1
Riksdagens skrifvelse Nr 233.
Nr 233.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 maj 1912.
»■»» i Andra kammaren den 28 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående utredning om
åtgärder för bekämpande af spetälskesjukdomen i Sverige.
(Statsutskottets utlåtande nr 42.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion liar föreslagits, att Riksdagen
ville ingå till Eders Kungl. Maj:t med anhållan om att vissa åtgärder
vidtagas för att kraftigt bekämpa och slutligen utrota spetälske¬
sjukdomen i landet, såsom dels strängare föreskrifter angående de
sjukas isolering och anstaltsvård, dels uppförande af ett sjukhus för
spetälska i Dalarne och dels att internerad sjuk familjeförsörjare måtte
beredas ett till familjen utgående understöd, svarande emot den förvärfs-
förmåga familjen går förlustig genom interneringen, samt att Eders
. Kungl. Maj:t efter skedd närmare utredning ville ingå till Riksdagen
med de förslag, hvartill ärendet kan föranleda.
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»Den allmänna uppmärksamheten fästes sällan på det sakförhållan¬
det, att sjukdomen spetälska, eller lepra, ännu finnes kvar i vårt land
som en rest ifrån forna dagar, särskilt medeltiden, då den var ganska
allmänt utbredd bland vårt folk. Med något kraftigare åtgärder än
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 65 käft. (Nr 233—238.) 1
2
Riksdagens skrifvelse Nr 233.
som hittills vidtagits mot denna sjukdom, skulle den tid dock ej be¬
höfva vara långt aflägsen, då vårt folk humle helt vara befriad från
denna sjukdom. Ty så långt har numera insikten om sjukdomens art
och natur och de metoder, med hvilka den bör bekämpas, hunnit, att
man kan ha ett visst hopp om dess slutliga upphörande, under förut¬
sättning att sådana åtgärder, som läkarekonsten anvisar för detta syfte¬
mål, vidtagas. Det är för att påkalla Riksdagens uppmärksamhet här¬
på, som denna framställning göres.
Enligt kungl. medicinalstyrelsens berättelse för år 1909 funnos då
i landet 73 spetälskesjuka, Deras hemorter fördelade sig på tio län
och Stockholms stad. Det största antalet fanns i Gäfleborgs och Kop¬
parbergs län. I det förstnämnda länet finnes, som bekant, ett af staten
underhållet sjukhus för spetälska. Detta har haft eu synnerligen för¬
månlig inverkan i riktning, af sjukdomens motarbetande inom närmaste
orten, så att antalet spetälskesjuka nedgått högst väsentligt i Gäfleborgs
län under den tid sjukdomen haft bestånd. I Kopparbergs län åter,
där anstaltsvård blott i ringare utsträckning kommit till användning,
vill det synas, som om sjukdomen eu tid varit stadd i ökning och nu
i lyckligaste fall är stadd i långsam tillbakagång. Enligt en kungl.
medicinalstyrelsens framställning till Kungl. Maj:t af den 29 november
1905 kände man år 1897 från Dalarne endast 9 fall af spetälska. År
1904 voro 14 fall bekanta och i en af medicinalrådet E. Sederholm till
leprakonferensen i Bergen sommaren 1907 lämnad historik om lepran
(spetälskan) i Sverige, funnos då i Dalarne icke mindre än 26 kända
fall. Enligt underrättelse, som jag förskaffat mig från spetälskeläkaren
i Dalarne, doktor Jon Eriksson i Mora, uppgå de i spetälska sjukes
antal för närvarande till 19, sedan tre under gångna året aflidit.
Vid två särskilda tillfällen har kungl. medicinalstyrelsen gjort
framställning till Kungl. Maj:t om åtgärder till ett kraftigare bekäm¬
pande af den ifrågavarande sjukdomen. Den första är af den 18 mars
1896, då kungl. styrelsen begär dels vissa föreskrifter angående läkar¬
nas skyldighet att uppsöka och hålla register öfver spetälskesjuka, dels
föreskrifter om anstaltsvård eller annan betryggande isolering af de sjuka
och dels lättnader för de sjukas resor med järnväg.
Kungl. Maj:t besvarade denna framställning genom sitt bref af den
28 januari 1898, hvari kungl. styrelsens begäran med afseende å läkare¬
vården och lättnaderna vid resor blef tillgodsedd, hvaremot frågan om
isoleringen blott tillgodosågs såtillvida, att spetälskan i hufvudsak lik¬
ställdes med andra smittosamma sjukdomar. De skarpare tvångsåtgärder
vid fall af tredska från af anstaltsvård eller isolering behöfvande spetälske-
3
Riksdagens skrifvelse Nr 233.
sjuk, hvarom kungl. styrelsen anhållit i öfverensstämmelse med i Norge
gällande lag, blefvo ej medgifna.
Den 29 november 1905 gjorde kungl. medicinalstyrelsen en förnyad
vädjan till Kungl. Maj:t i fråga om åtgärders vidtagande för bekämpande
af sjukdomen. Denna framställning utmynnade i dels en begäran om
bemyndigande för kungl. styrelsen att uppdraga åt en läkare att vara
föreståndare för spetälskesjukvården i Dalarne, liksom en sådan ända sedan
år 1861 funnits i Hälsingland, dels en anhållan, att Kungl. Maj:t ville
aflåta proposition till Riksdagen om upprättande af ett sjukhus för spet¬
älska i Mora socken, för hvilket anläggningskostnaden beräknades till
55,000 kronor en gång och driftkostnaderna till 9,000 kronor årligen.
Kungl. Maj:t biföll framställningen ifråga om anställningen af före¬
ståndare för denna särskilda sjukvård i Dalarne, men ej i fråga om
upprättande af sjukhus.
Den framgång, med hvilken ifrågavarande sjukdom bekämpats, sär-
skildt i vårt grannland Norge, ger förhoppning om, att vi inom en ej
särdeles aflägsen framtid skulle kunna bli kvitt densamma. Skall så ske,
måste vi dock ingripa med något större energi än hittilldags. Och där¬
vid torde just de åtgärder, som kungl. medicinalstyrelsen hittills förgäfves
liäfdat, komma till beaktande. I fråga om de sjukas isolering torde det
vara uppenbart, att det ej är tillräckligt att likställa spetälskan, en oftast
genom årtionden varande, långsamt sig genom smitta spridande sjukdom,
med hastigt förlöpande, snart öfvergående smittosamma sjukdomar. Med
nuvarande förhållanden stå hälsovårdsmyndigheterna utan medel att
tvångsvis internera en spetälskesjuk, som är till uppenbar fara för sin
omgifning och i största behof af anstaltsvård, i det fall att han tredskas.
Men ett dylikt tvång bör, om det skall utöfvas, naturligtvis göras så
mjukt och så litet tryckande som möjligt. Med hänsyn härtill anser
jag kungl. styrelsens förslag att i Dalarne upprätta ett sjukhus för
spetälska vara synnerligen väl motiveradt, liksom att förlägga detta till
Mora. Enligt uppgiften från 1909 förekommo fall af denna sjukdom
visserligen i 10 af provinsens socknar, men Mora socken hade de flesta
eller 9 af sjukdomen lidande. Det är helt naturligt, att de sjuka ogärna
vilja låta internera sig i ett långt ifrån hembygden beläget sjukhus
för sin återstående lefnad. Det sker ej utan tvång förrän man helt
gjort upp sin räkning med lifvet. Men många af dessa sjuka äro vid
den vigör och i den ställning, att de äro i en viss grad arbetsföra och
kunna deltaga i omsorgen om och hysa intresse för de sina. En in¬
ternering i hembygden afstänger dem ej helt ifrån åtminstone den se¬
nare uppgiften, hvars utöfvande ännu kan göra deras lif drägligt.
4
Riksdagens skrifvelse Nr 233.
För att dessa af kung!, styrelsen framställda men ännu ej genom¬
förda åtgärder skola komma till sin rätt, på samma gång de sjuka kunna
använda sig af anstaltsvården, med den känslan, att samhället gjort allt
hvad som rimligtvis kan begäras för deifas tillgodoseende, anser jag
ännu en sak böra tillkomma. Gifvetvis möter det största svårigheterna
att förmå arbetsföra personer att låta sig intagas på sjuk vårdsanstalt af
ifrågavarande slag. År den sjuke därjämte familjeförsörjare, så är fallet
naturligtvis så mycket svårare. Utsikten att, trots en viss arbetsförhet,
försättas i overksamhet med påföljd måhända att de närmaste mista sina
utkomstmöjligheter, eller att det lilla egna hemmet spolieras, är gifvetvis
ägnad att få en människa att reagera, ju mer dess bättre hon är. Här
bör det allmänna komma till hjälp med ett understöd åt familjen, ett
understöd som svarar emot den arbetsprestation, hvarmed den sjuke
kunnat bidraga till familjens försörjande, och bör detta understöd utgå,
äfven om familjen ej skulle vara medellös.»
Riksdagen har ansett sig böra bifalla motionärens framställning, i
hvad den afser åstadkommande af utredning angående de åtgärder, som
böra vidtagas för bekämpande och utrotande af spetälskesjukdomen i vårt
land. Detta syfte finner nämligen Riksdagen vara väl värdt behjertande,
och synes frågan vara af alltför stor vikt för att dess lösning må vidare
undanskjutas.
Hvad medicinalstyrelsen i ett den 6 mars 1912 afgifvet till Riks¬
dagen af Eders Kungl. Maj:t öfverlämnadt yttrande i ärendet anfört,
finner Riksdagen vara ägnadt att ytterligare bestyrka angelägenheten
af åtgärders vidtagande för bekämpande och utrotande af spetälske-
sjiikdomen i Sverige.
På grund af hvad sålunda förekommit, får Riksdagen anhålla, att
Eders Kung]. Maj:t täcktes föranstalta om utredning angående de åt¬
gärder, som böra vidtagas för ett kraftigt bekämpande af spetälskesjuk¬
domen i landet, samt för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,
hvartill denna utredning må gifva anledning.
Stockholm den 28 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.