Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till Riksdagens kansli den 19 mars 1912 kl. 2 e. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6 i anled¬
ning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
gående upphäfvande eller suspension af vaccinationstvånget.
I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 235, som hänvisats
till behandling af dess andra tillfälliga utskott, har herr Forssell hem¬
ställt, att Riksdagen ville besluta att ingå till Kungl. Maj:t med fram¬
ställning i syfte att det i Kungl. Maj:ts reglemente för skyddskoppymp-
ningen i riket af 29 september 1853 gifna åläggandet för föräldrar och
målsmän att inom viss tid låta vaccinera sina barn måtte upphäfvas;
eller — om detta nu ej skulle kunna ske — att den nämnda tvångsbe¬
stämmelsen måtte suspenderas, intill dess den pågående utredningen
framlagts och ledt till resultat.
I afseende på den närmare motiveringen för nämnda framställning
får utskottet hänvisa till motionen.
Frågan om vaccinationen har vid åtskilliga tillfällen varit föremål Utskottet.
för Riksdagens pröfning. Detta var fallet bland annat vid 1908 års
Riksdag, som hade att behandla af enskilda motionärer gjorda fram¬
ställningar, att åtgärder måtte vidtagas för vaccinationstvångets af¬
skaffande eller begränsning och i samband därmed sådana bestämmelser
meddelas, som kunde anses nödiga för allmän säkerhet beträffande
ovaccinerade, när epidemi på någon ort hotade. Därjämte väcktes vid
samma Riksdag förslag om åstadkommande af en allsidig utredning
rörande behofvet af ändringar i nu gällande föreskrifter rörande skydds-
koppympningen i riket. Riksdagens båda kamrar beslöto i anledning
af nämnda framställningar att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Bihang till Riksdagens ‘protokoll 1912■ 13 saml. 2 afd. 6 käft- (Nr 6).
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om åstadkommandet af en allsidig ut¬
redning rörande behofvet af ändringar i nu gällande föreskrifter rörande
skyddskoppympningen i riket samt därefter till Riksdagen inkomma med
de förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda. I enlighet med
denna skrifvelse anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 17 september
1909 kungl. medicinalstyrelsen att verkställa den af Riksdagen begärda
utredningen samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, hvartill
densamma kunde föranleda.
Då det gifvetvis för utskottet varit af stor betydelse att för bedömande
af frågan erhålla kännedom om, huru långt denna utredning fortskridit,
har utskottet därom begärt upplysning från medicinalstyrelsen, som i
ämnet anfört hufvudsakligen följande:
»Till en början mötte det ganska stora svårigheter att finna verk¬
ligt sakkunniga personer, i synnerhet som medicinalstyrelsen fann det
vara af vikt att äfven andra än läkare deltogo i utredningen, enär bland
allmänheten ofta, om ock på alldeles ohållbara grunder, förspörjes den
uppfattningen, att läkare skulle vara på något sätt partiska i frågan.
Häraf orsakades något dröjsmål med utredningens igångsättande. Slut¬
ligen lyckades det styrelsen att för uppdraget förvärfva föreståndaren
för vetenskapsakademiens Nobelinstitut för fysikalisk kemi, professorn,
filosofie doktorn S. A. Arrhenius samt förste provinsialläkaren A. J.
Larson.
Härefter sammanträdde styrelsen den 28 maj 1910 med dessa sak¬
kunniga jämte föreståndaren för statsmedicinska anstaltens medicinskt
bakteriologiska afdelning, professorn Alfred Pettersson, och beslöts där¬
vid, att till utredningen hörande frågor skulle grupperas på det sätt,
att redogörelse för den vetenskapliga grund, hvarpå vaccinationen
hvilar, samt pröfning af denna grund i den nutida vetenskapens belys¬
ning, skulle utarbetas af professorerna Arrhenius och Pettersson,
att redogörelse, omfattande viktiga delar af smittkoppornas historia
och utbredning samt sjukdomens spridningssätt och smittosamhet skulle
utarbetas af dåvarande tillförordnade medicinalrådet Fr. Bissmark och
förste provinsialläkaren Larson, hvilka äfven hade att i samband därmed
verkställa pröfning af påståendena, att den nutida hälsovården gjorde
tvångsvaccinationen obehöflig och att vaccinationen vore förenad med
vådor samt af betydelsen af i sistnämnda hänseende framkomna klagomål,
att frågor angående vaccinationsberedningens teknik, animal och
humaniserad vaccins beredning och kontroll, skulle utredas af medicinal¬
rådet G. Kjerrulf och professorn Pettersson,
att frågor angående vaccinationsteknik och kompetensvillkor för an¬
Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 6. 3
ställning af vaccinatörer skulle behandlas af bemälda Bissmark och
Larson, hvilka jämväl skulle utarbeta redogörelse för vaccinationen i
vårt land, samt slutligen
att frågor rörande förslag till nytt vaccinationsreglemente skulle
sedermera fördelas mellan deltagarna i utredningen.
Professor Arrhenius’ erbjudande att under tillämnade utländska
resor skaffa de upplysningar i vaccinationsfrågan, som kunde vara af
intresse, mottogs med tacksamhet.
Sedan dess hafva ofvannämnda personer i mån af tid arbetat på
utredning å de områden, som anvisats dem enligt det den 28 maj 1910
uppgjorda programmet. Som ett exempel på redan verkställdt utred¬
ningsarbete vill styrelsen omnämna ett af professor Pettersson den 11
februari 1911 i Svenska Läkaresällskapet hållet föredrag om »smitt-
koppdödligheten i Sverige under 100-årsperioden 1776—1875».
Det ligger i sakens natur, att ett så vidlyftigt utredningsarbete som
det ifrågavarande, uppdraget åt personer, hvilka på grund af innehafda
tjänster redan hafva sin tid i hög grad upptagen af annat arbete, som
ej kan eftersättas, icke kan påräknas afslutadt inom närmaste tid. Medi¬
cinalstyrelsen hoppas visserligen att, då det mest brådskande arbete,
som för närvarande hvilar på styrelsen, medhunnits, snart kunna ägna
mera tid och arbete åt denna utredning, men vågar i hvarje fall icke
ställa i utsikt, att utredningen kan vara afslutad förr än om ett par år
härefter.»
Äfven utom Riksdagen har vaccinationsfrågan, särskildt under se¬
nare tider, varit föremål för lifligt meningsutbyte, hvilket fått uttryck i
tidningsartiklar, broschyrer o. s. v. Ytterligare bevis på det allmänna
intresset för saken har utskottet funnit i de hänvändelser, i form åt
petitionslistor samt skrifvelse!’ från enskilda, som från åtskilliga håll
nått utskottet. De gjorda uttalandena gifva otvetydigt vid handen, att
vaccinationsfrågan för närvarande är föremål för synnerlig uppmärk¬
samhet inom vida kretser bland vårt folk. Men de hafva därjämte tyd¬
ligt visat, att mot vaccinationen uppstått en bestämd opinion, hvilken
särskildt i vissa landsdelar varit mycket förnimbar. Den motvilja mot
vaccinationen, som sålunda kunnat konstateras, och hvarom äfven nu
förevarande motion bär vittne, torde till stor del få tillskrifvas det sätt,
hvarpå vaccinationen, synnerligast fordom, handhafts. Härutinnan har
på många håll mycket varit öfrigt att önska, merendels beroende därpå,
att vaccinationen varit anförtrodd åt personer, hvilkas kompetens i detta
afseende varit alltför ringa. En bidragande orsak torde också hafva
varit den lifliga verksamhet, som från åtskilliga personers sida bedrif-
4
Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
vits i syfte att motarbeta vaccinationen. En naturlig följd häraf har
blifvit, att föräldrar och målsmän i stor utsträckning uraktlåtit att
ställa sig gällande vaccinationsförordning till efterrättelse. På många
orter är denna underlåtenhet till och med så allmän, att vederbörande
myndigheter, t. ex. kommunalnämnder och skolstyrelser, ej se sig i
stånd att upprätthålla förordningens bestämmelser.
Yaccinationsfrågan torde enligt utskottets förmenande kunna lösas
på flera olika sätt. I England har man genom en lag af den 12
augusti 1898 stadgat, att vaccinationstvånget bortfaller, om barnets
fader eller förmyndare under dess första fyra lefnadsmånader inför
vederbörande myndighet afgifver den förklaringen, att efter hans sam¬
vetsgranna öfvertygelse vaccinationen skulle blifva farlig för barnets
hälsa (den s. k. samvetsklausulen). En annan möjlighet vore att upp¬
skjuta tvångsvaccinationen, till dess barnen nått skolåldern, hvarigenom
den fördelen kunde vinnas, att barnen just under tiden för sin skolgång
vore i möjligaste mån skyddade mot faran för smittkoppor. Slutligen
har det från flera håll ifrågasatts, om ej de hygieniska krafven skulle
kunna nöjaktigt tillgodoses därigenom, att nu gällande föreskrifter om
tvångsvaccination upphäfdes och ersattes af bestämmelser, som innebure
rätt för vederbörande myndighet att i händelse af hotande smittkopps-
epidemi, eller då omständigheterna eljest så kräfde, påbjuda vaccinering
i den utsträckning, som kan finnas behöflig.
Valet mellan dessa eller till äfventyrs andra möjligheter till frågans
lösning tilltror sig utskottet ej att träffa. I hvarje fall är det tydligt,
att beslut rörande denna såväl som alla andra folkhygieniska frågor
kan fattas, först sedan en allsidig utredning verkställts af fullt sakkun¬
niga personer. En sådan utredning har ock, som ofvan omnämnts, i
enlighet med Kungl. Maj:ts den 17 september 1909 fattade beslut igång¬
satts af medicinalstyrelsen. Såsom framgår af de upplysningar, medici¬
nalstyrelsen lämnat utskottet, kan emellertid den påbörjade utredningen
med de för styrelsen härför tillgängliga krafter ej afslutas förrän tidigast
om ett par år. Med hänsyn till nu föreliggande frågas stora vikt och
den oro, densamma på många håll väckt, anser utskottet det emellertid
vara nödvändigt, att den behöfliga utredningen slutföres väsentligt tidi¬
gare, än medicinalstyrelsen ställt i utsikt, och är det gifvetvis synner¬
ligen önskligt, att vid utredningsarbetet skilda meningar rörande vaccina-
tionsfrågan blifva representerade.
På grund af hvad ofvan anförts, får utskottet i anledning af nu
förevarande motion hemställa,
Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 5
att Andra kammaren för sin del måtte besluta, att
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes föranstalta därom, att den af 1908 års Riks¬
dag begärda utredningen af vaccinationsfrågan måtte
slutföras så tidigt, att nya bestämmelser i ämnet kunna
om möjligt under nästkommande år utfärdas.
Stockholm den 19 mars 1912.
Å utskottets vägnar:
G. F. LUNDGREN.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 2 afd. 6 käft. (Nr 6). 2