RIKSDAGENS PROTOKOLL
1912. Andra kammaren. Nr 4.
Lördagen den 3 februari.
Kl. 2 e. m.
§ 1-
Justerades de vid kammarens sammanträde den 26 nästlidne
januari förda protokollen.
§ 2.
Herr statsrådet Sandström aflämnade Kuugl. Maj:ts proposi¬
tioner:
med förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9, 24 och
38 §§ rättegångsbalken; och
med förslag till lag om ändring i vissa delar af sjölagen
samt till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 12 juni 1891,
innefattande vissa bestämmelser om sjöfynd.
Nämnda propositioner bordlädes på begäran.
§ 3.
Enligt den 29 nästlidna januari fattadt beslut företogos nu
val af sex revisorer för deltagande uti innevarande års gransk¬
ning af statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning äfvensom af tre suppleanter för dessa
revisorer; och befunnos efter valförrättningarnas slut följande
ledamöter af Riksdagens Andra kammare hafva blifvit utsedda
till
Revisorer:
herr Byström,
» Ericsson i Vallsta,
» Eriksson i Grängesberg,
» Nilsson i Bonarp,
Andra kammarens protokoll 1912. Nr 4.
Nr 4.
2
Lördagen den 3 februari.
herr Rydén och
» Ström,
hvar och en med 196 röster.
Suppleanter:
herr Jansson i Edsbäcken med 187 röster,
» Lindberg > 186 » och
» Olsson i Broberg » 181 »
Närmast i röstetal kom herr Rune med 8 röster.
§ 4.
Vidare anställdes val af dels tjugufyra valmän för utseende
af revisorer och revisorssuppleanter för granskning af riksbankens
afdelningskontors i landsorten räkenskaper och förvaltning, dels
ock sex suppleanter för dessa valmän; och utsågos därvid till
Valmän:
herr Andersson i Skifarp,
» Berglund,
» Bosson,
» Bäckman,
» Danielsson,
» Ekman,
» Forsberg,
» Hage,
» Hansson i Solberga,
» Ingvarsson,
» Juhlin,
» Kronlund,
■» Larsson i Västerås,
» Lundell,
» Magnusson i Kalmar,
> Mossberg,
» OLson i Berg,
» Olsson i Blädinge,
» Persson i Norrköping,
» Runefors,
» Rydén,
» Röing,
» Uddenberg och
» Wiklund i Brattfors,
hvar och en med 190 röster.
Lördagen den 8 febrnari.
8 Nr 4.
Suppleanter:
herr Bengtsson i Göteborg,
» Widlund,
» Andersson i Fallsberg,
» Erlansson,
* Persson i Tofta och
» Sundström,
hvar och en med 166 röster.
Ordningen mellan suppleanterna bestämdes, sådan densamma
här ofvan angifvits, genom lottning.
§ 5.
Justerades protokollsutdrag angående de i nästföregående två
paragrafer omförmälda valen.
§ 6.
Herr statsrådet Schotte aflämnade Kungl. Maj:ts proposition
angående öfverförande af visst belopp till den i 19 § af lagen
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
den 4 juli 1910 omförmälda fond.
Ifrågavarande proposition blef på begäran bordlagd.
§
Föredrogos hvar för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord
hvilande propositioner; och hänvisades därvid till bankoutskottet
propositionen med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 § i
lagen om bankrörelse.
Till lagutskottet öfverlämnades härpå propositionerna:
med förslag till lag, innefattande ändring i 24 kap. 7 §
rättegångsbalken; och
med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsöknings-
lagen m. m.
§ 8.
Vidare föredrogos hvar efter annan de på kammarens bord
liggande motionerna; och remitterades därvid till jordbruks¬
utskottet herr Carlsons i Herrljunga motion, nr 225.
Nr i.
4
Lördagen den 3 februari.
Till behandling af tillfälligt utskott hänvisades motionerna
nr 226 af herr TVinberg m. fl. och nr 227 af herr Winberg.
§ 9.
Ordet lämnades härefter på begäran till
Svar å inter- Hans excellens herr ministern för utrikes ärendeua Ehren-
pellation. svärd, som anförde: Herr talman, mina herrar! Med kamma¬
rens tillstånd har en ärad representant på skånebänken till
mig framställt följande frågor:
1) Har det sedan ombildningen af vårt utrikesdepartement
år 1906 visat sig, att utrikesdepartementets handelsafdelning
samt vår diplomatiska och konsulära kår på ett tillfredsställande
sätt fyller sina handelspolitiska uppgifter?
2) Efter hvilka principer har den ekonomiska utbildningen
af utrikesdepartementets tjänstemän ägt rum sedan år 1906?
3) Kan det påvisas, att genom utrikesdepartementets han¬
delsafdelning landets export befordrats?
Då jag nu går att besvara dessa frågor, vill jag förutskicka
den anmärkningen, att den första och den sista af dessa frågor
på grund af sin natur undandraga sig ett exakt besvarande, hvar¬
till ju äfven kommer det ömtåliga förhållandet, att interpellanten
af mig begärt ett allmännare omdöme rörande hela den kår, för
hvilken jag står i spetsen och hvilken jag själf under den tid
frågan afser tillhört. Att dessa båda frågor, den första och den
sista, stå i ett visst inbördes sammanhang med hvarandra gör
också, att jag ber att på en gång få besvara dem båda och
således icke i den ordning frågorna af interpellanten uppställts,
något, som jag hoppas interpellanten icke må illa upptaga.
Vid genomförandet af utrikesdepartementets ombildning år
1906 leddes man af önskan om en intimare samverkan mellan
diplomat- och konsulatväsendet, till följd hvaraf befattningen
såsom högste ledare af konsulatväsendet i de olika länderna
uppdrogs med endast två undantag åt beskickningschefen. Tyd¬
ligen åsyftades härigenom, att äfven handelspolitiska intressen
måtte så kraftigt som möjligt omhändertagas af våra beskick¬
ningar.
Till en början vill jag uttala, att ett närmare studium af
utrikesdepartementets arkiv utan tvifvel skall bära vittne därom,
att vida större uppmärksamhet nu ägnas åt allmänna handels¬
politiska frågor. Detta är dock säkerligen ej blott en följd af
departementets omorganisation, utan sammanhänger med tidens
allmänna anda.
För att nu närmare gå frågan in på lifvet vill jag något
beröra arten af den verksamhet, som utvecklas af våra diplo-
Lördagen den 3 februari.
B Nr 4.
mäter och konsuler, i hvad den afser främjandet af landets han¬
delspolitiska intressen.
Jämlikt konsulatförordningen åligger det generalkonsuler,
däri inbegripet alla beskickningschefer utom dem i London och
S:t Petersburg, konsuler och lönade vicekonsuler, som förestå
vicekonsulat, att afgifva årsberättelse, hvari skall lämnas en på
statistiskt eller annat tillgängligt material grundad redogörelse
för Sveriges handels- och sjöfartsförhållanden inom verksamhets¬
området äfvensom en sammanfattning af näringslifvets utveck¬
ling inom området, särskildt med tillämpning å Sveriges intres¬
sen. Dessutom åligger det berörda myndigheter att till utrikes¬
departementet inberätta, hvad de inom området för sin ämbets-
uppgift i handelsekonomiska frågor inhämta eller iakttaga.
Handelsattachéerna, som äro tre till antalet och för närvarande
anställda vid beskickningarna i Konstantinopel, Tokio och Buenos
Aires, tillkommer bland annat att till departementet inkomma
med rapporter rörande de alster af svensk industri, som borde
kunna vinna afsättning i det främmande landet, samt rörande
sådana artiklar, som skulle lämpa sig för tillverkning i hem¬
landet.
De meddelanden, som till följd af ofvannämnda föreskrifter
inkomma till utrikesdepartementet från beskickningar, konsulat
och handelsattachéer, tillställas, efter att hafva granskats och
bearbetats af handelsafdelningen, i lämpliga delar de i frågan
intresserade eller offentliggöras, då sådant befinnes lämpligt,
genom tidskriften Svensk export, facktidskrifter eller tidningarna.
Handelsafdelningen öfvervakar, att ifrågavarande meddelanden
inkomma till departementet. Föreningar, bolag och enskilda
anlita handelsafdelningen för införskaffande af upplysningar i
handelsangelägenheter samt för reklamationer. I stor utsträck¬
ning hän vän der sig allmänheten numera äfven direkt till be¬
skickningar och konsulat för erhållande af kommersiella informa¬
tioner.
Mycket kan nu vara att säga om ordnandet af det s. k.
kommersiella informationsväsendet. Det kan ifrågasättas, om de
s. k. årsberättelserna spela så stor roll. På det område, hvar¬
med vi nu sysselsätta oss, äro efter min mening snabba uppgifter
framför allt af vikt. en fordran, som årsberättelserna med deras
vidlyftiga sammanförande af en mängd statistiskt material icke
kunna efterkomma. Det kan äfven ifrågasättas, om icke en sär¬
skild periodisk publikation borde af utrikesdepartementet, i lik¬
het med hvad som sker i åtskilliga andra länder, utgifvas för
offentliggörandet af inkommande kommersiella upplysningar.
Jag skall, då jag fått tillfälle att inhämta intresserades meningar
och råd, taga denna fråga i öfvervägande. Emellertid torde det
få anses otvifvelaktigt, att utrikesdepartementets handelsafdelning
med biträde af beskickningarna, konsulaten och handelsattaché-
Svar d inter¬
pellation.
(Forts.)
3fr 4.
6
Lördagen den 3 februari.
Svar å intet- ernå i sin mån bidrager till att svenska industriidkare hållas
pellation. underrättade om de utländska marknaderna.
(Ports.) Den ärade interpellanten har särskildt framhållit, hurusom
Danmarks export öfverstege Sveriges, i det att Danmarks i me¬
deltal under åren 1908—1909 uppgått till 606—609 miljoner
kronor, medan Sveriges under det senaste år, för hvilket statistik
varit tillgänglig, uppgått till endast 482 å 473 miljoner. Detta
torde bero på ett förbiseende från den ärade interpellantens sida.
Den danska statistiken skiljer mellan en specialstatistik, upptagande
införsel af varor till förbrukning inom landet och utförsel af
inländska varor, samt en generalstatistik, upptagande totalsiffrorna
för import och export och hvari således äfven upptagas sådana
varor, som endast införas för transit och sedan åter utföras.
Interpellanten har synbarligen hämtat sina uppgifter från denna
generalstatistik. Enligt danska specialstatistiken, som närmast
motsvarar vår statistik, utgjordes åter utförseln under 1908 af
439,5 miljoner och under 1909 af 443,8 miljoner, och var den
således ej obetydligt lägre än Sveriges under samma år. Att
Sveriges handelsomsättning under nämnda år varit i sjunkande
finner sin förklaring i den allmänna depressionen på världs¬
marknaden. Med tillfredsställelse kan man emellertid konstatera,
att handelsomsättningen under 1910 öfverstigit närmast föregå¬
ende års omsättning, och enligt senast tillgängliga uppgifter
skulle utförseln af svenska varor under nästlidet år varit större
än under något föregående och uppgående till omkring 650
miljoner kronor.
I hvad mån förtjänsten om utvecklingen af vår export kan
tillskrifvas handelsafdelningen och vår utrikesrepresentation är
naturligtvis omöjligt att närmare angifva. Andra orsaker —
vår industris utveckling, skapande af transmarina linjer m. m.
— hafva naturligtvis härtill i främsta rummet medverkat. An-
märkningsvärdt är dock, att exporten af svenska varor betydligt
ökats till de länder, där till följd af omorganisationen 1906
diplomatisk eller lönad konsulär representation upprättats, samt
till Ryssland, där den konsulära representationen samtidigt väsent¬
ligt förstärkts. Detta förhållande framgår af följande ur kom-
merskollegii officiella statistik hämtade uppgifter rörande expor
ten af svenska varor till ifrågavarande länder under åren 1906
och 1910. Således utgjorde i runda krontal exporten till Euro¬
peiska Ryssland år 1906 7,480,000 samt år 1910 17,716,000; till
Japan och Kina år 1906 2,668,000 samt år 1910 6.946,000; till
Argentina år 1906 1,806,000 samt år 1910 5,183,000 samt till
Australien år 1906 3,700,000 mot år 1910 8,894,000. Jag är
således benägen att hysa den mening, att handelsafdelningen
och våra utomlands varande tjänstemän sökt att väl fylla sina
plikter i afseende å deras handelspolitiska uppgifter, samt att
Lördagen den it februari.
7
Sr 4.
erfarenheten synes gifva stöd åt detta omdöme, i hvad särskilt
rör arbetet på ökandet af vår export.
Är härmed emellertid sagdt, att allt är så väl beetälldt, att
icke något ytterligare kunde åtgöras? Ingalunda. Tvärtom är
det min lifliga öfvertygelse, att vi ännu befinna oss endast på
ett försöksstadium och att vi måste sträfva att allt kraftigare
utveckla och fullkomliga de organ, som äro satta att fylla ifråga
varande viktiga uppgifter.
Till en början må framhållas, att den ärade intorpellanten
i det anförande, som åtföljde interpellationens framställande, utan
tvifvel pekat på en sårbar punkt, då han berörde vår aflönade
konsulskårs fåtalighet.
Jag är nämligen lifligt öfvertygad, att vår konsulskår be-
höfver stärkas likasom äfven att vissa åtgärder till arbetets
underlättande äro af behof vet påkallade. Jag har därför ock
den 22 sistlidne december anmält behof vet häraf för Kungl.
Maj:t samt begärt och erhållit rätt att tillkalla sakkunniga för
utarbetande af förslag i ofvannämnda syfte — något, hvarom
jag äfven i statsrådsyttrandet vid reglerandet af utgifterna under
tredje hufvudtiteln erinrat. Arbetet härom pågår för närva¬
rande.
En annan brist är säkerligen, att utrikesdepartementet och
dess handelsafdelning icke stå i stadig samverkan med handelns
och industriens män. Den praktiska erfarenheten kan ingen på
dessa områden undvara, och jag känner själf saknaden häraf
vid behandlingen af de frågor, som kunna föreligga. Något
kan detta utfyllas genom att man söker träda i personlig för¬
bindelse med näringslifvets målsmän, men det är klart, att upp¬
lysningar, inhämtade på den väg jag nämnt, alltid bära ett till¬
fällighetens och osäkerhetens kännemärke. Jag har därför äfven
under sistlidne höst i samråd med chefen för finansdepartemen¬
tet tagit initiativ till upprättande af ett handelsråd, bestående af
ett visst autal af Kungl. Maj:t utsedda representanter för handel
och näringar. I dessas yttranden och råd kommer ministern för
utrikes ärendena säkerligen att erhålla ett godt stöd, och deras
erfarenhet kan — så hoppas jag — bli till god vägledning.
Det torde säkerligen ej heller dröja länge, innan denna institu¬
tion kan blifva en verklighet.
Jag döljer icke för mig själf, att ifrågavarande ärendens
splittring mellan utrikesdepartementet, finansdepartementet och
kommerskollegium är till men vid deras behandling. Trots de
reformer, som inom den nuvarande ordningens ram kunna göras,
kvarstår alltjämt oförminskadt behofvet af ett särskildt handels¬
departement, men då ett närmare ingående på denna fråga
skulle föra mig alltför långt, vill jag här endast antyda den på
sätt som nu skett.
Men frånsedt nu berörda förslag, återstår ännu en mycket
Svar d inlvr
pellation
(Forts.)
Kr 4.
8
Lördagen den 3 februari.
Svar å inter- viktig fråga, som kräfver sin lösning. Jag afser härmed den
Pollution. arKjra i ordningen af interpellantens frågor eller den rörande
(Forts.) den ekonomiska utbildningen af utrikesdepartementets tjänstemän.
Då vi ej äga någon statsvetenskaplig examen, har helt na¬
turligt juridisk examen, vare sig juris kandidatexamen eller
kansliexamen, kommit att sedan ålder uppställas som kompetens¬
villkor för inträde i utrikesdepartementets tjänst. Sedan år 1906
har det i allmänhet därjämte fordrats, att de unge konsuls-
aspiranterna genomgått utländsk handelshögskola, hvarjämte
diplomataspiranterna beordrats till tjänstgöring å något större
konsulat.
Äro nu dessa fordringar till fyllest för den utbildning i han-
delsekonomiska ting, som kan anses erforderlig? Förvisso icke.
Redan den föregående regeringen hade sin uppmärksamhet
fästad å denna fråga likasom i allmänhet å uppställandet af
skärpta fordringar för inträde i utrikesdepartementets tjänst,
och i februari 1908 erhöll landshöfdingen Hammarskjöld i upp¬
drag att utarbeta förslag till bestämmelser i ämnet.
Emellertid har landshöfding Hammarskjöld sedan dess varit
upptagen af ett så stort antal mer än vanligt maktpåliggande
värf, att detta uppdrag, utan att någon som helst skuld ligger
honom till last, kommit att undanskjutas.
Då jag själf är varmt intresserad att bidraga till höjande
af kunskapsnivån hos våra blifvande diplomater och konsuler,
särskildt hvad folkrätt, national- och handelsekonomi samt främ¬
mande språk angår, var det en af mina första åtgärder efter
mitt tillträde till mitt nuvarande ämbete att hos landshöfding
Hammarskjöld förhöra mig, när han kunde förväntas slutföra
sitt arbete. Då det visade sig, att han på grund af ytterligare
en del uppdrag, som ej tålde uppskof, icke kunde medhinna
detta förrän i lyckligaste fall långt fram på detta år, anmodade
jag honom att sammanfatta sina tankar i en skriftlig P. M.,
hvilken kunde tjäna till ledning vid kommande arbeten. Sedan
landshöfding Hammarskjöld i slutet af december 1911 inkommit
med en sådan P. M., har jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndi¬
gande tillkallat särskilda sakkunniga för att under omedelbar
ledning af mig slutföra arbetet, och hoppas jag, helst arbetet
redan är i gång, att det ej skall dröja länge, innan jag blir i
tillfälle att anmäla ärendet för Kungl. Maj:t till slutligt afgö¬
rande. Jag kan redan nu utlofva den ärade interpellanten, att
därvidlag fordringarna å insikter i handelsekonomiska ämnen
icke skola förbises.
Med dessa ord tror jag mig ha besvarat den ärade inter¬
pellantens förfrågningar.
Härpå yttrade:
Lördagen den 8 februari.
9 Nr 4.
Herr Sommelius: Herr talman, mina herrar! Jag har den Svar d intet
äran att till hans excellens herr ministern för utrikes ärendena petition.
framföra mitt vördsamma tack för det upplysande svaret på (Ports.)
den af mig framställda interpellationen. Jag tillåter mig för¬
klara, att den af honom framställda vidsynta uppfattningen af
hela detta ärende vittnar om, att utrikesdepartementet och spe¬
ciellt dess handelsafdelning ligga i händer, till hvilka man kan
ha det allra bästa förtroende.
Då 1906 års kommitté, som hade fått till uppdrag att vid¬
taga åtgärder för en omorganisation af utrikesdepartementet,
skulle påbörja sitt arbete, förklarades, att hur utmärkt en organi¬
sation än vore och hur väl den än skulle kunna arbeta, så
skulle dess resultat bli föga eller intet, om man icke på samma
gång kunde försäkra sig om fullt kompetenta och praktiska
personer att utföra arbetet. Då nu hans excellens utrikesminis¬
tern i siu framställuing under tredje hufvudtiteln har gjort ett
uttalande om önskvärdheten af ytterligare fullkomning af 1906
års kommittés arbete och därför äfven gjort framställning om
ökade löneförmåner, tillät jag mig göra en hemställan i en fråga,
som jag visste var föremål för mycket stort intresse icke blott
inom kammaren, utan äfven i hela landet. Den uppfattningen
har hans excellens också gifvit mig rätt i, att det är en fråga,
som är af största vikt. Det omständliga svar jag fått är till¬
räcklig borgen för, att hans excellens till fullo förstått och
uppskattat vikten af, att Sveriges export till utlandet på allt
sätt befrämjas.
Men, mina herrar, det är icke nog med att inse, att denna
export till utlandet bör befrämjas, utan det måste äfven stå klart
för oss, att detta endast kan ske genom aflönade, praktiska och
dugliga personer. Den kompetens, som här af hans excellens
blifvit framställd såsom nödvändig för den konsulära och diplo¬
matiska beskickningen, har tydligt visat, att i det afseendet åt¬
skilligt fattas för närvarande. De belopp, som ställas till utrikes¬
departementets förfogande för aflönande af konsuler, äro också
så obetydliga, att jag anser det omöjligt äfven för hans excellens
utrikesministern att under sådana förhållanden kunna göra något
verksamt. Det vore emellertid i allra högsta grad af behofvet
påkalladt, att kammaren ville stödja den uppfattning, som kom¬
mit till uttryck i hans excellens’ uttalande, och för hvilket jag
frambär mitt vördsamma tack.
Herr Lundström i Göteborg: Herr talman! Jag skulle
vilja med några ord understryka det sista, som herr Sommelius
nyss yttrade, och då hittills tyvärr intresset särskildt för våra
utrikesfrågor, vår diplomati och vårt konsulsväsen icke varit så
synnerligen stort hvarken i Riksdagen, i pressen eller hos allmän¬
heten, torde det vara tillåtet för den, som möjligen kan vilja
Nr 4. 10
Lördagen den 3 februari.
Svar d inter- det, att draga sitt strå till stacken. Det förefaller mig vara all
pellation. deles gifvet, och jag tänker det erkännes af de allra flesta, att
(Forts.) (3eil ordning, som tillkom 1906, var ett hastverk och i mångt
och mycket behöfver grundligt omarbetas. Man behöfver exempel¬
vis endast se på det egendomliga förhållandet, att många svensk¬
födda konsuler, ja, till och med consules missi, stå under en ut¬
ländsk förmans lyduo, för att förstå, huru ofta det händer på
de svenska konsulaten, att ett utländskt intresse, kanske rent
af ett privat utländskt intresse, står alldeles bestämmande hos
förmannen gentemot den underordnade svenske konsulns åsikt.
Det är alldeles klart, att det ofta rent af blir så — för husfredens
skull — på konsulaten, att det svenska intresset i mångt och
mycket får stå tillbaka. Detta är någonting, som utan tvifvel
så snart som möjligt måste ändras, och det är helt säkert hans
excellens utrikesministern mer än någon annan här väl bekant,
huru klagomål åter och åter göra sig gällande just beträffande
detta förhållande.
Men detta förhållande spelar in äfven på ett annat område.
Det uppmuntrar icke precis till att gifva sig in på konsulskarri-
ären, om man efter åtskilliga år inom densamma har utsikten,
att, när man ändtligen får en mer eller mindre fast ställning,
man ganska länge får sortera under utländska personers förman¬
skap. För närvarande förefaller det därför viktigast, att, om
vi skola kunna upphjälpa konsulsväsendet, arbeta för exporten,
öfver hufvud taget upphjälpa karriären inom konsulskåren, så att
verkligt dugande unge män bli hågade att gifva sig in på denna
i och för sig icke synnerligen lockande eller gifvande karriär,
vi dels söka göra själfva arbetet trefligare och säkrare, som jag
nyss antydde, dels också göra själfva karriären säkrare. Det är
icke tvifvel om, att det då och då kan vara bra att få in i en
ämbetsmannakarriär utifrån en person, som har på ett alldeles
särskild! sätt under sin föregående bana utmärkt sig, och som
kan vara en särskild vinst för den beträffande grenen af stats¬
förvaltningen. Jag vet mycket väl, herr talman, att rikdags-
ordningen förhindrar mig att här framdraga något som helst
exempel i detta hänseende, vore det än aldrig så nära liggande.
Men den allmänna principen torde af hvar och en kunna er¬
kännas, att det öfver hufvud taget — och det gladde mig att
höra, att hans excellens utrikesministern betänkt detsamma —
är nödvändigt både för karriärens skull och för att konsulskåren
skall kunna fylla sitt värf fullt, att skapa flere aflönade konsuler.
Det torde utan tvifvel kunna sägas, att det är någonting oer¬
hördt, att vi i den stad, som passeras af de flesta svenskar i
världen, Liverpool, icke ha aflönad konsul. Det torde också
vara något oerhördt, att vi i den stad, som näst efter Stockholm
hyser de flesta svenskar, Chicago, heller icke ha någon aflönad
svensk konsul. Det torde väl också vara ganska olämpligt, att
Lördagen den 8 februari.
11 Nr 4.
den gamla stolta handelsrepubliken Hamburg bar eu svensk Svar d inter
representation, där notoriskt konsulslönen icke räcker till för en Petition.
fullt lämplig svensk representant. (Forts.)
Det synes mig verkligen vara i sparsambetens intresse, om
mycket snart hela denna konsulatfråga blefve så ordnad, att vi
verkligen finge eu rad konsulat, flera till antalet och bättre aflö-
nade. Den regering, som nu sitter, bar från den föregående
regering, hvars främste man var densamme som i den nuvarande
regeringen, ärft frågan om vår diplomati och vårt konsulatväsen,
hvilken fråga ju framlades af den förra liberala regeringen. Det
synes mig därför i viss mån vara anledning hoppas, att den
nuvarande regeringen skall rätta och bättra hvad som då i hast
icke hann blifva fullgodt.
Jag nämnde, att det utan tvifvel är i sparsamhetens intresse
att skaffa många och väl aflönade konsulat, ty det betalar sig
synnerligen väl för Sverige. Det är också i bästa mening ett
kulturförsvar, om vi få många, som nitiskt och energiskt ute i
världen bevaka Sveriges intressen. Det synes mig därför vara
en fråga, som alldeles särskildt bör ligga den regering på hjärtat,
som kommit till makten, i sparsamhetens och det så kallade
kulturförsvarets tecken.
Herr Jeansson i Kalmar: Herr talman! Då af det svar,
som hans excellens lämnade, synes framgå, att meningen vore
att vid omarbetandet af konsulatförordningen inrätta flera af¬
lönade konsuler, och då den följande talaren också yttrade sig i
den riktningen, så skall jag be att däremot få göra en liten
invändning.
Jag vill då säga, att nog må flera aflönade konsulsbefatt-
ningar inrättas, men det bör vara en viss varsamhet i det af-
seendet. Det är ju så, att ett land kan erhålla oaflönade kon¬
suler, som fullt ut lika bra, ja, många gånger bättre än de af¬
lönade kunna tillvarataga landets intressen. Denna synpunkt
framhölls på sin tid, när konsulatförordningen omarbetades, och
jag har litet erfarenhet i den vägen, då jag själf är konsulär
tjänsteman för England sedan många år tillbaka. Jag vet, huru
detta stora land, England, ordnat sitt konsulatväsen; och när ett
sådant land som detta, som arbetar på en så bred kommersiell
basis och har en så stor erfarenhet på detta område, kommit på
det klara med, huru detta arbete bäst skall ordnas, när ett
sådant land använder oaflönade konsuler i så stor utsträckning,
så tror jag, att det för vårt land icke kan vara lämpligt att
kasta bort ett system, som för oss är både ändamålsenligt och
billigt. Men hvad man bör ha för ögonen är, att vid val af
konsuler de lämpliga männen väljas. Om till konsul eller vice
konsul skall väljas en person på platsen, så bör man söka att
verkligen erhålla den rätta personen, som kan intressera sig för
Nr i.
12
Lördagen den 3 februari.
Svar å inter- det land, som han representerar. Om man utser en person med
dilation, ställning och inflytande, som under många år varit bosatt på
(Ports.) platsen, så kan han göra sitt inflytande mera gällande än eu af-
lönad konsul, som ditsändes. Jag tror verkligen, att man icke
alltför mycket bör slå in på den bogen att tillsätta aflönade i
stället för oaflönade konsuler, ty helt säkert vinner man därmed
icke hvad man syftar till, utan förlorar kanske i stället.
Då ett par föregående talare så starkt påpekat, att man
borde slå in på en annan bog, så har jag velat göra denna
lilla erinran.
Herr Sommelius: Jag begärde ordet för att uttala en mot
den siste ärade talarens mening stridande åsikt. Jag har näm¬
ligen den uppfattningen, att de kraf, som numera ställas på ett
lands konsuler, i mänga fall endast kunna fyllas af sådana
konsuler, som äro tillräckligt aflönade. Numera låter ett land i
de flesta fall förverkliga sina handelspolitiska syften genom sina
egna konsuler; och det kan därvid endast till en viss grad till
dessa befattningar begagna sig af personer af främmande natio¬
nalitet. Det fordras numera af en konsul att taga reda på verk¬
samhetsgrenarna i det främmande landet, att taga reda på af-
löningsförhållanden, att taga reda på försäljningsförhållanden
och andra förhållanden, som sammanhänga med det främmande
landets näringslif; och jag försäkrar er, mina herrar, att när det
gäller vissa affärsgrenar, så kunna nog inhemska konsuler lämna
uppgifter, men när det gäller det egna fäderneslandets intressen,
så får en sådan konsul iakttaga en viss försiktighet. Man får
icke af en sådan konsul begära, att han i dylika fall skulle drifva
propaganda för det främmande landets varor, ty det skulle stöta
på motstånd. Skall något därför kunna göras för vår export,
så tror jag, att den enda riktiga vägen är den, som hans excel¬
lens nyss framhöll, nämligen att söka fullkomna det system,
som sattes i gång 1906, som gick ut på att man ökade, ständigt
ökade antalet konsuler och bättre aflönade dem, så att en högre
och rikligare ersättning kunde lämnas för ett intensivare arbete.
Herr Jeansson i Kalmar: Herr talman! Jag skall be att
med några ord få bemöta den sista talaren. Han synes tro, att
eonsules electi icke skulle ha samma skyldigheter som de sända
konsulerna. Men de ha alldeles samma skyldigheter. Äfven de
förra få taga reda på afsättningsmöjligheterna för ett land. Jag
kan af erfarenhet intyga, att man får lämna uppgifter, om något
är att göra för respektive land, och jag är öfvertygad om, att,
därest förmannen håller efter de underordnade konsulstjänste-
männen, dessa komma att fungera som de böra. Hufvudsaken
är — som jag i mitt föregående anförande tillät mig påpeka —
att man vid valet af representanter träffar det råtta. Naturligt-
Lördagen den 3 februari.
18 Nr é.
vis erkänner jag, att, om specialister, om dugande, framstående Svar d inter
personer kunde skickas till respektive platser i alla världens Pollution.
hörn, detta skulle vara en utmärkt sak. Men jag ber er, mina (Port8-)
herrar, betänka, hvad det skulle kosta, om vi öfverginge från
systemet med i allmänhet oaflönade konsulstjänstemän till ett
sådant med i regel aflönade. Jag tror icke, att något land i
världen gifvit sig in på detta, utan alla ha de tänkt på kost¬
naderna. Jag vill sålunda icke motsätta mig, att antalet aflönade
konsuler ökas, men att helt och hållet kasta om från den ena
principen till den andra, anser jag icke vara lyckligt.
§ 10.
Upplästes två till kammaren inkomna, så lydande protokoll:
o
År 1912 den 31 januari sammanträdde den nämnd, som
äger att döma,‘huruvida högsta domstolens samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas, hvarvid
röstades öfver följande proposition:
»Den, som vill, att omröstning på det i 69 § riksdagsord¬
ningen föreskrifna sätt skall anställas till uteslutande af någon
bland högsta domstolens ledamöter, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blifva högsta domstolens samtliga ledamöter
bibehållna;»
Och befunnos efter omröstningens slut, sedan voterings-
sedlarna öppnats, rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 0;
Nej — 48;
i följd hvaraf nämnden ansett högsta domstolens samtliga leda¬
möter böra vid deras ämbeten bibehållas.
A. Hansson i Solberga. G. F. Östberg.
S. H. Kvarnzelius. Axel Vennersten.
År 1912 den 31 januari sammanträdde den nämnd, som
äger att döma, huruvida regeringsrättens samtliga ledamöter
gjort sig förtjänte att i deras viktiga kall bibehållas, hvarvid
röstades öfver följande proposition:
»Den, som vill, att omröstning på det i 69 § riksdagsord-
Nr 4. 14
Lördagen den 3 februari.
ningen föreskrifna sätt skall anställas till uteslutande af någon
bland regeringsrättens ledamöter, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blifva regeringsrättens samtliga ledamöter bi¬
behållna ;»
Och befunnos efter omröstningens slut, sedan voterings-
sedlarna öppnats, rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 0;
Nej — 48;
i följd hvaraf nämnden ansett regeringsrättens samtliga leda¬
möter böra vid deras ämbeten bibehållas.
A. Hansson i Solberga. G. F.^Östberg.
S. H. Kvarnzelius, Axel Vennersten.
Jämte det nämnda protokoll lades till handlingarna, beslöt
kammaren, att deras innehåll skulle delgifvas Riksdagens kansli¬
deputerade med anmodan att låta i ämnet uppsätta och till kam¬
rarna afgifva förslag dels till den skrifvelse, som borde till Ko¬
nungen aflåtas, dels ock till paragraf i riksdagsbeslutet.
§ 11.
Afgåfvos följande nya motioner, nämligen af:
herr Martin:
nr 228, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning
m. m. i fråga om de till Danviks hospital utgående s. k. re-
kognitionsafgifter;
nr 229, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utfärdande
af vissa bestämmelser, afseende lättnader vid inbetalning af ut-
skylder;
nr 230, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående vissa änd¬
ringar i gällande resereglemente; och
nr 231, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning
i fråga om underofficerskårens ställning och uppgift;
herrar Nilsson i Kristianstad och Thorsson, nr 232, om skrif¬
velse till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett nytt slag af
postanstalter;
Lördagen den 3 februari.
16 Nr 4.
herr Jeansson i Kalmar, nr 233, om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående fördjupande af farleden i Kalmarsund;
herrar Bäckström och Wikström, nr 234, om skrifvelse till
Kungl. Maj:t i fråga om underlättande af jordupplåtelser för
egna hem å kronomark i Norrland;
herr Forssell, nr 235, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angå¬
ende upphäfvande eller suspension af vaccinationstvånget;
herr Olsson i Blädinge, nr 236, om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder mot jordkulturens ödeläggelse genom
försumpning; samt
herrar Wedin och Widén, nr 237, om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder i syfte att för arrendatorer af vissa
fastigheter i Norrland och Dalarne underlätta fastigheternas för¬
värfvande med äganderätt.
Nämnda motioner bordlädes på begäran.
§ 12.
Till bordläggning anmäldes lagutskottets utlåtanden och
memorial:
nr 1, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
med förslag till lag, innefattande ändring i 2 kap. 3 § kyrko¬
lagen;
nr 2, med anledning af remiss från Första kammaren af en
utaf grefve J. W. Spens väckt motion;
nr 3, med anledning af remiss från Andra kammaren af en
utaf herr C. Lindhagen m. fl. väckt motion;
nr 4, i anledning af justitieombudsmannens framställning
till Riksdagen angående ändring af bestämmelserna om danaarf;
nr 5, i anledning af justitieombudsmannens framställning
om ändring af 16 kap. 10 § rättegångsbalken; och
nr 6, i anledning af verkställd granskning af justitieombuds¬
mannens ämbetsförvaltning.
§ 13.
Justerades protokollsutdrag.
Sr 4.
16
Lördagen den 3 februari.
§ 14.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Enderstedt under 3 dagar fr. o. m. den 3 febr.,
» Carlson i Herrljunga »
» Starbäck »
» Ekman »
> Widén »
» Ingvars son __ »
> Gustafsson i Örebro »
6 » » » 5 »
2 » » > 5 »
den 5 febr.,
2 dagar fr. o. m. den 4 febr.,
4 » » » 3 » och
3 » » » 8 » .
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4,7 e. m.
In fidem
Per Cronvall.
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1912.