Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
1
Nr 72.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 maj 1012 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående upplåtande till småbruk af viss kro¬
nans jordegendomar och de ecklesiastika boställena
tillhörande jord.
(2:a Afd.)
I en inom Andra kammaren vackt, till jordbruksutskottet
remitterad motion, nr 134, bär herr Åkerlund hemställt, det Riks¬
dagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att täcktes Kungl.
Maj:t låta utreda, huruvida icke den odlade och för odling tjänliga
marken å alla de kronans jordegendomar, Itvil ka ej i anledning af
särskild! dyrbara byggnader, omedelbart grannskap till större städer
eller af annan särskild orsak pröfvas böra bibehållas i statens hand,
samt å de ecklesiastika boställena, skulle bereda landet vida större
gagn än nu, därest desamma, jämte för ändamålet erforderlig skogs¬
öda betesmark, där sådan finnes tillgänglig, i män dessa egendomar
blifva lediga från nuvarande arrendatorer och innehafvare, upp¬
delades i småbruk samt mot billigt pris och på lämpliga villkor
försåldes till mindre bemedlade personer, hvilka önska ägna sig åt
jordbruk och befinnas lämpliga därför, men i saknad af nödiga medel
ej se sig i stånd därtill, och att, om Kungl. Maj:t efter verkställd
utredning finner så vara fallet, Kungl. Maj:t äfven täcktes låta upp¬
göra förslag för eu tid af minst tio år i sänder för ifrågavarande
kronojords upplåtande till mindre jordbruk och förelägga Riksdagen
detsamma, samt att Kungl. Maj:t ock täcktes vidtaga erforderliga
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 10 sand. 42 käft. (Nr 72.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
åtgärder, för att inägo jorden jämte nödig skog cell betesmark ä dt'
ecklesiastika boställena, innan dessa af församlingarna hinna förses
med dyrbar åbyggnad, må. utan vidlyftiga omgångar blifva uppdelade
och försålda till lämpliga småbruk.
Till stöd härför har anförts följande:
»För enhvar, som med småbrukarerörelsens främjande afsett att
i allt större utsträckning söka åstadkomma och vidmakthålla en
talrik, bofast och sjelfständig jordbrukarebefolkning, torde det stå
ganska klart, att detta mål näppeligen kan nås, som det nu i de
flesta fall går till.
Jorden för småbruken, jämte erforderliga byggnader å dessa,
ställer sig alldeles för dyr, tack vare till mycket stor del det ocker
på denna goda rörelse, företagsamma personer igångsatt, och i följd
däraf blifva jordarealerna i allmänhet alldeles för små för beredande
af själfständig bärgning.
Det är förvisso ingå enstaka fall, där ganska underhaltig, illa
skött jord med därtill hörande nödiga byggnader å nybildade små¬
bruk på rama landsbygden i mellersta Sverige står innehafvarna till
1,000—1,400 kronor per hektar, ja, än mera, ehuru där knappast
eu pinne skog finnes, utan till och med vedbrand måste köpas, och
detta på samma gång det verkliga värdet för åker ä äldre välskötta
hemman å samma orter ej uppgår till mer än 500—600 kronor per
hektar, ehuru då äfven i regeln riklig tillgång såväl på betesmark
som skogsfång finnes.
De åsikter, som understundom kommit till synes därom, att
småbrukare i allmänhet ej böra tillgodoses med större jordarealer,
än att de för sin utkomst skola nödgas söka arbetsförtjänster utom
hemmen, kan jag ej gilla, tv för verkliga jordbrukare erfordras väl,
att de städse kunna arbeta å sina lägenheter, därest dessa skola
blifva väl häfdade och den hemkänsla, man hoppas de skola skänka
sina ägare, blifva verklighet. Dessutom är det ej under alla tider,
som arbetsförtjänst kan påräknas i närheten af hemmen, och skola
mindre jordbrukare nödgas i aflägsna bygder söka sitt bröd, så blir
det allt ringa glädje med. hemmet, hvithet dock väl främst skulle
fästa dem vid fosterlandet.
Enligt mitt förmenande liv det af största vikt att tillse, huru¬
vida icke staten, för eu ganska lång tid framåt, vore i stånd att
— utan några som helst våldsamma åtgärder — nedbringa jord¬
värdet för köpare af småbruk till normala pris och därigenom
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Q
O
åtminstone i någon mån förmå stäf ja det ofta oblyga ocker, vinnings¬
lystnaden drif ver på småbrukarerörelsen.
De jordbruksegendomar, staten tiar i sill ägo på vår egentliga
landsbygd, torde, om man beräknar förvaltningskostnader, nybygg¬
nader med mera, lämna synnerligen klen nettobehållning och skulle
helt visst bringa vida mera välsignelse, därest de för billigt pris
upplätos till småbruk.
Men förutom statens jordbruksegendomar finnas inom kort till¬
gängliga de ecklesiastika boställena, hvilkas i allmänhet förmånliga
lägen och underhaltiga jordbruksbyggnader särskild! ägna dem för
uppdelning i mindre jordbruk.
Äfven om dessa boställen skulle upplåtas till småbruk på mycket
göda villkor, komma dock ganska visst kommunerna i allmänhet
ej att lida skada däraf, emedan åbyggnaderna å eu mycket stor del
af dem — säkerligen å flertalet — sådana de nu befinnas, alls icke
lämpa sig för tidsenligt jordbruk och därför helt säkert skulle komma
att betunga ett stort antal kommuner med så stora kostnader för
ny- och ombyggnad, att de betingade arrendeafgifterna knappast
skulle förslå till gäldandet af räntor och afskrifningar ens å dessa
kostnader, än mindre till någon ersättning för jorden.
Enahanda förhållanden i fråga om jordbruksbyggnaderna före¬
finnas ock mycket ofta beträffande kronans jordbruksdomäner, och
detta utgör eu ytterligare anledning att uppdela äfven dem i mindre
lägenheter, helst sådana å såväl kronans hemman som å de eckle¬
siastika boställena vid detta förhållande ej beliöfde belastas med
kostnader för nedrifvandet af tidsenliga och dyrbara byggnader.
Härtill kommer, -att flyttning af moderna byggnader ofta ej
med någon fördel är möjlig, eftersom dessa pläga vara uppförda
dels af storvirke och bräder, Indika byggnadsämnen vid rifning
mycket ofta förstöras, dels med inredning af cement.
Vid enligt äldre metoder bebyggda gårdar inom mellersta och
norra delarna af landet plägar ofta det för blifvande småbruk lyck¬
liga förhållandet råda, att de gamla husen bereda riklig tillgång på
godt timmer för nya byggnader.
Mot de ecklesiastika boställenas uppdelning i småbruk lär nog
den invändningen kunna göras, att det ännu ej är afgjordt, Indika
af dem rätteligen böra anses tillhöra kronan och Indika böra vara
kommunernas egendom, samt att, vid försäljning af sådana, den
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
kommunerna vid senaste prästlöneregleringen tillförsäkrade afkom-
sten från dessa boställen skulle gå om intet.
Sådana farhågor böra dock, enligt mitt förmenande, alls icke
få förhindra dessa boställens uppdelning i småbruk, för så vidt
detta annars finnes lämpligt, eftersom kommunernas rätt väl kunde
tillgodoses, därest försäljningsbeloppen fonderades och kommunerna
ur eu sådan fond erhöllo ersättning ej mindre för de boställen, hvilka
utrönas bort tillhöra dem, än äfven för den afkomst från de nuva¬
rande prästgårdarna, de blifvit tillförsäkrade.
Naturligtvis borde vid försäljning af prästgårdar erforderlig mark
för bostadsboställen undantagas.
Gifvetvis bör väl kronan ej allenast behålla alla större skogs-
komplex, utan äfven öfvertaga sådana å de ecklesiastika boställena.
De farhågor, man hyser för att till billigt pris upplåtna små¬
brukarelägenheter skulle kunna blifva föremål för spekulation och
jobb, synas mig i de allra flesta fall obefogade, ty blifva småbruken
väl bebyggda, uppodlade och häfdade, komma de i regeln att stå i så
höga värden, att spekulationen förvisso ej vänder sig åt det hållet,
för så vidt lägenheterna ej komma i närheten af järnvägsknutar,
industriella anläggningar och möjligen äfven andra platser, hvarest
byggnadstomter vore begärliga, och där så blef förhållandet, vore
väl knappast rätt förneka eu småbrukare att förtjäna eu slant lika¬
väl som ägare af kanske omedelbart intill hans ägor belägen mark.
Dock borde väl för sådan upplåtelse af jord från här ifrågavarande
småbruk tillåtelse böra utverkas under ett visst antal år från det
småbruket förvärfvades, på det icke det egentliga ändamålet med
detsamma blott i spekulationssyfte må förfelas.
Att anföra hvad som försiggått i Norrland såsom ett varnande
exempel, synes mig orimligt, ty där var det visst icke jordbruken,
utan de till dem lagda ofantliga skogsarealerna, som lockade spekula¬
tionen att efter bästa förmåga göra slut på den själfständiga bonde¬
klassen.
Mot den åtgärd, jag bär vågat ifrågasätta för främjandet af
småbrukarerörelsen, kan ju ock den invändningen göras, att där¬
igenom de nuvarande ärren datorerna å egendomarna skulle blifva
husvilla, men ej heller denna farhåga synes mig böra få utgöra
skäl för denna, enligt mitt förmenande, viktiga frågas fall, helst de
nuvarande arrendatorerna val främst böra sättas i tillfälle att för¬
skaffa sig småbruk, om de så önska, eftersom de redan äga nödiga
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
5
inventarier och i många fall kunna förskaffa sig något rörelsekapital
genom försäljning af vid småbruket öfverflödiga sådana.»
Eu motion i väsentligen enahanda syfte som den nu föreva¬
rande väcktes af motionären vid nästlidna års Riksdag. Uti sitt i
anledning af nämnda motion afgifna utlåtande, nr 8(3, yttrade
samma års jordbruksutskott, bl. a., följande:
»I likhet med motionären anser utskottet ett väsentligt hinder
för småbrukarrörelsens utveckling på ett lyckligt sätt ligga däri, att
den jord, som af enskilda, föreningar och bolag utbjudes till egna
hem, oftast betingar ett pris, hvithet bereder köparen af sevärda svå¬
righeter att med de räntor och amorteringar å köpeskillingen, lian
har att erlägga, kunna å den inköpta fastigheten få eu nödtorftig
bärgning. Härtill kommer ock, att de sålunda bildade egna hemmen
ofta äro af alltför ringa areal för att eu familj skall kunna dåra
försörja sig. Därest staten i större utsträckning än nu sker kunde
tillhandahålla jord för ifrågavarande ändamål, skulle detta enligt
utskottets förmenande vara ägnadt att i afsevärd grad afhjälpa be¬
rörda missförhållanden samt befrämja småbrukarrörelsen, då eu
ökad tillgång på jord för småbruk sannolikt skulle hafva eu regle¬
rande inverkan på jordpriset i orterna. I anledning häraf och då
egnahemsrörelsen skulle väsentligen befordras, om tillfälle bereddes
att bilda egna hem å kronan tillhörig mark i vidsträcktare mån än
för närvarande äger ruin, finner utskottet det väckta förslaget syn¬
nerligen behj ärtansvärdt.
Emellertid synes hvad först beträffar de ecklesiastika boställena
den nu föreliggande framställningen icke för närvarande böra för¬
anleda någon åtgärd. Rörande dessa fastigheter stadgas i (32 § af
den nya ecklesiastika boställsordningen (Svensk Författningssamling
nr 141 år 1910) följande:
»Är prästgård med hänsyn till boställshafvarens tjänsteverk¬
samhet olämpligt belägen eller kan eljest på grund af särskilda om¬
ständigheter boställe eller del däraf ej för sitt ändamål bibehållas
utan synnerlig olägenhet eller mot skälig afgift utarrenderas, må
boställe eller del, hvarom nu är sagd!, efter Konungens bepröfvande
utbytas mot annan fastighet eller ock försäljas. Lag samma vare,
där löneboställe eller del däraf till följd af belägenhet i eller invid
stad eller stadsliknande samhälle kan med synnerlig fördel styckas
till tomter.»
Ut »kol tet.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Fråga om försäljning af de ecklesiastika boställena i större ut¬
sträckning, än som enligt nyssberörda stadgande finnes medgifvet,
torde måhända i framtiden komma att uppstå. Då emellertid beslut
om berörda fastigheters disposition så nyligen fattats, anser sig
utskottet icke kunna förorda bifall till motionärens förslag om utred¬
ning, huruvida ej nämnda beslut redan nu bör ändras.
På grund af det anförda hemställde utskottet, att motionen
icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Utskottet delar i hufvudsak den af 1911 års jordbruksutskott
sålunda uttalade uppfattningen i ämnet och vill i anledning af den
förnyade framställningen allenast tillägga följande.
Med anledning af två vid 1909 års riksdag väckta motioner i
syfte, bland annat, att befordra upplåtelse af egnahemslägenheter ä
kronans domäner, anhöll Riksdagen i skrifvelse till Kung! Maj:t
i sammanhang med besvarande af eu Kungl. Maj:ts proposition om
viss ändring i gällande nyttjanderättslag, att Kungl. Maj:t måtte
taga under öfvervägande, huruvida icke till främjande af egnahems¬
rörelsen de hinder, som för närvarande mötte mot att under löpande
arrendetid från kronoegendomar afsöndra lägenheter, skulle kunna
undanröjas, samt att de förslag, som af utredningen framginge,
måtte föreläggas Riksdagen.
Härjämte har Riksdagen innevarande år i anledning af två
särskilda inom Riksdagen väckta motioner beslutat att i skrivelser
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes dels taga under
öfvervägande, huruvida icke de hinder, som för närvarande mötte
mot att under löpande arrendetid från prästerskapets löneboställen
afsöndra lägenheter, skulle kunna undanröjas, dels ock verkställa
utredning, huruvida ej på framställning eller efter medgifvande af arren¬
dator eller dennes rättsinnehafvare försäljning af kronans jordbruks-
domäner eller delar af sådana måtte kunna ske jämväl under löpande
arrendetid.
När det med Riksdagens omförmälda skrivelser afsedda syftet
att möjliggöra försäljningar under löpande arrendetid af jord till
egna hem från kronans jordbruksdomäner och de ecklesiastika bo?
ställena blifvit förverkligadt, synes ökadt upplåtande af kronojord
till småbruk kunna ske i sådan utsträckning, att hell of vet af mark
för dylikt ändamål i de trakter, där kronoegendomar och ecklesia-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72. 7
stöka boställen Sire belägna, enligt utskottets åsikt bäfver fullt ti 11-
godosedt.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 maj 1912.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PERSSON i Tällberg.
I beslutet hafva deltagit:
från Första kammaren: A. T. Odelberg, G. L. De Geer, G. Tamm, A. H. Fallen,
E. A. Lindblad, A. Pers, A. Il:son Wachtmeister, C. G. Barthelson; från Andra
kammaren: D. Persson i Tällberg, G. Odqvist, S. Linders, P. O. Lundell,
P. Hellström, O. Nilsson i Tånga, P. N:son Bosson, C. L. Olausson.
Reservation
af S. Linders och O. Nilsson i Tånga samt af L. A. Lindblad och
P. Hellström, hvilka anfört:
»Då det för egnahemsrörelsen måste anses i höggrad önskvärdt,
att ett inventarium upprättades öfver den kronojord, som under eu
viss tidsperiod, exempelvis 10 år, med fördel kan upplåtas till
mindre jordbruk, och en sådan inventarieförteckning på ett kraftigt
sätt skulle bidraga till att förebygga eller minska den under de
senare åren allt tydligare framträdande tendensen till eu oskälig
prisstegring å den för egnahemsspekulanter tillgängliga jorden; så
hafva vi ansett, att utskottet med anledning af den förevarande
motionen bort tillstyrka det förslag, som Andra kammaren med
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
anledning al' samme motionärs enahanda framställning vid 1911 års
Riksdag utan votering biträdde, nämligen,
att Riksdagen, i anledning af förevarande
motion, måtte lios Kung], Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj :t täcktes låta utreda, i hvilken omfattning
upplåtelser af jord till småbruk och bostadslägen¬
heter från kronans egendomar lämpligen kan
äga rum.»
Stockholm, Oskar Eklunds boktr. 1912.