RIKSDAGENS PROTOKOLL
1912. Andra kammaren. Nr 19.
Lördagen den IG mars.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Herr statsrådet Schotte aflämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
angående försäljning af två markområden, tillhöriga Västemorr-
lands regementes förra öfningsplats Sånga mo,
angående öfverlätnnande till landtförsvaret af viss del af den
inom staden Västerås belägna kronolägenheten Kungsängen,
angående pension å allmänna indragningsstaten åt arbeterskorna
Ollas Greta Mattsdotter, Augusta Maria Norström, Johanna Matilda
Zetterberg, Erikhans Brita Ersdotter och Erikhans Anna Ersdotter,
angående pension å allmänna indragningsstaten för f. d. smedsmäs¬
taren J. J. Lundbergs änka Kristina Sofia Lundberg, född Appelgren,
med förslag till förordning om ändrad lydelse af 54 § 1 mom.
i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmydigheter och för¬
farandet vid taxering,
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter ar¬
betaren Carl Johan Holmstedt från Solberget,
angående bidrag af statsmedel till aflösning af vissa frälse-
räntor,
angående utsträckning af tiden för anmälan om inlösen af
skattefrälseräntor,
angående ordnande af den högre skogsundervisningen m. in.,
angående upplåtande af lägenheter från förra majorsbostället
Tostarp nr 2 med Råröd nr 1 och Lierna nr 1 i Kristianstads
län, och
angående upplåtande af lägenheter från förra militieboställena
Norra Ostbro nr 1 och Södra Östbro nr 1 i Värmlands län.
Dessa propositioner blefvo på begäran lagda på bordet.
Andra kammarens protokoll 1912. Nr 19.
1
Nr 19. 2 I. jtirdagen den 16 mars.
§ 2.
Efter föredragning härpå af herr Lithanders vid kammarens
nästföregående sammanträde framställda, men då bordlagda anhållan
att till herr statsrådet och chefen för civildepartementet få framställa
spörsmål blef denna anhållan af kammaren bifallen.
§ 3.
Vidare föredrogs herr Palmstiernas likaledes å kammarens bord
liggande anhållan att till herr statsrådet och chefen för jordbruks¬
departementet få framställa spörsmål, och blef den af herr Palm-
stierna gjorda anhållan af kammaren bifallen.
§ 4.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 och
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, som nu
föredrogos, blefvo ånyo lagda på bordet.
§ 3.
Till behandling förelåg häruppå statsutskottets utlåtande nr 6,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvud-
titel, innefattande anslagen till civildepartementet.
Punkterna 1—5.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Ang. Punkten 6, angående statsbidrag till aflöning af barnmorska,
St<aflönin9afl I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 40, hade herr
barnmorska. Larsson i Klagstorp föreslagit, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:ts täcktes låta utreda, till hvilket belopp
och under hvilka villkor statsbidrag till inom kommun anställd
examinerad barnmorskas aflöning skulle kunna beviljas, samt till
Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kunde
föranleda.
Utskottet hemställde, att herr Larssons i Klagstorp förevarande
motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation hade emellertid afgifvits af herr Hellberg.
Efter föredragning af utskottets hemställan begärdes ordet af
Herr Hellberg, som yttrade: Herr talman, mina herrar 1 Motio¬
nären vill här, att det skulle göras en utredning, till hvilket belopp
Lördagen den 16 mars.
3 Xr 19.
och under hvilka villkor statsbidrag möjligen skulle kunna beviljas -i»g.
till aflöning af barnmorska. Utskottet har afstyrkt denna motion slafshidra9
med hänsyn till, att lagen angående kommuns skyldighet i fråga om laZmorJki
anställande af barnmorska har varit i gällande kraft endast sedan (Forts*)
den 1 januari innevarande år. Såsom synes, finnes vid betänkandet
en blank reservation af undertecknad, jag vill härmed från början
säga, att jag med denna reservation har afsett att få yttra mig något
mot utskottets motivering.
Motionären utgår från, att stadgandet om minimilön skulle uti
vissa kommuner komma att ha den följd, att man skulle kunna
komma att tänka på att indraga en barnmorska, om kommunen har
tvenne eller flera. Jag har nu för min del icke hört, att något sådant
skett, och har icke heller af andra hört, att det inträffat på något
annat ställe, men motionären har kanske en annan erfarenhet, och i
så fall få vi väl höra den. Då vill jag redan från början säga, att
om så skulle vara fallet, vore det verkligen högst beklagligt.
Barnmorskornas ställning är förut icke så lysande. Det är en
tjänstekår, som jag anser vara bland de sämst ställda och sämst
lottade i vårt land. De ha usel lön, de ha ett utslitande arbete,
och de ha många husbönder öfver sig. Lönen är, som bekant, en¬
dast 400 kronor eller 300 kronor kontant plus 100 kronor såsom
ersättning för bostad och bränsle, och vi få väl anse, att med de
ekonomiska förhållanden, som nu råda, detta verkligen är ganska
litet. På sina ställen är det nästan omöjligt att för 100 kronor få
bostad och vedbrand, och därtill kommer att, om de någon gång
önska en förbättring af sin dåliga bostad, detta ofta afslås. Jag bal¬
ett exempel därpå i en kommun i Norrland, som hade en utmärkt
duglig barnmorska, plikttrogen och arbetsam på alla sätt. Hon
önskade endast någon förbättring i bostaden, en järnspis eller något
sådant för att åtminstone kunna hålla nödig värme i den. Detta
afslogs, och hon flyttade till stor nackdel för öfrigt för kommunen,
som sedan en lång tid fick vara i afsaknad af barnmorska.
Liksom lärarinnorna ha statsbidrag, anser jag, att äfven härvid¬
lag skulle behöfvas samverkan mellan stat och kommun. Lärarin¬
norna ha till och med 500 kronor i lön. De ha visserligen något
längre lärotid, eller två år, men den är afbruten af långa ferier. En
barnmorska får däremot arbeta ett år i sträck utan ferier och kom¬
mer sedan ut med denna ringa lön. Därtill kommer, att de extra
inkomster, som en barnmorska kan ha, på många ställen äro synner¬
ligen små. Jag vet speciellt, att i många kommuner den extra in¬
komsten icke kan stiga till mer än 75 kronor för år, d. v. s. att hon
då under årets lopp icke haft mer än 25 förlossningar med 3 kro¬
nor för hvarje.
De ha, säger jag, ett utslitande arbete. Jag är säker om, att
större delen af denna kammares ledamöter, som ju äro landtman, nog
ha tillräcklig erfarenhet därom nere från landet. Och uppe i landet
är det ännu värre ställdt. Om en läkare någon gång bultas upp en
Nr 19. 4
Lördagen den 16 mars.
Ang. mörk novembernatt mellan klockan tolf och ett och sedan får ge
statsbidrag till gjg en två och en halfmila färd till exempel, där han den första
b^^morska kan använda skjuts, men sedan får lämna, skjutsen och får till-
(Forts) ryggalägga den återstående vägen till fots, därefter öfver en sjö, så
till fots och därefter åter öfver en sjö för att slutligen komma fram
till målet, om, säger jag, detta händer en läkare, tycker man, att
det är alldeles rysligt, och kanske rent af han beklagas af många
för detta, men har någon människa hört, att någon beklagar en barn¬
morska för en sådan färd? Och hur ofta far icke hon gilla sådana
färder?
Därtill kommer, att barnmorskorna ha många husbönder öfver
sig. De ha först och främst staten, som har utfärdat ett reglemente
för dem, så ha de i städerna stadsläkaren, på landet provinsiallä¬
karen och sedan förste provinsialläkaren och slutligen medicinal¬
styrelsen öfver sig. Dessutom ha de kommunen.
Jag anser, att barnmorskornas sociala ställning icke på långt när
svarar mot den sociala uppgift, som de ha att fylla. De ha en stor,
en viktig och en grannlaga funktion att fylla, och då är det ju be¬
dröfligt, om de skola vara beroende af små kommunala intressen.
Genom statsbidrag skulle de få eu säkrare ställning, en tryggare
ställning, en i visst afseende mera ansedd ställning.
Jag anser därför, att förslaget om statsbidrag till barnmorskor¬
nas aflöning är väl värdt en utredning, men utredningen bör i så
fall innefatta, huru och under hvilka villkor ett sådant bidrag skulle
kunna lämnas. Jag anser, att en sådan utredning skulle vara val
värd att understödjas.
Som jag nit icke vet, hurudan stämningen i kammaren är och
huru frågan ligger, så skall jag, herr talman, åtminstone för närva¬
rande icke göra något yrkande utan inskränka mig till detta yttrande
till protokollet.
Herr Bäckström förenade sig med herr Hellberg.
Vidare anförde
Herr Larsson i Klagstorp: Herr talman, mina herrar! Frågan
om skyldighet för kommunerna att anställa barnmorskor, om barn¬
morskornas aflöning och om statsbidrag till detta ändamål har många
gånger varit föremål för Riksdagens ompröfning, utan att man dock
hittills ännu lyckats erhålla någon enligt min mening tillfreds¬
ställande lösning.
Sålunda väcktes redan år 1885 inom denna kammare en motion
af doktor Vretlind. Denna motion gick ut på, att församlingarna i
riket skulle åläggas att i mån af omfattning och folkmängd anställa
lämpligt antal examinerade barnmorskor med fastställd minimilön
och med rätt för skattebetungade kommuner att erhålla statsbidrag
till deras aflönande. År 1887 väckte samme motionär förslag, att
Lördagen den 16 man
5 Jir 19.
staten skulle bidraga med hälften af de i landsförsamlingarnas tjänst Und¬
anställda barnmorskornas aflöning, där denna icke understege 200 statsbidrag till
eller öfverstege 400 kronor plus vanliga naturaförmåner. Till följd barnmorska
af Riksdagens upplösning det året blef denna motion aldrig be¬
handlad. År 1888 förnyade doktor Vretlind sin motion, men den
blef då af Riksdagen afslagen.
År 1897 väcktes i denna kammare af herr Jansson i Djursätra
en motion, hvari han hemställde, »att Riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, till hvilket be¬
lopp och under hvilka villkor statsbidrag till inom kommun anställd
examinerad barnmorskas aflöning må kunna beviljas, samt till
Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kan
föranleda». Det är samma kläm, som vi motionärer tillåtit oss taga,
då vi skrefvo vår motion för i år. Utskottet, som behandlade mo¬
tionen år 1897, afstyrkte den, men vid utlåtandet var fogad en
reservation af herrar Berg, Zetterstrand och Aulin, hvari de till¬
styrkte bifall till motionen. Vid behandlingen i kammaren blef
emellertid motionen afslagen med endast 20 rösters majoritet.
År 1904 väckte herr Byström i Stockholm motion om ett för¬
slagsanslag å 10,000 kronor, hvilket skulle användas till de mest
betungade kommunerna såsom bidrag till barnmorskornas aflöning.
Motionen lyckades dock icke vinna kammarens bifall.
År 1906 framlade herr Matsson i Graf ås en liknande motion,
som utskottet afstyrkte af det skäl, att samma motion två år tidigare
blifvit af Riksdagen afslagen. Något annat skäl för afslagsyrkandet
kan jag icke finna.
De önskemål och synpunkter, som i dessa motioner hafva fram¬
hållits, ha varit följande: att kommunerna efter befolknings- och yt-
viddsförhållanden skulle vara skyldiga att anställa examinerade barn¬
morskor, att minimilönen för barnmorskorna skulle fastställas och
att staten skulle bidraga till deras aflöning.
Genom lagen af den 13 juni 1908 angående kommuns skyldighet
i fråga om anställande af barnmorska, hvilken lag trädde i kraft
den 1 januari detta år, hafva kommunerna fått skyldighet att efter
befolknings- och ytviddsförhållanden anställa barnmorskor, och den
minimilön dessa skola åtnjuta har äfven blifvit fastställd, men frågan
om statsbidrag till deras aflöning är ännu oafgjord, och vi ha där¬
för med vår motion afsett att ännu en gång få denna fråga dragen
under Riksdagens ompröfning.
Såsom synes af utskottsbetänkandet, har utskottet afstyrkt vår
framställning med den motiveringen, att då den af 1908 års Riksdag
antagna lagen angående kommuns skyldighet i fråga om anställande
af barnmorska icke trädt i kraft förrän den 1 januari innevarande
år och sålunda endast under en mycket kort tid varit i tillämpning,
så har någon erfarenhet angående de i motionen berörda förhållanden
gifvetvis icke kunnat ernås. Jag antar, att utskottet härmed syftar
på den passus i vår motivering, där vi säga, att sedan nu en mini-
(Forts.)
Nr 19. 6 Lördagen den 16 mars.
Ang. radon af i regel ej understigande fyrahundra kronor blifvit stadgad,
statsbidrag till gå »iiar jet j kommuner, som hittills haft tvenne eller flera barn-
barnmorska. morskor anställda, uppstått fråga om indragning af barnmorske-
(Forts.) tjänster för att därigenom göra besparingar i kommunens utgiftsstat.»
Nu säger utskottet, att vi rörande den saken icke hafva någon
som helst erfarenhet, därför att lagen så kort tid varit i tillämpning.
Jag får dock säga, att bär verkligen finnes någon erfarenhet. Jag
känner två kommuner, som förut haft två barnmorskor anställda,
men som från och med den 1 januari detta år afskedat den ena af
dem, därför att de ansågo, att det skulle för mycket tynga kom¬
munens utgiftsstat, om de skulle betala hvardera barnmorskan med
400 kronor. Och då befolkningssiffran inom dessa kommuner icke
uppgick till 3,000, så ansågo de sig icke hafva någon skyldighet att
hålla mer än en barnmorska. När nu sådana tendenser redan börjat
göra sig gällande, så kan man icke hjälpa att man befarar, att andra
kommuner snart skola följa efter på den inslagna vägen.
Emellertid förvånar det mig, att statsutskottet icke tagit någon
hänsyn till de öfriga skäl, som vi framfört för vår hemställan. Vi
hafva såsom ett andra skäl framburit det, att »då sjukvård och
folkundervisning numera delvis bekostas af staten, synes det vara
följdriktigt, att aflöningen till barnmorskorna, hvilkas yrke torde
kunna hänföras till sjukvården, äfven till viss del utgår af stats¬
medel».
På detta skäl har statsutskottet icke, enligt hvad jag kan förstå,
offrat den allra minsta tanke. Det inlåter sig icke ens på något
resonemang, huruvida barnmorskeväsendet är någon statsangelägen¬
het eller icke. Jag tror dock, att den allmänna meningen ligger
däråt, att barnmorskeväsendets bästa möjliga ordnande verkligen är
en statsangelägenhet.
Såsom ett tredje skäl för vår hemställan hafva vi framburit
det, att staten »tagit ett slags husbondevälde öfver barnmorskorna
genom att för dem utfärda reglemente, äfvensom genom att låta dem
sortera under kungl. medicinalstyrelsen, provinsial- och stadsläkare
och slutligen genom att ingripa i kommuns själfbestämmanderätt,
då det gäller aflöningsvillkor för i kommunens tjänst anställd person».
Det är ju nu så, att på grund af den lag, som trädde i kraft
den 1 januari i år, så är hvarje kommun skyldig att betala sina
examinerade barnmorskor med minst 300 kronor per år plus natura¬
förmånerna af husrum och eldbrand, eller också 400 kronor i ett
för allt. Kommunen har alltså icke längre själfbestämmanderätt,
när det gäller att aflöna dessa i kommunens tjänst anställda per¬
soner, och då kan man tycka, att när staten tagit ett sådant hus¬
bondevälde öfver dem, så borde konsekvensen däraf vara, att staten
bidroge till deras aflöning.
Äfven ett fjärde skäl ha vi framdragit, då vi i motionen säga,
att den »fördel som skulle vinnas genom erhållande af statsbidrag
till barnmorskornas aflöning vore den, att kommun då ej gärna skulle
Lördagen den 16 mars.
7 Nr 1».
frestas till sådan tvetydig sparsamhet, som ofvan påpekats», nämligen Ang.
frestelsen till att indraga en barnmorsketjänst för att komma ifrån statsbidrag till
utgiften. Jag tycker, att äfven detta är ett ganska starkt motiv, tv larnmorsli
det blir ju för kommunerna i sista hand en skatte- och kostnads- (Forte*)”
fråga —- en fråga, som särskildt för de fattiga kommunerna är myc¬
ket viktig — om de skola ha råd att hålla sig med en, två eller
flera barnmorskor, eller om de kanhända icke skola ha någon barn¬
morska alls.
Till sist hafva vi äfven i motionen gjort ett utdrag ur Kungl.
Maj:ts proposition till Riksdagen den 21 februari 1908, hvarigenom
vi visa, hur illa det är ställdt inom många kommuner, då det gäller
just vården af barnsängskvinnorna, hvilka ju barnmorskorna skola
se till och hafva omsorg om. I detta utdrag visa vi, att 991 kom¬
muner år 1906 hade barnmorska anställd gemensamt med annan
kommun och att 226 kommuner icke hade någon barnmorska alls
anställd. Vi anse, att då nu staten i regel ålagt kommunerna att
halla hvardera en barnmorska, vore det väl också riktigt, för att
kommunerna skola kunna fylla dessa villkor och i största möjliga
utsträckning ställa sig denna lag till efterrättelse, om man ansåge
det nödvändigt och af behofvet påkalladt, att statsbidrag erhölles till
barnmorskas aflöning
Nu kan man tänka sig det, att kommunerna försöka så mycket
som möjligt komma ifrån de skyldigheter, som lagen ålägger dem,
men om kommunerna hade statsbidrag till barnmorskas aflöning, så
funnes det åtminstone icke så stor anledning för dem att vare sig
afskeda de redan anställda barnmorskorna eller undandraga sig skyl¬
digheten att anställa sådana.
Man får ju i alla fall säga det, att denna fråga om anställande
af barnmorskor i tillräckligt och nödigt antal är en fråga af ganska
stor betydelse. Om vi vilja undersöka, hvad statistiken af år 1909 har
att förmäla i fråga om dödlighetssiffrorna inom landet, så skola vi
finna, att statistiken angifver, att sagda år 236 dödsfall skett i barns¬
börd. Det är alldeles tydligt, att, om tillräckligt antal barnmorskor
hölles i kommunerna och dessa kunde vara närvarande, då så be-
höfdes, så skulle man kunna bringa ned dödsfallsprocenten ganska
betydligt. Jag tycker för min del, att dessa siffror tala sitt tysta
språk och mana oss att se till och betänka, om allt är så bra, som
det borde vara på detta område. Jag kan icke tänka mig annat, än
att, om vi finge statsbidrag till barnmorskornas aflöning, det skulle
bli betydligt mycket bättre ordnadt härutinnan, än det för närva¬
rande är. Jag föreställer mig också, att barnmorskornas aflöning dä
skulle kunna något höjas öfver de löneförmåner, som hittills åtmin¬
stone varit dem beskärda. Tv vi få väl dock säga, att med det an¬
svarsfulla arbete, som åligger dem, ha de hittills varit ställda i en
undantagsställning, då deras löneförmåner förut på landsbygden ut¬
gått med icke mera än 200 å 300 kronor eller däromkring. Nu har
man visserligen fastslagit löneförmånerna till 400 kronor, men man
Nr 1». 8
Lördagen den 16 mars.
Ang. kan väl ändå säga det, att dessa fortfarande äro ganska blygsamt
statsbidrag till tilltagna, om man, som sagdt, ser på det ansvarsfulla arbete, som
barnmorska de ha ålagdt, och dessutom fäster afseende vid de studier, som
(Forts.) de måste kosta på sig för att bli dugliga att sköta sin syssla.
Vid debatten i denna kammare 1897 rörande denna fråga hade
bland andra äfven doktor Björck ett ganska långt och behjärtansvärdt
anförande. Han slutade detta anförande med följande ord: »Mina
herrar! Jag ber att få lägga eder denna sak på hjärtat, då jag för
talan för de fattiga barnaföderskorna i vårt land, hvilka i vanliga
fall få tiga och lida, ja, t. o. m. lida och do.» I det yrkande på
bifall till den då gjorda framställningen i ämnet, hvarmed han slu¬
tade sitt anförande, instämde bland andra af dem, som finnas kvar
i denna kammare sedan dess, herrar Söderberg och Branting.
Det är nog så, mina herrar, att denna sak verkligen gäller, huru¬
vida de fattiga barnaföderskorna ute i landet skola blifva i tillfälle
att erhålla hjälp af examinerade biträden. I de stora landsortsför-
samlingarna, där det icke finnes järnvägar och där det knappast fin¬
nes läkare, endast en eller annan barnmorska, där blir det ofta så,
att dessa fattiga, som icke ha råd att vare sig hålla sig med läkare
eller kosta på sig privat vård, mången gång måste anlita oexamine¬
rade biträden till stor risk för deras eget lif och jämväl för deras
lif, som skola komma till världen. Jag tror för min del, att denna
fråga har så stor betydelse, att det måste förvåna mig på det allra
högsta, att icke statsutskottet med något välvilligare motivering for¬
mulerat sitt afslagsyrkande, om det nu icke velat gå längre. Vi torde
känna till, att det är ganska svårt för en enskild motionär att åt¬
minstone hos statsutskottet vinna gehör för sina framställningar, ty
där tar man nog icke så stor hänsyn till enskilda motionärers önsk¬
ningar, och här har man nu stakat sig på rent formella betänklig¬
heter. Jag skall dock, då jag tror, att denna fråga har ganska stora
sympatier i denna kammare, och då jag vill bereda kammaren till¬
fälle att i frågan afgifva en opinionsyttring, tillåta mig, herr talman,
att yrka afslag på utskottets hemställan och bifall till motionen.
Herr Ekman: Herr talman, mina herrar! Uti de välvilliga ord
angående den kår, barnmorskekåren, som motionen här gäller, hvilka
fälldes af den första ärade talaren i denna debatt, vill jag gärna
instämma, och jag tror mig kunna försäkra kammaren, att det inga¬
lunda har varit någon bristande välvilja mot den kåren, som dikterat
det utlåtande, som nu här föreligger till behandling. Jag skall emel¬
lertid söka, herr talman, att efter det nu nyligen af motionären hållna
anförandet reducera saken till hvad den verkligen gäller. Af hans
anförande skulle man kunna få den uppfattningen, att ett bifall till
motionen först och främst skulle vara ägnadt att bereda barnmorskorna
i landsortsförsamlingarna i vårt land en bättre inkomst, än hvad de
hittills haft. Vidare skulle man kunna draga den slutsatsen af an¬
förandet, att det genom ett bifall till motionen skulle bli ökad till-
Lönlagen den 16 mars.
0 Nr 19.
gång på barnmorskor emot hvad för närvarande är fallet, och slut- -lag¬
ligen skulle man också af de ord, som han på slutet yttrade, kunna statsbldrag 1,11
förledas att tro, att denna fråga beträffande dem, som bli i behof barnmorska
af att använda sig af barnmorskorna, skulle hafva en vida större (Forts.)
betydelse och äga vida större räckvidd, än den egentligen har.
Hvad motionären och de, som instämt med honom, här begärt,
är helt enkelt, att en del af ersättningen till barnmorskorna, hvilken
ersättning genom lagen af 1908 blifvit fastställd till 300 kronor jämte
vissa naturaförmåner, som kunna uppskattas till 100 kronor, skall
utgå i form af statsbidrag. Herrarna behagade sålunda redan häraf
finna, att lönen till barnmorskorna härigenom icke skulle blifva höjd;
deras inkomst skulle bli alldeles densamma efter ett bifall till motio¬
nen, som den är enligt nuvarande förhållanden. Lagen har, såsom
framgår af motionen och jämväl af utskottets utlåtande, träd! i kraft
den 1 januari innevarande år. Nu uttalas i motionen en fruktan för
att på grund af bestämmelserna i denna lag, hvarigenom kommu¬
nerna blifvit ålagda att ersätta barnmorskorna med de af mig nyss
angifna löneförmånerna, skulle man i vissa kommuner söka begagna
sig af den rätt, som lagen under vissa förhållanden medgifver, näm¬
ligen att inskränka antalet barnmorskor under det nuvarande. Kesone-
manget hos motionären måste alltså vara det, att den nuvarande
lönen är så högt tilltagen, att den måste verka betungande för kom¬
munerna och att dessa förut kunnat aflöna sina barnmorskor med
väsentligt lägre belopp. Om det nu är så, att detta verkligen varit
hans resonemang, kan jag icke gilla det. Men därtill kommer att
denna lag trädt i kraft så nyligen som den 1 januari i år, och att
man således ännu icke har kunnat inhämta någon som helst erfaren¬
het i den af motionären antydda riktningen. Man har icke någon
erfarenhet af, huruvida den fruktan för indragning af barnmorske-
tjänster, som här uttalats, verkligen är berättigad. Ett enda fall har
jag visserligen hört omnämnas utanför utskottet, och det enda fallet
skulle ha inträffat inom motionärens egen kommun, dill- det blifvit
antingen ifrågasatt eller beslutadt — jag är icke säker på hvilketdera.
— att indragning af en barnmorsketjänst skulle ske. Otvifvelaktigt
är det, mina herrar, denna märkliga händelse, som ligger till grund
för motionen.
Alla de tidigare förslagen rörande denna fråga, som af motio¬
nären åberopats, förelågo redan innan lagen af 1908 stiftades; det
sista af motionären omnämnda förslaget är sålunda af 1906, medan
alla de öfriga äro ännu tidigare. Jag undrar om man icke har rätt
att tolka detta så, att ett stort antal af dem, som tidigare motionerat
i denna fråga, funnit att genom den 1908 stiftade lagen frågan kan
anses ha blifvit preliminärt löst, och att äfven de ansett, att man
borde afvakta någon erfarenhet af denna lag, innan man började
ånyo rubba den. Det synes mig också därför, som om den af motio¬
nären åberopade klämmen af framställningen 1897 knappast är till-
Nr 19.
Ang.
statsbidrag till
aflöning af
barnmorska.
(Forts.)
10 Lördagen den 16 mars.
lämplig i fråga om den framställning, som nu göres, sedan lagen
kommit till stånd och så nyligen i trädt kraft.
De andra två af motionären åberopade skälen, som enligt hans
mening borde föranleda bifall till motionen, nämligen att Riksdagen
genom att fastställa minimiaflöning till barnmorska otvifvelaktigt
gifvit på hand, att det vore ett statsintresse, det här gäller, och att
staten också därigenom kan anses ha tagit ett visst husbondevälde
öfver barnmorskorna, de två skälen synes mig icke vara tillfyllest
för ett bifall till motionen. Jag förmenar nämligen, att det ingalunda
bör vara för statsmakterna uteslutet att få fastställa vissa bestämmel¬
ser angående minimilöner, äfven då det rör kommunerna, utan att
därmed skall vara som en gifven konsekvens förknippadt det villkoret,
att staten dä äfven skall bidraga till dessa löner. Jag anser, att för
statsbidrag härvidlag erfordras något mera än endast det förhållandet,
att staten anser sig ha rätt att fastställa vissa minimilöner.
Huru illa det är ställdt med dessa förhållanden i öfrigt, säger
motionären, framgår af de siffror, som föreligga i Kungl. Maj:ts pro¬
position af år 1908. Ja, däri skall jag gifva motionären rätt. Jag
tycker också, att det vore önskvärd!, om ett större antal barnmorskor
än det, som fastställts genom lagen af 1908, kunde genom lag be¬
slutas böra finnas i landet. Men, mina herrar, ett bifall till motio¬
nen medför ingalunda vinnandet af detta önskemål. Vill man vinna
detta, skall man komma med förslag till lagändring i den riktningen,
att kommunerna bli skyldiga att hålla ett större antal barnmorskor,
och då kan man ju också, om man håller så mycket på det där
statsbidraget, taga fram frågan härom i det sammanhanget. Men tar
man frågan om statsbidraget enbart för sig, så vinner man icke
någon ökning i antalet barnmorskor, liksom det å andra sidan icke
blifvit bevisadt och knappast synes mig troligt, att den lag, som nu
trädt i kraft, kommer att medföra någon inskränkning i barnmorskc-
antalet.
Då jag sålunda icke har kunnat finna, att det, som motionären
velat vinna med sin motion, nämligen att bereda kommunerna ett
större antal barnmorskor eller måhända att bereda barnmorskorna
bättre inkomster, kan vinnas genom motionen, tror jag, att kamma¬
ren gör klokast i att något afvakta samlad erfarenhet af denna lag,
som den 1 januari i år trädt i kraft, innan motionen bifalles.
Slutligen skall jag endast be att få tillbakavisa motionärens lilla
släng åt statsutskottet, att statsutskottet icke skulle ha velat gå med
på detta förslag, enär det varit väckt utaf enskild motionär. Om
motionären vill studera såväl det nu föreliggande betänkandet ifrån
statsutskottet som de förslag därifrån, vi behandlat tidigare under
innevarande riksdag, tror jag, att motionären skall nödgas ge mig
rätt uti, att det finnes flera förslag af enskild motionär, som vunnit
tillstyrkan af statsutskottets majoritet, ja, det finnes till och med
sådana förslag, som vunnit tillstyrkan af statsutskottet utan någon
reservation. Men motionären får ursäkta mig, om jag för min del
Lördagen den 16 mars.
11 Hr 19.
har den uppfattningen, att det funnits starkare motiv för de förslagen
än motionären här kunnat förebringa.
Jag anhåller, herr talman, att få yrka bifall till statsutskottets
hemställan.
Ang.
statsbidrag till
aflöning afl
barnmorska.
(Forts.)
Herr Olausson: Jag hade icke tänkt yttra mig i denna fråga,
men jag uppkallades af det försvar, som statsutskottets ärade vice
ordförande presterade för utskottsbetänkandet. Statsutskottets ärade
vice ordförande sökte göra gällande, att ett bifall till denna motion
icke i någon mån skulle gagna vare sig barnmorskorna eller för¬
samlingarna. Jag kan icke följa den uppfattningen, ty det är all¬
deles uppenbart, att, om staten här med en viss del bidrar till
barnmorskornas aflöning, kommunerna i många fall därigenom skola
bli i tillfälle att ge barnmorskorna en förbättrad aflöning.
Nu kan det vara möjligt, att den minimilön, som staten fast¬
ställt, kan anses fullt tillräcklig för barnmorskorna i de flesta kom¬
muner. Men här finnas dock många kommuner i Sverige, som ha
så vidsträckt omfång och där resorna för barnmorskorna äro så be¬
svärliga, att kommunerna i många fall icke lyckas få platserna
besatta med den minimilön här är bestämd. I detta fall måste
kommunerna träda fram med högre lön, ifall de skola få ordentliga
barnmorskor. Och det är gifvet, att i sådana fall — och så är för¬
hållandet mångenstädes i Norrland — skall ett statsbidrag med
tacksamhet bli mottaget och skall också bidraga till att kommunerna
kunna höja löneförmånen utöfver minimilönen. Jag tror också, att
om staten sålunda lämnar bidrag till barnmorskornas aflöning, det
äfven skulle verka därhän, att kommunerna blefve i tillfälle att
bättre ordna denna barnmorskefräga och anställa större och nödigare
antal barnmorskor, än nu mångenstädes är möjligt.
Jag får också understryka, hvad motionären här anfört, att då
staten stadgar bestämmelser för dessa barnmorskors aflöning, bör det
också vara statens plikt att i någon mån bidraga till denna aflöning.
Emellertid är det äfven en annan synpunkt, som gör, att jag
vill gå med på ett bifall till motionen. Här arbetas i dessa dagar
på ett utjämnande af kommunalskatterna utöfver hela landet, och
det är alldeles uppenbart, att ju mer staten bidrar till den ena eller
andra betjäningens aflöning i kommunen, dess mer bidrar staten till
en skatteutjämning. Denna aflöning trycker kommunerna mycket
olika, beroende på kommunernas omfång och storlek. I de tätt
befolkade kommunerna med större skatteobjekt är det gifvet, att
man i förhållande till folkmängden kan vara betjänt af ett mindre
antal barnmorskor. Men i de glest befolkade kommunerna med de
mindre skatteobjekten behöfs ett större antal, beroende på de långa
resorna. De glest befolkade kommunerna bli alltså mera betungade
än de tätt befolkade. Om sålunda staten i någon mån bidrar till
dessa barnmorskors aflöning, verkar detta i den riktningen, att det
utjämnar den olika beskattningen för kommunerna. Äfven det är
Sr 19. 12
Lördagen den 16 mars.
Ang. eu god sak, och vi ha sett, att vår nu sittande regering har fram-
utatsbidrag kommit med förslag att i viss mån afhjälpa denna olikhet.
barnmorska Jag tror därför, att kammaren skulle handla mycket klokt, om
”(Forts* den i detta fall biträdde herr Larssons i Klagstorps motion, till
hvilken jag för min del yrkar bifall.
Herr Byström: Herr talman, mina herrar! Jag ber att också
få säga några ord i denna fråga, som jag haft anledning att förr
intressera mig för.
Det enda skäl för af slag å motionen, som statsutskottet har
anfört, äro orden: »Eu mycket kort tid.» Det är själfva kärnan.
Sålunda icke hvad statsutskottets ärade vice ordförande sagt. Det
är någonting annat. Det första, som uttrycket hänför sig till, är att
lagen varit i kraft »en mycket kort tid». Det kan ju medgifvas,
att så är förhållandet. Men då man för det andra kommer in på
frågan om lönen åt barnmorskorna, tycker jag, att t. o. in. själfva
statsutskottet icke skulle ha behöft längre tid än som nu förevarit
för att förstå, att en lön på 300 å 400 kronor icke kan vara så
synnerligen mycket att lefva utaf. En barnmorska synes mig kunna
behöfva åtminstone ungefär samma lön som t. ex. en småskollärar¬
inna. Detta är ju 500 kronor. I trots af hvad vice ordföranden
i statsutskottet sagt, är nog här fråga om barnmorskornas lön. Mo¬
tionärens mening är att komma dessa barnmorskor till någon hjälp
i fråga om deras lönestat.
Den andra synpunkten är, att staten skulle träda emellan något
med hänsyn till denna lön. Jag kan icke se, att detta är någon
oriktig princip, utan jag tror tvärtom, att det skulle gagna det hela,
om så skedde. Och med den uppfattning, som jag förut haft i
denna fråga och som jag äfven nu har, tycker jag, att man med
godt samvete vid voteringen kan rösta för bifall till motionärens
förslag.
Herr Hamilton: Herr talman! Det förefaller mig, som om
statsutskottet något lättvindigt behandlat denna motion. När man
läser statsutskottets utlåtande, kan man nära nog misstänka, att
man inom utskottet icke förstått motionens innebörd. Man förklarar
sig icke kunna gå med på motionen, därför att den skulle rubba
en lag, som blifvit så nyligen fastställd som år 1908. Men 1908
års lag innebär ju bestämmelser rörande minimilön för barnmorskor
och rörande deras anställande. Motionären begär någonting helt
annat, möjligen ett tillägg till lagen, men vill icke ha någon ändring
i lagens 'innehåll, han vill nämligen endast, att statsbidrag skall
lämnas för aflönande af barnmorskor.
Här föreligger ett af de många fall, då Riksdagen ålagt kom¬
munerna bördor, hvilka många kommuner, de hårdt skattebelastade,
ha svårt att bära. Det kan visserligen förefalla, som om det skulle
vara lätt för hvarje kommun att kunna bära en ökad skatt utaf
Lördagen den 16 mars.
13
Sr 19.
400 kronor, hvilket utgör minimilönen för barnmorskorna, men i Ang.
åtskilliga kommuner kan detta lilla belopp uppgå till kanske 50 statsbidrag till
öre, 80 öre eller till och med till 1 krona per bevillningskrona, barnmorska
och den krona, som lägges på den förut befintliga skatten af kan- (Forts.)
hända 20 kronor per bevillningskrona blir i alla fall tung att bära.
Det torde därför vara rättvist, att, då staten pålägger kommunerna
denna börda, den också ser till, att kommunerna kunna bära den,
och att den minskar denna börda genom att betala en viss del af
densamma i form af statsbidrag.
Det torde också kunna hända, att detta anslag indirekt —- det
är icke dithän motionären direkt syftar, men det kan bli den in¬
direkta följden — kan inom vissa kommuner bidraga till att öka
barnmorskornas aflöning. Visserligen intaga barnmorskorna en mycket
anspråkslös plats i samhället, men i alla fall är denna befattning
så viktig, att jag förmodar, att nära nog hvar och en af oss står i
tacksamhetsskuld till dessa kvinnor. Skulle man äfven genom ett
statsbidrag kunna höja deras små löner, som uppgå till 400 kronor,
har man väl därigenom icke gjort någon skada, utan tvärtom.
Hufvudsaken är emellertid, att staten, då den pålägger en börda,
ser till, att kommunerna kunna bära denna börda, och att den ock¬
så bidrar att underlätta bördan för dem.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till motionen.
Häruti instämde herr Bengtsson i Norup.
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Den senaste talaren,
som nyss slutade sitt anförande, yttrade, att utskottet behandlat
denna fråga med ganska lätt hand, och herr Byström yttrade:
Utskottet borde förstå, att barnmorskornas aflöning är ringa. Ja,
detta är en sak, som hvar och en kan vilja ta i öfvervägande, och
man har nog tagit det i öfvervägande, när man betänker, att det
icke är länge sedan denna lag trädde i kraft, det var ju den 1
januari i år. Då är det alltför tidigt, synes det utskottet, att nu
framkomma med en lagförändring, gående i den riktning, att man
skall upphäfva hvad man beslutat för så kort tid sedan, att det
icke ens hunnit tillämpas så länge, att man fått någon erfarenhet
utaf, hur denna lag verkar, som Riksdagen beslutat. Om nu motio¬
nären och de herrar, som instämt med honom, herrar Byström och
Hamilton, när lagen framlades af Kungl. Maj:t, då framkommit med
ett förslag, gående i samma riktning, som det nu framlagda för¬
slaget, ja, då hade man kunnat se frågan från dess olika sidor, och
då hade såväl den ena frågan som den andra kommit fram till
behandling och granskning och öfvervägande, men att nu, innan
man fått någon erfarenhet om verkningarna af den lag, som är stif¬
tad, komma och förrycka saken och begära, att Kungl. Maj:t skall
komma fram med ett förslag om ändring i detta hänseende, det
synes mig vara att gå alltför långt i detta fall. Skall man på det
Nr It».
14
Lördagen den 16 mars.
Ang. sättet lagstifta, att man strax, sedan man är färdig med en lag,
sluts-bidrag ull kommer fram med ändringsförslag, ja, då gratulerar jag herrarne
barnmorska här i Riksdagen, som skola på så sätt lagstifta. Det går icke att
(Forts.) på detta sätt vara färdig genast efteråt att rifva upp det förslag,
som man har varit med om förut att åstadkomma.
Herr talman, med dessa korta erinringar ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.
Herr Helger: Herr talman, mina herrar! Det förefaller äfven
mig — jag kan icke hjälpa det — som om statsutskottet hade
väl lättvindigt behandlat denna ganska viktiga fråga, då det endast
har hänvisat till 1908 års lag och sagt, att vi ännu icke vunnit
erfarenhet om denna lags verkningar, och på denna grund afstyrkt
motionen. Den föregående ärade talaren sade till och med, att ett
bifall till motionen skulle innebära ett upphäfvande utaf den år
1908 stiftade lagen. I hvilka hänseenden detta skulle innebära ett
upphäfvande utaf denna lag, kan jag verkligen för min del icke
förstå. Det synes mig snarare, som om genom ett bifall till motionen
det skulle blifva lättare för vederbörande kommuner att efterlefva
just denna lag, som då har tillkommit.
Jag skall be att få anföra ett par exempel på, hur denna skyl¬
dighet för kommunerna att hålla barnmorska verkar inom olika
kommuner. I östra Värmland finnes en liten kommun med endast
1,400 invånare, och den har likväl ansett sig skyldig att hålla två
barnmorskor, och det på den grund att församlingen är vidsträckt,
och att den därför ansett det icke vara tillräckligt med endast en
barnmorska. Denna kommun aflönar sina barnmorskor med 100
kronor utöfver den minimilön, som är fastställd. Men ändå räcker
lönen icke till för att täcka deras lefnadsomkostnader. Det beror
därpå, att befolkningen är så gles, att barnmorskorna ha mycket
liten praktik: de förrättningar, som komma på hvar och en, uppgå
till ett 20-tal årligen. Däraf förstå herrarne, att det icke kan bli
några större inkomster för barnmorskorna. Hvad kostar det för¬
samlingen att hålla dessa två barnmorskor? Räknadt efter år 1907,
det sista år för hvilket jag har några siffror, kostade det försam¬
lingen 9 öre per fyrk. En grannförsamling med ett fyrkantal af
ungefär 70,000 — den lilla församlingen har blott 11,000 -— har
också två barnmorskor, men de kosta församlingen icke mera än 1,4
öre per fyrk.
Dessa exempel visa, huru ojämnt ifrågavarande utgifter tynga
de olika församlingarna. Det har sagts, att ett utjämnande af dessa
bördor genom statsbidrag icke skulle förbättra barnmorskornas ställ¬
ning. Men jag vill understryka hvad herr Olausson i denna sak
anförde, att, om församlingarna finge statsbidrag till aflönande af
sina barnmorskor, så skulle de flesta icke stoppa statsbidraget i sin
egen kassa, i hvarje fall icke helt och hållet, utan barnmorskorna
skulle få åtminstone en afsevärd del däraf.
Lördagen flen It! mars.
1» Nr 19.
Till sist ber jag också att få erinra om, hurusom våra barn- A ng.
morskor icke blott i de fall, som den förste ärade talaren framhöll, statsbidrag till
äro till gagn för kommunerna, utan äfven i ett annat hänseende i ^Zrska
synnerhet i aflägsna kommuner, där de nämligen utöfva en omfat- (Forts.)
tande och särdeles välsignelserik samaritverksamhet, som är af allra
största betydelse vid olycksfall och hastigt påkommande sjukdoms¬
fall, då man kanske har många mil till närmaste läkare.
Jag vill bevekande bedja kammaren behjärta barnmorskornas
ställning, och likaledes de hårdt skattetyngda kommunernas ställ¬
ning genom att bifalla motionen.
Herrar Sandin och Persson i Björsbyholm instämde häruti.
Herr Byström: Jag ber blott att få läsa upp ett par rader
för min vän herr Sjö. Han förebrådde oss, att vi icke passat på
att motionera, när Kungl. Maj:ts proposition förelåg år 1908. Detta
är en alldeles omotiverad förebråelse. Jag motionerade då tillsam¬
mans med herr Thavenius om ändring af denna proposition. Vi
framställde det yrkandet, att första delen af § 3 i Kungl. Maj:ts
förslag till lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande
af barnmorska måtte få följande lydelse: Barnmorska, som är i kom¬
muns tjänst fast anställd, skall i årlig lön åtnjuta minst 400 kronor
samt därjämte förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle eller
ock erhålla ersättning därför med minst 100 kronor. I motionens
syfte instämde herrar J. Hermelin, Edvard Wavrinsky, Curt Wallis,
Oskar Berg, C. J. Hammarström, Adolf Janson och herr E. A.
Leksell.
Redan då försökte vi som synes göra vår mening gällande,
och vi ha icke funnit anledning att gå ifrån denna mening.
Herr talman, ehuru jag icke precis anser, att det af motionären
framställda yrkandet är det mest lämpliga, ber jag att få vidhålla
min hemställan om bifall till detsamma.
Herr Eknian: Endast några få ord! Beträffande det senaste an¬
förandet ber jag att än en gång få fästa min ärade vän herr By¬
ströms uppmärksamhet på, att här icke är fråga om någon ökning
af barnmorskornas lön, och att ett bifall till motionen ingalunda
medför någon sådan ökning. Minimilönen är fastställd genom lagen
af år 1908, som trädt i kraft den 1 januari i år, och det är nu
endast fråga om, huruvida staten skall bidraga till en del af lönen
eller icke.
Någon som helst garanti för att — såsom en del talare ställa i
utsikt om statsbidrag beviljas för en viss del af lönen, kommu¬
nerna finna anledning att höja lönen finnes naturligtvis icke. Den
tanken strider mot hvad motionären anförde, då han tvärtom talade
om att det fanns utsikt för att man skulle nödgas afskeda barn-
j(r i*)_ it; Lördagen den 16 mars.
Ang morskor, därför att kommunerna icke kunde betala ens den nuva-
statsbidrag till ran(Je lönen.
aflöning af Herr Olausson säde, att det finnes många fall, då man icke kan
”(Forts* a få någon barnmorska för den nuvarande minimilönen, och att där
statsbidrag naturligtvis skall mottagas med tacksamhet. Herr Helger
yttrade någonting liknande, och han pekade på två kommuner i
Värmland, af hvilka den ena, trots det den tillagt ett belopp öfver
minimilönen, icke kunde få tillräcklig lön för sina två barnmorskor,
under det i den andra kommunen lönen visade sig fullt tillräcklig.
Ja, det kan finnas sådana enstaka fall, men icke kan man väl där¬
för fatta ett beslut här på rak arm om att skrifva till Kungl. Maj:t
om, att alla kommuner skola ha statsbidrag för det ifrågavarande
ändamålet. Och icke kan man åstadkomma den utjämning, om
hvilken herr Olausson talade, därigenom att alla kommuner få lika
stort statsbidrag. Man får dock något se till, att Riksdagen, innan
den skrifver till Kungl. Maj:t, så genomtänkt frågan, att Riksdagen
vet, hvad den vill, och jag undrar, om man bör förebrå statsut¬
skottet för att, såsom herr Helger förmenade, ha på ett lättvindigt
sätt behandlat frågan. Men däremot tror jag, att det skulle kunna
sägas, att Riksdagen behandlat denna fråga något lättvindigt, om den
på grund af föreliggande motion skrifver till Kungl. Maj:t och begär
utredning, utan att den klart vet, i hvilka afseenden statsbidraget
bör utgå för att verka utjämnande, hvilket man ju talar om, ty om
alla kommuner få lika stort statsbidrag, blir det ju icke någon ut¬
jämning.
Jag vill fästa grefve Hamiltons uppmärksamhet på, att det icke
är därför att lagen, såsom han sade, stiftades så nyligen som 1908,
som statsutskottet ansett, att man icke borde vidtaga någon åtgärd
nu, utan det är därför, att lagen trädde i kraft så nyligen som den
l januari 1912 och man icke vunnit den minsta erfarenhet om,
huru den verkar, som statsutskottet ansett sig böra afstyrka
motionen,
Herr Sjö: Herr talman! Jag begärde ordet med anledning af en
talares på värmlandsbänken yttrande, då han sade, att jag både
yttrat, att lagen skulle upphäfvas genom antagande af det skrif-
velseförslag, som motionären här framställt. Jag ber då få er¬
inra den ärade talaren om, hvad motionären föreslagit, och fråga,
om icke det skulle bli någon förändring och något upphäfvande i
det fallet. Här är det ju fråga om, att i stället för att barn¬
morskornas aflöning enligt nuvarande lag, som först tillämpats från
detta års början, skall betalas af kommunerna, så vill motionären,
att staten skall bidraga väsentligt till denna aflöning, och motionären
själf yttrade, att han ville icke allenast ha bidrag från staten till
barnmorskornas aflöning utan också ansåg, att det borde bli väsent¬
ligt större aflöningar till dessa barnmorskor. Jag hemställer då till
den ärade talaren på värmlandsbänken, om han icke kan uppfatta
Lördagen den 16 mars. 17
motionen på det sätt, som den är skrifven. Jag skall för resten
läsa upp klämmen i densamma, för att han må se, att det är en
förändring, som här är ifrågasatt, en förändring i den lagstiftning,
som vi nu ha. Motionären föreslår, »att Riksdagen måtte hos
Kung], Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, till
hvilket belopp och under hvilka villkor statsbidrag till inom kommun
anställd examinerad barnmorskas aflöning må kunna beviljas, samt
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning
kan föranleda».
Har den ärade talaren nu hört, att det är ifrågasatt en föränd¬
ring i den lag, som vi nu ha, och som jag ännu eu gång ber få på¬
peka först i år börjat tillämpas?
•Tåg vidhåller mitt yrkande.
Herr Larsson i Klagstorp: Herr talman, mina herrar! .Jag be¬
gärde ordet med anledning af herr Sjös första yttrande, men när
han nu i sitt andra yttrande tagit afstånd från hvad han sade i sitt
första, så anser jag mig icke böra syssla så mycket därmed. I sitt
första yttrande säde han emellertid: skall man så lagstifta, att man
genast rifver upp, hvad man så nyligen beslutat? Nu sade han i
sitt andra yttrande, att det var fråga om icke ett uppridande, utan
en förändring. Och jag skulle ha velat säga herr Sjö, att det här
icke alls är fråga om något uppridande utan endast en komplet¬
tering af den lag, vi ha.
Angående vice ordförandens i statsutskottet yttrande skall jag
be att gentemot honom få säga, att då han säger, att om motio¬
närens begäran bifölles, skulle icke därigenom barnmorskorna ha
någon utsikt till att få någon löneförhöjning, så har han icke träf¬
fat motionens kärnpunkt. Det, att barnmorskorna skulle kunna få
något bättre aflöning, är ju ett af motiven för vår hemställan, men
det ledande motivet är väl i alla fall det, som han hela tiden gått
omkring, nämligen att kommunerna skola erhålla statsbidrag. Vi
anse nämligen, att när Riksdagen och staten ålagt kommunerna
vissa skyldigheter, så ha också Riksdagen och staten i sin ordning
vissa skyldigheter mot kommunerna. Om det sedan i sin mån
kunde bidraga till, att barnmorskornas aflöning kunde bli något för¬
höjd, så vore väl därmed icke någon skada skedd.
Den ärade talaren yttrade vidare i sitt sista anförande, att om
Riksdagen bifölle motionärens hemställan, så skulle Riksdagen handla
lättvindigt. Jag har verkligen svårt för att se, att han har någon
grund för detta påstående, ty man kan väl icke gärna säga, att
Riksdagen handlar lättvindigt, när man känner till, att detta förslag
om statsbidrag till barnmorskornas aflöning så många gånger varit
före här och så många talare i Riksdagen uttalat sig till förmån
för detta statsbidrags utgående. Och är det nu så, hvilket jag tror,
att stämningen i kammaren vid denna riksdag också ligger i den
Andra kammarens protokoll 1912. Nr 19. 2
Nr 19.
Ang.
statsbidrag till
aflöning afl
barnmorska.
(Forts.)
Nr 1». 1?
Lördagen den 16 mars.
Ang.
statsbidrag til
aflöning afl
barnmorska.
(Forts.)
riktning, att Riksdagen skall bevilja detta statsbidrag, så tror jag
icke, att de herrar ledamöter af kammaren, som rösta för motionen,
kunna beskyllas för att därmed hafva handlat lättvindigt. Jag tror,
att hvar och en röstar efter moget bepröfvande och efter sin öfver¬
tygelse.
Herr Hamilton: Herr talmani Herr Ekman påstod, att de,
som talat för motionen, icke visste, hvad de ville. Jo, de förmena,
att, när staten pålägger kommunerna bördor, staten också skall hjälpa
till att bära dem. Vi önska således härvidlag få statsbidrag åt kom¬
munerna till barnmorskornas aflöning. Den saken är alldeles klar.
Herr Ekman varnade vidare för, att vi icke borde på rak arm
fatta beslut. Nej, det är icke det vi vilja göra, utan vi begära ut¬
redning, och först då den föreligger, skola vi fatta beslut. Jag kan
således icke se, att vi gå lättsinnigt till väga. Vi önska blott häfda
en åsikt, som länge gjort sig gällande åtminstone i denna kammare,
och som framburits af framstående män förut motionsvis.
Jag ber, herr talman, att få vidblifva mitt yrkande.
Öfverläggningen var härmed afslutad. Herr talmannen fram¬
ställde propositioner dels på bifall till utskottets hemställan samt dels
på afslag därå och bifall i stället till den i ämnet väckta motionen;
och förklarade herr talmannen sig anse den sistnämnda propositio¬
nen vara med öfvervägande ja godkänd. Som emellertid votering
begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen följande voterings¬
proposition :
Den, som vill, att kammaren, med afslag å statsutskottets hem¬
ställan i punkten 6) af utskottets förevarande utlåtande nr 6, bifal¬
ler den i ämnet väckta motionen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.
Omröstningen utföll med 103 ja mot 91 nej; och hade kamma¬
ren alltså med afslag å utskottets hemställan bifallit den i ämnet
väckta motionen.
PunJcten 7.
Lades till handlingarna.
Lördagen den lfi mars.
19
Nr 19.
Punkten 8.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkt er tia 9 och 10.
Lades till handlingarna.
Punkterna 11—20.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 21,
angående Kungl. Maj:ts framställning om ett förslagsanslag å
extra stat för 1913 af 350,000 kronor att under af Kungl. Maj:t
angifna villkor användas till aflöning och underhåll af särskild polis¬
styrka på landet.
Sedan utskottets hemställan upplästs, yttrade
Herr Helger: Herr talman, mina herrar! Innan kammaren
fattar beslut i den föreliggande punkten, ber jag att få yttra några
ord för att göra herrarne och särskildt vederbörande departements¬
chef uppmärksamma på ett förhållande, som enligt min mening icke
är, såsom det borde vara.
Som herrarna hafva sig bekant, har på senare åren polisstyrkan
på landsbygden ansenligt ökats. Under det att man förut för ordningens
upprätthållande ansåg det vara tillräckligt med den urgamla svenska,
på förtroende för folket grundade fjärdingsmannainstitutionen, har
man nu ansett sig böra tillsätta polismän icke allenast i de större
industrisamhällena utan äfven i de mindre, ja, i somliga län patrul¬
lerar ridande polis på våra landsvägar.
Jag skall i detta sammanhang icke yttra mig om, huruvida
vår befolkning på landsbygden är så förvildad, att det där behöfves
så stor polisstyrka, utan jag skall endast yttra några ord om sättet
för tillsättandet af polismän i de mindre industrisamhällena.
Vanligen är det en af arbetsgifvarne på platsen, som utaf en
kanske förklarlig, men åtminstone för det mesta obefogad oro kän¬
ner behof af att i det lilla samhället få polis. Han ingår då till
kommunalstämman med anhållan, att den måtte bevilja anslag till
anställande af polis samt söka Konungens befallningshafvandes till¬
stånd och statsbidrag. Är det då så, som ofta är fallet, att stäm¬
man är besökt endast af vederbörande arbetsgifvares anhängare, så
går det vanligtvis bra; stämman beslutar tillsättandet af polis och
beviljar det erforderliga anslaget. Man skulle nu vänta, att veder¬
börande nu böjde sig för stämmans beslut, äfven i det fall, att det
ginge emot honom. Men såsom bekant behöfver icke alltid den,
som har godt om pengar, vara lojal, utan i sådant fall plägar han
Ang. polis-
väsendet på
landsbygden
in. m.
Nr 19.
20
Lördaacn den 16 mars.
Ang. polis¬
väsendet på
landsbygden
in. m.
(Forts.)
komma tillbaka med sin anhållan. Och denna gång upplyses det,
att en enskild ledamot af stämman — hvar och en vet, att det är
bolaget -— beviljat det belopp, som behöfves utöfver statsbidraget
för anställande af polis. Om nu stämman ändå skulle afslå denna
förnyade begäran, så ingår vederbörande till Konungens befallnings¬
hafvande, som hör kronofogde och länsman — och det skulle vara.
ganska märkvärdigt, om icke dessa skulle finna det vara lämpligt
att hafva ett ombud i den ifrågavarande byn eller samhället. De
tillstyrka därför, Konungens befallningshafvande beviljar ansökan,
statsbidrag erhålles och arbetsgifvaren-disponenten får sin polis. Jag
säger med flit sin polis. Ty befolkningen kan naturligtvis icke be¬
trakta en på sådant sätt tillkommen polis såsom en samhällets
skyddsvakt, detta desto mindre som man till befattningen vanligen
väljer en af bolagets lägre tjänstemän, en arbetsförman, en bokhål¬
lare, en skogvaktare eller dylikt. För arbetsgifvaren är detta för¬
hållande naturligtvis synnerligen bekvämt. Han icke blott på detta
sätt erhåller det skydd, som han kan anse sig vara i behof af, utan
han får också till sin disposition en tjänsteman, som, äfven under
det han utför arbetsgifvarens uppdrag, åtminstone får sken utaf att
åtnjuta polismans myndighet och skydd. Men om en på detta sätt
tillkommen polisman kan få det förtroende hos allmänheten, utan
hvilket hans grannlaga värf svårligen kan utföras, det torde kunna
betviflas. Snarare blir hans uniform, hvar gäng den visar sig, en
ständig påminnelse för befolkningen om den kränkning, den anser
sig hafva blifvit utsatt för.
För undvikande af allt missförstånd ber jag att få betona, att
jag naturligtvis vill, att man skall tillsätta polis, där sådant behöfs
för ordningens upprätthållande. Men jag tror, att på de platser,
där kommunalstämma har af slagit förslag om anställande af polis,
man tämligen tryggt kan antaga, att det icke förefinnes något så¬
dant behof. I alla händelser anser jag det vara högst betänkligt,
att enskilda personer eller bolag skola med statsbidrag få hålla
polis. Ty det blir ju faktiskt det förhållande, som jag nyss nämnde.
Jag vill därtill slutligen uttala den förhoppning, att den nu¬
varande regeringen skall tillhålla sina befallningshafvande att iakt¬
taga den största varsamhet vid meddelande af tillstånd att anställa
polis på landsbygden, i synnerhet i sådana fall, då kommunalstämma
har uttalat sig mot ett sådant anställande, och jag hoppas, att denna
regering skall om möjligt bättre än den föregående lägga på minnet
den gamle kungens ord: far varliga med mitt trogna svenska folk.
Herr talman, jag har icke något yrkande.
Med herr Helger förenade sig herrar Sävström, Svensson i Sköns-
berg, Hage, Uddenberg och Strid.
Herr Persson i Tällberg: Herr talman, mina herrar! Jag kan
icke annat än instämma med den siste ärade talaren däruti, att
Lörclagen den 16 mars. 21
sättet för tillsättning af polismän på landet i inånga afseenden är
mycket otillfredsställande, och att på grand därutaf tillsättningen
icke alltid varit ägnad att väcka det förtroende för denna institution,
som den så väl kunde behöfva. Resultatet har också blifvit, att!
oaktadt man enligt författningen i regel skulle få halfva beloppet
till polisens aflönande af statsmedel, det gått så, att staten i vissa
fall fått betala hela beloppet till polisens aflönande, under det att
i andra fall återigen enskilda personer ensamma fått betala hela
afgiften för polisen.
Men felet med detta, då en fabriksidkare eller en sågverksägare
aflönat en eller kanske två, pa något ställe flera poliser, är, såsom
den siste ärade talaren sade, att de hafva blifvit deras poliser. Och
vid sådant förhållande är det alldeles gifvet, att polisen icke kan
ingifva samma, respekt, som när det gäller en statsinstitution eller
en kommunal institution.
-Tåg ber emellertid att få meddela, att hela denna fråga om
polisväsendets organisation är föremål för den mycket långsamt ar¬
betande s. k. fögderiförvaltningskommittén. Det var ju meningen,
att vi skulle få vårt förslag färdigt redan förliden höst. ifen det
lyckades oss icke. Emellertid finnes nu ett fullständigt förslag till
omorganisation af polisväsendet på landet utarbetadt inom kom¬
mittén. Det är visserligen icke officiellt ännu, och jag har sålunda
ingen rättighet att yppa förslagets innehåll. Det skulle ju också
kunna hända, att vissa detaljer blifva ändrade, ifen jag vill dock
meddela kammarens ledamöter, att det kommer att blifva en full¬
ständig omläggning af hela denna organisation, hvarför jag hoppas,
att de befogade anmärkningar, som framställdes af den siste ärade
talaren — och uti hvilka jag i hufvudsak ber att få instämma —
icke vidare böra komma i fråga.
Det är äfven en annan sak, som står i samband med denna
fråga, ehuru den icke rör polisväsendet, men där äfven jag har en
vädjan till regeringen; det rör dessa landsstatstjänstemän, som nu
visserligen få ett välbehöfligt lönetillägg. Men som detta är på
extra stat grundlägger det icke pensionsrätt. Jag vågar hoppas, att
regeringen i sinom tid, när den får förslaget i ämnet under sin be¬
handling, skall draga försorg därom, att dessa personer, kronofogdar,
häradsskrifvare och länsmän, icke skola blifva lidande därpå, att de
genom statsmakternas —- jag säger med flit statsmakternas — åt¬
göranden fått vänta så länge, att de, som under tiden afgått, hafva
fått nöja sig med den mycket otillfredsställande pension, som enligt
gamla författningen tillkommer dem.
Jag har endast velat uttala denna förhoppning, att regeringen
tager äfven den frågan under allvarlig ompröfning, så att dessa
landsstatstjänstemän icke behöfva, utan egen förskvllan, blifva li¬
dande på, att vi icke fingo ett sådant förslag till lönereglering, då
det första gången framlades, som var antagligt för Riksdagen, och
-Nr 19.
Ang. polis¬
väsendet på
landsbygden
in. m.
(Forts.)
Nr 19. 22 Lördagen den 16 mars.
Ang. polis- att vi nu därför nödgas år för år, intill dess fullständigt förslag
väsendet på föreligger, bevilja medel på extra stat.
,anm°mden Jag har naturligtvis icke något annat yrkande att göra än om
(Forts!) bifall till utskottets hemställan, men jag har ansett det vara nöd¬
vändigt att lämna dessa upplysningar och därvid uttala denna för¬
hoppning beträffande den sistberörda frågan.
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag har natur¬
ligtvis samma uppfattning, som den förste ärade talaren i denna
fråga. Men då jag delvis skulle vilja beröra en annan detalj be¬
träffande polisväsendet, och särskildt då jag därvid har att göra en
allvarlig vädjan till regeringen, har jag icke velat underlåta att nu
framföra ett par synpunkter.
Jag har berört redan förut — jag tror, att det var år 1906 —
det beklagliga förhållande, som råder i vårt land, att polismän kunna
få såväl åklagarfullmakt som häktningsrätt, fastän de aflönas af
enskilda. Det ansåg jag då, och det anser jag fortfarande vara ett
högst beklagligt missförhållande, som råder i fråga om polis- och
åklagarväsendet i vårt land. Det år väl ända så, att den princip,
som blifvit häfdad i vår lagstiftning, att domarne måste stå själf-
ständiga, äfven bör hafva samma tillämpning, när det gäller all¬
männa åklagare. Det är, synes det mig, beklagligt för det allmänna
rättsmedvetandet, om befolkningen kan få den uppfattningen, att en
åklagare icke kan stå opartisk. Och det förefaller mig,^ att denna
uppfattning kan få stöd, när det är så som det nu är på flera stäl¬
len å de stora arbetsplatserna, att polisuppsyningsmännen aflönas af
arbetsgifvarne fullt och helt, men hafva såväl åklagarrätt som häkt-
ningsrätt.
Jag ber, att få vädja till regeringen, att den, antingen då den
förordning skall utkomma, om hvilken den siste ärade talaren erin¬
rade, eller också under andra omständigheter, ville taga upp detta
spörsmål till allvarlig pröfning och försöka att göra någonting, vare
sig genom att hänvända sig till sina befallningshafvande eller på
annat sätt, så att detta missförhållande kommer att upphöra.
Härmed förklarades öfverläggningen vara afslutad. Kammaren
biföll utskottets hemställan.
Punkterna 22 och 23.
Kammaren biföll hvad utskottet hemställt.
Ang. förstärk- Efter föredragning af punkten 24, angående förstärkning af
nmg af arbets- arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lämnades
krafterna inom ° J
värj- och vatten- Ordet till
byggnads- Herr Vennersten, som yttrade: I motsvarande punkt under
yre sen, gj~tte hufvud tf teln i statsverkspropositionen återfinnes ett yttrande af
Lördagen den 16 mars.
23 Sr li».
vederbörande departementschef, hvilket gifver mig anledning att säga
några ord, utan att jag har något yrkande att framställa.
I den del af löneregleringskommitténs betänkanden, som afgafs
den 4 februari 1911, fanns en reservation af herr Carl Persson i
Stallerhult, hvari han fäster uppmärksamheten vid det egendomliga
förhållande, att ett civilt verk, väg- och vatten byggnadsstyrelsen, hade
tjänstemän, som alla tillhörde en kår af militär karaktär. Herr Carl
Persson ansåg, att detta missförhållande, som det enligt hans för¬
menande var, borde afhjälpas, samt påyrkade, att officerarne vid
kåren, då de befordrades till ordinarie tjänst, skulle vara skyldiga
att afgå från sin anställning vid kåren.
Nu är det ju så, som de flesta intresserade veta, att det för¬
hållande, som herr Carl Persson påpekade, har väckt intresse inom
ganska vida kretsar bland väg- och vattenbyggare i vårt land och
äfven bland allmänheten. Jag har därför velat fästa uppmärksam¬
heten vid hvad som sades vid förra årets riksdag dels af departe¬
mentschefen och dels af statsutskottet. Departemenschefen anförde
herr Carl Perssons reservation och tilläde, att denna fråga varit före¬
mål för regeringens uppmärksamhet äfven på grund af en annan an¬
ledning. Till Kungl. Maj:t hade nämligen från civila väg- och
vattenbyggnadsklubben inkommit en skrifvelse, hvari denna förening
hemställde, att Kungl. Maj:t ville taga under ompröfning, huruvida
icke skäl förefunnes för indragning af väg- och vattenbyggnadskåren.
Jag vill icke uppehålla kammaren med att relatera de skäl, som
denna klubb anfört för sin hemställan. De återfinnas i en skrifvelse
till Kungl. Maj:t, — eller rättare sagdt två -— som äro införda i en
broschyr, hvilken blifvit, såvidt jag vet, kammarens ledamöter till¬
ställd. Och med hänvisning till hvad däri säges, ber jag blott få
fästa uppmärksamheten på denna fråga, som, såvidt jag förstår, nära
nog tagit ett steg tillbaka.
Samme departementschef gjorde vidare följande uttalande: »Då
fråga om väg- och vattenbyggnadskårens upphäfvande alltså föreligger,
anser jag, att herr Carl Perssons framställning först i sammanhang
med detta ärende bör upptagas till pröfning.» Nuvarande departe¬
mentschefen berör frågan i innevarande års statsverksproposition,
men på sådant sätt, att man icke får klart för sig, att frågan tagit
något steg framåt. Under sjätte hufvudtiteln står rörande den ordi¬
narie aflöningsstaten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen följande:
■ Det lärer vid sådant förhållande så mycket mindre böra ifråga¬
komma att, såsom styrelsen hemställt, genom en ny kommitté upp¬
taga frågan om reglering af styrelsens ordinarie lönestat, som frågan
om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhetsområde, organisa¬
tion och personal kommer att bli föremål för fömyadt öfvervägande
i sammanhang med departementalkommitterades bebådade förslag till
ett nytt statsdepartement för kommunikationer och allmänna arbeten
med hvad därmed sammanhänger.»
Härunder torde den föreliggande frågan inbegripas, Och jag
Ang. förstärk¬
ning af arbets¬
krafterna inom
väg- och vatten-
byggnads¬
styrelsen.
(Forts.)
fh 19. 24
Lördagen den 16 mars.
Ang. förstärk- vill blott tillåta mig att uttala den önskan, att ärendet måtte, så
ni»# a/" arbets- snarj- sjg gorå later, bringas till en slutgiltig lösning, ty de intressen,
väg^och “vatten-som häraf beröras, äro af den art, att jag icke säger för mycket, då
byggnads- jag påstår, att man snarast måste taga befattning med dem och af-
styrelsen. gorå saken. Jag har förut anfört hvar skälen finnas återgifna och
(Forts.) hänvisar till den omnämnda broschyren, hvari den intresserade må¬
hända kan komma att finna anledning till instämmande i min önskan,
att ärendet måtte snarast möjligt komma till afgörande.
Jag har icke något yrkande att göra.
Härefter anförde
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Schotte: Herr
talman! Med anledning af hvad den siste ärade talaren anförde,
ber jag att få meddela, att redan i anledning af det yttrande, som
förekom i löneregleringskommitténs betänkande i fråga om samman¬
hanget mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och den militära
väg- och vattenbyggnadskåren, denna fråga öfverlämnades till chefen
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för yttrande. Sedermera hafva
naturligtvis också de af herr Vennersten omförmälda skriftliga fram¬
ställningarna till Kungl. Maj:t öfverlämnats till väg- och vattenbygg
nadsstyrelsen eller dess chef. Då yttrande i frågan ännu icke för
ungefär en månad sedan inkommit, afläts en påminnelse till veder¬
börande att snarast möjligt inkomma med det infordrade yttrandet.
Detta har emellertid ännu icke inkommit, men jag skall se till, att
frågan icke blir på något sätt obehörigen förhalad.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkterna 25—28.
Hvad utskottet i dessa punkter hemställt bifölls af kammaren.
Ang. under- Punkten 29,
stödjande af
bro- och hamn- angående anslag till understödjande af bro- och hamnbyggnader m. m.
byggnader
m■ m■ Mom. a).
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. b).
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen besluta, att i afseende
å statsbidrag, som för år 1913 kunde af Riksdagen beviljas till väg
anläggningar och vägförbättringar samt till bro- och hamnbyggnader
äfvensom upprensning af åar och farleder, skulle gälla de allmänna
villkor och bestämmelser, Indika finnas intagna i Riksdagens skrifvelse
den 31 maj 1907. . .. ■>
Lördagen den 16 mars. 25
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
en inom Andra kammaren af herr Torgen väckt motion, nr 51, däri
föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att bidrag för anläggning af
nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar skulle utgå med 2/3 af den verkliga och ej den beräk¬
nade kostnaden.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, med bifall till den af Kungi.
Maj:t gjorda framställningen och med afslag å herr Torgéns förevarande
motion, måtte besluta, att i afseende å de af Riksdagen för år 1913
beviljade statsbidrag till vägan läggningar och vägförbättringar samt
till bro- och hamnbyggnader äfvensom upprensning af åar och far¬
leder skulle gälla de allmänna villkor och bestämmelser, hvilka
finnas intagna i Riksdagens skrifvelse den 31 maj 1907.
Efter föredragning af momentet yttrade
Herr lorgén: I fråga om de allmänna villkor och bestämmel¬
ser, som skola gälla för erhållande af statsbidrag till väganläggningar
och vägförbättringar, har jag tillåtit mig att väcka en motion.
I denna motion yrkar jag, att detta bidrag skall utgå med
2U af den verkliga och icke, såsom nu iir fallet, med -’/3 af den
beräknade kostnaden för ett dylikt företag. De flesta, som haft att
syssla med någon vägbyggnad, hafva nog insett den orättvisa, som
ligger däri, att de, hvilka skola bygga vägen, få betala rätt mycket
utöfver hvad de borde. Meningen har naturligtvis varit, att den
verkliga kostnaden skulle öfverensstämma med den beräknade, men
genom en mängd omständigheter, som göra sig gällande vid kost¬
nadsberäkningarna, har det vanligen blifvit så, att de vägbyggnads-
skyldige få betala mera, än hvad de skulle få betala enligt den be¬
räknade kostnaden.
Jag finner i utskottets utlåtande, att väg- och vattenbyggnads-
styrelsen har ingifvit ett yttrande, däri styrelsen förklarar sig anse,
att det ligger en viss säkerhet i det nu använda förfarandet, i det
att vägbyggnadsskyldige skola ordna arbetena på ett lämpligare och
mera ekonomiskt sätt, om de själfva få betala hela den kostnad, som
uppstår öfver den beräknade, och skulle detta vara med en god
statsekonomi förenligt. Ja, det må vara väg- och vattenbyggnads¬
styrelsens uppfattning om statsekonomi. Det är åtminstone icke min
uppfattning, att det ligger något moraliskt i detta förhållande. Det
är i alla fall så, att den kontroll, som beröres där, redan under nu¬
varande förhållanden förefinnes. Man har skyldighet att lägga fram
sina handlingar och visa, att man icke fingerar någon summa. Den
kontroll och den säkerhet, som det talas om, finnes nu, liksom den
äfven kommer att finnas kvar enligt mitt förslag. Således behöfver
någon fara på detta område aldrig göra sig gällande med den för¬
ändring jag påyrkat i min motion.
Det har vidare sagts, att orsaken till dessa förhöjda kostnader
.Nr 19.
Ang. under¬
stödjande af
ro och hamn
byggnader
m in.
(Forts.)
Nr 19. 26
Ang. under¬
stödjande af
bro- och hamn¬
byggnader
in. in.
(Forts.)
Lördagen den 16 mars.
vore att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke har annat än eu
tämligen ytlig kontroll öfver vägbyggnadsföretagen. På sidan 26 i
utskottets utlåtande står, att det är mycket ledsamt, att sådana oför¬
utsedda omständigheter kunna inträffa, öfver Indika de byggnads-
skyldige icke kunna råda, som föranleda, att de vägbyggnadsskyldige
få betala mera, än hvad de bort betala.
Det är just dessa omständigheter, som jag skulle vilja hafva
bort, ehuru här icke sagts något om dem. Vi veta i alla fall, att
den af staten verkställda beräkningen ofta slår fel, ocli det är därför
man skulle behöfva kontroll, icke på oss, som bygga vägarna, tv
den kontrollen finnes, utan på dem, hvilka utföra kostnadsbeiåk¬
ningarna, eller ock en förändring af det system, som möjliggör sådana
omständigheter. En revision af kostnaderna borttar dem ej, om själfva
grunden för kostnadsberäkningarna är felaktig.
Jag är synnerligen tacksam därför, att utskottet förordar eu
större noggrannhet vid kostnadsberäkningar, så att någon så stor
skillnad, som nu förekommer, icke längre skall behöfva uppstå
mellan den verkliga och den beräknade kostnaden. Detta är det
enda erkännande, som jag kan gifva utskottet. Det kan ju vara
godt att utskottet förordar noggrannhet, men detta är ej nog för
att nå dit, som jag ville nå i detta fall.
Det framgår af den tabell, som finnes införd på sidan 27 i
utskottets utlåtande, att detta icke är något speciellt länsintresse för
oss däruppe, ty i Jämtland har den verkliga kostnaden uppgått till
112 procent af den beräknade, dä vi däremot finna, att i Örebro
län kostnaden uppgått till 147 procent.
Det kan här sägas, att utskottet erkänner, att genom dessa
uppgifter uppmärksamheten blifvit fästad på det betänkliga miss¬
förhållande, som i många fall äger rum mellan den verkliga och den
beräknade kostnaden.
Jag skulle kunna anföra många exempel på sådana betänkliga
missförhållanden, men jag vill endast framdraga ett enda, men som
är tillräckligt belysande. Kanske jag kan blifva i tillfälle att en
annan gång återkomma med flera. Det gäller en liten vägsträcka,
mellan Lits och Hammerdals sockengränser med en väglängd af
endast cirka två mil. Där uppgick den verkliga kostnaden förväg-
anläggningen till 151,221 kronor, örena utelämnade. I statsbidrag
erhölls för denna vägbyggnad 59,800 kronor. Två tredjedelar af den
verkliga kostnaden är 100,814 kronor, men vi hafva endast fått
59,800 kronor. Jag tror emellertid, att ingen enda i kammaren
skulle vilja motsäga mig, då jag säger, att jag finner, att det icke
endast är på grund däraf, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke
har tillräckligt kontrollerande myndighet öfver oss, som denna stora
skillnad i kostnaden uppkommer, utan det är jämväl något annat,
som är anledningen därtill.
Äfven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har emellertid gifvit sitt
erkännande åt det verkligt berättigade i hvad jag i min motion
Lördagen den 16 mars. 27 \r 19.
anföit, men den säger, att den anser, att det fordras eu utredning, -t»?- under¬
en uttömmande utredning i denna fråga, innan så pass genomgripande stöd3ande “/
förändringar kunna verkställas, som de nu ifrågasatta. Vid sådant6™, ochh“m"
förhållande, säger utskottet — och märkvärdigt nog är detta det m
enda skäl jag finner i utskottets utlåtande för ett afslag — har det (Forts.)
ej ansett sig kunna biträda motionärens framställning. Utskottet
eikännei dock på samma gång, att det är betänkliga missförhållan¬
den, som råda öfverallt eller åtminstone i ett flertal fall, men detta
oaktadt finner det ingen anledning att tillstyrka bifall till motionen.
Det skulle emellertid, enligt mitt förmenande, varit en anledning
föi utskottet att yrka bifall till motionen, som ju begär något be¬
stämdt, något positivt, eller att åtminstone sluta med ett yrkande,
som äfven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner sig föranlåten att
förorda, nämligen en skrifvelse om utredning. Statsutskottet har
funnit en anledning för att yrka afslag, hvilket jag för min del
icke kan förstå. Det är emellertid, såvidt jag kan finna af utskottets
tioradiga utlåtande, gifven en tydlig hänvisning till mig att åter¬
komma till ett annat år, och jag skall därför icke nu göra något
särskilt yrkande; jag endast beklagar, men det är icke mitt fel.
att mitt liktal öfver motionen jämväl är ett liktal öfver utskottets
utlåtande.
Herr Ekman: Herr talman! Endast några ord för att äfven
jag å min sida må understryka, att motionären i det stora hela,
såvidt jag förstår, uppfattat statsutskottets mening riktigt. Motio¬
nären har föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att bidrag för
anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar må utgå med 2/3 af den verkliga och ej
den beräknade kostnaden. Statsutskottet har konstaterat, att ett
missförhållande i de af motionären angifna hänseenden otvifvelaktigt
förefinnes, men statsutskottet har, på grund af att denna fråga, en¬
ligt hvad som blifvit för utskottet tydligt, tarfvar en större utredning
än den, som för närvarande föreligger, icke ansett sig kunna till¬
styrka motionen. Den uppfattningen, att statsutskottet ställt sig väl-
villigt i sak, torde alltså fa anses vara riktig. Jag vill sträcka min
förhoppning något längre än motionären; jag vill nämligen uttala
den forhoppningen, att Kungl. Maj:t måtte ägna denna fråga all
nödig uppmärksamhet.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 30,
angående anslag till anläggande af enklare vägar i Västerbottens A?9'
läns öfre lappmark. de
vägar x T öster-
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom Första kam- -r°Vs läns,
maren, nr 30, af herr Rosén och den andra inom Andra kammaren. W
Nr 19, 28
Ang. anläggan¬
de af enklare
vägar i Väster¬
bottens läns
öfre lappmark.
(Forts.)
Lördagen den 16 mars.
nr 126, af herr Hellberg, med instämmande af herrar Bäckström,
WiTclund, Mörtsell och Rehn, hade föreslagits, att Riksdagen måtte
på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 30,000 kronor att
ställas till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län
förfogande för att på af Kungl. Maj:t närmare angifna grunder an¬
vändas till anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns öfre
lappmark.
Utskottet hemställde, att herrar Roséns och Hellbergs förevarande
motioner icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Uti en vid punkten fogad reservation hade emellertid herrar
Billing,Kvarnzelius,Halm,friherre Gripenstedt, C. G.Ekman, 1Vildand
i Brattfors, Thorsson, Rydén, Hellberg och Anderson i Råstock
förklarat sig anse, att ' utskottet bort hemställa, att Riksdagen
måtte på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 30,000 kronor
att ställas till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens
län förfogande för att, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med de
i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1909 angifna
grunder, användas till anläggande af enklare vägar i Västerbottens
läns öfre lappmark.
Sedan utskottets hemställan upplästs, lämnade herr talmannen
ordet till
Herr Hellberg, som anförde: Herr talman! Jag är glad, att
utskottet bär funnit syftet med min motion behjärtansvärdt, men jag är
å andra sidan ledsen, att det icke har kunnat tillstyrka densamma.
Jag har nu anmält min reservation mot utskottets hemställan i
denna punkt och därvid fått, såsom synes, ett lika stort som fint
sällskap. Det är väl det, som i sin tur har gjort, att motionen
vid behandlingen i Första kammaren nyss lärer blifvit bifallen, och
jag kan därför nu fatta mig ganska kort.
Förhållandet är det, att på förslag af Konungens befallnings¬
hafvande i Västerbottens län regeringen föreslagit och Riksdagen
beviljat 30,000 kronor till enklare vägar i Västerbottens län för åren
1910, 1911 och 1912. Dessa penningar ha användts af länsstyrel¬
sen att åstadkomma en väg i Tärna och Stensele socknar, och det
är beräknadt, att denna planerade väg skall bli färdig 1913 eller
allra senast på hösten 1914, ty det går här ej så fort, därför att
arbetet skall utföras hufvudsakligast af befolkningen själf på de
lediga stunder de kunna ägna däråt. Tärna socken särskildt, som
har sin handel och vandel på Norge, har varit så intresserad att få
förbindelse med Sverige — till Norge har den nämligen landsväg
ända ner till Mo — att Tärna kommun åtagit sig att bygga sin
andel af vägen efter fyrktal. Jag kan nämna, att därvid fick exem¬
pelvis provinsialläkaren på sin lott att anlägga väg pa 2 1/s kilorne-
29 Xr 19.
Liivdagon don 1(1 mars.
tei, kyrkoherden Ilek något mindre vägsträcka, och på länsmannens Ang. anläggan¬
de korn 1 y2 kilometer väg. Så starkt är intresset i dessa socknar * °fenklare
att få dessa enkla vägar. vä9a' 1 vpu’"
Nu anhöll Konungens befallningshafvande i Västerbottens län öfre lappmark.
i höstas, att regeringen äfven för 1913 skulle föreslå Riksdagen att (Forts.)
bevilja lika stort belopp eller 30,000 kronor för att bygga en öde¬
bygdsväg i en annan socken, nämligen i Sorsele. För dem, som
icke it ro så inne i de topografiska förhållandena där uppe, ber jag
att få nämna en sak. Fn ärad ledamot här i kammaren höll före,
att då det nu fanns medel tillgängliga för förstnämnda vägs byg¬
gande under 1913 och 1914, skulle det icke behöfvas några vidare
medel till någon ny väg. Jag vill emellertid nämna, att denna nu
ifrågasatta nya väg skulle gå fram i en annan socken och att det
är så pass stort afstånd emellan ifrågavarande vägar, att det är
ungefär detsamma, som om man skulle hålla på att bygga en väg
i Örebro län och en i Södermanlands län.
Nu har Konungens befallningshafvande uppgjort kostnadsförslag
till en sådan ödebygdsväg i Sorsele socken i stället för en landsväg.
Det är nämligen så, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har velat
bygga en landsväg i stället för en ödebygdsväg. 'Redan 1902 var
detta förslag å bane, men det kunde då icke realiseras till följd af
befolkningens ringa bärkraft och blef icke heller satt i verket på
något sätt, utan stannade vid blotta förslaget, Nu har Konungens
befallningshafvande föreslagit, att på denna sträcka i stället skulle
byggas en ödebygdsväg, och kommunalstämman och socknens för¬
troendemän ha påvisat, att en sådan väg skulle vara omistlig. Den
väg, det är fråga om, skulle sträcka sig från öfre ändan af sjön
Storvindeln till Gautsträsk eller Ammarnäs kapell. Jag ber att i
detta sammanhang få rätta ett misstag, som en eller annan kan
gorå sig skyldig till beträffande topografin och hvilket jag särskild!
vet är fallet med en ledamot. Han ansåg nämligen, att då Riks¬
dagen i fjol beviljade medel för upprensning af Bräskaforsen, så
skulle det nu vara onödigt att bevilja medel till en dylik enkel väg,
som skulle, enligt hans åsikt, komma att löpa jämnsides med den
andra.
Nu skall jag be att med anledning däraf här få visa en enkel
ritning, som jag nyss gjorde upp, men hvilken icke alls skall be¬
traktas såsom något konstverk utan blott såsom ett enkelt utkast.
Vi se här Sorsele kyrkoplats, Storvindeln och nedre Gautsträsk.
Däremellan 1m vi Bräskaforsen, hvartill Riksdagen i fjol beviljade
medel. Genom upprensning af denna fors skulle mellan nedre Gauts¬
träsk och Storvindeln bli en led, som kunde befaras och ros, och
man skulle t. o. in. där kunna gå fram med ångbåt. Ifrån norra
ändan af Storvindeln eller Gillisnuole går älfven upp i öfre Gauts¬
träsk eller Ammarnäs kapell, men denna del af älfven, som har en
längd af öfver 3,6 mil är icke användbar, därför att det är fors vid
fors, och där så icke är, är han så strid, att han icke kan begagnas
Nr 19. 30
Lördagen den 16 mars.
Ang. anläggan¬
de aj enklare
vägar i Väster¬
bottens läns
öfre lappmark.
(Forts.)
såsom samfärdsled. Ifrån öfre Gautsträsk är det 6 å 7 mil till
Kölen, d. v. s. till gränsen, och vi förstå då, att det är ganska ogäst¬
vänliga trakter, hvarom det här är fråga.
Nu har föreslagits, att denna väg skulle byggas såsom vanlig
landsväg 8 mil och skulle komma att kosta 278,200 kronor. På
denna vägsträcka ha vi två byar, den ena heter Öfre Sandsele och
den andra heter Kraddsele. Åfståndet dem emellan är endast 7,870
meter, d. v. s. 3/4 mil. Denna korta bit af vägen är emellertid den
allra mest oframkomliga. Om sommaren får man där frakta allt
gods på ryggen och sålunda bära det, man kan omöjligen leda fram
kreatur, man kan ej rida, ej klöfja; om en sjuk skall forslas, så
måste han bäras o. s. v. Kostnaden för denna del af vägen skulle
endast uppgå till 9,300 kronor — observera detta belopp, mina
herrar! — men i det förslag, som uppgjordes 1902, skulle samma
lilla bit på 3/4 mils längd draga en kostnad af 51,500 kronor och
därtill skulle komma en bro för 58,300 kronor. Nu tycker jag, att
om man i stället kan få en enkel väg för kalkylerade 9,300 kronor,
hvartill sedan kommer kostnaden för ett färjställe, kan det val icke
bestridas, att ett synnerligen svårt hinder blifvit undanröjdt för be¬
folkningen och detta för ett ovanligt ringa pris.
Jag vill endast i förbigående nämna, att Sorsele socken är 18
mil lång, den är således större än hela Stockholms län, men det
finnes för närvarande endast fem mils landsväg inom hela socknen.
Från kyrkoplatsen till norska gränsen är det 13 mil, d. v. s. fågel¬
vägen, ty ingen väg finnes. Utskylderna äro så stora i Sorsele soc¬
ken, att den i det afseendet icke öfverträffas af mer än fem kom¬
muner i hela landet, siffrorna behöfva ju icke nu anföras. Ifrån
Sorsele kyrkoplats till närmsta järnvägsstation är det icke mindre
än 17 Va mil. vil1 lnan därför verkligen hjälpa befolkningen i öfre
lappmarken ur dess isolering och vill man förena inbyggarne där
uppe till samarbete för lappmarkens uppsving och göra dein bär¬
kraftigare, så måste man skynda på att hjälpa dem med sådana
vägar, att de verkligen kunna komma fram till närmaste hufvud-
plats.’ Då emellertid befolkningen icke anser sig behöfva vägar, som
kosta 60-, 70- ja till och med 80,000 kronor per mil, utan nöjer
sig med vägar, som kosta vida mindre, 6- å 7,000 kronor per mil,
så tycker jag, att man verkligen bör taga fasta på den saken. Man
kan "icke vänta med vägarna, tills befolkningen blir bärkraftigare, ty
vägar måste ju finnas, innan bärkraften kan ökas, därom äro vi väl
alla öfverens. Jag anser för den skull, att man bör skaffa dessa
trakter enklare vägar, med hvilka de själfva för närvarande vilja
åtnöjas. Om denna kammare, hvilket jag icke vill hoppas, afslår
detta förslag, så skulle verkligen uppstå en stor misstämning i dessa
vanlottade bygder, men då Första kammaren, som sagdt, redan
gått med på motionen, hyser jag den förhoppning, att äfven denna
kammare skall behjärta denna sak.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
31 Nr 19.
Lördagen (ieu lii mars.
I detta anförande instämde herrar Zetterstrand, Mörtsell, Molin n(j- bilägga»
i Dombäcksmark, Wikström, Bäckström, Sjöberg i Sköfde, Larsson * “C enk,are
i Klagstorp, Ekerot, Indebetou, Kronblad, Helger, Mossberg, Svens-
son i Skönsberg, Röing, Lithander, Wedin, Jonsson i Gumboda, öfre lappmark.
Carlsson i Prosterud, Hage, Lundström i Långnäs, Modig, Hamrin, (Forts.)
Hänsyn och Olausson.
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Schotte: Herr
talman! Jag skall endast be att med några ord få angifva den ståndpunkt,
som regeringen intagit uti denna fråga. Såsom herrarne ha sig be¬
kant, beviljade Riksdagen för hvardera af åren 1910, 1911 och 1912
30,000 kronor till ödebygdsvägar i Lappland, närmast då till vägen
från Stensele till Tärna gamla kyrkoby. Man antager, att den del
af denna väg, som faller inom Stensele", skall bli färdig, åtminstone
i sin väsentliga del, till den 1 oktober 1913, och att en del af vägen
inom Tärna socken, nämligen vägsträckan mellan Ajaur och Yttervik,
skall bli färdig likaledes till den 1 oktober 1913. ‘Hela vägen mel¬
lan Stensele och Tärna torde kunna byggas för af Riksdagen redan
beviljade medel. När anslag till dessa ödebygsdvägar första gången
beviljades, framhölls det af vederbörande departementschef, och äf¬
ven af statsutskottet och Riksdagen, att byggandet af dessa öde¬
bygdsvägar skulle betraktas såsom varande af försöksnatur; detta
sades uttryckligen ifrån, och Kung!. Maj:t bestämde ock genom kungl.
bref den 4 juli 1910, att vägen Tärna—Stensele skulle fullbordas,
innan något anslag (inge af Kungl. Maj:ts befallningshafvande dis¬
poneras till annan öbebygdsväg. Uppenbarligen ville man därigenom
få tillfälle att vinna erfarenhet beträffande ifrågavarande vägtvps
lämplighet och de villkor, som borde fastställas för byggande af
sådana vägar. Såsom här är omförmäldt, inkom Kungl. Maj :ts be¬
fallningshafvande i Västerbottens län år 1911 med framställning om
byggande af en väg mellan Gaustträsks kapell och norra änden af
Storvindeln, och Konungens befallningshafvande begärde då medel
närmast för byggande af vägsträckan Sandsele—Kraddsele. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, som i ärendet hördes i vanlig ordning, fann,
att denna väg utefter Storvindelns dalgång vore af den stora be¬
tydelse, att den borde byggas efter den vanliga typen. Styrelsen
åberopade, att efter inlandsbanans tillkomst blefve förhållandena i
förevarande trakter sådana, att det vore önskvärdt att få en dylik
starkare byggd vägförbindelse uti ifrågavarande trakter. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ansåg vidare, att det vore uppenbart, att de
hardt betungade kommuner, vägen skulle genomlöpa, icke själfva
kunde bidraga med den tredjedel af anläggningskostnaden, som i
dylika fall skall tillskjutas af väghållningsskyldige, utan det ifrågasattes,
att man skulle gå in till Riksdagen med framställning om, att ifråga¬
varande väg måtte byggas uteslutande af statsmedel. Den beräk¬
nade kostnaden för vägen uppgick till omkring 275,000 kronor.
Nr 19. 32
Ang. anläggan¬
de af enklare
vägar i Väster¬
bottens läns
öfre lappmark.
(Forts.)
Lördagen den ld mars.
Emellertid behöfde själfva förslaget ytterligare revideras med hänsyn
till de ändrade förutsättningarna. .
Det var nu berörda förhållanden, som gjorde, att Kungl. May t
icke ansåg, att frågan förelåg i så utredt skick, att förslag i ämnet
borde föreläggas redan 1912 års Riksdag. Man stod därvid på den
tf Riksdagen uttalade ståndpunkten, att man borde ha någon säker
erfarenhet att bygga på rörande lämpligheten af den vägtyp, som
låg till grund för den under anläggning varande ödebygdsvägen från
Stensele' till Tärna, innan man gick vidare i byggandet af öde-
bygdsvägar.
Med hvad jag nu sagt är det icke min af sikt att motsätta mig
det anslag, som här vunnit förespråkare från så många reservan- ^
ter inom statsutskottet och så varma talemän i denna kammare.
Beslut är ock redan fattadt af Första kammaren i enlighet med
reservationen. Jag har emellertid velat framlägga de skäl, som
varit för regeringen bestämmande i detta fall. Jag tror för min
del, att äfven om, såsom jag antager blir händelsen, kammaren
kommer att bifalla den nu föreliggande motionen, man därmed icke
på något mera allvarligt sätt föregriper de väganläggningar i ofrigt,
som kunna erfordras uti ifrågavarande trakter, enär naturligtvis en
ödebygdsväg sedermera, när inlandsbanan nått upp till dessa trak¬
ter, kan utvidgas. Det vore dock gifvetvis klokare, om, innan man
gick vidare, man hade en säkrare erfarenhet att bygga på, än den
man för närvarande har.
Jag är i alla händelser öfvertygad om, att, hur kammaren an
beslutar i detta fall, frågan om fortsatt anslag till ödebygdsvägar
icke kommer att hvila alltför länge. Otvifvelaktigt är också, att ett
sådant anslag, som det nu ifrågasatta, kan komma att blifva till
gagn för dessa på kommunikationer så synnerligen vanlottade trakter.
Herr Hamilton: Efter det yttrande, som vi nu hört från regerings-
bänken, och efter det beslut, som af Första kammaren redan fattats
i denna fråga, skall jag icke uppehålla kammarens tid med att orda
för motionärens förslag. Andra kammaren har ju alltid visat sig
behjärta framställningar om anslag, som afse att hjälpa den fattiga
befolkningen uppe i Norrland. Jag skall, som sagdt, inskränka nng
till att yrka bifall till reservationen.
Herr Ekman: Herr talman, mina herrar! Om man förut hyst
någon tvekan, hvillcet verkligen icke varit fallet med mig, huru denna
fråga låg här i kammaren, torde väl denna tvekan ha blifvit skingrad
af de talrika instämmanden, som den förste talaren här fick, hvar¬
igenom det till fullo konstaterades, att i dag blåser det norrlands-
vind i Andra kammaren. Jag har nu för min del icke någonting
emot den vinden, utan jag skall endast tillåta mig att här förklara
hvad som varit orsaken till, att statsutskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka bifall till motionen.
Lördagen den 16 mars.
33 Sr 19.
Innan jag emellertid öfvergår till denna förklaring, ber jag att An9- anläggan
få säga, att jag tror, att vare sig man här bifaller motionen eller * "/ enklare
man bifaller statsutskottets utlåtande, skall resultatet blifva ungefär
detsamma. Jag har nämligen den tron, att den vägtyp, som här öfre lappmark
af ses, verkligen kommer att i praktiken visa sig lämplig, ehuru man (Forts.)
ännu icke enligt mitt förmenande vunnit tillräcklig erfarenhet beträf¬
fande densamma. Jag tror icke heller, att det kommer att dröja så
länge, som motionären föreställt sig, innan den erfarenheten vinnes.
Om alltså min förmodan i dessa två afseenden kommer att besannas,
blir resultatet i stort sedt ungefär detsamma, vare sig motionen eller
statsutskottets utlåtande bifalles.
Att statsutskottets majoritet icke ansett sig kunna tillstyrka
motionen, beror förnämligast därpå, att då Riksdagen första gången
fattade beslut om byggande af detta slag af vägar, hvilket skedde år
1909, uttalade statsutskottet — och detta uttalande godkändes äfven
af Riksdagen — att byggandet af detta slags vägar vore att anse
såsom ett försök. 1909 års statsutskott säger nämligen bland annat:
»Då emellertid företaget i fråga är af utpräglad försöksnatur, vill
det synas utskottet, som om det vore lämpligt att, på sätt jämväl
af Konungens befallningshafvande och departementschefen ifrågasatts,
åt Konungens befallningshafvande i hvarje särskildt fall öfverlämnas
att afgöra hvilken vägtyp som bör komma till användning.» Detta
uttalande återigen står icke i ovillkorligt sammanhang med frågan
om, huruvida vägen skulle blifva af den nu ifrågasatta typen eller
af en dyrare typ, utan utskottet förutsatte då äfven möjligheten af
en ännu billigare typ. Utskottet säger nämligen därom: »I afseende
å sättet för utförande af de ifrågasatta vägarne hafva meningarne varit
delade, i det att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underlydande
distriktstjänstemän ansett, att vägarne borde anordnas så, att de
äfven kunde trafikeras med hjuldon, under det att Kungl. Majrts
befallningshafvande i Västerbottens län och departementschefen hålla
före, att en dylik anordning icke i hvarje fall vore nödvändig.»
Vid sådant förhållande och då ännu icke den erfarenhet rörande
detta försök, som man år 1909 förutsatte, har kunnat vinnas, har
statsutskottets majoritet icke ansett sig nu kunna tillstyrka det före¬
liggande förslaget. För min del skall jag emellertid med mycket
jämnmod bära den eventualiteten, att reservationen här vinner "kam¬
marens bifall, men jag skall, herr talman, tillåta mig att yrka bifall
till statsutskottets hemställan.
Herr Lindman: Herr talman, mina herrar! Det kan ju synas,
som om den fråga, hvilken vi nu diskutera, icke är så stor; för min
del anser jag dock, att den är stor för de trakter, som beröras af
densamma. Då jag begärde ordet för att här yttra mig i frågan,
gjorde jag det egentligen därför, att jag under tidigare år med
mycket stort intresse tagit del i hithörande saker. Genom besök på
de platser, hvarom här är fråga, genom resor där uppe i både Väster-
Andra kammarens protokoll 1912. Nr 19. 3
Kr 1$. 34
Lördagen den 16 mars.
Ang. anläggan¬
de af enklare
vägar i Väster¬
bottens läns
öfre lappmark.
(Forts.)
botten och Norrbotten har det sedan många år stått alldeles klart
för mig, att det vore nödvändigt att söka få en ändring till stånd
med afseende å vägförhållandena i lappmarkerna. När man reser
där uppe, finner man mycket snart, att de vägar, som där byggas
efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens föreskrifter, visserligen äro
bra och t, o. m. utmärkt bra. Jag skulle dock vilja uttala den
meningen, hvilket jag för öfrigt många gånger gjort, att det är icke
vägar af sådan typ, som lappmarkerna behöfva. Man behöfver icke
där ha vägar, som kosta så ofantligt mycket som hvad fallet är
med de, som nu blifvit byggda där. Då man fiirdas i dessa trakter,
finner man, att enbart den tredjedel af kostnaderna för landsvägarna,
som befolkningen själf får betala, blir för denna befolkning snart
sagdt ruinerande, och ändå åstadkommes icke mycken väg med hvad
de väghållningsskyldige själfva sålunda kunna lämna. Det var där¬
för alldeles klart, att man måste söka se till att få fram en sådan
vägtyp, som tillfredsställde befolkningens behof. Jag menar här, att
man borde söka få vägar, som kostade väsentligt mycket mindre än
de allmänna landsvägarna. Låt vara att dessa vägar byggas efter
en mycket enklare typ och att vägen ginge backe upp och backe
ned, och låt vara att "de ginge i krokar och kanske äfven stora så¬
dana, men de skulle dock bereda befolkningen en möjlighet att
kunna ta sig fram, och detta vore för en stor del af denna befolk¬
ning hufvudsaken. Jag håller följaktligen före, att det ligger en
väsentlig vikt på, att man bereder tillfälle åt så många platser eller
byar som möjligt att få väg, låt vara enklare sådan; jag anser detta
vara viktigare än att låta blott 1/10 eller Y12 af aUa dessa platser få
väg, om också en bättre sådan. Detta har varit de skäl, som gjorde, att
den förra regeringen på sin tid framkom med förslag om, att ett
anslag å 30,000 kronor om året borde beviljas för dessa väganlägg-
ningar. Jag behöfver emellertid icke tala mycket om den saken,
ty här är kanske icke någon meningsskiljaktighet om, att det är
lämpligt och bra att bygga sådana vägar.
Här ha nu anförts två skäl emot beviljandet af dessa 30,000
kronor för 1913. Det ena af dessa skäl anfördes senast af stats¬
utskottets vice ordförande, som sade, att det här egentligen blott
rörde sig om ett försök. Ja, mina herrar, men hvari består för¬
söket? Jo, det skulle väl bestå i, att man sökte utröna, om det
vore lämpligt att skaffa sådana vägar, om de kunde erhållas för det
pris, som man verkligen tänkt sig, och om de kunde fylla det behof
af vägar, som där uppe förefinnes. Detta försök är nu gjordt. Man
har byggt sådana vägar, och man vet, att de, som färdats fram på
dessa vägar, äro mycket nöjda och belåtna med desamma. Jag
tycker således, att man här kan anses ha lämnat försöksstadiet. Ty
icke skulle väl försöket sträckas så långt, att man, sedan den första
delen af vägen blifvit byggd, skulle dröja några år för att se, om
folk verkligen begagnade sig af densamma och om den tillgodosåge
det behof, som däruppe förefinnes i detta afseende, och alltså vore
35 Nr 19.
Lördagen den 16 mars.
till nytta. Det är ju klart, att då man förut icke haft någon väg
mellan Stensele och Tärna, befolkningen däruppe gifvetvis skulle
begagna den väg, som sålunda komme till stånd. Jag tycker, att
talet om försök härvidlag borde kunna vara affärdadt med, att’ det
nu verkligen är bevisadt, att vägar, som tillfredsställa befolkningen,
kunna byggas för det billigare pris, som man här tänkt sig.
Det andra motskäl, som nyss anfördes, var att väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen skulle hafva föreslagit, att det skulle anläggas en
landsväg på den sträcka, som det nu är fråga om, i Sorsele socken.
Ja, mina herrar, då får jag säga, att, om väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen verkligen tänkt att där skulle kunna byggas en allmän
f°r, 2™<°00 kronor, så tycker jag, att detta är det starkaste
skal tor Riksdagen att nu förekomma väg- och vattenbyggnads¬
styrelsens tanke i det fallet genom att bevilja 30,000 kronor för
nästa år för att få en billigare väg, ty någon annan väg behofs ej.
... . .. grund af hvad Dag sålunda anfört ber jag, herr talman, att
fa instämma med reservanterna och yrka bifall till motionen.
Med herr Lindman förenade sig herrar Persson i Tällberg
Janson i Bråten, Jansson i Edsbäcken, O ({qvist, Vennersten, _Lund-
ström i Göteborg, Olsson i Broberg, Svensson i Skyllberg, Olofsson
i Avik, Andersson i Knäppinge, Björnberg, Olsson i Berg, Lemke
och bommelius.
Herr Rydén: Herr talman! I statsutskottet har jag så godt jag
kunnat arbetat för att motionen skulle bifallas och jag kan därför
icke annat än glädja mig öfver den stora och starka stämning, som
har kommit till uttryck för den uppfattning, som vi några stycken
velat häfda. Men jag begärde ordet egentligen för att för min del
få saga det, att jag har den uppfattningen, att statsutskottet skulle
kommit att bifalla motionen, om det icke i sista stund uppstått ett
misstag. Man fick nämligen för sig, att den kanalisering af Stor-
vindelns vattendrag, som beslöts af fjolårets riksdag, skulle komma
att ligga sida vid sida med den nu föreslagna vägen. Det var där¬
för bra, att motionären utredde, att så icke var förhållandet, och jag
tror, att, om denna utredning förelegat i statsutskottet, hade stats-
utskottet tillstyrkt motionen.
Jag ber likväl få säga, att jag kan icke finna, att man bör så
mycket klandra statsutskottets majoritet för att den kommit till den
uppfattning, hvartill den har kommit, och ännu mindre, att rege¬
ringen ställt sig en smula betänksam. Det är ju så, att de under¬
ordnade myndigheterna, i första rummet väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen, ställt sig icke blott kyliga, utan nästan afvisande mot fort¬
sättningen af detta vägbyggnadsföretag. Jag var med i den afdel¬
ning af statsutskottet, som första gången behandlade denna fråga
och när den kom upp år 1909 gjorde vi en verkligen mycket in¬
gående undersökning för att bilda oss ett omdöme om densamma.
Ang. anläggan¬
de af enklare
vägar i Väster¬
bottens läns
öfre lappmark.
(Forts.)
Nr 19. 36
Ang. anläggan¬
de af enklare
vägar i Väster¬
bottens läns
öfre lappmark.
(Forts.)
Lördagen den 16 mars.
Vi hade pa känn, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke var så
särdeles lifvad för att gå in på detta system. Man hade en känsla
af, att det var Konungens befallningshafvande i Västerbottens län,
som stod såsom den pådrifvande kraften, och vi funno naturligtvis
däri en anledning att söka grundligt genomtränga denna fråga. Då
iingo vi enhälligt den uppfattningen, att det var ett så godt uppslag
detta, att det måste vi taga hand om, äfven om vi icke kunde få
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen riktigt med oss. Nu har jag fort¬
farande den uppfattningen, att Riksdagen skulle kunna slå två flugor
i en smäll så att säga, om man ville inlåta sig på att bevilja medlen
därtill. Dels skulle man tillgodose dessa människors behof af lättare
kommunikationer, och dels tillgodose det rena sparsamhetsintresset,
som Riksdagen alltid måste finna vägande, när det gäller anslags¬
frågor. Det blir för Riksdagen och folket billigare att tillgodose
befolkningens kommunikationsbehof genom att anlägga billiga vägar
än att följa väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och anlägga stora, dyra
landsvägar, på hvilka det kanske icke färdas en körande om dagen.
På de skäl jag nu anfört har jag inom statsutskottet yrkat bi¬
fall till motionen, och syftet med mitt anförande var egentligen att
i viss mån förklara majoritetens ståndpunkt, som jag icke delar,
men jag är säker på, att man inom majoriteten fått en missuppfatt¬
ning, hvar vägen skulle läggas, och att statsutskottet i annat fall
hade liksom, såsom jag hoppas, kammaren behjärtat den motion,
som nu föreligger till behandling.
Herr Lemke: Herr talman! Jag ber att i denna fråga helt
kort få till alla delar instämma i det anförande, som herr Lindman
här har hållit, och uttala, att mina sympatier ligga på reservanter¬
nas sida. Att så är förhållandet grundar sig icke allenast på hvad
jag i kammaren hört utan äfven på en mångårig vistelse i Norrland
och kännedom om förhållandena i dess ödebygder. Statsutskottets
skäl för afslag på motionen finner jag icke vara bärande af den anled¬
ning, att det icke behöfs någon pröfning om dessa vägar äro lämp¬
liga för Norrland eller ej. Det ha vi hört af motionären och det
ha vi äfven hört från andra håll, att befolkningen är nöjd och glad
öfver det vägkostnadssy stena, som Riksdagen genom att bifalla detta
anslag slagit in på. Orsaken är den, att skälen för vägars byggande
i Norrland äro så stora, att man a priori kan förstå att befolkningen
skall finna situationen så.
På dessa i korthet anförda skäl ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen.
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Jag begärde ordet,
då den ärade talaren på stockholmsbänken yttrade, att man icke
behof de andra vägar än dem, som af motionären ifrågasätta och till
hvilka redan beviljats 90,000 kronor. Ja, det tror äfven jag. Men
denna fråga har utskottet också klargjort på det sätt, att man
Lördagen den 16 mars.
37 Nr 19.
har däruppe icke endast i år utan äfven till nästa år kvar af de Ang. anlaggan-
medel, som Riksdagen beviljat, hvilket förhållande upplysts äfven''* af enklar*
från statsrådsbänken. Och när det nu är så, att befolkningen har
medel att arbeta med och saken är den, att ortsbefolkningen, såsom öfre lappmark.
motionären säger, vill göra detta arbete på lediga stunder och hafva (Forts.)
denna förtjänst, så skulle det, om vi i år beviljade ytterligare 30,000
kronor, efter min uppfattning vara att gå allt för fort, då ju befolk¬
ningen redan har medel för detta och nästa år att arbeta med. Där¬
till kommer, att när regeringen säger, såsom uttalats första gången
anslag beviljades till ödebygdsvägar, att regeringen vill vinna erfaren¬
het, hur dessa vägar ställa sig till folkets bästa och väl, synes det
mig, som om man i detta hänseende borde låta regeringen få sin
vilja fram. Man förlorar icke på att vänta ett år, då regeringen
nästa år kan komma fram med förslag i saken. Det är det bästa.
En grundlig utredning är det alltid lyckligt och godt att få.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats vara afslutad, gaf herr
talmannen propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt
därefter på afslag å berörda hemställan och bifall i stället till den
af herr Billing m. fl. afgifna, vid punkten fogade reservationen; och
fattade kammaren beslut i öfverensstämmelse med den sistnämnda
propositionen.
Punkten 31, angående provisorisk lönereglering för befattnings- Ang. proviso-
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Mom. d).
I samband med framställningen om provisorisk lönereglering för
befattningshafvare i medicinalstyrelsen hade Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för bestridande af utgifterna för ett vetenskapligt råd
vid medicinalstyrelsens sida samt för anställande af två medicinal-
rådsassistenter på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af 17,650
kronor.
Utskottet hemställde i förevarande moment, att Riksdagen måtte
för anställande af två medicinalrådsassistenter på extra stat för år
1913 bevilja ett anslag af 9,350 kronor.
13 |Vid momentet var emellertid fogad en reservation af herrar
grefve F. Wachtmeister, Lamm, A. Ekman, Starbäck och Hellberg,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte för
bestridande af utgifterna för ett vetenskapligt råd vid medicinalstyrel-
hafvare i medicinalstyrelsen m. m.
Mom. a)—c).
risk lönereglt
ring för medi
cinalstyrtlsen
m. fn.
Nr 19. 38
Lördagen den 16 mars.
Ang. proviso¬
risk löneregle¬
ring för medi¬
cinalstyrelsen
m. m.
(Forts.)
sens sida samt för anställande af två medicinalrådsassistenter på extra
stat för år 1913 bevilja ett anslag af 17,650 kronor.
Efter föredragning af momentet begärdes ordet af
Herr Hellberg, som yttrade: Herr talman! Jag ber nästan
om ursäkt, att jag än en gång tar kammarens tid i anspråk, men detta
är en fråga, som jag måste be att få säga ett par ord i. Såsom en
del kammarledamöter kanske erinrar sig uppdrog Kungl. Maj:t åt en
kommitté att utreda frågan om medicinalstyrelsens omorganisation.
Med anledning af det kommittébetänkande, som sedermera framlades,
föreläde regeringen förra riksdagen förslag om lönereglering för medi¬
cinalstyrelsen. I detta förslag hade veterinärärendena flyttats öfver
till landtbruksstyrelsen, men då Riksdagen icke ville vara med på
det, föll löneregleringen därpå, För denna riksdag kan regeringen
icke heller framlägga proposition om omorganisation för medicinal¬
styrelsen, emedan man först vill afvakta utredningen om statsdeparte-
mentenas omorganisation, och med den saken äro för närvarande
departementalkommitterade sysselsatta.
Men det kan icke vara såsom det är. Något måste göras, och
då ha vi icke någon annan utväg att tillgripa än den provisoriska
anordningens väg såväl beträffande löner som för att lindra medici¬
nalstyrelsens arbetsbörda. Det senare skulle ske genom att ställa
ökade krafter till medicinalstyrelsens förfogande, och detta förstärkande
af arbetskrafterna skulle ske genom de båda af kommittén föreslagna
åtgärderna eller inrättandet af ett vetenskapligt råd vid styrelsens
sida äfvensom tillsättandet af medicinalrådsassistenter. Men därjämte
har det tillkommit en annan sak, som vi nu icke hafva att göra
med i dag, nämligen införandet af byråsystem, en byråindelning,
hvarigenom den kollegiala handläggningen af ärendena inom medici¬
nalstyrelsen skulle upphöra samt hvarje ledamot skulle bli mera själf-
ständig och hans tid sålunda bättre utnyttjas. Därmed hoppas jag,
att det är klart för oss, om jag så får säga, hur saken ligger.
Nu har utskottet gått med på anställandet af två medicinalråds¬
assistenter, men ställt sig afvisande mot det vetenskapliga rådet. Jag-
vill be att få förklara, hvad man menar med ett vetenskapligt råd,
och sedan må kammaren själf afgöra, om kammaren anser skäl före¬
ligga att bevilja detta anslag till ett vetenskapligt råd. Meningen
med detta vetenskapliga råd är att tillföra medicinalstyrelsen större
sakkunskap. Skicklig och kunnig är den styrelsen i mångt och mycket,
men man kan icke fordra, att den skall kunna allting. Nu för tiden
går allting ut på specialisering, såväl i industrien som i vetenskaperna,
och inom den medicinska vetenskapen icke minst. Jag vill endast
hänvisa till, hurusom i denna stad t. ex. hvarje läkare numera är
specialist. För att medicinalstyrelsen skall få detta slags sakkunskap,
hvaraf den numera anser sig vara i oundgängligt behof, har man,
d. v. s. egentligen kommittén, tillgripit en särskild utväg. Man vill
Lördagen den 16 mars.
39 >r 19
nämligen söka tillföra medicinalstyrelsen det bästa, det yppersta af
de krafter, som i olika afseenden gå i spetsen på läkarnes och apo-
tekarnes områden. Det skulle ske därigenom, att vid medicinal¬
styrelsens sida ställdes ett s. k. vetenskapligt råd. Det skulle vara
sammansatt af framstående läkare och apotekare, i främsta rummet
professorer och docenter från Uppsala, Lund och Karolinska insti¬
tutet, och vidare af för speciella insikter särskildt kända läkare i
landsorten. Dessa skulle utses af regeringen och vara skyldiga att
vid behof på kallelse infinna sig i medicinalstyrelsen för att där del¬
taga i ärendenas handläggning. De skulle hjälpa till att utreda och
behandla ärenden, som tillhöra deras speciella kunskapsområden.
De vetenskapsgrenar, som här skulle komma att representeras,
skulle bli psykiatri eller sinnessjukdomar, rättsmedicin, hygien, medi¬
cin, kirurgi, förlossningskonst och apoteksväsen. Beträffande antalet
medlemmar i det här vetenskapliga rådet har en medlem af kommit¬
tén, herr Carl Persson, varit skiljaktig. Han har ansett, att antalet
borde begränsas till sju; men den saken skall jag nu icke ingå på.
Medicinalstyrelsen har ingenting emot att vid sin sida få ett sådant
här vetenskapligt råd. Det anses nämligen, att medicinalstyrelsen
är i behof af det tillskott af sakkunskap, hvarom här är fråga.
Såsom förhållandena nu äro och såsom ärendenas behandling för när¬
varande tillgår, är det till nackdel för ärendenas behandling, att ett
dylikt råd icke finnes inrättadt. Det är nu mindre garanti för, att
ärendena få sin riktiga behandling. Jag vill endast i förbigående
och i hast erinra om en del ärenden inom styrelsen, särskildt om
de psykiatriska, de som röra sinnessjukdomarna. Antalet af till
styrelsen aflåtna uttalanden angående vissa personers sinnesbeskaffen¬
het befinna sig i en ständig ökning. Under det att dessa ärenden
år 1890 endast voro 34, ha de år 1909 uppgått till 102. Såsom
det nu är, afgöres sådana ärenden af styrelsen in pleno, d. v. s. af
fyra ledamöter, af hvilka i regeln en ledamot är psykiatrisk läkare,
men de öfriga tre icke äro specialister i fråga om psykiatri. Men om
detta vetenskapliga råd skulle inrättas, så skulle sådana ärenden
komma att afgöras af två psykiatriska ledamöter plus en icke psykia¬
trisk ledamot, och då förstår man, att om det finnes två psykiatriska
ledamöter, så kan det bli ett verkligt utbyte af en debatt, hvilket
nu icke kan ske, då man endast har en specialist på detta område
ocli de andra äro lekmän.
Härmed följer en annan sak, nämligen minskningen i general¬
direktörens arbetsbörda. Det blir flera sådana ärenden för hvarje år.
Borra året uppgingo de till ungefär 100, och alla dessa ärenden måste
generaldirektören taga del af. En följd häraf är, att andra ärenden
kunna blifva liggande, efter hvad jag hört en vecka och dåra t öfver.
För generaldirektören behöfves denna lättnad för att de öfriga ären¬
dena skola kunna få sin behöriga behandling.
Om kostnaderna skall jag icke närmare yttra mig, jag vill endast
i förbigående nämna, att anslaget till det vetenskapliga rådet skulle
Av.g. proviso¬
risk löneregle¬
ring för medi
cin al-styrelsen
m. m.
(Forts.)
Nr 19. 40
Lördagen den 16 mars.
Ang. proviso¬
risk löneregle¬
ring för medi¬
cinalstyrelsen
m. m.
(Forts.)
sammanlagdt komma att belöpa sig till 8,300 kronor. Kammaren
får själf afgöra i fall den vill bevilja denna summa, som jag tror
är riktigt beräknad, eller om den anser, att den är så hög, att den
hindrar tillkomsten af ett vetenskapligt råd, som styrelsen själf anser
sig behöfva för att följa med sin tid och för att motsvara de höga
anspråk, som man alltmera ställer på densamma.
Den närmast föregående departementschefen yttrade beträffande
frågan om medicinalstyrelsens lönereglering till statsrådsprotokollet
1911 följande ord, som jag anser böra få komma till kammarens
kännedom i denna sak:
»Jag anser den af kommittén föreslagna anordningen med ett
vetenskapligt råd, som skulle stå vid medicinalstyrelsens sida, vara
synnerligen lycklig, då härigenom skulle tillföras styrelsen en fond
af sakkunskap på speciella områden af den medicinska vetenskapen,
som icke kan förutsättas i lika omfattning vara till finnandes bland
medicinalstyrelsens ordinarie ledamöter, men utan hvilken styrelsen
icke rätt kan fylla sina samhällsviktiga uppgifter.»
Med hänsyn till detta departementschefens yttrande och med
hänsyn till hvad jag nu haft äran anföra, kan jag icke annat än
taga afstånd från utskottet. Då därtill kommer, att enligt min be¬
stämda öfvertygelse sparsamhet aldrig bör ske på bekostnad af sak¬
kunskapen, så kan jag, herr talman, icke annat än hemställa om
bifall till reservationen.
Häruti instämde herr Pahnstierna.
Vidare anförde
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Vid alla hittills¬
varande provisoriska löneregleringar har man anslagit sådana fyllnads-
löner för personalen i vederbörande verk, att de nästan skulle uppgå
till samma belopp som för personalen i nyreglerade verk, och Riks¬
dagen har heller icke vägrat att gå med på detta. Att den stat,
som i fjor föreslogs för medicinalstyrelsen, likväl icke gick igenom,
berodde på, att den var förenad med en reglering, som icke till¬
talade kammaren, och som kammaren därför ansåg sig böra afslå.
Men i alla fall beviljade Riksdagen till medicinalstyrelsen en provi¬
sorisk lönereglering, som i det närmaste skulle tillgodose behofven
inom detta verk. Nu föreligger samma provisoriska lönereglering,
som i de föregående punkterna blifvit af kammaren antagen. Men
så kommer man nu till denna punkt. Jag måste säga, att den
punkt, som nu är föredragen, kan man icke kalla en sådan provi¬
sorisk lönereglering, utan om den bifölles, skulle man därigenom före¬
gripa den stora lönereglering, som möjligen omgestaltar ämbetsverket.
Genom ett bifall till reservationen skulle kammaren binda sig be¬
träffande den föredragna punkten, så att man icke hade fria händer,
då den stora lönestaten för medicinalstyrelsen komme före. Jag
Lördagen den 16 mars,
41
Sr 19.
förutskickar den erinran, att de talare, som komma att uppträda
efter mig, kanske skola säga, att jag i den kommitté, som uppgjort
förslag till lönereglering för medicinalstyrelsen, på visst sätt varit
med om att tillstyrka detta vetenskapliga råd. Men om herrarne
läst eller vilja läsa igenom detta kommittéutlåtande, som också i
denna del finnes återgifvet i statsverkspropositionen, så framgår det,
att det är ofantligt mycket, som står i sammanhang med förslaget
om ett vetenskapligt råd. Kommittén föreslår, att man skall om¬
lägga medicinalstyrelsen från ett kollegialt till ett byråämbetsverk,
och den föreslår också inrättandet af flera byråer, trots att man där
föreslagit, att en byrå skulle flyttas öfver till ett annat ämbetsverk.
För mig ställer det sig naturligt, att man icke bör antaga ett för¬
slag beträffande inrättande af ett vetenskapligt råd, innan man fått
det störa förslaget till behandling. När det stora förslaget före-
liggcr, blir det nog sa, att man får räkna med det beslut, som nu
fattas, ifall det skulle gå i en sådan riktning, som reservanterna
föreslagit. Men därigenom skulle man ju ha bundit sig.
Att kommittéutlåtandet går i en för medicinalstyrelsen gvnn-
sam riktning, får man för öfrigt icke undra på, ty' det var icke
mindre än sex medicine doktorer eller andra läkare mot två lekmän,
som sutto i kommittén, och då är det naturligt, att de, som dikte¬
rade besluten, voro läkarne, och detta kan ju vara godt och väl,
men man får heller icke bortse från lekmannaförståndet, då det
gäller att reglera ett ämbetsverk, ty i så fall blir nog förslaget allt¬
för ensidigt.
Jag tror därför, att om hvad utskottet här föreslagit skulle bi¬
fallas, medicinalstyrelsen icke skall komma att sakna krafter för det
arbete, som den har att fullgöra, utan reda sig godt. Det har fram¬
hållits af föregående talare, att man genom detta råds inrättande
skulle lätta bördan för medicinalstyrelsen. Men jag tror dock, att
meningarna härom kunna vara delade. Jag lefver i den öfvertygel-
sen — och erinrar mig, att detta också framhölls under debatten i
kommittén att man icke skulle vinna en sådan lättnad genom
att läkare tillkallades, som hade både rättighet och skyldighet att
deltaga i öfverläggningarna och, märk väl, äfven besluten. Icke
lättar man härmed arbetsbördan, utan jag tror snarare, att man ökar
den, ty det är väl icke meningen, att medlemmarne af detta råd
skulle sitta och arbeta alldeles som vanliga tjänstemän, utan de
skulle tillkallas vid särskilda tillfällen och då erhålla ersättning.
Nu har utskottet ställt sig på den ståndpunkten, att det tillstyrkt
inrättandet af två assistentbefattningar, och därigenom torde väl ar¬
betskrafterna i betydlig mån blifva förstärkta inom medicinalstyrel¬
sen. Och om man studerar det förefintliga behofvet af arbetskrafter,
så finner man och jag tror, att detta också framhålles i den
kungl. propositionen — att i medicinalstyrelsen finnas också åtskilliga
amanuenser, som likväl ha en så låg aflöning, att medicinalstyrelsen
på grund af denna låga aflöning afhållit sig från att tillkalla dem,
Ang. proviso
risk löntregle
ring för -/nedi
cinalstyrelsen
m: m.
(FortsO
Nr 19,
Ang. proviso¬
risk löneregle¬
ring f ör med i
cinalatyrdsen
m. m.
(Forts.)
42 Lördagen den 16 mars.
hvarför deras arbete inom medicinalstyrelsen icke kan vara mycket
värdt.
Genom att Riksdagen beviljar 8,000 kronor till två assistenter,
som skulle ha daglig tjänstgöring, så skulle väl arbetsbördan i be¬
tydlig mån lättas för tjänstemännen inom detta verk, åtminstone för
de närmaste åren, då de ju ha en daglig tjänstgöringstid af tre
timmar.
Jag tror därför, att man icke bör, såsom reservanterna föreslagit,
reglera endast till hälften, utan låta anstå med regleringen, till dess
den stora löneregleringsfrågan föreligger i sin helhet och blifvit
underkastad en sådan granskning, att den kan framläggas för Riks¬
dagen. Om nu Riksdagen, på sätt statsutskottet här föreslagit, läm¬
nar anslag för tillsättande af två nya arbetande tjänstemän, så lär
för det kommande året vara väl sörjdt i jämförelse med hvad för¬
hållandet är under det år, som nu går. Utskottet har trott sig för
medicinalstyrelsens egen skull icke böra gå i förväg för den stora
omregleringen, men det är nog möjligt, att för den som har den upp¬
fattningen, att man, genom att på detta sätt binda Riksdagen, steg
för steg skall få den lönereglering man önskar, det kan vara bäst
att på detta sätt plockvis få sin vilja fram; men icke är det sagdt,
att detta är det bästa för det stora hela.
Nu säges det, att medicinalstyrelsen behöfver såväl detta veten¬
skapliga råd som rättighet att därutöfver tillkalla kunniga män inom
läkarekåren. Om det vore så, att medicinalstyrelsen saknat rätten
att redan nu inkalla samma personer att rådgöra med, som man
ämnar föreslå att utgöra det vetenskapliga rådet, vore det ingenting
att säga därom, men den nuvarande instruktionen innehåller i tyd¬
liga och klara ord, att för upplysningars meddelande må general¬
direktören, då han vid något särskildt ärendes behandling finner det
vara nödigt, tillkalla i statens eller kommuns tjänster anställd läkare
eller veterinär äfvensom apotekare. Således har medicinalstyrelsen i
hvarje förekommande fall rätt att inkalla hvilken läkare som helst,
vare sig han är i statens eller kommunens tjänst för att med honom
hålla öfverläggning och få de upplysningar, styrelsen önskar. Enda
skillnaden, om man tager det vetenskapliga rådet på förhand, blir,
att dessa vetenskapsmän skulle få ett större ansvar, när de kallas
»det vetenskapliga rådet» än när de blott och bart inkallas för upp-
lvsningars meddelande. Men det kan man väl förutsätta, att ämbets¬
män med så hög akademisk bildning som medicinare i allmänhet
icke i ett sådant fall fästa sig vid, om de ha ämbetsmannaansvar
såsom »vetenskapligt råd» eller blott äro inkallade för att lämna
upplysningar: nog bli väl råden och upplysningarna lika samvets¬
granna och värdefulla i det ena fallet som i det andra.
Jag tror alltså, att utskottet haft goda skäl för sitt tillstyrkande
af anslag åt assistenterna och goda skäl för att icke vid detta till¬
fälle binda sig genom att taga det vetenskapliga rådet. Det veten¬
skapliga rådet är ju föreslaget att bestå af nio medlemmar,
Lördagen den 16 mars. 43
med rätt för medicinalstyrelsen att tillkalla ännu flera; någon
gräns finnes här icke angifven. Inom kommittén var det nog
olika meningar, om huruvida man skulle taga ett så stort antal eller
om man skulle begränsa sig så, att hvarje vetenskapsgren .skulle
vara representerad af allenast en ledamot. Allt detta är frågor, som
behöfva i sin helhet pröfvas bättre för att icke på förhand binda
händerna på Riksdagen, såsom detta förslag skulle göra, därest det
blefve Riksdagens beslut.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag i
den föredragna punkten.
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Schotte: Herr
talman! Den organisation af medicinalstyrelsen, som förelädes fjol¬
årets riksdag, strandade, såsom det är kammaren väl bekant, på
fiågan om veterinärärendenas förläggning. Den stötestenen har ej
heller kunnat undanröjas till innevarande års riksdag. Det är
visserligen förhoppningar om att kunna redan till nästa år framlägga
förslag till fullständig omorganisation af medicinalstyrelsen, men det
beror väsentligt pa, om frågan om veterinärfrågornas förläggning sam-
tidigt kan lösas, hvilket åter i sin ordning beror på, huruvida de-
partementalkommitténs arbete kan afslutas och hinna inkomma i
sådan tid, att det kan, åtminstone i den nu berörda delen, före¬
läggas nästa års riksdag. Det är dock möjligt, att detta icke kan
medhinnas; vi måste till och med sannolikt räkna med, att omorga¬
nisationen först 1914 kan inkomma till Riksdagen. Blir det seder¬
mera så, att Riksdagen icke i de delar, som för genomförande af ny
organisation för medicinalstyrelsen erfordras, biträder departementai-
kommitterades förslag, kan man räkna med ett provisorium på ytter¬
ligare ett år. Det är sålunda faktiskt ett provisorium på ett par tre
år, som man har att räkna med. Det är emellertid enligt min
mening högst nödvändigt att under denna tid provisoriskt tillföra
medicinalstyrelsen kompetenta arbetskrafter.
Den föregående ärade talaren har sagt, att när man kommer
med en provisorisk lönereglering, så brukar man bara anslå full-
maktslöner för de oreglerade tjänsterna, men ej föreslå nya tjänster.
Ja, det kan man göra i sådana verk, där arbetskrafterna redan äro
något sånär tillfredsställande, där man således icke kan påvisa en
staik förskjutning i arbetsbördan och där det i öfrigt är jämförelse¬
vis lätt att vinna ökad arbetskraft genom användande af extra tjänste¬
män. Så är ingalunda förhållandet i medicinalstyrelsen, och det
beior icke bara pa det, som herr Carl Persson sade, att de extra
ordinarie tjänstemännen, amanuenserna, äro så litet betalda, utan
väsentligen därpå, att det här fordras i stor utsträckning kvalifika¬
tionen hos tjänstemännen att vara utbildade läkare; det är svårt att
finna sådana, som vilja ägna någon väsentlig del af sin tid åt ad¬
ministrationsarbetet i medicinalstyrelsen, när de ha så mycket större
utsikter till tryggad framtid på den rena läkarbanan. A andra ad-
Jir 19.
Ang. proviso¬
risk löieregle-
ring för medi¬
cinalstyrelsen
m. m.
(Forts.)
Nr It». 44
Lördagen den 16 mars.
Ang. proviso¬
risk löneregle¬
ring för medi¬
cinalstyrelsen
»i. m.
(Forts.)
ministrationsområden är det mycket lättare att få kompetenta extra
ordinarie tjänstemän än här. Medicinalstyrelsen arbetar också för
närvarande under tunga former, den har kollegialt arbetssätt och en
olämplig arbetsordning, något som emellertid icke kan effektivt än¬
dras, förrän man får en ny omorganisation i sin helhet genomförd.
Det' är väl bekant, att af de nuvarande fem medicinalråden blott
två äro ordinarie. Det är sålunda tre tillförordnade, och af dessa
gör väl en knappast full medicinalrådstjänst. Det skulle blifvit
mycket dyrbarare för staten, om Kungl. Maj:t hvilket Kungl.
Maj:t är formellt fullt oförhindrad göra — tillsatt ett par af de
vakanta medicinalrådsbeställningarna med ordinarie tjänstemän. Där¬
med hade man i allt fall mera föregripit omorganisationen, än om
man nu försöker att med tillfälliga anordningar, såsom bl. a. det
vetenskapliga rådet, hjälpa sig fram.
De två förslag, som af Kungl. Maj:t här gjorts, äro inrättande
dels af medicinalrådsassistentbefattningar och dels också det veten¬
skapliga rådet. Förslaget om inrättande af medicinalrådsassistentbe-
fattningarna har, det må tacksamt erkännas, vunnit full förståelse
hos statsutskottet, men jag vill, gentemot den förre ärade talaren
påpeka, att den arbetsför stärkning, som därmed vinnes, ganska afse-
värdt å andra sidan motsvaras af en minskning i arbetskraft genom
minskning af amanuensernas antal, i det att vid anställande af två
medicinalrådsassistenter skulle indragas tre af de fyra nuvarande läkar -
amanuenserna. Det skulle sålunda bli blott en läkaramanuens kvar.
Det är emellertid, enligt min öfvertygelse icke möjligt, att uteslutande
med medicinalrådsassistenter reda sig under det provisorium, som
det här är fråga om, utan man måste också vinna anställandet af
det vetenskapliga rådet vid medicinalstyrelsens sida. Det är, enligt
min mening, en lycklig tanke denna med det vetenskapliga rådet. Det
ger med mindre kostnad än åtskilliga andra anordningar bättre re¬
sultat, och det underlättar medicinalstyrelsens arbete just på de om¬
råden, där nuvarande arbetsbördan trycker hårdast. Jag skall först
med ett par ord uttala mig i allmänhet om en rådsinstitution, af
den karaktär, som nu här föreslagits. Det är enligt min mening en
synnerligen viktig sak, att man genom dylika råd upprätthåller en
hälsosam kontakt med dem, som i sin borgerliga näring ha att
efterkomma administrationens anordningar och beslut. Man förhin¬
drar därigenom också ofta stelnandet i former och byråkratism, och
man tillför administrationen en sakkunskap, som den icke utan vida
större kostnad kan erhålla på annat sätt. Det är också så, att man
i utlandet har i synnerligt stort antal upprättat dylika rådsinstitu¬
tioner, och det finnes ingenting, tror jag, i utländska förvaltnings¬
system, som är mera att efterlikna för våra förhållanden än just
denna intima kontakt emellan administrationen och det praktiska
lifvets män. Hvad nu sagts gäller också i full grad om det råd,
hvarom här är fråga.
Emellertid vore det ett stort misstag att, såsom den föregående
Lördagen den 16 mars
45 Nr 19.
talaren i stort sedt gjorde, antaga, att detta vetenskapliga råd huf¬
vudsakligen skulle ha en allena rådgifvande karaktär. Det är sant,
att den tillsatta organisationskommittén i sitt omorganisationsförslag,
från hvilket det vetenskapliga rådet är hämtadt, motiverar dettas
inrättande med, att rådet närmast skulle hafva till uppgift att be¬
reda tillgång till det slags särskilda sakkunskap, som med de medi¬
cinska vetenskapernas allt större specialisering är nödig, för att sty¬
relsen skall kunna fylla sin uppgift, och som icke kan i samma
grad vinnas genom tillskapande af flera ordinarie tjänster, hvilket
för öfrigt är eu sak, som ur kostnadssynpunkt torde vara en ganska
otänkbar åtgärd. Kommittén säger också att med skapandet af nya
tjänster knappast heller skulle den i hvarje fall bästa sakkunskapen
kunna anses tillföras styrelsen, då ju denna inom vissa områden af
medicinalstyrelsens ämbetsbefattning väsentligen måste anses kunna
förvärfvas och underhållas endast genom medicinskt arbete af annan
art, än uteslutande sysslande med administrativa medicinalfrågor.
Kommittén har vidare åberopat vikten af det förut af mig påpekade
sambandet mellan administrationen och det praktiska lifvet genom
att tala om, att ändamålet med det vetenskapliga rådet också skulle
vara att erhålla en intimt förenande, ständigt verkande länk mellan
styrelsen och de krafter utom densamma, som på läkar- och apo-
tekarvetenskapens områden här i landet kunna anses i olika afseen¬
de*1 gå i spetsen. Men kommittén har icke heller uteslutande fäst
sig vid denna mera rådgifvande karaktär hos rådet, som den före¬
gående ärade talaren hufvudsakligen betonade. Kommittén har också
uttryckligen sagt, att medlem af rådet skulle åligga dels att pa
kallelse af generaldirektören deltaga i utredningen och behandlingen af
ärende, hörande till hans särskilda kunskapsområde, dels ock att af
eget initiativ rikta styrelsens uppmärksamhet på sådana vetenskapens
framsteg, som kunna antagas äga särskild betydelse för allmänna
hälso- och sjukvården eller rättsmedicinen.
Det är nu emellertid så — och det är uppenbart af hela kom¬
mitténs utlåtande, samt ytterligare bestyrkt af medicinalstyrelsens
framställning i detta ärende — att man också vill till väsentlig del
taga det vetenskapliga rådet i anspråk för utredningar af vissa stora
ärenden, som i annat fall skulle bli obehörigen fördröjda. Det har
under sista tiden inkommit från medicinalstyrelsen framställning om
arbetshjälp i form af tillsättande af särskilda sakkunnigkommissioner
för åtminstone tre olika frågor, nämligen, såvidt jag minnes rätt,
för sjuksköterskefrågan, vaccinationsfrågan och tandhygienfrågan.
Det är väl alldeles uppenbart, att, äfven om man icke* får antaga,
att alla. dessa frågor kunna erhålla en tillfredsställande behandling
genom inrättande af det vetenskapliga rådet, det likväl, om också
blott. för en enda af dessa frågor genom tillkomsten af det veten¬
skapliga rådet icke behöfde tillsättas särskilda sakkunniga, skulle bli
en stor besparing, tv vi veta, att dessa kommissioner kosta mycket
penningar.
Ang. proviso¬
risk lön r regle¬
ring för medi¬
cinalstyrelsen
m. m.
(Forts.)
Nr 19, 46
Lördagen den 16 mars.
Ang. 'proviso¬
risk löneregle¬
ring för medi¬
cinalstyrelsen
m. in.
(Forts.)
Det är särskild! på två områden, som det vetenskapliga rådet
skulle blifva af den största betydelse för utredningarna inom medi¬
cinalstyrelsen, och där en mödosam, svår och tidsödande beredning
nu åligger vederbörande föredragande. Det ena är gruppen rätts¬
medicinska ärenden rörande sinnesbeskaffenhet, och den andra grup¬
pen är rättsmedicinska ärenden, som ej afse sinnesbeskaffenhet, d.
v. s., bland annat, granskning af obduktionsprotokoll och afgifvande
af utlåtanden angående lefvande personer eller angående föremål.
Den första gruppen, omfattande de rent rättsmedicinska utlåtandena,
är, såsom förut påpekats, numera ganska betydande. Den uppgår
för närvarande till minst ett hundratal mål om året. Från att år
1900 hafva utgjort allenast 38, hade detta slags ärenden är 1909
vuxit till 102, och år 1910 till 112; och deras antal kommer säker¬
ligen att ytterligare växa ganska ansenligt, enär domstolarna visa
en ökad benägenhet att låta undersöka ransakningsfångars sinnes¬
beskaffenhet, helt naturligt för öfrigt med den växande insikten om
sinnesbeskaffenheten såsom faktor vid bedömandet af brottslighet.
Kommittén har beräknat, att ungefär en tredjedel af ifrågavarande
mål skulle lämnas till utredning och föredragning af ledamöter af
det vetenskapliga rådet. Det är otvifvelaktigt, att det är ett mycket
stort tillskott af verklig arbetskraft, som därigenom vinnes; och det
vinnes dessutom den säkerhet vid afgörandet af dylika mål, som är
af så synnerligen stor betydelse. Det är nämligen har i regel fråga
om häktade personer, det är fråga om människor, hvilkas frihet och
välfärd bero af ett i allo sakkunnigt och på vetenskapliga grunder
fotadt omdöme.
Äfven i afseende å de andra rättsmedicinska ärendena, d. v. s.
de som icke afse sinnesbeskaffenhet, skulle beredande och föredrag¬
ning — således också här ett verkligt arbete — kunna öfverlämnas
till ledamot af det vetenskapliga rådet. Sådan ledamot skulle näm¬
ligen kunna inkallas för att taga hand om särskildt tidsödande och
ingående undersökningar. Framför allt skulle, vid förfall eller se¬
mester för vederbörande byråchef att handlägga dylika mål, en så¬
dan anordning vara af stort värde.
Jag måste således, gentemot utskottets skäl för afstyrkande af
rådet, framhålla som min mening, att med ett vetenskapligt råd en
verklig och effektiv arbetsförstärkning tillföres medicinalstyrelsen.
Nu har utskottet också sagt, som ett andra skäl för afstyrkande
af förslaget i förevarande del, att anställandet af ett sådant råd syn¬
tes innebära ett inskridande i den omorganisation af medicinalsty¬
relsen, i afvaktan på hvilkens genomförande en provisorisk lönereg¬
lering nu ifrågasattes, och herr Carl Persson har ju särskildt tryckt
på detta skäl i sitt anförande. Det skulle nämligen, som han sade,
vara att binda den blifvande organisationen. Att så verkligen skulle
bli förhållandet, är emellertid för mig, det må jag såga, fullkomligt
ofattbart. Det föreslås ju här endast att för ett enda år, närmast
för år 1913, utse några personer, hvaraf två mot ett litet arfvode
47 >’r 19.
Lördagen den 16 mars.
för år, och i öfrigt och vidkommande de andra mot viss ersättning
för gång som de anlitas, för att biträda med vetenskapligt arbete
inom medicinalstyrelsen. Kan detta i något afseende föregripa den
omorganisation, som förestår? Det kan jag omöjligt inse; och jag
må såga, att jag så mycket mindre kan göra det, som jag finner
de skal, som hämtats ur denna frågas påstådda samband med byrå-
mdelningen i medicinalstyrelsen, vara än mindre vägande.
Den föregående ärade talaren nämnde också om, att läkarne
varit så talrikt representerade uti ofvanberörda kommitté och att de
naturligtvis velat ha det så bra som möjligt för sig i medicinalstv-
r el sen. Det är emellertid oriktigt att resonera på det sättet. Bland
de reservanter, som uttalat sig för ett mindre antal byråer inom
medicinalstyrelsen, var också en läkare. Det organisationsförslag,
som Kungl. Maj:t i fjor framlade och som herr Carl Persson då
anslö^ sig till, innebar ju också ett mindre antal föredragande inom
medicinalstyrelsen än kommitténs flertal påyrkade; och jag kan för¬
säkra den föregående talaren, att jag för min del i det fallet icke
känner benägenhet för att bli mera liberal än min närmaste före-
trädare i ämbetet; dock med uttrycklig reservation för det fallet att
särskild byrå och föredragande för apoteksärendena skulle kunna
behof vas. Detta är emellertid en sak som icke kan inverka på
den fråga, som nu är uppe, nämligen frågan om det vetenskapliga
rådet»
-lag tror^ alltså, att kammaren med mycket stort lugn kan gå
att biträda Kungl. Maj:ts förslag i dess helhet. Det kommer icke
att i något afseende inverka på omfattningen eller beskaffenheten
af den omorganisation, som en gång kan komma; och jag tror, att
tillkomsten af det vetenskapliga rådet är nödvändig ur synpunkten
af lättande af medicinalstyrelsens arbetsbörda. Det är nämligen så,
att medicinalstyrelsen har ganska svårt att medhinna sina nuvarande
åligganden, och att man icke alltid, trots styrelsens dugande och
ihärdiga arbete, får ärendena handlagda inom sådan tid, som det
vore önskligt. Arbetet har ökats ofantligt under de senare åren,
och antalet inkomna diarieförda ärenden uppgår för närvarande till
omkring 20,000 om året. Men det är icke bara denna siffra, som
anger ökningen och omfattningen af medicinalstyrelsens arbetsbörda;
man måste äfven tänka på i huru hög grad medicinalstyrelsens ar¬
bete kvalitativt har vuxit, och hur anspråken på medicinalstyrelsen
stigit genom själfva utvecklingens gång, genom den större omvårdnad
som man nu för tiden ägnar åt hälsovården, genom utvecklingen af
sjukvårdsinrättningar af alla slag, genom hospitalväsendets storartade
tillväxt, genom kampen mot tuberkulosen, genom epidemiers bekäm-
pande, genom den nya provinsialläkareorganisationen, genom van-
förevården o. s. v., liksom äfven, å veterinärväsendets område, genom
de farliga husdjurssjukdomar, som under de sista åren visat sig
uppträda här och hvar i landet. Det är enligt min mening en all¬
varlig fara för att medicinalstyrelsens arbete skall råka i stagnation,
Ang. proviso¬
risk l-oneregle
ring för medi
cinalstyrclsen
m. m.
(Förtal
Sr 19. 48
Ang. proviso¬
risk löneregle¬
ring för medi¬
cinalstyrelsen
m. m.
(Forts.)
Lördagen den 16 mars.
om man icke söker att pa ^lämpligt sätt hjälpa styrelsen med biträde
vid det arbete, som är densamma pålagdt, och jag tror att den väg,
som Kungl. Maj:t här föreslagit, är den som under nuvarande för
hållanden effektivast förstärker medicinalsyrelsens arbetskraft, och
det just på de områden, där det bäst behöfves, och tillika den,
som minst föregriper den framtida organisationen af medicinalsty •
rel sen
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet är enligt min mening måttfullt
och med all möjlig sparsamhet uppgjordt; det är enligt min be¬
stämda uppfattning påkalladt för underlättande af medicinalstyrelsens
betydelsefulla verksamhet, hvarpå så mycket beror för allmän och
enskild hälso- och sjukvård, ett område, där Riksdagen, och icke
minst denna kammare, alltid med rund hand visat sig behjärta
äfven ganska långt gående anspråk. Då nu Första kammaren, enligt
hvad jag nyss förnummit, utan votering redan bifallit Kungl. Maj:ts
förslag i dess helhet, vågar jag uttala den vördsamma förhopp¬
ningen, att äfven Andra kammaren skall fatta samma beslut.
Herr vice talmannen, som emellertid öfvertagit ledningen af
kammarens förhandlingar, lämnade nu ordet till
Herr Ekman, som anförde: Herr talman, mina herrar! Jag
begärde ordet, då herr Carl Persson yttrade sig. Mycket af det,
som jag skulle velat framhålla i anledning af hans anförande, har
nu biifvit sagdt i det mycket grundliga anförandet från statsråds
bänken. Jag kan dock icke underlåta att med ett pal oid bemöta
den ärade talaren på västgötabänken.
När det gäller löneregleringar, har jag ett mycket stort förtro¬
ende till den erfarenhet och sakkunskap, som herr Carl Persson be¬
sitter, och jag vågar också tro, att det skall vara rätt svårt för
läkarne i en kommitté, de må nu vara än så många, att på det om¬
rådet kunna uppvisa en lika stor sakkunskap och erfarenhet. Om
det därför här gällde en lönereglering, så skulle jag kanske vara
rätt betänksam. Men nu har jag, i olikhet med herr Carl Persson,
den uppfattningen, att här gäller det icke att genomföra en löne¬
reglering för medicinalstyrelsen, och det gäller icke heller några så¬
dan a åtgärder, som äro ägnade att, såsom herr Carl Persson sade,
föregripa den blifvande organisationen; ty införandet af detta veten¬
skapliga råd inom medicinalstyrelsen låter, så vidt jag kan finna,
lika väl förena sig med den nuvarande organisationen som med den
blifvande. Den verksamhet, som detta vetenskapliga råd där skulle
utöfva, påkallas, så vidt jag kan förstå, af förhållandena när som
helst och är i det stora hela oberoende af organisationsformen.
Redan den förste talaren i denna debatt har för kammaren
framhållit de åligganden, som skulle blifva medlemmarnes af detta
vetenskapliga råd. Jag skall därför icke trötta kammaren med ett
återupprepande däraf. Jag tillåter mig emellertid att understryka
Lördagen den 16 mars. 49
betydelsen af detta vetenskapliga råd ur den stora allmänhetens syn¬
punkt. Inom det rättsmedicinska området och särskildt i fråga om
undersökningar af människors sinnesbeskaffenhet är det ju för dem
det gäller och för deras närmaste af den allra största betydelse, att
dessa undersökningar blifva på ett så sakkunnigt och så omfattande
sätt som möjligt verkställda, och betydelsen af detta vetenskapliga
råd just inom dessa områden har ju alldeles särskildt framhållits i den
kungl. propositionen och äfven af kommitterade. Medicinalstyrelsen
besitter ju framstående män inom flera olika branscher; men medi¬
cinalstyrelsens hela verksamhet är icke inriktad på de speciella veten¬
skapsgrenar, som genom detta vetenskapliga råd skulle blifva före¬
trädda, då det gällde handläggningen inom medicinalstyrelsen af mål
tillhörande det ena eller det andra af dessa specialområden. Medici¬
nalstyrelsen själf anser sig ju också vara i behof af att erhålla denna
ytterligare sakkunskap. Under sådana förhållanden vill det synas
mig, som om kammaren toge på sig ett bra stort ansvar, om kam¬
maren nu, i motsats mot hvad som kommitterade, Kungl. Maj:t och
medicinalstyrelsen satt i fråga, verkligen afsloge framställningen om
detta vetenskapliga råd. Det blir ju i så fall denna kammare, som
just skulle åtaga sig det ansvaret, då, såsom det nyss nämndes,
Första kammaren utan votering afslagit statsutskottets hemställan
och bifallit Kungl. Maj:ts förslag.
Att äfven genom det vetenskapliga rådet lättnader i arbetet skulle
tillföras medicinalstyrelsen, det lärer väl icke kunna bestridas, trots
herr Carl Perssons försök i motsatt riktning. Dels framgår det ju
af den tilltänkta organisationsformen, att generaldirektörens arbete
skulle blifva ganska mycket minskadt; dels är det ju också gifvet,
att dessa vetenskapsmän, dessa specialister inom hvar sitt område,'
skola tillföra medicinalstyrelsen det tillskott af vetande inom sina
olika speciala grenar, hvarigenom ett ytterligare forskande för medi¬
cinalstyrelsens ledamöter blir underlättadt och kanske i många fall
rent af obehöfligt.
Det mesta af de skäl, som kunde anföras till stöd för den kungl.
propositionen, hafva redan framförts under denna debatt, och jag
skall därför, herr talman, inskränka mig till att yrka bifall till
reservationen och afslag å statsutskottets hemställan i denna punkt.
Heirar Eriksson i Grängesberg och Sandler instämde i detta
anförande.
Härefter yttrade:
Herr Rydén: Herr talman, mina herrar! I statsutskottet bi¬
trädde jag utskottsmajoritetens mening af skäl, som jag då tyckte
vara alldeles bestämdt afgörande. Jag tror nämligen, att det är all¬
deles rätt af Riksdagen att i allmänhet hålla på den principen, att,
när man befattar sig med en provisorisk lönereglering, man icke
Andra kammarens protokoll 1912. Nr 19. 4
Nr 19.
Ang. proviso¬
risk löneregle¬
ring för medi¬
cinalstyrelsen
m. m.
(Forts.)
Nr 19. 50
Ang. proviso¬
risk löneregle¬
ring för medi¬
cinalstyrelsen
in. in.
(Forts.)
Lördagen <1 eu 16 mars.
däri bör inblanda organisationssaker, soin kunna i "viss män inverka
föregripande på det definitiva ordnandet af organisationen. Föi min
del kunde jag åtminstone då icke undertrycka den känslan, att ska¬
pandet af detta vetenskapliga råd kunde anses i viss mån föregripa
en kommande organisation. Jag har nämligen den allmänna upp¬
fattningen, att om man, låt vara provisoriskt, inrättar en ny institu¬
tion, såsom det vetenskapliga rådet ju skulle vara, så binder man
därigenom framtiden, tv det har sig sedermera icke så lätt att af¬
skaffa det sålunda tillkomna, äfven om det har en rent provisorisk
karaktär.
Jag får emellertid bekänna, att under de debatter, som jag här
i dag har åhört — jag har äfven varit inne i Första kammaren,
så mycket som tiden medgifvit -— jag har blifvit tveksam, så att
jag för min del icke vill eller icke vågar hålla på den uppfattning,
som jag tyckte hade de starkaste skälen för sig, när vi behandlade
frågan inom utskottet, Särskildt efter det anförande, som herr civil¬
ministern nyss höll, och hvari han så bestämdt poängterade, att han
för sin del skulle sörja för att detta icke skulle få bli något före¬
gripande för kommande utredningar, och då jag i allmänhet’ tror, att
man kan lita på den nuvarande civilministern och hans uttalanden,
vill jag för min del bara tillkännagifva, att jag icke vidhåller den
ståndpunkt, som jag inom statsutskottet intog i denna fråga.
Herr Nilson i Örebro: Herr talman! Då jag deltagit i utskottets
behandling af föreliggande ärende och därvid i voteringen om före¬
varande punkt gifvit min röst för bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
men däremot icke kommit att bli antecknad såsom reservant på grund
däraf, att jag måste aflägsna mig från sammanträdet, innan det var
afslutadt, anser jag det för en plikt mot mig själf att här för kam¬
maren tillkännagifva, på hvilken ståndpunkt jag i detta fall ursprung¬
ligen har stått och alltfortfarande står.
Det hufvudsakliga skäl, som utskottet anfört för sin ställning,
är det, att ett bifall till Kungl. Maj:ts framställning skulle innebära
ett föregripande af en blifvande lönereglering för medicinalstyrelsen.
Det har från statsrådsbänken blifvit tydligt och klart ådagalagdt, att
så ingalunda är händelsen, och det har därjämte blifvit bevisadt, att
vare sig medicinalstyrelsen arbetar efter det nuvarande kollegiala sy¬
stemet eller efter byråsystem, så är detta vetenskapliga råd lika väl
behöfligt. Jag tillåter mig vidare att erinra därom, att detta råd
skulle förordnas allenast för ett år i sänder och att det skulle ställas
alldeles vid sidan af medicinalstyrelsen, och att sålunda, om rådet
vid en blifvande omorganisation af och därmed följande lönereglering
för medicinalstyrelsen skulle visa sig vara öfverflödigt, det är den
enklaste sak i världen, såvidt jag kan förstå, att afskära detsamma.
Jag fäste mig vid ett yttrande af min mycket värderade kamrat
i statsutskottet, herr Carl Persson i Stallerhult, som erinrade därom,
att medicinalstyrelsen redan enligt sin nuvarande instruktion kan från
51 Xr 19.
Lördagen den 16 mars.
hvarje läkare, antingen han är i tjänst eller endast utöfvar enskild Ang. proviso-
praktik, om anledning därtill förekommer, begära och erhålla upp- ”»* töneregU-
lysningar, förklaringar och underrättelser i särskilda fall, och att hvad
som i det hänseendet är stadgadt rörande läkare, också äger sin till- ^ "
lämpning å de i statens eller kommunens tjänst anställda eller eljest (Forts.)
praktiserande veterinärer. Detta äger sin riktighet; men om jag då
undersöker, hvilken lydelse den kommitté, som haft att förberedelse¬
vis handlägga detta ärende, gifvit åt den paragraf, som skulle ersätta
den citerade paragrafen i den nuvarande instruktionen, så finner jag,
att äfven där står precis detsamma: »Från hvarje läkare, antingen han
är i tjänst anställd eller utöfvar enskild medicinsk praktik, äger sty¬
relsen att, om anledning därtill förekommer, begära och erhålla upp¬
lysningar, förklaringar eller underrättelser i särskilda fall.» Sålunda
har kommittén förutsatt, att en sådan rättighet för medicinalstyrelsen
alltfortfarande skulle kvarstå, men icke förty ansåg kommittén utan
meningsskiljaktighet, att det vetenskapliga rådet vore erforderligt.
Vid sådant förhållande kan jag icke finna, att det anförda skälet har
någon bärande styrka, och ber därför att få yrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag.
öfverläggningen var härmed afslutad. Herr talmannen, som un
der nästföregående anförande återkommit och återtagit ledningen af
förhandlingarna, gaf i enlighet med de under öfverläggningen fram¬
ställda yrkandena propositioner på dels bifall till utskottets hem¬
ställan, dels ock bifall till den af grefve F. Wachtmeister m. fl. af-
gifna, vid momentet fogade reservationen, hvarvid kammaren biföll
den vid momentet afgifna reservationen.
Mom. e).
Utskottets hemställan bifölls.
PunJcterna 32—36.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 37 och 38.
Lades till handlingarna.
Punkten 39, i anledning af väckta motioner om ökad sinnes- Ang.
sjukvård i riket, föredrogs, och yttrade härvid: hospitalsviuen-
det i riket.
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Schotte: Herr
talman! I den nu föreliggande punkten, där det i viss mån är fråga
om några riktlinjer för den fortsatta utvecklingen af statens sinnes-
Sr 19.
52
Lördagen den 16 mars.
Ang. sjukvård och därtillhörande anstalter, skall jag be att t'å yttra några
hospitalsväsen■ or(j fgr att lämna kammaren en del upplysningar.
det i riket. gom bekant, är anstaltsvård för sinnessjuka i landet anordnad
°r S dels å statens hospital och asyler, dels å landsting och städer, till¬
hörande s. k. upptagningsanstalter, och dels å enskilda anstalter. Dess¬
utom hafva en del större samhällen i samband med sina försörjnings¬
inrättningar äfven etablerat anstalter för vård af hufvudsakligast så¬
dana sinnessjuka, som pröfvats icke vara föremål för behandling å
statsanstalt.
Den undersökning om antalet sinnessjuka i riket, som under år
1901 och 1902 verkställdes af medicinalstyrelsen, gaf vid handen,
att de sinnessjukas antal i hela riket kunde antagas uppgå till 17,300
eller 0,3 37% af folkmängden. Behofvet af anstaltsplatser beräknades
den 31 december 1900 till 10,000, d. v. s. anstaltsvård ansågs vara
erforderlig för 60 % af de sinnessjuka och 2 %0 af hela folkmängden.
Platsbristen var år 1902 i rundt tal 5,000, hvilken brist skulle kunna
afhjälpas dels genom att taga i bruk de befintliga, men icke dispo¬
nerade platserna vid Uppsala asyl, dels genom utvidgning af äldre
hospital, särskild! Kristinehamns, och dels genom tillkomsten af det
då under byggnad varande hospitalet i Vänersborg, dels slutligen
genom uppförande af nya hospital, som man ansag böra förläggas,
ett till Dalarne, hvilket sedermera förlädes till Säter och är beräknadt
för 800 patienter, ett till Småland, som förlädes till Västervik och
likaledes är afsedt för 800 patienter, ett till Norrland, förlagdt till
Östersund, samt ett till närheten af Stockholm, hvilket enligt fjol¬
årets Riksdags beslut förlagts till Strängnäs och är afsedt att inrymma
800 patienter.
Enligt den plan, man då uppgjorde, skulle Säters hospital vara
färdigt 1909, Västerviks 1911 samt Östersunds och Strängnäs 1912.
Af de tilltänkta och nu redan beslutade 4 nya statshospitalen voro
således af de, som beräknades kunna tagas i bruk vid innevarande
års början, allenast två färdiga. Man är således med afseende på
hospitalsbyggandet 3 å 4 år efter den plan, som antogs år 1902.
Sedan nu Säters och Västerviks hospital med årsskiftet blifvit fullt
färdiga och kunna tagas i bruk, skulle antalet platser på samtliga
hospital i riket komma att uppgå till 8,517. Å landstingens respektive
städernas upptagningsanstalter kunna platser beredas för 1,343 pa¬
tienter, däraf vid Stockholms stads sjukhus vid Långbro 640. Här¬
jämte kan man för enskilda anstalters vidkommande räkna med ett
antal af 125 platser. Vi skulle alltså komma till en summa af
9,985 platser, d. v. s. mycket nära det platsantal af 10,000, som
man år 1902 ansåg behöfligt för att kunna bereda erforderlig vård
åt de sinnessjuka. Emellertid uppgick antalet anmälningar för in¬
träde vid statens hospital den 1 mars i år till 3,281. Af dessa kan
man beräkna, att 1,500 erhålla plats i Säter eller Västervik; för åter¬
stoden 1,781 finnes för närvarande ingen möjlighet att omedelbart
bereda plats å statens hospital. Denna siffra kan dock icke utan
53 Nr 19.
Lördagen den 16 mars.
vidare läggas till grund för en beräkning af det nuvarande behofvet -ing.
af platser. Det plägar nämligen ofta inträffa, att många, som sökt kospitaln-äsen-
anstaltsvård, icke fullfölja sina ansökningar, antingen genom inträffade
dödsfall eller på grund af förbättring i de sinnessjukas tillstånd.
Den nyss lämnade siffran torde därför vara för hög.
Det torde dock i allt fall vara visst, att de nu planlagda hospi¬
talen i Säter och Östersund icke tillräckligt kunna fylla behofvet af
statsplatser. Det är ju äfven så, att en helt naturlig sträfvan gör
sig gällande att icke alltför mycket anlita landstingens upptagnings¬
anstalter, som ju icke äro afsedda att bereda mera stadigvarande vård
åt de sjuka, och som dessutom äro dyrare, än statens anstalter äro.
Hospitalen hafva alltmer fått karaktär af sjukhus. De anstalts-
behöfvande sändas dit för att få sjukvård, och det är tydligt, att all¬
mänhetens förtroende för den å hospitalen lämnade vården alltmera
stigit.
Med hänsyn till den höga exspektanssiffran anmodades medicinal¬
styrelsen i höstas att forcera ritningarna till Strängnäs hospital. Kungl.
Maj:t vågade dock icke upptaga något anslagsbelopp för detta hospi¬
tal i budgeten för 1913, då man icke var säker på, att ritningar
skulle kunna föreläggas Riksdagen. Nu har emellertid, efter hvad
jag erfarit, arbetet med ritningarna så långt framskridit, att dessa
vid påsktiden kunna inkomma till Kungl. Maj:t. Då emellertid öfver-
intendentsämbetet sedermera måste höras, är det ovisst, om det tin¬
nes möjlighet att förelägga 1912 års Riksdag planen till det nya hospi¬
talet i Strängnäs. Skulle så icke kunna ske, är det tydligt, att man
till nästa år har att påräkna ett fullständigt förslag, och, som jag
får hoppas, ett ganska rundligt tilltaget byggnadsanslag för år 1914
till detta hospitals uppförande.
Emellertid bör enligt min uppfattning ytterligare en ny anstalt
planeras för att 1914 eller kanske först 1915 kunna föreläggas Riks¬
dagen. Efter hvad jag förnummit, anser medicinalstyrelsen, att denna
nya anstalt bör förläggas till sydvästra Sverige, hvilket jag för min
del finner vara välbetänkt. Det skulle bli ett hospital på 800 platser.
Jag delar också den meningen, att man tillika bör sörja för att
genom utvidgning af nuvarande anstalter vinna ökadt antal platser.
I sådant hänseende torde utvidgning af Piteå hospital vara närmast
förestående, och en del förberedande åtgärder äro äfven vidtagna här¬
för. Jag hoppas äfven, att medicinalstyrelsen skulle kunna under
året erhålla nådigt bemyndigande att utarbeta detaljerad plan för
sådan utvidgning. Vid Växjö hospital torde det också vara lämpligt
att tänka på utvidgning, under förutsättning att aftal kan träffas an¬
gående behöfligt markförvärf. Vid Lunds hospital har behof af nya
öfvervakningsafdelningar gjort sig gällande, och detta behof torde icke
kunna tillfredsställas på annat sätt än genom uppförande af nva pa-
viljonger. Vadstena, Härnösand, Nyköping och Visby hospital äga
alltför små områden, för att man bör tänka på någon utvidgning,
åtminstone ej i första hand; detta gäller äfven i hufvudsak Göteborgs
Nr 19. 54
Lördagen den 16 mars.
Ang. hospital. Malmö asyl är mycket gammal och har som bekant syn-
hoapitalsväsen- nerijgen otidsenliga lokaler. Jag tror också, att det vore klokt att,
*(Forts/T när man planerar det nyss berörda hospitalet med 800 platser i syd¬
västra Sverige, man äfven bör tänka på att indraga Malmö asyl.
Genom försäljningen af den därvarande asyltomten skulle man nog
också kunna få ett rätt väsentligt tillskott till byggnadskostnaderna
för den nya anstalten.
Jag har velat göra dessa meddelanden till Riksdagen för att
gifva Riksdagen tillfälle att bedöma, i hvilken riktning man för när¬
varande närmast tänker sig, att utvidgningen af hospitalsväsendet
skall gå.
Det har äfven i en nu föreliggande motion framhållits, att man
skulle kunna tillgripa vissa befintliga döfstumskolanstalter för att få
ökadt antal platser åt de sinnessjuka. Dessa anstalter lära icke nu
vara fullt belagda, hvadan deras antal skulle kunna afsevärdt minskas.
Regeringen kommer naturligtvis att öfverväga om en utredning, för
att få se, om någon af dessa skolor kan omändras till anstalt för
sinnessjukvården; men man torde i det fallet icke böra göra sig
alltför stora förhoppningar. Det är ju så, att de markområden,
som i allmänhet finnas vid döfstumskolorna, äro ganska små, alldeles
för små för att kunna bereda möjligheter till arbete i fria luften.
Därtill kommer, att förvaltningen af en relativt liten anstalt alltid
ställer sig dyrare. Man bör emellertid naturligtvis ha uppmärksam¬
heten riktad på de förhållanden, som herr Berglund berört i sin mo¬
tion, äfven om man icke kan hoppas att för det här föreliggande
ändamålet vinna så mycket genom användning af döfstumanstalterna.
Jag kan emellertid» försäkra, att regeringen så mycket som med
statens ekonomi och andra behof är förenligt skall försöka att full¬
följa och ytterligare utveckla hospitalsbyggandet i landet och därmed
söka bereda ytterligare och tillräckligt antal platser för dessa olyck¬
liga sjuka.
Herr Hellberg: Herr talman! Med anledning af den reserva¬
tion in blanco, som jag har fogat vid denna punkt, hade jag tänkt
att upptaga kammarens tid ett par minuter, men efter det uttöm¬
mande anförande, som herr civilministern nu hållit, kan jag afstå
därifrån, då de synpunkter, som jag närmast tänkt beröra, blifvit af
herr civilministern ganska vidlyftigt behandlade.
Jag hade äfven tänkt att i detta sammanhang erinra därom, att
Riksdagen i fjol bestämde, att Strängnäs skulle bli platsen för nästa
hospital, med plats för 800 sjuka, och då jag sport, att ritningarna
till detta hospital nu skulle vara färdiga, hade jag ämnat begagna
mig af detta gynnsamma tillfälle för att uttala önskvärdheten däraf,
att proposition om uppförande af hospitalet i Strängnäs måtte före¬
läggas denna Riksdag, så att frågan icke skulle bli uppskjuten ännu
ett år. Jag hör nu af herr civilministerns anförande, att vi kunna
ha förhoppning om, att denna proposition skall komma, om icke i
Lördagen den 16 mars.
55 Nr 19.
år, så åtminstone nästa år, och att, om den icke kan komma förr, Ang.
detta beror därpå, att åtskilliga myndigheter måste höras. Jag ber hospiMsixisen-
emellertid att få uttrycka min glädje öfver, att vi icke behöfva vänta (Forts)*'
längre, än som nu ställts i utsikt.
Jag har intet yrkande.
Herr Rydén: Jag ber att för min personliga del få tacka herr
civilministern på det varmaste för det anförande, han nyss hållit.
Då hospitalsfrågan under den tid jag tillhört Riksdagen hvarje
år varit föremål för behandling i den afdelning af utskottet, i hvil¬
ken jag sitter, har jag försökt att så ingående, som det öfver huf¬
vud är möjligt för en riksdagsman, sätta mig in i hospitalsväsendet
och dess organisation, och jag tror för min del, att de linjer, efter
hvilka herr civilministern förklarade sig ämna gå, äro de lämpligaste.
Vi ha ingående diskuterat dessa frågor hvarje år på afdelningen,
och vi ha där varit just af den uppfattningen, att, innan man sloge
in på den vägen att bygga om gamla hospital — af hvilka särskildt
det i Vadstena varit å bane — man borde se till, att hospital blefve
uppförda för dem, som för närvarande icke åtnjuta någon som helst
vård. Äfven när vi i fjol drefvo fram förslaget om byggandet af
Strängnäs’ hospital, som ju kom till väsentligen på Riksdagens
initiativ, hyste vi den uppfattningen, att efter det Strängnäs’ hospi¬
tal blifvit byggdt, borde det åstadkommas en anstalt för sydvästra
Sverige på Hallandsåsen, i södra Halland eller norra Skåne.
Jag är säker, att hvad herr civilministern här anfört skall väcka
stor tillfredsställelse bland befolkningen i södra Sverige, där man så
svårt lider af bristen på platser å hospitalen för de många, som
icke kunna beredas någon som helst vård. Jag vet, att det varit
på tal inom en af landstingsgrupperna i Malmöhus län, att man
skulle i den nödställda belägenhet, hvari man befinner sig, rent af
söka förmå landstinget att gå in till Kungl. Maj:t med framställning
om uppförande af ett nytt hospital för Sydsverige.
Då jag för min del är varmt intresserad af att Riksdagen gör
något för dessa olyckliga, skulle jag, om nu mitt råd kan väga nå¬
got, vilja uppmana herr civilministern att, om det finnes någon möj¬
lighet därtill, redan i år inkomma med proposition om uppförande
af hospitalet i Strängnäs. Jag förstår de svårigheter, som resa sig
häremot, men jag vågar tro, att äfven om en sådan proposition
komme in något senare, än som i allmänhet anses önskvärdt, Riks¬
dagen dock, med hänsyn till det behjärtansvärda i denna sak och
det nödläge, som föreligger, icke skall draga sig för att behandla
densamma.
Jag har endast velat gifva uttryck åt min tacksamhet för de
riktlinjer för ordnandet af denna angelägenhet, som herr civilminstem
uppdrog.
Med herr Rydén förenade sig herr Bengtsson i Norup.
Nr 19.
56
Lördagen den 16 mars,
Ang. en för
fiskare afsedd
försäkring.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan blef af kammaren
bifallen.
Punkterna 40—44.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 45.
Lades till handlingarna.
Punkterna 46—48.
Kammaren biföll hvad utskottet i dessa punkter hemställt.
Sedan punkten 49, angående väckt motion rörande anordnande
genom riksförsäkringsanstalten af en för fiskare afsedd försäkring,
blifvit föredragen, begärdes ordet af motionären
Herr Olausson, som anförde: Jag har tagit mig friheten att
framlägga en motion om utredning af villkoren för olycksfallförsäk¬
ring för fiskare, hvilken motion, såsom herrarne finna i denna
punkt, af utskottet blifvit afstyrkt. Riksdagen beslöt, som bekant,
år 1908 anordnande genom riksförsäkringsanstalten af olycksfall¬
försäkring för fiskarbefolkningen, men trots de stora bidrag staten
härtill lämnat, har denna försäkring icke vunnit den anslutning, man
haft anledning att vänta. Skälet härtill är det, att fiskarne vilja
ha försäkringsvillkoren så ställda, att en försäkring kunde blifva till
gagn för deras efterlefvande, äfven om icke olycksfall förorsakade
den försäkrades död.
Nu har Första kammaren redan afslagit min motion, och det
tjänar då intet till att här upptaga tiden med att tala för bifall
till densamma; men jag vill säga, att när jag af står från att yrka
bifall till min motion, sker det i den förhoppningen, att motionen
till nästa år skall återkomma och då vinna större uppmärksamhet
af utskottet, än denna gång varit fallet.
Herr talman! Jag har intet yrkande att göra.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 50.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 51.
Lades till handlingarna.
Lördagen den 16 mars.
57 Sr 19.
Punkterna 52—59.
Kammaren biföll hvad utskottet hemställt.
Punkten 60, angående väckt motion i fråga om uppförande af Ang. sjömärke
en Iysprick eller annat därmed jämförligt sjömärke å det s. k. Lernacks- “ * Ler~
grundet i Öresund, föredrogs, hvarefter motionären nacksgrundet.
. J,.He1rr Lindberg yttrade: Herr talman! Jag har, såsom synes
af föreliggande utkottsbetänkande, anhållit om ett anslag af 2*500
kronor för uppförande af en Iysprick eller annat därmed jämförligt
sjömärke utanför Limhamn, ett märke, som enligt hvad jag anser
tor fiskarbefolkningen är af behofvet påkalladt.
Jag kan icke annat än beklaga, att jag icke fått utskottet med
ung! detta mitt upplysningsarbete, men jag vill icke rikta någon
förebråelse mot statsutskottet för den saken. Jag ser mycket väl
hvad det är för en Iysprick, som utskottet seglat efter härvidlag
nämligen lotsstyrelsens utlåtande i detta ämne, och som jag tror
mig kunna konstatera, att kungl. lotsstyrelsens upplysningar äro
något missvisande, och då jag på grund af ledighet från riksdags-
arbetet icke vant närvarande vid denna frågas behandling i stats¬
utskottet, tar jag mig friheten anhålla att med ett par ord få för¬
klara saken, sådan jag ser den.
Det ar hufvudsakligen på tre skäl, som lotsstyrelsen har afstyrkt
min anhållan. För det första anser lotsstyrelsen, att en sådan lys-
prick icke är för den allmänna sjöfarten nödvändig. För det andra
försöker man vederlägga det påstående jag gjort i min motion an¬
gående j or du tfy Un ingen utanför Limhamn, i det man säger, att det
icke ar denna, utan fabriksbyggnaderna i Limhamn, som skymma
Ma motyren, så att den icke lyser åt det håll, där fiskarne 'bruka
segla. För det tredje säger lotsstyrelsen, att den mängd af fiske¬
fyrar, som finnas vid rikets kuster, bekostas och underhållas af
fiskarne själfva, och att således ett bifall till min motion skulle
kunna medföra betänkliga konsekvenser i detta afseende.
... be att få ägna ett par ord åt den sista anmärkningen
först. Jag skulle icke hafva besvärat Riksdagen med denna sak,
onjn lck-e 3aS trott 111 ig veta, att fiskarne i Limhamn vid sin fram¬
ställning till kungl. lotsstyrelsen om tillåtelse att på egen bekostnad
anordna en sådan liten Iysprick på den af mig nämnda platsen
hade stött på motstånd från lotsstyrelsens sida. Jag har själf, innan
jag väckte min motion i Riksdagen, hos lotsstyrelsen förvissat mig
om att så är förhållandet. När jag nämligen frågade i lotsstvrelsen,
om man dar vore villig medgifva, att fiskarne satte upp en billig
fyr vid detta grund under fisketiden augusti—december, så svarades
mig, att lotsstyrelsen, om den skulle ge fiskarne tillstånd att sätta
upp en Iysprick vid det ifrågavarande grundet, troligtvis komme att
fordra, att den skulle hafva den af lotsstyrelsen förordade konstruk-
Sr It). 58
Lördagen den IG mars.
Ang. sjömärke tionen och alltså betinga en kostnad antingen - af 2,500 eller af! 4,500
å det S. k. Ler- kronor. Och man tilläde, att det val vore en bagatell för fiskarne
nacksgrundet. gjälfva bekosta denna fyr. Men, mina herrar, 2,500 kro-
(Forts ) nor äro inga småslantar för en fattig fiskarbefolkning. Fiskarne i
Limhamn hafva dock icke annat att välja på, om de skola få en
fyr, utan måste offra minst denna summa.
Den andra invändningen, som lotsstyrelsen kom med, är den,
att denna fyr icke skulle vara nödvändig för den allmänna sjöfar¬
ten. Det förefaller mig verkligen underligt, att lotsstyrelsen kan
säga så Visserligen vet jag, att det icke dagligen går ångare eller
seglare genom den lilla ränna, som här är fråga om, men det står
ett litet sjömärke icke långt ifrån den plats, där fyren skulle upp¬
sättas, och när fiskarne i Limhamn, som funnit, att detta sjömärke
var till stort hinder för deras drifgarnsfiske, begärde att få taga
bort det, så svarade lotsstyrelsen: »Nej, det är nödvändigt för den
allmänna sjöfarten.» Detta sjömärke står, såsom jag säde, icke sa
långt ifrån den plats, där den föreslagna fyrlyktan skulle placeras.
Lotsstyrelsen anser sålunda, att det är nödvändigt att hafva ett sjö¬
märke på denna plats om dagen, men icke om natten Det ar detta,
som förefaller mig underligt. Jag vill omnämna, att detta sjömärke
blifvit placeradt vid den tid, då det gick en liten ångbåtslinje mel¬
lan Skanör och Malmö. Denna linje är nu indragen, men som vi
veta, hålla ju Skanör och Falsterbo på att utveckla sig till en stor
badort, och det är antagligen bara en tidsfråga, när det blir regel-
bunden ångbåtsförbindelse mellan Malmö och dessa platser, och nar
denna ångbåtslinje kommer till stånd, så kommer den att passera
den plats, som fiskarne anse vara så farlig.
Lotskaptenen i Malmö säger, att jag skulle ha förebragt eu
vilseledande bevisning, då jag säger, att det är jordutfyllnmgar utan¬
för Linhamn, som skymma ljuset från Malmö fyr. Flan sager, att
det icke är så, utan att det är fabriksbyggnaderna i Limhamn. Ja,
lotskaptenen i Malmö är tyvärr icke skåning och icke hmhamnare
heller, så jag förlåter honom detta påstående, men om han gör sig
underrättad, skall han finna, att fabriksbyggnaderna i Limhamn äro
till största delen byggda på dessa utfyllningar, som jag talat om i
motionen. Vid den tid, då lotskaptenen i Malmo och jag behagade
låta oss födas, drogo fiskarne sina garn öfver de platser, där fabriks¬
byggnaderna nu stå. . , .
Jag har naturligtvis icke den ringaste förhoppning att ramm
anhållan bifallen och skall icke heller yrka bifall till den, då jag
vet att det icke gör någon nytta. Jag måste emellertid, innan ja,g
slutar, framhålla mina betänkligheter gentemot ett yttrande, som
jag hört, nämligen att det skulle vara lotsstyrelsens mening att helt
och hållet utverka förbud för fiskarne i Limhamn att drifva sitt
fiske i den s. k. Flintrännan, detta på grund däraf, att fiskarnes
arbete i Flintrännan skulle kunna förorsaka rubbningar i sjötrafiken
och åstadkomma grundstötningar i den smala farleden. Detta har
Lördagen den 16 mars. 59 >'r 19.
naturligtvis i sin mån bidragit till att limhamnsfiskarne icke hafva A.ng. sjömärke
något intresse af att själfva bygga en dyrbar fvr på en plats hvar- å det s- k- Ler'
ifrån de frukta att blifva bortkörda. Om det skulle inträffa, att naf,yr“ndet-
kungl. lotsstyrelsen skulle göra allvar af denna sin hotelse, så skulle J
det betyda, att ett par hundra familjeförsörjare skulle bli beröf-
vade tillfälle att förtjäna sitt lefvebröd, och det tycker jag verkli¬
gen vore bra hårdt. Såvidt jag vet, ha inga anmärkningar gjorts
från de sjöfarandes sida därför att fiskame äro på arbete i dessa
farvatten, så jag hoppas, att de få vara i fred.
Jag skulle icke hafva besvärat Riksdagen med denna sak, om
jag icke själf öfvertygat mig om att det kan vara lifsfarligt att icke
hafva något slags märke på här ifrågavarande grund. Jag tror jag
nödgas komma tillbaka till Riksdagen med denna sak vid ett annat
tillfälle, och vill uttrycka den förhoppningen, att under den tid man
väntar på detta sjömärke icke något människolif må gå förloradt
vid detta grund, hvilket skulle vara beklagligt. Jag har, herr tal¬
man, intet yrkande att göra.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
§ 6.
Å föredragningslistan fanns härefter upptaget konstitutions- Ang-, f ria resor
utskottets utlåtande, nr 5, i anledning af väckt motion om rätt förJ°r Riksdagens
Riksdagens ledamöter att åtnjuta ersättning för resa under pågående UdamSter-
riksdag till hemorten och åter m. m.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 36, hade herr Olofsson i Digernäs yrkat, att
Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, det Kungl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
sådana bestämmelser, att ledamot af Riksdagen skulle utöfver den i
riksdagsordningen bestämda reseersättningen till och från riksdagen
erhålla ytterligare ersättning för resa till sitt hem och tillbaka under
lagtima riksdag samt att riksdagsman måtte åtnjuta fria resor å
statens järnvägar under en månads tid hvarje år.
Utskottet hemställde,
l:o) att Riksdagen, i anledning af herr Olofssons ifrågavarande
motion, måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig be han dl in c
följande
Förslag till ändrad lydelse af § 12 riksdagsordningen:
§ 12.
Hvarje ledamot af Första kammaren åtnjuter af statsmedel
ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af
Nr 19. 60
Lördagen den 16 mars.
Ang. fria resor ett tusen två hundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att,
för Riksdagens när antingen Konungen upplöser Riksdag, innan den varit fyra
^(FortsT måna(ler tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår från
sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess samman¬
träde förflutit, eller Riksdagen sammanträder i följd däraf att Ko¬
nungen, med upplösande af Riksdag, förordnat om nya val, så ock under
urtima riksdag, kammarens ledamot undfår, jämte resekostnadser-
sättning, i dagtraktamente tio riksdaler, hvilket dock ej må öfver¬
stiga sammanlagdt ett tusen två hundra riksdaler.
Ledamot af kammaren, som under lagtima riksdag efter bevil¬
jad ledighet besöker hemorten, äge att af statsmedel undfå ersätt¬
ning för däraf föranledd resekostnad, dock högst för två resor fram
och åter.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen
sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio
riksdaler af arfvodet.
Vill ledamot af kammaren befattningen sig afsåga, äger han
det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Ko¬
nungens befallningshafvande;
samt
2:o) att, hvad herr Olofsson i öfrigt i sin motion föreslagit,
icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Reservation hade afgifvits af herr Trygger.
Efter föredragning af utskottets uti punkten 1 gjorda hemstäl¬
lan yttrade
Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman! Som motionär ber
jag endast att få till konstitutionsutskottet uttala min tacksamhet
för dess välvilliga utlåtande. Utskottet har till och med hvad den
första afdelningen af min motion beträffar gått något längre, än hvad
jag åsyftat. Utskottet har gått med på två resor, då jag endast
tänkte mig en. Det är ett större tillmötesgående, än man kunnat
vänta.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 2 föredrogs, hvarefter
Herr Olofsson i Digernäs anförde: Jag skall fortsätta, där jag
slutade. Jag säger, att utskottet här synes ha baxnat för att gå
med på mitt förslag. För min del skulle jag naturligtvis ha varit
mycket tacksam, om utskottet äfven i denna del kunnat biträda
Lördagen den 16 mars. gl jjr
detta mitt förslag. Jag förstår icke heller, hvarför utskottet icke -ing. fria retor
vågat gå så långt, som jag föreslagit, nämligen att riksdagsmännen-^5’’ Riksdagen?
skulle få fria resor en månad under året för att bese landets olika le?“™Ur-
delar. Jag tror, att detta skulle medföra en ringa kostnad för stats- °T S'
verket, då det icke skulle förorsaka en enda extra vagn eller några
särskilda anordningar från järnvägsstyrelsens sida för dessa resor,
emedan man ju skulle följa de ordinarie tågen och resa, när man
hade tid och tillfälle därtill. Och jag tror, att det skulle vara
mycket gagneligt för riksdagsmännen i allmänhet. Det är nog så,
att man icke kommer ut på resor utan att ha något speciellt ärende’
Det kostar pengar, och arfvodet är icke heller så stort, att man af
detta kan hafva någon god råd att bekosta sig en resa hit eller dit
för att se landets olika delar. Jag tror, att det vore mycket nyttigt,
om man finge sådana fria resor, och jag har mig bekant, att det i
en del andra länder lär förekomma, att riksdagsmän ha fria resor
icke endast under en månad, utan hela året för att, som sagdt resa
ut och se landet.
Nu kan det möjligen invändas, att, om man ginge med på
motionen, de fria resorna icke skulle vara så väl förtjänta, utan att
det for en eller annan riksdagsman skulle blifva mera nöjesresor,
eller att de möjligen skulle resa ut för egna intressen, så att det
rent af kunde bli profryttareresor. Det tror jag det icke alls är
någon fara för, ty nog ha valmännen så mycket kontroll på sina
riksdagsmän, att det icke blir egentliga profryttareresor.
Jag kan, som sagd!, icke finna något skäl, hvarför utskottet
icke kunnat gå med i detta fall, men skall emellertid icke göra
något yrkande, utan är tacksam för hvad utskottet har tillstyrkt.
Heir Sjö: Ja, herr talman! Det var i den näst föregående
punkten, som nu klubban föll för, och som jag begärde ordet tvenne
gånger utan till att få det. Af hvad orsak jag ej detta fick, förstår
jag icke, men när det nu nu erhålles, tager jag mig friheten, ehuru
för sent, att orn^ den föregående framställningen yttra några ord.
Då den frågan såväl under denna som sistlidne riksdag inom kon¬
stitutionsutskottet vunnit majoritet, kan jag icke annat än däröfver
uttala min störa förvåning. Här föreslås, »att riksdagsman skall äga
att under hvarje riksdag på statens bekostnad göra tvenne hemresor»,
men sedan kan man dessutom resa några gånger, och hurudant skall
då det riksdagsarbete bli, som dessa ledamöter utföra, när de komma
att vara på resande fot under en stor del af riksdagen? Detta tror
jag ej blir så nyttigt, enär jag tycker, att man redan nu reser allt
för mycket till skada och men för riksdagsarbetet. Jag hade därför
tänkt att, om jag fått ordet, när det begärdes, å förslaget yrka
afslag i den delen, men som nu frågan föreligger, att såväl denna
som Första kammaren bifallit förslaget, kan jag ej nu hafva något
yrkande.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
Sr 1».
62
Ang. ändring ■
gällande pro-
vinsialläkar-
taxa.
Lördagen den 16 mars.
§ 7.
Konstitutionsutskottets utlåtande, nr 6, i anledning af väckt
motion om ändrad lydelse af 41 § i förordningen om kommunal¬
styrelse på landet föredrogs häruppå; och biföll kammaren utskottets
hemställan.
§ 8.
Efter föredragning af statsutskottets utlåtande, nr 15, i anled¬
ning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående viss
ändring i gällande provinssialläkartaxa, begärdes ordet af
Herr Olsson i Järnsida, som yttrade: I den motivering, som
statsutskottet aflåtit med anledning af föreliggande motion, fram¬
håller utskottet, att gällande provinsialläkartaxa är så nyligen ut¬
kommen, att ingen erfarenhet om dess lämplighet vunnits, och hai
utskottet därför ej ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att redan nu
vidtaga åtgärder till ändring i densamma.
Orden redan nu tyda på ett erkännande af motionens syftemål,
för hvilket jag är utskottet särdeles tacksam.
Emellertid har utskottets motivering ingalunda kunnat rubba
min uppfattning, att en snar reform för hälsovårdens bättre tillgodo¬
seende på landsbygden är önskvärd och nödvändig. Enligt nu gäl¬
lande taxa för arfvode åt provinsialläkare vid enskild sjukvård, utgår
detta, som bekant, i stigande skala, alltefter det längre afståndet till
den sjuke, och vid ett afstånd af exempelvis 4 mil uppgår det till
ett belopp af 15 kronor 50 öre. Detta blir en så afsevärd summa
för den fattigare befolkningen och de själfförsörjande arbetarne, att
behöflig läkarhjälp i flesta fall icke kan åstadkommas.
Det blir ett otillbörligt gynnande af dem, som kommit i den
lyckliga omständigheten att hafva fått läkaren stationerad i sin
omedelbara närhet och ett orättvist och vådligt tillbakasättande af
de mera aflägset boende.
Att en sådan bestämmelse kan tänkas gifva erfarenhet om lämp¬
lighet af nuvarande arfvodetaxa förefaller mig minst sagdt tvifvel¬
aktigt. Det synes nu tvärtom, som om det redan nu kunde vara
klart och tydligt, att denna bestämmelse icke kan försvaras, enär
den lägger lika stor börda på de fattiga som de rika, och detta vid
tillfällen, då de fattiga ha en synnerligen ringa bärkraft. Att lätt
åtkomlig vetenskaplig läkarvård kan åstadkommas för vårt folk i
sin helhet, det måste bli ett af de kraftigaste medlen för främjande
af allmän folkhygien och till utrotande af kvacksalfveri, vantro och
humbugsmediciner m. m.
Huru inånga föräldralösa oförsörjda barn och kanske tusentals
med vanförhet, invaliditet m. m. behäftade personer, som inom vårt
63 Nr 19.
Lördagen den 16 mars.
land äro fattigvården till last, till följe af kvacksalveri, nteblifven ändring
eller för sen läkarvård, kan jag inte yttra mig om. gällande pro-
Säkert är, att något behöfver göras, men snart, för att afskaffa
de missförhållanden, som ute i de glesa och fattiga bygderna äro (Forts,
rådande.
Mig förefaller det vara en af de viktigaste uppgifterna att tillse,
att god och lättåtkomlig läkarvård finnes för landets inbyggare.
Herr talman! Jag skall ej uppta kammarens tid längre, fastän
härom kunde vara åtskilligt mer att säga, ej heller tillåta mig att
emot ett enigt utskotts afstyrkande göra något yrkande.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan blef af kammaren
bifallen.
§ 9.
Statsutskottets häruppå föredragna utlåtande, nr 16, i anledning
af väckt motion om afsättande af en del af de genom spannmåls¬
tullar inflytande penningmedlen till en fond för bestridande af sta¬
tens kostnader för en blifvande allmän ålderdomsförsäkring, blef af
kammaren godkändt.
§ 10.
Vidare förelåg till afgörande statsutskottets utlåtande, nr 17, i Om statsbidrag
anledning af väckt motion om åvägabringande af utredning i fråga/'''" uppförande
om statsbidrag till byggnadsföreningar på landsbygden för åstadkom-Pä landsbygden
mande af allmänna samlingslokaler. af al!”uirn,a
° samlings
. . lokaler.
Uti en inom Första kammaren väckt, till statsutskottets för¬
beredande behandling öfverlämnad motion, nr 5, hade herr Hellberg
hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida samt
under hvilka former och bestämmelser statsbidrag skulle kunna
lämnas till byggnadsföreningar på landsbygden, hvilka bildats för
att åstadkomma allmänna samlingslokaler, 'afsedda att utan hänsyn
till partiolikhet tjäna folkets samhälleliga behof och kulturella sträf-
vanden, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utred¬
ningen kunde föranleda.
Utskottet hemställde, att herr Hellbergs förevarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Reservationer hade emellertid afgifvits:
af herrar Kvarnzelius, Halm, C. G Ekman, Berglund, A. Ek¬
man, Thorsson, Starbäck, Rydén, Ström och Anderson i Råstock,
Kr 19. 64 Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag hvilka ansett, att utskottet bort föreslå, att Riksdagen ville i skrifvelse
för uppförande ^ Kungl. Majrt anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning,
PåafaUmäima huruvida samt under hvilka former och bestämmelser statsbidrag
“samlings™ skulle kunna lämnas till byggnadsföreningar på landsbygden, hvilka
lokaler. bildats för att åstadkomma allmänna samlingslokaler, afsedda att
(Forts.) utan hänsyn till partiolikhet tjäna folkets samhälleliga behof och
kulturella ‘sträfvanden, samt för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill utredningen kunde föranleda;
samt af herr A. C. Lindblad.
Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:
Herr Starbäck: Herr talman, mina herrar! Den fråga, som
genom herr Hellbergs motion bragts pa tal, är ju en fråga, som vi
väl känna till från en del debatter i denna kammare. Den har
visserligen varit före i något annan form, då det gällt att göra det
möjligt för de sträfvanden, som behöfva samlingslokaler, att skaffa
sig mark till uppförande af sådana lokaler, men det är i grund och
botten samma sak, det gäller. Det gäller att möjliggöra för^ vissa
sträfvanden att skaffa sig samlingslokaler, sträfvanden, som gå ut i
vida folklagar, som ha behof af dessa lokaler på grund af olika
förhållanden.
Vissa rörelser i vårt land ha ju spelat en stor roll härvidlag.
Jag tänker då närmast på godtemplarrörelsen, som genom fast sam¬
manslutning af lika intresserade kunnat åt sig uppföra den ena bygg¬
naden efter den andra i orterna. Men denna sammanslutning har
äfven visat sin vidtsynta uppfattning i andra frågor och ställt sina
lokaler till förfogande, då det gällt föreläsningsverksamheten, då det
gällt sammankomster för folktrefnadens tillgodoseende, och icke minst
då det gällt politiska sammanträden. Men stora trakter af landet
sakna sådana samlingslokaler, och jag kan icke, när jag ser på denna
fråga, göra annat än ställa den i samband med den mycket viktiga,
nyss timade förändringen i vårt politiska lif, som man måste sätta
i samband med den allmänna rösträtten. I och med detsamma som
statsmakterna förklara Sveriges manliga befolkning politiskt myndig,
åligger det också statsmakterna att se till, att de gifva dessa myndiga
vordne män de medel i hand, utan hvilka deras politiska uppfostran
kan råka i fara att icke motsvara det stora ansvar, som är lagdt
på dem. Hvad som behöfves för denna politiska uppfostran är
framför allt samlingslokaler, och jag tror, att många af de här när¬
varande, som nu sitta här såsom svenska folkets representanter, skulle
kunna tala om, att de under sina resor i och för denna politiska
uppfostran — hvilket man också rätt och slätt kan kalla för val¬
agitation — att de då vägrats tillträde till lokaler på landsbygden
och således förvägrats en möjlighet att tala till sina valmän. Och
det ligger något upprörande i, att åtminstone i många bygder de
Lördagen den 16 mars. 65 Sr 19.
s. k. kommunalpamparne ansett det vara rimligt och riktigt att vägra Om statsbidrag
upplåta kommunens lokaler åt dem, som sedermera i allt fall af-^r uPpf,jrand(
kommunens majoritet skickats såsom folkets representanter till Riks ^^f^"
dagen. Det är en konflikt, om jag så får uttrycka mig, mellan den samlings™
kommunala röstskalan och den politiska röstskalan, som är af ondo, lokaler.
och som, efter hvad man får hoppas, så småningom skall gå bort. (Forts.)
Härmed kommer jag också in därpå, att det är två vägar, som
nian här kan gå för att tillgodose det behof, som jag anser bevis¬
ligen förefinnas. Antingen kan man söka upplysa dem, som makten
hafva i bygderna, så att de icke förvägra upplåtelse af kommuner¬
nas samlingslokaler för sådana sammanträden, som jag här särskildt
talat om, eller, om detta icke visar sig möjligt, ja, då återstår intet
annat, än att Riksdagen tager saken i egen hand och på den gemen¬
samma voteringens väg, om intet annat hjälper, voterar åt folket
ute i bygderna, som behöfver dessa samlingslokaler, de medel, som
för dem äro nödiga.
Vi stå således, mina herrar, inför en ganska allvarlig situation.
Här begäres nu endast en utredning, en skrifvelse till Kungl. Maj:t,
och den skrifvelsen innebär naturligtvis en anhållan från Riksdagens
sida, som ger åt regeringen möjlighet att se frågan från båda de
synpunkter, på hvilka jag här velat fästa herrarnes uppmärksamhet.
Detta är således, herr talman, endast i allra största korthet
gjorda antydningar om hvad som är meningen med denna motion.
Det har endast i största korthet angifvits, att ett verkligt behof
finnes, stående i samband med den stora politiska förändring, som
statsmakterna åstadkommit, och på den grund, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till den vid betänkandet fogade reservationen.
Herr Söderberg i Stockholm: Herr talman! Jag skall be
att få säga ett par ord till den reservation, som afgifvits i stats¬
utskottet vid detta utlåtande.
Jag vill icke alls vidröra den frågan, hvaraf jag för min del
har en viss erfarenhet, nämligen i hvilken omfattning eller utsträck¬
ning kroppsarbetarne ha försökt sig på att skaffa församlingslokaler.
De ha dock gått före härvidlag och gifvit ett ganska vackert exem¬
pel, i det att de byggt sådana i stor utsträckning. Men det sam¬
manhänger med deras byggnadsfråga, på samma sätt som det för¬
modligen sammanhänger med alla byggnadsfrågor rörande försam¬
lingslokaler. Det är nämligen så, att får en byggnadsförening, den
må nu ha till uppgift att åstadkomma samlingshus för kroppsarbe¬
tare i deras fackliga eller politiska organisationer eller ha till upp¬
gift att åstadkomma något annat församlingshus, hvilket det än må
vara, får en dylik förening, säger jag, en gång ett litet andelskapi¬
tal till stånd, så att den kan påbörja byggandet, visar det sig sedan
vara en af de allra största svårigheterna att få lån till byggnadens
fullföljande och afslutande, därför att de banker, hypoteksinrättnin-
Andra kammarens protokoll 1912. Nr 19. 5
Nr 19.
66
Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag gar eller kassör, som ha penningar att låna ut, äio icke blott alltid
för uppförande myC]jet försiktiga, utan ofta ställa sig ganska afvisande till lånean-
prlAllmänna sökningar från byggnadsföreningar, enär ifrågavarande fastigheter icke
sårning™* anses erbjuda den realsäkerhet, som vanliga boningshus gifva. Skulle
lokaler. sålunda statens mellankomst i någon form kunna ske i den riktnin-
(Forts.) gen) att endast lånemöjligheterna ökades för byggnadsföreningarna
ute i landet, hvilka ha till uppgift att skapa samlingslokaler, så
vore därmed ett godt handtag gifvet åt den verksamheten. Jag
säger detta för att reducera farhågorna hos dem bland kammarens
ledamöter, som möjligen tänka, att det här skulle gälla i första
hand ett direkt anslag, hvilket icke skulle komma tillbaka på något
sätt. Jag anser, att om staten skulle kunna ordna en låneförmed-
lingsanstalt, hvilken på rimliga villkor tillhandaginge byggnadsföre¬
ningar af skilda slag med lån mot billiga räntor, och i hvilka an¬
stalter icke alltför stora svårigheter yppade sig för att erhålla dessa
lån på säkra villkor, så att icke de människor, som hängåfvo sig
åt den uppgiften, alltid eller åtminstone i många fall skulle befinna
sig i en osäker ställning i fråga om att få lånen uppsagda, så skulle
bästa hjälpen vara gifven för skapandet af samlingslokaler i landet
för både det ena och andra ändamålet.
På grund af dessa skäl ber jag, herr talman, att för min ringa
del få yrka bifall till reservanternas förslag.
Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman, mina herrar! Så¬
som herrarne finna, står jag i denna fråga på utskottets sida. I
likhet med herr Starbäck beklagar jag, hvad som inträffat i olika
delar af landet under valrörelsen, att å platser, där högerintresset
varit vid makten, lokaler blifvit stängda för representanter för mot¬
satta meningar under de politiska striderna. Detta är att beklaga,
men för min del kan jag dock icke gå med på motionen i den
här frågan. Jag tänker nämligen på konsekvensen och frågar:
Hvart skulle det leda, om vi här gå med på dylika anslag? Och
i hvilken utsträckning skulle dessa lokaler få användas? Jag tror
det blefve svårt att uppdraga gränserna för användningen af dylika
hus. Det skulle kunna inträffa, att allehanda tillställningar kunde
försiggå i dessa föreningshus, icke bara politiska meningsutbyten,
utan där skulle kanske äfven försiggå allt annat, såsom danstillställ¬
ningar o. dyl. Jag vill också draga konsekvenserna i en annan
riktning och säga det, att om man här går med pa dylika anslag,
hvarför skulle man sedan kunna neka fattiga kommuner att få stats¬
anslag i och för byggandet af skolor, ja, äfven andra hus, men sär¬
skilt nu skolorna, som trycka de fattiga kommunerna så mycket?
Jag tror det skulle bära därhän, att staten äfven därvidlag skulle
nödgas vara med, och det hela skulle ställa sig ofantligt mycket
dyrare, än om kommunerna själfva skötte saken. Jag tror det är
nödvändigt att göra vissa utjämningar, så att de mest betungade
kommunerna bli hjälpta, men att man härvid icke bör gå den väg,
Lördagen den 16 mars.
67 Nr 19.
som nu ifrågasattes, då man föreslår, att staten skall träda hjäl- Om statsbidrag
pande emellan. för uppförande
Jag vill icke längre uppehålla tiden, jag har endast med några^!“Ä£"
få ord velat gifva några skal, hvarför jag stått på majoritetens sida samHngs-
i denna fråga, och jag ber sålunda att få yrka bifall till utskottets lokale,-.
hemställan. (Forts.)
Herr Ekman: Endast några ord med anledning af det sista
anförandet. Som herrarne finna, är jag en af reservanterna i denna
fråga, och jag är det af den anledningen, att jag å min sida i be¬
traktande af de förhållanden, som uppkommit efter den allmänna
rösträttens införande i vårt land, finner, att man äfven beträffande
denna sak torde kunna tala om konsekvenserna. När den allmänna
rösträtten infördes — vi skola icke försöka skymma bort denna
frågas politiska betydelse, som för min ställning till densamma
varit den afgörande — när den allmänna rösträtten infördes, säger
jag, så borde man efter mitt förmenande också haft klart för sig,
att inga hinder borde läggas i vägen för dem, som hafva att be¬
gagna sig af denna politiska rösträtt, de må nu höra till hvilket
parti som helst. Dess värre har detta i allmänhet icke stått klart
föi vederbörande i vårt land. Ty just de olägenheter, som redan
den förste talaren framhöll, nämligen svårigheterna för de minst
gynnsamt lottade att få lokaler för sina politiska sammanträden,
ha gjort sig i hög grad gällande, under det att å andra sidan de i
ekonomiskt afseende lyckligare lottade kunnat befria sig från samma
olägenheter och utan svårigheter skaffa sig sådana lokaler. Jag
känner bland annat förhållandena pa ett ställe, där det finnes en
mycket stor arbetarbefolkning. Där finnes det också ett samlings¬
hus, som denna arbetarbefolkning skulle få använda, men där
emellertid inga som helst politiska sammanträden få äga rum, enligt
hvad styrelsens majoritet beslutat. Då har den stora arbetarbe¬
folkningen på det stället frågat: huru skola vi bära oss åt för att
få någon lokal, där vi få hålla våra sammanträden? Jo, har man
svarat, ^ ni skall få köpa en tomt och där bygga ett hus åt er. Det
låter så enkelt detta, men det är ej så lätt för arbetarbefolkningen
att skaffa medel för sådant ändamål. Det är lätt för dem, som ha
makt i kommunerna, att stänga lokalerna, men det är icke lika lätt
för de små i samhällena att skaffa sig lokaler för sina samman¬
träden.
Jag tror därför, att, då här endast är fråga om en utredning,
Andra kammaren gjorde klokt, om den, låt vara endast såsom en
opinionsyttring, ginge med på att biträda reservanternas framställ¬
ning.
Den siste talaren här har sagt, att man vet icke, i hvilken ut-
stiäckning denna upplåtelse skulle ske och icke heller i hvilken form
den skulle ske. Nej, det är just det vi hemställt, att Kungl. Maj:t
skulle föreslå, då vi anhållit, att Kungl. Maj:t skulle låta verkställa
Nr 1». 68
Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag utredning, huruvida samt under h Vilka former och bestämmelser
för uppförande statsbidrag skulle ifrågakomma.
allmänna Jag ber, herr talman, att få yrka afslag på statsutskottets hem-
samlings- ställan och bifall till reservationen.
lokaler.
(Forts.) Herr Sjö: Ja, det går väl långt ändå, när man kommer med
förslag om att skrifva till Kungl. Maj:t och be om statsanslag ån
till ett företag och än till ett annat, t. o. in. för nöjeslokaler.
Det är, som en föregående talare sade, så, att skulle vi nu vara
med om detta förslag och sålunda be Kungl. Maj:t komma fram
med en framställning, gående i den riktning, som här i såväl moti¬
veringen som klämmen angifves, så skulle man också kunna tänka
sig, att följden blefve den, att man skulle äga rätt att begära stats¬
medel för uppförande af dyrbara skolhus öfver hela landet. Men
hvart detta skulle bära hän, det förstå herrarne och inse äfven,
att det skulle gälla ofantligt stora summor. Den ärade motionären
han icke blott förutsätter, utan föreslår också i motiveringen för
sin hemställan, att länsstyrelsen icke allenast skulle ha hand om
dessa rån tefria lån, som skulle utlämnas till olika byggnadsför-
eningar, utan länsstyrelsen skulle därjämte öfvervaka, att ord¬
ning, nykterhet och andra goda egenskaper visades i ifrågavarande
samhällen, när det gällde sammankomster i de sålunda på statens
bekostnad uppförda husen. Herrarne finna således, att hvad som
här förutsattes just icke motsvaras af så angenäma funktioner å
vederbörandes sida, då man ju alltid kan utgå från den tanken, att
det i dessa hus skall bii oordningar, supgillen, danstillställningar
och andra tillställningar af olika slag, hvarvid det för länsstyrelsen
skall gälla att tillse, att, trots allt, ordning och reda bli rådande.
Ja, länsstyrelsen har, säger man, långa armar genom att den häfver
under sig, att gå dess ärenden, kronofogdar, länsmän och fjärdings¬
man, men i de stora länen, i trakter, där man har långt till ord¬
ningsmakten från plats, där ifrågavarande nöjestillställningar och
sammankomster af allehanda slag skulle anordnas, befarar jag verk¬
ligen, att det skulle -susa sig bli ganska dyrbart att bekosta de er¬
forderliga resorna för polismännen, kronofogdarne och de öfriga. Och
man kan väl icke gärna fordra, att sådana herrar skola resa alldeles
för intet till dessa sammankomster för att upprätthålla ordning och
sörja för nykterhet och anständighet.
Herr talman, af hvad jag sålunda anfört framgår, att jag icke
kan annat än yrka bifall till utskottets hemställan och afslag å
reservationen.
Herr Rydén: Herr talman, mina herrari Det är uppenbart,
att med den allmänna läggning, jag har i fråga om ekonomiska
spörsmål, jag måste se försiktigt på denna fråga, liksom det är
klart, att jag med en viss betänksamhet tar del af förslaget, som
icke kan förnekas öppna möjlighet till att mycket afsevärda kostna-
Lördagen den 16 mars. 69
UPPS^’ Men jag har anslutit mig till det föreliggande förslaget, Om statsbidrag
därför att jag tycker, att erfarenheten gifvit vid handen, att detta/ör uppförande
är den enda väg, på hvilken man kan komma fram till den mti-på'fnffby9den
visan här i landet, att de olika politiska partierna få lof att disponera saZZlT
sådana lokaler, som åstadkommits genom samlade ansträngningar lokal*-.
och genom folkets samlade skattemedel. Jag ber herrarne härvid (forts )
erinra sig denna frågas tidigare behandling; vi hade den före för
ett par år sedan i Riksdagen. Det utskott, som då behandlade denna
fråga och som till ordförande hade numera statsrådet Petrén, ägnade
denna som alla andra frågor en synnerligen ingående och omsorgs¬
full granskning och utredning. Utskottet kom då till den enhälliga
uppfattningen, som kammaren med enhälligt beslut underströk, att
det ansågs som en naturlig sak, att folkets gemensamma lokaler
skulle opartiskt upplåtas till olika partier. Det hette i utskotts-
utlåtandet, att »utskottet håller för visst, att, i den händelse behof vet
af lämpliga lokaler inom en kommun för politiska sammankomster
ej kan tillgodoses på annat sätt, vederbörande kommunal- eller
kyrkostämma icke skall ställa sig afvisande mot sålunda framställda
förslag» (att få begagna sig af kommunens gemensamma lokaler).
I samma utskottsbetänkande uttalades också det, att därest det skulle
visa sig, att man icke kunde, om jag så får säga, på rent frivillig
väg komma till den praxis, att de allmänna offentliga lokalerna
opartiskt blefve upplåtna till olika politiska partier, så skulle Riks¬
dagen naturligtvis taga frågan under helt annan ompröfning än hittills.
Nu ha vi haft ett politiskt valår. Hvarenda en, som sitter i kam¬
maren, har med säkerhet erfarenhet om, hur man ute i bygderna
på många håll tillämpar de grundsatser, som Riksdagen enhälligt
anslutit ° sig till, då frågan varit före här till behandling. Jag är
säker pa, att de flesta af kammarens ledamöter ha personlig känne¬
dom om fall, då kommunala myndigheter, präster, kommunalord¬
förande och andra, som herr Starbäck mycket riktigt kallade kom¬
munala pampar, vägrat upplåta lokaler, för att olika politiska partier
skulle hafva sammanträde. Jag har från mitt eget arbete i val¬
rörelsen åtminstone åtskilliga erfarenheter i det afseendet. Här sitter
högern kanske ännu något år och kan hindra, att man får till stånd
ett samladt beslut, att opartiskhet skall råda, men jag är öfvertygad
om, att det är oklokt, att herrarne på det sättet hindra, att opartisk¬
het kommer att tillämpas. Det är alldeles uppenbart, att efter den
allmänna rösträttens genomförande icke de olika politiska partierna
på det sättet kunna vara helt och hållet utlämnade till godtycket
hos ett par kommunala pampar, som tillåta sina meningsfränder att
använda lokalerna, men hindra de politiska motståndarne att komma
in i desamma.
Då jag icke vågar hoppas på, att man i det afseendet kan räkna
på bot och bättring hos dem, som i allmänhet innehafva makten
inom. kommunerna, finnes det icke någon annan väg, än att staten
får direkt ingripa, så att man får samlingslokaler. Här sitter kanske
Nr 19. 70
Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag en och annan i kammaren och fröjdar sig öfver sin makt att på
för uppförande sättet kunna stånga ett politiskt parti ute. Men sätt er, mina
^“allmänna herrar, in i den roll, som särskild! det parti, jag tillhör, innehar.
samting™ Vi ha vant i saknad af lokaler, man har hotat köra oss från lands-
lokaler. vägarna, vi ha då fått ställa oss på åkerfälten. Länsstyrelsen i det
(Forts.) ]än jag tillhör har, nästan olagligt, så länge den kunnat sökt för¬
bjuda mötens hållande, och förbudet återkallades först efter ingri¬
pande från justitieombudsmannens sida. Då man sålunda vägrar
oss att hålla till i samlingslokalerna och på vägarna, få vi gå ut
på åkerfälten, ifall det finnes en människa, som står i så oberoende
ställning, att hon vågar upplåta en jordbit, där vi kunna vistas.
Där är det, som en stor del af arbetarklassen får ha sina politiska
sammankomster. När detta kan ske i Skåne — jag höll själf i
somras flera föredrag ute på åkerfält och skulle kunna åberopa åt¬
skilliga fall, där de kommunala myndigheterna ingrepo på ett otill¬
börligt sätt — föreställer jag mig, hurudant tillståndet skall vara i
de landamären, där högern har starkare fäste än i Skåne. Jag hade
hoppats i det längsta, att kammaren här skulle komma till den
upplysta ståndpunkten på alla håll, att man bör vara opartisk och
upplåta skolhus och kommunalhus utan hänsyn till det politiska
parti, hvar och en tillhör. Och jag var öfvertygad om, att dessa
politiska tänkesätt skulle taga sig uttryck i lagstiftningen eller på
den rena frivillighetens väg. Om så skedde, behöfde vi icke gå den
väg, som här anvisats. Men då jag icke tror, att med de tänkesätt,
som finnas i landsändar, där ett politiskt parti ensidigt har makten,
man på frivillighetens väg kan komma till annat, få vi gå den väg,
som här är anvisad i reservationen.
Jag ber emellertid herrar högermän öfverväga en sak. Det är
klart, att förslaget faller på Första kammarens motstånd, äfven om
Andra kammaren biträder förslaget. Men jag ber dem, som ha
inflytande på det kommunala området, präster och andra, som ha
att bestämma öfver lokalerna på landsbygden, betänka, att det icke
behöfves mera, än att det, sedan frågan blifvit utredd, väckes motion
om beviljande af anslag till visst belopp, och att motionärerna ut¬
arbeta grunder, efter hvilka anslaget bör utgå. Man har då möjlig¬
het att på den gemensamma voteringens väg få anslag beviljadt —
det hjälper icke hvad herrarne på andra sidan gången eller majori¬
teten där tager för ståndpunkt i denna fråga. Jag är icke någon
ytterlighetsmänniska och vill ej onödigtvis drifva det därhän. Men
herrarne anvisa den vägen, ifall ni icke göra ert inflytande gällande
till förmån för opartiskheten, ty det går icke i längden att hålla
lokalerna stängda för arbetarne, som själfva med sin skatt hjälpt
till att uppföra dem, det går icke i längden att köra ut dem på
landsvägarna och behandla dem så, som om de icke vore politiskt
hederliga människor.
Jag skulle för min del gärna se, att kammaren bifölle reserva¬
tionen, såsom en opinionsyttring från kammarens sida, att den icke
I/ordagea den 1 ti mars.
TI Nr 19.
ville finna sig i ett orättvist förfarande gentemot en samhällsklass, Om statsbidrag
som ej har tillräcklig makt i kommunerna att göra sig gällande. f6r uppförande
Herr Olsson i Pläsbro: Jag tilltror mig kunna säga, att jag (.Forts.)
är en lika varm vän af folkbildningen som någon i denna kammare,
men den i reservationen förordade motionen är i flera afseenden så
betänklig, att åtminstone icke jag, trots det jag hyser det varmaste
intresse för folkbildningssträfvandena, vågar biträda densamma.
Om det af motionären uttalade önskemålet kommer att för¬
verkligas, leder detta till visserligen icke beräkneliga, men dock utan
tvifvel mycket betydande statsutgifter. Med de fordringar, staten
tvifvelsutan kommer att ställa på af staten understödda samlings¬
hus, komma dessa förvisso att kosta allra minst 20,000 kronor
hvartdera. Om då staten bidroge med låt oss säga hälften, så hade
vi, under förutsättning, att åtminstone 1,000 af landets till mellan
2- och 3,000 uppgående kommuner skulle så småningom få sådan
statshjälp, kommit upp till en summa på omkring 10,000,000 kro¬
nor, — ett i sanning trefligt framtidsperspektiv, skulle jag vilja säga,
åtminstone för alla dem, som under höstens valrörelse talade så
obegripligt vackert om sträng sparsamhet med statens medel.
Men detta är icke motionens förnämsta afvigsida. Genom ett
bifall till densamma skulle närbesläktade anspråk af oberäkneligt
omfång komma att framföras. Nästa steg blefve antagligen, såsom
min vän herr Olofsson nämnde, att man komme med anspråk på
att staten skulle deltaga i byggandet af våra folk- och småskolehus,
och hvarför icke äfven kommunalhusen, där så många af oss far¬
bröder erhållit vår enda parlamentariska utbildning, för att icke tala
om elementarläroverken, hvilka åtminstone hittills i regel bekostats
af vederbörande kommuner.
Utom det, att förslaget medför oberäkneliga konsekvenser, leder
det till uppenbara orättvisor. Tusentals samlingshus finnas för när¬
varande inom landet, hvilkas ägare häfta i skuld till större eller
mindre belopp för desamma. Dessa redan uppförda samlingshus
skulle enligt motionen icke erhålla statshjälp, utan endast sådana,
som äro afsedda att nyuppföras. Ägarne till redan uppförda sam¬
lingshus finge således det tvifvelaktiga nöjet att icke blott sjkifva
fortfarande som hittills dragas med sina skulder,utan äfven därjämte bi¬
draga till uppförande af samlingshus på andra håll. Herr Thorsson
talade för några dagar sedan om de stackars människor, som skulle
nödgas lämna bidrag till folkhögskolor utan att någonsin, som han
sade, få sticka sin näsa därinom. Jag undrar, om icke man till
dessa stackars människor äfven bör hänföra dem, om hvilka vi nu
tala.
Man säger, att de orter, som ännu icke ha några samlingslo¬
kaler, äro så fattiga, att de icke kunna åstadkomma sådana utan
Herr Magnusson i Kalmar förenade sig med herr Rydén.
på landsbygden
af allmänna
samlings
lokaler.
Nr 19. 72
Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag statshjälp. Detta är dock ännu ett obevisadt påstående. I Norr-
för uppförande jan(j exempelvis finnes det åtminstone i regel samlingslokaler öfver
P&a^ll‘mäniia och icke under behofvet. Och där anses ändå befolkningen så fattig,
samting"’-11 att den behöfver statshjälp för snart sagdt allt möjligt mellan him-
lokatir. mel och jord från järnbanor till fattiga skolbarns beklädnad. I
(Forts.) Kalmar län däremot är ett rikt järnbanenät åstadkommet, såsom
det sagts mig, utan ett enda öres statshjälp, men där återigen äro
godtemplar- och andra samlingshus mera lätt räknade. Jag undrar,
om icke detta ådagalägger, att det hittills mera varit brist på in¬
tresse än på förmåga att sådana hus icke kommit till stånd.
För öfrigt håller jag före, att de enskildas bidrag komma att
blifva minst lika stora med som utan statshjälp. Såsom jag nyss
antydde, kommer utan tvifvel staten att ställa så stora fordringar
på husen i fråga om inredning och arkitektonisk utstyrsel, att stats¬
bidraget nätt och jämnt räcker till att täcka öfverloppsgärningarna,
och så har man då dragit ut på landsbygden genom uppförande af
luxuösa byggnader, hvad jag skulle vilja kalla storstädernas hög-
färdsdjäfvul, hvilket jag icke vill vara med om. Nej, låt lands¬
orten fortfarande som hittills bygga sina trälådor till samlingsloka¬
ler utan statens hjälp. De äro icke fägnesamma för ögat, men de
äro billiga och fylla fullkomligt sitt ändamål.
Jag har endast en anmärkning till att göra. Motionären har
på icke mindre än tre ställen i sin motion framhållit såsom hufvud-
villkor, att dessa af staten understödda samlingslokaler skola stå
öppna för alla. Alla ordets förkunnare från och med vår nu stats-
subventionerade pastor Åslev och ner till förste bäste pigtjusande
mormonapostel skola sålunda mottagas med öppna armar. Jag
undrar, om det icke är väl magstarkt, att Riksdagen ena veckan be¬
viljar anslag för bekämpande af mormonismen och andra veckan
beviljar medel till lokaler för samma läras utbredande.
Mina herrar! 1910 års Riksdag af slog en med denna i någon
liten mån besläktad motion. Jag vill hoppas, att Andra kammaren
äfven nu gör på samma sätt och därigenom visar, att om också en
stor del af kammarens forna män äro borta, så är likväl den gamla
Andra kammarens sunda förnuft kvar.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Häruti instämde herrar Häf och Sjöberg i Säfsjö.
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Herr Sjö började
nyss sitt anförande så här: det går bra långt, när man kan komma
med ett yrkande, sådant som här är framställdt. Man kan fatta
motionens syfte på olika sätt. Jag för min del skulle synnerligen
gärna se, att den realiter ginge igenom, men jag vill också säga, att
jag betraktar ett bifall till densamma såsom en opinionsyttring. Jag
undrar, om herr Sjö för sin del och de, som tänka lika med honom,
skulle bifalla någon annan framställning, som kan göras i samma
Lördagan den 16 mars. 73 •
^ ha under flera år motionerat om att få expropriations- Om statsbidrag
förtärande för att erhålla tomter till folkets hus, men utan att där- f'cir uppförande
till kunna vinna Riksdagens bifall. Det har nu föreslagits ett stegPd^ndfbysd^
1 samma riktning. Man kan också tänka sig en annan åtgärd, näm “iaZZT
hgen att myndigheterna förständigas att låta offentliga samlingsloka- fanfar,
ler hallas öppna för alla. Men jag tror icke heller, att en sådan (Forts.)
motion skulle vinna herr Sjös bifall. Det är då lika galet ställdt
hvilken väg man än går.
Man kan ha olika meningar om, hvilken väg man skall gå fram,
och den siste ärade talaren har försökt med sitt ekonomiska sinne,
som jag respekterar i många frågor, men icke här, visa, hur oänd¬
ligt svår saken är och livilka utgifter den skulle medföra. Först
och främst framhöll han, att staten skulle hålla sin inspekterande
hand öfver det hela. Han menade väl därmed, att det skulle upp¬
göras normalritningar och att man Ange anlita arkitekter o. s. v
Ja, man kan gå den vägen, men folket på landsbygden, som icke
har några lokaler, klöfver icke så mycket och har ej så vida vyer.
•lag ar säker om, att ifall befolkningen i Svartnäs kapellförsamling
tunde få en lokal för 1,500 eller 2,000 kronor, skulle den tacka
både Riksdagen och herr Olsson i Fläsbro för den hjälp, som den
fått. Man behöfver visst icke bygga några lokaler för 20,000 kro¬
nor, och det skulle alls icke leda till sådana vidlyftigheter, som herr
Olsson 1 Fläsbro antydde, då han talade om anslag på 10 millioner
kronor. Det är naturligtvis bra, om man kan få direkta anslag,
men jag tror, att folket blir lika hjälpt, om man får låna pengar
Det ar nämligen icke så lätt att låna pengar för folkets-hus-företag.
Jag har sjalf någon erfarenhet därom, och det har visat sig svnner
hgen svårt af orsaker, som den förste ärade talaren anförde.' Det
är naturligtvis så, att den, som lånar ut pengar, vill ha realsäker¬
het, och folkets-hus-byggnaderna anses icke såsom realsäkerhet då
de äro uppförda för ett visst ändamål.
Man har sagt, att det predikats så sträng sparsamhet under val¬
rörelsen, och jag för min del har försökt göra det så godt jag för¬
stått, men då jag talar om sparsamhet, menar jag icke, att man
utan att pröfva ändamålet skall yrka af slag.
Jag ber nu att få lägga an en synpunkt, som icke förut blifvit
framförd, men som för mig har stor betydelse, och det är den rent
kulturella. Det går en jämn ström af ungt friskt blod och starka
armar från landsbygden till städerna och industrien. De längst af¬
lägsna skogsbygderna bli affolkade af skilda orsaker. Vi ha berört
dessa frågor 1 sammanhang med beskattningen och andra ekonomiska
spörsmål, och jag ber nu att få stryka under, att äfven här den
rent kulturella frågan spelar in. Befolkningen i städerna och på de
,10ra industnplatserna har möjlighet att komma tillsammans och
åhöra föreläsningar och konserter, kunna besöka teatern 0. s. v. Men
på landsbygden kan man i regel icke komma i åtnjutande af sådant.
olket har emellertid äfven där behof af förströelse, och man
Nr 19. 74 Lördagen den 10 mars.
Om statsbidrag har börjat vånda sig från sina gamla gudar, kortspel och superi.
för uppförande qq^ man vill ha nöjen af mera förädlande art. Ungdomen tntves
på landsbygden . iandet, utan drager sig därifrån. Är det icke ett stort kul-
afsåmUnnT turintresse att’ hjälpa och ekonomiskt stödja ungdomen att skapa
lokaler. fram kulturmöjligheter, så att den vill stanna kvar pa landsbyg-
(Forts.) den? Jag är bestämd motståndare till den politik, som vill sam¬
mandraga befolkningen på några få platser i landet och affolka andra,
och jag menar, att det är en fosterländsk gärning, kosta hvad det
vill, att göra Sverige bebyggdt och bebodt äfven i de längst aflägsna
delarna af landet, och här föreligger ett medel, som vi kunna till¬
gripa, ett medel, som icke bör föraktas, utan är af stor betydelse.
Jag var litet inne på frågan om, hvilken användning man skulle
lia af samlingslokalerna, och jag nämnde då ordet teater^ Man kan
naturligtvis tvista om huruvida lokalerna böra användasför sådananöjen,
och en°talare har ju här uttalat sig emot det. En annan talare pekade
på dansen, och han ansåg det fruktansvärdt, om lokalerna, skulle
användas för ett sådant ändamål. Ja, men dansas det icke i de af¬
lägsna bygder, där man ej har några samlingslokaler? Om det nu
kommer till stånd sådana lokaler, och de eventuellt öppnas for dans¬
tillställningar, så kan man verkligen på fullaste allvar säga, att dan¬
sen kommer att bedrifvas på annat sätt än nu.
Herr Sjö har målat ut de fruktansvärda förhållanden, som skulle
komma att bli rådande på dessa samlingslokaler, och han förmenade,
att Konungens befallningshafvande skulle behöfva skicka dit polis.
Illa känner herr Sjö ställningen i Sverige, då han kan gorå dylika
svartmålningar. Nog kan det finnas platser, där det icke går sa
ordentligt till väga, utan att de ha offentliga samlingslokaler, det med¬
ger jag. Men om man ser efter hvad nykterhetsföreningarna och
folkets hus åstadkommit i skilda delar af landet, skall man finna,
att de verkat fostrande, förädlande, hyfsande genom att skapa in¬
tresse för och möjlighet till bildning i olika riktningar. Det har
kunnat vara ett och annat uppträde och bråk vid dessa offentliga
lokaler, det vill jag icke förneka, men hvar i Sveriges rike äro män¬
niskorna fullkomliga, och när kommer den dag, då vi få se fullkom¬
liga människor? Jag tror sålunda, att herr Sjö tagit fel, då han
målat upp de skräckbilder, som skulle uppstå, om samlingslokalerna
komme till stånd.
Nu säger herr Olsson i Fläsbro, att det innebar en orättvisa,
om statsmakterna bevilja något tiotusental eller t. o. m.. en million
kr. för det ifrågavarande ändamålet, därför att det endast kommer
en liten grupp af befolkningen till godo — det kommer icke den
stora massa till godo, som förut har samlingslokaler. Jag får saga,
att skall det vara någon mening med företaget, är det väl att hjalpa
dessa, som icke ha några samlingslokaler förut. Jag bor på en
plats, där vi ha flera präktiga samlingslokaler, men det skulle icke
göra mig det ringaste ondt, utan tvärtom godt, om mina kamrater,
som icke ha några samlingslokaler, också kunde få sådana, äfven
Lördagen den 16 mars. 75 j<r jt)#
om jag därför skulle offra några öre mera, för att de skulle få Om statsbidrag
samma, lyckomöjligheter som jag. Hvarför då klaga öfver det? f6r uppförande
Till sist vill jag beröra en sak, som också samme talare riktade På1fn^hysderi
sig emot, då han sade, att man genom ett bifall till reservationen såmZgT
skulle premiera eller öppna portarna för en propaganda, som man lokaler.
vill stänga ute på annat sätt. När det här är fråga om att hålla (Forts.)
lokalerna öppna för alla, förstår jag icke, hur man kan resonera på
det sättet.
Om man kommer till en bygd, som består uteslutande af höger¬
män, då stänger man kanske ute en socialist, därför att man tror,
att han med sin predikan, sin förkunnelse skall omvända några från
den rätta högerreligionen. Jag erkänner, att det bland kroppsarbe¬
te11® mången gång gör sig gällande en liknande uppfattning. Man
är litet skeptisk emot och tål icke gärna höra en mening, motsatt
ens egen. Men detta är väl icke den riktiga uppfattningen, den
bildar ingå medborgare, som grunda sin åskådning på själfständigt
tänkande. Låt hvar och en framlägga de skäl, som kunna finnas
för den ena eller andra uppfattningen i politiska och andra frågor,
och låt åhörarne sedan bilda sig ett eget omdöme i saken!
Den ärade talaren erinrade om, att vi anslagit medel till en
präst, som skulle tala mot mormonismen, och han förmenade, att
det nu kunde ga sa galet, att de offentliga samlingslokalerna öppna¬
des just för mormoner. Ja, jag anser icke, att det är någon fara,
att en mormon får uppträda där. På den plats, därifrån jag är, ha
vi ett folkets hus, och vi ha aldrig nekat någon sådan att uppträda
men såvidt jag vet, har icke i ett enda fall en proselvt vunnits där!
Men kommer en mormonpredikant till bygder, där'det icke finns
något folkets hus, och han går omkring bland gummorna, flickorna
och pojkarne, är jag säker om, att han genom sin smygande agita¬
tion där kan värfva proselyter. Få vi samlingslokaler, där mormo¬
ner, men äfven andra kunna uppträda och bemöta dem punkt för
punkt, är jag viss om, att vi kunna bekämpa mormonismen vida
kraftigare än ute i bygderna, där ingen uppträder och bemöter dem.
Med detta har jag i min ringa mån velat stödja den reserva¬
tion, som framkommit. Jag förstår väl, att det icke finnes någon
föihoppning om, att det skall komma till något Riksdagens beslut
i år, men jag vädjar till alla dem i kammaren, som ha intresse för
de synpunkter jag velat beröra, att stödja reservationen, så att det
åtminstone kommer till en opinionsyttring så kraftig som möjligt
till förmån för reservanternas yrkande.
Herr Stel ne: Herr talman! Jag begärde ordet för att framföra
en synpunkt, som icke vunnit tillräckligt beaktande i debatten, näm¬
ligen den vida kulturella syn, som motionen pekar på. Den sidan
af saken är så pass viktig, att det kan motivera, att, trots det den
synpunkten kommit fram i det senaste anförandet, jag dock med
några ord fyller ut densamma.
Nr 19. (76 Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag Vi, som ha erfarenhet af landsbygdens enkla och tarfliga för-
Jör uppförande hållanden, kunna icke förneka, att stora delar af de svenska med-
på landsbygden h ’lefva ett ur kulturell synpunkt tomt och andefattig! lif.
aJsa,nUngs-a För dem är det dagliga, ständiga arbetet afbrutet endast för inta-
lokaler. gandet af födoämnen och af nattens sömn, och bland dem, som
(Forts.) icke ha några andra möjligheter till kulturell förströelse, frodas
oändligt lätt sämre nöjen, det visar erfarenheten på ett sätt, som
icke lämnar något öfrigt att önska i fråga om klarhet. Där är det
mycket svårt att exempelvis bortförklara alkoholens berättigande som
njutningsmedel, där finnes också den okunnighet, som är den bästa
och säkraste jordmånen för allehanda andliga farsoter, och där har
äfven, herr Olsson i Fläsbro, mormonismen lätt för att slå rot och
vinna en utbredning, som den säkert icke får på platser, där det
växer upp ett sundt föreningslif. Där har man samlingslokaler, och
befolkningen har större möjligheter att äfven debattera de ting, som
ligga inom det andliga området. I okunnighetens jordmån ha alla
möjliga osunda företeelser på det andliga området lätt att slå rot.
.Tåg tänker särskildt på smutslitteraturen och en del pressalster med
grofva illustrationer och ännu hemskare text, som skickas ut på
landsbygden. Allt detta utgör faror för den andliga hygienen och mot¬
verkas i viss mån genom ett friskt pulserande föreningslif på olika
områden. Jag är viss om, att när jag nämner ordet föreningslif mötes
jag af den invändningen, att det finnes en mängd föreningar, som
icke kunna vinna en del af kammarledamöternas gillande. För att
visa, att det dock finnes något godt äfven bland de föreningar, som
troligen ha en dålig klang i en del ledamöters öron, vill jag erinra
om socialdemokratiska ungdomsförbundets kamp mot smutslittera¬
turen. Denna litteratur hade icke kunnat stäfjas så radikalt, om
icke den socialdemokratiska ungdomen satt in sin energi därpå. Hvar
och en af kammarens ledamöter, som delar min önskan om att få
djupare förståelse bland folket för den verkligt goda litteraturen,
konsten, musiken och den sceniska konsten, hvilket allt nu för stör¬
sta delen af dessa människor är tillslutna glädjekällor, skall säkert
gifva mig rätt i, att, om vi kunde uppamma ett föreningslif, som
ytterst söker sig stöd i den föreliggande frågan, lokalfrågan, så skulle
mycket därmed vara vunnet.
Det skall icke bestridas, att det finnes en hel del praktiska
svårigheter, när man realiter granskar möjligheterna. Men motionen
och reservationen syfta ju dock till en skrifvelse till Kungh Maj:t,
att Kungl. Maj:t måtte taga under utredning dessa svårigheter,
och därför ser jag icke ur enbart ekonomisk synpunkt något af¬
görande hinder för bifall till reservationen. Men den visar dock hän
mot en Andra kammarens vilja, som jag i motsats till en annan
talare icke tror innebär, att Andra kammaren förlorat sitt sunda
förnuft, utan att den äger samhörighet med och förståelse för för¬
hållandena hos de mest misslottade delar af landsbygden, när det
gäller rent kulturella förströelser och glädjeämnen.
77 Nr 19.
Lördagen deri 16 mars.
Om man glanskar de olika skäl och synpunkter, som utskotts- Om statsbidrag
majoriteten å ena sidan och minoriteten eller reservanterna å denJ°r uppförande
andra anfört för sina olika yrkanden, så säges det från majoritetensPA landsbygden
sida, att de möteslokaler, som finnas, äro tillräckliga för att fylla samlings **
det behof, som för närvarande finnes, under det att reservanterna lokaler.
anföra, att det är en känd brist på offentliga samlingslokaler. Nu (Forts.)
måste man väl erkänna, att vare sig vi stå på utskottsmajoritetens
sida eller på reservanternas sida, så är under alla förhållanden det
nuvarande antalet föreningshus detsamma. Skillnaden ligger, tror
jag, i den rent subjektiva erfarenheten. De herrar, som luta åt ut¬
skottsmajoritetens mening, ha nog, när de farit ut på landsbygden,
haft ofantligt lätt att få de offentliga lokalerna öppnade för sig allt
ifrån kyrkorna och ned till de fyrkantiga trälådor, som en talare så
smakfullt kallade de af folket själft uppförda samlingshusen på den
aflägsna landsbygden. Med den erfarenheten kan man kanske anse,
att reservanternas yrkande är litet och obetydligt och utan nämn-
värdt värde. Men när man som jag ställer sig på den sidan, där
vi ha att söka reservanterna, så beror det på, att vi anse, att det
icke finnes tillräckligt med samlingslokaler. Ty äfven om på en
och annan plats det finnes offentliga dydika, så är jag viss om, att
det blir åtskilliga invändningar och skrupler, innan man vågar upp¬
låta en sådan lokal åt oss, som stå på den sidan och tillhöra det
parti, som jag gör.
Med stöd sålunda af det jag anfört och med anledning af, att
de invändningar, som af motståndarne till denna tankegång fram¬
förts, varit af tämligen undermålig art, skall jag yrka bifall till re¬
servationen.
Jag tillåter mig i förbigående nämna, att då herr Sjö säger, att
det skulle uppammas sämre sorts nöjen, supgillen etc. i de offent¬
liga samlingslokaler, som eventuellt komme i åtnjutande af stats¬
bidrag, så vill jag peka på den erfarenheten från de nuvarande loka¬
lerna, som icke behöfva statsanslag och följaktligen icke stå under
någon annan inspektion än de allmänna tillsynsmyndigheterna,
att där finnes icke den farhågan besannad. Detta är endast en upp¬
konstruerad farhåga, som knappast kan utgöra ett tillräckligt skäl
för att omintetgöra den opinionsyttring, som Andra kammaren i alla
fall här kan göra genom att bifalla reservanternas förslag, och det
är till detta, som jag, herr talman, ber att få yrka bifall.
Herr Andersson i Knäppinge: Herr talman, mina herrar! Jag
är, kan jag säga, delvis och i stort sedt förekommen af herr Olsson
i Fläsbro, men då jag begärt ordet, skall jag ändock något tala i
denna sak. 6
När jag läste reservanternas kläm här, så fick jag den uppfatt¬
ningen, att därmed menades, att statshjälp skulle beredas åt bvgg-
nadsföreningar på landsbygden för åstadkommande af allmänna
samlingslokaler, och jag hade då icke något annat skäl för bifall till
Nr 1». 78
Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag utskottets afslagsyrkande än det rent nationalekonomiska, nämligen
för uppförande att om v; skulle gå in på att uppbygga för statens räkning sådana
P&aln,llmii9nna här lokaler öfverallt, och i den meningen kan naturligtvis inrymmas
asamling.s-"" alla möjliga lokaler på landsbygden, som äro till allmänna ändamål
lolealer. nyttiga, då vet jag i likhet med herr Olsson i Fläsbro icke, hvar det
(Forts.) skulle stanna med för belopp. Jag har kommit till den tanken,
åtminstone efter hvad vi redan genomgått här i Riksdagen, att man
tycks icke tänka på, hvar det skall tagas medel till alla utgifter,
som påläggas det svenska folket, utan det talas endast om hvad vi
skola ha utgifterna till. Jag intog således redan af detta skäl den
ståndpunkten, att jag icke kunde gå med på något annat än
utskottets yrkande.
Men under diskussionen har jag fått en helt annan uppfattning
af förhållandena, då nämligen herr Starbäck upplyst om, att dessa
anslag behöfdes för vissa sträfvanden, och att det var i samband
med den genomgående förändringen i det politiska lifvet, som just
detta skulle åstadkommas. Hvad är då meningen med dessa sträf¬
vanden? År det meningen, att hela Sveriges folk nu icke längre
skall få ha sina egna tankar, utan att de skola ledas i en viss rikt¬
ning, en riktning, som icke funnits förut, men som nu skall bli den
allenahärskande, och som skall bli någonting i den vägen, som den
gamla högern alltid ansetts för, något, som skall förtrycka och för-
därfva vårt land eller åtminstone motpartiet? Det är detta, som jag
vill fästa mig vid. Det är en oriktig ställning svenska Riksdagen
intager, om den skall så helt gynna bara ett visst parti. Men jag
tror för min del, att svenska Riksdagen ännu icke är sådan, utan
jag tror, att den vill arbeta i enighetens och sammanförandets
tecken.
Hvad beträffar det myckna talet om, att det icke finns lokaler,
icke finnes möjlighet för föredragshållare att uppträda i vårt land,
så får jag säga, att, såvidt jag känner åtminstone, det icke för¬
märkts några svårigheter för något parti i det afseendet. Vi ha på
vår lilla ö haft alla möjliga slags föredragshållare, och vi ha upp¬
låtit lokalerna för dem. Men det må jag då erkänna, att har det
kommit talare af sådan art, att de icke haft några meningsfränder,
eller att det icke funnits någon, som velat höra på, så ha de fått
stå där ensamma. Och äfven det vill jag säga, att skulle det vara
så, att agitatorer komma med en sådan föreställning om hvad de
skola lära folket, så att de bli bemötta på det sätt, som herr Rydén
talade om här, nämligen att de icke komma in någonstädes,
utan måste ställa sig i gränder och gator, ja, då tror jag, det är
bäst de hålla sig borta. För ej så länge sedan ha vi talat om folk¬
upplysningen i vårt land, talat om folkhögskolor och vårt skolväsen
i öfrigt. Är då icke vårt skolväsen sådant, att vårt folk är upplyst
på olika områden, så att det kan tänka något själft? Äfven om
det är en obetydlig landsförsamling, så kunna de dock äfven där
vara så upplysta genom tidskrifter, skol- och undervisningsväsen, att
79 Nr 19.
Lördagen den 16 mars.
de ha någon tanke själfva. Jag kan icke instämma i det betyg,
som lämnats landsbygden af en föregående talare, när han påstod,
att landsbygden är andefattig etc. Det är ej ofta i agitationen man
får höra sådana smekomdömen liksom ock, att okunnighetens jord¬
mån är på landet. Nej, jag tror för min del, att landsbygdens folk
äro lika betänksamma som andra människor, och jag tror säkert,
att de skola reagera mot sådana förhållanden.
Det skulle, menar jag, vara en ren olycka, om svenska Riksdagen
skulle gifva sig in på den vägen att endast befordra vissa syften,
hvilket här skulle förekomma, oafsedt- de rent ekonomiska skälen,
Indika ju från början ställt mig som absolut motståndare till detta
förslag. Jag vill säga som herr Olsson i Fläsbro, att det gamla
sunda förnuftet må väl ännu finnas kvar i svenska Riksdagen, då
det gäller att besluta i sadana här frågor. Och jag är öfvertvgad
om, att öfver hela vårt land är det nog så, att där någon har me¬
ningsfränder, där får han nog äfven en lokal att framföra sina tankar
inom. Jag har icke hört, att det finnes några, som måst stå på
landsvägen, mer än Rata Dalström, och huruvida hennes läror äro
så riksviktiga. att de behöfva statsbidrag samt skola vara allenabe-
stämmande för framtiden, vill åtminstone jag ha min egen mening
därom.
Herr talman! Jag yrkar bifall till statsutskottets utlåtande.
Herr Lindqvist i Kosta: Jag har icke samma erfarenhet som
den siste ärade talaren, angående hvad som är behöflig! eller icke
behöflig! för landsbygden i detta fall, men jag kan erinra om, att
det beror på, under hvilka förhållanden man är ute, hvilka erfaren¬
heter man får. Jag tror väl, att herr Andersson icke har någon
erfarenhet om, att det behöfs göras någonting för att få samlings¬
lokaler på landsbygden. Tvärtom erinrar jag mig mycket väl, huru
jag läste om i tidningarna under den senaste valstriden, att herr
Andersson var ute och höll föredrag, och det var i sockenstugan
den och sockenstugan den. Men jag med flera, vi fingo uppträda
på landsvägarna. Därför blir det naturligtvis olika åsikter om, huru¬
vida behof af flera samlingslokaler föreligger eller icke.
Det var egentligen icke därför jag begärde ordet, utan det var
med anledning af herr Sjös anförande. Herr Sjö säger, att det går
allt bra långt. Ja, det gör nog det, om äfven småfolket på lands¬
bygden skall få rätt och möjlighet att samlas för att rådslå i viktiga
samhällsangelägenheter.
Herr Sjö sökte sedan göra en hel del svartmålningar, som om
han ville därmed skrämma kammaren från att bifalla reservationen.
Nu är väl förhållandet likväl så, att på de platser, där man fått
samlingslokaler, där går den råhet bort, som förut funnits. Och be¬
träffande den valkrets, hvilken såväl herr Sjö som jag representera,
torde herr Sjö gifva mig rätt i, att råheten icke är störst, där sam¬
lingslokaler finnas tillgängliga, utan kanske tvärtom. Till sist vill
Om statsbidrag
för uppförande
på landsbygden
af allmänna
samlings¬
lokaler.
(Forts.)
Jir 19. 80
Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag jag saga, att om de svartmålningar, herr Sjö rullat upp bär, på
för uppförande något gatt skulle vara gjorda med hänsyn till den valkrets, som vi
representera, så vill jag däremot inlägga min bestämda gensaga.
samlings- Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
lokaler.
(Forts.). Herr Leander: Herr talman! För min egen del har jag icke någon
erfarenhet af, att de offentliga lokalerna blifvit stängda för de före¬
drag, som jag en eller annan gång hållit. Däremot är jag ense med
dem,’ som anse, att de allmänna lokaler, såsom kommunalhus och
andra, hvilka tillkommit genom sammanskott af alla, ovillkorligen
böra vara öppna för alla politiska partier, och därest vederbörande
befinnas stå tredskande här och där, så skall det väl ändå finnas
några medel att förmå dem att öppna. Men af flera skäl, dels här
anförda och dels andra, som jag icke skall trötta kammaren med
att andraga, kan jag emellertid icke vara med om denna motion,
emedan jag anser, att den skulle leda till rätt betänkliga konsekven¬
ser, och jag ber därför att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Carlson i Herrljunga instämde häruti.
Herr Månsson: Det har från högerhåll här talats i denna fråga
på sådant sätt, att jag icke kunnat afhålla mig från att begära ordet.
Antingen måste man vara mer än lofligt okunnig om de verkliga
förhållandena i landet, eller också har man den uppfattningen, att
för de fattiga och små, som bära dagens tunga och hetta för att
frambringa värden, gäller en särskild rätt eller rättare sagdt orätt,
och att för de andra, som äta upp hvad de fattiga frambringat,
gäller en annan »rätt*. Man säger, att här är ingen svårighet att
få lokaler, endast man har anhängare för sina idéer i bygderna.
Jag skall visa herrarne ett vykort, som jag erhöll vid ett tillfälle i
fjol. Jag besökte då en af vårt lands mera ogästvänliga trakter långt
uppe i höga norden, där man under ett hårdt klimat och långa vintrar
sliter mycket hårdt för födan; det var nämligen Båtskärsnäs sågverk.
Jag var ute där med en bekant till mig och promenerade och får
då se en timmerhög ligga uppstaplad på en bergknalle. Jag säde,: Hvad
är detta? Jo, sade han: Det är Båtskärsnäs’ Folkets hus. Virket
hade varit användt till husbyggnader förut och jag frågade: Har ni
köpt virket på något annat håll? Nej, svarades det, det har varit vårt
Folkets hus. Det förhöll sig nämligen så, att bolaget hade arrenderat
en liten bondgård med en ganska rymlig manbyggnad. Vi köpte en
del af gården för att kunna använda manbyggnaden till en samlings¬
lokal, men bolaget hade ännu ett par år kvar af arrendetiden — jag
tror, att arrendetiden utgår 1914, och vi fingo sedan en ukas från
bolaget att rifva huset. Vi nekade — det var under den tid, då
herr Petersson i Lidingö var den högste vårdaren af rättvisan här i
landet — men då kom det från högsta ort en tillsägelse, att man
skulle rifva huset; annars kommer det att ske på de tredskandes
Lördagen den 16 mars.
81 Nr 19.
egen bekostnad. Och för att icke på grund af rifningskostnaden Om statsbidrag
förlora tomten, måste arbetarne fira sin första maj med att rifva-,“r ,,PPf<Jrand*
Folkets hus. Kan man tänka sig något mera kränkande för svenskapdlandsbygd**
män, som arbetat troget och ärligt både för sina familjers försörj- VSl™
ning och för att betala sin skatt, och hvilka dyrt betalat den bergs- lokaler.
knalle, som huset stått på, men sedan finna, att de genom en for- (Ports.)
mell rättvisas gång hotas blifva af både med tomt och hus i rifnings-
kostnad? Man måste häpna öfver en så långt under allt mänskligt
gående ståndpunkt som denna. Det är något så kränkande för Sve¬
riges ära, det är något så kränkande för Sveriges folk, att det är
förvånande, att någon man kan stå upp här i denna kammare och
säga, att han är fosterländsk, som icke gripes af harm öfver en
sådan sak.
Man kan för öfrigt finna sådana exempel mycket närmare; man
kan komma in i högerns ledares domäner. I Hälsingland har det i
Ljusne, där herr Hallwyl regerar, sedan länge rådt en kraftig arbetar¬
rörelse, men där kan man icke få en enda liten jordbit, å hvilken
man kan uppföra en samlingslokal. Han regerar där så, att man
måste samlas å en landsväg långt bort i snöslask, regn och oväder,
och där hafva möten hållits under en lång följd af år, icke därför
att dessa arbetare sakna energi — nej, de kunna skaffa ganska myc¬
ket penningar, om det behöfves — utan därför att det är en yttring
af en karrikatyr på begreppet äganderätt, som gör sig gällande, och
i kraft af hvilken man förbjuder arbetarne att få en fotsbredd mark
att samlas på. Det är icke svenskhet detta välde från högerns sida;
det är något annat.
Herr Andersson i Knäppinge sade, att man genom bifall till
motionen skulle gynna enskilda, som komme och begärde särskilda
fördelar. Ja, herr Andersson i Knäppinge, vi skola resonera om att
»gynna enskilda» om några dagar, då det blir fråga om grynkvamar
och mycket annat. Vänta bara!
Han sade vidare — och det skall jag sluta med—: Det är för¬
modligen — ungefär så folio orden — endast Kåta Dalström, som
står på landsvägen och håller möten. Han menade, att hon och den
lära hon förkunnar är icke mera värd, än att den förkunnas på lands¬
vägen. Det är högerns uppfattning af saken. Vår uppfattning är
en annan; vår uppfattning är den, att ingen svensk medborgare skall
behöfva stå på landsvägen, då han vill uttala sin mening i dagens
frågor. Här skola de alla ha rum på svensk jord och under svenska
tak och det skall vara lika rätt för Loke och Tor att framföra sin
mening. Sedermera får den sunda folksjälen själf välja.
En af våra skickligaste köpmän, som jag tror en gång äfven
var medlem af Riksdagen, nämligen den numera afiidne herr Göransson
på Sandviken, byggde en stor och ståtlig samlingslokal för sitt folk.
Bland andra kom en man, som af skilda anledningar icke var så väl
sedd. Och man gjorde starka påtryckningar, bl. a. i tidningarna, för
att Göransson ej skulle öppna lokalen för honom också — liksom
Ändra kammarens protokoll 1912. Nr 19. 6
Nr 19.
82
Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag för liberaler, högermän och socialdemokrater. Men Göransson sade.
för uppförandehan 8ka]j hafva lokalen; mina arbetare få själfva afgöra hvad som
är rätt och hvad som icke är rätt.
samlings- Till sist vill jag uttala den förhoppningen, att herr Olsson i
lokaler. Fläsbro, som ju är så klok i mycket annat, måtte hafva tagit grund-
(Forts) ligt fel, då han tror, att den nya kammaren skall i denna fråga
hafva den gamla kammarens anda. Jag hoppas, att med de afgångna
en del af den anda, de representerade, också skall hafva gått här¬
ifrån, och att det skall blifva mer heder, mer storsinthet, mer
verklig svenskhet öfver det hela här än förut.
Med herr Månsson förenade sig herrar Lindley, Sävström och
Svensson i Skönsberg.
Herr Johansson i Uppmälby: Herr talman, mine herrar 1
När jag begärde ordet, var det egentligen för att göra några bemö¬
tanden, hvilka bemötanden emellertid nu blifvit gjorda af herr Lind¬
qvist i Kosta. Jag skall därför icke länge upptaga kammarens tid
i detta ärende.
Här har talats om, att det i valstriden skulle hafva mött svå¬
righeter att få allmänna samlingslokaler. Herr Sjö sade, att läns¬
styrelserna hade långa armar — han menade, när de skulle inspek¬
tera de lokaler, som det vore fråga om, att man skulle få statsan¬
slag till. Jag vill säga herr Sjö, att länsstyrelserna verkligen hafva
långa armar, och de hade sa langa armar under valstriden, att de
sträckte sig till att mota bort folk från landsvägarna, åtminstone
inom Södermanlands län. Herr Andersson i Knäppinge sade, att
det endast varit Kåta Dalström, som varit utsatt för sådant miss¬
öde. Ja, jag får väl då likställa mig med Kåta Dalström. Ty jag
har själf blifvit utsatt för ett af länsstyrelsen utfärdadt förbud för
mig att uppträda. Jag möttes af länsmannen med landshöfdingens
resolution i fickan. Det var i en socken i Södermanlands län, där
både högern och de liberala fått hålla möten. Högern hade fått
hålla dem i kommunens hus och de liberala hade fått hålla dem
hos en enskild person. Men så ansåg man, att man också borde
få dit en socialdemokrat för att hålla föredrag. Då var det prästen
i församlingen, som hos länsstyrelsen anhöll om förbuds utfärdande.
Det drabbade, som sagdt, mig. Och ett dylikt förbud har kanske
också drabbat flera af de nyvalda riksdagsmännen. Jag vill därför
påpeka för herr Andersson i Knäppinge, att det icke enbart är Kåta
Dalström, utan det nog finnes också många andra, som blifvit ut¬
satta för dylika missöden. Huruvida man sedan kan likställa alla,
som drabbas af förbud att hålla landsvägsmöten med henne, det är
en sak, om hvilken jag icke vill närmare yttra mig.
Här har nu så mycket ordats i denna fråga, att jag icke vill
upptaga tiden längre. Jag vill endast säga, att, om det skulle kunna
fattas ett beslut här i denna kammare i enlighet med reservationen,
Lördagen den 16 mars.
83 Nr 19.
jag tror, att detta skulle kunna verka såsom en påkörning, såsom Om statsbidrag
en oppositionsyttring. Och den påkörningen synes mig böra gå i-fur uppförande
den riktningen, att, när vi hafva lokaler inom kommunen, det ickepåflumän™
bör förnekas de olika partiernas målsmän eller deras kandidater vid sand?,™* *
riksdagsmannavalen att begagna dessa. Ty jag vill säga herrarne, lokaler.
att detta verkar raka motsatsen mot hvad dessa tro, som hafva Uorts.
makten i sin hand att hindra begagnandet af lokalerna. Jag får
för min del säga, att jag tror aldrig, att jag hade kommit att blifva
ledamot af Andra kammaren, om icke länsstyrelsen i Nyköping haft
så långa armar, som den haft.
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar 1 Jag begärde ordet med
anledning af herr Lindqvists i Kosta yttrande. Han sade, att jag
hade gjort svartmålningar af föreliggande förslag. Men jag får säga
honom, att jag har ingalunda gjort några svartmålningar, utan jag
har endast refererat hvad motionären själf här framhållit, nämligen
att han har förutsatt, att det skulle blifva dryckeslag och svårighe¬
ter vid dessa samlingar i de hus, som det nu är fråga om att upp¬
föra på statens bekostnad. Jag skall be att i detta hänseende få
uppläsa blott några få ord, i hvilka han omtalar, att det erfordras,
att länsstyrelserna öfvervaka dessa sammankomster, så att ordning
och nykterhet äro rådande, Jag påpekade endast detta, och jag
trodde, att herr Lindqvist skulle märka och höra hvad jag sade,
och att jag icke gjort några svartmålningar, utan verkligen endast
refererade hvad motionären själf säger. Han yttrar i motionen bland
annat: »Utdelningen af understöden, hvilka uteslutande borde komma
den egentliga landsbygden till del, synes lämpligen kunna öfver-
lämnas åt länsstyrelserna, liksom det också borde tillkomma dessa
att öfva erforderlig kontroll öfver lokalerna, att de hållas opartiskt
tillgängliga för alla, att god ordning och absolut nykterhet råda inom
dem och på deras område o. s. v.»
Herrarna höra således, att motionären tänkt sig, huru det skall
komma att gå till i dessa lokaler, och han säger därvid, att läns¬
styrelserna skola öfvervaka, att ordning och nykterhet där äro rå¬
dande. Kan man tyda detta på annat sätt, än hvad jag gjort?
Nej, det är alldeles tydligt hvad han förutsatt.
Samme man här bakom mig, herr Lindqvist, klagade öfver, att
han får ställa sig på landsvägskanten och hålla sina föredrag. Där¬
med ville han nog säga, att jag får gå in och hålla mina föredrag
i lokaler, som tillhöra enskilda eller kommunen. Ja, i de flesta
fall har jag verkligen fått det, när jag blifvit kallad till någon plats
för att lämna upplysningar, som kommittenterna hafva önskat. Men
äfven jag har någon gång fått ställa mig på vägkanten under ett
lummigt och vackert träd, och det har gått ganska bra, ja, till och
med bättre än att under en varm dag komma in i ett icke väl ven-
tileradt kommunalrum.
Kr 19. 84
Lördagen den 16 mars.
Om statsbidrag
för uppförande
på landsbygden
af allmänna
samlings¬
lokaler.
(Forts.)
Jag skall icke vid denna sena timme upptaga tiden längre, men
vidhåller mitt yrkande.
Härmed förklarades öfverläggningen vara afslutad. Herr tal¬
mannen framställde propositioner först på bifall till utskottets hem¬
ställan och vidare på afslag därå och bifall i stället till den af herr
Kvarnzelius m. fl. afgifna, vid utlåtandet fogade reservationen; och
ansåg herr talmannen den sistnämnde propositionen hafva flertalets
röster för sig. Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs denna voteringsproposition;
Den, som vill, att kammaren, med afslag å statsutskottets hem¬
ställan i utskottets förevarande utlåtande nr 17, bifaller den af herr
Kvarnzelius m. fl. afgifna, vid utlåtandet fogade reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.
Omröstningen utvisade 93 ja mot 86 nej; och hade kammaren
alltså med afslag å utskottets hemställan bifallit den af herr Kvarn¬
zelius m. fl. afgifna, vid utlåtandet fogade reservationen.
Som tiden nu var långt framskriden, beslöt kammaren uppskjuta
handläggningen af öfriga å föredragningslistan stående ärenden till
kl. 7 e. m., då detta sammanträde enligt utfärdadt anslag skulle fort¬
sättas.
Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 4,57 e. m.
In fidem
Per CronvaU.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 19 12.