Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
1
Nr 24,
Ankom till Riksdagens kansli den 10 maj 1912 kl. 11 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
om ändring af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
Närvarande: Herrar Bonde, Branting, Trygger, Clason, Bellinder, Hellberg, Ek¬
man, von Geijer, Kjellén, Wavrinsky, Sehlin, Skarstedt, Jansson i Djur-
sätra, Ericsson, Nyström, Edén, Larsson i Västerås, Larsson i Säby
Fornander och Kropp *).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom Första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hän¬
visad motion, nr 16, har herr Carl Gustaf Ekinan hemställt, att »Riks¬
dagen måtte såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga
följande förslag till ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
§ 60.
När ärendet — — — — — — — — därom tillåtas.
Omröstningen skall ske öppet och medelst namnupprop. Befinnas
i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, de afgifna rösterna lika de¬
lade, nedlägge talmannen i en därtill afsedd rösturna en jasedel och en
nej sedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres
då omröstningens utgång genom den sedel, som en af kammarens leda¬
möter på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 65.
När i. fråga — — — — — Riksdagens beslut.
Om vid sammanräkningen af de afgifna rösterna dessa befinnas lika
delade, nedlägge Andra kammarens talman i en därtill afsedd rösturna
Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 5 saml. 18 Imf t. (Nr 24.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
en jasedel och en nejsedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hop¬
rullade, och afgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en af
Andra kammarens ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 75.
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages
— — — — — — — — — — — — — — erfordras.»
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Under många föregående år har frågan om omröstningssättet i Riks¬
dagens kamrar varit före i Riksdagen. Vid icke så få tillfällen har därvid
majoritet ernåtts i Andra kammaren för yrkandet om införandet af öppen
omröstning. Så skedde år 1891, 1896, 1903 och 1909, sistnämnda riks¬
dag utan votering.
De hufvudskål, som man, och detta enligt min mening med rätta,
anfört för att motivera en öfvergång till öppet omröstningssätt, ha varit,
att det sistnämnda ur principiella synpunkter äger afgjorda företräden
framför det slutna. Riksdagens förhandlingar äro offentliga, diskussions-
inläggen tagas till protokoll och riksdagsmannens åtgöranden i denna hans
egenskap anses allmänneligen böra utföras under öppet ansvar. Under
sådana förhållanden finner man det inkonsekvent och olämpligt, att själfva
röstafgifningen sker med sluten sedel. Norge, Danmark, England, Tysk¬
land, Frankrike, Österrike, Ungern, Italien, Schweiz, Holland, Belgien,
Nordamerikas Förenta stater, med ett ord, nästan alla stater med ett mera
utveckladt och i olika afseenden högt stående parlamentariskt arbetssätt
tillämpa också det öppna omröstningssättet. Någon särskild anledning för
Sverige att behålla det slutna omröstningssättet låter sig ej heller påvisas.
Efter tillkomsten af det proportionella valsättets införande har, synes
det, ytterligare anledning uppstått att införa öppet omröstningssätt i Riks¬
dagen. Det är efter vissa stora politiska hufvudlinjer sammanslutna val-
mansgrupper, som numera utse representanter för just dessa hufvudupp-
fattningar. Det bör då vara naturligt, att de väljande äga tillfälle att följa
sina representanters vota. Sin röstafgifning bör riksdagsmannen vara be¬
redd att motivera. Däremot synes han böra vara skyddad för misstroende.
Att hittills fall förekommit, därvid sistnämnda känsla förefunnits och tagit
sig uttryck, enskildt och offentligt, gentemot riksdagsmäns röstafgifning,
därpå äga äfven de senare åren icke få exempel.»
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hän¬
visad motion, nr 108, har herr Ericsson i Vallsta, med enahanda motive-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
3
ring, som den herr Ekman i sin förenämnda motion förebragt, framställt
samma yrkande som denne.
Det öppna omröstningssättet tillämpas, såsom i de förevarande mo- Omröst-
tionerna påpekats, vid besluts fattande i ett stort antal stater. Formerna främmande
för detsamma äro emellertid skiljaktiga i olika länder, och då utskottet representa-
ansett det vara af intresse för frågan om det öppna omröstningssättets in- twner-
förande i Riksdagen, att upplysning vunnes om förhållandena i detta af¬
seende inom främmande staters representationer, anser sig utskottet böra
till en början att lämna en redogörelse för desamma.
Bestämmelser rörande omröstningar inom representationerna åter¬
finnas nästan undantagslöst i de parlamentariska arbetsordningarna och
hafva sålunda icke grundlags karaktär, såsom fallet är i Sverige. Olika
bestämmelser kunna därför gälla för hvardera kammaren i en tvåkammare-
representation.
Proceduren vid ett ärendes företagande till afgörande i främmande
staters representationer kan liksom i Sverige försiggå på två olika sätt: ett
mindre noggrant, hvarvid ledamöterna af församlingen samfälldt uttrycka
bifall eller afslag å den af talmannen framställda propositionen (samfälld
omröstning) och ett mera noggrant, hvarvid ledamöterna en efter annan
afgifva sin röst för eller emot det under omröstning ställda förslaget (vo¬
tering i egentlig mening). Den samfällda omröstningen är i alla försam¬
lingar öppen. Två former förekomma af densamma. I Sverige, England,
Nederländerna och Förenta staterna uttrycka församlingens ledamöter ge¬
nom tillrop af ja och nej sin mening, i Norge, Danmark, Österrike, Tysk¬
land, Preussen, Belgien och Schweiz tillkännagifva de sin röst genom kvar-
sittande på sina platser eller uppstigande från dem. Det senare förfarings¬
sättet torde möjliggöra för talmännen att säkrare än vid tillrop af ja och nej
afgöra, huru rösterna inom församlingen ställa sig till den föreliggande
frågan, och det innebär faktiskt ett slags öppen votering i enklaste form.
Voteringen i egentlig mening är i de nyss uppräknade staterna öppen;
i Österrike kan den dock äfven under vissa förutsättningar vara sluten.
Flere former af öppen votering förekomma. Voteringen kan sålunda ske ge¬
nom att de ledamöter, som rösta för, gå åt ett håll, och de ledamöter, som
rösta emot, åt ett annat (discessus), eller genom att ledamöterna hvar för
sig tillkännagifva sin mening med eller utan namnupprop.
I det engelska parlamentet är det öppna omröstningssättet utbildadt
genom lång sedvänja, hvilken numera är i hufvudsak återgifven i öfver-
husets arbetsordning och i stadgarna för underhusets förhandlingar. Unge¬
fär samma regler gälla för omröstning i bägge husen.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
Är utfallet af den samfällda omröstningen otillförlitligt, så är leda¬
mot berättigad att begära votering. Vid voteringen inom öfverhuset fram-
ställes först voteringspropositionen, och utses räknare. Efter två minuter
stängas dörrarna, och voteringspropositionen fram ställes ånyo, hvarvid de
ledamöter, som nu ej äro närvarande, icke äga rätt att deltaga i voteringen.
Denna tillgår på så sätt, att de medlemmar af huset, som rösta ja, gå ut
i förrummet till höger om talmansstolen, och de medlemmar, som rösta
nej, i förrummet till venster. Därpå verkställa de utsedda räknarna (åt¬
minstone två vid hvarje dörr, en från jasidan och en från nejsidan) räk¬
ningen af de ja- och nejröstande, samtidigt som tjänstemän hos huset upp¬
teckna namnen på de ja- och nejröstande hvar för sig. Om någon när¬
varande medlem af sjukdom eller invaliditet ej kan deltaga i discessus,
får han med husets tillåtelse afgifva sin röst från sin plats; dessa leda¬
möters röster liksom talmannens och vice talmannens skola upptagas, innan
discessus äger rum. Sedan räkningen afslutats, meddela räknarna röst¬
siffrorna till talmannen, hvilken tillkännagifver desamma. Vid lika röste¬
tal hafva de nejröstande bestämt utgången. Förteckningar öfver de rös¬
tande ledamöterna bifogas protokollet och offentliggöras.
Samma tillvägagångssätt tillämpas i hufvudsak i underhuset, dock
kan räkningen äfven ske, om talmannen finner för godt, genom att först
de ledamöter, som rösta för bifall, och sedan de, som rösta för afslag,
efter hand resa sig och räknas. Vid lika röstetal har talmannen, som i
underhuset eljest icke deltager i voteringarna, utslagsröst, hvarvid han har
rått att till protokollet angifva skälen härför.
I tyska riksdagen tillämpas två former af votering, nämligen discessus-
och votering genom namnupprop. Discessus skall alltid användas, så snart
presidiet finner utfallet af samfälld omröstning icke vara tillförlitligt, och
tillgår på ungefärligen samma sätt som i det engelska parlamentet. — För
att votering genom namnupprop skall äga rum, skall den begäras omedel¬
bart efter debattens afsilning och måste understödjas af minst 50 leda¬
möter. Vid namnuppropet skola ledamöterna afgifva sin röst i den tur,
de uppropas (i bokstafsordning), dock förrättas omedelbart efter detta
upprop ett nytt för att bereda dem, som fördröjt sig, tillfälle att afgifva
sin röst.
Liknande bestämmelser gälla för herrehuset och deputeradekam¬
maren i Preussen.
I den belgiska senaten och deputeradekammaren tillämpas blott
votering med namnupprop, som skall äga rum, om presidiet anser ut¬
slaget af den samfällda omröstningen ovisst. Obligatoriskt skall den an¬
vändas vid omröstning öfver ett lagförslag i dess helhet, eller när ett visst
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
5
antal ledamöter begär det (i senaten 5, i deputeradekammaren 10). Innan den
första voteringen vid ett plenum sker, skall medelst lott afgöras, med
hvilken medlems namn uppropen under detta plenum skola börja. Om
namnupprop särskildt. begärts af vissa ledamöter, skall i deputeradekam¬
maren uppropet börja med deras namn. Sedan namnuppropet afslutats,
skall ett nytt äga rum för de ledamöter, som icke afgifvit sina röster vid
det första uppropet. Ledamöterna äro skyldiga att afgifva sina röster
eller, om de icke deltaga i voteringen, härför angifva skäl. Vid lika röstetal
är den under omröstning ställda frågan förfallen.
Föreskrifterna för votering i den franska representationen äro ganska
vidlyftiga, men ungefär samma tillvägagångssätt tillämpas i såväl senaten
som deputeradekammaren. Votering skall äga rum, om presidiet finner,
att utfallet af den samfällda omröstningen är ovisst, eller om det gäller
en lag, som afser upptagande af skatter, eller om votering skriftligen be-
gäres hos talmannen, innan den samfällda omröstningen äger rum, i senaten
af minst 10 ledamöter, i deputeradekammaren af minst 20. Voteringen
kan ske på tre olika sätt:
1. votering från ledamöternas platser, hvarvid vaktmästare uppsamla
rösterna i urnor; röstsedlarna hafva två färger, hvita för ja och blå för
nej, med ledamotens namn tryckt på röstsedeln;
2. votering på talmansplatsen, som i senaten kan begäras af minst
10 ledamöter och i deputeradekammaren af minst 40, och hvaröfver huset
besluter genom samfälld omröstning. Voteringen går så till väga, att hvarje
ledamot lägger sin röstsedel i en rösturna å talmansplatsen och i en annan
urna en af sekreteraren mottagen kontrollkula;
3. votering på talmansplatsen genom namnupprop, hvaröfver huset
besluter genom samfälld omröstning. Sedan namnuppropet ägt rum, skall
det förnyas för att bereda de ledamöter, som icke deltagit i första upp¬
ropet, tillfälle att afgifva sina röster.
Bestämmelserna om sluten omröstning i deputeradekammaren upp-
häfdes 1885.
I Förenta staternas senat sker votering med namnupprop i alfabetisk
ordning. I representanternas hus sker votering på så sätt, att de, som
rösta för den föreliggande frågan, först resa sig upp, och sedan de, som
rösta emot. Är utfallet häraf ovisst, eller om minst Vs af husets leda¬
möter påkalla räkning, skall räkning verkställas, hvarvid talmannen utser
till räknare två ledamöter, en från hvardera meningsgruppen. Vid lika
röstetal har frågan förfallit.
I den holländska representationen äger votering efter namnupprop
rum, om talmannen så finner behöfligt, eller om en medlem påkallar
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
Utskottets
yttrande.
sådan. Genom lottning afgöres den medlems namn, med hvilken upp¬
ropet skall börja, och presidenten afgifver sist sin röst. I författningen
är stadgadt, att vid lika röstetal frågans afgörande skall uppskjutas till
nästa sammanträde, och att, om äfven då lika röstetal uppstår, frågan
skall hafva förfallit.
I det schweiziska ständerrådet och nationalrådet sker votering genom
namnupprop, i ständerrådet, om 10, och i nationalrådet, om 40 medlemmar
påkalla sådan, eller, om talmannen så finner behöflig!, när utgången af
den samfällda omröstningen är oviss. Talmannen deltager ej i votering
annat än vid lika röstetal, då han fäller utslaget, hvarvid han kan till
protokollet motivera sin röst.
I det norska stortinget förekommer votering med namnupprop vid
afgörande! af viktigare frågor, då olika förslag föreligga, eller om en
medlem påkallar sådan, hvarvid tinget med samfälld omröstning besluter
därom, eller om presidenten eller Vs af ledamöterna anse utfallet af den
samfällda omröstningen vara ovisst. Uppropet sker valkretsvis i stortinget
och odelstinget, men börjar i lagtinget med den medlems namn, på hvilken
lotten faller. Vid lika röstetal fäller talmannen utslaget.
I den österrikiska deputeradekammaren användes i regel öppen vote¬
ring med namnupprop, och skall sådan votering alltid äga rum antingen
när utfallet af den samfällda omröstningen är ovisst, eller om minst 50 leda¬
möter begära det. Påkallas därvid sluten votering, beslutar kammaren därom
genom samfälld omröstning, och tillgår den slutna voteringen på ungefär
samma sätt som i Sverige. I händelse af lika röster har afslag segrat.
Såsom af motionärerna anföres har denna fråga varit föremål för Riks¬
dagens behandling vid flera föregående tillfällen; då frågan senast förevar
eller år 1909, åberopade utskottet sitt utlåtande vid nästföregående riksdag,
hvarvid detsamma i hufvudsak anförde följande:
»Ur principiell synpunkt sedt, torde de! näppeligen kunna med fog
bestridas, att det öppna omröstningssättet äger ett afgjordt företräde fram¬
för det slutna. Riksdagsmannauppdraget är ett i alldeles särskild mening
offentligt uppdrag och bör såsom sådant utöfvas offentligt. I full öfver¬
ensstämmelse härmed äro också i regeln Riksdagens förhandlingar offent¬
liga, och allt, hvad som därunder förekommer och yttras, tages till proto¬
koll, som blifva för allmänheten tillgängliga. Denna grundsats har man
emellertid icke ansett sig böra tillämpa beträffande själfva sättet för frå¬
gornas afgörande. I stället för att äfven härvid låta offentligheten komma
till sin rätt, har man funnit sig böra föreskrifva, att afgörandet skall ske
genom sluten omröstning, och har denna afvikelse från den eljest följda
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
7
grundsatsen motiverats därmed, att man velat möjliggöra för en repre¬
sentant att oberoende af hvarje påtryckning fatta sitt beslut endast på
grund af egen öfvertygelse.
Äfven om utskottet icke vill bestrida, att den slutna omröstningen någon
gång kan göra det lättare för representanten att själfständigt fatta sitt beslut,
bär utskottet icke kunnat finna denna omständighet innebära ett fullgiltig! skäl
för en afvikelse från den eljest tillämpade grundsatsen om riksdagsförhandlin¬
garnas offentlighet. Ifrågavarande undantagsbestämmelse anser utskottet hafva
så mycket mindre fog för sig, som den ytterst synes hvila på den för enhvar
själfständig representant förödmjukande uppfattningen, att han icke skulle
våga Öppet fullgöra sin plikt att handla efter bästa samvete och öfvertygelse.
Härtill kommer, såsom herr Staaff och medmotionärer jämväl framhållit, att den
slutna omröstningen ingalunda lämnar någon säker garanti för att represen¬
tanterna vid frågornas afgörande alltid fatta sina beslut med hänsyn till hvad
det allmännas bästa krafvel’. Ty lika väl som detta omröstningssätt bereder
representanten tillfälle att oberoende af påtryckning följa sin egen öfver¬
tygelse, lika väl underlättar det för honom möjligheten att låta sin röst
bestämmas af mindre goda bevekelsegrunder. Redan denna omständighet,
att en representant med det nuvarande omröstningssättet kan tänkas af¬
gifva sin röst på annat sätt, än man af hans uppträdande under de före¬
gående förhandlingarna haft anledning förvänta, synes innebära tillräck¬
ligt skäl för vidtagande af den utaf motionärerna föreslagna reformen.
Utskottet delar ock den af herr Staaff och medmotionärer uttalade me¬
ning, att valmännen kunna äga befogade anspråk på att i större utsträckning,
än med det nuvarande omröstningssättet är möjligt, vinna kännedom om sina
representanters ställning till de olika och mångskiftande frågor, som komma
under Riksdagens bedömande. Riksdagens ledamöter erhålla ju sitt viktiga och
ansvarsfulla uppdrag på grund af det förtroende deras väljare sätta till dem till
följd af den verksamhet de utöfvat och de uttalanden de före valen haft.
Det kan då, efter utskottets förmenande, icke vara mer än rätt och billigt, att
valmännen också sättas i tillfälle att utan svårighet erfara, huruvida de valda
representanternas verksamhet i Riksdagen varit sådan, att de motsvarat
det dem gifna förtroendet och fortfarande äro däraf förtjänta.»
Då utskottet delar den af 1908 och 1909 års konstitutionsutskott
uttalade mening om lämpligheten af införande af öppen omröstning i
Riksdagen, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, med anledning af förevarande
motioner, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig be¬
handling följande
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
Förslag
till
ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
{Nuvarande lydelse:)
§ 60.
När ärende skall slutligen af göras,
höra därtill hörande handlingar upp¬
läsas, så framt någon kammarens
ledamot sådant äskar. Ej må något
mål, däri öfverläggning ägt rum, till
slutligt afgörande företagas, förr än
kammaren på talmannens hemstäl¬
lan förklarat öfverläggningen slutad;
börande därefter proposition fram¬
ställas. Kan fråga blifva föremål
för bifall eller afslag, bör talmans
första proposition lyda på bifall.
Om denna besvaras med nej, och
anmärkningar i saken blifvit under
öfverläggningen gjorda, bör den föl¬
jande propositionen i enlighet med
dem uppställas. Innefattar ett för¬
slag flera delar, som ej lämpligen
kunna i ett sammanhang afgöras,
bör särskild proposition å hvardera
delen framställas i enahanda ordning,
som nu är föreskrifven. — Proposi¬
tion skall alltid endast med ja eller
nej besvaras, och talmannen till-
kännagifve sin uppfattning af det
svar, som lämnats, hvarvid skall
bero, så vida ej votering begäres,
hvilken då ej må vägras; en hvar i
öfrigt obetaget att låta sin särskilda
{Föreslagen lydelse:)
§ 60.
När ärende skall slutligen afgöras,
böra därtill hörande handlingar upp¬
läsas, så framt någon kammarens
ledamot sådant äskar. Ej må något
mål, däri öfverläggning ägt rum, till
slutligt afgörande företagas, förr än
kammaren på talmannens hemstäl¬
lan förklarat öfverläggningen slutad;
börande därefter proposition fram¬
ställas. Kan fråga blifva föremål
för bifall eller afslag, bör talmans
första proposition lyda på bifall.
Om denna besvaras med nej, och
anmärkningar i saken blifvit under
öfverläggningen gjorda, bör den föl¬
jande propositionen i enlighet med
dem uppställas. Innefattar ett för¬
slag flera delar, som ej lämpligen
kunna i ett sammanhang afgöras,
bör särskild proposition å hvardera
delen framställas i enahanda ordning,
som nu är föreskrifven. — Proposi¬
tion skall alltid endast med ja eller
nej besvaras, och talmannen till-
kännagifve sin uppfattning af det
svar, som lämnats, hvarvid skall
bero, så vida ej votering begäres,
hvilken då ej må vägras; en hvar i
öfrigt obetaget att låta sin särskilda
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
9
(.Nuvarande lydelse:)
tnening i protokollet antecknas. In¬
gen må försöka att beslutet genom
ny öfverläggning upprifva. — Då
voteras skall, bör voteringsproposi¬
tion jämte tydlig kontraproposition
genast författas, justeras och anslås,
samt omröstningen strax därefter
verkställas; men ej må proposition
göras, om votering skall äga rum,
ej heller någon omröstning därom
tillåtas.
Omröstningen skall alltid ske med
tryckta och omärkta, enkla, slutna och
hoprullade sedlar, och hör, till und¬
vikande af lika röstetal för ja och nej,
i mål, där blott enkel pluralitet er¬
fordras, talmannen vid hvarje omröst¬
ning före sedlarnas uppräkning en
bland dem uttaga och genast förseglad
aflägga. Om vid sammanräknandet
af de öfriga sedlarna rösterna befinnas
lika delade, skall den förseglade se¬
deln öppnas och afgöra beslutet. År
pluralitet redan vunnen, bör den af¬
tåg da sedeln ouppbruten genast för¬
störas.
§ 65.
När, i fråga om statsutgifter eller
bevillning, eller om reglementariska
föreskrifter för riksbanken, dess in¬
komster och utgifter, eller om an¬
svarsfrihet för fullmäktige i riks¬
banken, eller om riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, inkomster
och utgifter, kamrarna fatta stridiga
beslut, som ej uppå vederbörligt ut¬
skotts förslag varda sammanjämkade,
skola bägge kamrarna hvar för sig
Bihang till Riksdagens protokoll 1.
(.Föreslagen lydelse:)
mening i protokollet antecknas. In¬
gen må försöka att beslutet genom
ny öfverläggning upprifva. -— Då
voteras skall, bör voteringsproposi¬
tion jämte tydlig kontraproposition
genast författas, justeras och anslås,
samt omröstningen strax därefter
verkställas; men ej må proposition
göras, om votering skall äga rum,
ej heller någon omröstning därom
tillåtas. Omröstningen skall ske
öppet och medelst namnupprop. Be¬
finnas i mål, där blott enkel pluralitet
erfordras, de afgifna rösterna lika
delade, nedlägge talmannen i en där¬
till afsedd rösturna en ja-sedel och
en nej-sedel, båda lika samt hvar för
sig slutna och hoprullade, och afgöres
då omröstningens utgång genom clen
sedel, som en af kammarens leda¬
möter på anmodan af talmannen ur
rösturnan upptager.
§ 65.
När i fråga om statsutgifter eller
bevillning, eller om reglementariska
föreskrifter för riksbanken, dess in¬
komster och utgifter, eller om an¬
svarsfrihet för fullmäktige i riks¬
banken, eller om riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, inkomster
och utgifter, kamrarna fatta stridiga
beslut, som ej uppå vederbörligt ut¬
skotts förslag varda sammanjämkade,
skola bägge kamrarna hvar för sig
l. 5 sand. 18 käft. (Nr 24.)
2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
(.Nuvarande lydelse:)
rösta om de . olika beslut, hvari
hvardera förut stannat; kommande
den mening, som därvid erhåller de
flesta ledamöters af båda kamrarna
sammanräknade röster, att gälla så¬
som Riksdagens beslut. För att vid
sådan omröstning förekomma lika an¬
tal röster, skall i Andra kammaren
af,äggas och förseglas en sedel, hvil¬
ken, i händelse de afviga samman¬
räknade rösterna utfalla lika, öppnas
och af gör frågan. År pluralitet redan
vunnen, bör den aflagda sedeln oupp¬
bruten genast förstöras.
§ 75.
Vid alla val iakttages, att namn-
sedlarne, så framt de skola blifva
gällande, böra vara enkla, slutna,
hoprullade, omärkta och fria såväl
från all tvetydighet i anseende till
personernas namn, som från orik¬
tighet i anseende till deras antal.
Mellan personer, som vid val und¬
fått lika antal röster, skiljes genom
lottning, när så erfordras.
Stockholm den 9 maj 1912.
(Föreslagen lydelse:)
rösta om de olika beslut, hvari
hvardera förut stannat; kommande
den mening, som därvid erhåller de
flesta ledamöters af båda kamrarna
sammanräknade röster, att gälla så¬
som Riksdagens beslut. Om vid sam¬
manräkningen af de afgifna rösterna
dessa befinnas lika delade, nedlägge
Andra kamma,rens talman i en där¬
till af sedd rösturna en ja-sedel och en
nej-sedel, båda lika samt hvar för sig
slutna och hoprullade, och afgöresdå
omröstningens utgång genom densedel,
som en af Andra kammarens leda¬
möter på anmodan af talmannen ur
rösturnan upptager.
§ 75.
Alla val skola ske med slutna
sedlar, och iakttages därvid, att namn-
sedlarne, så framt de skola blifva
gällande, böra vara enkla, hoprullade,
omärkta och fria såväl från all tve¬
tydighet i anseende till personernas
namn, som från oriktighet i anse¬
ende till deras antal. Mellan per¬
soner, som vid val undfått lika an¬
tal röster, skiljes genom lottning,
när så erfordras.
På utskottets vägnar:
CARL CARLSON BONDE.
Reservationer:
af herrar Trygger, Clason, Bellinder, Ekman, von Geijer, Kjellén,
Jansson i Djursätra, Nyström och Fornander.
Stockholm 1912. Kung! boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner
121480