Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1912 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utvidgning af Riksdagens bibliotek till ett
statsvetenskapligt bibliotek m. m.
I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet för förbere¬
dande behandling hänvisad motion, nr 274, har herr E. Kristensson före¬
slagit, »att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville hemställa, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån Riksdagens
bibliotek kunde utvidgas till ett statsvetenskapligt bibliotek, äfvensom
huruvida och i hvad mån en sådan utvidgning hör medföra ökad låne-
rätt vid biblioteket, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
denna utredning kan föranleda.»
Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:
»I skrifvelse till bankoutskottet hafva riksgäldsfullmäktige hemställt,
att bankoutskottet täcktes föreslå Riksdagen dels besluta viss ändring i
staten för tjänstemännen vid Riksdagens bibliotek, dels ock höja anslaget
för bokinköp m. m. till biblioteket. Med anledning af denna under
riksdagen inträffade händelse anhåller jag få afgifva denna motion.
I samband med fullmäktiges här nämnda skrifvelse bör enligt min
mening frågan om riksdagsbibliotekets ändamål och utveckling med hän¬
syn till de kungliga kommittéernas och den centrala förvaltningens bok¬
anskaffningar behandlas.
För närvarande finnes icke någon bestämmelse utfärdad, huru med
de kungliga kommittéernas inköpta, ofta ganska afsevärda boksamlingar
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 21 käft. (Nr 26.) 1
2
Bankoutskottsts utlåtande Nr 26.
skall förfaras, då kommittéerna afsitta sitt arbete. Hittills har man för¬
farit på olika sätt. Ibland ha kommittéerna själfva fattat beslut i frågan,,
hvarvid man i regel torde hafva bestämt sig för att öfverlämna de an¬
skaffade böckerna till något verk inom det departement, under hvilket
vederbörande kommitté sorterat, ibland torde man utan vidare låtit böc¬
kerna ligga kvar i kommittélokalerna, och icke sällan torde de med
statens medel förvärfvade böckerna behållits af en kommittés ledamöter
eller tjänstemän. Man kan nog med rätt ifrågasätta, om vid sådant för¬
hållande statens intressen blifvit på bästa sätt tillgodosedda.
Årligen införskaffas genom köp eller byte med främmande länders
myndigheter utaf departementen och dem underlydande verk inom den
centrala förvaltningen en mängd statsvetenskaplig litteratur. Denna torde
dels intagas i de olika verkens bibliotek, dels ock på ett eller annat
sätt förfaras. Samma torde gälla beträffande det s. k. »femte exempla¬
ret», som öfverlämnas åt justitiedepartementet. På grund af bristande
utrymme eller vård, äfvensom på grund af vissa böckers ringa värde
för det verk, inom hvilket de med eller utan slumpens medverkan ham¬
nat, har litteratur, anskaffad på sätt här nämnts, utrangerats å vindar
och kontor, där den förvisso i ytterst ringa mån kunnat tjäna ett all¬
mänt gagn.
Men än värre är, att det händt, att sådan litteratur sålts som maku¬
latur till pappersbruken. I synnerhet vid ett verks förflyttning till nya
lokaler har detta ägt rum. Huruvida endast värdelösa saker därvidlag
blifvit inpackade i säckarne och transporterade till pappersbruken, är
för mig svårt att yttra mig om, då jag icke känner, hvilken kompetens
på detta område de tjänstemän ägt, åt hvilka bestämmanderätten i hvarje
fall varit öfverlämnad, och någon klarhet i denna sak torde knappast
stå att vinna. Men jag kan icke värja mig för den tanken, att litte¬
ratur af synnerligen svåråtkomlig och därför värdefullare art, som ofta
kommittéernas anskaffade litteratur utgör, blifvit affärdad till pappers¬
bruken. Hufvudsaken är dock, att det sättes stopp för den trafiken.
Man kan sätta ifråga, om icke samtidigt, som man gör slut på den
nuvarande planlösheten, den frågan bör tagas under öfvervägande, huru¬
vida icke en centralisation af den allmänna förvaltningens och riksdags¬
bibliotekets boksamlingar borde och kunde äga rum. Yi sakna i vårt
land ett speciellt statsvetenskapligt bibliotek, men däremot äga vi en
stor mängd boksamlingar, innehållande hithörande litteratur, spridda å
ämbetsverkens lokaler, å vindar och kontor. Förvisso kan ett verks
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
3
boksamling vara till gagn för mer än verkets egen personal, och för¬
visso kan riksdagsbibliotekets stora boksamling tjäna andra än riks¬
dagens ledamöter och utskott, det hvart femte år sammanträdande kyrko¬
mötet och de få öfriga korporationerna, som enligt nuvarande bestäm¬
melser äga tillgång till detsamma. Inom verken torde förefinnas ett
behof af s. k. referensbibliotek, innehållande allmänna uppslagsböcker
och sådana arbeten, som för det mera löpande arbetet inom verket äro
behöfliga, men fråga är, om det icke ur flera synpunkter vore mera
lämpligt, att den centrala förvaltningens bibliotek inskränkte sig härtill,
och den öfriga litteraturen vore samlad inom ett enda bibliotek, där den
vore tillgänglig icke blott för förvaltningens samtliga ämbetsverk utan
äfven för dem, som nu äga rätt begagna riksdagsbiblioteket. Det natur¬
liga torde vara att riksdagsbiblioteket finge denna litteratur åt sig öfver-
låten — det finge gifvetvis bero på en noggrann utredning, i hur stor
omfattning detta kunde ske — mot att rikdagsbiblioteket blefve till¬
gängligt äfven för den centrala förvaltningens ämbets- och tjänstemän
samt med lämplig afvägning jämväl för enskilda forskare.
De nuvarande bestämmelserna angående lånerätt vid riksdagsbiblio¬
teket måste anses föråldrade. Jag skall endast anföra ett exempel, som
tycks tyda därpå. Den nuvarande utrikesministern bär föranstaltat om
att en del litteratur, som på diplomatisk väg anskaffas till departe¬
mentet, öfverlämnas till riksdagsbiblioteket. Ehuru det helt naturligt
varit önskvärdt, att utrikesdepartementets tjänstemän kunde erhållit rätt
att vid behof få lån af denna litteratur, så har sådant icke ens satts
i fråga. Enda sättet för biblioteket att kunna mottaga gåfvan var, att
den öfverlämnades med full dispositionsrätt.
Med afseende på denna frågas förhistoria tillåter jag mig erinra om,
att riksgäldsfullmäktige i en till statsutskottet vid 1899 års riksdag af-
låten skrifvelse gjort framställning om vidtagande af vissa ändringar i
gällande stadgar för Eiksdagens bibliotek, bland annat med afseende
därpå att boklån från biblioteket skulle kunna under tid, då riksdag ej
påginge, utlämnas äfven till ämbets- och tjänstemän samt enskilda
forskare. I memorial af den 18 april 1899 yttrade statsutskottet be¬
träffande denna fråga, att utskottet ansåge betänkligheter möta mot ofvan-
nämnda af fullmäktige föreslagna ändring i bibliotekets stadgar. Be¬
stämmelser i enahanda syfte hade jämväl vid 1882 års riksdag, då stad-
garne för biblioteket fastställdes, varit ifrågasatta, men blifvit i enlighet
med statsutskottets hemställan därifrån uteslutna. Enligt hvad utskottet
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
då anförde, afsåge ifrågavarande bibliotek endast att tillgodose Riks¬
dagens och dess delegationers äfvensom revisorernas ock kyrkomötets
behof, bvarjämte detsamma borde, då riksdag icke påginge, tillhanda¬
hållas äfven de af Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer, enär arten och
föremålet för dessas arbeten ofta ägde sammanhang med riksdagsarbetet.
Med bibliotekets egentliga ändamål syntes ej öfverensstämma att stadga
rättighet för ämbets- och tjänstemän samt enskilda forskare att begagna
sig af biblioteket; och äfven om, såsom med förenämnda förslag åsyfta¬
des, sådan rättighet skulle medgifvas endast för tiden mellan riks¬
dagarna, torde dock därigenom olägenhet kunna föranledas för dem,
som främst borde äga att anlita biblioteket. På grund af det anförda
ansåg sig utskottet icke böra till Riksdagen göra framställning om be¬
rörda ändring af stadgarna för Riksdagens bibliotek.
Utskottets här berörda hemställan, mot hvilken herr Sixten von
Friesen reserverat sig, antogs af båda kamrarna. Yid behandlingen i
Andra kammaren anförde von Friesen, hurusom fullmäktige moti¬
verat sin hemställan att äfven utom Riksdagen stående personer mellan
riksdagarna skulle erhålla lån ifrån biblioteket därmed, att biblioteket
på sista tiden erhållit en ganska betydande gåfva utaf den Lorénska
stiftelsen, och att de sålunda bekomna värdefulla böckerna troligen icke
annorstädes funnos att tillgå i Stockholm. Talaren kunde endast yrka
återremiss. Dels genom instämmanden, dels genom yttranden fick von
Friesen understöd af herrar Ernst Carlsson, Hammarlund, Berg och
Waldenström. Herr Pehrson i Törneryd förde utskottets talan med i
hufvudsak samma argumentering som här ofvan refererats. Med 90
röster mot 75, som afgåfvos för återremiss, bifölls utskottets hemställan.
Äfven i Första kammaren höjdes ett par röster till förmån för fullmäk¬
tiges förslag.
Såvidt jag känner, har frågan sedermera icke varit föremål för Riks¬
dagens pröfning. Däremot torde den i viss mån spelat in för Rungl.
Maj:t vid afgörandet af begärdt anslag till resestipendium. Riksdagens
bibliotekarie, d:r Gödel, anhöll år 1908 hos Kungl. Maj:t om ett anslag
af 1,000 kronor för att i utlandet studera biblioteksväsendet vid den
centrala förvaltningen. Till stöd för framställningen anfördes bl. a.,
att saknaden af ett bibliotek för den centrala förvaltningen gjorde sig
starkt kännbar, hvarför man inom förvaltningen måst vända sig till Riks¬
dagens bibliotek, som i sitt inom statsvetenskap och förvaltningsväsen
jämförelsevis rika bokförråd kunnat erbjuda ett systematiskt och i tryckt
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
5
katalog öfverskådligt material för undersökning och forskning. Så långt
förhållandena det medgifvit, hade ock nämnda bibliotek sökt stå till tjänst,
ehuru dylik utlåning, strängt taget, skedde vid sidan om reglementet.
Till Kungl. Maj:ts kansli inkomme esomoftast litteratur från beskick¬
ningarna, främmande länders regeringar m. fl. korporationer — van¬
ligen rekvirerad för en eller annan utredningsangelägenhet. Det hade
visat sig svårt att i respektive departement kunna förvara och än mera
tillhandahålla denna litteratur. Samma vore förhållandet med de ofta
dyrbara bokinköp, som göras för kungl. kommittéer eller med dem lik¬
ställda utredningskommissioner. Mången gång hade följden blifvit den
att vid en frågas slutliga behandling i Riksdagen den i respektive be¬
tänkande åberopade litteraturen måst ånyo inköpas eller på diplomatisk
väg för andra gången anskaffas. Dessa omständigheter hade väckt
sökandens tanke på ett möjligt ordnande af hithörande förhållanden,
hvilket i sig innebure det mera djupgående spörsmålet om huruvida
Riksdagens bibliotek skulle kunna utvidga sin verksamhet och blifva ett
bibliotek äfven för den centrala förvaltningen. Innan denna fråga komme
till officiell behandling, önskade d:r Gödel göra ofvannämnda studieresa.
Riksgäldsfullmäktige, som hade att yttra sig öfver denna framställ¬
ning, anförde bl. a., att ifrågavarande studieresa ej kunde anses främja
något inom riksdagsbibliotekets egentliga uppgift liggande ändamål. An¬
sökningen afslogs af Kungl. Maj:t.
Det hufvudskäl, som anförts mot ändring af bibliotekets stadgar för
ökad lånerätt, har varit, att riksdagsmän kunde råka ut för den olägen¬
heten att finna åstundade böcker utlånta till ämbets- och tjänstemän.
Genom en ändring i sådan riktning, som antydts i denna motion, er-
hölle biblioteket ett mycket stort tillskott af litteratur, förmodligen äfven
dublettexemplar. Risken att icke erhålla ett boklån, om lånerätten ut¬
vidgas, minskas i viss mån genom ökadt bokförråd och fullständigare
facklitteratur. Eu vinst för riksdagsmännen blefve det, om de hädan¬
efter kunde slippa att först med stort besvär utforska, inom hvilket
ämbetsverk de kunna erhålla nödig litteratur, och sedan inhämta
nödig tillåtelse att få låna sådan. Och fördelen för statslifvet i sin helhet
af att äga ett verkligt ordnadt och katalogiseradt, något så när full¬
ständigt statsvetenskapligt bibliotek behöfver nog icke här framhållas.
För frågans bedömande spela lokalförhållandena in. Med den ut¬
ökning af anslaget till inköp m. m. till Riksdagens bibliotek, hvarom
förslag är afgifvet till bankoutskottet, skulle, enligt bibliotekariens be¬
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
räkning, de nuvarande lokalerna räcka i en 40 år. Men därest en för¬
ändring' i här antydd riktning blefve verklighet, toges utrymmet på
helt annat sätt i anspråk. Man torde dock icke sakna möjligheter att
utvidga bibliotekets lokaler, då sådant befunnes nödigt. Dels i samma
plan å ömse sidor af biblioteket, dels inunder detsamma kan beredas
ökadt utrymme.
Jag vill äfven med ett par ord beröra kostnadsfrågan. Personalen
i riksdagsbiblioteket behöfde säkerligen ökas, men den merkostnad, som
härigenom uppstode, skulle måhända kunna mer än inbesparas genom indrag¬
ning eller nedsättning af arfvodena till bibliotekarierna i de flesta ämbets¬
verken inom förvaltningen. Såvida den litteratur, som ändå anskaffas,
kommer till Eiksdagens bibliotek, medför ju detta ingen annan kostnad än
för katalogisering och bindning. Kostnadsfrågan såväl som det öfriga
bör noggrant utredas, innan Riksdagen säger det afgörande ordet.»
Fullmäktige i riksgäldskontor et, hvilkas yttrande i ämnet utskottet
ansett sig böra inhämta, hafva i skrifvelse den 18 innevarande april i saken
anfört följande:
»I motionen förordas, att ett speciellt statsvetenskapligt bibliotek
skulle bildas genom att med riksdagsbiblioteket förena litteratur af denna
beskaffenhet tillhörande de förvaltande ämbetsverken. Det sålunda ut¬
vidgade riksdagsbiblioteket borde enligt motionärens mening vara till¬
gängligt såväl för dem, som nu äga rätt att begagna detsamma, som ock
för den centrala förvaltningens ämbets- och tjänstemän samt, med lämp¬
lig afvägning, jämväl för enskilda forskare.
Den af motionären uttalade tanken om bildande af ett centralt
förvaltningsbibliotek, innehållande en rikhaltig samling af statsveten¬
skaplig litteratur, anse fullmäktige väl förtjäna beaktande. Däremot
synes det fullmäktige tvifvelaktigt, om ett sådant bibliotek lämpligen bör
komma till stånd på det sätt, som af motionären nu förordas, nämligen
genom utvidgning af Riksdagens bibliotek. Sistnämnda bibliotek måste,
redan för fyllande af den uppgift det nu har, år för år tillökas i rätt
stor utsträckning och upptaga allt större utrymme inom riksdagshuset.
Enligt af bibliotekarien gjorda beräkningar torde de därstädes för ända¬
målet disponbla lokalerna vara tillräckliga för denna bibliotekets tillväxt
under några årtionden framåt. Men om biblioteket skulle utvidgas i
den omfattning, som motionärens förslag innebär, måste säkerligen ganska
snart äfven lokaler, som nu äro disponerade för annat ändamål, tagas i
Bankoutskottets utlåtande N:r 26.
7
anspråk för biblioteket. I sådant afseende torde väl närmast justitie¬
ombudsmannens och riksgäldskontorets lokaler komma i fråga. En sådan
åtgärd kunna fullmäktige dock icke finna tillrådlig, så mycket mindre
som antagligen nämnda lokaler inom en kanske ej aflägsen fram¬
tid komma att kräfvas för Riksdagens eget behof, enär utskottslokalerna
redan nu knappast äro tillräckliga och det parlamentariska lifvets ut¬
veckling jämväl snart nog torde framkalla nya behof af utrymmen.
Med hänsyn till dessa förhållanden anse sig fullmäktige icke kunna
tillstyrka förslaget om riksdagsbibliotekets utvidgning och ombildning
till ett statsvetenskapligt bibliotek för den centrala förvaltningen, utan
synes det fullmäktige vara lämpligare att ett sådant bibliotek kommer
till stånd såsom en själfständig inrättning vid sidan af riksdagsbiblio¬
teket. s>
Enligt stadgarna för Riksdagens bibliotek är detta tillgängligt
för riksdagsmän samt för i Riksdagens och kamrarnas kanslier och hos ut¬
skotten anställda tjänstemän, äfvensom för statsrevisionens och kyrkomötets
ledamöter och tjänstemän. Dessutom må, under tid då riksdag icke på¬
går, boklån lämnas åt kungliga kommittéer eller deras ledamöter. En¬
ligt sistnämnda bestämmelse utlånade böcker skola dock vara återställda
till biblioteket före riksdags början.
Vidare är föreskrifvet, att vid inköp af böcker för bibliotekets räk¬
ning företrädesvis bör afses, att arbeten af stats- och rättsvetenskapligt
samt nationalekonomiskt innehåll anskaffas äfvensom att bibliotekets
samling af svenska riksdagshandlingar, lagar och författningar samt
kommittébetänkanden erhåller största möjliga fullständighet.
Såsom i motionen framhålles lärer det icke kunna förnekas, att
saknaden af ett bibliotek för den centrala förvaltningen redan länge
gjort sig ganska kännbar. Det har nämligen ofta nog visat sig, att
man inom förvaltningen nödgats vända sig till Riksdagens bibliotek,
som med sitt jämförelsevis rika bokförråd inom statsvetenskap och för-
valtningsväsen erbjuder ett synnerligt värdefullt material. Enligt de
för biblioteket gällande stadgarna är det visserligen icke medgifvet vare sig
ämbets- och tjänstemän eller enskilda forskare att begagna sig af biblio¬
teket. Genom tillmötesgående från bibliotekariens sida hafva emellertid
äfven andra än de, för hvilka biblioteket egentligen är afsedt, i den
mån sådant kunnat ske utan olägenhet, fått tillgång till detsamma. Det
Utskottets
yttrande.
8
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 26.
förtjänar ock erinras, att framställningar gjorts i syfte att under
tid, då Riksdag ej påginge, utlåning finge ske jämväl till ämbete- och
tjänstemän samt enskilda. Dessa framställningar kafva emellertid hittills
ej vunnit Riksdagens godkännande.
Rörslaget om skapande af ett centralt förvaltningsbibliotek med en
rikhaltig samling af statsvetenskaplig litteratur finner utskottet för sin
del synnerligen tilltalande. Det torde nämligen ligga i öppen dag, att
beaktansvärda fördelar skulle sfa att vinna, om sadana åtgärder vidtoges,
att de inom de skilda ämbetsverken befintliga bokförråd, som kunde und¬
varas utan egentlig olägenhet för arbetet inom verket, sammanfördes
och systematiskt ordnades inom ett enda bibliotek. Hvad särskildt an¬
går den litteratur, som i ganska stor utsträckning förvärfvas af kom¬
mittéer samt liknande beredningar inom de olika departementen, är att
märka, att några föreskrifter icke finnas, huru med densamma skall för¬
faras, sedan de anbefallda utredningarna blifvit slutförda. I många fall
torde nog de inköpta arbetena öfverlämnas till respektive departement,
men redan saknaden af föreskrifter i berörda hänseende synes utskottet
till fullo ådagalägga behofvet af en undersökning af hithörande förhål¬
landen.
Olika utvägar för åstadkommande af ett dylikt centralt förvaltnmgs-
bibliotek kunna naturligen tänkas. Motionären har ansett det lämpligast
böra ske genom en utvidgning af Riksdagens bibliotek. I afseende härå
hafva fullmäktige i riksgäldskontor framhållit, hurusom utrymmet inom
riksdagshuset icke syntes medgifva en sådan utvidgning. Fullmäktige
hafva därför uttalat såsom sin åsikt, att det syntes fullmäktige lämp¬
ligare, om ett dylikt bibliotek kom me till stånd såsom en själfständig
inrättning vid sidan af riksdagsbiblioteket.
Under sådana förhållanden och då i sakens nuvarande läge svårig¬
heter möta att yttra sig, hvilketdera af ofvan angifna sätt för frågans
lösning må vara att föredraga, anser utskottet goda skål tala för verk¬
ställandet af en allsidig utredning af den föreliggande frågan, därvid
äfven torde böra undersökas, huruvida, under förutsättning att Riks¬
dagens bibliotek utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek, erforder¬
ligt utrymme må kunna inom riksdagshuset beredas detta bibliotek.
Åberopande hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla det Kung!.
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
9
Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån
Riksdagens bibliotek bör och kan utvidgas till ett
centralt förvaltningsbibliotek, äfvensom huruvida och i
hvad mån en sådan utvidgning bör medföra ökad
lånerätt vid biblioteket, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 30 april 1912.
På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 saml. 21 höft. (Nr 26.)
Q