4
Riksdagens skrifvelse Nr 260.
yv 260.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1912.
3 » »i Andra kammaren den 29 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående vidtagande af åt¬
gärder i syfte, att dagtraktamente må i vissa fall utgå
till officerare och underofficerare vid tjänsteresor med
trupp af värnpliktige.
(Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 21.)
(Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)
Till Konungen.
TJti en inom Riksdagen väckt motion har framhållits önskvärdheten
af att bestämmelserna i gällande resereglemente måtte varda tillämpliga
vid sådana tjänsteresor, hvilka afse hämtning och hemtransport af värn¬
pliktige till och från mötesplatserna.
Bestämmelser angående ersättning för nu ifrågavarande resor finnas
meddelade i gällande reglemente för arméns aflöning under fred den
11 oktober 1907 med däri den 1 augusti 1908 vidtagen ändring.
Enligt dessa bestämmelser utgår till såväl officer som underofficer, för¬
utom ordinarie aflöning och kostnad för biljett, traktan!entsersättning
under färd med befälskontingent för afhämtning af värnpliktige eller
för återresa efter aflämning af värnpliktige, enär färd med sådan trupp
icke betraktas som öfningsmarsch eller annan till vanlig vapenöfning
hänförlig tjänstgöring. Däremot erhåller hvarken officer eller under¬
5
Riksdagens skrifvelse Nr 260.
officer traktamentsersättning vid färd med egen trupp af värnpliktige,
d. v. s. under sådan färd, som anordnas för att transportera en viss
kontingent värnpliktige till vederbörande öfningsplats för att därstädes
vapenöfvas, eller efter afslutade öfningar företages för att hemtranspor-
tera de värnpliktige från mötesplatsen. Officer och underofficer, som
resa med dessa värnpliktige, anses nämligen fullgöra till vanlig vapen¬
öfning hänförlig tjänstgöring. Underbefäl af manskapsklass (korpraler
och med dem likställda) erhålla under ifrågavarande resor nafuraunder-
håll, men icke någon tillfällig aflöning, och själfva transporten vid
resorna bekostas för såväl officerare som underofficerare och manskap
af statsverket.
Då vid vissa regementen inträffar, att omförmälda färder med värn¬
pliktige, som skola inställas till vapenöfning å regementets förläggnings¬
ort eller mötesplats, räcka flera dagar och därför lätt komma att med¬
föra _ jämförelsevis betungande extra utgifter, synes det Riksdagen vara
skäligt, att för sådant fall någon ersättning utöfver den nu bestämda
aflöningen utgår till vederbörande officerare och underofficerare, i syn¬
nerhet som jämlikt gällande reglemente för marinen, marinens (flottans
och kustartilleriets) officerare och underofficerare erhålla dagtraktamente
under resor i och för hämtning eller hemtransport af värnpliktige, så
snart det för fullgörandet af dylikt uppdrag åtgår en tid af mer än
10 timmar, samt förrättningsorten är belägen utom visst minimiafstånd
från vederbörande stationsbefälhafvares ämbetslokal.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det
Eders Ivungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke sådana
bestämmelser böra utfärdas, att dagtraktamente må utgå, förutom hvad
nu är fallet, vid tjänsteresor med trupp af värnpliktige till och från
mötesplatserna, för så vidt till sådan resa åtgår en tid af mer än tio
timmar.
Stockholm den 29 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.