde påräknas inom erfor¬
derlig tid. Vidare måste Järnvägsstyrelsen ungefär vid samma tidpunkt af ett pal
utländska vagnuthyrningsbolag förhyra c:a 600 godsvagnar för att kunna ombesörja
den starkt stegrade järnvägstrafiken. Den omnämnda beställningen af 20 lokomotiv
gick förlorad för den inhemska industrien, hvaremot genom nyssnämnda hyresaftai
tid bereddes för de svenska verkstäderna att så småningom fylla statsbanornas vagn-
behof. Åtgärden medförde emellertid stora penningeuppoffringar från statsbanor¬
nas sida, och då det oaktadt vagnbrist var rådande, så medförde detta betydande olä¬
genheter för den svenska industrien. X stället för att söka afpassa nyanskaffningen
af rullande materiel så noga som möjligt efter den med konjunkturernas växlingar
varierande trafikstegringen, anser Järnvägsstyrelsen det ur nationalekonomisk syn¬
punkt riktigare, att år efter år beställes ungefär lika mycket rullande materiel med
någon stegring under lågkonjunktur, da verkstäderna erhålla mindre beställningar
från privata beställare, och med minskning under högkonjunktur, då rikligare be¬
ställningar inflyta till verkstäderna från andra kunder. Härigenom lämnar stats¬
verket den enskilda verkstadsindustrien ett behöfligt värdefullt stöd, och förebygges
också därigenom ett upprepande af de förlustbringande svårigheter för såväl stats¬
banorna som för den trafikerande allmänheten, som uppstodo år 1899. Att en sådan
plan för nyanskaffning af rullande materiel medför mindre godt resultat i fråga om
materielens utnyttjande, är tydligt. Denna olägenhet anser Järnvägsstyrelsen emel¬
lertid vara mindre än de ofvan framhållna fördelarna.
Ett i siffror angifvet mått vare sig uti våglängd eller tid, som angafve grän¬
sen för ett tillfredsställande utnyttjande af vagnparken, är omöjligt, att på teoretisk
väg åstadkomma, De faktorer, som härvidlag inverka, kunna nämligen i allmänhet
icke angifvas i siffror. Endast den praktiska erfarenheten kan i detta fall lämna
någon ledning för omdömet. Att, såsom förslagsställaren tänker .sig, bedöma graden
af vagnarnas utnyttjande efter den tid, desamma äro inkopplade i under gång varan¬
de tåg, leder till" missvisande resultat. Ju långsammare passagerare och gods be¬
73
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
fordrades, desto gynnsammare skulle enligt nyssnämnda sätt för bedömandet vag¬
narnas utnyttjande te sig. Också bar icke Järnvägsstyrelsen kännedom om något
fall, då en .järnväg i sina statistiska redogörelser angifver den tid, vagnarna varit
inkopplade i gående tåg. Undantagslöst angifves däremot tillryggalagd våglängd per
vagn eller per vagnaxel, pcb måste fördenskull vid jämförelser järnvägarna emellan
uti nyssnämnda mått angifna siffror användas.
De faktorer, som i bufvudsak inverka på vagnparkens utnyttjande, äro: trafi¬
kens. mer eller mindre ojämna fördelning på årets olika månader, förbållandet i kvan¬
titativt hänseende mellan olika transportföremål och dessas natur af styckegods, mass-
gods och blandadt vagnslastgods, godsets medeltransportlängd, trafikintensiteten och
däraf beroende tågfrekvens, järnvägsnätets gestaltning etc. Af bil. n:r 1 till denua
Järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse framgår, huru i fråga om såväl person- som
godstrafiken maximum och minimum afvika från medeltransportsiffrorna. Klart är
att, då statens järnvägar måste vara utrustade för att kunna ombesörja maximitrafi-
ken, en stor del af den rullande materielen under stora delar af året icke kommer till
full användning. Detta framgår ännu tydligare af den grafiska bil. n:r 2 a-b-c-d,
.hvilken för år 1911 visar den dagliga tillgången och behof vet af godsvagnar, särskild!
för täckta och särskild! för öppna godsvagnar. Af denna framställning framgår, att
brist på täckt a ^v agnar varit rådande under april och september, men att däremot under
hela året tillgången på öppna vagnar öfverstigit behofvet. På öppna godsvagnar af
vissa slag har dock under vissa tider af året brist förefunnits, ehuru sådant icke fram¬
går af den åberopade bilagan. Såsom exempel härpå må nämnas förhållandet med trä¬
kols- och kalkvagnar. Under månaderna januari—mars råder i regel brist på träkols-
vagnar, under juni och juli på kalkvagnar. För att icke allt för många specialvagnar
af ifrågavarande slag skola under öfriga delar af året stå i hufvudsak obegagnade, för¬
ses en del andra vagnar med provisorisk utrustning för nyssnämnda transporter, hvil¬
ken utrustning borttages, då säsongtrafiken har slutat. Att en hög trafikintensitet
med däraf följande tät tågfrekvens skall förbättra vagnparkens utnyttjande, är själf-
fallet. Järnvägsnätets gestaltning har ett starkt inflytande på den rullande materie-
lens ^utnyttjande. Många grenbanor medföra ett mindre godt resultat, än om nätet
består af endast ett fåtal hufvudlinjer.
Af det anförda torde framgå, att det måste vara vanskligt för att ej säga omöj¬
ligt att med säkerhet beräkna en siffra, som angifver måttet för ett tillfredsställande
utnyttjande af den rullande materielen. Den säkraste ledningen för ett omdöme uti
föreliggande fråga erhålles genom en jämförelse med det resultat, som vunnits vid
andra. järnvägsförvaltningar. Järnvägsstyrelsen har fördenskull gjort den samman¬
ställning, som finnes intagen uti bil. n:r 3, och hvari siffrorna för Sverige jämföras
med motsvarande för Norge, Danmark, Finland, Preussen, Bayern, Sachsen och Wurt¬
temberg. Af tabellen, som omfattar åren 1905—1909, framgår, att Sverige står främst
i fråga om personvagnarnas utnyttjande, att resgodsvagnarna utnyttjas i Sverige unge¬
fär lika mycket som hos de tyska förvaltningarna, samt att godsvagnarna utnyttjas
bättre än i Finland och under vissa år i Sachsen, men något mindre än i Preussen,
Bayern och Wurttemberg. Medeltalet för alla vagnar ställer sig i Sverige gynnsam¬
mare än i Norge, Finland och Sachsen utom för år 1908, ungefär lika med Danmark
men något lägre än i Preussen, Bayern och Wurttemberg. Att år 1909, som äfven för
Preussen medförde en nedgång, särskild! för Sverige medfört ogynnsamma siffror,
heror på kända förhållanden, hvilka göra detta år särdeles olämpligt såsom jämfö-
relseår. Af jämförelsetabellen torde sålunda med all tydlighet framgå, att de sven-
Bihang till Riksdagens'protokoll 1912. 13 sand. 3 afd. 10 Käft. (Nr 10.) 10
74 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
ska statsbanorna icke intaga en ogynnsam ställning i fråga om vagnmaterielens ut¬
nyttjande. Att Preussen, Bayern och Wurttemberg visa något bättre siffror i fråga
om godsvagnarna bör ej öfverraska, då hänsyn tages till den intensiva trafik, som
råder å dessa länders järnvägslinjer.
Om sålunda Järnvägsstyrelsen af ofvan gjorda jämförande framställning
anser sig kunna draga den slutsatsen, att i stort sedt vagnmaterielen på ett tillfreds¬
ställande sätt utnyttjas vid statsbanorna, så må härmed icke vara sagdt, att förbätt¬
ringar icke på detta område stå att vinna. I likhet med hvad fallet är hos öfriga
järnvägsförvaltningar, pågår inom Järnvägsstyrelsen ett ständigt arbete bland annat
afseende att på bästa sätt tillgodogöra den rullande materielen. Sålunda sträf var
man att i möjligaste mån afpassa konstruktionen af lokomotiv och vagnar efter
transportarbetets mångskiftande kraf. Genom i detalj utarbetade transportplaner
söker man ordna vissa större grupper af trafik, såsom fraktstyckegods, smör etc.
Bil. n:r 4 lämnar ett prof på dylika transportplaner. Vidare söker man allt mer
fullkomna metoderna för vagnfördelningen etc. Dessa åtgärder hafva redan med¬
fört goda ekonomiska resultat och torde ytterligare komma att medföra sådana.
Efter den förestående redogörelsen kan Järnvägsstyrelsen inskränka sig att
i korthet yttra sig om de af förslagsställaren i hans bilagor A och B gjorda utta¬
landen. Dessförinnan får Järnvägsstyrelsen i vissa afseenden justera sifferuppgif¬
terna i bil. A sid. 1—3, och äro uti bil. n:r 5 till denna Järnvägsstyrelsens under¬
dåniga skrifvelse omnämnda sidor afskrifna och de riktiga siffrorna och andra rät¬
telser angifna med rödt bläck. Å sid. 1 har förslagsställaren angifvit antalet vag¬
nar vid resp. års slut, medan det rätta är att angifva medeltalet vagnar under året.
Antalet vagnaxelkil ometer per vagn blir därigenom i vissa fall icke oväsentligt
högre. Öfriga rättelser torde icke erfordra någon förklaring.
Å sid. 2 förklarar förslagsställaren, att malmvagnarnas utnyttjande från år
1906 till 1909 nedgått med 9,800 km. per vagn och att öfriga godsvagnar skulle
kunnat utgöra 241,647,000 vagnkilometer i stället för i verkligheten utgjorda
214,200,000 vagnkilometer. Detta är riktigt, men finner sin naturliga förklaring
däruti, att trafiken i följd af storstrejken blef högst väsentligt mindre, än på för¬
hand beräknats. Hvad angår beräkningarna å sid. 3 af den tid, vagnarna i medel¬
tal varit inkopplade i gående tåg, så bär Järnvägsstyrelsen redan förut yttrat sig
om dylika beräkningars värde. Här må endast tilläggas, att vid alla järnvägar på
grund af förut relaterade förhållanden det endast kan blifva en mycket begränsad
tid, under hvilken godsvagnarna kunna vara inkopplade i gående tåg. Den af för¬
slagsställaren på sid. 4 gjorda grafiska framställningen är följaktligen utan bety¬
delse. Sidorna 5—7 innehålla en beräkning, som är afsedd att visa, huru en ratio¬
nell användning af malmvagnarna borde ställa sig. Denna beräkning går ut ifrån
en del förutsättningar, hvilka icke i verkligheten förefinnas. Sålunda antages utan
vidare, att malmens lastning och lossning kan fortgå fullkomligt kontinuerligt utan
att påverkas af andra störande moment än ett och annat snöhinder. Härvid fästes
icke afseende vid, att malmbrytning och malmlastning vid grufvorna icke pågå sön-
och helgdagar, ej heller under jul- och nyårshelgen, att väderleksförhållandena göra
afbrott i dessa arbeten, att malmsändningarna måste afpassas efter tillgången på
ångare i utskeppningshamnarna, att ett betydande växlingsarbete måste utföras så¬
väl å malmbangården för malmens vågning och för tågbildningar som å grufban-
gården för vagnarnas förande till platser, där malmen inlastas, och att dessa plat¬
ser äro olika för olika slag af malm. Vidare har författaren endast räknat med
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
75
malmtransporter å linjen Kiruna—Riksgränsen, under det att sådana jämväl äga
rum från Kiruna till Svartön samt från Gällivare, Malmberget och Koskullskulle
till Svartön, och att dessa transporter äro väsentligen olika under den långa tid af
året, c:a 7 månader, då sjöfarten från Luleå är stängd.
Uti sin underdåniga skrifvelse uttalar förslagsställaren den farhågan, att
större delen af den utdelning, som staten har på sina grängesbergsaktier, skulle
komma att åtgå till förräntning och amortering af anskaffningskapitalet för den
enligt hans mening på otillfredsställande sätt utnyttjade malmvagnparken. Detta
uttalande är icke riktigt. Enligt kontraktet mellan statsverket och malmbolaget
har det senare att svara för, att staten får en nettoafkastning, sedan från trafik¬
inkomsterna afdragits driftutgifterna, af minst 5 % på det uti malmbanorna med
tillhörande rullande materiel nedlagda kapitalet. Enligt de bestämmelser beträf¬
fande afskrifning af rullande materiel, som voro gällande före år 1911, skedde af¬
skrifning genom resp. fordons afförande ur räkenskapen med dess fulla värde i
samband med fordonets utrangerande ur lokomotiv-, resp. vagnparken. Då den för
malmtrafiken använda materielen är jämförelsevis ny, har någon sådan utrangering
ännu icke förekommit, hvilket haft till följd, att någon afskrifningskostnad före
nämnda år å sådan materiel icke ingått i driftkostnaderna. Numera är förhållandet
ett annat, enär afskrifning från och med år 1911 sker genom afsättning af trafik¬
medel till en förnyelsefond, oberoende af, i hvilken omfattning gammal materiel
under året utrangeras. Emellertid har den nettoafkastning, som staten erhållit på
det uti malmbanorna nedlagda kapitalet, varit så stor, att den med undantag för år
1909 betydligt öfverstigit 5 %, äfven om afskrifningskostnad beräknats för den
rullande materielen.
Rörande förslagsställarens i bil B. till den underdåniga framställningen angifna
förslag till kontrollering af den rullande materielens utnyttjande, så har Järnvägs¬
styrelsen i hufvudsak redan yttrat sig om detsamma. Förslaget, sådant detsamma
föreligger, innebär i själfva verket ingenting annat, än att ett konto skulle föras
särskildt för hvarje lokomotiv och hvarje vagn, af hvilket konto skulle framgå, till
hvilken grad lokomotivet eller vagnen blefve utnyttjad. Däremot saknas hvarje
antydan om, på hvad sätt förbättring skulle åstadkommas, ifall anteckningarna vi¬
sade, att materielen icke utnyttjades tillfredsställande. Den föreslagna synnerligen
dyrbara bokföringen af hvarje fordons användning skulle ej komma att lämna bättre
ledning för sakens bedömande än de nu förda anteckningarna öfver tillryggalagda
lokomotiv- och vagnaxelkilometer.
Förslagsställaren gör äfven det påståendet, att Järnvägsstyrelsen icke har
något system för kontrollering af kostnaderna för transportarbetet, beroende på att
en del primäruppgifter rörande t. ex. kolförbrukningen saknas, och anför författa¬
ren såsom exempel, hur Järnvägsstyrelsen vid jämförelse mellan maskinafdelnin¬
gens kostnader för ångdrift och beräknade kostnader för elektrisk drift använder
ett statistiskt medeltal för en lokomotivtyp litt. Ke hufvudsakligen i växeltjänst.
Förutom det, att den uttalade allmänna satsen icke är sann, så är, hvad beträffar
anmärkningen mot sättet att välja ett medeltal för berörda jämförelse, detta sätt icke
förkastligt, när man endast gör detta med nödig urskillning och stöder sig på erfa¬
renheten. Man bör där,vid ej afvika från den regel, som gäller vid all användning
af statistiska tal, att utesluta de högsta och de lägsta talen, för att icke komma till
oriktiga slutsatser; liksom man ej heller bör utvälja tal, som äro tendentiösa. Nu
har Järnvägsstyrelsen i detta fall undvikit att välja de jämförelsevis höga talen
76
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Bilaga 1 till Järnvägsstyrelsens underdåniga,
skrifvelse den 27 januari 1912 (D. n:r Ubr 81).
Å r.
|
Under
året.
Antal.
|
Under max.-
månaden.
|
%
öfver
medel¬
talet.
|
Under minimi-
månaden.
|
%
under
medel¬
talet.
|
Mån.
|
Antal.
|
Mån.
|
Antal.
|
|
Per
|
s o n t i
|
a f i k e
|
n.
|
|
|
|
|
Antalet resor i medeltal pr
|
dag.
|
|
|
|
1908 ............
|
47,546
|
juni
|
63,514
|
33'6
|
febr.
|
38,552
|
18'9
|
1909 ............
|
49,791
|
>
|
60,540
|
21-6
|
»
|
40,118
|
19-4
|
1910............
|
56,166
|
>
|
77,039
|
37-2
|
»
|
42,900
|
236
|
|
G o
|
dstrafiken.
|
|
|
|
|
|
Ton gods i medeltal pr dag.
|
|
|
|
1908 ............
|
28,151
|
okt.
|
33,776
|
20-0
|
dcc.
|
22,639
|
19-6
|
1909 ............
|
26,821
|
nov.
|
33,906
|
26-4
|
aug.
|
12,217
|
54-4
|
1910............
|
32,332
|
okt.
|
36,494
|
12-9
|
jan.
|
25,596
|
20-8
|
|
M a
|
1 m t r a
|
fiken.
|
|
|
|
|
|
Tonkilometer i medeltal pr
|
dag.
|
|
|
|
1908 ............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1909 ............
|
1,112,740
|
juli
|
1,751,760
|
57’4
|
sept.
|
7,012
|
99-4
|
1910............
|
1,619,630
|
|
1,867,509
|
15-3
|
jan.
|
1,269,298
|
21-6
|
........ ...
för lokomotiv!jänstkostnaden å I distriktet, oaktadt detta kunde käft sitt berätti¬
gande på den grund, att lokomotiv litt. Ive å nämnda distrikt användas för lokal-
tågstjänst, hvarom ju här var fråga, i betydligt större utsträckning än å alla öfriga
distrikt. Beträffande kolförbrukningen har Järnvägsstyrelsen kontrollerat medel¬
talet med den verkliga förbrukningen för lokaltågen å linjen Stockholm—Märsta
eller samma linje, för hvilken elektrisk drift ifrågasatts, och var kostnaden för
densamma i det närmaste 17 kronor för 100 lokomotivkilometer, under det att sta¬
tistikens medeltal är 13,15 kronor. Äfven i fråga om reparationskostnaden är medel¬
talet i 1910 års statistik lågt, emedan lokomotiven litt. Ke äro relativt nya och
därför ännu icke tarfva så dyrbara reparationer. Detta är särskild! fallet å IY di¬
striktet, hvilket därför uppvisar en kostnad, som är lägre än medeltalet. Att Sty¬
relsen valt siffror, som afse lokomotivtjänstkostnad i såväl lokaltågs- som växlings-
tjänst, är äfven ägnadt att gifva ett för lågt tal för jämförelsen med den elektriska
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
77
Bilaga 3 till Järnvägsstyrelsens underdåniga
skrifvelse den 27 januari 1912 (D. n:r Ubr 81).
Jämförelse mellan utförda vagnaxelkilometer per vagnaxel af egna vagnar å egna
och främmande banor vid statsbanorna inom nedan nämnda länder.
Vagngrupper.
|
|
|
Ä
|
r ]
|
9 0 5.
|
|
|
Sverige.
|
Norge.
|
Dan¬
mark.
|
Finland.
|
Preus¬
sen.
|
Bayern.
|
Sachsen.
|
Wurt-
temberg.
|
Personvagnar.......
|
60,493
|
_
|
_
|
_
|
53,105
|
36,650
|
35,979
|
49,170
|
Resgodsvagnar......
|
47,493
|
—
|
—
|
—
|
54,427
|
44,848
|
46,954
|
55,993
|
Godsvagnar.......
|
13,873
|
—
|
—
|
—
|
17,918
|
17,161
|
13,296
|
16,891
|
Samtliga ofvanst......
|
17,775
|
12,670
|
18,814
|
—
|
22,184
|
21,585
|
16,663
|
24,039
|
Vagngrupper.
|
|
|
Å r ;
|
9 0
|
6.
|
|
|
Sverige.
|
Norge.
|
Dan¬
mark.
|
Finland.
|
Preus¬
sen.
|
Bayern.
|
Sachsen.
|
Wiirt-
temberg.
|
Personvagnar.......
|
62,011
|
_
|
|
|
55,560
|
36,385
|
38,522
|
48,398
|
Resgodsvagnar ......
|
55,698
|
—
|
—
|
—
|
56,849
|
43,462
|
50,679
|
57,677
|
Godsvagnar .......
|
14,365
|
—
|
—
|
11,877
|
18,114
|
17,724
|
13,945
|
16,236
|
Samtliga ofvanst......
|
18,580
|
12,869
|
18,755
|
16,004
|
22,725
|
22,020
|
17,582
|
23,776
|
Vagngrupper.
|
|
|
i
|
r ]
|
9 0
|
7.
|
|
|
Sverige.
|
Norge.
|
Dan¬
mark.
|
Finland.
|
Preus¬
sen.
|
Bayern.
|
Sachsen.
|
Wurt-
temberg.
|
Personvagnar.......
|
63,270
|
__
|
_
|
_
|
55,747
|
35,871
|
40,228
|
46,949
|
Resgodsvagnar......
|
57,034
|
—
|
—
|
—
|
56,553
|
45,199
|
51,211
|
52,428
|
Godsvagnar .......
|
13,822
|
—
|
—
|
12,092
|
18,079
|
17,440
|
14,099
|
16,588
|
Samtliga ofvanst......
|
18,432
|
13,202
|
18,917
|
15,812
|
22,798
|
21,866
|
17,887
|
23,756
|
Vagngrupper.
|
|
|
i
|
r
|
9 0
|
8.
|
|
|
Sverige.
|
Norge.
|
Dan¬
mark.
|
Finland.
|
Preus¬
sen.
|
Bayern.
|
Sachsen.
|
Wurt-
temberg.
|
Personvagnar.......
|
62,764
|
_
|
_
|
|
52,152
|
35,671
|
40,968
|
43,248
|
Resgodsvagnar......
|
52,598
|
—
|
—
|
—
|
50,552
|
44,483
|
55,448
|
55,944
|
Godsvagnar .......
|
13,077
|
—
|
—
|
12,123
|
16,356
|
17,318
|
13,818
|
16,721
|
Samtliga ofvanst......
|
17,768
|
15,727
|
18,914
|
15,768
|
20,904
|
21,753
|
17,845
|
23,290
|
78
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Yagngrnpper.
|
|
|
Å
|
r ]
|
9 0
|
3.
|
Sverige.
|
Norge.
|
Dan¬
mark.
|
Finland.
|
Preus¬
sen.
|
Bayern.
|
Sachsen.
|
Wiirt-
temberg.
|
Personvagnar.......
|
58,578
|
_
|
_
|
_
|
51,551
|
|
|
|
Resgodsvagnar......
|
50,389
|
—
|
—
|
—
|
48,353
|
|
|
|
Godsvagnar .......
|
12,096
|
—
|
—
|
—
|
16,541
|
|
|
|
Samtliga ofvanst......
|
16,662
|
—
|
18,116
|
—
|
21,072
|
|
|
|
driften, ty såväl bränslekostnad som reparationskostnad äro högre _ i lokaltågs-
tjänsten än i växlingstjänsten, och hade Järnvägsstyrelsen därför varit berättigad
att välja ett högre tal, än Styrelsen i verkligheten gjort. Järnvägsstyrelsen har
därför den bestämda uppfattningen, att kostnaden för ånglokomotivtjänsten är be¬
räknad för låg, hvarför den föreslagna elektriska driften f pr., lokaltåg, kominer att
i ekonomiskt afseende ställa sig gynnsammare i förhållande till ångdrift, än hvad
Järnvägsstyrelsens beräkningar gifva vid handen.
På grund af hvad ofvan anförts, får Järnvägsstyrelsen i underdånighet hem¬
ställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes lämna utan afseende den af ingenjör Bildt
gjorda framställningen om tillsättande af en kommitté för utredning af de af honom
berörda frågorna.
Stockholm den 27 januari 1912.
TTnderdånigst
F. W. H. Fegelow. . ,
Viktor Klemming.
Adolf d'Ailly. Erik von Friesen,
föredragande.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
B. Selander.
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
79
Bilaga 5 till Järnvägsstyrelsens underdåniga
skrifvelse den 27 januari 1912 (D.n:r Ubr 81).
Tabellerna 16 och 17 visa malmvagnarnas rörelse å Luleå—Riksgränsen under
åren 1906—1909.
För att undersöka, huruvida denna rörelse står i rätt proportion till vagn¬
antalet, så utgör följande ett sätt att förvissa sig därom:
Tabell 18.
|
År.
|
Antal
|
vägnar.
|
Antal vagnaxelkilometer.
|
Antal vagnaxelkilometer
|
|
|
Tabell 8.
|
|
pr vagn.
|
per år.
|
|
|
Vid årets
|
7 medeltal
|
|
|
|
|
|
slut
|
under året.
|
|
|
|
1906
|
|
1,239
|
i,m
|
95,942,490
|
c:a 77,400
|
81,033
|
1907
|
|
1,469
|
1,258
|
93,291,483
|
> 63,500
|
74,159
|
1908
|
|
1,609
|
1,487
|
100,482,001
|
> 62,400
|
67,574
|
1909
|
|
1,771
|
1,680
|
86,891,932 86,819,932
|
> 49,000
|
51,679
|
1910
|
|
1,939
|
1,811
|
117,403,684
|
» 60,500
|
64,828
|
1911
|
|
|
|
|
|
Det bör vara af intresse att se,
vänd under samma år.
|
huru den öfriga godsvagnparken varit an-
|
|
|
|
|
|
Tabell 19.
|
|
År.
|
Antal
vid årets
|
vägnar
7 medeltal
|
Antal vagnaxelkilometer.
|
Antal vagnaxelkilometer
|
|
|
•lut.
|
under året.
|
|
pr vagn.
|
pr ar.
|
1906 .
|
|
17,412
|
17,091
|
446,707,643
|
c:a 25,600
|
26,137
|
1907 .
|
|
18,106
|
17,742
|
450,128,896
|
> 24,800
|
25,371
|
1908 .
|
|
18,493
|
18,302
|
437,104,535
|
» 23,600
|
23,883
|
1909 .
|
|
18,868
|
18,767
|
428,594,834 428,666,834
|
> 22,100
|
22,842
|
1910 .
|
|
19,141
|
19,046
|
468,472,794
|
> 24,400
|
24,597
|
1911 .
|
|
|
|
|
80
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande N.r 10.
Grenom att dividera antalet vagnaxelkilometer pr vagn pr år med antalet
axlar pr vagn erhålles antalet vagnkiiometer pr vagn pr år. o n
Yagnkilometertalen ställa sig för de respektive godsvagnsslagen sålunda:
Tabell 20.
Yagnkilometer pr år pr Taga.
År.
|
Malmvagnlilometer.
|
Godsyagnldlometer.
|
Differens.
|
1906 ........
|
25,800
|
27,000
|
12,800
|
13,100
|
13,000
|
13,900
|
1907 ........
|
21,200
|
24,700
|
12,400
|
12,700
|
8,800'
|
12,000
|
1908 ........
|
20,800
|
22,500
|
11,800
|
11,900
|
9,000
|
10,600
|
1909 ........
|
16,300
|
17,200
|
11,000
|
11,400
|
5,300
|
5,800
|
1910........
|
20,200
|
21,600
|
12,200
|
12,300
|
8,000
|
9,300
|
1911........
|
|
|
|
|
|
|
Häraf framgår, att malmvagnarnas utnyttjande minskats från år 1906
till år 1909 med icke mindre än 9,500 (9,800) vagnkilometer pr vagn pr år eller
att detsamma minskats med 36 % (36 %). Se nedanstående anmärkning!
Man kan äfven säga att, då 1,239 vagnar kunde år 1906 utgöra 31,960,000
vagnkilometer, så borde 1,771 vagnar kunna utgöra 45,690,000 i stället för ut¬
gjorda 28,963,000 vagnkilometer. Eller med andra ord, den år 1909 befintliga
malmvagnparken är tillräcklig för transport af 1.5 ggr den malmkvantitet som
transponerades år 1909 eller för 1.5 ggr 2,419,064 = 3,600,000 ten malm mmskadt
med 8 %, som utförts af främmande vagnar. Analogt härmed följer, att da 17,412
godsvagnar kunde år 1906 utgöra 223,000,000 vagnkiiometer, sa borde 18,868 ^
godsvagnar kunna utgöra 226,688,000 (241.647,000) i stället för ar 1909 utgjorda
214,200,000 vagnkiiometer.
Järnvägsstyrelsens anmärkning. För år 1909 voro af Luossavaara-Kuruna-
vaara malmbolag anmälda till transport 2,800,000 ton malm, men genom inverkan
af storstrejken uppgick transporten endast till 2,129,063 ton.° Skillnaden 670,9o7
■ton utgör 27.7 % af den malmkvantitet, som under nämnda år transporterades för
alla malmbolagen, eller 2,419,064 ton. Om storstrejken icke* inträffat och den an¬
mälda malmtransporten fullgjorts, skulle således de under aret utgjorda vagnkxlo-
meterna, 28,963,000. ökats med 27.7 % och uppgått till 36,986,000. o
Äfven beträffande öfrig godstrafik åstadkom storstrejken under ar 1909 en
betydlig nedgång, hvilket framgår af följande uppgifter å godstonkm.:
1906 1907 1908 1909 1910
859,817,000 919,306,000 910,960,000 877,206,000 990,157,000
Det är nu af intresse att se, huru en vagn utnyttjas i medeltal per dag
och per timme; för den skull är följande tabell uppgjord, och under antagande
att tåghastigheten är 25 kilometer i timmen inklusive uppehåll vid stationerna
eller i enlighet med tidtabellen.
81
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Järnvägsstyrelsens anmärkning. Medelhastigheten för alla malmtåg å linjen
Kiiruna—Narvik och Malmberget—Svartön inklusive uppehåll vid mellanstationer
utgjorde enligt sommartidtabellen för år 1911 19-7 km. per timme.
Malmvagnarnas trafiktjänst inkl. uppehåll vid stationerna pr dag. Tab. 21.
År.
|
Vagnkilometer
pr vagn. pr år.
|
Vagntimmar
vagn km. vagnJcm.
25 pr år. 19'7 pr år.
|
Vagntimmar pr dag.
|
Vagntimmar
pr dag med last.
|
1906 ......
|
25,800
|
27,000
|
1,032
|
1.371
|
2 t. 48 m.
|
3 t. 46 m.
|
1 t. 24 m.
|
1 t. 53 m.
|
1907 ......
|
21,200
|
24,700
|
848
|
1,254
|
2 » 24 »
|
3 > 26 >
|
1 » 12 »
|
1 > 43 »
|
1908 ......
|
20,800
|
22,500
|
832
|
1,142
|
2 > 16 >
|
3 » 8 >
|
1 » 8 >
|
1 > 34 »
|
1909 ......
|
16,800
|
17,200
|
652
|
873
|
A » 42 »
|
2* 24 >
|
0 » 51 »
|
1> 12 >
|
1910......
|
20,200
|
21,600
|
808
|
1,096
|
2.6»
|
3 > — »
|
11. 6m. (It. 3m.) It. 30m.
|
Analogt härmed kan man uppställa en tabell för öfriga godsvagnar och
som tåghastighet inklusive uppehåll vid stationerna använda den i statistiken
angifna för godståg utgörande för åren 1906—1909 respektive 15*9-—17 9—15'1—
15'5 km pr timma och för blandade tåg respektive 23-l—26-2—24'4—23‘8 km. pr
timma.
För enkelhetens skull vilja vi antaga en medelhastighet inklusive uppehåll
vid stationerna om 20 kilometer pr timma.
Järnvägsstyrelsens anmärkning. Denna medelhastighet är beräknad under för¬
utsättning att vagnkilometer för godsvagnar ingå till lika delar i blandade tåg och
godståg, men i verkligheten ingå vagnkilometer för godsvagnar till en tredjedel i
blandade tåg och två tredjedelar i godståg, hvarför tabellen är omräknad.
Godsvagnarnas trafiktjänst inklusive uppehåll vid stationerna pr dag. Tal). 22.
0
År.
|
Vagnkilometer
pr vagn. pr år
|
Vagntimmar
, vaqnkm.
^ 2) godst. 16 0.
|
Vagntimmar pr dag.
|
Vagntimmar pr dag med
last c:a 2/s af de totala.
|
1906 ......
|
12,800
|
13,100
|
640 {^726
|
1 t. 45 m. 1 t. 59 m.
|
1 t. 10 m.
|
1 t. 19 m.
|
1907 ......
|
12,400
|
12,700
|
620 {^704
|
1 > 42 »
|
1 ■> 56 >
|
1 » 8 >
|
1> 17 >
|
1908 ......
|
11,800
|
11,900
|
590 g Jgj 660
|
1 > 37 »
|
1 > 49 >
|
1 > 4 .
|
1 > 13 »
|
1909 ......
|
11,000
|
11,400
|
550 {^632
|
1 > 30 >
|
1 » 44 »
|
1 > — »
|
1> 9 >
|
1910......
|
12,200
|
12,300
|
610 {?)15f3\682
|
1 > 36 >
|
1 > 52 >
|
1 t. 6 in .(It. 4m.) 11.15m.
|
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 3 afd. 10 käft. (Nr 10.) 11
Stockholm 1912. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
121527
Bil. JR.
Bränsleförbrukning. (Afdrag för malmtrafik.)
År.
|
Vagnaxelkilometer..
|
Bränsleförbrukning.
Totala i ton.
|
Per 1,000 vagnaxel-
kilometer i kg.
|
Nettokilometer.
|
Per
|
1,000 nettoton-
kilometer
kg.
|
Afgiftsplik-
tigt gods.
(Ej malm¬
trafik.)
|
För all trafik
(person- och
gods) utom
malm-.
|
1896 . . .
|
400,000,000
|
401,312,000
|
180,000
|
182,310
|
450
|
|
454
|
415,000,000
|
455,912,000
|
433
|
|
400
|
1897 . . .
|
—
|
451,538,000
|
—
|
216,009
|
—
|
|
478
|
—
|
513,555,000
|
—
|
|
421
|
1898 . . .
|
—
|
481,406,000
|
—
|
236,945
|
—
|
|
492
|
—
|
579,689,000
|
—
|
|
409
|
1899 . . .
|
526,000,000
|
527,755,000
|
273,000
|
273,337
|
519
|
|
518
|
548,000,000
|
638,329,000
|
499
|
(498)
|
428
|
1900 . . .
|
576,000,000
|
578,045,000
|
322,000
|
323,475
|
559
|
|
560
|
639,000,000
|
718,571,000
|
504
|
|
450
|
1901 . . .
|
594,000,000
|
595,162,000
|
324,000
|
322,961
|
545
|
|
543
|
620,000,000
|
695,369,000
|
522
|
(523)
|
464
|
1902 . . .
|
601,000,000
|
604,469,000
|
325,000
|
325,245
|
540
|
(541)
|
538
|
638,000,000
|
715,202,000
|
509
|
|
455
|
1903 . . .
|
624,000,000
|
621,723,000
|
335,000
|
332,880
|
535
|
(537)
|
535
|
683,000,000
|
781,272,000
|
490
|
|
426
|
1904 . . .
|
638,000,000
|
634,594,000
|
351,000
|
347,129
|
550
|
|
547
|
723,000,000
|
827,678,000
|
487
|
(485)
|
419
|
1905 . . .
|
650,000,000
|
643,982,000
|
362,000
|
354,505
|
569
|
(557)
|
550
|
727,000,000
|
843,365,000
|
502
|
(498)
|
420
|
1906 . . .
|
711,000,000
|
705,831,000
|
412,000
|
396,272
|
580
|
(579)
|
561
|
813,846,572
|
916,397,000
|
506
|
|
432
|
1907 . . .
|
745,000,000
|
742,126,000
|
460,000
|
445,358
|
620
|
(617)
|
600
|
875,585,832
|
982,849,000
|
525
|
|
453
|
1908 . . .
|
737,000,000
|
738,733,000
|
481,000
|
467,130
|
645
|
(653)
|
632
|
837,823,705
|
974,485,000
|
573
|
(574)
|
479
|
1909 . . .
|
—
|
721,863,000
|
—
|
468,169
|
—
|
|
649
|
—
|
943,323,000
|
-
|
|
496
|
1910 . . .
|
—
|
760,988,000
|
—
|
473,304
|
—
|
|
622
|
—
|
1,062,996,000
|
—
|
|
445
|
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.