Lagutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till Riksdagens kansli den 2 februari 1912 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af verkställd granskning af justitieombuds¬
mannens ämbetsförvaltning.
För den enligt 42 § 2 mom. riksdagsordningen lagutskottet åliggande
granskning rörande förvaltningen af justitieombudsmansämbetet hafva båda
kamrarna till utskottet hänvisat justitieombudsmannens vid innevarande
riksdag afgifna ämbetsberättelse.
För nämnda ändamål har utskottet från justitieombudsmansexpedi-
tionen mottagit ej mindre de diarier, hvilka under år 1911 förts i ofvan-
nämnda expedition samt under justitieombudsmannens ämbetsresor, än
äfven expeditionens registratur för berörda tid. Dessutom hafva på sär¬
skild begäran handlingarna rörande åtskilliga af justitieombudsmannen
handlagda ärenden hållits utskottet tillhanda.
öfver den numera fullbordade granskningen af ofvan angifna hand¬
lingar får utskottet härmed afgifva utlåtande.
I ämbetsberättelsen, hvilken afser förvaltningen af ämbetet under
nästlidet år, anmäler justitieombudsmannen, att han på grund af förfall
med stöd af § 25 i den för Riksdagens justitieombudsman gällande in¬
struktion påkallat sin af Riksdagen utsedde efterträdare, häradshöfdingen
Ossian Berger. Af denna anledning har häradshöfdingen Berger förvaltat
justitieombudsmansämbetet från och med den 1 till och med den 13 mai
1911.
Enligt vanlig ordning lämnas härefter en redogörelse för sådana mot
ämbets- eller tjänstemän för fel eller försummelse i ämbete eller tjänst
anställda åtal, som under år 1910 blifvit slutligen afgjorda eller åtminstone
i en instans pröfvade.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 4 höft. (Nr 6.)
1
2
Lagutskottets utlåtande Nr 6.
Sedan justitieombudsmannen vidare i berättelsen omnämnt trettionio
ärenden, som föranledt annan åtgärd än åtal, redogör han för af honom nedan-
nämnda dagar år 1911 till Kungl. Maj:t afgifna framställningar i följande äm¬
nen, nämligen: den 9 januari om ändring af kungl. brefvet den 8 december
1748 angående fataliers bevarande i lagvadda och besvärsmål, som från Gott-
land med posten blifvit öfversända m. m.; den 10 januari angående änd¬
ring i instruktionen för nedre justitierevisionen; den 14 januari om ändring
1 kungl. kungörelsen angående fångförteckningar och rapporter från fän¬
gelserna och tvångsarbetsanstalterna i riket den 9 november 1906; den 14
januari angående förbud emot försäljning af brännvin, vin och öl under
marknader; den 2 februari om förstärkning af arbetskrafterna hos Konun¬
gens befallningshafvande i Stockholms län; den 25 februari angående änd¬
ring af 1 kap. 23 § i tjänstgö ringsreglementet vid statens järnvägar; den
2 mars om ändring i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens järn¬
vägar; den 15 mars angående meddelande af lagbestämmelse om skyldig¬
het för vederbörande att i hvarje stärbhus upprätta ett officiellt dokument,
utvisande boets delägare och ekonomiska ställning; den 18 mars angående
ändring i bestämmelserna om rätt för utlänning att här i riket drifva
handel; den 18 mars angående ändring af lagen om handelsregister, firma
och prokura den 13 juli 1887; den 22 mars angående ändring i bestäm¬
melserna om normal papperet; den 23 mars angående tillämpningen af värn¬
pliktslagen; den 20 april angående ändring af instruktionen för fångvårds¬
styrelsen och fångvårdsstaten; den 22 april om ändring af 13 § i lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901; den 26 juni angående ändring af bestämmelserna rörande skogs-
afverkningsafhandlingars beläggande med stämpel; den 18 juli angående
förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; den
23 september om ändring af lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker;
den 28 september angående meddelande af bestämmelser till förebyggande
af felaktiga sammanräkningar vid proportionella val och den 9 oktober
om ändring af 52 § af lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910.
Justitieombudsmannen lämnar härefter utredning angående lagskipnin-
gens tillstånd samt redogör därvid för de anmärkningar, han i berörda
hänseende framställt vid af honom under de senaste 5 åren företagna
inspektion sresor intill hösten 1911.
I fortsättningen redogör justitieombudsmannen för den vidare behand¬
lingen af åtskilliga utaf honom under åren 1906—1911 hos Kungl. Maj:t
gjorda framställningar, nämligen angående: föreskrifter om underrättelse
rörande kvinnas kyrkotagning i visst fall; lösen för äganderättsbevis;
ändring i provinsialläkartaxan; skyndsammare handläggning i högsta dom¬
Lagutskottets utlåtande Nr 6. 3
stolen af 5. k. deserta mål; skyndsammare handläggning af tvister om er¬
sättning på grund af lagen angående ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete; olagligt förbud vid vite mot föredrag och sammankom¬
ster å allmänna vägar; firmaskydd; ändring af 23 § i lagen om handels¬
register m. m. den 13 juli 1887; ökning af arbetskrafterna hos Konun¬
gens befallningshafvande i Stockholms län; bevakning i Svea hofrätt af
mål från Gottland; domboksrenovation i afseende å vatten rätts mål; fåno--
förteckningar; ändring af 6 § i lagen angående vård af enskildes skogar;
öfverlämnande af lik efter själfspillingar till de anatomiska institutionerna;
stämpelskatt för gåfva; skyldighet för förrättare af exekutiv auktion å fast
egendom att om auktionen underrätta inteckningshafvare och öfriga rätts¬
ägare; platsen för revision af kyrko- och skolrådsräkenskaper; förbättrade
aflöningsförhållanden för häradshöfdingarnas juridiskt bildade biträden;
rätt för tillförordnade domhafvande att emot borgen eller annan säkerhet,
hos hvilken länsstyrelse den än ställts, pa kredit utbekomma stämplar i
statskontoret; tiden för fordringars bevakning i konkurs; skyndsammare
redovisning af bötes- och vitesbeslut; jäf för revisionssekreterare; mildring
af stadgandet om mörk cell såsom disciplinstraff för fångar; samt bestäm¬
melserna rörande normalpapperet.
Under särskilda rubriker behandlar justitieombudsmannen frågan om
långsamheten i rättsskipningen vid högsta domstolen; huruvida inteckning
för icke löpande skuldebref må dödas utan afseende därå, att den, som
anhåller om åtgärden, icke åberopar annan legitimation än innehafvet af
skuldebref vet; huruvida kallelse till mottagande af varning af pastor för oenig¬
het i äktenskap, i händelse af den ene makens tredska att ställa sig kallelsen
till efterrättelse, bör betraktas som lagligen undfången varning; om fördel¬
ning af värdet af vin eller Öl, som beslagtagits och förklarats förbrutet;
samt slutligen, om val af nämndeman för stad, lydande under landsrätt.
Öfver de i berättelsen af justitieombudsmannen afgifna särskilda fram¬
ställningar till Riksdagen om ändring af 6 § i lagen angående villkorn o-
straffdom den 22 juni 1906, om ändring i 1 § af förordningen den 4 mars
1862 om tioårig preskription och om årsstämning, om ändring af 16 kap.
10 § rättegångsbalken, otn ändrade bestämmelser i fråga om sättet för
kungörande af utmätt lös egendoms försäljning samt angående ändring af
bestämmelserna om danaarf kommer utskottet att under Riksdagens lopp
afgifva utlåtanden. D
Enligt hvad i berättelsen omförmäles hafva justitieombudsmannens
ämbetsresor under år 1911 omfattat Östergötlands och Kronobergs län
samt delar af Stockholms, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Örebro och
våsternorrlands län. Under dessa resor har justitieombudsmannen besökt
4
Lagutskottets utlåtande Nr 6.
länsstyrelser, domkapitel, rådstufvurätter, poliskammare och häradshöfdingar,
äfvensom straffängelser, krono-, stads- och häradshäkten samt en tvångs-
arbetsanstalt. Krigsrätternas protokoll hafva äfven varit föremål för gransk¬
ning, och har nödig uppmärksamhet ägnats åt domstolarnas arkiv. Utöfver
de sålunda företagna ämbetsresorna har justitieombudsmannen i hufvudsta-
den förrättat inspektion hos domhafvanden i Södertörns domsaga.
I afseende å hvad under resorna och vid nämnda inspektion förekommit
hänvisar justitieombudsmannen till de af honom förda diarier och protokoll.
Öfver de under år 1911 handlagda klagomål och anställda åtal med¬
delas i ämbetsberättelsen följande öfversikt:
Vid 1911 års början voro af förut inkomna klagomål fortfarande
under handläggning härstädes ....................................................................... 35
Under året hafva inkommit klagoskrifter till ett antal af ......... 385
Summa 420
Af dessa ärenden hafva
såsom återkallade afskritvits ................................................................................
till annan myndighet öfverlämnats....................................................................
efter vederbörandes hörande fått förfalla.......................................................
» annorledes verkställd utredning afskrifvits..........................................
utan åtgärd afskrifvits ..........................................................................................
till åtal hänvisats .............................................................................................
föranledt annan åtgärd än åtal .....................................................................
vid årets slut varit hvilande i afbidan på förklaring eller påminnelser
> » » » » » > » annan utredning.....................
» » » » på pröfning beroende....................................................
5
18
71
12
226
12
31
21
8
16
Summa 420
Under år 1911 hafva 19 åtal mot ämbets- och tjänstemän eller mot
stärbhusdelägare efter person med ämbetsmans ansvar blifvit anställda,
nämligen:
på grund af fullmäktiges i riksbanken anmälan............................................. 1
> » » förd klagan ................................................................................... 12
» » » anmärkning vid ämbetsresa ........................................................ 2
» » » » » fånglistgranskning............................................. 1
af annan anledning............................................................................................ °
Summa 19
Berättelsen upptager meddelande därom att sedan början af senaste
lagtima riksmöte någon förklaring åt lag, i den ordning 19 § regerings¬
formen bestämmer, icke blifvit af Kungl. Maj:t meddelad.
Lagutskottets utlåtande Nr 6. 5
I en vid berättelsen fogad bilaga lämnas uppgifter från samtliga
departementen rörande de åtgärder, som blifvit under år 1911 vidtagna i
anledning af Riksdagens till Kungl. Maj:t aflåtna skrivelser. Berörda
bilaga innehåller därjämte en tabell öfver de skrivelser, Riksdagen år
1911 till Kungl. Maj:t aflåtit.
Vid den granskning af justitieombudsmannens ämbetsförvaltning, som
lagutskottet sålunda grundlagsenligt förehaft, har någon anledning till
anmärkning icke förekommit, hvilket utskottet härmed för Riksdagen
anmäler.
Stockholm den 1 februari 1912.
På lagutskottets vägnar:
JOHAN WIDEN.
Särskilda yttranden
af dels herr Petersson i Lidingö villastad in. fl. dels ock herr Lindhagen.
Herr Petersson i Lidingö villastad, med hvilken herrar af Ekenstam,
Trana och von Baumyarten förenat sig, har ansett, att i motiveringen till
utskottets utlåtande bort under det stycke, som afser af justitieombuds¬
mannen behandlade ärenden, hvilka icke föranledt åtal, intagas ett uttalande
af följande lydelse:
Af ämbetsberättelsen framgår, att justitieombudsmannen i några fall
dels ansett af tjänsteman vidtagen åtgärd eller af domstol meddeladt be¬
slut vara af så felaktig beskaffenhet, att det borde föranleda skyldighet
för vederbörande att godtgöra kostnad och skada, som af åtgärden eller
beslutet blifvit en följd, dels ock funnit sådan utredning föreligga angå¬
ende samma kostnad och skada, att beloppet däraf kunde i ärendets då¬
varande läge och utan hänskjutande till domstol med tillförlitlighet be¬
dömas, i följd hvaraf justitieombudsmannen gjort sin ämbetsåtgärd beroende
af huruvida ersättning blefve till belopp som han funnit skäligt gulden
eller icke. Emellertid kan det ifrågasättas, om icke i dylika fall en viss
fara kan föreligga för att sakägarens rent formella rätt icke varder till¬
börligen beaktad. Särskilt synes så kunna blifva fallet, då sakägaren
uttryckligen förklarat sig icke vilja åtnöjas med det skadestånd, som
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 4 käft. (Nr 6.) 2
” Lagutskottets utlåtande Nr 6.
justitieombudsmannen ansett skäligt och billigt. Det vore därför önskvärdt,
om i sådana fall, då justitieombudsmannen anser ett begånget fel kunna,
lämnas obeifradt under förutsättning att ersättning lämnas för däraf för-
anledd kostnad och skada, frågan om ersättningen gjordes beroende af en¬
skild öfverenskommelse mellan parterna.
Herr Lindhagen har anfört:
Det är ostridigt, att justitieombudsmannens grundlagsenliga skyldig¬
het att beifra fel och försummelser af domare och andra ämbetsmän inne¬
fattar befogenhet för honom att, på sätt också under ämbetets tillvaro
a . ly j sk.e?’ u^an å/tal bero vid afgifna förklaringar eller enskildt
träffade överenskommelser om skadestånd, där han finner detta på grund
af förhållandena rimligt. En dylik befogenhet måste emellertid, hvilket
ock är ostridigt och sedan gammalt ägt rum, medföra, att justitieombuds¬
mannen ej kan undgå att själf bedöma, hvilket skadestånd han anser skä¬
ligen öra gäldas, då åtal, i händelse sådant skadestånd utbetalas, enligt hans
mening bör inställas. Härvid kan gifvetvis ibland inträffa, att den enskilde
parten, som för öfrigt lätt öfverdrifver sin förlust, uppskattar denna hö°Te
än justitieombudsmannen. Skulle ombudsmannen i sådant fall anses skyl¬
dig att alltid åtala, blef det icke han, utan den enskilde parten, som i strid
mot grundlagens bud kunde upphäfva sig till åklagare genom framställande af
ett orimligt skadeståndsanspråk. Låter åter justitieombudsmannen utan
hot om åtal saken bero på enskild öfverenskommelse mellan parten och
ämbetsmannen, får den förre kanske ingenting, ty utan åtal blir ej heller
något^ domstolsbedömande af ersättningsfrågan. Denna senare utväg inne¬
bär således endast att justitieombudsmannen väl må kunna underlåta åtala,
men i sådant fall aldrig får förhjälpa parten till något skadestånd.
Hvad som här alltid kan invändas är att på detta sätt enskild parts
rätt i ansvars- och ersättningsfrågor blir underkastad en justitieombuds¬
mans personliga omdöme, hvilket ju också understundom kan förefalla och
äfven vara tämligen godtyckligt. Men denna invändning drabbar grund¬
lagen, som ej inrymmer åt den enskilde att i alla förekommande fall på
eget ansvar föra talan mot domare och ämbetsmän för beslut eller åtgärd,
hvarigenom han anser sin laga rätt kränkt. Frågan om ändring i en så¬
dan rättsordning är ganska allvarlig och har mången gång äfven inom
Riksdagen gjort sig påmind, men föreligger icke nu.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1912.