10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.
Nr 14.
Ankom till Riksdagens kansli den 16 april 1912 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt 'motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sådan lagändring,
att ordinarie allmänna val till Riksdagens Andra kammare
ej må kunna förrättas å sön- eller helgdagar.
Närvarande: Herrar Bonde, Trygger, Hagström ' Clason, Bellinder, Hell¬
berg, Kjellén. von Mentzer, grefve Hamilton, Ljunggren, Olsson,
Jansson i Djursätra, Ericsson, Nyström, Larsson från Västerås,
Magnusson, Larsson i Säby, Waldén, Janson i Bråten och Kropp.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hän¬
visad motion, nr 7, har herr Räf hemställt, »att Riksdagen behagade i
skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga . förslag till sådan lagändring,
som icke tillåter, att ordinarie val till Riksdagens Andra kammare för¬
rättas på sön- eller helgdag».
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»'Konungen---bör ingens samvete tvinga eller tvinga låta’,
heter det i regeringsformen 16 §. Jag tror också, att statsmakterna
under de senare åren sökt ställa sig denna grundlagens synneiligen
upphöjda föreskrift till efterrättelse. Och det torde i allmänhet vara
endast i de fall, då plikterna komma i kollision med hvarandra, som
ömma samveten sålunda fortfarande nödgas lida af i lagen tillåtna
samvetstvång. . , ,
Jag tillåter mig i denna motion fästa Riksdagens uppmärksamhet
vid ett sådant fall.
Mången med borgare känner sig af sitt samvete förpliktad att om¬
taga i riksdagsmannaval. Men han känner sig också af sitt samvete
förpliktad att helga hvilodagen. Han kan aärföre lika litet som vissa
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.
11
samvetsömma beväringsmän finna det vara möjligt att låta intresset för
fäderneslandet gå före intresset för andra föreskrifter, som lian tror sig
finna i Guds ord. Och om någon annan dömer detta såsom onödiga
samvetsskrupler, bevisar detta endast, att domaren icke förstår sin sak.
Säkerligen hafva miljoner uppriktiga kristna fått offra sina lif just
därföre, att deras domare ansett dem hafva alldeles onödiga samvets¬
skrupler i fråga om en i domarens ögon alldeles obetydlig sak. Men
liknande sorgliga erfarenheter böra icke åter upprepas.
Nu är det också så, att grundlagen icke föreskrifver utan endast
tillåter att ifrågavarande val få ske på sabbat. Men följden däraf har
dock blifvit den, att nästan alla Konungens befallningshafvande utlysa
dessa val till just en sabbatsdag.
Om därvid af mig åsyftade samvetsömma tvingats att afstå ifrån
valet, så hafva deras samveten därigenom känt sig kränkta, men torde
kanske hafva känt sig ännu mera kränkta, om de deltagit. Och kanske
utgöra dessa samvetsömma ingalunda den oädlare delen af valmanskåren.
Men hvarföre då i, som jag menar, ganska stor onöda tvinga dem att,
huru de än bära sig åt, komma i kollision med sitt eget samvete?
Jag säger, att detta är ganska onödigt. Svårigheten kunde ju
lätt afbjälpas, därigenom att ifrågavarande val förrättades på en och
samma för hela riket i lagen bestämd hvardag.
Detta vore numera så mycket lättare, som dessa val skola för¬
rättas inom samma månad, nämligen september. I senare hälften af
denna månad är också gräs- och sädesgrödan i allmänhet inbärgad, den
har inga s. k. flyttedagar, ej heller kan den i andra afseenden räknas
till de mest brådskande för vare sig landtbruk eller industri.
Länge har det också varit ett önskemål att äfven vårt land finge
en s. k. nationaldag såsom många andra länder äga. Hvarföre icke
förena dessa två önskemål och fastställa en gemensam nationaldag, då
svenska nationen hvart tredje år äfven finge förrätta sina ordinarie val
till Riksdagens Andra kammare. Men då frågan om nationaldag icke
här kan föranleda något yrkande, har jag endast velat vidröra den.
Hvad beträffar sådana val, som äro en följd af Konungens rätt
att upplösa Riksdagen och förordna om nya val, så inträffa sådana fall
mycket sällan. Det kunde således icke anses verka särdeles störande
eller förlustbringande för landets ekonomi, om äfven dessa val hölles
på en hvardag. Men jag skall icke heller därom i denna motion göra
något bestämdt yrkande.
Det gifves ju äfven andra motiv för den hemställan, jag härmed
vill göra. Men för att ej blifva för vidlyftig, och då jag föreställer
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.
Utskottets
yttrande.
mig, att denna min motion kommer att behandlas af utskott, som äger
motionsrätt, må det anförda vara nog.»
Den af motionären sålunda häfdade uppfattningen om önskvärd¬
heten af ett lagstadgande i ändamål att förhindra andrakammarvalens
förrättande å sön- eller helgdag kan utskottet icke dela. Om också
såsom den föreliggande motionen gifver vid handen valmän finnas,
hvilka hysa religiösa betänkligheter mot deltagande i ett å sådan dag
anordnad! val, kan det ej förnekas, att det måste ligga i det stora
flertalet valmäns intresse, att tillfälle beredes dem att få utöfva sin
ifrågavarande valrätt å allmänt erkänd arbetsfri dag, som, så länge vi
icke äga någon motsvarighet till de i England förekommande arbetsfria
hvardagarna (de s. k. bankholidays), måste blifva en sön- eller helg¬
dag. Att detta också ingått uti den allmänna uppfattningen framgår
otvetydigt däraf att, såsom motionären jämväl framhållit, de flesta
Konungens befallningshafvande ansett sig böra utsätta valen till Riks¬
dagens Andra kammare att förrättas å sön- eller helgdag, och, såvidt
utskottet känner, ha några olägenheter häraf icke försports.
Med stöd af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herr Rafs ifrågavarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 april 1912.
På utskottets vägnar:
CARL CARLSON BONDE.
Reservation
af herrar Clason och von Mentzer, hvilka inom utskottet yrkat:
»att utskottet måtte i anledning af den före¬
varande motionen föreslå, att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utreda, huruvida och på hvad sätt för ordinarie
riksdagsmannaval till Andra kammaren må kunna i vårt
land införas arbetsfria söckendagar, motsvarande de
engelska s. k. bankholidays».
STOCKHOLM, ISAA.C MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.