4
Riksdagens skrifvelse Nr 125.
Nr 125.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 11 maj 1912.
» » » » Andra kammaren den 11 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utred¬
ning och förslag angående utlämnande af lån åt kom¬
muner från konungariket Sveriges stadshypotekskassa m. m.
samt om anslag till utredningens verkställande.
(Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion kar föreslagits, »att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta
utreda, huruvida och på hvad sätt den förändring skulle kunna vidtagas
i fråga om konungariket Sveriges stadshypotekskassa, att denna kassa er-
hölle rätt och genom statens ytterligare ekonomiska stöd äfven förmåga
att utlämna lån jämväl åt Sveriges kommuner, hvilken utredning för full¬
ständighetens skull äfven bör afse frågan, huruvida på annat och lämpligare
sätt en allmän lånekassa för Sveriges kommuner kan inrättas, och, såvida
utredningen därtill gifver anledning, för Riksdagen framlägga förslag i
ämnet; samt att Riksdagen för sagda utrednings verkställande må för år
1913 på extra stat under sjunde kufvudtiteln anvisa ett förslagsanslag af
fem tusen kronor.»
Föreliggande framställning sammanfaller helt och hållet med en af
samma motionär vid förlidet års riksdag väckt motion och afser alltså till
skillnad mot föregående förslag i ämnet — Indika åsyftat inrättandet af
en allmän lånekassa för Sveriges kommuner — att den ifrågasatta allmänna
utredningen skulle i första hand utmynna i en undersökning, huruvida
5
Riksdagens skrifvelse Nr 125.
och på hvilket sätt den förändring skulle kunna vidtagas i fråga om
konungariket Sveriges stadshypotekskassa, att kassan kunde utlämna lån
jämväl till Sveriges kommuner.
I afseende härå vill Riksdagen till en början erinra, att styrelsen för
nämnda kassa, enligt hvad ett dess vid förlidet års riksdag afgifvet
yttrande i ämnet utvisar, framhållit, att förutsättningen för att under form
af en till kassan hörande afdelning eventuellt anordna en här afsecld låne¬
anstalt vore den, att ifrågavarande afdelning med afseende å ansvarigheten
för ingångna förbindelser skildes från stadshypotekskassans öfriga verk¬
samhet.
För genomförande af den föreslagna anordningen har motionären
tänkt sig, att stadshypotekskassan borde från statens sida erhålla eu för¬
stärkning af sin nuvarande grundfond med 30 miljoner kronor. Styrel¬
sen för kassan skulle emellertid förblifva densamma som förut, ehuru med
något ökadt antal medlemmar.
Eu dylik förstärkning af grundfonden måste naturligtvis vara afsedd
till förmån för den nya afdelningens verksamhet och gifvet är, att, med
hänsyn särskildt till ansvarigheten för ingångna förbindelser, de båda af-
delningarna, som nämndt, böra skiljas från hvarandra. Denna omständig¬
het torde emellertid vara ägnad att ej oväsentligt försvåra en tillfreds¬
ställande lösning af den föreliggande frågan. Ty följden häraf blefve med
säkerhet den, att ett nytt slag af obligationer af i viss mån statsgarante-
rad beskaffenhet skulle komma att införas på lånemarknaden, och att
detta icke kan vara till gagn för vare sig placeringen af våra statslån
eller vår utländska kredit i allmänhet torde ligga i öppen dag.
Riksdagen har därför svårt att föreställa sig, att en lycklig lösning
af frågan skall stå att vinna på den af motionären i främsta rummet
angifna vägen. Men då frågan om beredande af förmånligare lånemöjlig-
heter, än som för närvarande äro rådande för åtminstone eu stor del af
landets kommuner, utan tvifvel är af stor vikt, något som också tydligt
ådagalägges af de upprepade framställningar till Riksdagen om utredning
i dessa afseenden, hvilka under de senare åren gjorts, anser sig Riksdagen
ej böra motsätta sig anordnandet af en utredning, hvarigenom på ett slut¬
giltigt sätt skulle kunna fastslås, om och i sådant fall hvilka möjligheter
skulle kunna förefinnas för beredande af lättnader åt kommunerna uti
ifrågavarande afseenden.
Då emellertid, såsom framgår af hvad tidigare i ärendet förekommit,
de större stadskommunerna med all sannolikhet fortfarande, som hittills,
6
Riksdagens skrifvelse Nr 125.
komma att sjkifva ombesörja upptagandet af sina lån, angår frågan egent¬
ligen de medelstora och mindre städerna äfvensom köpingar och munici-
palsamhällen samt landskommuner.
Ifrågavarande kommuners lånebehof hafva hittills, åtminstone till allra
största delen kunnat tillgodoses genom upptagande af lån inom landet
och utan tvifvel vore det ur många synpunkter önskvärdt, om så jämväl
för framtiden kunde blifva fallet. Den olägenhet, med hvilken dessa lån
ofta varit förbundna och som just utgör hufvudanledningen till klagomålen
öfver de nuvarande förhållandena, nämligen att väl hårda villkor uppställts
för lånens erhållande, torde i många fall hafva mera berott på den låne-
sökande kommunens obekantskap med lånemarknaden samt bristande känne¬
dom om hvar de bästa lånekällorna varit att finna, än på verklig knapp¬
het med afseende på för utlåning tillgängliga medel. Det vill därför
synas, som om det förtjänade undersökas, huruvida ej denna olägenhet
skulle kunna undanröjas, utan att därför en så vidtutseende åtgärd som
upprättandet af en statsunderstödd lånekassa behöfde tillgripas.
I sådant afseende förtjänar framhållas, hurusom i Tyskland en viss
sträfvan gjort sig gällande hos en del stadskommuner att genom inrättande
af förmedlingsanstalter för kommunala lån på ett enhetligt sätt sörja för
tillgodoseendet af de kommunala lånebehofven. Sålunda har nyligen där¬
städes på initiativ af det tyska stadsförbundet en dylik låneförmedlings-
anstalt utan något stöd från statens sida upprättats med uppgift att åt
de till förbundet anslutna städerna anskaffa amorteringslån på längre eller
kortare tid. Äfven här i landet kunde tänkas inrättad en dylik anstalt,
genom hvilkens bemedling respektive kommuner, hvilka därom gjorde
framställning, till äfventyra i ett flertal fall kunde erhålla lån på bättre
villkor, än som af kommunerna på egen hand kunde utverkas, och hvilken
för öfrigt kunde tillhandagå kommunerna med råd och upplysningar i hit¬
hörande ämnen.
Motionären har därjämte framhållit såsom nödvändighet, att den ut¬
redning, som kan komma till stånd, jämväl bör omfatta frågorna om sättet
att af en kommun på laglig väg uttaga fordran samt om en viss förmåns-
rättsordning emellan en kommuns å olika tider upptagna lån.
För den händelse utredningen skulle utmynna i ett förslag om med¬
delande af viss statsgaranti för en kommunal låneafdelning af konunga¬
riket Sveriges stadshypotekskassa, synes det jämväl vara för statens äfven¬
som i allmänhet för långifvarens säkerhet af behofvet påkalladt, att en
utredning af nu angifna frågor äger rum, och att förslag till bestämmel¬
Riksdagens skrifvelse Nr 125.
7
ser framlägges i samband med förslaget till ordnandet af själfva låne-
kassans angelägenheter. Därest utredningens resultat blifver ett förslag
om eu kommunal låneförmedlingsanstalt, förefinnes tydligen ej, ur syn¬
punkten af statens säkerställande, anledning att utsträcka undersökningen
till sistberörda frågor, men då dessa frågor i alla händelser gifvetvis kräfva
sin lösning, anser Riksdagen jämväl för detta fall dem böra underkastas
en utredning.
Åberopande hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i sådant fall på hvilket
sätt lättnader med afseende å upptagandet af lån skulle kunna beredas de
kommuner, som önskade att däraf begagna sig, vare sig genom anordnande
af en kommunal låneförmedlingsanstalt eller genom vidtagande af sådan
förändring i fråga om konungariket Sveriges stadskypotekskassa, att denna
kassa med stöd af särskild garanti från statens sida erkölle rätt att ut¬
lämna lån jämväl åt Sveriges kommuner, eller ock på annat lämpligt sätt,
börande denna utredning omfatta jämväl frågorna om sättet att af en
kommun på laglig väg uttaga fordran samt om en viss förmånsrättsordning
emellan en kommuns å olika tider upptagna lån.
För utredningens verkställande har Riksdagen för år 1913 på extra
stat under sjunde hufvudtiteln anvisat ett förslagsanslag af femtusen kronor.
Stockholm den 11 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.