32
Riksdagens skrifvelse Nr 155.
Nr 155.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 21 maj 1912.
» » »i Andra kammaren den 21 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af
11 kap. 8, 24 och 38 §§ rättegångsbalken.
(Lagutskottets utlåtande nr 41 och memorial nr 68.)
Till Konungen.
Genom en den 26 januari 1912 dagtecknad proposition, nr 25, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i stats¬
rådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga vid
propositionen fogadt förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9, 24
och 38 §§ rättegångsbalken.
Det af Eders Kungl. Maj:t genom förevarande proposition framlagda
lagförslaget har icke kunnat af Riksdagen i oförändradt skick godkännas,
utan har Riksdagen i anledning af samma proposition för sin del antagit
följande:
Lag
om ändrad lydelse af It kap. 9, 24 och 38 §§ rättegångsbalken.
Härigenom förordnas, att 11 kap. 9, 24 och 38 §§ rättegångsbalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:
9 §.
Vistas svaranden å ort utom riket, må delgifningen ske i enlighet
med lagen å den utrikes orten.
Riksdagens skrifvelse Nr 155.
13
Är svaranden veterligen ur riket faren utan att upplysning kunnat
vinnas, hvar han sig uppehåller, och förekomma därjämte omständigheter,
som gifva anledning antaga, att han håller sig undan eller att han har
för afsikt att för framtiden bosätta sig i främmande land, värde stäm¬
ningen införd i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton dagar
mellan hvarje gång. Därjämte skall, där svaranden inom riket har kändt
hemvist, stämningen i hufvudskrift eller besannad afskrift fästas å hans
husdörr och uppläsas för hans husfolk, om sådant finnes, samt, där han
ej har sådant hemvist men äger fastighet inom riket, öfverlämnas till den,
som förvaltar fastigheten.
Hvad ofvan i denna § stadgas skall icke äga tillämpning för det
fall att svaranden hos rätten eller häradshöfdingen i den ort, där han
är eller senast var i riket boende, anmält viss person, som äger att för
honom stämning mottaga, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat
erhållas.
Anmälan med verkan, som nu sagts, må endast göras af den, som
då anmälan sker äger hemvist här i riket, och skall afse viss tid ej öfver¬
stigande tre år.
Har någon anmält, att viss person äger att för honom mottaga
stämning, skall sådan anmälan upptagas i förteckning, som å landet föres
af häradshöfdingen och i stad af rätten.
24 §.
Delgifves stämning enligt stadgandet i 9 § andra stycket, skall
hvad där om delgifningen är föreskrifvet vara till fullo verkställdt sist å
etthundratjugonde dagen före inställelsedagen.
38 §.
Intyg af två stämningsmän, emot hvilka ej förekommer jäf, som
om vittnen är stadgadt, galle såsom fullt bevis att delgifning blifvit så
verkställd, som intyget innehåller. Enahanda vitsord tillkomme intyg,
som meddelats af kronofogde, stadsfogde, länsman eller notarius publicus
eller af svensk konsul eller vid svenskt konsulat anställd tjänsteman, så
ock intyg af fjärdingsman, då han verkställt delgifningen efter förmans
uppdrag. Skriftligt erkännande om delgifning vare ock, där det är genom
intyg af en ojäfvig stämningsmän bestyrkt, ansedt såsom fullt bevis om
delgifningen.
14
Riksdagens skrifvelse Nr 155.
Intyg, att delgifning å utrikes ort skett, skall ock, där intygs-
gifvarens behörighet styrkes af svensk eller här i riket anställd diplomatisk
eller konsulär tjänsteman, gälla såsom fullt bevis att delgifning verkställts
så, som intyget innehåller.
Stockholm den 21 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1912. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
121768