Riksdagens skrifvelse Nr 100.
1
Nr 100.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 7 maj 1912.
— — — i Andra kammaren den 7 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående beredande af möj¬
lighet för municipalsamhällen att erhålla lån från vissa
pensionsanstalter och kassor.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7).
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 3 och 10).
Till Konungen.
Uti en • inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att åtgärder
måtte vidtagas, hvarigenom municipalsamhälle i likhet med kommun berät¬
tigas erhålla lån från af Kungl. Maj:t auktoriserade pensionsanstalter och
kassor.
I motionen har erinrats om angelägenheten af att den normala ut¬
vecklingen af våra municipalsamhällen underlättas genom eu redan från
början ändamålsenlig planläggning och förvaltning, men att erfarenheten
ådagalagt, . att denna relativt nya stadssamhällestyp har stora svårigheter
att öfvervinna för att uppnå en i ekonomiskt och administrativt hän-
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 28 käft. (Nr 100—101.) 1
2 EiJcsdagens skri/velse Nr 100.
seende så fördelaktig ställning, som densamma med Tätta borde kunna
påräkna.
En svårighet i sådant hänseende förefunnes därutinnan, att municipal¬
samhällen, i olikhet med hvad vore förhållandet med mindre städer och
kommuner, vore utestängda från den af dessa senare, med hänsyn till
möjligheten att erhålla lån på bättre villkor än i banker och lifförsäkrings-
bolag, ofta anlitade utvägen att upptaga sådana ur af Kung! Maj:t auktori¬
serade pensionsanstalter och kassor; och har i motionen framhållits, att
orsaken till detta förhållande vore, att dessa anstalters och kassors regle¬
menten icke medgåfve utlåning till ett samhälle, som i likhet med muni-
cipalsamhället icke utgjorde egen kommun.
Riksdagen har sig bekant, att svårigheter ofta yppa sig för municipal¬
samhällen att på fördelaktigt sätt fylla sina legitima lånebehof; och synes
detta i viss mån bero på, att ett flertal af de utaf Eders Kungl. Maj:t
auktoriserade pensionsanstalters och kassors reglementen beträffande rätt
till utlåning innehålla bestämmelser, som utesluta, att municipalsamhällen
kunna erhålla lån från anstalterna eller kassorna.
Ehuru Riksdagen icke förbisett, att det i följd af nu gällande be¬
stämmelser rörande uppkomsten och upphörandet af municipalsamhällena
kan ifrågasättas, huruvida municipalsamhällena i regel erbjuda den garanti
för fullgörande af med ett lån förenade förpliktelser, som vid utlåning af
ifrågavarande kassors medel bör förefinnas, anser Riksdagen det likväl
obestridligt, att municipalsamhällena, likaväl som kommunerna, i allmänhet
kunna anses erbjuda nämnda garanti.
Under sådana förhållanden finner Riksdagen det med fog kunna
ifrågasättas, huruvida icke de pensionsanstalter och kassor, för hvilka Eders
Kungl. Maj:t fastställer reglemente, böra, där icke så redan är fallet, be¬
rättigas att lämna lån till municipalsamhällen under samma betingelser
som till kommuner. Den omständigheten, att några af dessa municipal¬
samhällen kunna vara ekonomiskt svagt situerade, torde härvidlag icke
böra utgöra något hinder, då sådant lån får beviljas endast, därest
municipalsamhallé erhållit Eders Ivungl. Maj:ts medgifvande till lånets upp¬
tagande samt det ankommer på vederbörande styrelse att i hvarje sär¬
skilt fall pröfva den erbjudna säkerheten.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån åt¬
Riksdagens skrifvelse Nr 100. 3
gärder kunna vidtagas, hvarigenom af Eders Ivungl. Maj:t auktoriserade
pensionsanstalter och kassor berättigas att utlämna lån till municipal-
samhälle.
Stockholm den 7 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.