Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.
1
Nr 1 1.
Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj kl. 11 f. m.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11,
i anledning af herr K. Martins motion om skrifvelse
Ml Kungl. Måj:t angående vissa ändringar i gällande
resereglemente.
Utl ®n m°m Andra kammaren af herr Martin väckt och till kam¬
marens forsta^ tillfälliga utskott hänvisad motion (nr 230) hemställes att
Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Makt anhålla ’ fw
ungl. Maj:t täcktes utfärda sådana bestämmelser, att gällande resereMe-
mente äfven matte tillämpas vid sådana tjänsteresor, hviska afse hämtning
och hemtransport af värnpliktige till och från mötesplatserna, äfvensoif
enfe ÄSl ig** * “ ^ **
■koiSÄT ‘m “åter eig nt-
De i förevarande motion berörda förhållanden hafva synts utskottet
ra synnerligen invecklade. Nu gällande bestämmelser i ämnet torde ock
afV FmSI T ?rf+0l!ka JoIknil,Sar af vederbörande kassaförvaltningar.
Enligt hvad utskottet mhamtat, synas dock vissa af de exempel som
motionaren lågt till grund för sina påståenden, vara grundade på felaktiga
och vn. ledande uppgifter. Utskottet har nämligen, beträffande de i
motionen omformälda resorna för hämtning af värnpliktige, tilldelade Gott¬
ands infanteriregemente, införskaffat afskrifter af de utaf vederbörande befäl
deroffiefa “f hvilka framSåU Åt till ifrågavarande un¬
derofficerare utbetalts dagtraktamente under viss del af resorna efter 6
lironor om dagen. Dessa underofficerare hafva sålunda utbekommit det
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 sand. 1 afd, 11 käft (Nr 11.) 1
Utskottets
yttrande.
2
Å.ndra Tcawwiarens första tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 11.
dagtraktamente, som finnes bestämdt i resereglementets femte klass, enligt
hvilken ersättning till underofficerare utgår.
Det från Upplands artilleriregemente hämtade fallet, som omnämnes
i motionen, synes däremot riktigt återgifvet, och torde, enligt hvad ut¬
skottet från vederbörligt håll inhämtat, det sannolikt bero på en miss¬
uppfattning af en utaf kammarrätten meddelad resolution, att kassa¬
förvaltningen underlåtit att till ifrågavarande underofficerare utbetala dem
tillkommande traktamentsersättning, utan att underofficerarna begagnat
sig af sin lagliga rätt att däröfver besvära sig i vanlig ordning.
Ö Bestämmelser angående ersättning för nu ifrågavarande resor finnas
meddelade icke, såsom i motionen uppgifves, uti resereglementet, utan i
fällande reglemente för arméns aflöning under fred den 11 oktober 1907
med däri den 1 augusti 1908 vidtagen ändring. Enligt dessa bestämmel¬
ser utgår till såväl officer som underofficer, förutom ordinarie aflöning
och kostnad för biljett, traktamentsersättning under färd med befälskon-
tingent för afhämtning af värnpliktige eller för återresa efter _ aflämning
af värnpliktige, enär färd med sådan trupp icke hänföres till öfningsmarsch
eller annan till vanlig vapenöfning hänförlig tjänstgöring (aflöningsregle-
mentet § 38 mom. c). Däremot erhåller hvarken officer eller underofficer
traktamentsersättning vid färd med egen trug}]) af värnpliktige, d.. v. s.
under sådan färd, som anordnas för att transportera en viss kontingent
värnpliktige till vederbörande öfningsplats för att därstädes vapenöfvas
eller efter afslutade öfningar företages för att hemtransportera de värn¬
pliktige från mötesplatsen. Officer och underofficer, som resa med dessa
värnpliktige, anses nämligen fullgöra till vanlig vapenöfning hänförlig tjänst¬
göring. Godtgörelse för transport af reseffekter utgår icke vare sig till
officer eller underofficer vid någon färd i trupp, då ju truppens manskap
kan beordras att bära af dessa medförda effekter .Underbefäl af manskaps
klass (korpraler och med dem likställda) erhålla under ifrågavarande re¬
sor natur aunder h åll men icke någon tillfällig aflöning, och själfva tran¬
sporten vid resorna bekostas för såväl officerare som underofficerare och
manskap af statsverket. .
Då det vid vissa regementen inträffar, att ofvannämnda tärder med
värnpliktige, som skola inställas till vapenöfning å regementets förläggnings¬
ort eller mötesplats, räcka flera dagar, synes det utskottet vara skäligt,
att för sådant fall någon ersättning utöfver den nu bestämda aflöningen ut¬
går till vederbörande officerare och underofficerare. Enligt hvad utskottet
inhämtat, erhålla marinens (flottans och kustartilleriets) officerare och under¬
officerare dagtraktamente under resor i och för hämtning eller hemtransport
3
Ändra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.
af värnpliktige, så snart det för fullgörandet af dylikt uppdrag åtgår en
tid af mer än 10 timmar. (Reglemente för marinen, del. I § 159).
Aflöningsförmånerna åt personalen på fjärde hufvudtitelns stat måste
anses utgöra ersättning för denna personals vanliga tjänstgöring. Då dessa
förmåner för icke länge sedan blifvit af Riksdagen bestämda, torde det icke
vara tillrådligt att nu föreslå större afvikelser från den princip, hvarpå dessa*
hvila. Då det emellertid icke kan vara meningen, att tjänsten skall med¬
föra jämförelsevis betungande utgifter samt officerare och underofficerare
icke erhålla naturaunderhåll, anser utskottet, med utgångspunkt från de för
marinen gällande bestämmelserna, att godtgörelse enligt aflöningsreglemen-
tet bör utgå till nämnda befäl vid ifrågavarande färder med värnpliktige,
i hvad de öfverskjuta eu tid af 10 timmar.
I hvad motionen afser höjning af det s. k. lägre traktamentet, hvil-
ket utgår då kronan består inkvarteringen, såsom vid större fälttjänstöf-
ningar, samt vid vistelse å samma plats längre tid än 8 dagar, anser sig
utskottet icke kunna förorda densamma eller föreslå ändring i gällande
föreskrifter.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Andra kammaren för sin del ville besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det
Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke
sådana bestämmelser böra utfärdas, att dagtraktamente
må utgå, förutom hvad nu är fallet, vid tjänsteresor
med trupp af värnpliktige till och från mötesplatserna,
för så vidt till sådan resa åtgår en tid af mer än tio
timmar.
Stockholm den 3 maj 1912.
På utskottets vägnar:
OSKAR LUNDGREN.