Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
i
Nr 31.
Ankom till Riksdagens kansli den 14 maj 1912 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i 16 § riksdagsordningen.
Närvarande: Herrar Bonde, Branting, Trygger, Hagström, Clason, Bellinder,
Hellberg, Ekman, von Geijer, Mannkeimer, Kjellén, Olsson*), Jansson i Djur-
sätra*), Ericsson, Nilsson, Nyström, Eden, Magnusson, Larsson i Säby och
Wallin*).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 132, har herr Sterne föreslagit, »att Riksdagen ville besluta
följande ändrade lydelse för riksdagsordningens § 16 punkt c):
Den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och verklig
kommun, etc.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»I riksdagsordningens § 16 punkt c) återfinnes följande bestämmelse
som hinder för valrätt vid val till Riksdagens Andra kammare: »den som
icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun» etc.
Ehuru jag tillhör dem, som äro motståndare till den så kallade »all¬
männa rösträtt» vi nu äga, då den ännu är belamrad med en mängd af
streck och undantagsbestämmelser, hvilka göra rösträttens allmänna natur
tämligen illusorisk för massor af valmän, och jag följaktligen anser, såväl
den ofvan citerade som andra liknande valrättsbestämmelser minst sagdt
öfverflödiga; vill jag dock fästa uppmärksamheten vid den oklarhet, som
gjort sig gällande vid tolkningen af uttrycket: utskylder till--—
kommun».
Åtskilliga exempel, belysande detta påstående, gifva de olika beslut,
som fattats af valnämnder inom de valdistrikt, där det icke blott finnes
Bihang till Riksdagens protokoll It) 12. 5 samt. 25 höft. (Nr 31.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
en kommun i vanlig bemärkelse, utan där det ock inom den verkliga
landskommunen uppvuxit exempelvis ett municipalsamhälle. Municipal-
samhället upptager af sina medlemmar en municipalskatt för täckande af
samhällets behof, men medlemmarna i ett sådant samhälle få ock betala
skatt till den verkliga kommunen till samma belopp som de, hvilka äro
bosatta utom municipalsamhället.
Nu har i flera fall inträffat, att valnämnder tolkat den omnämnda
valrättsbestämmelsen så, att de personer, hvilka ej fullgjort sina skatte-
skyldigheter till municipalsamhället, förklarats förhindrade utöfva dem
eljest tillkommande valrätt.
En sådan uttolkningsorimlighet framträder tydligt då man betänker,
att här tillkommer ett fullständigt nytt skattestreck, ensamt gällande för
personer, boende inom vissa municipalsamhällens gränser. Inom samma
valdistrikt kunna alltså olika kraf på medborgarnas valrätt uppställas.
Utanför ett municipalsamhälles gräns fordras för valrätt erlagda ut-
skylder till landskommunen. Inom municipalsamhällets gräns fordras
däremot att samma utskylder till kommunen och därjämte de till muni¬
cipalsamhället utgående skola vara erlagda. Olikheten är i ögonen fallande
och kan aldrig, enligt mitt förmenande, stå i verklig samklang med val¬
lagens mening. Ty icke lär det med fog kunna uppställas den fordran,
att medlemmarnas politiska valrätt i ett municipalsamhälle skall kring-
skäras med strängare och betydligt mera fordrande bestämmelser, än hvad
som gälla för andra medlemmar i samma valdistrikt.
Äfven med hänsyn till att, som jag redan anfört, olika tolkningar
skett af valnämnderna i denna punkt, synes påfordras ett förtydligande af
densamma. Jag skall tillåta mig som bevis för detta anföra ett belysande
exempel från fjolåret.
I Mjölby valdistrikt beslutade valnämndens majoritet vid den röst¬
längds upprättande, som skulle gälla för Andrakammarvalet, att muni¬
cipalskatt ej utgjorde hinder för valrätt. I de närliggande Ekeby och
Åsbo valdistrikt fattade valnämnden däremot ett alldeles motsatt beslut.
Då dylikt ej kan anses stå i öfverensstämmelse med god ordning
och användandet af olika valrättsbestämmelser för vissa grupper af med¬
borgare, därför att de äro bosatta inom ett municipalsamhälle, ej gärna
kan tänkas öfverensstämma med vallagens mening, torde det vara nöd¬
vändigt att något fylligare och bestämdare precisera, att det är den verk¬
liga kommunens utskylder och inga andra, som i riksdagsordningen § 16
punkt c) innefattas som hinder för valrätt.
Då det som här beröres är en allmänt bekant tvistefråga, torde vidare
motivering vara öfverflödig.»
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
3
Motionären har slutligen anhållit att, därest hans förslag i sin for¬
mulering icke ansåges lämpligt eller tillfyllestgörande, vederbörande ut¬
skott måtte gifva punkten den formulering, som för ändamålets vinnande
befunnes nödigt.
Valrätt till Riksdagens Andra kammare tillkom före rösträttsreformens
genomförande inom den kommun, där han var bosatt, enhvar i kommu¬
nens allmänna angelägenheter röstberättigad man, som uppfyllde vissa
närmare angifna censuskvalifikationer. Denna valrätt hade sålunda bland
annat till förutsättning rösträtt i kommunens allmänna angelägenheter
d. v. s. rösträtt å kommunalstämma. Härför erfordrades då och erfordras
numera, bland annat, att man icke häftar för oguldna kommunalutskylder.
Häftande är i allmänhet den, som för något af de tio sist förflutna åren
icke erlagt de honom påförda till betalning förfallna utskylderna till veder¬
börande kommun; i följd hvaraf en person, som i en kommun på grund
af obetalda utskylder ej är röstberättigad, i annan kommun kan vara röst¬
berättigad. Såsom kommunalutskylder anses dels de bidrag till kommu¬
nens gemensamma utgifter, som skola utgöras jämlikt §§57 och 58 i för¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet, dels ock af kyrkostämma be¬
slutade utgifter till kyrka och skola samt församlingsbibliotek, men där¬
emot icke församlings afgifter till prästerskapet, eller naturaprestationer
(såsom råg till sockenmagasin eller ved till fattighus) eller bidrag, beslutade
af fattigvårdsrote till rotens särskilda fattigvård och ej heller hundskatt.
Då utskylder till municipalsamhälle ej är att anse som bidrag till kom¬
munens gemensamma utgifter, medför icke häftande för sådana utskylder
förlust af den kommunala rösträtten.
Såsom af det anförda framgår, fordrades före år 1910 för valrätt till
Riksdagens Andra kammare bl. a., att man ej häftade för bidrag till kom¬
munens gemensamma utgifter och till af kyrkostämma beslutade utgifter
till kyrka och skola samt församlingsbibliotek, hvaremot andra bidrag till
kommunen, som i det allmänna språkbruket jämväl pläga att benämnas
kommunalutskylder, ej inverkade på rösträtten.
De nu gällande valrättsbestämmelserna framlades af Kungl. Maj:t
första gången för 1904 års Riksdag och med undantag i fråga om det så
kallade åldersstrecket återupptogos de oförändrade, jämväl beträffande for¬
muleringen, i rösträttspropositionerna vid 1905, 1906 och 1907 års riks¬
dagar. Då samtliga dessa förslag åsyftade införande af allmän rösträtt,
var det nödvändigt att frångå den då gällande bestämmelsen, att valrätt
förutsatte kommunal rösträtt. Då man emellertid ansåg, att som villkor
för valrätt bl. a. borde bibehållas fordran på fullgjord skatteplikt till kom¬
mun, uppställde man den nu gällande bestämmelsen, att den icke vore
Utskottets
yttrande.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
valberättigad, »som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och
kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sist förflutna kalen¬
deråren». Som motiv härför anförde föredragande departementschefen,
att »hvad särskildt angår fordran på fullgjord skatteplikt till kommunen,
så är det ju härmed icke fråga om införande af någon nyhet, utan endast
ett fasthållande af hvad som redan gäller».
Departementschefen ansåg emellertid att inga onödiga svårigheter be¬
träffande fordran på skattepliktens fullgörande borde beredas valmännen,
och att såvidt möjligt borde så ställas, att ingen måtte på grund af för¬
biseende eller tillfällig försummelse i fråga om skattebetalning förlora sin
valrätt. Betydliga fördelar skulle därför vinnas, om man afstode från att
fordra betalning af de skatter, som förfalla under valåret. Jämväl syntes
det departementschefen, att den vidtgående fordran på fullgjord skatte¬
plikt, som dittills varit gällande, icke vore lämplig eller af beliofvet på¬
kallad. Efter hans mening vore det under alla omständigheter tillfyllest
att, då valperioderna voro treåriga, uppställa såsom villkor för valrätt er¬
läggande af de utskylder, som förfallit under de tre senaste åren.
Såsom framgår af hvad nu anförts i fråga om motiverna till det s. k.
utskyldsstrecket i 1904 års rösträttsförslag, ville man genomföra vissa lätt¬
nader med hänsyn till kraf vet på fullgjord skatteplikt. Endast för de i
kommunen nyinflyttade och för dem, som äro pliktiga att erlägga utskyl¬
der i flere kommuner, blef detta kraf i visst afseende skärpt. Såsom förut
påpekats, medför ej underlåtenhet att erlägga utskylder i en kommun den
kommunala rösträttens förlust i cn annan. Efter nu gällande politiska
rösträttsbestämmelser skall däremot den, som icke varit i kommunen man-
talsskrifven å sådan tid, att han under sistförflutna kalenderåret skolat
därstädes erlägga utskylder, ej upptagas såsom röstberättigad, med mindre
af tillgängliga handlingar framgår eller eljest styrkes, att honom i hans
mantalsskrifningsort påförda, sistnämnda år till betalning förfallna utskyl¬
der blifvit erlagda eller att han icke detta år haft att erlägga några så¬
dana utskylder.
Någon dylik deklarationsskyldighet finnes däremot ej för den, som är
pliktig att erlägga utskylder i flere kommuner; såvida ej upplysning vin-
nes, att han brister i den kommunala skattskyldighetens fullgörande, anses
han som röstberättigad.
Däremot finnes intet i motiverna till vare sig 1904 års rösträttsför¬
slag eller något af de följande årens, som gifver vid handen någon lag¬
stiftarens mening att skärpa det s. k. utskyldsstrecket med hänsyn till ut-
skyldernas natur eller med andra ord att uttrycket »utskylder till kom¬
mun» i § 16 riksdagsordningen skulle afse andra skatter och afgifter
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
5
af kommunal natur än de, som dittills jämlikt kommunalförordning¬
arna och häfdvunnen praxis räknats till kommunalutskylder. I följd
häraf lärer ej heller lagstiftarens mening hafva varit att såsom villkor för
valrätt uppställa fordran på erläggande af municipalutskylder.
Efter utskottets mening kan jämväl som stöd för tolkningen att med
»utskylder till kommun» allenast afses sådana slags utskylder, hvarom talas
i § 8 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 9 i förord¬
ningen om kommunalstyrelse i stad, åberopas den omständigheten, att det
s. k. utskyldsstrecket i § 16 riksdagsordningen innebär en undantags¬
bestämmelse från stadgandet om allmän rösträtt och därför ej får utsträckas
att omfatta mera än hvad de använda ordalagen nödvändigtvis gifva vid
handen.
På nu angifna skäl finner utskottet, att såsom »utskylder till kom¬
mun» i § 16 riksdagsordningen icke bör förstås utskylder till municipal-
samhälle.
Emellertid har, såsom framgår af motionen, stadgandets formella af¬
fattning gifvit anledning till olika tolkning och tillämpning af detta lag¬
rum. Till förebyggande af sådant har motionären föreslagit, att i § 16
punkt c) riksdagsordningen »kommun» skulle ändras till »verklig kommun».
Utskottet finner dock ej detta förslag formellt tillfredsställande och kan
förty icke biträda detsamma.
För att vinna rättelse i det af motionären påpekade missförhållandet
synes det ligga närmast till hands att tänka sig, att regeringsrätten skulle
skapa ett prejudikat i anledning af ett öfverklagadt val till Andra kam¬
maren. Emellertid är det efter utskottets mening enligt nu gällande be¬
stämmelser angående besvär öfver röstlängd mycket små möjligheter för
att ett dylikt prejudikat skulle kunna vinnas. Sålunda återstår som den
enda praktiska möjligheten ett förtydligande af ifrågavarande grundlags-
stadgande, så att missförstånd för framtiden förebygges. Då emellertid en
tillfredsställande omformulering af § 16 mom. c) riksdagsordningen för
det af utskottet angifna ändamålet är förenad med betydande vansklig¬
heter, har utskottet funnit sig böra förorda en skrifvelse till Kungl. Maj:t
i motionens syfte.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen måtte i anledning af herr Sternes
motion besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådant förtydligande af § 16 punkt
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
c) riksdagsordningen att såsom »utskylder till kommun»
icke må kunna förstås utskylder till municipalsamhälle,
som icke utgör egen kommun.
Stockholm den 14 maj 1912.
På utskottets vägnar:
CARL CARLSON BONDE.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3i.
7
Reservation
af herr K. J. Ekman, med hvilken herrar Trygger och Clason instämt:
»Det är otvifvelaktigt att, såsom motionären påpekat, vid tillämpningen
af riksdagsordningen § 16 punkt c) tvekan kan gorå sig gällande, huru¬
vida utskylder för municipalsamhälles behof skola anses inbegripna i de
utskylder »till kommun», hvilkas erläggande för de tre sistförflutna kalen¬
deråren utgör ett af villkoren för politisk rösträtt vid val till Andra kam¬
maren.
Ifrågavarande grundlagsstadgande är i hithörande delar af följande ly¬
delse: »Valrätt tillkommer enhvar välfräjdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,
dock ej — — — c) den som icke erlagt de honom påförda utskylder
till stat och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren.» Såsom man finner, är stadgandet tydligt därutinnan,
att utskylderna till kommun för de ifrågavarande tre åren skola vara
guldna, om valrätt skall få utöfvas. Däremot lämnar lagrummet ingen
ledning för besvarandet af frågan, hvilka utskylder som skola hit hänföras.
Svaret på denna fråga är nämligen att hämta icke i riksdagsordningen
utan i gällande kommunallagstiftning.
Begreppet municipalsamhälle infördes i vår kommunala lagstiftning
genom en lag af den 27 maj 1898 angående tillägg i sådant afseende till
förordningen om kommunalstyrelse på landet. Däri stadgas, att därest
Kungl. Maj:t förordnat, att ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brand-
stadgan för rikets städer samt hvad i hälsovårdsstadgan för riket före-
skrifves om stad skola lända till efterrättelse för område å landet, som ej
utgör egen kommun, skall detta område vara att anse såsom ett särskildt
samhälle (municipalsamhälle), hvars medlemmar äga att, oberoende af kom¬
munen i öfrigt, själfva vårda sådana för samhället gemensamma ordnings¬
tal! hushållningsangelägenheter, som afses i nämnda författningar eller
föranledas af dessas tillämpning inom samhället; hvarefter i lagen tillägges,
bland annat, att i afseende härå skall om municipalsamhälle i tillämpliga
delar gälla hvad i förordningen om kommunalstyrelse på landet är om
kommun stadgadt (§ 80).
Det var framför allt frågan om de kommunala beskattningsförhållan-
dena inom de här afsedda platserna, som framdref denna lagstiftning.
Närmast föranleddes den af eu Riksdagens skrifvelse af år 1896, hvari på
anförda skäl hemställdes, »att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
Riksdagen framlägga förslag till de tillägg till och ändringar i kommunal¬
lagarna, som kunde vara erforderliga för att ordna de kommunala beskatt¬
ning sförhållandena inom platser på landsbygden, för hvilka ordningsstadgan
för rikets städer och andra dylika författningar förklarades äga tillämp¬
ning». Det kunde nämligen med skäl ifrågasättas, huruvida en kommun¬
del öfver hufvud ägde befogenhet att utöfva beskattningsrätt mot sina
medlemmar. Frågan löstes så, att för ifrågavarande samhällen skulle gälla
hvad som härutinnan vore stadgadt för kommun, d. v. s. dessa samhällen
tillerkändes kommunal beskattningsrätt; utskylderna för deras särskilda
behof äro sålunda kommunalutskylder af samma natur som utskylderna för
kommunens öfriga behof.
Det i utskottets utlåtande återgifna, af vederbörande departements¬
chef såsom motiv för det s. k. utskyldsstreckets införande i 1904 års röst¬
rättsförslag gjorda uttalandet, att därmed icke vore fråga om införande
af någon nyhet, »utan endast ett fasthållande af hvad som redan gäller»,
är icke fälldt i sådant sammanhang, att däraf kunna dragas de slutsatser
för bedömandet af förevarande fråga, som utskottet därur velat hämta och
på hvilka utskottet väsentligen byggt sin motivering. Tvärtom hafva, så¬
som utskottet själft påpekat, ändringar skett, dock utan att därvid någon
uttömmande redogörelse lämnats för, i hvilka särskilda afseenden sådana
ändringar varit afsedda.
Ett beslut i motionens syfte innebär enligt min uppfattning, att en sådan
ändring i 16 § riksdagsordningen skulle nu vidtagas, att underlåtenhet
att betala vissa kommunalutskylder icke skulle medföra den förlust af den
politiska rösträtten, som med nuvarande bestämmelser blir en följd af
dylik underlåtenhet. Då emellertid någon grund till en dylik afvikelse
från grundsatsen, att fullgjord skatteplikt skall vara förutsättningen för
rösträttens utöfning, icke lärer kunna uppvisas, hemställer jag,
att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.»
Stockholm, Tvär Heeggströms Boktryckeri A. B., 1912.