Statsutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till Riksdagens kansli den 15 mars 1912 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1911 församlade revi¬
sorers berättelse angående verkställd granskning af stats¬
verkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1910.
(2:a Afd.)
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ofvan nämnda
revisionsberättelse jämte de i anledning däraf från vederbörande ämbets¬
verk och myndigheter till Kungl. Maj:t afgifna utlåtanden och för¬
klaringar blifvit hänvisad, får, efter tagen kännedom af dessa hand¬
lingar och inhämtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga
upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de af revisorerna gjorda
framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kom¬
mande utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen
blifvit iakttagen.
Arméförvaltningen.
§ I-
(Rev. ber. pag. 81; uti. pag. 630 och 631.)
Revisorerna, som aflagt besök vid Västernorrlands regementes
kasernetablissement i Sollefteå, hafva beträffande sina därvid gjorda
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 17 käft. (Nr 18.) 1
Ang. Väster-
norr lands re¬
gementes ka¬
sernetablisse¬
ment i
Sollefteå.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottets
yttrande.
iakttagelse!- meddelat, bl. a., att den nyuppförda kasernen vore förlagd
invid gränsen för kasernområdet, hvilket pa denna punkt, atskildt af
ett staket, gränsade intill enskild egendom. Då helt visst olägenheter
af flera slag kunde väntas uppstå därigenom, att kasernbyggnad för¬
lädes så nära markgränsen som här skett, hade revisorerna ansett sig-
böra uttala önskvärdheten af att sådant undvikes vid framtida anlägg¬
ningar af likartad beskaffenhet.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement bär i den 23 decem¬
ber 1911 afgifvet utlåtande beträffande denna anmärkning anfört, att
afståndet från den västligast belägna kasernen till gränsen mot Hågesta
ägor utgjorde 18 meter, d. v. s. bredden på en vanlig bred Stockholms¬
gata. Ursprungligen både afsikten varit att förlägga hela kasern-
etablissementet längre öster- och norrut, i hvilket fall den västligaste
kasernen skulle kommit på ett afstånd af 60 meter från Hågestagränsen,
men denna plan hade måst öfvergifvas, emedan grundläggningen, med
hänsyn till markens beskaffenhet å nordöstra delen af den disponibla
kaserntomten, då skulle blifvit betydligt dyrare, och säkerheten för där
förlagda byggnaders framtida bestånd mindre. Att någon nämnvärd
olägenhet, åtminstone för kronan, skulle komma att uppstå genom för¬
läggningen närmare Hågestagränsen hade departementet ej anledning
att antaga. Några däraf föranledda olägenheter hade ej heller ännu
blifvit påvisade.
Utskottet, som visserligen icke kan uttala något omdöme om, huru¬
vida den ifrågavarande kasernens belägenhet i förhållande till kasern¬
områdets gräns är sådan, att några olägenheter ur ordningssynpunkt
kunna förväntas däraf uppstå, har emellertid, med anslutning till revi¬
sorernas omförmälda uttalande, velat framhålla önskvärdheten däraf,
att vid uppförande af framtida kasernbyggnader dessa förläggas så långt
från kasernområdets gräns, att svårigheter af ofvan antydd art icke
skäligen kunna förväntas uppkomma. Under uttalande häraf har utskottet
velat hvad sålunda i ärendet förekommit för Riksdagen
omförmäla.
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
3
Stockholms stads kronoräkenskaper och länens landsböcker.
§ 2.
(Rev. ber. pag. 156, 158, 159 och 508; uti. pag. 642, 643,
701, 702 samt 768—772.)
Revisorerna hafva vidare meddelat, att de aflagt besök vid läns¬
residenset i Härnösand, hvilken byggnad numera icke användes till
bostad åt landshöfdingen i länet. Med undantag af några rum i botten¬
våningen, i hvilka landtmäterikontoret vore inrymdt, vore samtliga
lägenheter i denna byggnad för närvarande obebodda.
Frågan om uppförande af ny bostad för landshöfdingen i Väster-
norrlands län hade varit underkastad Riksdagens pröfning både år 1910
och år 1911 utan att finna sin lösning. I viss mån torde svårigheterna
att ordna denna angelägenhet hafva varit beroende däraf, att densamma,
i öfverensstämmelse med de åsikter, som gjort sig gällande i fråga om
större planmässighet i statens byggnadsverksamhet, ställts i samband
med frågan om beredande af lokaler för vissa andra statsändamål.
Revisorerna, som icke velat ingå på ett bedömande af bostadsfrågan i
hela den omfattning, densamma sålunda kunde anses böra erhålla, hade
likväl velat såsom sin mening uttala, att förenämnda residensbyggnad
icke torde vara i sämre skick än att den efter vidtagande utan alltför
höga kostnader af ändamålsenliga anordningar i fråga om inredning
m. m. skulle kunna äfven framgent tjäna till lämplig bostad åt lands¬
höfdingen i länet.
Vidare hafva revisorerna under meddelande, att de besökt lands-
statshuset i Härnösand, erinrat, att 1907 års Riksdag till uppförande af
denna. byggnad beviljat ett anslag af 275,000 kronor samt att enligt
den till Riksdagen i ämnet aflåtna propositionen vissa rum i denna
byggnad — s. k. reservrum — vore afsedda bland annat för landt¬
mäterikontoret. Enligt hvad revisorerna vid sitt besök iakttagit vore
emellertid dessa rum, belägna å nedre botten al byggnaden, disponerade
för länsstyrelsens räkning. Visserligen tilltrodde sig icke revisorerna
att afgöra, huruvida landtmäterikontoret, hvilket för närvarande var
inrymdt i otidsenliga lokaler inom residensbyggnaden, skulle tillfreds¬
ställande blifva tillgodose^ genom att få för sitt behof disponera före¬
nämnda s. k. reservrum, likasom revisorerna icke vore i tillfälle att be¬
döma, huruvida dessa rum kunde af länsstyrelsen undvaras. Revisorerna
hade dock velat ifrågasätta, huruvida icke, då såväl vinden som källaren,
Any. läns¬
residenset,
landsstats-
huset och
landtmäteri¬
kontoret i
Härnäsand.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 18.
båda'med ansenliga utrymmen, till allra största delen stode obegagnade,
genom ett lämpligt utnyttjande af dessa utrymmen, exempelvis till för-
väring af arkivhandlingar, landtmäterikontoret skulle kunna beredas er-
forderlig^ lokaler inom landsstatshuset och da härtill komme att i bygg¬
naden ursprungligen för räntmästaren afsedt rum med kassahvalf numera
kunde för annat ändamål disponeras, hade revisorerna, titan att göra
något bestämdt uttalande, velat framhålla, att, innan frågan om ny¬
byggnad för landtmäterikontoret afgjordes, nu angifna spörsmål borde
tagas i öfvervägande.
Slutligen hafva revisorerna under berättelsen angående landt-
mäter istyr elsen meddelat, att revisorerna funnit de i länsresidenset in¬
rymda lokalerna för landtmäterikontoret, som vore belägna i husets
bottenvåning, otillfredsställande särskilt i det hänseendet, att desamma
saknade nödiga säkerhetsanordningar mot eldfara.
Beträffande revisorernas uttalanden angående. länsresidenset har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrland i utlåtande den 28
december iOll anfört följande:
»Vid upprepade tillfällen, senast uti skrifvelse till kungl. öfver-
intendentsämbetet den 13 sistlidna november, bär Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande framhållit det otidsenliga skick, hvaruti nuvarande
landshöfdingeresidenset befinner sig samt dess mindre lämpliga och i
sanitärt afseende mindre gynnsamma läge, som gör bostaden mindre an¬
vändbar under sommaren. Därtill kommer att den till residenset hörande,
åt sjösidan belägna terrassen hotas af tillintetgörelse, enär fråga föreligger
om fastställelse af ny stadsplan för Härnösand och i denna plan ingåi
ordnandet af en strandgata i skeppsbrons förlängning söderut förbi resi¬
denset. Genom fastställelse af denna plan torde en stor del af terrassen
få lämna rum för gatan. Genom dyrbara reparationer och omändringar
kan visserligen bostaden blifva användbar, ehuru mindre ändamålsenlig,
men därigenom vinnes icke förmanen af sanitärt läge och lämplighet föi
bostad under sommaren. Kostnaden för dessa förändringar beräknades
senast till 71,500 kronor, hvartill dock torde böra läggas kostnaden för
inredningen af källaren. Genom dessa reparationer och ändringar, hvar¬
igenom byggnadens för sin tid karakteristiska yttre utseende i betänklig
mån försämras, har frågan om en tidsenlig landshöfdingebostad uti det
gamla residenset icke vunnit sin slutliga lösning, af hvilken anledning
det synts och fortfarande synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
mindre välbetänkt att vidtaga så dyrbara reparationer och ändringar uti
byggnaden, som med vida mindre kostnader kan göras användbar för
annat statens ändamål.»
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
5
I afseende å revisorernas yttrande angående landsstatshuset har
Kungl. Maj:ts bemälda befallningshafvande ofvannämnda den 28 de¬
cember 1911 afgifvit utlåtande, så lydande:
»A de för nytt landsstatshus uppgjorda ritningarna, hvaröfver
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande både att afgifva yttrande, voro
betecknade såsom reservrum i bottenvåningen 2 större och 2 mindre
rum samt i öfre våningen 2 mindre rum. Uti sitt yttrande öfver rit-
ningarne framhöll Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att ett af
rummen i nedre och bägge rummen i öfre våningen måste för uppgifna
ändamål användas och sålunda icke kunde anses såsom reservrum. Vid
inflyttning i byggnaden hafva samtliga reservrummen befunnits erfor¬
derliga för eget begagnande, hufvudsakligen i följd däraf att personalen,
i följd af ökade göromål, blifvit talrikare. Uti sin framställning om
uppförande af nytt landsstatshus hade Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande väl ansett reservrum behöfiiga, men så mycket mindre tänkt
sig inrymmande i landsstatshuset af landtmäterikontoret, som detta efter
att under en lång följd af år hafva disponerat öfver endast två mindre
rum uti gamla landsstatshuset, år 1900 erhållit sex rum jämte kassa-
hvalf uti landshöfdingeresidenset, en lokal, som då ansågs tillräcklig.
Numera har denna lokal befunnits otillräcklig och torde icke ens alla
de å ritningarne till nya landsstatshuset upptagna reservrum motsvara
de kraf, som numera framställas å utrymme för landtmäterikontoret,
äfven om af landtmäterikontoret finge disponeras det ursprungligen för
räntmästaren afsedda rum med kassahvalf. Detta sistnämnda rum kan
dessutom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande så mycket mindre
undvara, som det användes af länsbokhållare tre månader om året vid
upprättande af landsboken, af landskamreraren två månader i och för
förarbeten för pröfningsnämnden och tidtals för andra arbeten samt
kassahvalfvet utgör det enda säkra förvaringsstället för fem års deklara¬
tioner, röstsedlar vid riksdagsmannaval, mobiliseringshandlingar samt
andra handlingar af större vikt.
Riksdagens revisorer hafva anmärkt att såväl vinden som källaren,
båda med ansenliga utrymmen, till allra största delen stå obegagnade
och skulle kunna användas till förvaring af arkivhandlingar och landt¬
mäterikontoret därigenom möjligen kunna beredas erforderliga lokaler
inom landsstatshuset. A vinden finnes redan en del af arkivet, hand¬
lingar af mindre vikt, och i källaren inrymmes värmeapparaten, varm¬
rum och kol- och vedförråd. Hvarken källaren eller vinden kunna
uppvärmas och skulle arkiv!)andlingarne uti källaren fördärfvas af fukt
därest värmeledning dit icke anordnades samt så val i källaren som å
6
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
vinden blifva svåråtkomliga. Äfven om landsstatens tjänstemän place¬
rades flera liti hvart rum och därigenom ytterligare något rum kunde
göras disponibelt för landtmäterikontoret, skulle detta, hvars behof af
utrymme år för år synes stegras, icke kunna erhålla, ens för närvarande,
tillräckliga lokaler inom landsstatshuset, som dessutom genom dylika
anordningar redan nu skulle befinnas otillräckligt för därmed af sed t
ändamål.»
Vidkommande revisorernas anmärkning angående landtmäteri-
kontorets lokaler har landtmäteristyrelsen i utlåtande den 20 januari
1912 dels beträffar de frågans principiella sida yttrat följande:
»Redan uti underdånig skrifvelse den 7 november 1908 har landt¬
mäteristyrelsen gjort framställning om vidtagande af åtgärder för bere¬
dande åt landtmäterikontoren i länen af lokaler, hvilka såväl i afseende
å utrymme som i andra hänseenden kunde befinnas tillfredsställande
med hänsyn till värdet af de arkivalier, som där förvarades, samt till
arten och omfattningen af det arbete, som där bedrefves och som genom
de då fattade besluten rörande omorganisation af förstelandtmätar-
tjänsterna och upprättande af ett jordregister framdeles skulle blifva
än mer kräfvande. Styrelsen har i nämnda skrifvelse anfört bland
annat följande.
Uti landtmäterikontoren i länen hade på grund af meddelade
bestämmelser samlats och samlades årligen stora mängder kartor och
handlingar, som innehölle viktiga upplysningar i hvarjehanda afseenden
rörande jordförhållanden i allmänhet och särskildt i fråga om ägande-
rättsspörsmål. Tyvärr hade värdet af dessa i många afseenden oskatt¬
bara dokument icke alltid rätt uppfattats, och syntes man uti detta
förhållande kunna söka förklaringen till att ifrågavarande kartor och
handlingar icke beredts erforderlig vård. Bristerna härutinnan hade
bland annat bestått däri, att landtmäterikontorens lokaler icke alltid
varit fria från fukt och försedda med lämplig inredning för akternas
förvaring samt ej heller tillräckligt rymliga, hvarjämte det framför allt
måste beklagas, att lokalerna icke erbjudit skydd mot eldfara. Beträffande
sättet för kartornas handhafvande måste såsom ett synnerligen olyckligt
förhållande anmärkas, att på grund af bristande utrymme i landtmäteri¬
kontoren det vant tillåtet att vika kartor. Härigenom hade beträffande
många kartor tillförlitligheten af de upplysningar, som af dem kunde
vinnas, i större eller mindre grad minskats. Genom utvecklande och
hopläggande upprepade gånger hade många kartor fördärfvats. Det
syntes styrelsen vara nödvändigt att bereda ej allenast jordregistret,
hvaraf något dubbelexemplar ej kom me att finnas, utan äfven alla landt-
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
7
mäteriakter och många andra handlingar ett fullt säkert och ändamåls¬
enligt förvar. Då detta icke torde kunna ske utan tillgång till brand-
fritt arkivrum, ansage styrelsen, att samtliga läns landtmäterikontor
borde förses med sådant rum. Och anordnandet af dylikt syntes sty-
relsen åt sådan vikt, att frågan därom icke borde uppskjutas.
Det utrymme en sådan arkivlokal borde äga vore hufvudsakligen
beroende af länets storlek och folkmängd, jorddelningens ståndpunkt
samt landtmäteriakternas omfattning och kartornas storlek. Frågan vore
emellertid äfven beroende af sättet för kartornas förvaring. Under
förutsättning att ett af styrelsen framlagdt förslag om förbud i allmänhet
emot kartors vikning komme att vinna bifall — hvilket numera skett —
uppstode fråga om kartorna borde förvaras rullade eller i plan, i hvilket
senare fall de kräfde mindre utrymme. Den senare utvägen kunde
emellertid endast användas beträffande mindre kartor. Kartorna i länens
landtmäterikontor behöfde i stor utsträckning lagas, men efter verkställd
lagning borde gifvetvis dessa kartor förvaras på sådant sätt, att de så
vidt möjligt icke på nytt toge skada. Äfven dessa kartor borde för
framtiden förvaras antingen plana eller rullade. I båda fallen borde
de inläggas i skjutbara fack eller i lådor. Handlingarna tillika med de
kartor, som fortfarande komme att förvaras bland dessa, borde inläggas
i skåp. På sådant sätt syntes äfven jordregistret böra förvaras.
För ordnande af landtmäterikontoren tillhörande kartor och hand¬
lingar på förenämnda sätt erfordrades afsevärda utrymmen i arkiven.
Att för dessa angifva en bestämd storlek läte sig icke göra. Landtmäteri-
styrelsen ansåge sig emellertid med ledning af gjorda beräkningar
kunna uttala den mening, att minst 50 kvadratmeters golfyta borde
beräknas för arkiv i de mindre länen och en golfyta af inemot 100
kvadratmeter för de större landtmäterikontorens arkiv. Härförutom
erfordrades 3 å 4 rum, och framhölls med afseende å ett af dessa rum
eller det, som vore afsedt för att bereda allmänheten tillfälle att taga
del af kartor och handlingar, att detta rum i de norrländska länen, där
kartor af två och ända till tre meters bredd och fem å sex meters
längd förekomme, borde vara mycket stort med en golfyta af omkring
50 kvadratmeter. På det hela taget beräknade landtmäteristyrelsen, att
landtmäterikontorens blifvande lokaler borde beredas en golfyta af om¬
kring 150 kvadratmeter för de mindre och omkring 250 kvadratmeter
för de större länen, förutom förstuga, tambur och toalettrum.
Såsom önskemål i öfrigt framhöll styrelsen bland annat, att loka¬
lerna finge rik tillgång på dagsljus, hvarför fönstren borde göras höga.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Detta påkallade emellertid i sin ordning en ansenlig takhöjd, hvaraf
behof äfven af andra anledningar gjorde sig gällande.
Landtmäteristyrelsen vill här meddela, att förestående beräkning
af utrymme för arkiven var grundad på en takhöjd af 3.3 meter samt
att en jämförelsevis stor takhöjd är önskvärd särskildt i de län, där
större kartor till något afsevärdt antal förekomma. I öfrigt må här
framhållas, att landtmäteristyrelsen vid granskning af uppgjorda förslag
till lokaler för landtmäterikontoren i länen hittills alltid vidhållit kraf
därpå, att för allmänheten afsedt rum skall angränsa och stå i omedel¬
bar förbindelse med arkivlokalen;»
dels ock angående särskildt landtmäterikontoret i Härnösand anfört
följande:
»Uti ofvan otnförmälda underdåniga framställning den 7 november
1908 hade landtmäteristyrelsen anmärkt, att kontorets i Härnösand lokal
eller densamma, som för kontorets räkning ännu disponeras, saknade
skydd mot eldfara och komme att för framtiden visa sig otillräcklig.
Lokalen kunde väl utvidgas genom tillbyggnad af residenset på ena
eller andra sidan, men en sådan blefve antagligen vanprydande. Då
nytt landsstatshus emellertid inom närmaste tiden skulle uppföras, syntes
det styrelsen böra tagas i öfvervägande, huruvida icke landtmäterikon¬
toret kunde beredas lokal i sammanhang med länsstyrelsens ämbets-
lokaler, helst ett afstånd mellan dessa lokaler af 700 å 800 meter säker¬
ligen komme att för arbetena visa sig mycket Underligt.
1 anledning af denna styrelsens framställning hafva, förutom att
underhandlingar förts dels om återköp för statsverkets räkning af gamla
landsstatshuset och dels om förhyrning för längre tid af lokal uti en
Härnösands stad tillhörig byggnad, icke mindre än fyra särskilda för¬
slag uppgjorts för frågans lösning. Det första af dessa förslag går ut
på användning af hela residensbyggnadens bottenvåning för ändamålet.
Därefter har under hösten 1911 uppgjorts tre olika förslag. Ett af dessa
afser att göra en tillbyggnad till nya landsstatshuset så att detsamma
komme att bilda en sluten fyrkant. Rörande detta förslag har landt¬
mäteristyrelsen instämt uti de erinringar mot detsamma, som framställts
af förste landtmätaren i länet och hvilka erinringar företrädesvis angå
otillräckligheten af utrymmet, hvarjämte styrelsen för egen del ytter¬
ligare framhållit, att realiserandet af förslaget på grund af rummens
läge på båda sidor om en port samt deras fördelning i tvenne våningar
komme att medföra behof af ständig tillgång till vaktmästare. . De båda
andra af sistberörda förslag afse uppförande för landtmäterikontorets
räkning af en fristående byggnad på en till landsstatshusets tomt an¬
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
9
gränsande plats, som bereder utrymme äfven för ifrågasatt nytt residens.
Sistberörda båda förslag till nybyggnad för landtmäterilcontoret skilja
sig från hvarandra företrädesvis med afseende å ytförhållandena. Rörande
dessa båda förslag har landtmäteristyrelsen uti infordradt yttrande an¬
fört, att, då det visat sig nödvändigt att för ändamålet uppföra ett fri¬
stående hus, ett sådant enligt styrelsens mening borde tilltagas så stort,
att behofvet af utrymme för landtmäterikontoret däri kunde tillgodoses
för en längre framtid, men att då detta behof enligt af förste landt-
mätaren i ämnet åstadkommen utredning icke väl kunde fyllas, därest
förslaget af den mindre dimensionen bragtes till utförande, landtmäteri¬
styrelsen fann sig föranlåten att tillstyrka en nybyggnad efter den
större typen.
Sistnämnda båda förslag afse att bereda lokaler nf följande om¬
fång :
det mindre förslaget:
ai'kiv ..................................................... 160 kvadratmeter
öfriga lokaler.................................... 180 »
summa 340 kvadratmeter
det större förslaget:
arkiv .................................................. 189 kvadratmeter
öfriga lokaler...................................... 200 »
summa 389 kvadratmeter.
Enligt dessa förslag komma arkivlokalerna att till 2/3 erhålla eu
takhöjd af 2.6. meter och i öfrigt eu takhöjd af 3.4 meter.
I anledning af hänvisningen till hvad revisorerna å annat ställe i
sin berättelse anfört rörande möjligheten att i annan staten tillhörig
byggnad anordna nya lokaler för landtmäterikontoret i Härnösand har
landtmäteristyrelsen inhämtat, att revisorerna härvid åsyftat nya lands-
statshuset. I denna del hafva revisorerna å antydt ställe i berättelsen
anfört, att i den till 1907 års Riksdag aflåtna propositionen angående
uppförande af ifrågavarande landsstatshus angifvits, att vissa rum i
byggnaden — s. k. reservrum — vore afsedda bland annat för landt¬
mäterikontoret, men att dessa rum, som vore belägna å nedra botten
af byggnaden, vid revisorernas besök vore disponerade för länsstyrelsens
räkning. Visserligen tilltrodde sig icke revisorerna att afgöra, huruvida
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 17 höft. (Nr 18.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottets
yttrande.
landtmäterikontoret skulle tillfredsställande blifva tillgodosedt genom
att få för sitt behof disponera förenämnda s. k. reservrum, likasom
revisorerna icke vore i tillfälle att bedöma, huruvida dessa rum kunde
af länsstyrelsen undvaras. Revisorerna hade dock velat ifrågasätta,
huruvida icke, då såväl vinden som källaren, båda med ansenliga ut¬
rymmen, till allra största delen stode obegagnade, genom ett lämpligt
utnyttjande af dessa utrymmen, exempelvis till förvaring af arkiv¬
handlingar, landtmäterikontoret skulle kunna beredas erforderliga lokaler
inom land sstatshuset, och då härtill komme, att i byggnaden ursprung¬
ligen för räntmästaren afsedt rum med kassahvalf numera kunde för
annat ändamål disponeras, hade revisorerna, utan att göra något be¬
stämdt uttalande, velat framhålla, att, innan frågan om nybyggnad för
landtmäterikonforet afgjordes, nu angifva spörsmål torde böra tagas i
öfvervägande.
Förenämnda å nedra botten i landsstatshuset belägna reservrum
äro, enligt hvad landtmäteristyrelsen inhämtat, fyra till antalet och inne¬
hålla en golfyta af 123 kvadratmeter. Om härtill lägges återstående
del af lägenheterna å nedra botten i husets västra hälft, erhålles en
effektiv golfyta af 215 kvadratmeter. Då landtmäteristyrelsen med hän¬
visning till hvad styrelsen här nedan kommer att anföra i anledning af
revisorernas uttalande i fråga om lokal för landtmäterikontoret i Öster¬
sund icke kan tillstyrka källarens användning för landtmäterikontorets
del för annat ändamål än såsom förvaringsplats för mindre viktiga
handlingar eller såsom material- och förrådsrum, synes alltså en afse-
värd tillökning erfordras till förenämnda rum för att på ett tillfreds¬
ställande sätt tillgodose landtmäterikontorets behof af utrymme. Genom
tillägg i öfre våningen af de längst norrut i västra flygeln belägna
rum, som enligt ritningarna äro afsedda för länsnotarier och det mindre
af de rum, som äro åtecknade landskansli, jämte därtill gränsande
korridor erhålles en ökad golfyta af 53 kvadratmeter. Hela golfytan
blir härigenom 268 kvadratmeter. Om härtill ytterligare läggas en del
källarutrymmen i norra delen af västra flygeln, torde kunna åstad¬
kommas* en lokal, som för en längre framtid bereder utrymme för
landtmäterikontoret.
Landtmäteristyrelsen är gifvetvis icke i tillfälle att bedöma huru¬
vida förenämnda lokaler eller andra af samma storlek kunna af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande undvaras.»
Hvad revisorerna anfört dels angående möjligheten att efter nödiga
reparations- och ändringsarbeten använda det nuvarande länsresidenset
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
11
till bostad för landshöfdingen, dels ock ifråga om beredande af lokaler
för landtmäterikontoret i det nyuppförda landsstatshuset, finner utskottet
beaktansvärdt. Genom berörda åtgärder skulle otvifvelaktigt både den
svårlösta frågan om bostad för landshöfdingen och lokalfrågan för landt¬
mäterikontoret erhålla en lösning, som ur kostnadssynpunkt måste be¬
traktas såsom tillfredsställande; och anser sig utskottet förty kunna
förvänta, att de af revisorerna sålunda framhållna möjligheterna i af¬
seende å ordnandet af förevarande angelägenheter varda af veder¬
börande myndigheter och Kungl. Magt vid pröfningen af berörda frågor
tagna under noggrant öfvervägande. Under uttalande häraf, har ut¬
skottet velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen
omförmäla.
Folkskoleinspektionen.
§ 3-
(Rev. ber. pag. 157 och 158; uti. pag. 675—698.)
Under granskningen af landskontorets i Blekinge län specialräk¬
ning med tillhörande verifikationer hade det enligt hvad vidare i revi¬
sionsberättelsen meddelas, väckt revisorernas uppmärksamhet, att rese-
kostnadsersättningen till folkskoleinspektören i Blekinge län uppgått till
ett jämförelsevis högt belopp, hvilket syntes hafva berott därpå, att
folkskoleinspektören i länet, hvilken tillika vore folkskoleinspektör i
Luggude kontrakt af Malmöhus län, vore boende i närheten af Hälsing¬
borg och sålunda på stort afstånd från förstnämnda inspektionsområde.
Med anledning häraf hade revisorerna velat ifrågasätta, huruvida icke,
vid en kommande omreglering af folkskoleinspektörsdistrikten dessa
borde så ordnas, att de om möjligt bildade sammanhängande områden.
I afseende å folkskoleinspektionen hafva revisorerna vidare anfört
följande:
»Med hänsyn till gjorda iakttagelser beträffande det sätt, hvarpå
folkskoleinspektörerna ordnat sina förrättningsresor hafva revisorerna
velat ifrågasätta huruvida icke i vissa fall ändrad anordning af dessa
resor skulle kunna lämna ett gynnsammare resultat af vederbörande
inspektörers verksamhet. Jämför man antalet å de i de inlämnade rese¬
räkningarna omförmälda skolor med hela antalet resor inom vederbörande
Ang. folkskole¬
inspektionen.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottets
yttrande.
inspektionsområde, finner man nämligen i regel att icke ens närmelsevis
hela antalet skolor inom ett inspektionsområde kunnat af folkskole¬
inspektören under ett verksamhetsår besökas. I skolrika inspektions¬
områden torde mångenstädes — särskildt där folkskoleinspektören förenar
inspektörsbefattningen med annan tjänst — flera år förgå mellan hvarje
inspektion i vederbörande folk- och småskolor. Samtidigt finnas inom
flera inspektionsområden städer, som enligt § 8 mom. 4 af folkskole¬
stadgan anställt egna kommunala folkskoleinspektörer, som helt ägnat
sig åt ledningen af vederbörande städers folkskoleväsen. Det åligger
visserligen statens folkskoleinspektörer att jämväl öfva tillsyn öfver
folk- och småskolorna i samhällen med egna inspektörer, men det vill
dock synas som om en klok omtanke bjöde, att statsinspektörernas
verksamhet i sådana samhällen ej alltför mycket utsträcktes på bekostnad
af sådana skoldistrikt, som sakna fackmässig lokal inspektion.
Revisorerna hafva exempelvis i angifna hänseende bemärkt, att
folkskoleinspektören i Oxie, Skytts, Vemmenhögs och Frosta kontrakt
af Lunds stift under revisionsåret användt mera än tredjedelen af alla
förrättningsdagar i skoldistrikt med egna kommunala folkskoleinspektörer.
I någon mån synes ock samma förhållande varit rådande inom Dom-
prosteriets, Skärkinds, Yikbolands, Vifolka och Valkebo, Göstrings, Ly¬
sing^ samt norra och södra Yedbo kontrakts inspektionsområde inom
Linköpings stift, hvarest 13 dagar under revisionsåret användts på för¬
rättningar vid Linköpings stads folkskolor, som äfvenledes stå under
kommunal folkskoleinspektörs ledning.
I anledning af hvad ofvan anförts vilja revisorerna ifrågasätta,
huruvida icke för uppnående af största möjliga effektivitet af den nu¬
varande folkskoleinspektionen i dess helhet förhållandet mellan statens
folkskoleinspektion och kommunernas borde närmare regleras i den af
revisorerna antydda riktning.»
I anledning af revisorernas sålunda gjorda anmärkningar hafva
utlåtanden afgifvits af samtliga domkapitel, i vissa fall efter hörande
af vederbörande folkskoleinspektörer; och tillåter sig utskottet att be¬
träffande dessa utlåtanden hänvisa till de vid revisionsberättelsen fogade
tryckta förklaringarna.
Utskottet har väl funnit hvad revisorerna i nu ifrågavarande hän¬
seende anfört beaktansvärdt, men då enligt hvad utskottet inhämtat
frågan om såväl folkskoleinspektionsdistriktens omfattning som ock det
inbördes förhållandet mellan statens och den kommunala folkskoleinspek¬
tionen är föremål för folkundervisningskommitténs pröfning, och förslag
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
18
af kommittén till ordnande af dessa angelägenheter inom en ganska
snar framtid lärer vara att förvänta, har utskottet endast velat hvad i
ärendet förekommit för Riksdagen
omförmäla.
Postverket.
§ 4.
(Rev. ber. pag. 168 och 169; uti. pag. 702—718.)
I berättelsen angående postverket hafva revisorerna anfört, bland
annat, följande:
»Enligt af generalpoststyrelsen den 4 juni 1907 och telegrafstyrelsen
den 31 maj samma år fattade beslut har för post- och telegrafverkens
räkning gemensamt utgifvits en post- och telegrafortförteckning.
Af den i ärendet mellan de båda styrelserna förda skriftväxlingen
hafva revisorerna inhämtat, att redaktions-, sättnings-, trycknings- och
papperskostnaderna för ifrågavarande förteckning i eu upplaga af 8,500
exemplar före påbörjandet af arbetet beräknats till »minst 17,000 kronor».
Enligt hvad för revisorerna tillgängliga handlingar utvisa, hafva
emellertid kostnaderna för nämnda arbete, som till slut utgått i en
upplaga af 9,000 exemplar, uppgått till mer än 77,000 kronor, i hvilken
summa emellertid äfven ingå kostnaderna för vissa mindre supplement¬
häften. För sättning, korrigering, tryckning och papper hafva utbetalats
mera än 48,000 kronor samt i arfvoden till redaktionspersonal öfver
23,000 kronor.
Likvid mellan de båda myndigheterna bär träffats under år 1910.
Det anmärkningsvärd t höga belopp, hvartill kostnaderna för detta
bokarbete uppgått, har föranledt revisorerna att ägna särskild upp¬
märksamhet åt saken. Det postortlexilcon, som postverket ensamt utgaf
år 1894, kostade för en upplaga af 6,000 exemplar 14,937 kronor.
I detta belopp ingick emellertid icke de för telegrafverket nödiga upp¬
gifterna angående afståndet från olika orter till närmast belägna telegraf¬
anstalt, hvilka uppgifter måst införas i den nya, för båda verken gemen¬
samma ortförteckningen. Ehuru det nya bokarbetet på grund af dessa
nu tillkomna uppgifter gifvetvis måst betinga ett högre pris än 1894
års postortlexikon, vill det dock synas, som om, med iakttagande af
större omtanke och varsamhet vid arbetets utförande, en så betydande
Ang. post-
och telegraf-
ortsforteck-
ningtn.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
ökning i kostnaderna som den ofvan angifna bort kunna undvikas.
Revisorerna vilja i detta hänseende endast påpeka, att arbetet i tekniskt
afseende uppställts på ett sätt, som enligt de ingifna anbuden betingade
omkring 100 procent högre sättningskostnader än en annan, enligt revi¬
sorernas uppfattning, tillfredsställande uppställning skulle hafva medfört.
Ledaren af arbetet i fråga beräknar ock, att allenast denna dyr¬
barare uppställning föranledt en utgift af 20,000 kronor. Då äfven i
öfrigt befogade anmärkningar synas kunna göras mot det sätt, hvarpå
ifrågavarande arbete planlagts och utförts, hafva revisorerna ej velat
underlåta att bringa hvad här förekommit till Riksdagens kännedom.»
Generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen hafva häröfver afgifvit
gemensamt utlåtande den 18 januari 1912 och däruti anfört följande:
»Då styrelserna i april 1907 beslöto att utgifva en gemensam post-
och telegrafortförteckning i stället för då beliöfliga nya upplagor af det
särskilda postortlexikonet, senast utgifvet år 1894, och den särskilda
telegrafortförteckningen, senast utgifven år 1890, skedde detta dels för
att genom de båda förteckningarnas hopslagning till en förteckning-
minska utgifningskostnaderna, dels för att för post- och telegraf¬
anstalterna samt järnvägsstationerna göra de i förteckningarna meddelade
uppgifterna lättare att använda genom att sammanföra dem i ett enda
arbete, dels slutligen äfven för att, till förmån för post- och telegraf¬
korrespondensen, bereda uppgifterna om post- och telegrafadresser större
spridning bland allmänheten, då, såsom man antog, särskilt de större
korrespondenterna skulle finna med sin fördel förenligt att köpa en dylik
uppslagsbok, som i sig förenade uppgifter, hvilka förut måst hämtas å
olika håll.
Dessa syften hafva ock uppnåtts. Det ligger i öppen dag, att
kostnaderna för två särskilda ortförteckningar, en för post och en för
telegraf, skulle medfört högst väsentligt större såväl redaktions- som
tryckningskostnader än hvad genom sammanslagning af de båda för¬
teckningarna till en nu blifvit fallet. För kommunikationsverkens lokal¬
förvaltningar har sammanförandet visat sig förmånligt. Och hvad slut¬
ligen allmänheten beträffar, torde den med hänsyn till salupriset, 12
kronor, afsevärda försäljningen — intill 1911 års slut något öfver
1,000 ex. — vittna om att arbetet blifvit af den korresponderande
allmänheten uppskattadt.
Den i revisorernes berättelse förekommande, ur generalpoststyrelsens
skrifvelse till telegrafstyrelsen den 26 april 1907 hämtade kostnadsupp¬
giften, 17,000 kronor, var icke grundad på några beräkningar rörande
det då planerade arbetets omfattning, dåvarande tryckningskostnader
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
15
in. m.; detta belopp hade —- såsom ock framgår af det sammanhang,
hvari detsamma förekommer — blott anförts såsom utgångspunkt för
„ en beräkning, afseende att visa huru de af telegrafstyrelsen föreslagna
grunderna för fördelning mellan de båda ämbetsverken af kostnaderna
för arbetet skulle verka i tillämpningen. Någon verklig kostnadsberäkning
blef icke och kunde ej heller blifva verkställd förr än i början af år 1908,
då styrelserna hade att pröfva inkomna anbud å arbetets sättning och
tryckning m. m. Kostnaderna blefvo då för en upplaga af 9,000 exemplar
beräknade till ungefär följande belopp:
sättning...........
|
................................... kronor
|
13,830: —
|
tryckning...........
|
................................... »
|
7,260: —
|
papper ..............
|
................................... »
|
14,450: —
|
|
eller tillhopa kronor
|
35,540: —
|
Vid den sedermera i augusti 1909 verkställda afräkningen med
entreprenören befunnos emellertid — se bilaga 1 — dessa kostnader
för själfva ortförteckningen, omfattande 2,120 sidor, uppgå till 39,541.51
kronor, kostnadsökningen hade föranledts däraf, att vid anbudspröf-
ningen ortantalet beräknats till 100,000 med 52 orter på hvarje sida,
medan i verkligheten ortantalet uppgått till drygt 105,000 och — till
följd af omöjligheten att alltid sammantränga alla uppgifter rörande en
ort på en råd — allenast 50 orter i medeltal kunnat inrymmas på
hvarje sida, förändringar som vållat en ökning med ej mindre än 195
sidor.
Till ofvan angifna belopp.................................................. kronor 39,541: 51
böra emellertid läggas kostnaderna
för korrigering och kartongblad....................................... » 2,606: 50.
Summan................................................................................. kronor 42,148: Öl
utgör den tekniska framställningskostnaden för själfva ortförteckningen.
Redaktionskostnaderna uppgingo till 18,160.5 4 kronor. Då det
för förevarande utredning varit af vikt att undersöka, huru denna summa
uppkommit, har i den mån det varit möjligt beträffande ett arbete, där
de olika detaljerna så gripa in i hvarandra, en uppdelning af dessa
kostnader ägt rum, och framgå ur denna uppdelning (se bilaga 2) föl¬
jande belopp:
infordrande af uppgifter från post- och telegrafan¬
stalterna samt dessa uppgifters mekaniska ord¬
nande och sammanförande ..................................... kronor 5,278: 31
transport kronor 5,278: 31
16
Statsutskottets utlånande Nr 18.
transport kronor
granskning af förenämnda uppgifter, utsändande af
förfrågningar samt granskning af svaren............ »
språkvetenskapliga biträden................................................ »
korrekturläsning.................................................................... »
arbetsledning (belöpande andel) ........................ »
5,278: 31
7,108: 13
1,596: —
1,178: io
3,000: —
tillhopa kronor 18,160: 5 4.
Läggas till kostnaderna för tryckning in. m............. kronor 42,148: o i
och redaktion ...................................................................... » 18,160: 5 4
öfriga utgifter, såsom för blankett-tryck, handböcker,
skrifmaterialier m. m................................ »_1,693: 7 9
erhålles totalkostnaden för själfva ortförteckningen i
obundet skick ............................................................ » 62,002: 3 4.
Till ortförteckningen hafva hittills utkommit 5 supplement, af
hvilka ett, omfattande 116 sidor, är inbundet tillsammans med själfva
ortförteckningen, ett, omfattande 77 sidor, (däraf 20 sidor post- och
telegrafunderrättelser), utgifvits såsom nr 1—2 1909 samt 3 supplement,
omfattande tillsammans 35 sidor, utgifvits såsom nr 1, 2 och 3 för år
1910. Kostnaderna för dessa 5 supplement hafva, såsom af bilaga 3
närmare framgår, utgjort 10,651: 12 kronor.
Om till ofvan uppgifna summor,
för själfva förteckningen .................................................. kronor 62,002: 3 4
och för supplementen ....................................................... » • 10,651: 12
läggas kostnaderna för bindningen af 7,000 exemplar » 4,881: 20
blir totalkostnaden för hela arbetet med tillhörande
supplement ................................................................ kronor 77,534: 66.
Såsom redan framhållits, vanns en afsevärd besparing genom åt¬
gärden att, i stället för utgifvande af en särskild postortförteckning och
en särskild telegrafortförteckning, utöka den förutvarande postortför-
teckningen till att omfatta jämväl en telegrafortförteckning, låt vara
att för detta ändamål måste tilläggas icke allenast »de för telegraf¬
verket nödiga uppgifterna angående afståndet från olika orter till närmast
belägna telegrafanstalt», utan jämväl uppgift å de olika orternas telegraf¬
adress, enär denna ofta är en annan än postadressen, hvartill kom att
uppgiften om orternas beskaffenhet, hvilken uppgift generalpoststyrelsen
för att minska omfattningen af 1894 års postortlexikon utelämnat i detta
lexikon, på grund af vunnen erfarenhet om de olägenheter för post¬
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
17
tjänsten, som härigenom uppstått, af generalpoststyrelsen ansågs böra
återinföras.
Dessa tre uppgifters tilläggande till de i 1894 års postortlexikon
redan befintliga lyra uppgifterna måste gifvetvis, hvilken uppställning
som än valdes, vålla en betydande ökning af kostnaderna för redaktion,
sättning, tryckning och papper. Om därtill lägges att antalet orter
ökats från 20,000 i 1890 års telegrafortförteckning och 69,000 i 1894
års postortlexikon till öfver 105,000 i 1909 års sammanslagna förteck¬
ning, torde kostnadsökningen vara förklarlig.
Beträffande uppställningen af det nya arbetet var det egentligen
endast två alternativ, som på allvar diskuterades, nämligen dels en upp¬
ställning, hvilken så nära som möjligt anslöt sig till den i 1894 års
postortlexikon använda (det s. k. alternativet C, hvaraf ett exemplar
härjämte bifogas), och dels en uppställning, anordnad i kolumnform i
nära öfverensstämmelse med den i senaste telegrafortförtecknmgen an¬
vända (det s. k. alternativet A, hvaraf ett exemplar likaledes närslutes).
Vid användande af alternativet C skulle i bokens inledning hafva an-
gifvits, att P betyder postanstalt, T telegrafanstalt, PT ort med både
post- och telegrafanstalt, samt siffran inom parentes ortens afstånd från
telegraf anstalten, hvaremot någon teckenförklaring icke skulle hafva
meddelats å hvarje sida.
Ehuruväl generalpoststyrelsen fann alternativet A i fråga om klar¬
het och öfverskädlighet erbjuda vissa fördelar framför alternativet C,
ansåg generalpoststyrelsen likväl förnämligast af ekonomiska skäl, att
postverket skulle kunna låta sig nöjas med uppställningen C, medan
däremot telegrafstyrelsen ansåg, att alternativet A i nämnda afseenden
erbjöde sådana fördelar framför det förra, att det med hänsyn till tele¬
graftjänsten vore att ovillkorligen föredraga, hvarför ock telegrafstyrel¬
sen, för att få den nya ortförteckningen uppställd enligt alternativet A,
åtog sig att ensam gälda 75 procent af den kostnadsökning, som skulle
föranledas däraf att alternativet A antoges i stället för alternativet C.
Alternativet A blef också den uppställning, om hvilken de båda styrel¬
serna enades.
Att telegrafstyrelsen i fråga om arbetets uppställning så strängt
boll och fortfarande håller på kolumnuppställning, beror därpå att inom
telegrafverket ortförteckningen mest användes vid telegrams inlämnande,
hvarvid det alltså gäller att så hastigt som möjligt och med fullkomlig
säkerhet kunna finna den uppgift, som behöfves. Detta är särskildt af
vikt, då, såsom ofta händer, adressatens bostadsadress är ett namn som
är gemensamt för ett flertal orter och telegraftjänstemannen icke har
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 17 käft. (Nr 18.) 3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
någon annan utväg att identifiera orten än att, med ledning åt de af
afsändaren lämnade uppgifterna om ortens beskaffenhet, postadress etc,,
genomsöka dessa speciella uppgifter för samtliga orter med det upp¬
giga namnet. År ortförteckningen uppställd i kolumnform, låter sig
denna undersökning lätt verkställas, äfven om antalet orter med det
ifrågavarande namnet skulle uppgå till ett eller annat hundratal, såsom
understundom förekommer, hvaremot, med en uppställning som mera
närmar sig formen af eu sammanhängande text och i hvilken de olika
uppgiftslagen allt efter ordens längd och antal växla plats för hvarje
rad, detta endast med stor svårighet låter sig göra.
Till undvikande af tidsförlust och för allmänheten kanske ödes¬
digra misstag måste därför telegrafanstalterna hafva tillgång till eu
ortförteckning, hvilken är anordnad med den största möjliga öfver-
skådlighet, och i hvilken hvarje risk för förväxling af uppgifterna är
utesluten. Dessa fordringar anser telegrafstyrelsen icke kunna uppfyllas
med någon annan uppställning än med kolumnuppställning. Denna
uppställning, hvilken synes vara den naturliga för en uppslagsbok åt
ifrågavarande slag, har också varit använd i samtliga föregående tele-
grafortförteckningar, liksom för öfrigt äfven i de föregående postort-
förteckningarna, med undantag allenast för den år 1894 utgifna, i
hvilken generalpoststyrelsen af sparsamhetsskäl frångått kolumnupp¬
ställningen. Man betrofver ju också endast kasta en blick på de här
bifogade profsidorna enligt de båda förslag som varit å^ bane, iör att
omedelbart inse, hvilketdera som ur synpunkten af tydlighet och säker¬
het vid afiäsningen är att föredraga, hvarvid man jämväl bör ihåg¬
komma att detta arbete har stor användning på mångfaldiga områden
inom samhället äfven utanför post- och telegraftjänsten.
Utan kolumnuppställning skulle slutligen den årliga revideringen
af de i ortförteckningen förekommande post- och telegrafuppgifterna
hafva biff vit synnerligen svår och tidskräfvande, i det att i sådant fall
det för redaktionen skulle varit nödigt att genomläsa så godt som hela
texten, då, såsom nyss nämndes, enligt uppställningen C de särskilda
uppgifternas plats växlar för hvarje rad, medan däremot med kolumn¬
uppställning samma slags uppgifter alltid stå midt under hvarandra och
därför lätt och säkert kunna genomgås, något som gifvetvis äfven bi¬
drager till större effektivitet vid revideringen.
Den genom kolumnuppställningens användande vållade verkliga
kostnadsökningen har, såsom af bil. 6 närmare framgår, utgjort för
själfva ortförteckningen 15,181 kronor 86 öre samt för det i orttörteck-
ningen inbundna supplementet 830 kronor 71 öre, eller tillsammans
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
19
16,012 kronor 57 öre, motsvarande för hvarje exemplar af arbetet eu
kostnadsökning af 1 krona 78 öre. Denna kostnadsökning torde af hvad
ofvan anförts vara väl motiverad.
Af bifogade redogörelse för det sätt, hvarpå redaktionsarbetet
planlagts och utförts (bilaga 7), torde framgå, att detsamma näppeligen
kunnat ordnas på annat sätt än som skett. De svårigheter, som varit,
förenade med utgifvandet af ett så vidlyftigt arbete, hafva, synes det,
på ett förtjänstfullt sätt öfvervunnits af redaktionspersonalen, och det
är att förvänta, att på grundvalen af detta arbete nästa upplaga skall
kunna framställas till betydligt billigare pris.
Härtill torde ock komma att bidraga en af styrelserna planerad
ny anordning i fråga om utgifningssättet för supplementen — en an¬
ordning, som styrelserna emellertid, i afvaktan på Riksdagens beslut
med anledning af statsrevisorernas här förevarande anmärkning, ansett
böra tills vidare anstå. Denna anordning går ut på att ersätta de
hittillsvarande kvartalssupplementen med rekapitulerande årssupplement,
upptagande samtliga sedan arbetets utgifvande tillkomna ändringar och
tillägg, samt att år från år bevara denna sättning stående vare sig i
orginaltyper eller (sannolikare) i afgjutning, hvarigenom styrelserna, då
eu ny upplaga af post- och telegrafortförteckningen behöfver utgifvas,
skulle komma att redan hafva denna upplaga till betydande del uppsatt.
Styrelserna hysa den förhoppningen, att, då det årligen utkom¬
mande supplementet komme att innehålla samtliga tillägg och ändringar
i förteckningen, denna alltjämt skulle bibehålla sin aktualitet och sålunda
försäljningen till allmänheten skulle kunna fortgå med samma framgång
som hittills.
Att vid jämförelse med andra likartade arbeten kostnaderna för
ortförteckningen ej varit för höga utan snarare tvärtom torde framgå
af bifogade två, af hvar på sitt område sakkunniga personer afgifna
intyg (bil. 8 och 9), af hvilka det förra afser uteslutande sättnings-,
korrigerings-, trycknings- och papperskostnader samt det senare endast
redaktionskostnaderna.
Styrelserna vilja till slut framhålla det stora värde, som ifråga¬
varande ortförteckning har för den korresponderande allmänheten, icke
blott direkt såsom uppslagsbok utan framför allt indirekt genom den
säkerhet och snabbhet, som genom densamma beredes post- och telegraf-
korrespondensen. Antalet postförsändelser med otydlig, oriktig eller
ofullständig adress, som af postanstalterna med ortförteckningens hjälp
befordras till rätt adressat, kan med visshet anslås till flera 10,000-tal
20
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottets
yttrande.
Ang. före¬
komsten af
kartellbild¬
ning mellan
statens järn¬
vägars leve¬
rantörer.
om året, och vid telegrafanstalternas betjänande af allmänheten är för¬
teckningen till ovärderlig nytta.»
Beträffande i utlåtandet åberopade bilagor får utskottet hänvisa
till de vid revisionsberättelsen fogade tryckta förklaringarna.
Utskottet, som, med hänsyn till livad styrelserna i ofvan intagna
förklaring anfört, icke vill bestrida att skäl kunna hafva förelegat till
ordnandet af utgifningen af ifrågavarande ortsförteckning på sådant
sätt, att densamma betingat den af revisorerna påpekade, synnerligen
höga kostnaden, har emellertid velat hvad i ärendet förekommit för
Riksdagen
omförmäla.
J ärnvägsstyrelseij.
§ 5.
(Rev. ber. pag. 184—-186; uti. pag. 722—727.)
Under berättelsen angående järnvägsstyrelsen hafva revisorerna
anfört bland annat följande:
»Öfverrevisorerna för statens järnvägar hafva vid olika tillfällen
påpekat, att de vid sin granskning af statens järnvägars förvaltning
funnit talrika fall, där kartellbildning bland statens järnvägars leveran¬
törer uppenbarligen gjort sig gällande. För att bilda sig en uppfattning
om vidden af sådana kartellbildningar hafva revisorerna genomgått samt¬
liga protokoll öfver opphandlingar genom järnvägsstyrelsens förrådsbyrå
under år 1910 samt ägnat dessa upphandlingar en ingående granskning.
Revisorerna ha därvid kommit till den uppfattningen, att sådana kartell¬
bildningar finnas i flertalet af de branscher, inom hvilka järnvägsstyrelsen
är hänvisad att göra sina ordinära upphandlingar. Kartellbildningar
möta inom de mest olikartade områden: exempelvis vid byggandet af
järnvägsbroar, tillverkning af lokomotiv och järnvägsvagnar liksom äfven
vid leveranser af rälsspik, rälsskarfbultar, telegrafisolatorer o. s. v. De
i kartell sammanslutna leverantörerna använda olika tillvägagångssätt
vid ingifvande af anbud. Somliga sätta i sina anbud samma priser och
synas hafva i förväg sinsemellan uppdelat det parti, som skall levereras.
Såsom ett typiskt exempel bland talrika sådana af detta slag må föl-
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
21
(ande anföras. Järnvägsstyrelsen inbjöd den 2 juni 1910 fyra verkstäder
till begränsad täflan om 5 stycken lokomotiv af B-typen och 10 stycken
af E-typen, samtliga med fyraxliga tendrar litt. A. Vid anbudens" öpp¬
nande den 16 juni befanns den ena verkstaden erbjuda sig att leverera
allenast de fem B-lokomotiven till ett pris af 82,000 kronor för hvarje,
den andra enbart 2 stycken E-lokomotiv å 67,000 kronor, den tredje
blott 5 stycken E-lokomotiv å 67,000 kronor och den fjärde återstående
3 stycken E-lokomotiv å 67,000 kronor. Leveransen var sålunda på
förhand uppdelad af kartellen, och samtliga anbuden blefvo i närvaro
af järnvägsfullmäktige antagna af järnvägsstyrelsen den 18 juni 1910.
Talrika exempel af detta slag kunna anföras från 1910 års upphandlings-
protokoll.
Ett annat tillvägagångssätt, — och detta ganska vanligt — består
däri, att de i kartell sammanslutna leverantörerna ingifva anbud å fler¬
talet eller samtliga poster, som inom en viss bransch utbjudas. Priserna
ställas därvid oltast någorlunda lika från samtliga leverantörer, men dock
så, att olika leverantörer i vissa poster komma någon procent lägre än
de öfriga. Härigenom blir leveransen fördelad enligt kartellens önskan
och till priser, hvarom på förhand uppenbarligen aftalats mellan leveran-
törererna. Belysande exempel i detta afseende lämna bland annat de
betydande leveranser af fjädrar, hvarom under revisionsåret vid olika
tillfällen kontrakterats mellan järnvägsstyrelsen och sex bruk, hvilka
inom ifrågavarande bransch tydligen bildat ring.
Ännu ett tredje tillvägagångssätt må här anföras. När eu enda
leverans utbjudes, till exempel en större brobyggnad, plägar järnvägs¬
styrelsen till begränsad täflan inbjuda ett antal mekaniska verkstäder,
som utföra arbeten a! ifrågavarande slag. Verkstäderna bruka därvid i
allmänhet afkunna anbud, som sluta å olika belopp, och järnvägsstyrelsen
antager det lägsta. Granskar man emellertid de talrika, under året in-
gifna anbuden å olika brobyggnader, finner man af fördelningen mellan
olika verkstäder, att öfverenskommelse måste i hvarje särskildt fall hafva
förefunnits mellan dessa om hvilken som skall afgifva lägsta anbudet
äfvensom sannolikt detsammas belopp. Uet finnes sålunda all anledning-
antaga, att de talrika och i många fall dyrbara broarna å Inlandsbanan,
jämte flera andra statens på senare tid utförda järnvägsbyggnader,
utförts till priser, som bestämts af en mellan de täflande verkstäderna
bildad kartell.
Upphandlingarna för statens järnvägars räkning representera årligen
mycket betydande värden. Enligt järnvägsstyrelsens berättelse för år
1910 uppgingo sålunda de väsentligaste leveranserna till statens järn¬
22
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
vägar under samma år till eu summa af 27,096,340 kronor, hvaraf
14,948,490 kronor för varor af inhemsk tillverkning. De viktigaste
utländska upphandlingsartiklarna voro stenkol och räls. Det är uppen¬
bart, att under sådana förhållanden frågan om kartellbildning bland
leverantörerna kan få en vidtgående ekonomisk betydelse. Stor vikt
ligger uppå att järnvägsstyrelsen är i stånd att vid hvarje tillfälle kunna
kontrollera, att de priser, som af' kartellerna erbjudas, äro skäliga och
icke innebära eu genom konstlad prisbildning åstadkommen uppskörtning
af staten. Enligt hvad statens järnvägars öfverrevisorer i sin senast
afgifna berättelse meddela, hafva dessa underkastat en del fall, där
kartellbildning bland leverantörerna gjort sig gällande, särskild gransk¬
ning samt inhämtat upplysningar angående det förfaringssätt järnvägs¬
styrelsen tillämpat för att blifva i tillfälle att bedöma, huruvida de af
anbudsgifvarne fordrade prisen kunnat anses skäliga. Öfverrevisorerna
säga sig därvid ha kommit till uppfattningen, att järnvägsstyrelsen i
de flesta fall på ett tillfredsställande sätt lyckats kontrollera prisen.
Under framhållande af den stora betydelse för statens järnvägars
ekonomi, som ligger i att järnvägsstyrelsen — särskilt genom att nog¬
grant följa priserna å den utländska marknaden — oaflåtligen sträfva!'
efter att för staten uppnå i förhållande till världsmarknaden rätta priser,
vilja revisorerna, utan att närmare ingå på enstaka tall, som kunnat
synas anmärkningsvärda, å denna viktiga angelägenhet fästa Riksdagens
uppmärksamhet.»
Järnvägsstyrelsen har i anledning af revisorernas sålunda gjorda
uttalande uti ett den 18 januari 1912 afgifvet utlåtande anfört följande:
»Under § 4 hafva revisorerna påvisat, att kartellbildningar uppen¬
barligen förefinnas i flertalet af de branscher, inom hvilka järnvägs¬
styrelsen är hänvisad att göra sina ordinära upphandlingar; och hafva
revisorerna under framhållande af några speciella fall al sammanslutna
leverantörers olika sätt att afgifva anbud, fäst Riksdagens uppmärk¬
samhet å den stora betydelse för statens järnvägars ekonomi, som ligger
i att järnvägsstyrelsen — särskilt genom att noggrant följa priserna
å den utländska marknaden — oaflåtligen sträfvar efter att lör staten
uppnå i förhållande till världsmarknadens rätta priser.
Såsom statsrevisorerna framhållit hafva äfven öfverrevisorerna vid
statens järnvägar ägnat uppmärksamhet åt det anmärkta förhållandet;
och hafva öfverrevisorerna, på sätt framgår af deras berättelse för år
1910, efter verkställda utredningar ansett, att styrelsen i de flesta fall
på ett tillfredsställande sätt lyckats kontrollera de af anbudsgifvare
fordrade priserna.
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
23
Kör egen del anser styrelsen sig böra erinra om den synnerligen
grannlaga ställning, styrelsen intar i upphandlingsärenden, då varan
eller arbetet kan utföras inom landet. A ena sidan gäller det att till¬
varataga statens järnvägars ekonomiska intressen samt å den andra att
taga tillbörlig hänsyn till att svensk industri så långt som möjligt gynnas.
Med beaktande af dessa intressen öfverväger styrelsen alltid vid pröfning
af anbud, huruvida de fordrade prisen äro skäliga med hänsyn till kon¬
junkturernas läge och varans kvalitet, hvarvid styrelsen genom egna
beräkningar eller genom inhämtande af upplysningar söker bilda sig ett
omdöme om de skäliga prisen för viss vara eller visst arbete. Vid de
upphandlingar då kartellbildning mellan anbudsgilvarna är uppenbar
eller i mer eller mindre maskerad form ansetts föreligga är styrelsen
gifvetvis i hvarje tall pliktig att på angifvet sätt skaffa sig tillförlitlig
utredning för den föreliggande frågans bedömande; och har styrelsen
ock så förfarit.
De viktigaste till styrelsens upphandlingar hörande effekter, hvilkas
tillverkning och leverans vid olika tillfällen utgjort föremål för kartell¬
bildning, äro lokomotiv och järnvägsvagnar. Upphandlingen häraf upp¬
går till betydande belopp per år. Styrelsen har också ägnat särskild
uppmärksamhet åt att ej för höga pris må behöfva betalas för dessa
tillverkningar. Beräkningar af tillverkningskostnaden för de typer, som
kommit i fråga, hafva utförts med hänsyn tagen till de vid upphand-
lingstillfället rådande materialprisen, hvarjemte jämförelser hafva anställts
med från danska och preussiska statsbanorna erhållna uppgifter å de
pris, sagda banor betala för jämförbara typer. Vid jämförelse med pris
från utländska tillverkare maste förutom till tull och frakt hänsyn tag'as
äfven till den ökade kostnad, som skulle uppstå för statens järnvägar
i och för kontrollerandet af tillverkning hos utländsk tillverkare, i "det
att styrelsen helt säkert skulle blifva nödsakad att låta ingenjörer vistas
längre tider vid de utländska fabrikerna. Svårighet skulle äfven uppstå
för styrelsen att i utlandet få materielen utförd efter styrelsens ritningar,
bestämmelser och profningsfordringar, så att den komme att till fullo
öfverensstämma med den vid inhemska verkstäder tillverkade.
Då inlämnade anbud enligt styrelsens uppfattning varit för höga,
hafva desamma förkastats och fabrikanterna hafva anmodats inkomma
med nya anbud eller ock har styrelsen erbjudit anbudsgifvarna tillverk¬
ning af den vid tillfället ifrågakommande materielen till pris, som sty¬
relsen enligt beräkningar på förutnämndt sätt ansett vara skäliga.
f de fall af kartellbildning, som förekomma inom järnindustrien,
bär styrelsen möjlighet att kontrollera prisen med hänsyn till vid olika
24
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
tillfällen rådande materialpriser. Då i anbud från sammanslutna anbuds-
o-ifvare förelegat prisförhöjning, som synts styrelsen omotiverad, har
styrelsen anmodat anbudsgifvarne förklara anledningen till förhöjningen;
och först sedan de afgifna förklaringarna befunnits kunna godkännas,
hafva anbuden antagits.
Vid styrelsens upphandlingar under 1910, hvilka särskildt varit
föremål för revisorernas granskning, har, att döma af de inkomna an¬
buden, enligt styrelsens uppfattning förekommit kartellbildning bland
leverantörerna af följande 8 artiklar, hvilkas respektive upphandlings-
värde uppgått till vidstående belopp, nämligen:
lokomotiv .................. till värde af 1,100,000 kronor,
rälsspik......................
fjädrar ...................
rälsskarfbultar .........
värm el edningsgum-
mirör....................
vågar...........................
stearinljus .................
telegrahsolatorer af
porslin..................
11
|
11
|
235,000
|
11
|
11
11
|
150,000
|
11
|
11
|
60,000
|
11
|
11
|
11
|
37,000
|
11
|
11
|
11
|
36,000
|
11
|
11
|
11
|
23,000
|
11
|
11
|
11
|
3,900
|
11
|
1,644,900 kronor.
Styrelsen har, äfvenledes att döma af de inkomna anbuden, trott
sig finna att kartellbildning ägt rum jämväl bland en del af anbuds¬
gifvarne å fotogen, rofolja och såpa, däraf upphandlingen under år
1910 belöpt sig till respektive 170,000, 60,000 och 20,000 kronor.
T fråga om nu senast nämnda varuslag har kartellbildningen emellertid
icke varit så fullständig, att konkurrens från utomstående icke förekommit.
Värdet af styrelsens samtliga upphandlingar uppgick under samma
år till 24,218,390 kronor, hvaraf 12,043,000 kronor för varor af inhemsk
tillverkning.
Den sammanslutning, som under en följd af år förefunnits mellan
tillverkarne af järnvägsvagnar, synes icke hafva ägt bestånd under år
1910, tv vid de under sagda år företagna upphandlingarna åt vagnar
uppträdde samtliga fabrikanter, utom tre, hvilka i en del fall afgifvit
gemensamt anbud, fullt själfständigt.
Hvad de af revisorerna framhållna fallen beträffar, får styrelsen
anföra följande.
I fråga om lokomotiv har vid några tillfällen öfverenskommelse
mellan anbudsgifvarne tydligen förelegat, under det att vid öfriga till¬
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
25
fållen fri konkurrens kan antagas hafva ägt rum. De af revisorerna
omnämnda anbuden, som öppnades den 16 juni 1910, voro tydligen
tillkomna efter öfverenskommelse mellan fabrikanterna. Prisen, '82,000
kronor per stycke för lokomotiv litt. B. och 67,000 kronor per stycke
för lokomotiv litt. E., voro dock desamma, som styrelsen vid eu upp¬
handling af samma lokomotiv-typer i mars 1909 erbjöd anbudsgifvarne
såsom skäliga, sedan de i tillverkarnes anbud, tydligen efter gjord öfverens¬
kommelse, fordrade högre priserna respektive 84,800 kronor och 69,900
kronor blifvit förkastade. De då af styrelsen erbjudna prisen voro baserade
på inom styrelsen verkställda beräkningar och jämförelser med de pris,
som danska och preussiska statsbanorna betala för liknande lokomotiv.
Då någon nedgång i konjunkturerna ej ägt rum sedan våren 1909,
ansåg sig styrelsen vid pröfningen den 18 juni 1910 hafva fullgoda
skäl att antaga de förutnämnda, den 16 juni öppnade anbuden.
Angående den mellan tillverkarne af fjädrar påtagligen rådande
kartellen får styrelsen anföra följande. Efter det dessa fabrikanter intill
år 1904 fört en skarp konkurrens sinsemellan bildade de under nämnda
år en sammanslutning, som hade till följd anbudspris mer än dubbelt
så höga som de tidigare gällande. Då järnvägsstyrelsen på grund häraf
infordrade och antog ett anbud från utländsk tillverkare väsentligt bil¬
ligare än de svenska fabrikanternas, anförde dessa senare med anledning
häraf besvär hos Eders Kungl. Maj:t under påstående att järnvägs¬
styrelsen obefogadt gynnade utländskt fabrikat. Emellertid funno de
svenska fabrikanterna det med sin fördel förenligt att det påföljande
året efter anfordran inkomma med anbud, som visserligen voro högre
än de till den utländska firman året förut betalda men dock höllo sig
inom sådana gränser, att järnvägsstyrelsen fann sig kunna antaga de¬
samma. Då dessa priser sedan dess undergått endast oväsentlig för¬
ändring och under de senaste åren blifvit oförändrade, bär järnvägssty¬
relsen ansett sig med fog kunna antaga de inhemska tillverkarnes anbud.
Upphandlingen af järnöfverbyggnader till broar är äfven med
hänsyn till värdet, som för år 1910 uppgått till 860,000 kronor, af
stor betydelse. Huruvida med afseende å dessa leveransföremål före-
ligger kartellbildning mellan tillverkarne, har icke kunnat med bestämdhet
påvisas. Genom att gifva äfven mindre mekaniska verkstäder tillfälle
att deltaga i täflingen om tillverkningen af brobyggnader af ej allt för
stor omfattning, har styrelsen sökt motarbeta den benägenhet för kartell¬
bildning, som tilläfventyrs kan förefinna^ hos d'e större tillverkarne.
Beträffande de 22 järnvägsbroar och viadukter, som upphandlats under
år 1910, tror sig styrelsen kunna påstå, att åtminstone 12, hvilkas upp-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 saml. 17 höft. (Nr 18.) 4
Utskottets
yttrande.
Ang. låne¬
fonden för
torf indu¬
striens under
stödjande.
26 Statsutskottets utlåtande Nr 18.
handlings värde uppgått till omkring 120,000 kronor, varit föremål för
fullt fri konkurrens mellan arbetsgifvarne.
Hvad nu senast nämnda upphandlingar angår är styrelsen särskild!
i tillfälle att konstatera, huruvida de erbjudna prisen äro skäliga eller
ej. Det är nämligen jämförelsevis lätt att före anbudens inlämnande
inom styrelsen verkställa säkra prisberäkningar med ledning af rådande
materialpriser och kännedom om tillverknings- och uppsättningskost-
naderna. De under 1910 antagna i respektive fall lägsta anbuden hafva
icke vid något tillfälle öfverstigit de af styrelsen beräknade prisen. I
ett fall nämligen beträffande öfverbyggnaden till bro öfver Angerman-
älfven vid Forsmo understeg det lägsta anbudet det beräknade priset
med ett högst betydligt belopp, hvilket tydligen visar, att konkurrensen
Då järnvägsstyrelsen sålunda vid de upphandlingar, rörande hvilka
kartellbildning uppenbarligen föreligger eller är att förmoda, lägger sig
särskildt vinn om att genom beräkningar och jämförelser kontrollera de
erbjudna priserna, anser styrelsen sig hafva grundad anledning antaga,
att' statens järnvägar icke till följd af kartellbildning bland leveran¬
törerna måst betala oskäliga priser.»
Utskottet, som funnit den af järnvägsstyrelsen afgifna förklaringen
fullt tillfredsställande, har med hänsyn till den föreliggande frågans
störa allmänna intresse velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen
omförmäla.
Statskontoret.
§ 6.
(Rev. ber. pag. 246 och 247; uti. pag. 730—735.)
Revisorerna hafva vidare under berättelsen angående statskontoret
erinrat och anfört, bland annat, följande: _ 0 n-,
»Med anledning af i ämnet väckta motioner beslöt 1J0~ års Kiks-
dao- att, till bildande af en lånefond för torfindustriens understödjande,
särskild! tillverkningen af bränntorf och torfkol samt framställande åt
torfströ, att förvaltas och användas i öfverensstämmelse med visso af
Riksdagen närmare angifha grunder, bemyndiga riksgäldskontor! att
för ändamålet i mån af behof tillhandahålla statskontoret ett belopp af
1,500,000 kronor samt medgaf, att de kapitala! betalningar, som på visst
angifvet sätt skulle å de från fonden utgående lånen verkställas, fånge
intill utgången af år 1908 tilläggas fonden.
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
27
Med bifall till af Kungl. Maj:t väckt proposition i ämnet beslöt
Riksdagen år 1907 att dels bemyndiga riksgäldskontoret att för höj¬
ning åt ofvan omförmälda fond för torfindustriens befrämjande i män
åt behof tillhandahålla statskontoret utöfver de af Riksdagen redan an¬
visade medel en summa af högst 2,000,000 kronor, häraf under år 1907
högst 750,000 kronor, dels ock medgifva, att de kapitalafbetalningar,
Indika enligt gällande bestämmelser skulle verkställas å lån, som er¬
hållits från fonden, finge, oafsedt om de afsåge lån, som beviljats af
nu ifrågavarande medel, eller lån, som utgått af fondens öfriga till¬
gångar, intill utgången af år 1913 tilläggas fonden.
Ofvan omförmälda, af Riksdagen särskilt angifna grunder, i
ötverensstämmelse med hvilka den sålunda bildade lånefonden skall för¬
valtas och användas, innefatta, bland annat,
att lånen må kunna enligt Kungl. Maj:ts bestämmande beviljas
till belopp, motsvarande högst två tredjedelar af den å fullbordad an-
läggning nedlagda kostnaden eller af beräknad anläggningskostnad för
nytt företag;
att ränta å lånen skall erläggas med 4 procent;
att under de tre första åren efter låns utlämnande kapitalafbetal-
ning icke äger rum men att under de därpå följande åren så stor amor¬
tering skall, ske, att lånet varder till fullo inbetaldt senast inom ut¬
gången af tio år från det amorteringen skolat taga sin början.
Revisorerna halva vid granskning af ifrågavarande lånefond funnit
att från densamma intill den 30 oktober innevarande år utlämnats 96 lån,
af hvilka under årens lopp 6 tillfullo återbetalats, hvadan vid sagda
tid 90 lån voro utestående med ett sammanlagdt belopp af 3,163,919
kronor 48 öre. Beträffande två af de utlämnade lånen hafva låntagarna
helt och hållet brustit i återbetalningsskyldighet, hvarigenom statsverket
otvifvelaktigt kommer att tillskyndas icke obetydliga förluster. Med af¬
seende å vissa andra af ifrågavarande lån torde dylika förluster jämväl
vara att befara dels i följd af de i ekonomiskt hänseende mindre gynn¬
samma konjunkturer, som under senare åren varit rådande, dels ock på
grund al den stora mängd företag, som uppstått inom torfindustrien
med dåra! föranledd öfverproduktion.
Revisorerna anse sig i detta sammanhang jämväl böra framhålla,
att, såvidt de i ämnet tillgängliga handlingarna utvisa, tillverkningen
al torlströ synes alltmer blifva det hufvudsakliga om icke enda före¬
målet för verksamheten inom flertalet industriella företag af detta slag;
och dock torde val Riksdagen vid ifrågavarande medels beviljande i
28
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
framstå rummet hafva afsett att befordra framställandet åt ett torf-
bränsle, som kunde ersätta eller minska den stora importen af stenkol.
Enär under nästa riksdag eller senast år 1913 fråga lärer uppstå
huruvida Riksdagens år 1907 i detta ämne fattade beslut skall oför-
ändradt vidhållas och fonden alltså från utgången af år 1913 i man åt
stadgade inbetalningar af därifrån utlämnade lån indragas eller på annat
sätt i denna fråga förfaras, hafva revisorerna velat bringa omförmälda
förhållanden till Riksdagens kännedom.»
Statskontoret har till belysning af de af revisorerna gjorda ut¬
talanden beträffande vissa låntagares oförmåga att kunna fullgöra stadgade
rånte- och kapitalinbetalningar å lån från ifrågavarande fond lämnat
följande den 29 december 1911 dagtecknade uppgift:
»Å nedan angifna lån från lånefonden för torfindustriens under¬
stödjande äro denna dag oguldna följande till betalning förfallna belopp.
Lånets nr.
|
Lånets ursprungliga
belopp och året, då
det utlämnades.
Belopp. | År.
|
Oguldet
amorterings-
belopp.
|
Oguldet rånte-
belopp.
|
Anteckningar.
|
14
|
150,000
|
|
1906
|
7,917
|
50
|
straffränta
|
1
|
20
|
60,000
|
—
|
|
6,000
|
|
2,160 —
-j- straffränta
|
|
24
|
38,000
|
—
|
»
|
3,800
|
|
1,368 —
-j- straffränta
|
i
1
|
27
|
28,000
|
-
|
»
|
2,800
|
—
|
1,008|-
-j- straffränta
|
|
33
|
56,000
|
—
|
1907
|
5,600
|
—
|
2,215 52
4- straffränta
|
|
40
|
12,000
|
—
|
»
|
1,180
|
—
|
straffränta
( 418
|
i
35
|
|
60
|
28,000
|
—*
|
1908
|
—
|
—
|
1 1,120
|
—
|
|
74
|
47.000
|
|
»
|
—
|
—
|
1,869
|
35
|
Kapital kr. 15,134: 73 jämte för
närvarande ungefär ett års
ränta torde blifva fondens för¬
lust å detta lån.
|
4
|
15,600
|
|
1904
|
|
|
—
|
|
34
|
60,000
|
i
|
1907
|
|
|
_
|
|
Å kapitalet hafva kr. 10,000
inbetalts af borgesman.
För tillvaratagande såvidt möj¬
ligt af fondens rätt i öfrigt
har intecknade torffastigketen
blifvit för dess räkning in¬
ropad å exekutiv auktion.»
|
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
29
Kommerskollegium och landtbruksstyrelsen, som jämväl hörts uti
ärendet, hafva i gemensamt utlåtande den 15 januari 1912 anfört följande:
»Åt det irån fonden för torfindustriens befrämjande, som enligt
Riksdagens beslut borde afse att understödja särskildt tillverkningen af
bränntorf och torfkol samt framställande af torfströ, utlämnade samman¬
lagda lånebeloppet har omkring en fjärdedel tagits i anspråk för bränn¬
torf- och torfkolindustrien, under det att den öfriga delen anvisats till
anläggningar för torfströtillverkning. Anledningen härtill har varit, att
man ej ännu lyckats framställa eu bränntorfsprodukt, som kan bära
fraktkostnaden, då det gällt dess användning på längre afstånd från
tillverkningsorten, under det att konjunkturerna för torfströindustrien
varit synnerligen goda under de första 6 åren efter lånefondens bildande.
Efter år 1908 inträdde ett prisfall på torfströ beroende på öfver-
produktion i förening med rikare halmtillgång för ströändamål.
Ämbetsverken, som dittills ansett sig sakna anledning att hos
Eders Kungl. Maj:t afstyrka låns beviljande för någon anläggning af
ifrågavarande slag, blott ansökningen uppfyllde de i nådiga kungörelsen
den 21. november 1902, angående villkoren för lån från fonden, stad¬
gade villkor, hafva sedermera på grund af ofvanberörda tryckta kon-
junkturer ansett angeläget vara att icke genom tillstyrkande af lån till
andra torfindustriella företag än sådana, som äfven under dessa kon¬
junkturer kunde finna afsättning för sina produkter till skäligt pris,
bidraga att framkalla eller understödja företag, som icke kunnat bära
sig, och pa sådant sätt öka svårigheterna för denna industri.
På grund häraf hafva ämbetsverken under de senaste åren ej hos
Eders Kungl. Maj:t tillstyrkt låns beviljande för andra torfindustriella
företag iin dels bränntorf- och torf kol fabriker, hvilka varit så belägna,
att afsättningen hufvudsakligen kunnat äga rum inom orten, och som
således vant oberoende af fraktkostnader, och dels sådana torf strö fabriker,
som varit belägna i orter, där behof af torfströfabrikation förefunnes,
och som vore rentabla äfven med nuvarande låga pris.
Efter dessa grunder hafva äfven lånen af Eders Kungl. Maj:t beviljats.
Under år 1911 hafva 84 af de torfindustriella anläggningar, som
åtnjutit statslån, besiktigats af statens torftjänstemän, och anse sig
ämbetsverken böra meddela följande uppgifter ur de af besiktnings¬
männen afgifna berättelserna:
Tillverkning smängd år 1910.
Vid 18 fabriker 17,919 ton bränntorf
» 70 » 1,193,421 balar torfströ + 6,400 m8 strötorf.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Beräknad tillverkningsmängd år 1911.
Vid 17 fabriker 22,316 ton bränntorf
»71 » 1,657,300 balar torfströ.
Totala tillverkningskostnaden för 1910 års torf produkt.
|
|
B
|
rinntorf
|
|
T
|
o r f s t r ö
|
|
|
|
i
antal ton
|
totala priset
■
|
medel¬
pris pr
ton
|
antal balar
|
totala priset
|
medel¬
pris pr
bal
|
Vid
|
13 fabriker
|
12,967
|
117,376: 06
|
9.05
|
—
|
—
|
|
77
|
65 „
|
|
—
|
—
|
1,178,065
|
1,066,021: 8,4
|
0.90
|
|
Genomsnittliga försäljningspriset för 1910 års
|
torfprodukt.
|
|
|
|
B
|
r ä n n t o r f
|
|
T
|
o r f s t r ö
|
|
|
|
antal ton
|
totala priset
|
medel¬
pris pr
ton
|
antal balar
|
totala priset
|
medel¬
pris pr
bal
|
Vid
|
12 fabriker
|
9,307
|
88,475: so
|
9.51
|
—
|
—
|
—
|
77
|
65 „
|
—
|
—
|
—
|
1,184,565
|
1,140,522: 28
|
0.9 6
|
Då enligt ämbetsverkens åsikt statsmedel fortfarande böra finnas
tillgängliga för understödjande af torfindustrien medelst lån, men om¬
ständigheterna för närvarande icke påkalla någon framställning från
ämbetsverkens sida rörande vare sig lånemedlens belopp eller sättet för
deras användning, få ämbetsverken, hvilka skola, när anledning därtill
förekommer, vidtaga på dem ankommande åtgärder i ofvan sagda, hän¬
seenden och för öfrigt förutsätta att tillfälle beredes dem att, innan
definitiva åtgärder varda vidtagna till följd af andra framställningar i
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
31
ämnet, däröfver afgifva utlåtande, i underdånighet meddela, att ämbets¬
verken finna hvad i ärendet förekommit för närvarande icke till vidare
yttrande från deras sida föranleda.»
Då, på sätt revisorerna erinrat, frågan om torfindustriens under¬
stödjande inom kort torde komma att ånyo underställas Riksdagens
pröfning, har utskottet ansett sig böra hvad nu i ärendet förekommit
för Riksdagen
omförmäla.
Alnarps landtbruksinstitut.
(Rev. ber. pag. 473; uti. pag. 752).
Vid granskningen af revisionsårets räkenskaper för Alnarps landt¬
bruksinstitut och egendom hafva revisorna, enligt hvad vidare i revi¬
sionsberättelsen meddelas, funnit, att under året i allmänhet större kassa-
behållningar innelegat hos kassaförvaltaren än som, såvidt af räkenska¬
perna kunnat slutas, varit med nödvändighet erforderliga, hvarför revi¬
sorerna ansett sig icke böra underlåta att å förhållandet fästa upp¬
märksamheten.
Beträffande det sålunda anmärkta förhållandet har styrelsen för
institutet i den 16 januari 1912 afgifvet utlåtande meddelat, att det¬
samma endast berott därpå, att uppbärande af medel till löner och
kosthåll skedde den sista i hvarje månad och utbetalandet däraf den
första i nästföljande månad, hvarvid en insättning af medlen i bank
den ena dagen och uttagning den nästa ansetts vara obehöflig. Resul¬
tatet blef emellertid, att en jämförelsevis stor kassabehållning kvarlåge
öfver sista dagen hvarje månad. Härtill hade därjämte stundom äfven
bidragit, att efterkrafsfraktkvitton för mejeriprodukter på samma sätt
innelåge och beräknades i kassan.
Då revisorernas anmärkning, enligt hvad utskottet inhämtat, afsett
icke de vid månadsskiftena hos kassaförvaltaren inneliggande kassabe-
hållningarne utan den omständigheten, att jämväl under löpande månad
Utskottetn
yttrande.
Ang. onödigt
stora kassa,
behållningar
vid institutet
Utskottets
yttrande.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Att-g. floti-
lingsafgijlers
erläggande
och
redovisning.
vid upprepade tillfällen större sådan behållning än hvad som synts vara
behöflig^, hos bemälde tjänsteman innelegat samt styrelsens i ärendet
afgift)a förklaring endast berör förstnämnda förhållande, har utskottet,
under uttalande åt sin förväntan att det anmärkta förfaringssättet icke
må för framtiden upprepas, velat hvad i ärendet förekommit för
Riksdagen
omförmäla.
Domänstyrelsen.
§ 8.
(Rev. ber. pag. 495—501; uti. pag. 753 767).
Under berättelsen ang. domänstyrelsen hafva revisorerna anfört
följande: „ . . „ ^ „
»Redan för lång tid tillbaka fästes uppmärksamheten a beliolvet åt
åtgärder från kronans sida för reglering af flottleder i vattendragen
inom Norrbottens län. Sedan på grund af kungl. bref den 7 februari
1873 undersökning af vattendragen blifvit verkställd och förslag till
deras flottbargörande upprättats, utbjöds till försäljning afverkningsrätt
å vissa kronoparker med skyldighet för virkesköpare att på egen be¬
kostnad ombesörja de för vattendrags reglering erforderliga arbeten.
Snart visade det sig dock, att det i längden skulle för staten blifva
fördelaktigare, om dylika anläggningar blefve utförda på dess bekost¬
nad, och med afseende härå uppfördes å 1885 års reservationsanslag till
kronoskogarnas förvaltning ett anslag å 23,000 kronor till inrättande
af flottleder i Norrbottens län. Då emellertid kostnaderna uppgingo
till betydande belopp och härför erforderliga medel egentligen vore att
betrakta som förlagskapital, hvilket jämte sex procent ränta genom in¬
flytande amorteringsafgälder å flottgodset efter hand komme att åter¬
gäldas och därföre ej borde sammanblandas med reservationsanslaget till
kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmän¬
het, anvisade Riksdagen på förslag af Kungl. Maj:t för hvardera afåren
1891 och 1892 ett extra anslag af 100,000 kronor för bestridande af kost¬
naderna för reglering af flottleder i Norrbottens län, hval jämte Riks
dagen medgaf, att de afgifter, som lädes å flottningen, finge för ena¬
handa ändamål disponeras.
Statsutskottets utlåtande Nr. 18.
m
Till reglering af fiottleder har .Riksdagen sedermera- anvisat åren
1896 och 1897 50,000 kronor och för hvart af åren 1898—1907 100,000
kronor samt därvid och alltjämt sedermera förordnat, att inflytande
flottningsafgifter må användas för samma ändamål.
I afseende å medlens tillgodogörande har Riksdagen beslutit an¬
slagets utsträckande ar 1898 till flottleder inom Kopparbergs län, år 1902
till flottleder inom Västerbottens län, år 1904 till flottleder inom öfriga
norrländska län samt Örebro och Västmanlands län, hvarefter Riksdagen
slutligen år 1908 beslöt att hvad som funnes disponibelt å ifrågavarande
anslagsmedel skulle få användas till enahanda ändamål utan begräns¬
ning till vissa län, och har Riksdagen sedermera alltjämt fattat enahanda
beslut i fråga om medlens användande.
Enligt hvad revisorerna inhämtat funnos å anslaget disponibla
vid 1907 års utgång ............... kronor 626,733: 63,
Af förestående tabell inhämtas att statsverket under år 1910 från
pegleiade flottleder haft en inkomst af 68,935 kronor 72 öre samt att
för reglering af fiottleder samma år utbetalts 209,513 kronor 26 öre.
Såsom af hvad ofvan anförts framgår, hafva högst betydande
belopp anvisats till reglering af fiottleder dels såsom bestämda anslag
och. dels genom rätt till disposition, för ändamålet af de afgifter, som
lagts å flottningen. De öfver dessa medel upplagda räkenskaper hafva
revisorerna icke funnit vara så förda, att man af dem kunnat vinna
önskvärd öfverblick öfver de inflytande medlen och deras användning.
Särskild t hafva revisorerna funnit anmärkningsvärd^ att af räkenskaperna
icke kunnat utrönas, huru stor del af de för ifrågavarande ändamål
disponibla tillgångar utgöres af anslagsmedel och till huru stor del
amorteringsafgifter ingå däri, än mindre i hvad män sådana utgifter
belöpa på de olika flottningslederna och deras särskilda distrikt.
I detta sammanhang hafva revisorerna velat meddela, att, enligt
hvad revisorerna inhämtat, domänstyrelsen i vissa fall funnit skäligt
besluta, att amorteringsafgift icke skall påläggas virke, som, härrörande
från kronans skogar, framflottas i på kronans bekostnad upprensad och
byggd flottled, som icke varit att hänföra till vattendrag, som förklarats
för allmän flottled. Då emellertid ett sådant beslut, om än af särskilda
förhållanden föranledt och med kronans fördel förenligt, icke synes stå
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 17 höft, (Nr 18.) ' 5
)) 1908 » »
)) 1909 » )>
» 1910 » »
)> 741,095: 9 8,
» 702,105: 33,
»• 561,527: 7 9.
34 Statsutskottets utlåta,nde Nr 18.
i öfverensstämmelse med Riksdagens vid ofvannämnda medels anvisande
uttalade förutsättning i fråga om amortering af kostnaden för flottleders
reglering, hafva revisorerna velat därå fasta uppmärksamheten.
I § 10 af gällande flottningsstadga den 30 december 1880 töre-
skrifves, att de, som låta flottgods löst framflyta i allmän flottled, skola
vara pliktiga att i gemensam flottning deltaga och skola för sådant
ändamål utgöra en förening, där deltagarnas inbördes förhållande be¬
stämmes genom reglemente, som Konungens befallningshafvande fast¬
ställer. Föreskrifter äro vidare lämnade såväl rörande styrelsens åliggande
att fördela kostnaderna för flottningen, Indika, om flottleden är indelad
i distrikt, skola fördelas distriktvis, som ock beträffande påföljd för för¬
summelse att fullgöra inbetalning af flottningsumgälder m. m.
I fråga om redovisningen och förvaltningen af inflytande afgifter
för flottning i flottled inom Norrbottens län finnas särskilda föreskrifter
meddelade i kungl. brefvet den 27 november 1896, enligt hvilket för¬
ordnats, att i reglementet för flottled i detta län skall intagas bestäm¬
melse därom, att fiottningsföreningsstyrelse skall vara skyldig att å viss
tid till Konungens befallningshafvande i länet inleverera för flottledens
amortering bestämda afgälder och för kontrollen häröfver samtidigt in¬
sända en på noggrant förda räkenskaper grundad uppgift å den virkes-
mängd, som för hvarje virkesägares räkning blifvit under året flottad,
samt å de härå belöpande amorteringsafgälder, äfvensom att vid an¬
fordran hålla flottningsräkenskapen tillgänglig för vederbörande skogs-
tjänstemän, hvilka genom Konungens befallningshafvandes försorg böra
erhålla del af förenämnda uppgift för granskning.
Under förutsättning att flottningsföreningar funnes bildade vid
samtliga de vattendrag, hvilka flottbargjorts genom anslag af statsmedel
och blifvit förklarade för allmänna flottleder, borde dessa bestämmelser,
hvilka emellertid gälla endast för Norrbottens län, vara fullt tillfreds¬
ställande. Men i åtskilliga fall hafva, såvidt revisorerna kunnat inhämta,
flottningsföreningar för dylika vattendrag icke blifvit bildade, änskönt
flottning i desamma under flera år bedrifvits. I sådant fall hafva ut¬
gifter af enskilde virkesägare insatts å vederbörande länsstyrelses räkning
hos riksbankens afdelningskontor. Men huruvida tillbörlig kontroll därvid
kunnat hållas öfver det inbetalda beloppets riktighet, torde vara svårt
att afgöra, i synnerhet som fall förekommit, då i levereringsreversalet
upptagits allenast den insatta afgiftens belopp utan angifvande af mycken¬
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
35
heten flottadt timmer, än mindre af antal flottade enheter efter antagen
beräkningsgrund.
Visserligen innehåller revirförvaltarnas skogsmedelsförteekningar
för revisionsåret uppgifter öfver de å flottande belöpande flottnings-
afgälder, men dessa uppgifter hafva icke kunnat jämföras med inbetalda
och i räkenskaperna redovisade belopp, då det visat sig, att inbetalningar
för flottning under år 1909 först under följande år ägt rum och att
afgift till flottning år 1910 icke influtit under året, ehuru betalningen
skolat erläggas det år, då flottningen verkställts.
Att bestämmelserna i flottningsstadgan och ofvanberöda kungl.
bref icke efterlefvats, har visat sig däraf, att afgifterna stundom erlagts
af den flottande själf, under det att vissa afgifter, sannolikt afseende
annat flottgods än virke, afverkadt från statens skogar, inlevererats af
flottningsförenings syssloman.
Till belysande af huru förhållandena i förevarande hänseende
kunna gestalta sig få revisorerna i afskrift bifoga dels Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes i Norrbottens län skrifvelse den 26 september inne¬
varande år till domänstyrelsen jämte därvid fogadt, inför länsstyrelsen
den 24 i samma månad fördt protokoll, och dels domänstyrelsens skrifvelse
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 29 i nämnda månad, samtliga
handlingar afseende flottning i Parkajoki vattendrag.
Genom uppställande af betryggande villkor vid försäljning af virke
från statens skogar skulle möjligen kunna åstadkommas, att amorterings-
afgifter för flottning af sådant virke varda behörigen erlagda, men där¬
emot torde det kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida säkerhet förefinnes
för att amorteringsafgifter för virke från enskilda skogar, hvilket flottats
i allmänna flottleder, verkligen komme statsverket till godo.
Det är af stor vikt icke allenast, att staten erhåller ersättning för
den kostnad, som nedlagts å reglering af flottleder, utan än mer att dylika
kostnader varda i vederbörlig ordning amorterade, hvarigenom ökad möj¬
lighet kan beredas att i de aflägsna trakter, hvarom nu särskild! är fråga,
ur skogarna uttaga mindre virke till åstadkommande af en af de vik¬
tigaste förutsättningarna för en god skogsvård. Med afseende härå
hafva revisorerna icke velat underlåta att fästa uppmärksamheten på
det enligt deras förmenande otillfredsställande sätt, på hvilket det nu
synes vara sörjdt för tillvaratagande af omförmälda viktiga statsintressen.
Slutligen hafva revisorerna velat framhålla, att en närmare under¬
sökning synes böra åvägabringas för utrönande huru ofvan angifna för¬
hållanden lämpligast må kunna ordnas för att bringas i öfverensstämmelse
36
Statsutskottets utlåtande År 18.
med de för utsättningar, på indika bedrifvandet af flottning i allmän
flottled enligt gällande flottningsstadga är byggd t. »
Beträffande de af revisorerna åberopade handlingarne angående flott¬
ning i Parkajoki vattendrag får utskottet hänvisa till revisionsberättelsen.
Domänstyrelsen har den 18 januari 1912 i ärendet afgifvit utlå¬
tande och därvid anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 16 december 1889 anmälde domän¬
styrelsen att styrelsen på förekommen anledning föranstaltat att syn
jämlikt gällande flottningsstadga hållits uti bland andra Svärdälfvens
och Nuortijaurebäckens vattendrag i Norrbottens län och att i anledning
däraf Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länet i meddelade utslag
föreskrifvit den ordning, i hvilken vattendragen skulle regleras och flott-
ningen däri bedrifvas. Det hade därvid bland annat. bestämts att till
ersättande af de kostnader, som flottledernas reglering komme att draga,
å hvarje flottad timmerenhet skulle läggas en afgäld, beräknad i för¬
hållande till virkesmängden efter 10 års amortering med 6 procents
ränta å oguldet kapital. På anförda skäl ansåg domänstyrelsen det för¬
delaktigast att nämnda flottledsanläggningar utfördes genom statens för¬
sorg, för hvilket ändamål skulle erfordras särskildt anslag, hvillcet, såsom
egentligen varande ett förlagskapital soln jämte 6 procent ränta genom
inflytande amorteringsafgälder å flottgodset efter hand komme att åter¬
gäldas, likväl ej syntes böra sammanblandas med reservationsanslaget för
kronoskogarnas förvaltning utan förvaltas såsom en särskild förlagsfond
för reglering af flottleder, som berörde kronans skogar i Norrbottens'
län. På anförda skäl hemställde domänstyrelsen, att ett anslag af 100,000
kronor för hvart och ett af åi’en 1890 och 1891 måtte anvisas såsom
förlagsfond för omförmäldt ändamål.
Sedan Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition angående statsverkets
tillstånd och behof föreslagit Riksdagen år 1890 att för bestridande af
kostnaderna för reglering af flottleder i Norrbottens län måtte anvisas
ett extra anslag för år 1891 å 100,000 kronor, äfvensom att det skulle
medgifvas att de afgifter, som lades å flottningen, finge för enahanda
ändamål disponeras, och Riksdagen lämnat bifall till hvad Eders Kungl.
Maj:t sålunda föreslagit, meddelade Eders Kungl. Maj:t i nådig skrifvelse
den 6 juni 1890 domänstyrelsen bland annat detta Riksdagens beslut till
kännedom och underdånig efterrättelse.
Vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t hade veder¬
börande departementschef, som i öfrigt varit ense med domänstyrelsen i
fråga om hvad styrelsen uti ärendet i underdånighet hemställt, emellertid
ansett, sig icke kunna förorda bildandet, på det af domänstyrelsen före¬
Statsutskottets utlåtande Nr 18. 37
slagna sätt, af en särskild förlags fond för bestridande af berörda kost-
nader. Det både synts departementschefen under dåvarande förhållanden
för ändamålet tillfyllest, att för bestridande af omförmälda kostnader ä
extra stat för 1891 anvisades ett extra anslag till belopp af 100,000
kronor, och både detta departementschefens uttalande till stadsrådsproto-
kollet icke löranledt till någon erinran från Riksdagens sida.
I nådigt bref clen 29 maj 1891 har Eders Kungl. Maj:t meddelat
domänstyrelsen att Riksdagen för bestridande åt kostnaderna för reglering
af flottleder i Norrbottens län anvisat ett extra anslag äfvenledes för
är 1892 å 100,000 kronor, äfvensom medgifvit att de utgifter, som lades
a flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras.
Sedermera har Riksdagen för berörd! ändamål anvisat för hvart
och ett af åren 1896 och 1898 50,000 kronor och för hvart och ett af
åren 1899—1908 100,000 kronor samt därvid och äfven i fråga om
därefter följande år medgifvit, att inflytande flottningsafgälder finge
användas för samma ändamål.
I fråga om medlens användande har Riksdagen under olika tider
beslutat, att från och med 1899 medlen skulle få användas till bestridande
af kostnaderna för flottledsbyggnader förutom i Norrbottens län, äfven
i Kopparbergs län, från och med 1904 äfven i Västerbottens län, från
och med 1905 i samtliga norrländska län äfvensom Kopparbergs, Örebro
och Västmanlands län samt år 1908 i hela riket utan afseende på visst
län, och har Riksdagen sedermera alltjämt fattat enahanda beslut i fråga
om för ändamålet disponibla medels användande.
De af Riksdagen sålunda anvisade extra ordinarie anslag hafva
uppgått till ett sammanlagdt belopp åt 1,350,000 kronor. Jämlikt
härmed bilagda sammanställning öfver under åren 1891—1910 anvisade
extra ordinarie anslag till reglering af flottleder samt äfven härtill dispo¬
nibla medels användning framgår, att under samma tid influtit i afgälder,
som lagts på det flottade virket, ett belopp af 976,655.10 kronor. Ut¬
gifterna hafva uppgått till 1,765,127.31, hvadan behållningen å anslaget
den 31 december 1910 utgjorde 561,527.7 9 kronor.
Omförmälda amorteringsafgifter, 976,655.10 kronor, hafva influtit
pa grund af dels föreskrifter i vederbörligen meddelade regleringsutslag,
hvarigenom af kronan rensade vattendrag förklarats såsom allmänna
flottleder, dels bestämmelser i utaf Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande beträffande icke slutligt reglerade vattendrag meddelade interims-
resulotioner, på grund af Indika kronan, som i vattendragen utfört vissa
regleiingsaibeten, berättigats att tillsvidare, intill dess regleringarna
hunnit slutföl as, af do flottande uppbära viss bestämd afgift för hvarje
38 Statsutskottets utlåtande Nr 18.
flottgodsenhet, dels ock på grund af bestämmelser, intagna såsom villkor
vid försäljning från kronans skogar af virke, som efter aftorkning
komme att nedföras till sådana flottleder, som, utan föregången syn
enligt gällande flottningsstadga, genom domänstyrelsens försorg upp¬
rensats ocli fiottbargjorts. I dessa sist afsedda vattendrag, hvilka an¬
tingen enbart beröra kronans skogar eller i hvilka virke från enskilda
områden endast till mycket ringa mängd kan komma att för flottning
nedläggas, har domänstyrelsen icke ansett lämpligt föranstalta om ny
för deras upplåtande till, enligt flottningsstadgans bestämmelsei, all¬
männa flottleder, enär därigenom onödiga kostnader skulle påläggas
lederna, hvilka kostnader sedermera skulle återbetalas genom pa i hufvud¬
sak kronans virke lagda afgifter. Där det funnits enskilda skogai, från
hvilka virke kunnat afverkas och framföras till ifrågavarande flottleder,
har ö fverenskommelser träffats med dessa skogars innehål vare, att de
för rätt att vid flottning använda kronans byggnader skulle hafva att
betala viss afgift för hvarje genom flottleden framflottad. stock.
Såsom här förut omnämnts, hafva Riksdagens revisorer anmärkt,
att de icke funnit räkenskaperna öfver disponibla anslag och därmed
bestridda utgifter varit så upplagda att däraf kunnat vinnas önskvärd
öfverblick öfver de inflytande medlen och deras användning. Därjämte
hafva revisorerna funnit särskildt anmärkningsvärd^, att af räkenskaperna
icke kunnat utrönas, huru stor del af disponibla tillgångar som utgöres
af anslagsmedel och till huru stor del amorteringsafgifter ingå däri, an
mindre i hvad mån sådana afgifter belöpa på de olika flottnmgslederna
och deras särskilda distrikt.
Eders Kung!, Magt har uti nådigt bref till domänstyrelsen den u
november 1896 föreskrifvit bland annat, att inflytande amorteringsafgifter
skola i domänstyrelsens hufvudbok redovisas i särskildt konto gemensamt
med extra anslagen för reglering af flottleder. De uti härmed bilagda
ofvan omförmälda sammanställning öfver anvisade medel och dessas
användande införda belopp äro hämtade direkt ur styrelsens hutvud-
böcker, i hvilka af Riksdagen anvisade extra anslag för reglering åt
flottleder och influtna amorteringsafgifter äro jämlikt omförmälda nådiga
bref förda å gemensamt konto. Domänstyrelsen har uti dess årligen
afgifna underdåniga berättelse rörande skogsväsendet lämnat detaljerad
redogörelse för användandet af under berättelseåret utbetalda medel till
flottleders inrättande eller underhåll. Dessutom låter styrelsen fora
särskild liggare med skildt uppslag för hvarje sådan flottled eller fast-
ställdt distrikt däraf, hvari flottledsanordningar bekostats af statsmedel.
I denna liggare äro införda dels de kostnader, som genom skogsväsendet
Statsutskottets uUätande Nr 18. 39
utbetalats för vattendragets reglering, eller, där flottleden genom veder¬
börligt regleringsutslag är upplåten till allmän flottled, de kostnader,
som genom utslaget bestämts skola återbetalas kronan genom fastställda
amorteringsafgifter, dels de räntor på oguldet bygg-nadskapital, som enligt
i egleringsutslaget skola tillkomma kronan, dels ock de belopp som under
skilda år influtit genom a framflottadt virke lagda amorteringsafgifter.
.Dessutom är liggaren så uppställd, att därur kan för hvarje flottled
eller distrikt däraf inhämtas huru stor del af byggnad skapit alet som vid
hvarje årsskifte återstår oamorterad.
Huruvida regleringskostnaderna för viss flottled eller distrikt däraf
bestridts utaf. de medel, som af Riksdagen direkt anvisats eller af
amorteringsafgifter, som influtit från andra förut reglerade vattendrag,
kan styrelsen icke afgöra, då dessa medel ansetts utgöra ett gemensamt
anslag, som jämlikt åberopade nådiga föreskrifter den 27 november 1896
redovisats på ett och samma konto.
Utaf förberörda sammanställning öfver under 1891—1910 anvisade
anslag och. dess användande framgår att de kostnader, som för flott¬
leders ^byggande och underhåll utbetalats, kronor 1,765,127.31, med
415,121.31 kronor öfverstiga af Riksdagen direkt anvisade medel, kronor
1,350,000. Det kan alltså anses att den vid 1910 års slut disponibla
behållningen 561,527.79 kronor utgöres af för afsedt ändamål ännu ej
använda influtna amorteringsafgifter.
I fråga om revisorernas anmärkning, att domänstyrelsen i vissa
tall beslutat att amorteringsafgift icke skulle påläggas virke, som, här¬
rörande från kronans skogar, framflottades i på kronans bekostnad upp¬
rensad och byggd flottled, hvilket beslut revisorerna ansett icke stå i
öfveiensstämmelse mod Riksdagens vid berörda medels anvisande ut-
talade förutsättning i fråga om regleringskostnadernas amortering, får
styrelsen underdånigst anföra följande.
Då visst vattendrag ansetts kunna i afsevärdare grad komma att
efter foretagen reglering eller upprensning befordra afsättningen af
virke fiån kronans inom vattenområdet belägna skogar, vare sig vatten¬
draget vant användt såsom flottled, ehuru ej reglerad jämlikt bestäm¬
melserna i nådiga flottningsstadgan eller icke, har styrelsen så fort
lämpligen kunnat ske vidtagit åtgärder för dess ändamålsenliga anord¬
nande för flottning, så framt det ansetts att enskild! initiativ härtill
icke kunnat vara att förvänta. I allmänhet har styrelsen för sådant
afseende hos Eders Kungl, Maj:ts respektive befallningshafvande anhållit,
att befallningshafvande måtte förordna om sådan syn för vattendragets
upplåtande till allmän flottled, hvarom omförmäles 'i 1 § af' nådiga flott-
40 Statmtslcottets utlåtande Nr 18.
ningsst-adgan den 30 december 1880. Sedan begärd syn hållits och
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter ärendets pröfning med¬
delat vederbörligt utslag, innefattande bestämmelser om sättet och vill¬
koren för flottledens inrättande och begagnande samt tiden för före-
skrifna arbetens fullbordande, äfvensom angående de flottandes förhållande
till den, som å flottleden nedlagt kostnad, har domänstyrelsen i regel
gått i författning om att de föreskrifna arbetena utförts under ledning
af statens härför särskildt anställda flottningsingenjörer. Efter slutfördt
arbete och sedan flottleden i vederbörlig ordning afsynats och godkänts,
har den öfverlämnats till de flottande för användande och framtida under¬
håll. Genom förberörda regleringsutslag hafva de flottande förpliktigats
dels att bilda en förening, hvars samtliga medlemmar skola vara skyldiga
deltaga i gemensam flottning, dels att till kronan genom å flottgodset
lagda amorteringsafgifter återbära de kostnader, hvartill de af kronan
utförda arbetena värderats vid afsyningen.
I sådant mindre vattendrag, som antingen till hela sin längd fram-
rinner genom kronans skogar och till hvilket pa grund al terräng-
förhållandena kan framföras allenast virke från dessa skogar eller som
är så beläget att det visserligen berör enskildas områden och därifrån
kan väntas blifva tillfördt något flottgods, men i hvilket vattendrag
virkestillförseln från de enskilda skogarna ansetts komma att bill va
endast en mycket ringa del af hela den beräknade flottgodsmängden,
har domänstyrelsen i vissa fall, där öfverenskommelse kunnat träffas
med dem, som berörts af regleringsarbetet, låtit upprensa och utbygga
vattendraget utan att syn enligt flottningsstadgan dessförinnan hållits.
Sedan arbetet med vattendragets utbyggande slutförts, har domänstyrelsen
tillåtit att flottning däri fått äga rum ej blott af virke, som försålts från
kronans skogar, utan ock af virke, som afverkats från efter vatten¬
draget eventuellt belägna enskilda skogar. Vid försäljning af virke
från kronans skogar efter flottleden har såsom försäljningsvillkor bestämts,
att virkesköparen skulle hafva att, förutom köpeskillingen för virket,
till kronan erlägga viss afgift för hvarje virkesenhet, som komme att
flottas i det af kronan rensade vattendraget, och att dessa utgifter skulle
inlevereras till Eders Kungl. Maj ds vederbörande befallningshafvande
samtidigt med inleverering af köpeskillingsbeloppet. I fråga om virke,
som från enskilda skogar afverkats och därefter framförts till flottleden
i och för flottning, har öfverenskommelse träffats med virkesägarna,
hvarigenom dessa förbundit sig att erlägga förut omförmäld a afgifter.
I nu ifrågavarande slag af flottleder har underhållet af flottleds-
byggnaderna bestridts med statsmedel, under det att sjelf Va flottnings-
Statsutskottets utlåtande Nr 18. 41
arbetet gemensamt bedrifvits af de flottande, hvilka varit skyldiga att
därest genom försummelse eller vårdslöshet vid flottningens bedrifvande
skadegörelse åstadkommits å flottledsbyggnaderna, ' till kronan utgifva
ersättning för kostnaderna för skadans botande och har äfvenledes sådan
ersättning i vissa fall utkräfts.
Vid försäljning af på kronans skogar i Norrland utstämplade träd
beraknas trädens värde på rot efter en med hänsyn till trävarumark¬
nadens läge uträknad prisnota lör skilda virkesdimensioner, afseende
värdet vid kusten, och afdrages från virkespartiets sålunda beräknade
bruttopris omkostnaderna för dess afverkning och flottning m. in., alltså
äfven här förut omförmälda utgifter för användande af flottledsanord-
ningar, som bekostats af kronan. Virkets nettovärde blir sålunda minskadt
med dessa afgiftsbelopp.
För rationell skötsel al skogarna är af största betydelse att afsätt¬
ning må kunna erhållas för virke af äfven obetydligt värde, då näm¬
ligenrensnings- och gallringskvistar i de flesta skogar bör afverkas i
alsevärda mängder. Där afverknings- och flottningskostnaderna m. in.
öfverstiga _ viss _ virkesdimensions bruttovärde, kommer sådant minder¬
värdigt virke, äfven där det är af sådan beskaffenhet att det bör bort¬
tagas föi återstående bestands utveckling och lör föryngringens upp¬
hjälpande,^ att kvarlämnas i skogarna till men för dessas rationella
skötsel. Sedan numera afsättning vunnits för smärre pappersmassvirke
irån kronans skogar äfven i öfre Norrland, fönämligast i följd af att
därstädes under senare aren anlagts ett flertal trämassefabriker, hvilka
i med kronan ingångna kontrakt tillförsäkrats större del af för driften
behöfligt virke för vissa år, har styrelsen ansett vara af största betydelse
att vidtaga åtgärder för att virke af äfven mindre dimensioner och obe¬
tydligt värde må kunna komma till användning ej blott från skogar
invid hufvudälfvärna eller de större bivattendragen utan äfven från mera
aflägset belägna skogar, hvarifrån det afverkade virket framföres till
hufvudvattendraget genom bland andra de förut omnämnda af kronan
flottbargjorda smärre biflöden.
På anförda skäl har styrelsen ansett det vara med kronans fördel
förenligt och för statsskogarnas i öfre Norrland skötsel af stor betydelse
att de algifter, som hittills lagts på flottgods, som, afverkadt från kronans
skogai, framflottats i utaf kronan rensade men ej till allmänna flottleder
jämlikt nådiga flottningsstadgan upplåtna vattendrag, icke komme att
vidare utgå.
Genom sådant minskande af från bruttoprisen afgående omkost-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt, 17 höft. (Nr 18.) 6
42
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
nåder komma nettoprisen å de virkessortiment, hvars värden kunna
bära samtliga omkostnader, att i motsvarande mån höjas.
Riksdagens förberörda, af Eders Kungh Maj:t godkända beslut,
hvarigenom medgifvits att de utgifter, som komme att laggas a tiott-
ningen, få för reglering af flottleder i Norrbottens och sedermera äfven
andra län disponeras, bär domänstyrelsen ansett innebära att, då i eu ig-
het med vederbörligt reglerings utslag å flottgodset lagda amortermgs-
afgifter influtit från flottleder, som genom styrelsens försorg reglerats
iämlikt nådiga fiottningsstadgan, domänstyrelsen hade rätt att disponera
afgiftsbeloppen för reglering af äfven andra flottleder. Domänstyrelsen
har likaledes ansett sig pliktig tillse dels att kostnaderna för reglering
af ifrågavarande slag af flottleder må blifva kronan ersatta genom på
flottgodset lagda amorteringsafgifter, dels att de bestämda afgifterna
komme att i vederbörlig ordning inflyta. _
I sådana fall, där det emellertid ansetts icke vara till fordel tor
kronan att ett vattendrags reglering ägde rum jämlikt bestämmelserna
i gällande flottningsstadga, utan det på grund af särskilda förhållanden
befunnits lämpligare anordna flottled af mera enskild natur, har styrelsen
ansett sig oförhindrad ombestyra vattendragets flottbargörande pa förut
antyd t sätt. Då bestämmelserna i nådiga fiottningsstadgan icke aga
tillämpning å dessa kronans enskilda flottleder, tillkomna for beredande
af ökad afsättning af virke från kronans skogar, har domänstyrelsen
likaledes ansett sig oförhindrad att besluta huruvida omformaldt virke, som
framfiottats i flottlederna, skall påläggas viss _ afgift eller icke, enar
styrelsen funnit sådan anordning ej vara stridande mot Riksdagens
beslut. Styrelsen kan däremot icke hafva ägt befogenhet medgi va
ägarna af virke, som afverka^ från enskilda skogar, ratt att utan er¬
sättning till kronan begagna sig af de med statsmedel anordnade hot -
ledsbyggnaderna. Före år 1911 har styrelsen i allenast nagra enstaka
undantagsfall bestämt att inga som helst amorterings- och underhalls-
afgifter skulle påläggas från kronans skogar afverkadt virke, som flot¬
tades i förberörda med statsmedel anordnade flottleder, hvilka icke
reglerats i enlighet med bestämmelserna i gällande flottningsstadga. 1
augusti 1911 beslöt emellertid styrelsen att ifrågavarande slags utgifter
icke skulle påläggas något från kronans skogar afverkadt etter sagd
dag försåldt virke, som flottades i senast omförmalda fiottleder, Pvilka
samtliga äro belägna i Norrbottens län, och har detta styrelsens beslut
meddelats virkesspekulanterna uti vederbörliga försäljnmgskungoreiser.
Domänstyrelsen bär likaledes anmodat vederbörande öfverjäg¬
mästare söka träffa preliminära aftal dels med de skogsägare, som i
Statsutskottets utlåtande dsr 18. 43
någon män beröras af respektive flottleder, rörande de villkor hvarpå
de skulle tillatas att vid flottning af från deras skogar afverkadt virke
begagna sig af kronans flottledsanordningar, dels med respektive flott-
ningsföieningar föi de allmänna flottleder, i Indika de olika kronans
enskilda flottleder utmynna, i fråga om eftertagande af en flottning äfven
i sistnämnda flottleder. Bland de af domän styrelsen för berörda aftala
ingående bestämda villkor må omnämnas dels att all flottning af virke
såväl från kronans som enskildas skogar skall ske gemensamt genom
respektive flottningsförenings försorg, dels att inga andra afgifter få af
flottningsföreningen påläggas flottgodset än som må kunna betingas af
kostnaderna för virkets framflottning samt för den strandskadeersättning
som föreningen kan blifva skyldig utgifva för å utaf enskilda disponerad
mark åstadkommen skada genom flottningen, dels att ägarna utaf från
enskild skog afverkadt flottgods skola vara skyldiga att till kronan ut¬
gifva viss för de olika lederna bestämd underhållsafgift för hvarje flott-
godsenhet, som i vattendraget nedlägges för flottning, dels och att
flottningsföreningen har att ansvara för den skada, som eventuellt kunde
åstadkommas å kronans byggnader genom vårdslöshet eller försummelse
vid .flottningens bedrifvande. Domänstyrelsen skulle dessutom i aftalen
förbinda sig att underhålla befintliga och för flottningens drift nödiga
byggnader och anordningar, hvarjämte aftalen skulle gälla tillsvidare
med parterna förbehållen rätt till viss uppsägningstid. Därest enskild
skogsägare, för hvilken visst vattendrag är af större eller mindre bety¬
delse, anser sig icke vilja träffa aftal med kronan 1 berördt afseende,
står det honom fritt att hos Eders Kung!. Maj:ts vederbörande befall¬
ningshafvande begära syn enligt flottningsstadgan för vattendragets
upplåtande till allmän flottled.
Då Riksdagens revisorer anmärkt, att flottningsföreningar gent
emot föreskrifterna i nådiga flottningsstadgan icke alltid bildats för flott¬
leder, som af kronan jämlikt sagda stadga reglerats, i följd hvaraf det
kunde vara tvifvel underkastadt, huruvida tillbörlig kontroll' kunnat hållas
öfver att kronan tillkommande amorteringsafgifter verkligen inbetalades
till sitt riktiga belopp, synnerligast ifråga om afgifter, som skulle utgå
föi flottgods, som härrörde från enskildes skogar, får styrelsen under-
dånigst redogöra för hittills använda förfaringssätt för vinnande af be-
kontroll i detta afseende samt för de frågor, som härmed
kunna hafva samband.
Inom det län, där nu ifrågavarande slag af flottleder hufvudsakligen
aro belägna, nämligen Norrbottens, är i regeln bestämdt uti vederbör¬
ligen fastställda reglementen för hufvudälfvarnas flottningsföreningar,
44 Statsutskottets utlåtande Nr 18.
att dessa flottningsföreningars verksamhetsområden skola utgöras af
respektive hufvudälf jämte alla däri utfallande biflöden, som genom
vederbörligt regleringsutslag förklarats såsom allmänna flottleder. I följd
däraf har, så snart ett af kronan regleradt bivattendrag genom veder¬
börligt utslag förklarats såsom allmän flottled och däri af kronan utförda
byggnadsarbeten afsynats och godkänts, detsamma öfvertagits af respek¬
tive hufvudälfs flottningsförening, hvilken det ålegat att såväl ombestyra
all flottning däri som ock att bestrida flottled sanordningarnas behöriga
underhåll.
I gränsälfvarna mot Finland, Torne och Muomo allvar, i hvilka
flottning af virke får äga rum tillsvidare endast i lasta flottoi, äi emel¬
lertid bestämmelserna i nådiga flottningsstadgan icke gällande, i följd
hvaraf de, som däri bedrifva flottning, icke hafva bildat flottningsföre¬
ning. Några af de i dessa älfvar från svenska sidan utfallande bivatten-
drao- hafva upprensats och såsom allmänna flottleder reglerats genom
kungl. styrelsens försorg och skulle de flottande i dessa allmänna flott¬
leder 'hafva varit skyldiga att, då någon flottningsförening icke finnes
för vattendraget i dess helhet, bilda särskilda föreningar för hvar och
en af flottlederna. I afsikt att vinna ordning i dessa förhållanden har
domänstyrelsen i framställningar till Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Norrbottens län anhållit, att befallningshafvande ville tillhålla
de flottande att i enlighet med bestämmelserna i respektive utslag an¬
gående trävaruflottningen i berörda allmänna flottleder bilda flottnings-
föreningar samt att hos befallningshafvande göra framställningai om
fastställande af reglementen för dessa föreningar.
Af det »utdrag af protokoll inför landshöfdingeämbetet i Norrbot¬
tens län å landskansli i Luleå den 24 september 1910» i fråga om
bildande af flottningsförening i uti Muoni älf utfallande Parkajoki all¬
männa flottled, hvilket i afskrift bifogats Riksdagens revisorers anmärk-
mngsakt, framgår att de flottleder, som sammanträdt inför länsstyielsen,
förklarat sig villiga bilda flottningsförening, så snart de från domän-
styrelsen erhållit uppgifter angående amorteringens gång och beloppet
af de regleringskostnader, som ännu voro oguldna.
Förnämsta hindret för bildande af flottningsförening i nu ifråga¬
varande allmänna flottled äfvensom öfriga dylika flottleder, som utfalla
i gränsälfvarna, torde emellertid icke ligga i det vid förbeiöida sam¬
manträde anmärkta förhållande, i ty att, därest sådan förening bildades
af de flottande för viss genom domänstyrelsens försorg reglerad flottled,
och denna förening hos styrelsen anmälde förhållandet under anhållan
om bekommande af uppgift i fråga om amorteringens gång m. m.,
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
45
svårighet i allmänhet icke torde hafva förefunnits att lämna den begärda
uppgiften, ehuru det på grund af särskilda omständigheter visat sig
svårt att i fråga om Parkajoki flottled omedelbart öfverlämna riktig upp¬
gift, enär det beträffande under vissa år influtna amorteringsafgifter icke
angifvits de distrikt af flottlederna, i hvilka flottgodset nedlagts.
I nu ifrågavarande flottleder, som i hufvudsak tillföras virke från
kronans skogar, och rörande hvilka flottgodsägarna ofta icke äro de
samma år efter år samt hvari därjämte vissa år allenast eu person eller
ett trävarubolag bedrifver flottning, äro förhållandena, såsom domän¬
styrelsen i underdånigt utlåtande den 27 maj 1909 jämväl framhållit,
ofta sådana att bestämmelserna i nådiga flottningsstadgans 10—16 para¬
grafer icke kunna i alla delar vinna tillämpning.
För ernående af kontroll öfver att fastställda amorteringsafgälder
blifva behörigen inlevererade, har domänstyrelsen uti af styrelsen ut¬
färdade reglementariska föreskrifter för skogsstatens tjänstförvaltning
den 31 januari 1910 bestämt, att i fråga om flottled, där kronan äger
uppbära sådana afgälder, vederbörande jägmästare skall hafva att i god
tid till öfverjägmästaren insända uppgift för hvarje flottningsdistrikt å
den virkesmängd, som för hvarje virkesägares räkning under året flottats,
samt å de härå belöpande afgälderna. Efter granskning skall öfver¬
jägmästaren skyndsamt insända uppgifterna å kronan tillkommande af¬
gälder till länsstyrelsen för medlens indrifning, hvarjämte han vid årets
slut skall insända ett exemplar af sina till länsstyrelsen lämnade upp¬
gifter till domänstyrelsen.
För att fullgöra detta sitt åliggande har jägmästaren att hos veder¬
börande flottningsföreningsstyrelse anhålla om uppgift å förberörda för
hvarje virkesägares räkning under året flottade virkesmängd. Där flott-
ningsförening icke funnits i visst vattendrag, har jägmästaren att vända
sig till vederbörande virkesägare med anhållan om sagda uppgift. Då
nästan undantagslöst allt virke, som framflottas i af kronan reglerade
flottleder inom Norrbottens län, härrör från skogar, från hvilka afverk-
ning icke får äga rum annat än efter stämpling af skogspersonalen och
då sådant virke, sedan det afverkats och framkörts till flottleder, alltid
för hvarje skild virkesägare uppräknas till stycketal af vederbörande
kronojägare, som därom aflämnar rapport till jägmästaren, kan denne
utöfva kontroll öfver riktigheten utaf af flottningsföreningsstyrelsen eller
de olika virkesägarna erhållna virkesuppgifter.
Förutom förenämnda uppgifter till öfverjägmästaren har jägmästaren
dessutom att i samband med kassaredogörelsen årligen insända så kallade
skogsmedelförteckningar, i Indika skola införas sådana inkomster för
46
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
•från reviret försålda skogseffekter, som icke af jägmästaren själf upp-
burits och redovisats i kassaredogörelsen, äfvensom bland annat alla nu
ifrågavarande slag af afgälder, med iakttagande dels att införandet sker
det år fordran uppkommit, oberoende af under hvilket år medlen skola
inflyta, dels att noggrant angifvas år och dag, då medlen skola inbetalas.
Där i någon af omförmälda skilda förteckningar angifvits, att
kronan äger fordran, känner sig styrelsen förvissad om att revisionen
hos styrelsen icke underlåter tillse, att densamma varder vederbörligen
indrifven.
Riksdagens revisorer hafva slutligen framhållit, att nämnare under¬
sökning syntes böra åvägabringas för utrönande, huru angifna för¬
hållanden lämpligast skulle kunna ordnas för att bringas i öfverens¬
stämmelse med de förutsättningar, på hvilka bedrifvandet af flottning i
allmän flottled enligt gällande flottningsstadga är byggdt.
Genom de i det föregående omnämnda bestämmelser, som med¬
delats uti af styrelsen utfärdade föreskrifter för skogsstatens tjänstför¬
valtning den 31 januari 1910, torde kontrollen öfver uppbörden af flott-
ledsafgifterna skärpas utöfver hvad därförut varit fallet. I samma syfte
anhåller styrelsen samtidigt härmed i bref till Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i de län, hvarest kronans flottleder äro belägna,
att afskrifter af de från flottledsföreningarna jämlikt vederbörligt regle-
ringsutslag till länsstyrelserna årligen inkommande uppgifter angående
flottleders amortering m. m. måtte tillställas vederbörande öfverjäg¬
mästare. Denne anmodas tillika att, sedan han därefter i nödiga delar
granskat uppgifterna, lämna styrelsen del af hvad därvid befunnits
kunna föranleda till anmärkning, samt tillika hit insända desamma.
På detta sätt torde bokföring och redovisning hos styrelsen kunna
bringas i full öfverensstämmelse med hvad flottningsstadgan i sådant
afseende förutsätter.
Beträffande i öfrigt sistnämnda anmärkning torde styrelsen efter
hand blifva i tillfälle vidtaga åtgärd för att de kronans flott leder, som
icke tillika äro allmänna flottleder, varda i mån som deras betydelse
härför kan utgöra motiv, insynade till allmänna flottleder.
Styrelsens i det föregående omnämnda åtgörande ifråga om träf¬
fande af bindande aftal dels med ägare af enskilda skogar, som beröra
kronans till allmän flottning ej upplåtna flottleder, dels med de flottnings-
föreningar, som finnas för respektive hufvudvattendrag, torde äfvenledes
helt visst komma att på praktiskt och tillfredsställande sätt ordna för¬
hållandena i de mindre, med statsmedel flottbargjorda vattendrag, som
så godt som endast beröra kronans skogar och i hvilka på skäl, som
Statsutskottets utlåtande Nr 18. 47
förut anförts, icke ansetts lämpligast företaga flottledsreglering i den
ordning nådiga flottningsstadgan föreskrifver.
I sammanhang härmed får styrelsen ock nämna att styrelsen haft
för afsikt att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånig fram¬
ställning om, att dessa nu senast berörda flottleder från och med 1912
ej vidare skulle redovisas i samband med extra ordinarie anslaget till
flottleders reglering, utan att de med det skäliga värde, de anses äga
den 31 december 1911, skulle såsom en kapitalökning öfverföras till
statens domäners fond, hvaraf äfvenledes skulle följa att framdeles nödiga
kostnader för dessa flottleders underhåll skulle ingå bland nämnda fonds
driftkostnader.
Slutligen får styrelsen — under hänvisning till sin underdåniga
framställning den 27 maj 1909, hvari framhållits önskvärdheten af att
gällande bestämmelser angående allmän flottled och flottning af virke i
väsentliga delar omläggas, och rörande hvilka frågor Eders Kungl.
Maj:t lärer hafva uppdragit åt särskilda sakkunnige att utarbeta förslag
— härmed underdånigst ifrågasätta, huruvida icke, därest det ansåges
nödigt företaga för af revisorerna antydt ändamål ytterligare utredning
utöiver hvad nu lämnats, densamma lämpligen skulle för undvikande
af dubbelarbete kunna anstå för att utföras i sammanhang med de för¬
ändringar, som kunna påkallas af blifvanae nya flottningsförfattningar.D
48
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Bilaga.
Sammanställning öfver under åren 1891-1910 anvisade extra ordinäre anslag
i
|
|
|
|
|
Ink
|
omster kronor.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Behåll-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
|
|
ut
|
gifter;
|
|
ning ( + )
|
|
|
|
Influtna amorteringsafgifter från
|
|
Summa
|
|
|
|
|
|
|
|
|
eller
|
|
|
|
|
|
flottleder inom
|
|
|
amorte-
|
|
—
|
|
|
|
|
|
År.
|
brist (—’
|
|
Anslag.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Norr-
|
|
Väster-
|
Västei
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
rings-
|
|
bottens
|
|
bottens
|
norrlands
|
|
|
|
|
|
Norr-
|
|
Jämt-
|
Koppar-
|
V ärm-
|
afgifter.
|
|
län.
|
|
|
|
län.
|
|
|
gående ar.
|
|
|
bottens
|
lands
|
beres
|
lands
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kronor.
|
|
län.
|
|
län.
|
län.
|
|
län.
|
|
Kronor.
|
|
Kronor.
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
1891
|
|
|
100,000
|
|
|
|
_
|
_
|
_
|
_
|
_
|
_
|
—
|
—
|
57,527
|
68
|
—
|
-
|
-
|
|
1892
|
+ 42,472
|
32
|
100,000
|
—
|
4,648
|
49
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
4,648
|
49
|
36,360
|
78
|
-
|
—
|
—
|
—
|
1893
|
+ 110,760
|
03
|
—
|
—
|
14,046
|
88
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
14,046
|
88
|
65,059
|
79
|
-
|
~
|
—
|
—
|
1894
|
+ 59,747
|
12
|
—
|
—
|
10,125
|
21
|
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
10,125
|
21
|
64,842
|
68
|
-
|
—
|
—
|
—
|
1895
|
+ 5,029
|
65
|
—
|
—
|
32,116
|
75
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
32,116
|
75
|
46,567
|
55
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1896
|
— 9,421
|
15
|
50,000
|
—
|
14,331
|
99
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
14,331
|
99
|
63,606
|
75
|
—
|
—
|
—
|
|
1897
|
— 8,695
|
91
|
50,000
|
—
|
36,813
|
54
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
-
|
36,813
|
54
|
62,172
|
80
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1898
|
+ 15,944
|
83
|
50,000
|
—
|
67,219
|
43
|
—
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
67,219
|
43
|
96,025
|
10
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1899
|
+ 37,139
|
16
|
100,000
|
—’
|
59,219
|
56
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
59,219
|
56
|
101,942
|
94
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1900
|
+ 94,415
|
78
|
100,000
|
—
|
99,134
|
75
|
—
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
99,134
|
75
|
142,060
|
33
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1901
|
+ 151,432
|
60
|
100,000
|
—
|
55,086
|
84
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
55,086
|
84
|
123,796
|
60
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1902
|
+ 182,722
|
84
|
100,000
|
—
|
33,262
|
75
|
—
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
33,262
|
75
|
50,838
|
48
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1903
|
+ 265,147
|
11
|
100,000
|
—
|
41,828
|
12
|
—
|
—
|
-
|
-
|
-
|
-
|
41,828
|
12
|
59,769
|
33
|
-
|
—
|
—
|
—
|
1904
|
+ 325,671
|
36
|
100,000
|
|
87,668
|
61
|
—
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
87,668
|
61
|
76,915
|
14
|
-
|
|
—
|
—
|
1905
|
+ 393,585
|
10
|
100,000
|
|
55,205
|
61
|
—
|
-
|
182
|
17
|
-
|
|
55,387
|
7 S
|
97,579
|
08
|
—
|
|
—
|
—
|
1906
|
+ 439,177
|
38
|
100,000
|
—
|
68,731
|
09
|
—
|
-
|
-
|
-
|
-
|
|
68,731
|
09
|
71,570
|
77
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1907
|
+ 532,123
|
3 7
|
100,000
|
—
|
44,038
|
29
|
-
|
—
|
22,963
|
95
|
1,287
|
10
|
68,289
|
34
|
72,158
|
10
|
—
|
—
|
26
|
so
|
1908
|
+ 626,733
|
63
|
100,000
|
|
54,989
|
29
|
—
|
—
|
23,552
|
72
|
813
|
32
|
79,355
|
83
|
54,843
|
81
|
1,705
|
31
|
4,484
|
—
|
1909
|
+ 741,095
|
98
|
—
|
—
|
65,714
|
97
|
|
—
|
11,359
|
88
|
3,378
|
12
|
80,452
|
92
|
76,897
|
49
|
2,763
|
84
|
441
|
55
|
1910
|
+ 702,105
|
33
|
—
|
-
|
53,099
|
3 2
|
71
|
63
|
14,815
|
39
|
949
|
38
|
68,935
|
72
|
93,037
|
64
|
12,345
|
25
|
218
|
84
|
Summa
|
|
—
|
1,350,000
|
|
OO
ca
00
|
49
|
71
|
63
|
72,874
|
06
|
6,427
|
92
|
976,655
|
10
|
1,513,572
|
34
|
16,814) 4=0
|
5,170
|
89
|
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
49
till reglering af flottleder samt öfver härtill disponibla medels användande.
r e g 1 e i
|
i n g s- och
|
under
|
hållskostnader
|
uti flottleder
|
inom
|
|
|
|
|
|
Behållning (-)-)
eller
brist (—)
till näst¬
kommande
år.
"
|
Jämt¬
lands
län.
Kronor.
|
Gäfle-
borgs
län.
Kronor.
|
Koppar¬
bergs
län.
Kronor.
|
Värm¬
lands
län.
Kronor.
|
Örebro
län.
Kronor.
|
Västman¬
lands
lön.
Kronor.
|
Alfs-
borgs
lön.
Kronor.
|
Kalmar
län.
Kronor.
|
Hal¬
lands
län.
Kronor.
|
Summa
utgifter.
Kronor.
|
-
|
|
-
|
-
|
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
—
|
—
|
|
_
|
57,527
|
68
|
+ 42,472
|
32
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
36,360
|
78
|
+ 110,760
|
03
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
65,059
|
79
|
+ 59,747
|
12
|
—
|
—
|
--
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
-
|
—
|
-
|
--
|
-
|
64,842
|
68
|
+ 5,029
|
65
|
—
|
—
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
46,567
|
55
|
- 9,421
|
15
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
63,606
|
75
|
— 8,695
|
91
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
62,172
|
SO
|
+ 15,944
|
83
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
96,025
|
10
|
+ 37,139
|
16
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
101,942
|
94
|
+ 94,415
|
78
|
—
|
|
—
|
—
|
57
|
60
|
|
—
|
—
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
—
|
-
|
142,117
|
93
|
+ 151,432
|
60
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
123,796
|
60
|
+ 182,722
|
84
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
-
|
—
|
-
|
—
|
|
50,838
|
48
|
+ 265,147
|
11
|
—
|
—
|
|
—
|
21,534
|
54
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
-
|
81,303
|
87
|
+ 325,671
|
36
|
—
|
—
|
—
|
—
|
42,839
|
73
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
119,754
|
87
|
+ 393,585
|
10
|
—
|
—
|
6,404
|
26
|
5,570
|
86
|
-
|
-
|
—
|
-
|
241
|
30
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
109,795
|
50
|
+ 439,177
|
38
|
—
|
—
|
1,182
|
~
|
2,831
|
63
|
—
|
-
|
—
|
-
|
200
|
70
|
—
|
-
|
—
|
—
|
--
|
_
|
75,785
|
10
|
+ 532,123
|
37
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,494
|
48
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
—
|
_
|
73,679
|
08
|
+ 626,733
|
63
|
129
|
S 7
|
-
|
-
|
2,392
|
20
|
60
|
6 2
|
—
|
-
|
116
|
70
|
1,260
|
97
|
—
|
—
|
—
|
|
64,992
|
98
|
+ 741,095
|
98
|
1,085
|
7 9
|
—
|
|
37,825
|
84
|
249
|
38
|
115
|
68
|
—
|
-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
64
|
_
|
119,443
|
57
|
+ 702,105
|
33
|
9,362
|
49
|
_
|
|
43,314
|
41
|
50,000
|
-
|
280
|
53
|
—
|
-
|
772
|
70
|
181
|
40
|
—
|
_
|
209,513
|
26
|
+ 561,527
|
79
|
10,578
|
15
|
7,586
|
26
|
157,861
|
29*)
|
50,310
|
-
|
396
|
21
|
558
|
70
|
2,033
|
67
|
181
|
40
|
64
|
—
|
1,765,127
|
:U
|
_
|
_'
|
*) Kostnaden för reglering af Hedströmmen 56,841: oo kronor är i sin helhet inbegripen
i denna summa, ehuru vattendraget delvis är beläget inom Västmanlands län.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 17 höft. (Nr 18.)
7
50
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottets
yttrande.
Förevarande fråga synes utskottet till fullo värd den uppmärk¬
samhet som revisorerna ägnat densamma. Uppenbarligen är det en
angelägenhet af stor vikt ej mindre att en effektiv kontroll kan utöfvas
därå, att vederbörliga flottningsafgifter till kronans kassa inflyta, än
äfven att såväl dessa afgifter och de till upprensning af flottleder an¬
visade anslag som utgifterna för sistberörda ändamål varda på ett till¬
förlitligt och öfverskådligt sätt bokförda och redovisade. Det är äfven
synnerligen viktigt både för kronan och den enskilde skogsägaren att
räkenskaperna klart utvisa huru regleradt vattendrag amorteras. Ut¬
skottet har emellertid icke af domänstyrelsens i ärendet afgifna förklaring
blifvit öfvertygadt om att under nuvarande förhållanden dessa önskemål
blifva tillgodosedda i erforderlig grad och anser förty, att Riksdagen bör
hos Kungl. Maj:t anhålla om åtgärders vidtagande till ernående af nödig
ordning och reda i hithörande förhållanden. Likaledes har utskottet i
anslutning till revisorernas därom uttalade mening velat framhålla
önskvärdheten af att, då befrielse från erläggande af flottningsafgifter
anses böra beviljas, Kungl. Maj:ts medgifvande härtill inhämtas.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla dels att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga
åtgärder i syfte att uppbörd och redovisning af in¬
flytande afgifter för flottning i vattendrag, som blifvit
på statens bekostnad flottbargjorda, må, där vatten¬
draget blifvit inrättadt till allmän flottled, underkastas
sådan kontroll, som i flottningsstadgan föreskrifves, och
i öfriga fall kontrolleras på sätt eljest kan finnas
ändamålsenligt, äfvensom att den hos domänstyrelsen
förda räkenskap öfver nu ifrågavarande medel må varda
så uppställd, att af densamma omedelbart framgår ej
endast beloppet af utbetalda rensningskostnader och
inflytande amorteringsafgifter för hvarje flottled och
distrikt, än äfven kvarstående, icke amorterade sådana
kostnader, dels ock att förslag angående afskrifning
af kostnader för verkställda rensningsarbeten i vissa
vattendrag och befrielse för flottande från skyldighet
att erlägga amorteringsafgifter för virke, afverkadt på
kronans skogar, må i förekommande fall underställas
Kungl. Maj:ts pröfning.
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
51
i
Hvad i (ifrigt blifvit af revisorerna anmäldt och erinradt, har
utskottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i
öfvervägande vid behandlingen af de utgiftsanslag, revisorernas fram-
ställning berört, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara af veder-
börandes utlåtande nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vikt, att,
oaktadt förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens
åtgärd bort af förhållandena föranledas, dels slutligen icke hafva varit
af beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande; h vilket
utskottet skolat för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 15 mars 1912.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva
närvarit:
henai A. G. L. Billing, A. Ekman, S. H. Kvarnzelius, grefve
F. Wachtmeister, O. Jonsson, A. N. Hahn, friherre J. T. Gripenstedt,
grefve F. 0. L. Kling.spor, IL F. Lamm, friherre C. II. Falkenberg,
fnheire J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, C. G. Ekman, A. Wiklund,
H. Andersson i Skifarp, F. W Thorsson, P. Olsson, C. Persson, K. V.
Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström, E. A. Nilson och E. F.
Hellberg.