Sammansatta stats- och hankoutslcottets utlåtande Nr 3.
Nr 3.
Ankom till .Riksdagens kansli den 11 maj 1912 kl. 12 m.
Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 3, i an¬
ledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverfö¬
rande af visst belopp till den i 19 § af lagen angå¬
ende rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
den 4 juli 1910 omförmäla fond.
I eu till Riksdagen afbiten proposition, nr 20, hvilken blifvit öfver-
1 ämnad till förberedande behandling af sammansatt stats- och banko¬
utskott, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december 1911,
föreslagit Riksdagen medgifva, att till den i 19 § af lagen angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910
omförmälda fond må, utöfver hvad som enligt 20 § i samma lag med
tillhörande övergångsbestämmelser kan komma att till bestridande af
pensioneringskostnaden utgå af trafikmedel, för år 1913 af sådana
medel öfverföras ett belopp af 500,000 kronor.
Enligt aberopade statsrådsprotokollet anförde departementschefen vid
ärendets föredragning följande:
»Enligt 20 § af lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar och 22 § i nådiga kungörelsen
samma dag med öfvergångsbestämmelser till lagen skall af statens järn¬
vägars trafikmedel årligen gäldas så stor del af utgående pensioner,
som den i 19 § uti lagen omförmälda fond enligt matematisk utredning
ej är i stånd till att bestrida.
Uti skrifvelse den 24 november 1911 med förslag till beräkning
af den behållna inkomst af statens järnvägar, som må upptagas i riks-
staten för år 1913, har järnvägsstyrelsen nu meddelat, att styrelsen
låtit verkställa en matematisk utredning rörande hvad af trafikmedel
skulle i detta hänseende utbetalas för år 1913; och skulle enligt den
6 Sammansatta stats- och hanJcoutslcottets utlåtande Nr 3.
sålunda verkställda utredningen med användande af en räntefot af 3,8 %
af trafikmedel såsom bidrag till pensionskostnaden utgå för år 1913
1,520,000 kronor.
Emellertid bar järnvägsstyrelsen i samma skrifvelse hemställt, att
härutöfver skulle för år 1913 af trafikmedel afsätta® ett belopp af 500,000
kronor.
Jag tillåter mig härvid erinra, att Riksdagen i sin skrifvelse den
31 maj 1910, hvari anmäldes dess beslut i pensionsfrågan, anmärkt,
att det belopp, hvartill samtliga pensionskostnader framdeles skulle
komma att uppgå, därest ej åtgärder vidtoges att lata den närvarande
tiden bestrida mer än de faktiskt utgående pensionerna, skulle blifva
så stort, att Riksdagen ansett sig böra hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag i ärendet, omfattande all statens järnvägars
ordinarie personal, såväl den nu anställda som den, hvilken efter den
ifrågavarande pensionslagens trädande i kraft vinner anställning vid
statsbanorna.
Riksdagen ansåg sig dock härvid böra skilja mellan, å ena sidan,
de statens pensionskostnader, som kunna anses vara en naturlig följd
af personalens pensionering enligt den vid bestämmandet af storleken
af personalens pensionsafgifter antagna principen, att staten vid normal
pensionering skulle betala ungefär det dubbla af personalens bidrag,
och, å den andra, den brist uti pensionsfondens tillgodohafvande, som
med nämnda utgångspunkt enligt gjorda beräkningar torde förefinnas.
Under det att Riksdagen ej ansett sig böra föreslå några åtgärder med
afseende på den förra delen af pensionskostnaden, fann Riksdagen den
senast angifna bristen vara af sådan natur, att någon tvekan ej torde
förefinnas rörande olämpligheten af att den kastas på framtiden utan
att densamma småningom borde afbetalas.
En sådan afbetalning kunde enligt Riksdagens mening äga rum
på olika sätt, och äfven i detta afseende ansåg Riksdagen, att en
utredning lämpligen borde verkställas af Kungl. Maj:t och förslag i
ämnet framläggas för Riksdagen. Dock var Riksdagen af den åsikten
att början af bristens amortering ej längre kunde uppskjutas, då beräk¬
ningarna påtagligen visade, att i annat fall bristen med hvarje år
hastigt ökades. _ _ i
Enligt approximativa beräkningar, som Riksdagen låtit verkställa,
hade befunnits, att för afamortering af den beräknade bristen lämpligen
borde för år 1911 af trafikmedel såsom ytterligare bidrag till pensions¬
kostnaderna afsättas ett belopp af 500,000 kronor. Riksdagen beslöt
därför, att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänste-
Sammansatta stats- och bankoutshotiets utlåtande Nr 3. 7
män vid statens järnvägar omförmälda fond skulle, utöfver hvad som
enligt 20 § i lagen kunde komma att till bestridande af pensionerings-
kostnaden utgå af trafikmedel, för år 1911 af sådana medel öfverföras
ett belopp af 500,000 kronor. Därjämte anhöll Riksdagen, att Kungl.
Maj:t måtte verkställa utredning, i hvad mån åtgärder lämpligen
borde vidtagas för åvägabringande af jämnare fördelning af utgifterna
dels för betäckande af den del af pensioneringskostnaden, för hvilken
nyssnämnda fond enligt af Riksdagen angifna grunder borde anses svara,
dels eventuellt för bestridande af ifrågavarande pensionering i öfrigt,
samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill ifrågavarande
utredning kunde föranleda.
Sedermera har Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 16 december
1910 anbefallt statskontoret att med biträde af högst två sakkunniga,
dem statskontoret skulle äga tillkalla, verkställa den i Riksdagens
skrifvelse afsedda utredning samt att därefter, sedan fullmäktige i riks-
gäldskontoret beredts tillfälle att yttra sig i ärendet, till Kungl. Maj:t
inkomma med yttrande och förslag i ämnet.
Jämväl 1911 års Riksdag har beslutat, att till omförmälda fond,
utöfver hvad som enligt § 20 af lagen angående rätt till pension för
tjänstemän vid statens järnvägar kunde komma att till bestridande af
pensioneringskostnaden utgå af trafikmedel, af sådana medel låta öfver¬
föra 500,000 kronor.
På enahanda grund som i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den
31 maj 1910 omförmälts och i afvaktan på resultatet af den igång¬
satta utredningen rörande sättet för amortering af bristen ifråga m. in.
anser järnvägsstyrelsen nu äfven för år 1913 böra, utöfver det belopp,
som enligt pensionslagen skall utgå af trafikmedel, af samma medel
afsättas ytterligare 500,000 kronor.
Därvid har järnvägsstyrelsen emellertid antagit, att ifrågavarande
belopp till följd af de nya grunder för riksstatens uppställning, som
antagits af Kungl. Maj:t och 1911 års Riksdag, ej vidare böra upp¬
tagas bland statens järnvägars driftkostnader, utan i likhet med afsätt-
ningarna till arbetarförsäkringsfonden anses såsom utgift för kapital¬
ökning.
Detta förslag torde enligt min mening hvila på en missuppfattning.
Den omständigheten att ifrågavarande afsättning till järnvägspersona-
lens pensionering utgår med ett afrundadt belopp skiljer ej principiellt
detta tillskott till pensionskostnaden från andra dylika. Genom att alla
dessa tillskott ingå i en fond, som redan nu kommer till användning
för personalens pensionering, skilja de sig från afsättningarna till
8
Sammansatta stats- och banlcoutskott ris utlåtande Nr 3.
arbetarförsäkringsfonden, som tills vidare bär till hufvudändamål att
samla kapital. Då jag således anser den nu föreslagna afsättningen
till pensionsfonden böra inräknas bland driftkostnaderna, bör det be¬
räknade öfverskottet af statens järnvägar för år 1913 nedsättas från
19,000,000 kronor till 18,500,000 kronor, hvarom finansdepartementet
torde böra underrättas.»
Då departementschefen i öfrigt icke hade något mot järnvägssty¬
relsens förslag att erinra, hemställde departementschefen om aflåtande
till Riksdagen af ofvan intagna proposition.
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts fram¬
ställning och hemställer förty,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr 20,
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 11 maj 1912.
På det sammansatta utskottets vägnar:
F. GUSON WACHTMEISTER.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.